SOU 1981:61

Familjepension

Till statsrådet och chefen för socialdepartementet

Pensionsålderskommittén tillsattes efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 27 maj 1970. Kommittén, som i april 1975 antog benämningen pensions— kommittén, har under arbetet med föreliggande betänkande haft följande sammansättning: f. d. presidenten i försäkringsöverdomstolen Liss Granqvist, ordförande, f. d. riksdagsledamötema Alvar Andersson och Britta Bergström, departementsrådet Gustav Jönsson, riksdagsledamötema Göran Karlsson och Ivar Nordberg samt f. d. riksdagsledamoten Carl Göran Regnéll.

Som experter har medverkat försäknngsrättsrådet Leif Alkman, försäk- ringsdomaren Kenneth Bratthall (t. o. m. den 31 december 1980), generaldi- rektören Lennart Nilsson (t.o.m. den 31 oktober 1980), sekreteraren hos Landsorganisationen i Sverige Gustav Persson, avdeln'ingsdirektören Carl— Göran Sjögren (fr. o. m. den 1 januari 1981), bitr. direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Inge Svensson, försäkringsrättsrådet och chefen för försäkringsrätten för Södra Sverige Börje Wilhelmsson samt ombudsmannen i Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion Margot Öd- man.

Sekreterare åt kommittén har varit hovrättsfiskalen Lars Göran Abelson, ' hovrättsfiskalen Per Eriksson (fr. o. m. den 4 oktober 1978) och hovrättsas- sessom Kjerstin Nordborg(t.o. m. den 1 november 1978);

Huvuddelen av kommitténs kostnadsberäkningar har utförts av Sjögren, vilken bistått kommittén härmed också under tiden innan han förordnades som expert. I vissa delar har Sjögren erhållit biträde av annan personal vid riksförsäkringsverket.

Kommittén har tidigare avlämnat betänkandena (SOU 1974:15) Sänkt pensionsålder m. m., (SOU 1975110) Rörlig pensionsålder, (SOU 1975:74) Socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster m. m. och (SOU 1977:46) Pensionsfrågor m. m.

Kommittén får härmed överlämna sitt betänkande Familjepension. I betänkandet lägger kommittén fram förslag till bl. a. en omfattande reforme- ring av etterlevandepensioneringen inom den allmänna försäkringen och av efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen. Kommittén redovisar vidare i betänkandet förslag om hustru- och bamtilläggens ställning i framtiden. Slutligen framlägger kommittén överväganden i fråga om rätt i vissa fall till pensionstillskott.

Betänkandet är enhälligt och avgivet med instämmande av experterna. Kommitténs arbete är härmed avslutat.

Stockholm i september 1981

Liss Granqvist Alvar Andersson Britta Bergs/rörn GHSICII' Jönszso n Göran Karlsson Ivar Nordberg Carl Göran Regnéll '/'Lar.s' Göran .»lln'lron

Per E riksuvon

4. Förbundsrepublike'n Tyskland 5

6

489 489 490 49 1 494

497

505

U| O Ur

536

543

544

544

545

545

546 546

547 547 553

563 563 572 577 584 597 602

Författningsförslag

] Förslag till Lag om ändring i lagen (19622381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkringl dels att 10 kap. 5 å skall upphöra att gälla. dels att 3 kap. 3.5 och 8 åå. 5 kap. 2 och 5 åå. 8 kap. 1—6 åå. 9 kap. 1 och 6 åå, 10kap. l och4 åå, 14kap. 1—5 och7 åå. 16 kap. 1,2, 5,8 och 11 åå. 17 kap. 1,2 och 4åå. 18 kap. 20å samt 20 kap. 2 och 3åå skall ha nedan angivna

lydelse.

dels att i lagen skall införas tolv nya paragrafer, 8 kap. 7—12 åå. 14 kap. 6 och 8—10 åå samt 16 kap. 2 a och 7 a åå. av nedan angivna lydelse.

Nu vara nde lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap. Om sjukpenning

Försäkrad, som åtnjuter hel för- tidspension enligt denna lag eller åtnjutit sådan pension under måna- den närmast före den. varunder han börjat åtnjuta hel ålderspension, har ej rätt till sjukpenning. För tid efter ingången av den månad. varunder försäkrad fyllt sjuttio år eller dessför- innan börjat åtnjuta hel ålderspen- sion enligt denna lag. må sjukpen- ning utgå för högst etthundraåttio dagar.

Ej ,mdjörsökrad på grund av vad i lå andra stycket stadgas uppbära sjukpenning för tid efter den månad, varunder han fyller sextiofem år. '

Försäkrad, som uppbär hel förtids- pension eller heltförsörjningsbitlrag enligt denna lag eller uppburit sådan pensionunder månaden närmast före den, vanmder han börjat uppbära hel ålderspension. harej rätt till sjukpen- ning. För tid elter ingången av den månad, varunder försäkrad fyllt sjut- tio år eller dessförinnan börjat upp— bära hel ålderspension enligt denna lag. jär sjukpenning utgå för högst etthundraåttio dagar.

Försäkrad/år inte på grund av vad i 1 å andra stycket stadgas uppbära sjukpenning för tid efter den månad. varunder han fyller sextiofem år.

' Lagen omtryckt 1977:630.

3 Senaste lydelse 1981z692.

N ttvarande l 1 'de/se

Ft'ireslagen /_1 'del1 ('

553

Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av en försäkrad besluta om den försäk- rades tillhörighet till sjukpenningför- säkringen. I fråga om en försäkrad som avses i 1 å första stycket skall kassan samtidigt fastställa den för— säkrades sjukpenninggrundande in- komst. Av beslutet skall framgå i vad mån den sjukpenninggrundande in- komsten är att hänföra till anställ- ning eller till annat förvärvsarbete. Beslut om tillhörighet till sjukpen— ningförsäkringen skall omprövas

å) när kasSan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållan- den undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek.

b) när förtidspension enligt denna lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändringi den försäkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete. samt

() när del pension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras 'med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets- och inkomstförhållanden.

Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av en försäkrad besluta om den försäk- rades tillhörighet till sjukpenningför- säkringen. I fråga om en försäkrad som avses i 1 å första stycket skall kassan samtidigt fastställa den för- säkrades sjukpenninggrundande in- komst. Av beslutet skall framgå i vad mån den sjukpenninggrundande in- komsten är att hänföra till anställ- ning eller till annat förvärvsarbete. Beslut om tillhörighet till sjukpen- ningförsäkringen skall omprövas

a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållan— den undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek.

b) när förtidspension enligt denna lag beviljas den försäkrade el ler redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete.

e) när försörjningsbidt'ag ett/igt denna lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sadant bidrag ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete. samt

d) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets- och inkomstförhållanden.

Ändring skall i fall som avses i första stycket 3) ej ske förrän trettio dagar efter det försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen. Ändring skall i annat fall ske så snart anledning till ändringen uppkommit eller. i fall då sjukpenningförsäkring enligt 1 å andra stycket skall upphöra på grund av att den försäkrades make eller någon med vilken den försäkrade varit gift eller har eller har haft barn avlider. vid fjärde månadsskiftet efter dödsfallet.

Den fastställda sjukpenninggrun- Den fastställda sjukpenninggrun- dande inkomsten skall ej sänkas dande inkomsten skall ej sänkas under tid då den försäkrade bedriver under tid då den försäkrade bedriver

.N'rtvttrantle fvt/else

studier. för vilka han uppbär särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödsla- gen (1973:349) eller utbildningsbi- drag för doktorander enligt förord- ningcn (1976:536) om utbildningsbi— drag för doktorander. eller då han är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller efter förmedling av en arbets- marknadsmyndighet genomgår yr- kesutbildning. Sänkning får dock ske i sådana fall som avses i första stycket b) eller e). Vidare får sänkning ske när någon undergår arbetsträning i ar— betsmarknadsinstitut. under förut- sättning att arbetsträningen pågått sex månader.

Ft'ireslagen lvdelse

studier. för vilka han uppbär särskilt

. vuxenstudiestöd enligt studiestödsla-

gen (1973:349) eller utbildningsbi- drag för doktorander enligt förord- ningen ( 1976:536) om utbildningsbi- drag för doktorander. eller då han är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller efter förmedling av en arbets- marknadsmyndighet genomgår yr- kesutbildning. Sänkning får dock ske i sådana fall som avses i första stycket b). e) eller a'). Vidare får sänkning ske när någon undergår arbetsträning i arbetsmarknadsinstitut. under förut- sättning att arbetsträningen pågått sex månader.

åå

Vid bedömande huruvida fullständig nedsättning av arbetsförmågan före- ligger skall, om sjukdomen kan antagas vara kortvarig, särskilt beaktas huruvida den försäkrade på grund av sjukdomen är urståndsatt att utföra sitt vanliga eller därmed jämförligt arbete.

Är den försäkrade föremål för åtgärd av beskaffenhet. som angives i 2 kap. 1 1 å. skall arbetsförmågan anses nedsatt i den mån den försäkrade på grund av åtgärden är hindrad att utföra förvärvsarbete.

.»ltnjrtter den försäkrade förtids- pension enligt denna lag. skall vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning bedömningen av hans arbetsförmåga ske med bortseende från den nedsättning av arbetsförmå- gan. som ligger till grund för utgåen- de pension.

L'ppba'r den försäkrade förtidspen- sion eller _försörjningsbia'rag enligt denna lag, skall vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning be- dömningen av hans arbetsförmåga ske med bortseende från den nedsätt- ning av arbetsförmågan eller lör- värvsmöjlig/teten. som ligger till grund för utgående pension.

5 kap. Om allmänna förutsättningar för rätt till folkpension 251

Vid bosättning utom riket är svensk medborgare. som har rätt till tilläggspension enligt denna lag. berättigad till folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller familjepension ävensom tillägg till pension i form av bamtillägg eller

Vid bosättning utom riket är svensk medborgare. som har rätt till tilläggspension enligt denna lag, berättigad till folkpension i form av ålderspension, förtidspension, barn- pension eller omställningsbidrag ävensom tillägg till pension i form av

3 Senaste lydelse 1979: 127.

4 Senaste lydelse 1979: 127.

N ttva rande lvdelse

handikappersättning. I fall som nu sagts utgår folkpensionsförmånen i förhållande till det antal år. för vilka den pensionsberättigade eller, när fråga är om .lami_/jepenst'on. den avlidne vid tilläggspensionens beräk- ning tillgodoräknats pensionspoäng.

Ft'it'eslagen l_ 1 'de/se

bamtillägg eller handikappersätt— ning. 1 fall som nu sagts utgår folk- pensionsförmånen i förhållande till det antal år, för vilka den pensions- berättigade eller, när fråga är om barnpension eller omstt'illningsbi— drag. den avlidne vid tilläggspensio- nens beräkning tillgodoräknats pen- sionspoäng.

Har pensionspoäng tillgodoräknats för minst trettio år, utgår folkpensions- förmånen med oavkortat belopp. Iannat fall utgår förmånen med så stor andel därav som svarar mot förhållandet mellan det antal år, för vilka pensions- poäng tillgodoräknats, och talet trettio.

Till den som har rätt till tilläggs- pension iform av änkepension skall

folkpension enligt denna paragrafi form av ålderspension alltid utgå beräknad på grundval av minst det antal år. för vilka den avlidne tillgo- doräknats pensionspoäng.

Äro makar båda berättigade till folkpension enligt denna paragraf och skulle pensionen för en av makarna, om endast denne varit berättigad till pension. ha utgått med högre belopp än det sammanlagda beloppet av makarnas enligt andra stycket beräknade pensioner, skall ett tillägg motsvarande skillnaden utgå till pensionerna med fördelning efter förhållandet mellan dessa.

Är makar båda berättigadetill folk- pension enligt denna paragraf och skulle pensionen för en av makarna, om endast denne varit berättigad till pension, ha utgått med högre belopp än det sammanlagda beloppet av makarnas enligt andra stycket beräk— nade pensioner, skall ett tillägg mot- svarande skillnaden utgå till pensio- nerna med fördelning efter förhållan— det mellan dessa.

554

Förtidspension eller änkepension, vartill rätt föreligger enligt 4 å, ersät- tes utan hinder av 4 å första stycket a) med ålderspension från och med den månad, varunder den pensionsberät- tigade fyller sextiofem är.

Förtidspension. vartill rätt förelig- ger enligt 4 å, ersätts utan hinder av 4å första stycket a) med ålderspen- sion från och med den månad, varun- der den pensionsberättigade fyller sextiofem år.

Barn. för vilket förälder åtnjutit vårdbidrag enligt 4å första stycket d), är berättigat till förtidspension eller handikappersättning utan hinder av 4å första stycket b).

Nr 1 va rat tde lj delse

Fr't'reslagen lydelse

8 kap. Om familjepension

15

Rätt till folkpension i form av än k e p e n s io n lil/kommer änka. sotn ej atttjrtterfitlkpettsion iform av a'lderspetrsiot1.för tid,/öre den manad da ltotr fj'ller sextio/ein ar. därest Iron

a) har vårdnaden om och stadigva- rande sammanbor tned barn ttnder sexton år, som vid makens död stav digvarande vistades i makarnas ltem eller hos änkan; eller

b) vid makens dödfj'llt tt'ettiosex år och varit gift med honotn minst/em är.

Upphör rätt till änkepension en ligt första stycket 0). skall vid bedöman- det av rätt till pension enligt b) anses som om mannen avlidit, då rätten till pension enli gt a) upplu'irde. samt äktenskapet varat till nämnda tid- punkt.

Fo/kpension iform avfamiljepen- sion utgår till efterlevande enligt vad nedan sägs.

Till barn, vars fader eller moder eller båda föräldrar har avlidit. utges barnpension. Till man eller kvinna. vars tnake har avlidit, utges omställ- ningsbidt'ag och _fötsötjjningsbidrag.

Med efterlevande make likställs i fråga om rätt till omställningsbidrag ochföt'sötjjningsbidrag den som. utan att vara gift. stadigvarande samman- bodde med icke gift man eller kvinna vid dennes död och som har varit gift med eller har eller har haft eller väntade barn med denne.

25

Ogift eller frånskild kvinna eller änka. sotn stadigvarande samman- bodde med ogift ellet'fi'änskild man eller änkling vid dennes död och som varit gifi med eller har eller har haft barn med ltonom, lt'kställes med änka ifråga om rätt till ('inkepension. Den tid. under vilken kvinnan oav— brutet sammanbott med mannen fram till tidpunkten för dennes död. _jämställes vid tillämpningen av ] _å' första stycket b) med tid. varunder äktenskap bestått.

Rätt till barnpension tillkom- mer barn som inte har fyllt arton år.

Har en avliden förälder genom avtal som sägs i 7 kap. 7 å andra stycket föräldrabalken åtagit sig att till barnet utge 1tnderhä/lsbidrag i _ form av ett engångsbelopp. föreligger rätt till barnpension efter föräldern endast i den mån pensionen översti- ger en livränta som ltar köpts eller krtnnat köpas ät barnet/ör engångs- beloppet.

Kvinna äger icke rätt till änkepen— sion efter man. från vilken hon vid dennes död levde åtskild. därest kvin- nan efter det samtnanlevnaden med

Barnpension utgör för år räknat tjugosex procent av basbeloppet efter varje avliden förälder. Barnpension skall dock alltid utgå med sådant

Nu va rande lt 'de/se

mannen upphörde stadigvarande samman/tott med annan man. med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn.

Änkepension skall indragas, om den pensionsberättigade ingår äk- tenskap eller stadigvarande sam- manbor med man. med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn. L'pplöses t'iktenskapet innan det bestått ifem år eller upphör sambo— endet inom tid som nu sagts. skall pensionen ånyo börja utgå. om förut- sättningarna i övrigtför rätt till pen— sion alltjämt äroför handen.

Fr't'reslagen lt'delse

belopp att pensionen. i förening med barnet tillkommande tilläggspensioit iform av barnpension, utgörfj'rtioen procent av basbeloppet efter varje avliden . förälder.

45

Änkepension utgör. där ej annat följer av vad nedan sägs. för år räknat nittio/em procent av basbeloppet.

Utgår änkepension med tillämp- ning av 1 _é'första stycket b) och hade den pensionsberättigade ej . f vllt _ fem— tio år vid mannens död eller vid den tidpunkt. som avses i l _é'andra styck- et. minskas pensionen med enfem- tande/för varje år. varmed antalet är som den pensionsberättigadefi'llt vid mannens död eller vid nämnda tid- punkt undwtstigen femtio.

Om änkepension utgår för tid efter det att ålderspension med stöd av 6 kap. 3 _e' upphört att utgå. skall änke— pensionen minskas med motsvaran- de tillämpningav lmstämmelserna i 6 kap. 3 och 4åå.

Rätt till omställningsbidrag til/kommer._ för tid före den manad da den efterlevande fj'ller sextio/em ar. efterlevande. som stadtgn'arande sammanbodde med sin make vid dennes död om den efterlevande

a) vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under atta år. som stod under vardnad av makarna eller endera av dem, eller

b) oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst/ent år*/ram till tidpunkten för dödsfal— let.

Omställningsbidrag enligt denna paragraf utgår för en tid av tolv månader räknat/rån tidpunktenför dödsfallet.

Rätt till folkpension i form av barnpension tillkommer barn, vars fader eller moder eller båda föräldrar avlidit och som icke f_vllt aderton år.

Har avliden förälder enligt avtal som är bindande/ör barnet åtagit sig att till dess underhåll utgiva visst

Rätt till omställningsbidrag till- kommer vidare efterlevande. som stadigvarande samman/tedde med sin make vid dennes död. om den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under åtta år. som vid dödsfallet stadigvarande vistades [ makarnas

Nu va ra nde l vde ls e

belopp en gång/ör alla, föreligger rätt till barnpension endast i den mån pensionen överstiger en livränta. som inköpts eller kunnat inköpas åt bar- net för engångsbeloppet.

Föreslagen lydelse

hem. Omställningsbidrag enligt denna paragraf utgår inte för tid då rätt föreligger till sådant bidrag enligt 4 55.

Rätten till omställningsbidrag en- ligt denna paragraf upphör, om den efterlevande ingår äktenskap. Det- samma gäller om den efterlevande stadigvarande. sammanbor med an— nan. med vilken han eller hon har varit gift eller har eller har haft eller väntar barn.

6å5

Barnpension utgör för år räknat tjugosex procent av basbeloppet. Bampension skall dock alltid utgå med sådant belopp att pensionen, i förening med pensionsförmåner. som enligt bestämmelserna i andra styck- et skall beaktas, utgör

]. för barn. vars båda föräldrar avlidit, trettioen procent av basbelop- pet efter envar avföräldrarna,

2. för barn, som samtidigt uppbär bidragsförskott enligt lagen (1964:143) om bidragsförskott. tret- tioen procent av basbeloppet samt

3.för barn, som i annatfall uppbär barnpension efter en av föräldrarna, _fyrtioen procent av basbeloppet.

Vid tillämpning av bestämmelser- na i föregående stycke beaktas bar- net tillkommande tilläggspension i form av barnpension samt, ifall som avses ipunkt 3, folkpension iform av änkepension, vilken utgår till kvinna som är moder till barnet'eller varit gift med barnets fader eller har eller har haft barn med denne, underförutsätt— ning att barnet och kvinnan stadigvar rande sammanbo. Äro flera barn berättigade till barnpension fördelas vid avräkning änkepensionen lika mellan barnen.

Rätt till försörjningsbidrag tillkommer,/ör tid före den månad då den efterlevande fyller sextiofem år och under de närmare förutsättning- ar som anges nedan, efterlevande som avses i 4 eller 55. .

Rätt till försörjningsbid'rag inträ— der vid den tidpunkt då rätten till omställningsbidrag enligt detta ka- pitel upphör.

Försötjningsbidrag utgår till efter- levande, vars möjlighet att bereda sig inkomst genom ett för honom eller henne lämpligt arbete är. på grund av arbetsmarknadsmässiga skäl, ned- satt- hälsotillstånd eller annan där- med jämförlig omständighet, nedsatt med minst hälften alltsedan makens-

död. om nedsättningen kan antas icke vara endast kortvarig.

Har ansökan om försörjningsbi— drag inte gjorts inom ett årfrån det rätten till bidrag har inträtt. förelig- ger inte längre rätt tillförsärjnings'bi- drag.

. 5 Senaste lydelse 1981:325.

Nuvarande lvde/se Föreslagen lvde/se 7 f

Efterlevande make. vars möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete är nedsatt i sådan grad att intet eller endast en ringa del därav återstår. erhåller helt försörjningsbidrag. Är den efterlevandes möjlig/tet att bere- da sig inkomst genom arbete nedsatt i mindre grad men likväl med avse- värt mer än hälften. utgår två tredje- delar av helt försörjningsbidrag. I övriga/all utges halvt_försörjningsbi- drag. i

85

I fråga om _förvörjningsbidrag skall. vid bedömande i vad mån _fön'ärvsmöjligheten är nedsatt, beak- tas den efterlevandes möjlighet att bereda sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans eller hen- nes krafter ochfärdigheter och som rimligen katt begäras av honom eller henne med hänsyn till utbildning och tidigare verksamhet samt ålder. bo- sättningsförhållanden och andra därmed (jämförliga omständigheter.

9 _s

F ötsörjn in gsbidrag utgår inte med anledning av sådan nedsättning av Iförvärvsmöjligheten för vilken den efterlevande är berättigad till '

a) förtidspension enligt denna lag.

b) sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk- ring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringensförord- nande eller

c) livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsva- rande livränta som bestäms med till— lämpning av den lagen.

N uva rande lydelse

Föreslagen lydelse

Uppbär den efterlevande ålders- pension eller omställningsbidrag en- ligt denna lag, utgår inte försörj- ningsbidrag.

[ fråga om försörjningsbidrag har 5 &" tredje stycket motsvarande till- lämpning.

10.5

F örsörjningsbidrag kan begränsas till viss tid. Rätten till bidrag skall ömpt'övas när skäl därtill föreligger, dock minst en gång varje år.

Omprövningen får inte medföra höjning av utgående försörjningsbi- drag.

1159

Omställningsbidrag och helt för- sötjningsbidrag utgår för år räknat med belopp motsvarande ett basbe- lopp.

1255”

Har den som uppbärförsörjnings- bidragför samma tid och,/ör samma nedsättning av förvärvsmöjligheten

rätt till förmån som nedan. sägs. "

minskas försötjjningsbidraget med den andraförmånens belopp. Sådan minskning'skall göras med hänsyn till dagpenningfrån erkänd arbets— Iöshetskassa. kontant arbetsmark- nadsstöd enligt lagen ( 1 973.'3 71) om kontant arbetsmarknadsstöd. utbild- ningsbidrag under arbetsmarknads- tttbildning och yrkesinriktad rehabi- litering iform av dagpenning. vuxen- studiebidrag enligt studiestödslagen(1973:349) samt timersättning vid grundläggande utbildning för vux- na.

Nuvarande lvde/se

Föreslagen lvde/se

9 kap. Om särskilda folkpensionsförmåner

Barntil lägg utgår för varje barn under sexton år till försäkrad förälder som åtnjuter ålderspension eller för- tidspension. Har en av föräldrarna avlidit, äger även pensionsberättigad make till den efterlevandeföräldern rätt till bamtillägg. om den efterle- vande -har vårdnaden om den avlid— nes barn under sexton år. Bamtillägg utgives ej till ålderspension, som den försäkrade åtnjuter för tid före den månad varunder han fyller sextiofem år, eller till pension som tillkommer någon som enligt bindande avtal åta- git sig att till barnets underhåll utgiva visst belopp en gång/ör alla.

Bamtillägg till hel ålderspension eller hel förtidspension utgör för år räknat tjugosex procent eller, om barnet är berättigat till barnpension enligt 8 kap. 5 59. tio procent av basbe- loppet. Utgår halv ålderspension eller utgår två tredjedelar av hel förtidspension eller halv förtidspen- sion, utgör bamtillägget motsvaran- de andel av bamtillägg till hel pen— sion.

Åtnjuter den försäkrade tilläggs- pension enligt denna lag. minskas honom tillkommande bamtillägg med hälften av tilläggspensionen i den mån denna för år räknat översti- ger halva basbeloppet.

156

Barntillägg utgår för varje barn under arton år till försäkrad förälder som uppbär ålderspension eller för- tidspension. Bamtillägg utges ej till ålderspension, som den försäkrade uppbär för tid före den månad varun- der han fyller sextiofem år, eller till pension som tillkommer någon som genom avtal som sägs i 7 kap. 7 3" andra stycket föräldrabalken åtagit sig att till barnet utge underhållsbi— drag iform av ett engångsbelopp.

Bamtillägg till hel ålderspension eller hel förtidspension utgör för år räknat tjugosex procent av basbelop- pet. Utgår halv ålderspension eller utgår två tredjedelar av hel förtids- pension eller halv förtidspension, utgör bamtillägget motsvarande an- del av bamtillägg till hel pension.

Uppbär den försäkrade tilläggs- pension enligt denna lag, minskas honom tillkommande bamtillägg med tilläggspensionen i den mån denna för år räknat överstiger ett basbelopp.

6 7 6 Senaste lydelse &

1981z325. Om pensionstillskott, hustrutill- Om pensionstillskott och kommu- 7 Senaste lydelse lägg och kommunalt bostadstillägg nalt bostadstillägg gäller särskilda l979:127. gälla särskilda bestämmelser. bestämmelser.

Nuvarande lvde/se

Föreslagen lydelse

10 kap. Särskilda bestämmelser om folkpension

Gift pensionsberättigad. vilken stadigvarande lever åtskild från sin make, skall. där ej särskilda skäl till ' annat föranleda. vid tillämpningen av 6 och 7 kap. likställas med ogift pensionsberättigad.

Med gift pensionsberättigad lik- ställes vid tillämpning av nämnda kapitel pensionsberättigad, som sta- digvarande sammanbor med annan. med vilken den pensionsberättigade varit gift eller har eller har haft barn.

Gift pensionsberättigad, vilken stadigvarande lever åtskild från sin make, skall. där särskilda skäl inte föranleder till annat. vid tillämpning-

en av 6 och 7 kap. likställas med ogift pensionsberättigad. .

Med gift pensionsberättigad lik- ställs vid tillämpning av nämnda kapitel pensionsberättigad, som sta- digvarande sammanbor med annan. med vilken den pensionsberättigade varit gift eller har eller har haft eller väntar barn.

45

Är någon för samma månad berät- tigad tillflera änkepensioner,utgives endast den största av dem eller. om de äro lika stora, pensionen efter den sist avlidne mannen.

Föreligger för samma månad rätt till två eller flera avförmånerna ba m- pension. förtidspension, änkepen- sion eller hustrutillägg utgives endast en av förmånerna. Utgives i enlighet härmed änkepension eller hustrutill— lägg till någon som är berättigad till förtidspension skall vid tillämpning av 2 kap. 12 å och 3 kap. 3. 5 och 8 558 anses som om denförsäkrade kom- mit i åtnjutande avförtidspension.

Är någon för samma månad berät- tigad till omställningsbidrag efter mer än en avliden, utges endast det största av dem eller, om de är lika stora. bidraget efter den sist avlid- ne.

Föreligger för samma månad rätt till såväl barnpension som förtids- pension, utges endast en av förmå- nema.

5.5

Äro enligt bestämmelserna i 9 kap. ' 1 &” flera försäkrade berättigade till bamtillägg för samma barn utgår barntillägget till den pension. varom de träffar överenskommelse. Träffas ej överenskommelse ellerframställes särskild begäran. utgår barntillägget till var och en av dem med hälften av

N uva rande - lvde/se

det belopp somföljer av bestämmel- serna i nämnda paragraf I sådant fall skall minskning av bamtillägg enligt sista stycket i paragrafen göras med en fjärdedel av den tilläggspen- sion som tillkommer den barntill- läggsberättigade. i den mån pensio- nen för är räknat överstiger halva basbeloppet.

Föreslagen lvde/se

14 kap. Om familjepension

. . Är försäkrad vid sitt frånfälle berättigad till tilläggspension i form av förtidspension eller ålderspension eller skulle han, om fall som avses i 13 kap. lé varit för handen vid tidpunkten för dödsfallet, hava varit berättigad till förtidspension, äga hans efterlevande rätt till tilläggspen- sion i forrn av familjepension enligt vad nedan sägs. '

15

Har försäkrad avlidit och är han eller hon vid sitt frånfälle berättigad till tilläggspension i form av förtids- pension eller ålderspension eller skulle han eller hon, om fall som avses i 13 kap. l & varit för handen vid tidpunkten för dödsfallet, ha varit berättigad till förtidspension, har den försäkrades efterlevande rätt till till- läggspension i form av familjepen- sion enligt vad nedan sägs.

Familjepension utgår iform av barnpension till efterlevande barn till den försäkrade samt i form av omstä lln in gsb idra g och. fönsörjn in gs- bidrag till efterlevande make till den

försäkrade.

Med efterlevande make likställs i fråga om rätt till omställningsbidrag oehfötso'tjjningsbidrag den som. utan att vara gift, stadigvarande samman- bodde med ieke gift försäkrad vid dennes död och som har varit gift med eller har eller har haft eller väntade barn med denförsäkrade.

25

Rätt till änkepension til/kom— mer änka efter den försäkrade. om äktenskapet vara! minst/em är och ingåtts senast den dag då den försäk—

Rätt till barnpension tillkom— mer barn. som inte harfj'llt nitton år. . .

I fråga om rätt till pension enligt

Nuvarande lvde/se

rade/_i'l/de sextio ar.

Ära de i första stycket angivna fönttsättningarna för rätt till änke- pension icke upp/jt/lda, äger änkan likväl komma i åtnjutande av sådan pension. därest denförsäkrade efter- lämnar barn, som tillika är barn till änkan.

Änkepension skall indragas. om den pensionsberättigade ingår äk- tenskap. Upplöses äktenskapet in- nan det bestått i km är. skal/pensio- nen ånyo börja utgå.

Föreslagen lydelse

denna paragraf/tar 8 kap. 2 34 andra stycket motsvarande tillämpning.

3.5

Änkepension utgör för år räknat. om efter denförsäkrade finnes barn som enligt 4 $$ är berättigat till pen- sion efier honom. trettio/em och i annat!/allfvrtio procent av hel förtids- pension beräknad enligt 13 kap. 2 och 3559. som den försäkrade var berättigad till eller skulle hava kom- mit i åtnjutande av därest rätt till sådan pension inträtt vid tidpunkten för dödsfallet, eller. om den försäk- rade var berättigad till ålderspension. av dylik pension beräknad enligt 12 kap. 259 första och andra styckena.

Rätt till barnpension tillkom- mer denförsc'ikrades barn. som icke fvllt nitton år.

Vad i 8 kap. 5 39 andra stycket stadgas skall äga motsvarande till- lämpningbeträffande rätt till pension enligt denna pa lagra/."

Barnpension för ett barn utgörför år räknatfyrtio procent av helförtids- pension beräknad enligt 13 kap. 2 och 3 ;Så. som den försäkrade var berättigad till eller skulle ha kommit i åtnjutande av om rätt till sådan pen— sion hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. eller. om den försäkrade var berättigad till ålderspension. av sådan pension beräknad enligt 12 kap. 2 s* första och andra styckena. Ä r flera barn berättigade till barnpen- sion efter den försäkrade, ökas det nämnda procenttalet med tjugo för varje barn utöver det första ochförde- las det sammanlagda barnpensions- beloppet lika mellan barnen.

Rätt till omställningsbidrag tillkommenför tid före den månad då den efterlevande fvller sextiofem år. efterlevande make, som stadigvaran- de sammanbodde med den försäk- rade vid dennes död och som uppfvl- ler de närmare förutsättningar som anges i 8 kap. 4 59 första stycket.

Omställningsbidrag enligt denna paragraf utgår för en tid av tolv månader räknatfrån tidpunktenför dödsfallet.

Nuvarande lydelse

Barnpension/ör ett barn utgörför år räknat. om efter den försäkrade finnes någon, som enligt detta kapitel är berättigad till änkepension efter honom, femton och i annatihzllfyrtio procent av den förtidspension eller ålderspension som i 3 & sägs. Äro de pensionsberättigade barnen flera. ökas de nämnda procenttalen med tiofo'r varje barn utöver detförsta: och skall det sammanlagda barnpen— sionsbeloppet fördelas lika mellan barnen.

Föreslagen lvde/se

55

Rätt till omställningsbidrag till— kommer vidare efterlevande make. som stadigvarande samman/tedde med den försäkrade vid dennes död, om den e/iet'levande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under åtta år. som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem.

Omställningsbidrag enligt denna paragraf utgår inte för tid då rätt föreligger till sådant bidrag enligt 459

I fråga om rätt till omställningsbi- dragenligt dennaparagra/har8 kap. 5 &” tredje stycket motsvarande til/— lämpning.

6 s*

Rätt till försörjningsbidrag tillkommer, för tid före den månad då den eäerlevandefvller sextio/”mn år och under de närmareförutsättning— är som anges i 8 kap. 659 tredje stycket. efterlevande make som avses i 4 eller 5 & detta kapitel.

Rätt till försörjningsbidrag inträ— der vid den tidpunkt då rätten till omställningsbidrag enligt detta ka- pitel upphör.

I fråga om försörjningsbidrag en- ligt detta kapitel har8 kap. ögjärde stycket och .7—10939 motsvarande til/- lämpning.

75

Är någon för samma månad berät— tigad till/lera tilläggspensioner iform av_ familjepension, utgives endast den största av dem eller, om samtliga eller de största äro lika stora. en av dessa. A v lika stora änkepensioner utgives pensionen efter den sist avlidne man- nen. -

Försörjningsbidrag enligt detta kapitel utgår endast till eder/evande som är bosatt i Sverige. Efterlevande. som börjat uppbära sådant bidrag men vars rätt härtill upphört til/följd av bosättning utom riket. får dock även [fortsättningen uppbära bidra- get, om regeringen för vissa fall så

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

förordnat eller det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som oskäligt att dra in bidraget.

8.8

Omställningsbidrag och helt för- sörjningsbidrag utgör för år räknat. om efter den försäkrade finns barn som enligt 29” är berättigat till pert— s ion efter ha nom eller hen ne. tio och i annatfäll trettio procent av denför- tidspension eller ålderspension som i 3 &” sägs.

9.5

Ifråga om försörjningsbidrag en- ligt detta kapitel har 8 kap. 1259 motsvarande tillämpning. Minsk- ning som där sägs skall i första hand göras på tilläggspension.

1059

Är någonför samma månad berät- tigad till omställningsbidrag efter mer än en avliden utges endast det största av dem eller. om de är lika stora. bidraget efter den sist avlid- ne.

16 kap. Om utgivande av pension m. m.

158

Den som önskar komma i åtnjutande av pension skall göra ansökan hos allmän försäkringskassa 1 enlighet med vad regeringen förordnar.

Åtnjuter försäkrad sjukpenning el- ler ersättning för sjukhusvård enligt denna lag. må allmän försäkringskas- sa tillerkänna honom förtidspension utan hinder av att han icke gjort ansökan därom. Detsamma skall gäl- la då försäkrad åtnjuter sjukpenning. ersättning för sjukhusvård eller liv- ränta enligt lagen (19761'380) om

Uppbär försäkrad sjukpenning el- ler ersättning för sjukhusvård enligt denna lag.får allmän försäkringskas- sa tillerkänna honom förtidspension utan hinder av att han inte gjort ansökan därom. Detsamma skall gäl- la då försäkrad uppbär sjukpenning. ersättning för sjukhusvård eller liv- ränta enligt lagen (l976:380) om

8 Senaste lydelse 1979:644.

Nuvarande lj 'de/se arbetsskadeförsäkring eller motsva- rande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande.

Åtnjuter försäkrad sjukbidrag eller har handikappersättning eller vård- bidrag tillerkänts honom för begrän- sad tid. må den tid varunder sådan förmån skall utgå förlängas utan att ansökan därom gjorts.

I den mån regeringen så förordnar må allmän försäkringkassa tiller- känna den pensionsberättigade pen— sion enligt denna lag utan hinder av att han icke gjort ansökan därom.

För den försäkrades kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtan- de vid ansökan om förtidspension, handikappersättning eller vårdbidrag skall ersättning utgå i enlighet med vad regeringen förordnar.

Såsom villkor för rätt till förtids— pension eller handikappersättning må föreskrivas att den försäkrade skall under högst trettio dagar vara intagen å visst sjukhus eller under- kasta sig undersökning av viss läkare. Vad som sagts nu ska/! äga motsva- rande tillämpning i fråga om rätt till vårdbidrag. För den försäkrades kost- nader i anledning av sådan föreskrift skall ersättning utgå i enlighet med vad regeringen förordnar.

Föreslagen /_l 'de/se

arbetsskadeförsäkring eller motsva—

rande ersättning som utgår enligt . annan författning eller på grund av regeringens förordnande.

Upp/tär försäkrad sjukbidrag eller har handikappersättning eller vård- bidrag tillerkänts honom för begrän- sad tid, får den tid varunder sådan förmån skall utgå förlängas utan att ansökan därom gjorts. Motsvarande gäller i fråga om _ försörjningsb idrag som tillerkänts en efterlevande för begränsad tid.

I den mån regeringen så förordnar fårallmän försäkringskassa tillerkän- na den pensionsberättigade pension enligt denna lag utan hinder av att han inte gjort ansökan därom. '

För den försäkrades eller den ener— levandes kostnader för läkarunder- sökning och läkarutlåtande vid ansö- kan om förtidspension, hmdikapp- ersättning. vårdbidrag eller försörj- ningsbidrag skall ersättning utgå i enlighet med vad regeringen förord-

' nar.

2?)

Såsom villkor för rätt till förtids- pension eller handikappersättning fär föreskrivas att den firsäkrade skall under högst trettio digar vara intagen på visst sjukhus eller under- kasta sig undersökning av vss läkare. Vad som sagts nu har motsvarande tillämpning i fråga om rätt till vård— bidrag och förzsörjningsbiarag. För den försäkrades eller den efer/evan- des kostnader i anledning rv sådan föreskrift skall ersättning utgå i enlig— het med vad regeringen förordnar.

Nuvarande lvde/sc

Föreslagen lydelse

Zag"

Innan bes/ut tncddelas i fråga om rätt till försörjningsbidrag skall allmän försäkringskassa. i den ut- sträckning riksförsäkringsverket så

föreskriver, undersöka huruvida skäl föreligger att vidta åtgärd som är

ägnad att,/örbättra den efterlevandes möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete. Finner försäkrings- kassan att åtgärd som nu sagts är erforderlig. skall kassan tillse att lämplig sådan vidtas. Vad sålunda

föreskrivs skall gälla även vid om- prövning av rätten til/försörjningsbi- drag.

Såsom villkor för rätt till försörj— ningsbidrag får föreskrivas att den efterlevande skall genomgå yrkesin— riktad rehabilitering. arbetsmark- nadsutbildning eller annan utbild- ning eller medverka vid annan ar-

betsrnarknadspolitisk åtgärd. Sådan ' föreskrift får även avse skyldighet/ör

den efterlevande att vara anmäld som

arbetssökande hos den offentliga

arbetsförmedlingen och anta erbju- det lärnpligt arbete.

559

Ålderspension utgår från och med den månad varunder den försäkrade fyller sextiofem år eller. om han önskar att pensionen skall börja utgå tidigare eller senare. från och med den månad som angives i pensions- ansökningen. ' Förtidspension. bamtillägg. han- dikappersättning och vårdbidrag utgå från och med den månad. varunder rätt till förmånen inträtt. ] fall som avsesi l åandra stycket utgår dock förtidspension från och med månaden näst efter den. då beslutet om pension meddelats.

Ålderspension utgår från och med den månad varunder den försäkrade fyller sextiofem år eller, om han önskar att pensionen skall börja utgå tidigare eller senare. från och med den månad som angesi pensionsan- sökningen.

Förtidspension. bamtillägg. han- dikappersättning och vårdbidrag ut— går från och med den månad, varun- der rätt till förmånen inträtt. 1 fall som avses i l å andra stycket utgår dock förtidspension från och med månaden näst efter den. då beslutet om pension meddelats.

9 Senaste lydelse 19791127.

Nuvarande lydelse

Familjepension utgår från och med den månad då den försäkrade avlidit eller, om han vid sin död åtnjöt ålderspension eller förtidspension, från och med månaden näst efter den, varunder dödsfallet inträffat.

lnträder rätt till ålderspension eller familjepension vid annan tidpunkt än

Föreslagen lvde/se

Familjepension utgår från och med den månad då den försäkrade avlidit eller, om han vid sin död uppbar ålderspension eller förtidspension, från och med månaden näst efter den, varunder dödsfallet inträffat.

som åsyftas i första och tredje styckena, utgår pensionen från och med den månad, varunder rätten inträtt.

Pension må ej utgå för längre tid tillbaka än tre månader eller, såvitt gäller barnpension, två år före ansök- ningsmånaden.

Pension får ej utgå för längre tid tillbaka än tre månader eller, såvitt gäller barnpension, två år före ansök- ningsmånaden.

Vid utbetalning av folkpension för förfluten tid till försäkrad, vars make uppbär folkpension. skall

pensionen så minskas, att det sammanlagda

beloppet för båda makama motsvarar vad som skall utgå enligt 6 kap. 2 åeller 7 kap. 4 5.

Från det belopp som först förfaller till betalning efter beslut om barn- pension enligt 8 kap. 559 skall avdra- gas vad som enligt 9 kap. 15 utbeta- lats i bamtillägg för den tid som pensionsbeloppet avser utöver vad som skulle ha utgått om pensionsbe- slutet förelegat vid utbetalningen av barntillägget. På motsvarande sätt skall avdrag göras/rån barnpension enligt 14 kap. 4 _fför vad som utbeta- lats med ,äir högt belopp i änkepen— sion enligt 14 kap. 2 59.

Från det belopp som först förfaller till betalning efter beslut om barn- pension enligt 14 kap. 259 skall avdra- gas. vad som utbetalats i omställ— ningsbidrag enligt 14 kap. 4 eller 5 _Q' eller försörjningsbidrag enligt 14 kap. 6 _f för den tid som pensionsbe- loppet avser utöver vad som skulle ha utgått om pensionsbeslutet förelegat vid utbetalningen av omställningsbi- draget eller,försörjningsbidraget.

7675

Ont möjligheten att bereda sig in- komst genom arbete väsentligt ”för- bättrasför en efterlevande som upp- bärförsörjningsbidrag. skall bidra- get dras in eller minskas med hänsyn till förbättringen.

Kan det antas att förbättringen inte kommer att bestå avsevärd tid. får

förordnas att _försörjningsbidraget ska/! dras in eller minskas endast för viss tid. Föreligger anledning till sådant antagande redan vid prövning av ansökan om _äirsörjningsbidrag,

får/öra rdnas attförsörjn ingsbidraget

Nu va ra nde !) 'de/se

Föreslagen lydelse

helt eller delvis inte ska ll u tgå _ för viss tid. Förordnande enligt detta stycke får avse en tid av högst ett år.

Försäkrad som åtnjuter förtidspen-- sion enligt 7 kap. 1 åförsta stycket är skyldig att, om hans arbetsförmåga väsentligt förbättras. utan oskäligt dröjsmål göra anmälan härom hos allmän försäkringskassa. Motsvaran- de skall beträffande försäkrad, vars rätt till förtidspension grundats på ' varaktig arbetslöshet, så ock den som åtnjuter änkepension eller förmån enligt 9 kap. gälla. om förhållandena så ändras att rätten till pensionen eller förmånen därav påverkas. Är den försäkrade omyndig, åvilar anmälningsskyldigheten förmynda- ren.

Under/åtes anmälan som avses i första stycket utan giltigt skål, må pensionen eller förmånen indragas för viss tid eller tills vidare.

Försäkrad som uppbär förtidspen- sion enligt 7 kap. l & första stycket är skyldig att, om hans arbetsförmåga väsentligt förbättras, utan oskäligt dröjsmål göra anmälan härom hos allmän försäkringskassa. Motsvaran— de skall beträffande försäkrad, vars rätt till förtidspension grundats på varaktig arbetslöshet, och beträffan- de den som uppbär omställningsbi- drag.försörjningsbidrag eller förmån enligt 9 kap. gälla, om förhållandena så ändras att rätten till pensionen eller förmånen därav påverkas. Är den försäkrade omyndig, åvilar anmälningsskyldigheten förmynda- ren.

Under/åts anmälan söm avses i första stycket utan giltigt skäl, får pensionen eller förmånen dras in för viss tid eller tills vidare.

llå

Den som genom brottslig gärning uppsåtligen bragt annan om livet eller medverkat till brottet såsom i 3 kap. 4 eller 5 & strafflagen sägs äger ej rätt till familjepension efter den avlidne.

Familjepension må indragas eller skäligen nedsättas, om den efterle- vande annorledes än iäirsta stycket sägs vållat dödsfallet genom hand- ling, för vilken ansvar genom laga- kraftägande dom ådömts honom.

Den som genom brottslig gärning uppsåtligen berövat annan livet eller medverkat till brottet såsom i 23 kap. 4 eller 5 Ö brottsbalken sägs har ej rätt till familjepension efter den avlid- ne.

Familjepension får dras in eller skäligen sättas ned. om den efterle- vande på annat sätt har vållat döds- fallet genom handling för vilken ansvar genom lagakraftägande dom ådömts honom.

10 Senaste lydelse l98 [:692.

Nuvarande lt'delse

Föreslagen lydelse

17 kap. Om sammanträffande av förmåner m. m.

lå”)

Det pensionsbelopp som först för- faller till betalning sedan förtidspen— sion beviljats skall minskas med den sjukpenning den försäkrade har rätt till enligt denna lag i den mån pen- sion och sjukpenning belöper på samma månad. En sådan minskning skall ske även med sjukpenning som utgår enligt lagen (19761380) om arbetsskadeförsäkring eller motsva- rande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande. Beviljas förtidspensionen att utgå i omedelbar anslutning till sjukbidrag. skall minskningen dock göras endast på det belopp. varmed pensionen i anledning av ytterligare nedsättning av den försäkrades förmåga ellermöj- lighet att bereda sig inkomst genom förvärvsarbete överstiger sjukbidra- get. I första hand minskas folkpensio- nen. Vad i detta stycke föreskrivs om minskning av pensionen då sjukpen- ning har utgått gäller även när dag- penning enligt 16 å arbetsmarknads- kungörelsen (f966:368) och särskilt vuxenstudiebidrag enligt 7 kap. stu- diestödslagen (1973:349) har utgått.

Det pensionsbelopp som först för- faller till betalning sedan förtidspen- sion beviljats skall minskas med den sjukpenning den försäkrade har rätt till enligt denna lag i den mån pen- sion och sjukpenning belöper på samma månad. En sådan minskning skall ske även med sjukpenning som utgår enligt lagen (l976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsva- rande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande. Beviljas förtidspensionen att utgå i omedelbar anslutning till sjukbidrag, skall minskningen dock göras endast på det belopp. varmed pensionen i anledning av ytterligare nedsättning av den försäkrades förmåga eller möj- lighet att bereda sig inkomst genom förvärvsarbete överstiger sjukbidra- get. [ första hand minskas folkpensio— nen. Vad i detta stycke föreskrivs om minskning av pensionen då sjukpen- ning har utgått gäller även när/(”ir— sörjningsbidrag enligt denna lag. dagpenning enligt 165 arbetsmark- nadskungörelsen (1966:368) eller särskilt vuxenstudiebidrag enligt 7 kap. studiestödslagen (1973:349) har utgått.

Om den omprövning som skall ske enligt 3 kap. 5 åförsta stycket b) har lett till att den försäkrade även efter det att pensionen beviljats är berättigad att vid sjukdom uppbära sjukpenning. skall för dag. då hel sjukpenning utgivits. sjukpenningen föranleda minskning av pensionen endast i den mån den överstiger vad som skulle ha utgått om sjukdomsfallet inträffat efter det pensionen beviljats.

Vad som sägs i första och andra styckena gäller i tillämpliga delar beträffande belopp som förtidspensionen ökas med, om den försäkrades förmåga eller möjlighet att få inkomst genom förvärvsarbete ytterligare nedsätts.

Har sjukpenning enligt denna lag utgivits till någon som beviljas jör- sörjningsbidrag, skall/"rån det pen-

Nuvarande lvde/se

Föreslagen lvde/se sionsbelöpp som först för/aller till betalning avdragas vad som utgivits [ sju/(penning utöver vad som skulle ha utgått om pensionsbes/ulet_lörele- gat vid utbetalningen av sjukpen- ningen. [första hand minskas därvid

llblk pe nsi on.

25

Äger pensionsberättigad rätt till livränta på grund av obligatorisk försäkring jämlikt lagen om försäk- ring för olycksfall i arbete, lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller lagen om yrkesskadelörsäkring eller äger hanjömlikt annan lag eller särskild författning eller enligt rege- ringens förordnande rätt till livränta. som bestäm/nes av eller utbetalas från riksförsäk'ringsverket. minskas honom eljest tillkommande pension enligt vad nedan stadgas. Motsva- rande skall äga tillämpning i fall då livränta utgår enligt utländsk lagstift- ning om yrkesskadcförsäkring. Med- för skada. för vilken livränta börjat utgivas, återigen sjukdom som berät- tigar till sjukpenning, skall det anses som om livränta utginge under sjuk- domstiden. Har livränta eller del därav eller livränta för viss tid utbytts mot ett engångsbelopp, skall anses som om livränta utginge eller den utgående livräntan vore förhöjd med belopp som enligt de vid utbytet tillämpade försäkringstekniska grun- dema svarar mot engångsbeloppet.

Folkpension och tilläggspension i form av förtidspension eller ålders- pension minskas med tre fjärdedelar av den pensionsberättigade för sam- ma tid tillkommande livränta såsom skadad; dock md avdrag a annan förtidspension än hel sådan ske endast om skadan inträffat före den tidpunkt från vilken pensionen utgår och avdrag å tilläggspension göras

Har pensionsberättigad rätt till liv- ränta på grund av obligatorisk försäk- ring enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete. lagen om försäk- ring för vissa yrkessjukdomar eller lagen om yrkesskadeförsäkring eller har han enligt annan lag eller särskild författning eller enligt regeringens förordnande rätt till livränta. som bestäms av eller utbetalas från riks- försäkn'ngsverket, minskas honom eljest tillkommande pension enligt vad nedan (föreskrivs. Motsvarande skall äga tillämpningi fall då livränta utgår enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring. Medför skada, för vilken livränta börjat utges. åter- igen sjukdom som berättigar till sjuk- penning. skall det anses som om livränta utgår under sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller livränta för viss tid utbytts mot ett engångsbelopp. skall anses som om livränta utgareller den utgående liv- räntan fir förhöjd med belopp som enligt de vid utbytet tillämpade för- säkringstekniska grunderna svarar mot engångsbeloppet.

Folkpension och tilläggspension i form av förtidspension eller ålders- pension minskas med tre fjärdedelar av den pensionsberättigade för sam- ma tid tillkommande livränta såsom skadad; dock jär avdrag på annan förtidspension än hel sådan ske endast om skadan inträffat före den tidpunkt från vilken pensionen utgår och avdrag på tilläggspension göras

' ' Senaste lydelse 19791127.

Nuvarande lj 'de/se

endast om den pensionsberättigade ägt tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt då skadan inträffat.

Folkpension i form av ålderspen- sion. änkepension eller barnpension ävensom tilläggspension i form av änkepension eller barn pension min— skas med tre fjärdedelar av den pen- sionsberättigade för samma tid till- kommande livränta såsom efterle- vande; dock må avdrag å tilläggspen- sion göras endast om den avlidne ägt tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt då skadan inträffat.

Minskning enligt denna paragraf skall i första hand göras åtilläggspen- sion. Utan hinder av vad i paragrafen stadgas skall folkpension alltid utgå, i form av förtidspension eller barn- pension med minst en fjärdedel, i

_ form av änkepension med minst häl/l ten samt i form av ålderspension med minst tre fjärdedelar av belopp som eljest skolat utgå.

I fråga om samordning av pension med livränta som utgår enligt eller eljest bestämmes med tillämpning av lagen (1976380) om arbetsskadeför— säkringjöreskrivesi 4 kap. 4 å och 6 kap. l & sagda lag.

Föreslagen lvde/se

endast om den pensionsberättigade ägt tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt då skadan inträffat.

Folkpension i form av ålderspen- sion. barnpension, omställningsbi— drag eller försörjnin gsb idrag även- som tilläggspension i form av bam— pension, omställningsbidrag eller

försörjningsbidrag minskas med tre fjärdedelar av den pensionsberätti- gade för samma tid tillkommande livränta såsom efterlevande; dock/år avdrag på tilläggspension göras en- dast om den avlidne ägt tillgodoräk- na sig pensionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt då skadan inträf- fat. '

Minskning enligt denna paragraf skall i första hand göras på tilläggs- pension. Utan hinder av vad i para- grafen _/öreskrivs skall folkpension alltid utgå, i form av förtidspension eller bampension med minst en fjär— dedel och i form av ålderspension med minst tre fjärdedelar av belopp som eljest skulle ha utgått.

I fråga om samordning av pension med livränta som utgår enligt eller eljest bestäms med tillämpning av lagen (19767380) om arbetsskadeför- säkring/öreskrivs i 4 kap. 45 och 6 kap. l & sagda lag.

4å”

Har pensionsberättigad i väsentlig mån erhållit sin- försörjning av allmänna medel, må den myndighet. som tillhandahållit försörjningen uppbära sådan delav det pensionsbe- lopp som först förfaller till betalning efter beslut om pension som motsva- rar vad myndigheten visar sig ha utgivit för den pensionsberättigades samt hans makes och minderåriga barns försörjning för den tid som

Har pensionsberättigad i väsentlig mån erhållit sin försörjning av allmänna medel,]år den myndighet som tillhandahållit försörjningen uppbära sådan delav det pensionsbe- lopp som först förfaller till betalning efter beslut om pension som motsva- rar vad myndigheten visar sig ha utgivit för den pensionsberättigades samt hans makes och minderåriga barns försörjning för den tid som

Nu va rande lj 'de/se

pensionsbeloppet avser.

Från det belopp, samförst/ör/a ller till betalning efter beslut om barn- pension enligt 8 kap. 5 &” skall avdra- gas vad som enligt lagen (l964:l43) om bidragsg/örskott utbetalats [ bi- drags/örskott I/ör den tid som pen- siunsbeloppet avser utöver vad som skulle ha utgått om pensionsheslutet förelegat vid utbetalningen av bi- dr ägs/ör skottet. '

Föreslagen lydelse

pensionsbeloppet avser.

Har livränta som utgår enligt eller eljest bestämts med tillämpning av lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring utgivits till någon som beviljas pension enligt denna lag, skall från det pensionsbelopp som först förfaller till betalning avdragas vad som utgivits i livränta utöver vad som skulle ha utgått om pensionsbeslutet förelegat vid utbetalningen av livräntan.

Har pensionsberättigad uppburit dagpenning från erkänd arbetslös- hetskassa eller kontant arbetsmark- nadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, skall det pensionsbelopp som först förfal- ler till betalning efter beslut om ålderspension eller förtidspension minskas med den del av arbetslös- hetsstödet, som visas ha utgivits för tid som pensionsbeloppet avser, ut- över vad som skulle ha utgått om pensionsbeslutet förelegat vid utbe- talningen av stödet. Vad nu sagts skall, när kontant arbetsmarknads- stöd utgått, gälla även efter beslut om änkepension.

Har delpension enligt lagen (1975.'380) om delpensionsförsäkring utgått till någon som beviljas ålders- pension eller förtidspension enligt denna lag, skall "det pensionsbelopp som först förfaller till betalning efter beslutet minskas med delpensionsbe- 1opp som avser samma tid som ålders- eller förtidspensionen.

Vad i denna paragraf _löreskrives skall äga motsvarande tillämpning vid beslut om ökning av pension eller upphävande av förordnande som avses i 16 kap. 3 & andra stycket.

Har pensionsberättigad uppburit dagpenning från erkänd arbetslös- hetskassa eller kontant arbetsmark- nadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, skall det pensionsbelopp som först förfal- ler till betalning efter beslut om ålderspension eller förtidspension minskas med den del av arbetslös- hetsstödet, som visas ha utgivits för tid som pensionsbeloppet avser, utö- ver vad som skulle ha utgått om » pensionsbeslutet förelegat vid utbe— talningen av stödet.

Har delpension enligt särskild lag utgått till någon som beviljas ålders- pension eller förtidspension enligt denna lag, skall det pensionsbelopp som först förfaller till betalning efter beslutet minskas med delpensionsbe- lopp som avser samma tid som ålders— eller förtidspensionen.

Vad i denna paragraf föreskrivs skall äga motsvarande tillämpning vid beslut om ökning av pension eller upphävande av förordnande som avses i 16 kap. $& andra stycket.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

18 kap. Om allmänna försäkringskassor

205

Frågor om förtidspension, med undantag av ärenden som avses i 7 kap. 1 åandra stycket, samt om han- dikappersättning och vårdbidrag avgöras i allmän försäkringskassa av en pensionsdelegation, bestående av åtta ledamöter. Dessa äro ordföran- den i kassans styrelse, som tillika för ordet i delegationen, vice ordföran- den i kassans styrelse, två av riksför- säkringsverket utsedda läkare, två av riksförsäkringsverket utsedda leda- möter som skola hava särskild erfa- renhet av arbetsförhållanden och två av landstinget eller, om kassans verk- samhetsområde utgöres av kommun, av kommunfullmäktige utsedda le- damöter. Då skäl ära därtill må rege- ringen utse särskild ordförande och vice ordförande i pensionsdelega- tion.

För annan ledamot än ordförande och vice ordförande utses en supp- leant. Regeringen mä föreskriva att för envar av de av riksförsäkringsveré ket utsedda läkarna skola utses två suppleanter.

l allmän försäkringskassa må med regeringens medgivande finnas flera pensionsdelegationer.

Frågor om förtidspension, med undantag av ärenden som avses i 7 kap. 1 éandra stycket, samt om för- sörjningsbidrag, handikappersätt- ning och vårdbidrag avgörs i allmän försäkringskassa av en pensionsdele- gation, bestående av åtta ledamöter. Dessa är ordföranden i kassans sty- relse, som tillika för ordet i delegatio- nen, vice ordföranden i kassans sty- relse, två av riksförsäkringsverket utsedda läkare, två av riksförsäk- ringsverket utsedda ledamöter som skal/ha särskild erfarenhet av arbets— förhållanden och två av landstinget eller, om kassans verksamhetsområ- de utgörs av kommun, av kommun- fullmäktige utsedda ledamöter. Då skäl föreligger därtill får regeringen utse särskild ordförande och vice ordförande i pensionsdelegation.

För annan ledamot än ordförande och vice ordförande utses en supple- ant. Regeringen får föreskriva att för envar av de av riksförsäkringsverket ' utsedda läkarna skall utses två sup- pleanter. .

1 allmän försäkringskassa får med. regeringens medgivande finnas flera pensionsdelegationer.

20 kap. Övriga bestämmelser

25

Vid tillämpningen av bestämmelse i 3 kap. 1 åoch 4 kap. 8—10 55 samt 21 kap. 1 Qom försäkrad, som sammanbormed barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn." ' '

Med förälder skall vid tillämpning av bestämmelserna i 4 kap. och 9 kap. 4 & likställas den, med vilken förälder är eller va rit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbo.

Vid tillämpning av bestämmelse i 8 kap. och 14 kap. om rätt till barn— pension skall med barn ”som där sägs

Nu va rande lydelse

Ersättning enligt denna lag må indragas eller skäligen nedsättas. om den som är berättigad till ersättning- en * a) uppsåtligen åsamkat sig sjuk-

dom eller skada, som orsakat den utgift eller nedsättning av arbetsför- mågan, för vilken ersättning begä- res;

b) ådragit sig sjukdomen eller ska- dan vid förövandet av handling, för vilken ansvar genom lagakraftägande dom ådömts honom;

c) vägrar att underkasta sig under- sökning av läkare eller att följa läka- res föreskrifter eller eljest gör sig skyldig till grov ovarsamhet ur hälso- synpunkt; '

d) medvetet eller av grov vårdslös—

' het lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till ersätt- ning.

Vägrar försäkrad utan giltig an led- ning att underkasta sig åtgärd av beskaffenhet som avses i 2 kap. 1 1 & må sjukpenning eller förtidspension helt eller delvis tills vidare förvägras honom, under förutsättning att han erinrats om denna påföljd.

l i

Föreslagen lydelse

likställas utländskt barn som, med socialnämnds medgivande. tagits emot i ett enskilt hem för vård och

fostran i adoptio nssyfte. Med förälder

skall därvid likställas den som i detta syfte tagit emot barnet.

36

Ersättning enligt denna lag får dras in eller skäligen sättas ned, om den som är berättigad till ersättningen

a) uppsåtligen åsamkat sig sjuk- dom eller skada, som orsakat den "utgift eller nedsättning av arbetsför- _ mågan, för vilken ersättning begärs;

b) ådragit sig sjukdomen eller ska- dan vid förövandet av handling, för vilken ansvar genom lagakraftägande dom ådömts honom;

c) vägrar att underkasta sig under- sökning av läkare eller att följa läka- res föreskrifter eller eljest gör sig skyldig till grov ovarsamhet ur hälso- synpunkt;

d) medvetet eller av grov vårdslös- het lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till ersätt- ning. . Vägrar försäkrad utan giltig anled- ning att underkasta sig åtgärd av beskaffenhet som avses i 2 kap. 1 l 5 får sjukpenning eller förtidspension helt eller delvis tills vidare förvägras honom, under förutsättning att han erinrats om denna påföljd. Motsva- rande skall ifråga om försörjningsbi- drag gälla om efterlevande utan giltig anledning vägrar att efterkomma föreskrift som meddelats med stöd av 16 kap. 2 a 5.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1983.

A. Beträffande ändringama i 9 kap. l 5, 10 kap. 1 och 5 55 samt 16 kap. 5 & sjunde stycket, den sistnämnda vad avser bamtillägg, gäller följande över- gångsbestämmelser.

1. Är försäkrad enligt beslut som har meddelats på grund av äldre bestämmelser berättigad till bamtillägg för december månad 1982 skall förmånen inte upphöra eller minskas med mindre så skulle ha skett om äldre bestämmelser alltjämt hade ägt tillämpning.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förmån för tid före ikraftträdandet.

B. Beträffande övriga ändringar än de som avses under A gäller följande övergångsbestämmelser.

]. De nya bestämmelserna gäller, såvida annat inte sägs nedan, endast i fall då rätten till familjepension grundas på dödsfall som inträffar efter ikraftträ- dandet.

2. I fall då rätt till familjepension grundas på dödsfall som har inträffat före ikraftträdandet gäller, såvida annat inte sägs nedan, fortfarande äldre bestäm- melser.

3. I fråga om familjepension till efterlevande kvinna som är född år 1937 eller tidigare gäller, även i fall då dödsfallet inträffar efter ikraftträdandet, fortfarande äldre bestämmelser om änkepension i 8 kap. 1—4 55 samt 14 kap. 1—3 och 7 åå i stället för de nya bestämmelserna i 8 kap. 1 och 4—12555amt 14 kap. 1 och 4—10 55. Ifall som nu sagts gäller vidare alltjämt äldre bestämmelser om änkepension i 5 kap. 2 och 5 åå, 10 kap. 4 &, 16 kap. 8 & samt 17 kap. 2 och 4 55.

4. I fråga om hustrutillägg, som efter ikraftträdandet kan utgå med stöd av * övergångsbestämmelsema till lagen (0000:000)om ändringi lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension, gäller fortfarande 1.0 kap. 45 andra stycket i dess äldre lydelse.

5. Föreligger för samma månad rätt såväl till folkpension i form av änkepension enligt äldre bestämmelser härom som till folkpension i form av omställningsbidrag eller försörjningsbidrag utges endast änkepensionen. Motsvarande gäller om rätt föreligger för samma månad såväl till tilläggspen- sion i form av änkepension enligt äldre bestämmelser härom som till tilläggspension i form av omställningsbidrag eller försörjningsbidrag.

6. a) I fråga omlbam pension gäller de nya bestämmelsema, såvida annat inte sägs nedan, även om dödsfallet har inträffat före ikraftträdandet.

b) Beträffande bampension för tid före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre bestämmelser om sådan pension.

c) Den nya bestämmelsen i 20 kap. 2 & tredje stycket gäller endast i fall då rätten till barnpension grundas på dödsfall som inträffar efter ikraftträdan- det.

(1) Finns efter den avlidne någon som är berättigad till änkepension enligt äldre bestämmelser gäller, oavsett om dödsfallet inträffat före eller efter ikraftträdandet, med avseende på barnpension efter den avlidne vad nedan sägs. '

Utgår folkpension i form av änkepension till kvinna som är moder till barnet eller varit gift med barnets fader eller har eller har haft barn med denne

och sammanborbamet stadigvarande med kvinnan, skall vid tillämpning av 8 kap. 3 å i dess nya lydelse änkepensionen likställas med barnet tillkommande tilläggspension i form av barnpension. Är i sådant fall flera barn berättigade till barnpension efter den avlidne, fördelas vid avräkningen änkepensionen lika mellan bamen. .

Föreligger rätt till tilläggSpension i form av änkepension efter försäkrad skall vid bestämmande av tilläggspension i form av barnpension efter den försäkrade, i stället för 14 kap. 3 å idess nya lydelse, tillämpas 14 kap. 5 åi dess äldre lydelse. ] fall som nu sagts skall dock änkepension och barnpension sammanlagt utgå med minst det belopp som skulle ha utgivits om det efter den försäkrade hade förelegat rätt till endast barnpension och denna hade beräknats enligt 14 kap. 3 åi dess nya lydelse. Skall på grund härav ökning ske av familjepension efter den försäkrade, skall denna ökning avse bampensio- nen och fördelas lika mellan de bampensionsberättigade barnen. 1 fall som avses i detta stycke gäller fortfarande 16 kap. 5 å sjunde stycket i dess äldre lydelse.

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk- ringl dels att rubrikerna närmast före 5 kap. 3, 8 och 11 åå Skall utgå, dels att 5 kap. 2—14åå. 6 kap. 1. 6 och 7 å och 8 kap. 4å samt rubriken närmast före 5 kap. 6å skall ha nedan angivna lydelse, ' dels att i lagen skall införas. fyra nya paragrafer, 5 kap. 15418 åå, av nedan angivna lydelse, dels att rubrikerna närmast före 5 kap. 9å respektive 12å skall sättas närmast före 5 kap. 4å respektive 17 å.

Nuvarande lvde/se Föreslagen lvde/se

5 kap. Ersättning vid dödsfall Livräntor till efterlevande 2å

Har försäkrad avlidit till följd av Har försäkrad avlidit till följd av arbetsskada, utgår livräntor till hans arbetsskada, utgår li'vräntor till hans efterlevande enligt detta kapitel. eller hen nes efterlevande enligt detta Uppbar den försäkrade livränta kapitel. * enligt4 kap. med anledning avförlust Livränta utgår iform av barnliv- av arbetsförmågan til/följd av ska— ränta till efterlevande barn till den dan. grundas livränta efter honom på försäkrade samt iform av omställ- hans egen livränta. Livränta efter ningslivränta ochförsörjningslivrän- annanförsäkrad grundas på vad som ta till efterlevande make till den för- enligt 4 kap. skulle ha utgjort livränta säkrade. 4 till honom vid förlust avarbets/örmå— Med efterlevande make likställs i 1 Lagen omtryckt gan, om sådan livränta skulle ha fråga om rätt till omställningslivrän- 1977:264.

Nuvarande lydelse

' börjat utgå vid tiden för dödsfallet.

Till grund för beräkning av li vrän— ta till ejierlevande lägges även pen— sion, livränta eller annan ersättning som utgick till den försäkrade med anledning av tidigare arbetsskada, i den mån detär skäligt.

Livränta till efterlevande får ej grundas på högre belopp än som motsvarar sju och en halv gånger basbeloppet vid den försäkrades död

Änka

Änka efter försäkrad har rätt till livränta, om hon

I. har vårdnaden om och stadigva- rande sammanbor med barn under 16 år, som vid den försäkrades död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan, eller

2. hadeÅ/llt 36 år vid den försäk— rades död.

Upphör rätt till livränta enligt/ör— sta stycket 1, skall vid bedömning av rätt till livränta enligt-2 anses som om den försäkrade avled vid den tid- punkt då rätten till livränta enligt 1 upphörde. ' '

45

Livränta till änka utgår med belopp som, när denförsäkrade efter- lämnar barn som har rätt till livränta efter honom enligt denna lag, mot-

Föreslagen lydelse

ta och försörjningslivränta den som. utan att ' vara gill. stadigvarande sammanbodde med icke giftförsäk- rad vid dennes död och som har varit gift med eller har eller har haft eller väntade barn med denförsäkrade.

35

Uppbar den försäkrade livränta enligt 4 kap. med än ledning avförlust av arbetsförmågan till följd av ska- dan, grundas livränta e/ter den för- säkrade på hans eller hennes egen livränta. Livränta efter annanförsäk- rad grundas på vad som enligt 4 kap. skulle ha utgjort livränta till honom eller henne vid förlust av arbetsför- mågan, om sådan livränta skulle ha börjat utgå vid tiden för dödsfallet.

Till grund för beräkning av livrän— ta till efterlevande läggs även pen- sion, livränta eller annan ersättning som utgick till den försäkrade med anledning av tidigare arbetsskada, i den mån det är skäligt.

Livränta till efterlevande får ej grundas på högre belopp än .som motsvarar sju och en halv gånger basbeloppet vid den försäkrades död

Barn

Barn till avliden försäkrad har rätt till livränta för tid till och med den 4 månad då barnet fyller 19 år." Om barnet efter den tidpunkten till följd

Nu va rande I ydelse

svarar 40 och i annatfall 45 procent av ersättningsunderlag som sägs i 2 $.

Livränta enligt 3 35 första stycket 2 till änka som ej hade fvllt 50 år vid den försäkrades död eller vid den tidpunktsom avses 13 $andra stycket minskas med en femtonde! för varje år som då återstod till 50 års ålder.

Föreslagen lydelse

av sjukdom eller av annan dylik orsak ej kan försörja sig, utgår liv- räntan även för sådan tid, dock längst till och med den månad då barnet fyller 21 år.

Hade den försäkrade genom avtal som sägs i 7 kap. 7 9 andra stycket föräldrabalken åtagit sig att till bar-

net utge underhållsbidrag iform av ett engångsbelopp, har barnet rätt till livränta endast i den mån denna överstiger en livränta som har köpts eller kunnat köpas åt barnet för en— gångsbeloppet.

Med barn likställs utländskt barn som, med socialnämnds medgivan- de, tagits emot i ett enskilt hem för vård och fostran i adoptionssyfte. Med förälder skall därvid likställas den som i detta syfte tagit emot barnet.

55

Änkas rätt till livränta upphör om hon gifter om sig eller avsevärd tid lever samman med man under äktenskapsliknande förhållanden. Uppläses äktenskapet inom _fem år eller upphör sammanlevnaden inom samma tid, skall livräntan börja utgå på nytt. '

Med änka jämställd kvinna

Livränta för ett barn utgår för år räknat med belopp som motsvarar 40 procent av ersättningsunderlag som sägs i 3 &. Ärflera barn berättigade till livränta efter den försäkrade, ökas det nämnda procenttalet med 20 för varje barn utöver det första och förde- las det sammanlagda livräntebelop- pet lika mellan barnen.

Efterlevande make

65

Ifråga om rätt till livräntajämstäl- les med änka kvinna som vidförsäk- rads död

]. stadigvarande sammanbodde med den försäkrade och

hade varit gift med honom eller hade eller hade hafi barn med ho- nom eller

var havande med barn till honom

Rätt till omställningslivränta till- kommer för tid före den månad då den efterlevande fyller 65 år efterle- vande make, som stadigvarande sammanbodde med den försäkrade vid dennes död, om den efterlevan- de

a) vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under åtta

Nuvarande lydelse

eller 2. annars levde samman med den försäkrade sedan avsevärd tid under äktenskapsliknandeförhållanden. Första stycket gäller ej om den försäkrade eller kvinnan var gift.

Om kvinna som avses i 6 59 har rätt till underhållsbidragfrånförutvaran— de make, minskas livräntan till hen- ne med belopp som svarar mot bidra- get. Motsvarande gäller om kvinnan som efterlevande till denne har rätt till livränta, pension i annan/orm än folkpension eller tilläggspension, skadestånd eller annan sådan ersätt- ning som upphör att utgå, om hon ingår nytt äktenskap. Avdrag göres även för livränta efter man med vil- ken kvinnan tidigare har levt sam- man under äktenskapsliknandeför- hållanden.

F rånskild kvinna

Föreslagen lvde/se

år, som stod under vårdnad av makarna eller endera av dem. eller

b) oavbrutet hade samman/tott med maken under en tid av mi nst fem årfram till tidpunkten för dödsfal- let.

Omställningslivränta enligt denna paragraf utgår för en tid av tolv månader räknat/rån tidpunkten/ör dödsfallet.

75

Rätt till omställningslivränta till- kommer vidare efterlevande make. som stadigvarande sammanbodde med den_ försäkrade vid dennes död, om den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under åtta år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem.

Omställningslivränta enligt denna paragraf utgår inte för tid då rätt föreligger till sådan livränta enligt 6 9".

Rätten till omställningslivränta enligt denna paragraf upphörpm den eherlevande ingår äktenskap. Detsamma gäller om den efterlevan- de stadigvarande sammanbor med annan, med vilken han eller hon har varit gift" eller har eller har haft eller väntar barn.

85

Varförsäkrad vid sin död skyldig att utge lagstadgat periodiskt under— hållsbidrag till förutvarande hustru, har han rätt till livränta med belopp som svarar mot bidraget, om hon

I. har vårdnaden om och stadigva— rande sammanbor med barn under 16 år, som vid den försäkrades död

Rätt till försörjningslivränta till- kommer, för tid före den månad då .den efterlevande fyller 65 år och ,under de närmare förutsättningar som anges nedan, efterlevande som avses i 6 eller 7 9”.

Rätt till.försörjningslivränta inträ— der vid den tidpunkt då rätten till

ut) tauätjjptu sapuma/Jat/o uap sot

uynaq ”110.900qu uata [18 _t/fjtrius.t.tp.1.to/ '

uput pm _z apunutopoq pm 'jjoys mupm_t/sb'ujiilliosztgj' M.!O vägt/' [ & 'mupJ -.x_t/s8u_tu_l."t_(_)s.ig/'slot; satttn [[a/'ob'uso ] "output/sätt)apostel/' [all sp .to/ap pipa.” ps) .tpi'ltn *uot/jpu up .tatu ups -as.m pall! [pss/tj uout pata? ,).tputtu ! Jtvs'pau mac/.it? utouoä tstuoyut X_is op -a.toq tm touö'ytjotu sapumonJj/b uap .tV "output/stimutkosug/ jot/ dal/[)L/AJ '.'t'ptsmtp smpp lap oäuit ua tsnpua Jo,/o mu] no prziåuopps _: livspau xp amt/.it) tuouaä tstuoyu; äts opamq tm tat/ätjf'out &th 'aymu option/.iatjg "öl.! -mt.to.y )sopua mm 9.73; smtm uv); uoäutuupspau tuo 'pgp sum/mu upp psi/jo uog/jpu Isutul paul tmspau 'tal/ —8_1puptsiuo Sipo/”Lupfpaimpp unuuo Jalla puptsnttosjpu twspau "m)/s pb”;ss_putspouym'tustano so putta? pd 'Jp ataqm tät/dutta] auuaz/ Jajja utouoz/ .te/"tta tuouaX mum/ut S_ts op -,7.taq 1117 tat/ätliga! sum 'apuo.m/.mt/;) ]]!) .tpöln mannt/sätt)uppsteg alot/(län mupmt/såtntq/ptsiuo (;s/ap.l"; ttaänpuztgiq

[ys/up mamp/Jojjo apwypsuQ/"uap Luo 'g'; ] söps tuos Hit/.tapunsäujuttpsm so IMJJOJCI OZ m.m.tstotu tuos ddolaq poiu zum, oftas ”_Il .mätn nit/pm _17

OI

'poupdpn sum/mu .mpun pots taumq tuo 'oJup.m1/11_1111pJ Luo vägt/'i pb.!)jpSJQfHU umq paiu sa] _]gtstupt' u.:vq sayviu apumapay'g "ladda] -aqsäup8ua JQ/ taumq ip sade)! mu -un>/ .te/ja sido); mu mos mupmy ua mänsxang ouuap upa: uap _] mupmy ”11 1th zaumq mu 'ddolaqszlupåua m Luxo] ] timptqsppumpun aäzn tau '.,th [[_ll Jm åts ttåmp uayloqmplpxof ha)/sits mpuo få "do); _4 ] söps Laos [m.m utouoä apvxsjpsdgfuap oppH zip 15 mm] ]JLMDq Dp pouptu trap pour Lpo ”]] tSXLIp/ y.)!tp 'pn uoppstg/ump umupv 5.11] .rpätn ”äts ntirosztgj' ut»; 12) .ymuo w.l'p unuuo so Ja!/a utopyn/s m pgg/"”;] uazyundpn uap Jaya taumq tuo arp öl Ja!/tlf 1011.qu pp pvuput WP paul 1130 ll.” Pl! Jil/_ mupmy ll.” ap.l mu pvpmsxoj'uapym []]] umg

56

tr./og

nu .nu), pip/sttp._t/'][_it pulpit]! tuo vägt/' ! Hun/dumpn opummstotu mil 10

-.y.).t'ts alpin) &” g _: mtr,).s'jotutuptsag '_Q'g _1 sägs utos är)/.tapunsb'ututtpsxo .m lamont ;;, zsö'pu [jo/"mulm ; tpo Oj, [sägt] mmstotu 'En] nuuap tät/ua utouou Jat/9 17”!de _I] II.” up.: mu tuos uma mamp/Jojjo apan/szQ/"uop xpu

zip/' toym'ts insug/" tät/ua njut-34.117 pop sopar

->/_t__7s.t_Q/' uap pm .tp gg ”ji/',)pm/ ] .te/la 'auuai/ soil JJ,/(7 utaz/ sauna/7 _: S'()pD1S_IA apummmpnts

JS] 0/7. (] (7,7 l I I).! IM HA] [93l86l HOS

N u va rande lydelse

. eller kvinna som avses i 6 55. I annat fall utgör livränta för ett barn 40 procent av nämnda underlag. Är i sådant fall flera barn berättigade till livränta, ökas procentta let 40 med 20 för varje barn utöver det första och fördelas det sammanlagda livränte— beloppet lika mellan barnen.

Förälder

Föreslagen lydelse

bereda sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans eller hen- nes krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom eller hen ne med hänsyn till utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bo- sättningsförhållanden och andra därmed jämförliga omständigheter.

115

Förälder till avliden försäkrad som till följd av dödsfallet kommer att sakna behövligt underhåll har rätt till livränta med skäligt belopp, dock högst med belopp som motsvarar 20 procent av ersättningsunderlag som sägs i 291

Gemensamma bestämmelser

Försörjningslivränta utgår inte med anledning av sådan nedsättning avförvärvsmöjlighetenför vilken den efterlevande är berättigad till

a) förtidspension enligt lagen ( 1 962.381) om allmän försäkring,

b) sjukpenning enligt denna lag eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning än lagen om allmänförsäkring eller på grund av regeringens förordnande eller

e) livränta enligt 4 kap. denna lag eller motsvarande livränta som be— stäms med tillämpning härav.

Uppbär den efterlevande omställÄ ningslivränta enligt denna lag eller ålderspension enligt lagen om allmänförsäkring, utgår inteförsörj— ningslivränta. " Ifråga omförsörjningslivränta har 7 59 tredje stycket motsvarande till- lämpning.

12;

Har försäkrad blivit borta under resa eller i annat sammanhang och kan det antagas att han har avlidit till följd av arbetsskada, har hans efterle- vande rätt till livränta. Som villkor för utbetalnin g av li vräntafår dock krä— vasförklaring på heder och samvete

Försörjningslivränta kan begrän- sas till viss tid. Rätten till livränta skall omprövas när skäl därtillföre— ligger, dock minst en gång varje år. '

Omprövningen får inte med/öra höjning av utgående försörjningsliv— ränta.

N u va rande lydelse

av efierlevande att denne saknar var- je underrättelse om denförsäkrade. I fråga om omyndigfår sådan,/örkla- ring krävas/rån hansförmyndare.

Visar det sig sedermera att den försäkrade är vid liv eller att han har avlidit av annan orsak än arbetsska- da. upphör rätten till livränta.

Föreslagen lvde/.se

135

Harflera efterlevande rätt till liv— ränta efterförsäkrad enligt 3, 6 och 8 5959 och överstiger livräntornas sam- manlagda belopp 45 procent av ersättningsunderlag som sägs i 2 ©, sättes livräntorna ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar nämnda andel av underlaget. Efter- lämnar den försäkrade även barn som är berättigat till livränta efter honom, bytes procenttalet 45 ut mot 40.

Försörjningslivränta utgår endast till efterlevande som är bosatt i Sveri- ge. Efterlevande, som börjat uppbära sådan livränta men vars rätt härtill upphört till följd av bosättning utom riket, får dock även i fortsättningen uppbära livräntan, om regeringen/ör vissa fall så förordnat ellerdet med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som oskäligt att dra in liv- räntan.

145

Uppgår livräntorna till eflerlevan- de eller försäkrad sammanlagt till belopp som överstiger ersättningsun- derlag som sägs i 2 $, sättes li vräntor- na ned proportionellt så att de till- sammans motsvarar detta underlag. Nedsättningskall dockförst göras av livräntor enligt 1135. .

Omställningslivränta och hel för- sörjningslivränta utgår med belopp som, när denförsäkrade efterlämnar barn som har rätt till livränta enligt detta kapitel efter honom eller henne. för år räknat. motsvarar 20 och i

annatfall 45 procent av ersättnings- underlag som sägs i 3 55.

155

Har den som uppbärförsörinings— li vränta för samma tid och för samma nedsättning av _förvärvsmöjligheten rätt till förmån som nedan sägs. minskas försörjningslivräntan med den andraförmånens belopp. Sådan minskning .skall göras med hänsyn till dagpenning från erkänd arbets- löshetskassa, kontant arbetsmark—

(mum —.t_t/ ]]]! uattpu .rouddn 'npoysstaqw

up ymzto uouuo m [_l/)]IAD mu uou . Jojjo um, IlU Jojjo A]] pm .tp optrtypsroj'

uop no mantra/Jas bits Jap .IDS'!A "ualopus'urugf up._r/'so.1p.ry Hum —n/.y.tg/' tropps .lgfö]pll.fl.tl() tuo värn/'

[ 'apo.typsztgf upp tuo asyanpuapun atm Jom/ps uou .te/j,) unt] tm apum -a/.iayo uap tm atanums L/JO Japou pd -

Eutin/3119] sm pry spop .tp/ptupmy tm Xujujmaqtn .te/".tosj/jm tang 'mupmy [It] Up.! opunsojuatja .sapouypsug/uap Jmf 'vpv-yswqw w pile/"11.11 up!/Av mu LlOL/ Jajja tmu Jm smun lap um] 11.70 äuvuumuums muuo _! .te/ja osa; Japan mmq lidt/q pms/ps.!o/"my

stt

.! ().S'IJLLI LtlpIS'Jq DLL! LL! )?.YMJLUJD

än] outta/7 tajt/ua mums!/såmutt-(rsugf pd öullldltlp/Ijl optmxmstout .tm/ ätit.! ->/_t_7.s.t_(_)/'tt_t_7tul/n tuo (189596 ] ) uoän/ 91801 11.70 n g ”g *] "(toy 9] _! Ent/no -s8ut tt]'1_(_rs'.tg/ ' tuo metas/ourutptsog &” 9l

'umupmysåuju -_/.'t_(_>s.ig/'pd smyg pum/ utsug/'] söps to ->/.).—1'1sr71.s.t_(_),/'t tuos uplllJQ/j/U u. ist/pu poiu öulu)!SL/jlu ”n)/s mhn/psalm" urna/jo uto llSF—"Z96ll uaäpj tät/ua Xar/a_iqsb'ujufrostg/ ”11 Lpo join/n), nuo/7 tajt/ua muszt/såirtu_/.'t_o.s:tg/' ]]]! up.! jämna/os apan/psug/"uap mH 'ou -_x'rm .leöLl/Llp/jqnl opuoääp/puruå pm ätituttpsuaunt tums föpflffö [ ) L!åi3"l)/.S'])Q]S'J_lpHIS [XII/LM är;.rquajpnis -tta.x'n.t 'Xu/uuadtipp m utlo/"j Button] _qu/(u pDIÄIj.lll_I.S'())/.l.f l/JO A*ujupjtqm -spnu.y.rt)tustaq.tn .mpun ävupgqsäutu -p/_i qtn potsspnuymiustat/m tumuoy tim (11 55051) u,);m/ [Ill/Lh) potssjmu (;s/ap.l”! män/sara.]

oslo/M] JplltZIDAIIN

Nu va rande lydelse [föresla gen lydelse _18 _s

L'ppgår li vräntorna till efterlevan- de efter försäkrad sammanlagt till belopp .som överstiger ersättningsun- derlag som sägs i 3 $ sätts li vräntor- na ned proportionellt så att de till— sammans motsvarar detta under- lag.

6 kap. Särskilda bestämmelser om ersättning [ 52

Är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt berättigad till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension eller familjepen- sion enligt "lagen (19621381) om allmän försäkring med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan. utgår livräntan endast i den mån den överstiger pensionen.

Li vränta enligt 5 kap. till änka eller kvinna som avses i 5 kap. 6 _$ utgår från och med den månad under vil- ken hon/iller 65 är endast i den mån hon ej har rätt til/folkpension iform av ålderspension och tilläggspension iform av änkepension med belopp som motsvarar en livränta som är beräknad på 65 procent av livrän- teunderlaget enligt 5 kap. 2 _$. Bestämmelserna i 4 kap. 4 _$ tredje stycket har därvid motsvarande till- lä m p n ing.

Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt utländskt system för social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan. '

Om den försäkrade till följd av underlåten avgiftsbetalning ej har tillgodo- räknats pensionspoäng enligt 1 l kap. Gå lagen om allmän försäkringför år efter det då arbetsskadan har inträffat. skall vid tillämpning av denna paragraf och 4 kap. 4 åhänsy'n tas till den tilläggspension som skulle ha utgått om avgift hade erlagts.

6 5 Ansökan om ersättning enligt den- Ansökan om ersättning enligt den- na lag skall göras inom sex år. na lag skall. om inte annat/ölier av andra stycket, göras inom sex år, beträffande sjukpenning och liv- beträffande sjukpenning och liv- ränta från den dag ersättningen ränta från den dag ersättningen ZSenastclydclse avser, avser. 19811693.

Nuvarande lydelse

beträffande begravningshjälp från dagen för dödsfallet,

beträffande annan ersättning från den dag då den försäkrade har erlagt det belopp för vilket ersättning begä- res.

Om detta/örsummas, är rätten till ersättning förlorad

Bestämmelserna i l0 kap. 45, 16 kap. ll å och 20 kap. 3—755 lagen (196238 1) om allmän försäkring om förmåner som sammanträffar, in- dragning och nedsättning av ersätt— ning i vissa fall, återbetalningsskyl— dighet, preskription, utmätningsför- bud och rätt till skadestånd har mot- svarande tillämpning i fråga om ersättning från arbetsskadeförsäk- ringen.

Föreslagen lydelse

beträffande begravningshjälp från dagen för dödsfallet,

beträffande annan ersättning från den dag då den försäkrade har erlagt det belopp för vilket ersättning begärs.

Ansökan om försörjaings/ivränta skall göras inom ett år/rän den dag då rätten till sådan livränta har inträtt.

Har ansökan inte gorts inom/öre- skriven tid, är rätten till ersättning förlorad

Omställn ing.in vrä n ta eller/örsörj- ningslivränta/år inte utgå/är längre tid tillbaka än tre månader _löre ansökningsmånaden.

75

Bestämmelserna i 10 kap. 45, l6 kap. 5 $ sjunde stycket och l l &, 17 kap. 1 $]örsta stycket och 4 _$ _lönsta och tredje styckena samt 20 kap. 3—7åé lagen (1962z381) om allmän försäkring om förmåner som sam— manträffar, indragning och nedsätt- ning av ersättning i vissa fall, återbe- talningsskyldighet, preskription, ut- mätningsförbud och rätt till skade— stånd har motsvarande tillämpning i fråga om ersättning från arbetsskade- försäkringen.

8 kap. Övriga bestämmelser

45

Ärende angående livränta till den försäkrade och i annat ärende upp- kommen fråga huruvida den försäk- rade har ådragit sig arbetsskada till följd av annat än olycksfall skall i försäkringskassa avgöras av pen— sionsdelegation.

Ärende angående livränta till den försäkrade, i annat ärende uppkom- men fråga huruvida den försäkrade har ådragit sig arbetsskada till följd av annat än olycksfall och ärende angå-

_endeförsår/"ningslivränta skall i för-

säkringskassa avgöras av pensions- delegation.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

2. De nya bestämmelserna gäller, såvida annat inte sägs nedan, endast i fall då rätten till livränta till efterlevande grundas på dödsfall till följd av arbetsskada som inträffar "efter ikraftträdandet.

3. 1 fall då rätt till livränta till efterlevande grundas på dödsfall till följd av arbetsskada som inträffat före ikraftträdandet gäller. såvida annat inte sägs nedan, fortfarande äldre bestämmelser.

4. I fråga om livränta till efterlevande kvinna som är född år 1937 eller tidigare gäller, även i fall då den arbetsskada till följd av vilken den försäkrade avlidit inträffar efter ikraftträdandet, fortfarande äldre bestämmelser om livränta till änka och därmed jämställd kvinna samt till frånskild kvinna i 5 kap. 2—8 och 12—14 55 samt 6 kap. 1 & i stället för de nya bestämmelserna i 5 kap. 2, 3 och 6—18 55 samt 6 kap. lå.

5. Har änka eller kvinna som avses i 5 kap. 65 i dess äldre lydelse rätt samtidigt till livränta enligt 5 kap. i dess äldre lydelse och till folkpension eller tilläggspension i form av familjepension enligt lagen (1962z38l) om allmän försäkring i dess lydelse efter den 31 december 1982, skall 6 kap. l å andra stycket i dess äldre lydelse alltjämt tillämpas. Därvid skall vad som sägs om tilläggspension i form av änkepension gälla folkpension och tilläggspension i form av omställningsbidrag enligt 8 kap. 5 å och 14 kap. 5 & lagen om allmän försäkring.

6. 1 fall som avses i punkterna 3 och 4 harbestämmelsema i 10 kap. 4 ålagen (1962z38l) om allmän försäkring, i detta lagrums lydelse den 31 december

1982, motsvarande tillämpning.

7. Har en kvinna för samma månad rätt till livränta såsom efterlevande såväl enligt äldre som enligt nya bestämmelser, utges endast livräntan enligt äldre bestämmelser. -

8. I fråga om livränta till barn gäller de nya bestämmelserna, såvida annat _ inte sägs nedan, även om den arbetsskada till följd av vilken den försäkrade avlidit har inträffat före ikraftträdandet. _ Beträffande livränta till barn för tid före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre bestämmelser om sådan livränta. Den nya bestämmelsen i 5 kap. 4 åtredje stycket gäller endast i fall då rätten till livränta grundas på dödsfall som inträffar efter ikraftträdandet. Finns efter den avlidne någon, som är berättigad till livränta till änka eller med änka jämställd kvinna enligt äldre bestämmelser, skall, oavsett om arbetsskadan inträffat före eller efter ikraftträdandet, vid bestämmande av livränta till-bam. i stället för 5 kap. 5 åidess nya lydelse, tillämpas 5 kap. 10 åi dess äldre lydelse. .

3 Förslag till _ . Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension '

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (19621392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpensionl dels att rubriken till lagen skall ha nedan angivna lydelse. dels att 1 5 skall upphöra att gälla, ' ' 1 Lagen omtryckt dels att 2—4 $$ och 6—9 $$ skall ha nedan angivna lydelse. 1976:1014.

2 Senaste lydelse 19772371 .

Nuvarande lydelse

Lag om hustrutillägg oclt kommu- nalt bostadstillägg till . /i)lkpension.

Föreslagen lydelse

Lag om kommunalt bostadstillägg till . folkpension.

If

I] us ! ru ! i l lä gg tillkommer/ör tid före den manad. da hustrun fyller Äs'extio/em ar. hustru till den. som attt/1tter/o/kpension iform av a'lders- pension ellerförtidspension, därest hustrun fyllt sextio år och själv ej åtnjuter sådan folkpension och ma- karna varit gifta minst A/em är. När särskilda skäl äro därtill. mä hustru- tillägg utgä. oaktat hustrun ej _/_i'llt sextio är eller makarna varit gifta kortare tid än . lem är.

Hus/rutillc'igg skall. där ej äntrat följer av vad i 4 _$ stadgas. I/ör är räknat motsvara skillnaden mella n (i ena sidan sammanlagda beloppet av folkpension i form av hel ålderspen- sion till två makar jämte två pen- sionstillskott till ålderspension enligt lagen om pensionstillskott samt å andra sidan jalkpension iform av hel ålderspension till ogi/t jämte ett sådant pensionstillskott, ålderspen- sionerna och pensionstillskolten be- räknade för är och under,/öratsätt- ning att de börjat utgå/rån och med den månad varunder den pensions- bcrc'itttgadejjfllt sertio/em år.

252

Kommunalt bostadstillägg skall, där kommun så beslutat, utgå till den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension, förtidspen- sion eller änkepension och är man- talsskriven inom kommunen. eller till där mantalsskriren' hustru som atnjutcr hustrutillägg.

Kommunalt bostadstillägg utgår enligt de grunder kommunen be- stämmer. Avvikelse från vad i 4 och

Kommunalt bostadstillägg skall, där kommun så beslutat, utgå till den, som uppbär folkpension i form av ålderspension eller förtids- pension och är mantalsskriven inom kommunen.

Kommunalt bostadstillägg utgår

_ enligt -de grunder kommunen be—

stämmer. Avvikelse från vad som

Nu va rande lr 'de/se

5 $$ stadgas mä dock icke äga rum, och för rätt till kommunalt bostads- tillägg mä ej fordras viss tids bosätt- ning inorn kommunen eller uppstäl- las annat därmed jämförligt villkor. Regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. riksförsäkringsver- ket beslutar om grunder för beräk- ning av bostadskostnadema i ärende enligt denna lag. Regeringen äger meddela föreskrifter angående det högsta belopp som mä utgå i kom- munalt bostadstillägg för pensions- berättigad, som är bosatt i ålder- domshem eller därmed likställt hem. Om kommuns beslut rörande kommunalt bostadstillägg skola riks- försäkringsverket och den allmänna försäkringskassa, inom vars verk- samhetsområde kommunen är belä- gen. ofördröjligen underrättas.

Hustru/illägg eller kommunalt bostadstillägg mä ej utgå till ålders- pension, som den till sådan pension berättigade åtnjuter för tid före den månad varunder han fyller sextiofem ar.

Föreslagen lydelse

föreskrivs i 4 och 5 $$fär dock inte äga rum, och för rätt till kommunalt bostadstillägg/är inte fordras viss tids bosättning inom kommunen eller uppställas annat därmed jämförligt villkor. Regeringen eller, efter rege- ringens bemyndigande, riksförsäk- ringsverket beslutar om grunder för beräkning av bostadskostnadema i ärende enligt denna lag. Regeringen äger meddela föreskrifter angående det högsta belopp som får utgå i kommunalt bostadstillägg för pen- sionsberättigad, som är bosatt i ålder- domshem eller därmed likställt hem. * Om kommuns beslut rörande kommunalt bostadstillägg skall riks- försäkringsverket och den allmänna försäkringskassa, inom vars verk- samhetsområde kommunen är belä- gen, ofördröjligen underrättas.

Kommunalt bostadstillägg/är inte utgå till ålderspension, som den till sådan pension berättigade uppbär för tid före den månad varunder han fyller sextiofem år.

4g3

Hustrutillägg och kommunalt bo- stadstillägg minskas med en tredjedel av den del av den pensionsberätti- gades årsinkomst som överstiger 750 kronor för den som är gift och 1 000 kronor för annan.

Minskning skall, där rätt till såväl hustrutillägg .som kommunalt bo- stadstillägg föreligger, göras först ä bostadstillägget och därefter å hus- tri/tillägget.

Kommunalt bostadstillägg min- skas med en tredjedel av den del av den pensionsberättigades årsinkomst som överstiger 750 kronor för den som är gift och 1000 kronor för annan.

3 Senaste lydelse 1980: 1037.

Nu varande lr 'de/se

Har för någon som åtnjuter hustru— tillägg års inkomsten ökats till sådant belopp att rätt till sådan förmån ej längre tillkommer henne, indrages

Föreslagen l_l'(/('l.8'('

65

Har för någon som uppbär kom- munalt bostadstilläggförhållandena så ändrats att rätten till tillägget påverkas därav, får detta i enlighet

förmånen. Sker-eljest mera avsevärd därmed ökas eller minskas. Förelig- ändring i den inkomst. efter vilken hustrutillägget blivit bestämt. må detta i enlighet därmed ökas eller minskas.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, där för någon som åtnjuter kommunalt bo- stadst illä gg förhålla ndena så ändrats att rätten till tillägget därav påver- kas.

Därest någon beträffande sina eller sin makes ekonomiska förhållanden åberopat oriktig uppgift av beskaf— fenhet att kunna påverka rätten till förmån enligt denna lag, ehuru skäli- gen kunnat fordras att uppgiften varit riktig, skall ansökning om hustrutill- lägg eller kommunalt bostadstillägg avslås och redan beviljad sådan för- mån indragas: ock må därvid viss tid bestämmas under vilken rätten till förmånen skall vara förverkad.

Vad nu sagts skall, när skäl,/örelig- ga därtill. gälla jämväl därest någon utan vederlag eller mot uppenbarli- gen otillräckligt vederlag avhänt sig inkomst eller egendom isådan myck- enhet att avhändelsen avsevärt inver- kar vid beräkningen av hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg, ehu— ru han insett eller bort inse att avhän- delsen skulle kunna påverka rätten till sådan förmån för honom själv eller maken. 1 fall som nu sagts må ock i stället för eller jämte påföljd, som i första stycket sägs, vid faststäl- landet av den pensionsberättigades

ger på grund av sådan ändring inte längre rätt till bostadstillägg skall detta dras in.

Om någon beträffande sina eller sin makes ekonomiska förhållanden åberopat oriktig uppgift av beskaf— fenhet att kunna påverka rätten till kommunalt bostadstillägg, ehuru skäligen kunnat fordras att uppgiften varit riktig, skall ansökning om bo- stadstillägg avslås och redan beviljat sådant tillägg dras in. Därvid får också bestämmas viss tid under vil- ken rätten till bostadstillägg skall vara förverkad.

Vad nu sagts skall, när skälförelig- ger därtill, gälla också om någon utan vederlag eller mot uppenbarligen otillräckligt vederlag avhänt sig in- komst eller egendom i sådan omfatt- ning att avhändelsen avsevärt inver- kar vid beräkningen av kommunalt bostadstillägg, ehuru han insett eller bort inse att avhändelsen skulle kun- na påverka rätten till bostadstillägg för honom själv eller maken. 1 fall som nu sagtsfår även i stället för eller jämte påföljd, som i första stycket sägs, vid fastställandet av den pen- sionsberättigades årsinkomst anses

.Yuvararulc lr 'de/se

årsinkomst så anses som om han fortfarande, helt eller delvis, vore i besittning av inkomst eller egendom som han avhänt sig.

Den som åtnjuter hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg är skyldig att, om hans eller hans makes ekonomiska förhållanden väsentligt förbättrats, utan oskäligt dröjsmål göra anmälan härom till den allmän- na försäkringskassa, inom vars verk- samhetsområde han senast blivit mantalsskriven. Enahanda skyldig- het åligger honom, om han åtnjuter kommunalt bostadstillägg och man- talsskrivesi annan kommun än förut, så ock om han ingår äktenskap eller om hans äktenskap upplöses genom makens död eller annorledes. Är den som åtnjuter tillägget omyndig åvilar anmälningsskyldigheten förmynda- ren. Uppbäres förmånen av myndig- het eller av annan person än den pensionsberättigade eller dennes för- myndare, ärjämväl sådan myndighet eller person anmälningsskyldig.

Under/åtes anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, må, där underlåtenheten inverkat på rät- ten till eller beloppet av hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg, så- dan förmån i ndragas såsom stadgas i 7$ första stycket.

Gift pensionsberättigad, vilken stadigvarande lever åtskild från sin make, skall, där ej särskilda skäl till annat föranleda, vid tillämpningen av denna lag likställas med ogift pensionsberättigad.

Med gift pensionsberättigad lik— stå/les pensionsberättigad, som sta-

Föreslagen lydelse

som om han fortfarande, helt eller delvis, äri besittning av inkomst eller egendom som han avhänt sig.

Den som uppbär kommunalt bo- stadstillägg är skyldig att, om hans eller hans makes ekonomiska förhål- landen väsentligt förbättrats, utan oskäligt dröjsmål göra anmälan här- om till den allmänna försäkringskas— sa, inom vars verksamhetsområde han senast blivit mantalsskriven. Samma skyldighet åligger honom, om han uppbär kommunalt bostads— tillägg och mantalsskrivs i annan kommun än förut. Motsvarande gäl- ler om han" ingår äktenskap eller om hans äktenskap upplöses genom ma- kens död eller annorledes. Är den som uppbär tillägget omyndig åvilar anmälningsskyldigheten förmynda- ren. Uppbärs förmånen av myndig— het eller av annan person än den pensionsberättigade eller dennes för- myndare, är även sådan myndighet eller person anmälningsskyldig.

Under/åts anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, får, där underlåtenheten inverkat på rät- ten till eller beloppet av kommunalt bostadstillägg, detta dras in såsom

föreskrivs i 7$ första stycket.

Gift pensionsberättigad, vilken stadigvarande lever åtskild från sin make, skall, där ej särskilda skäl föranleder till annat, vid tillämpning- en av denna lag likställas med ogift

pensionsberättigad. Med gift pensionsberättigad lik-

ställs pensionsbe rätt igad. som stadig-

Nuvarande lvde/se ' Föreslagen lydelse digvarande sammanbor med annan, varande sammanbor med annan. med vilken den pensionsberättigade med vilken den pensionsberättigade varit gift eller har eller har haft varit gift eller har eller har haft eller barn. väntar barn.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

2. Äldre bestämmelser om hustrutillägg gäller fortfarande för kvinna, som är född år 1937 eller tidigare.

3. Äldre-bestämmelser om hustrutillägg gäller fortfarande för kvinna. som är född år 1938 eller senare och som har rätt till sådant tillägg för december månad 1982. Dras hustrutillägget in efter ikraftträdandet, föreligger dock inte längre rätt till sådan förmån. '

4. Äldre bestämmelser om kommunalt bostadstillägg till hustrutillägg och till änkepension gäller fortfarande för kvinna. som med stöd av punkten 2 eller 3 uppbär hustrutillägg, samt för kvinna, som med stöd av övergångsbestäm- melsema till lagen (0000:000) om ändring i lagen (19622381) om allmän försäkring uppbär folkpension i form av änkepension efter ikraftträdan- det.

5. 1 fall som avses under punkterna 2, 3 Och 4 skall, i stället för9 $ i dess äldre lydelse, tillämpas den nya bestämmelsen.

4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott Härigenom föreskrivs att 1—3 $$ lagen (1969z205) om pensionstillskott skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lr 'de/se Föreslagen l i 'de/s e

| 5

Till folkpension i form av ålders- Till folkpension i form av ålders— pension, förtidspension eller änke- pension eller förtidspension utgår pension utgår pensionstillskott enligt pensionstillskott enligt denna lag. denna lag. Sådant tillskott utgår också till/ölk-

pension ijbrm av änkepension. som uppbärs med stöd av övergångslw- stämmelserna till lagen (00000001 om ändring i lagen (1962.'38lt om allmän försäkring

2 tj' Pensionstillskott till ålderspension Pensionstillskott till ålderspension . eller änkepension utgör fyrtiofem eller änkepension utgör fyrtiofem 1 Senaste lydelse procent av basbeloppet. om ej an nat procent av baSbeloppet enligt lagen

1975:381. följer av bestämmelserna nedan i (1962."381)omallmärtförsäkring. om

.X'ui'arande lydelse

denna paragraf.

Under nedannc'intnda tider skall petr.s'ioristi/[skottet till ålderspension eller änkepension utgöra

den ljttli 1976 den 30juni 1977 tjugo/ent

den litt/i 1977 — den 30jtlni 1978 tjugonio.

den [juli 1978 —— den 30juni 1979 trettiotre.

den [juli 1979 den 30juni 1980 trettiosjt'u.

den [juli 1980— den 30juni 1981 .li'rtioen procent av basbeloppet.

Pensionstillskott till ålderspen- sion. som börjat utgå tidigare eller senare än från och med den månad varunder den försäkrade fyller sex- tiofem år. utgör det belopp som fram- kommer om de i första eller andra stycket angivna procenttalen min- skas eller ökas i motsvarande mån som pensionen skall minskas eller ökas enligt 6 kap. lagen (196238!) om allmän försäkring.

Pensionstillskott till änkepension. som enligt 8 kap. 45 andra eller tredje stycket lagen om allmän för- säkring utgår med minskat belopp, utgör det belopp som framkommer om de i första eller andra stycket angivna procenttalen minskas i mot- svarande mån. Pensionstillskott till halv ålderspension utgör hälften av pensionstillskott som angivits i för- sta. andra eller tredje stycket.

Fiireslagen lvde/.se

ej annat följer av bestämmelserna nedan i denna paragraf.

Pensionstillskott till ålderspen- sion, som börjat utgå tidigare eller senare än från och med den månad varunder den försäkrade fyller sex- tiofem år, utgör det belopp som fram- kommer om det i första stycket angivna procenttalet minskas eller ökas i motsvarande mån som pensio- nen skall minskas eller ökas enligt 6 kap. lagen om allmän försäkring.

Pensionstillskott till änkepension, som enligt 8 kap. 4å andra eller tredje stycket lagen om allmän för- säkring, i detta lagrums lydelse den 31 december 1982. utgår med min- skat belopp, utgör det belopp som framkommer om det i första stycket angivna procenttalet minskas i mot- svarande mån. Pensionstillskott till halv ålderspension utgör hälften av pensionstillskott som angivits i första eller andra stycket.

22152

Pensionstillskott till förtidspension utgör nittio procent av basbeloppet, om ej annat följer av bestämmelserna nedan i denna paragraf.

Under nedanna'nrnda tider skall pensionstil/skottet till förtidspension utgöra

den Ijuli 1976 — den 304juni 1977

2 Senaste lydelse 1975z38 ] .

3 Senaste lydelse ] 975:38 ] .

Nuvarande l i ”delse

femtio, - den [ju/11977 — den 30juni 1978 _letntioåtta, den Ijuli 1978 den 30juni 1979 sextiosex, den Iju/i 1979 den 30juni 1980 sjuttio/yra. den ljuli 1980 den 30juni 1981 åttiotvå procent av basbeloppet. Pensionstillskott till förtidspen- sion, som enligt 7 kap. 2 åandra eller tredje stycket lagen om allmän för- säkring utgår med två tredjedelar eller hälften av hel förtidspension, utgör motsvarande andel av pen- sionstillskott som anges i första eller andra stycket. Pensionstillskott till förtidspension, som utgår för tid efter det att ålderspension med stöd av 6 . kap. 35 lagen om allmän försäkring upphört att utgå, skall minskas i motsvarande mån som pensionen minskas enligt 7 kap. 45 lagen om allmän försäkring.

Föreslagen lydelse

Pensionstillskott till förtidspen— sion, som enligt 7 kap. 2 éandra eller tredje stycket lagen (1962.-3811 om allmän försäkring utgår med två tred- jedelar eller hälften av hel förtidspen- sion, utgör motsvarande andel av pensionstillskott som anges i första stycket. Pensionstillskott till förtids- pension, som utgår för tid efter det att ålderspension med stöd av 6 kap. 3 5 lagen om allmän försäkring upphört att utgå, skall minskas i motsvarande mån som pensionen minskas enligt 7 kap. 4é lagen om allmän försäk- ring.

3é3

Pensionstillskott till ålderspension eller änkepension utgår eji den mån det tillsammans med vad den försäk- rade har rätt att uppbära i tilläggs— pension i form av ålderspension och änkepension överstiger vid

hel ålderspension, som börjat utgå från och med den månad varunder den försäkrade [tt/ler sextiofem år, under tiden

den [juli 1976 den 30junt'1977 trettio/yra, '

' den 1 juli 1977 den 30juni ] 978 trettioåtta,

den [juli 1978 — den 30jun1'1979 _fyrtiotvå

samth'ån och med den 1 juli 1979 fjtrtt'o/em procent av basbeloppet;

halv ålderspension hälften av ovan nämnda procenttal:

Pensionstillskott till ålderspension eller änkepension utgår endast i den mån det överstiger vad den försäk- rade har rätt att uppbära i tilläggs- pension i forrn av ålderspension och änkepension.

Nuvarande lvde/se

ålderspension. som börjat utgå tidigare eller sena re änfrån och med den månad varunder denförsäkrade fyller sextio/em år, det belopp som framkommer om ovan nämnda pro-.

centta/ minskas eller ökas [ motsva- rande mån som pensionen minskas eller ökas enligt 6 kap. lagen om allmän försäkring;

änkepension ovan för olika tider angivna procenttal eller, om den enligt 8 kap. 4 59 andra eller tredje stycket lagen om allmän försäkring utgår med minskat belopp, det belopp som/ramkomtner om nämn- da procenttal minskas i motsvarande mån.

Pensionstillskott till förtidspen- sion utgår ej i den mån det tillsam- mans med vad den försäkrade har rätt att uppbära i tilläggspension i form av förtidspension eller änke- pension överstiger under tiden

den Ijuli 1976 — den 30juni1977 sextioåtta.

den [juli 1977— den 30juni 1978 sjuttiosex,

den [juli 1978 — den 30juni 1979 åttio/yra ,

samt,/från och med den Ijuli 1979 nittio procent av basbeloppet.

Utgår/örtidspension enligt 7 kap. 2 59 andra eller tredje stycket lagen om allmän försäkring med två tredjede- lar eller hälften av helförtidspension eller utgår förtidspension enligt 7 kap. 4 59 andra stycket samma lag eljest med minskat belopp. utgör "pensionstillskottet det belopp som framkommer om de i föregående stycke nämnda procenttalen min- skas i motsvarande mån.

Föreslagen lvdelse

Pensionstillskott till förtidspen- sion utgår endast i den mån det överstiger vad den försäkrade har rätt att uppbära i tilläggspension i form av förtidspension och änkepension.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om pensionstillskott för tid före ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt l976:277. 2 Senaste lydelse l978:858.

5. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:694) om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott

Härigenom föreskrivs att övergångsbestämmelsema till lagen (19811694) om ändring i lagen (19692205) om pensionstillskott skall ha nedan angivna lydelse.

Nu va rande lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 ' januari 1982. Har undantagande från försäkringen för tilläggspension en- ligt lagen (1962138l) om allmän för- säkring gällt för försäkrad skall vid beräkning av pensionstillskott enligt 35 hänsyn tagas till den tilläggspen- sion som skulle ha utgått om undan- tagande ej ägt rum.

Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den I januari l982. Har undantagande från försäkringen för tilläggspension en- ligt lagen (l962z38l) om allmän för- säkring gällt för försäkrad skall vid beräkning enligt 39" av pensionstill— skott til/ den försäkrade hänsyn tagas till den tilläggspension som skulle ha utgått om undantagande ej ägt rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om pensionstillskott för tid före ikraftträdandet.

6 Förslag till Lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott Härigenom föreskrivs att 2, 4 och 7 åå lagen (l964:143) om bidragsförskott' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande "lydelse

. Föreslagen lydelse

2s2

Bidragsförskott lämnas ej, om

a) vårdnadshavaren uppenbarligen utan'giltigt skäl underlåter att vidtaga eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag eller faderskap till barnet fastställt; .

b) det föreliggergrundad anledning antaga att den underhållsskyldige i vederbörlig ordning betalar fastställt underhållsbidrag icke understigande vad som skulle utgå i bidragsförskott enligt 4 & första och andra styckena;

c) det finnes uppenbart att den underhållsskyldige annorledes sörjt eller sörjer för att barnet erhåller motsvarande underhåll.

Bidragsförskott lämnas ej. om

a) vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl underlåter att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag eller faderskap till barnet fastställt;

b) det föreligger grundad an ledning anta att den underhållsskyldige i vederbörlig ordning betalar fastställt underhållsbidrag icke understigande vad som skulle utgå i bidragsförskott enligt 45 första stycket:

e) det finnes uppenbart att den underhållsskyldige annorledes sörjt för eller sörjer för att barnet erhåller motsvarande underhåll.

.N'uvarande lvde/se

Fir't'eslagen lvde/se

453

Bidragsförskott utgör för år räknat fyrtioen procent av det basbelopp som enligt 1 kap. 6 ålagcn(l962:38l) om allmän försäkring har fastställts för månaden före den som bidragsför- skottct avser.

Skall bia'ragsförskon utga iförlral—

lande till savt'ilfader som moder eller är barnet berättigat till barn/n'nsion ett/igt 8 kap. 59" lagen om allmän försäkring. utgör dock bidragsför- skottet trettioen procent av det basbe- lopp som anges i_ första stycket, i. förra fallet iförlrällande till varje under— hål/sskyldig.

Föreligger grundad anledning an— taga att fastställt underhållsbidrag betalas i vederbörlig ordning, utgör bidragsförskottet skillnaden mellan förskottsbelopp enligt första eller andra stycket samt underhållsbidra— gets belopp.

Om det underhållsbidrag som har blivit fastställt uppenbarligen under— stiger vad den underhållsskyldige bör erlägga i bidrag, lämnas inte bidrags— förskott enligt första eller andra stycket med högre belopp än under- hållsbidraget. ] fall som avsesi tredje stycket lämnas inget bidragsför- skott.

Bidragstörskott utgör för år räknat. i förhållande till varje under/talls— skvldig, fyrtioen procent av det bas- belopp som enligt 1 kap. 655 lagen (1962138 1 ) om allmän försäkring har fastställts för månaden töre den som bidragsförskottet avser.

. Föreligger grundad anledning anta att fastställt underhållsbidrag betalas i vederbörlig ordning. utgör bidrags— förskottet skillnaden mellan lör- skottsbelopp enligt första stycket samt underhållsbidragets belopp.

Om det underhållsbidrag som har blivit fastställt uppenbarligen under- stiger vad den underhållsskyldige bör erlägga i bidrag. lämnas inte bidrags- förskott enligt första stycket med högre belopp än underhållsbidraget. [ fall som avses i andra stycket läm- nas inget bidragsförskott.

rst

Sedan bidragsförskott sökts skall. under förutsättning att den under- hållsskyldiges vistelseort är känd eller kan utrönas. omedelbart till honom avsändas meddelande om ansökningen med föreläggande att. därest han har något att anföra i anledning av ansökningen. inom viss kort tid muntligen eller skriftligen yttra sig. I meddelandet skall til/ika lämnas underrättelse om stadgan-

Sedan bidragsförskott sökts skall. under förutsättning att den under- hållsskyldiges vistelseort är känd eller kan utrönas. omedelbart till honom sändas meddelande om an- sökningen med föreläggande att. om han har något att anföra i anledning av ansökningen. inom viss kort tid muntligen eller skriftligen yttra sig. I meddelandet skall lämnas underrät- telse om stadgandena i l ä första och

3 Senaste lydelse l98 ] :396. 4 Senaste lydelse 19 7 8: 858.

' Senaste lydelse 1976: 1 066.

N 11 vara nde l 1 *de/se

dena i 1 5 första och andra styckena, 2 5 b) och c) samt 4 5 tredje stycket.

När försäkringskassan meddelat beslut i ärendet, skall sökande och vårdnadshavare skriftligen underrät-

' tas om beslutet. Beslutet skall skrift—

ligen de/givas den underhållsskyldi- ge. Har ansökan om bidragsförskott ej bifallits ellerbifallits endast till viss del. skall beslutet delgivas även sökanden och vårdnadshavaren. Har förskott beviljats, skall därvid under- rättelse lämnas sökanden och vård- nadshavaren om stadgandena i 12 och 13 55 samt. i annat fall än som avses i 4 5 tredje stycket, den under- hållsskyldige om föreskrifterna i 25 b) och c) samt 16 5.

Niles/(igen lvdelte

andra styckena, 2 5b) och c) samt 45 andra stycket.

När försäkringskassan meddelat beslut i ärendet, skall sökande och vårdnadshavare skriftligen underrät— tas om beslutet. Beslutet skall skrift- ligen delges den underhållsskyldige. Har ansökan om bidragsförskott ej bifallits eller bifallits endast till viss del. skall beslutet delgesäven sökan- den och vårdnadshavaren. Har för- skott beviljats. skall därvid underrät- telse lämnas sökanden och vårdnads- havaren om stadgandena i 12 och 13 55 samt. i annat fall än som avses i 45 andra stycket, den underhålls- skyldige om föreskrifterna i 2 5 b) och c) samt 16 5.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om bidragsförskott för tid före ikraftträdandet.

7 Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd Härigenom föreskrivs att 245 lagen (1973:371) om kontant arbetsmark- nadsstöd skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvde/se

Föreslagen lydelse

245]

Uppbär stödtagare än ke- eller änk- lingspension eller annan ålderspen- sion än enligt lagen (1962z381) om allmän försäkring eller mindre än hel förtidspension, mindre än helt sjuk- bidrag eller halv ålderspension enligt nämnda lag eller delpension enligt lagen (1975380) om delpensions/ör- säkring nedsättes det kontanta ar— betsmarknadsstödet med pensions- beloppet.

Uppbär stödtagare änke- eller änk- lingspension eller annan ålderspen- sion än enligt lagen (19621381) om allmän försäkring eller mindre än hel förtidspension. mindre än helt sjuk- bidrag eller halv ålderspension enligt nämnda lag eller delpension enligt särskild lag. nec/sätts det kontanta arbetsmarknadsstödet med pensions- beloppet. Sadan nedsättning skall dock inte göras med hänsyn till omstå/lnings— eller 4försörjningsbi— drag enligt lagen om allmänförsäk- ring.

Uppbär stödtagare livränta från försäkringsinrättning på grund av yrkes-

skada eller olycksfall, nedsättes stödet enligt grunderna i första stycket. Ersättning understigande fyra kronor för dag utbetalas ej. Brutet krontal utjämnas till närmast högre krontal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

8 Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (19281370) Härigenom föreskrivs att punkt 2 av anvisningarna till 50 åkommunalskat- telagen (19281370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvde/se Föreslagen lydelse

Anvisningar till 50 5

2.1 Vid bedömningen av om skatt- skyldigs inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension iakttages följande. Som folkpension räknas icke hampension eller vårdbidrag. Den omständigheten att folkpension under ett beskattningsår utgått med ett ringa belopp, t. ex. till följd av att folkpensionen icke åtnjutits under hela året, utgör icke hinder mot att medgiva den skattskyldige avdrag. Avgörande för bedömningen i detta fall är huruvida folkpensionen, om den utgått i full utsträckning, utgjort en icke obetydlig del av inkomsten. Som folkpension behandlas även till- läggspension i den mån den enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.

2. Vid bedömningen av om skatt- skyldigs inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension iakttages följande. Som folkpension räknas icke_/arniljepension eller vårdbidrag. , ed_/olkpensio_n avses doc/(folkpen— sion i form av änkepension, som utgår med stöd av övergångsbestäm— melserna till lagen (0000:000) om ändring i lagen (1962:381) om all- män _/örsäkring, samt hustrutillägg, som utgår med stöd av övergångsbe- stämmelserna till lagen (0000:000) om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bo- stadstillägg till folkpension. Den omständigheten att folkpension un- der ett beskattningsår utgått med ett ringa belopp, t. ex. till följd av att folkpensionen icke åtnjutits under hela året, utgör icke hinder mot att medgiva den skattskyldige avdrag. Avgörande för bedömningen i detta fall är huruvida folkpensionen, om den utgått i full utsträckning, utgjort en icke obetydlig del av inkomsten. Som folkpension behandlas även till- läggspension i den mån den enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.

1 Senaste lydelse 1980: 1062.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer närmare föreskrifter för avdragsberäkningen enligt nedan angivna grunder.

Avdraget skall i första hand bestämmas med hänsyn till storleken av den skattskyldiges taxeradc inkomst enligt lagen (1947:576) om statlig inkomst— skatt. Överstiger denna inkomst icke visst högsta belopp. skall avdraget beräknas till vad som behövs föratt den skattskyldige icke skall påföras högre statligt beskattningsbar inkomst än 6 000 kronor. Detta högsta inkomstbelopp motsvarar taxerad inkomst för skattskyldig, som under beskattningsåret icke haft annan inkomst än ålderspension enligt 6 kap. 25 första stycket lagen (1962z381) om allmän försäkring och därutöver skattepliktiga intäkter av tjänst om sammanlagt 6 100 kronor samt åtnjutit avdrag endast med 100 kronor enligt 33 5 2 mom. första stycket. För gift skattskyldig. som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension. beräknas det högsta inkomstbeloppet med utgångspunkt från en pension utgörande 77,5 procent av basbeloppet. För övriga skattskyldiga beräknas det med utgångspunkt från en pension utgörande 95 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också om gift skattskyldig under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpen- sion.

Om skattskyldigs statligt taxerade inkomst överstiger det högsta inkomst— beloppet enligt föregående stycke. reduceras avdraget med belopp motsvaran- de 40 procent av överskjutande taxerad inkomst.

Det avdrag som beräknas med hänsyn till skattsky'ldigs statligt taxcmde inkomst jämkas, om värdet av skattepliktig förmögenhet överstiger 90 000 kronor. Om förmögenhetsvärdet överstiger 150 000 kronor. skall avdrag inte medges. Fastighet. som avses i 245 2 mom., och jordbruksfastighet. som i huvudsak används för bostadsändamål, skall inräknas i förmögenhetsvärdet med belopp som motsvarar 1/10 av skillnaden mellan taxeringsvärdet året före taxeringsåret och lånat kapital, som nedlagts i fastigheten. i den mån skillnaden inte överstiger 250000 kronor. Är skillnaden större beräknas värdet till 25 000 kronorjämte den del av skillnaden som överstiger 250 000 kronor. Har den'skattskyldige eller hans make flera sådana fastigheter. som avses här. gäller bestämmelserna endast fören fastighet och då i första hand för fastighet som utgör stadigvarande bostad för den skattskyldige.

Här ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får frångås. när särskilda omständigheter föranleda det.

Vid beräkning avavdrag förgift skattskyldig iakttages bestämmelserna i 525 1 mom. sista stycket.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1983 och tillämpas första gången vid 1984 års taxering.

9. Förslag till

Lag om ändring i taveringslagen (1956z623)

Härigenom föreskrivs att 22 _" 3 mom. taxeringslagen1 (19561623) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvde/se Ft'ireslagen lydelse 225

3 mom.2 Skattskyldig, som uppbu- rit folkpension. är med undantag som anges i andra stycket skyldig att utan anmaning avlämna självdeklaration endast om hans bruttointäkt av en eller flera förvärvskällor under året uppgått till minst 20 400 kronor. eller. om hans make uppburit folk- pension. till minst 17800 kronor. Med folkpension avses folkpension i form av ålderspension. förtidspen- sion. änkepension och hustrutillt'igg. Som folkpension räknas inte barn- pension eller vårdbidrag.

3 mom. Skattskyldig. som uppbu- rit folkpension. iir med undantag som anges i andra stycket skyldig att utan anmaning avlämna självdeklaration endast om hans bruttointäkt av en eller flera förvärvskällor under året uppgått till minst 20400 kronor, eller. om hans make uppburit folk- pension. till minst 17800 kronor. Med folkpension avses folkpension i form av ålderspension och förtids- pension. Här/nedförstas även fl)/Å"— pension [jorm av änkepension. som niga/' med stöd av ävergangshestänt— nte/serna till lagen (()()0():()l)()) om ändring i lagen (196138!) om all- ntän försäkring. samt hustrutillt'igg, som utgar med stöd av Övergangshe— stlintntelserna till lagen (0000000) om ändring i lagen (1961'392) om lllLYll'Illfl/(lgg och kommunalt Im- stadstillägg till lol/(pension. Som folkpension räknas inte annan./antil- .l('/7t't1.s't'(>tt och inte heller vårdbi-

drag.

Bestämmelsema i första stycket gälla icke om den skattskyldiges make är skyldig att utan anmaning avlämna självdeklaration, om den skattskyldige har va rit bosatt i riket endast en del av beskattningsåret. om han har skattepliktiga förmögenhetstillgångar överstigande 75 000 kronor eller om garantibelopp för fastighet skall upptagas såsom skattepliktig inkomst för honom. 1 fråga om makar gälla bestämmelserna i 1 mom. tredje stycket såvitt avser förmögen- het.

Denna lag'träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas första gången i fråga om självdeklaration för 1984 ars taxering.

' Lagen omtryckt 19711399. Senaste lydelse av lagens rubrik 19741773. 3 Senaste lydelse 1980:1063.

1. Kommitténs uppdrag m. m.

1.1. Utredningsuppdraget 1.1.1 .—1/lmänl

Kommitténs ursprungliga direktiv framgår av vad chefen för socialdeparte- mentet anförde till statsrådsprotokollet den 27 maj 1970 i samband med att departementschefen bemyndigades tillkalla sakkunniga för utredningen.

l direktiven framhålls inledningsvis att den allmänna pensioneringen under det senaste decenniet genomgått en utomordentligt kraftig utveckling vad gäller såväl de årliga utbetalningarna som antalet personer vilka åtnjuter förmåner från pensioneringen. Det framhålls vidare att genom tillkomsten av ATP-systemet. vilket alltjämt är under uppbyggnad. har tillskapats pensioner med målsättningen att vid ålderdom. invaliditet eller familjeförsörjarens död ge ett pensionsskydd som ansluter till den standard som den försäkrade levt på som aktiv förvärvsarbetande, l direktiven påpekas att ikraftträdandet av 1962 års lag om allmän försäkring utgjorde en markerad milstolpe i reformarbetet. Det erinras vidare om att ett stort antal förbättringar har genomförts under de år som gått sedan dess. Därvid hänvisas bl. a. till 1969 års beslut om införande av pensionstillskott och till 1970 års beslut rörande en vidgad förtidspensio- nering. Ytterligare framhålls att familjepensioneringen har byggts ut med särskild betoning av skyddet för barnen. och det erinras om beslutat utredningsarbete med sikte att skapa större likställdhet mellan män och kvinnor.

Det anförs i direktiven att de reformer som genomförts på den allmänna pensioneringens område under 1960-talet har inneburit en ökad trygghet för alla medborgare men att de försäkrades krav ökar i takt med att systemet förbättras. l direktiven framhålls att det därför är naturligt att frågorna om en översyn av pensionssystemet i vissa hänseenden blivit mer aktuella. Denna översyn fick kommittén i uppdrag att utföra.

De frågor som i direktiven anförtroddes kommittén gällde bl. a. sänkning av den dåvarande 67-årsgränsen inom ålderspensioneringen; ökade möjligheter till en rörlig pensionsålder. uppföljning av den år 1970 beslutade vidgningen av rätten till förtidspension samt reglerna för intjänande av tilläggspension. Ytterligare skulle kommittén överväga frågoma om den övre beloppsgränsen för beräkning av pensionsgrundande inkomst och om standardsäkring inom den allmänna pensioneringen.

De nämnda frågorna jämte ett flertal andra spörsmål som överlämnats för utredning har kommitten behandlat i de tidigare avgivna delbetänkandena

(SOU 1974: f 5) Sänkt pensionsålder m. m.. (SOU 1975: 10) Rörlig pensions— alder. (SOU 1975:74) Socialförsz'ikringsavgif'ter på uppdragsinkomster m. m. samt (SOU 1977:46) Pensionsfrågor m. m.

1 kommitténs direktiv understryks att redan beslutade pensionsrefbrmer och det starkt ökade antalet pensionärer innebär att konsumtionsutryrnrnet för pensionärerna kommer att tillväxa betydligt snabbare än för den övriga befolkningen. Ytterligare reformer måste därför förutsätta en lägre takt i den i övrigt möjliga konsumtionshöjningen för den aktiva befolkningen. Kommit— téns överväganden måste ske mot bakgrunden av en befolkningsutveckling som innebäratt befolkningen i aktiv ålder'kommer att vara oförändrad medan antalet åldringar kommer att öka väsentligt. Det framhålls att det självfallet också måste göras en avstämning mot andra angelägna sarnhällsuppgifter.

Det är slutligen enligt direktivenkommitten obetaget att utreda och framlägga förslag i frågor som inte särskilt nämnts men som anknyter till de utredningsuppgifter som angetts i det föregående. 1 redovisningen av resultatet av kommitténs arbete bör ingå kostnadskalkyler.

Utöver de uppdrag som kommitten erhållit genom direktiv har regeringen vid skilda tillfällen under utredningsarbetets gång överlämnat ett antal riksdagsskrivelser. utskottsbetänkanden och motioner. Vidare har chefen för socialdepartementet överlämnat ett flertal framställningar från myndigheter och organisationer för behandling av där berörda frågor eller för beaktande vid fullgörandet av andra uppdrag. Ytterligare har till kommittén inkommit olika skrivelser från myndigheter. organisationer och enskilda personer. Vissa av dessa överlämnade handlingar har kommittén tagit upp till prövningi tidigare avgivna delbetänkanden. Återstående uppdrag redovisas i föreliggande slut- betänkande.

Kommittén behandlar sålunda i detta betänkande olika spörsmål på den allmänna pensioneringcns område. vilka i huvudsak prövas på grundval av sådana skrivelser och framställningar som har överlämnats till kom mitte'n. En huvudfråga i betänkandet gäller efterlevandepensioneringens framtida omfattning och utformning. Andra uppdrag beträffande vilka kommitten redovisar överväganden avser bl. a. hustrutilläggets och bamtilläggets ställ- ning i framtiden. En närmare redogörelse för de utredningsuppdrag som anförtrotts kommittén lämnas i det följande. . .

Särskilda tilläggsdirektiv (Dir. 1978140) till samtliga kommittéer angående finansiering av reformer har beslutats av regeringen den 20 april 1978. 1 tilläggsdirektiven anförs med hänvisning till en redogörelse för det rådande statsfinansiella läget att det är uppenbart att något nämnvärt utrymme för genomförande av kostnadskrävande komrnitte'lörslag inte kommer att före- ligga under de närmaste åren. Genom direktiven åläggs samtliga kommittéer därför att noga överväga hur eventuella kostnadskrävande förslag skall kunna finansieras genom omprövning av pågående verksamhet och omfördelning av befintliga resurser inom det område kommitténs förslag avser. Kommittéema bör enligt tilläggsdirektiven också göra en prioritering mellan angelägna önskemål inom utredningsområdet.

Genom beslut den 13 mars 1980 utfärdade regeringen ytterligare riktlinjer (Dir. 198020) till samtliga kommittéer angående finansiering av reformer. Enligt dessa direktiv skall utgångspunkten vara att alla förslag som kommit- téerna lägger fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade

resurser inom det område som förslagen avser. Det innebär att om kostnads— krävande förslag läggs fram måste samtidigt visas hur förslagen kan finansieras genom besparingari form av rationaliseringar och omprövningar av pågående verksamhet inom utredningsområdet.

1.1 .2 [;f/ter/evandepensioneringen Till grund för kommitténs uppdrag i denna del ligger socialförsäkringsutskot- tets betänkande 1974324. Med överlämnande av betänkandet har Kungl. Maj:t den 15 november 1974 uppdragit åt kommittén att utreda frågan om efterlevandepensionens framtida utformning och att till Kungl. Maj:t redovisa resultatet därav.

l socialförsäkringsutskottets betänkande behandlas ett flertal olika motio- ner angående efterlevandcpensionering m. m. 1 nmtr'onerr [974."158— begärdes utredning om och förslag till ett nytt familjepensionssystem, som bygger på allmän egenpension och som åstadkommer likställdhet mellan kvinnor och män inom familjepensioneringen. Det framhålls i motionen bl. a. att den nu förefintliga familjepensioneringen vilar på värderingar som inte stämmer med en modern syn på jämlikhet mellan män och kvinnor och att det på sikt inte är rimligt med ett system där man har änkepension men inte änklingspension i de fall där båda makama förvärvsarbetar. _l/Iotionerr [974.206 innehåller hem- ställan om sådan ändring av lagen om allmän försäkring att äkta makar jämställs såvitt gäller ATP i form av cfterlevandepension. Motionärerna framhåller att. eftersom pensionsrätt inte finns för efterlevande man, nuva- rande bestämmelser kan leda till mycket otillfredsställande resultat t. ex. i fall då mannen avstår från förvärvsarbete för att ta hand om makarnas barn eller då hustrun genom sitt arbete har betydligt högre inkomst än mannen. Det understryks att avgiften till tilläggspensioneringen beräknas enligt samma grunder vare sig det är mannen eller hustrun som tjänar in pensionspoängen. [ nwtionerr [974.410 hemställdes om lösning av problemet med rättvis fördelning mellan makar av ålderspension inom ATP. Motionärerna framför tanken att. om en av två makar har haft'ATP—grundande inkomst medan den andra maken haft ingen eller endast ringa inkomst, ATP-poängen skall delas mellan makarna. Motionen [974.677 innehåller yrkande om utredning rörande efterlevandeskydd för hemmafru. Motionärerna påpekar att många hemmafruar har ett otillfredsställande försäkringsskyddoeh att de efterlevan- de kan hamna i en ekonomiskt och praktiskt mycket svår situation om hustrun skulle avlida. l motionen [974.681 begärdes en översyn av de bestämmelser som gäller pensioner åt efterlevande i syfte att ge lika villkor för män och kvinnor i det allmänna pensionsförsäkringssystemet. Motionärerna framhål- ler att de är medvetna om att änkepensionema inte kan slopas på en gång. Enligt motionärerna borde dock ske en gradvis medveten ökning av bampen- sionema samtidigt med en dämpning av ökningen av änkepensionsbeloppen på det sättet att efter några år endast äldre änkor utan barn fick pension och så att dessa änkor efter hand fick sin försörjningsfråga löst genom en speciell, individuellt anpassad förtidspension. Om änkepension anses böra kvarstå. borde samma rätt till efterlevandepension finnas för män, speciellt inom ATP-systemet som direkt bygger på intjänade och avgiftsfinansierade pen-

sionsförmåner. l motionen [97451296 begärdes" förslag om ändrade bestäm- melser innebärande att efterlevandeskyddet görs neutralt i förhållande till kön. Motionärerna anför att den stigande utbildnings- och förvärvsfrekvensen bland kvinnorna bör medföra att båda parterna i ett äktenskap är kapabla att vid den andre makens frånfälle försörja sig själva. Efterlevandeskyddet bör därför i första hand inriktas på trygghetsgarantier för eventuella barn. Motionärerna framhåller att de delar den principiella uppfattning som pensionsförsäkringskommittén gav uttryck föri betänkandet (SOU 1971: l9) Familjepensionsfrågor m. m. (jfr nedan) och anser det angeläget att ett förslag om sådan förändring av det allmänna pensionssystemet snarast framläggs. Avslutningsvis konstaterar motionärema att därvid garantier självfallet måste skapas för efterlevande vilka på grund av ålder, brist på arbetstillfällen eller av andra skäl inte har möjlighet att gå ut på arbetsmarknaden eller inte hinner intjäna tillräckligt antal tjänsteår för full pension.

So:'iallörisäkringri(Lr/ante! erinrade inledningsvis om de överväganden i fråga om utformningen av ett framtida familjepensionssystem som pensions- försäkringskommittén redovisat i slutbetänkandet SOU l97lzl9. Utskottet anförde därefter:

Kraven på ökad jämställdhet mellan män och kvinnor har under senare år vuxit sig allt starkare. Sedan i december 1972 har en av statsministern tillkallad delegation (delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor) till uppgift att på samhällets olika områden verka för åtgärder som skapar ökad jämställdhet mellan könen. Betydelsefulla reformer inom arbetsmarknadspolitiken och på utbildningsområdet har redan bidragit till att utjämna skillnaderna mellan mäns och kvinnors möjlighet att erhålla en produktiv sysselsättning. Inte minst torde övergången till individuell beskattning av inkomst av förvärvsarbete ha ökat kvinnornas benägenhet att ta anställning. Den pågående daghemsutbyggnaden är också av betydelse i detta samman- hang.

Under senare år har riksdagen antagit flera beslut i syfte att undanröja eller utjämna skillnader mellan män och kvinnor och mellan gifta och ogifta i sociallörsäkringssys— temct. Utskottet vill i sammanhanget särskilt erinra om l973 års beslut om föräldra- försäkring och om utbyggd barnpension samt riksdagens begäran tidigare i år om en allsidig och lörutsättningslös översyn av frågan om pensionsrätt för vårdinsatser i hemmet och om deltids- och korttidsansfälldas ställning inom tilläggspensioneringen. Detta utredningsuppdrag har numera anförtrotts pensionsålderskommitte'n.

Som pensionsförsäkringskommittcn framhöll i sitt slutbetänkande kan det enligt utskottets mening med hänsyn till samhällsutvecklingen och till kvinnomas ökade utträde i arbetslivet ifrågasättas om pensionssystemet i dess nuvarande utformning erbjuder en ändamålsenlig form för efterlevandepensionen i framtiden. Med hänsyn härtill anser utskottet sig böra förorda. att frågan hur ett efterlevandeskydd som är neutralt i förhållande till kön kan nämiare utformas nu blir föremål för fortsatta. mer ingående överväganden. De riktlinjer i fråga om utformningen av ett framtida pensionssystem som angivits av pensionsförsäkringskommittén bör enligt utskottets mening ligga till grund för det fortsatta utredningsarbetet. som lämpligen bör bedrivas inom ramen för pensionsålderskommittén.

Utskottet hemställde att riksdagen i skrivelse till regeringen skulle begära att pensionsålderskommittén (numera pensionskommittén) fick i uppdrag att utreda frågan om efterlevandepensionens framtida utformning. Denna hem- ställan bifölls av riksdagen (rskr 197-4:293).

Inom ramen för pensionskommitténs uppdrag på familjepensioneringens

område faller även frågan om efterlevandeskyddet i arbetsskadeförsäk- ringen.

Därjämte har regeringen till kommittén för behandling av de där berörda frågoma överlämnat riksdagens skrivelse 1978/792164 och socialförsäkrings- utskottets betänkande 1978/7911 5 med anledning av motioner om bampen- sion till invandrarbam och om barnpension vid adoption.

Regeringen har vidare till kommitten överlämnat riksdagens skrivelse 1979/8015 och skatteutskottets betänkande 1979/8014 med anledning av motioner om beskattning av barnpension.

Ytterligare har från socialdepartementet till kommittén överlämnats en framställning den 10 maj 1974 från Pensionärernas riksorganisation till chefen för socialdepartementet och en framställning den 7 april 1975 från Opinionsgruppen för rättvisa åt pensionärer till chefen för finansdepartemen- tet. båda rörande änkepension till kvinnor som blivit änkor före den 1 juli. 1960, samt en framställning den 8 mars 1978 från Fredrika—Bremer- Förbundet till chefen för socialdepartementet med begäran att reglerna för familjepension inom den allmänna pensioneringen revideras och att egenför- sörjarbegreppet därvid tillämpas fullt ut samt att alla pensioner görs indivi— duella med försörjningsberoende barn som enda undantag.

1 . 1 .3 H ustrutillägget Chefen för socialdepartementet har till kommittén för övervägande i anslut- ning till fullgörande av tidigare lämnade utredningsuppdrag överlämnat skrivelse den 20 juni 1974 och promemoria (stencil S 1974z6) av riksförsäk- ringsverket rörande översyn av vissa regler om hustrutillägg till folkpensionärs maka.

Från socialdepartementet har till kommittén överlämnats skrivelse den 27 september 1974 från Husmodersförbundet Hem och Samhälle till departe— mentet angående ersättande av hustrutillägget med ett maketillägg.

Regeringen har till kommittén överlämnat riksdagens skrivelse 1975/761195 och socialförsäkringsutskottets betänkande 1975/76:25 med anledning av en motion om smidigare övergång från hustrutillägg till änkepension.

1.1.4. Barntillägget

Socialdepartementet har till kommittén överlämnat en skrivelse den 21 december 1977 från en tjänsteman vid Västerbottens läns allmänna försäk- ringskassa till departementet rörande reglerna för reduktion av bamtillägg.

1.1.5. Övriga frågor

Regeringen har till kommittén överlämnat socialförsäkringsutskottets betän- kande 1977/7811 7 med anledning av en motion om extra pensionstillskott till förtidspensionärer också efter inträdet i den allmänna pensionsåldern. Regeringen har vidare till kommittén för behandling av där berörda fråga överlämnat riksdagens skrivelse 1978/79: 164 och socialförsäkringsutskottets

betänkande 1978/79:15 med anledning av en motion om kvalifikationstiden för handikappersättning till invandrare.

Till kommittén har slutligen från socialdepartementet överlämnats fram- ställning den 30 december 1976 från riksförsäkringsverket till socialdeparte- mentet angående inverkan av undantagande på pensionstillskott till änkepen- sion och till ålderspension åt änka.

1.2. Utredningsarbetet

Som framgår av redogörelsen i föregående avsnitt ligger tyngdpunkten i de överväganden som kommittén redovisar i föreliggande betänkande på det uppdrag som avser en total översyn av den nuvarande familjepensioneringen. För att erhålla underlag för översynen har kommittén bl. a, sammanställt och genomfört vissa undersökningar samt inhämtat upplysningar från olika myndigheter, organisationer och andra.

Kommittén har genom statistiska centralbyrån gjort en bearbetning av änkors och änklingars inkomster år 1976 enligt taxeringssstatistiken. & ' Under utredningsarbetets gång—har kommittén. bl. a. genom bistånd av utrikesdepartementet, inhämtat upplysningar om efterlevandepensione- ringen i våra nordiska grannländer och i ett antal utomnordiska länder. Under hösten 1979 gjorde kommittén en studieresa till Förbundsrepubliken Tysk- land för att erhålla information om det västtyska pensionssystemet och aktuella reformförslag på familjepensioneringens område. Kommittén fick därvid tillfälle att diskutera olika pensionsfrågor med företrädare för depar- tement och myndigheter samt med representanter för arbetsmarknadens organisationer och för paniema i förbundsdagen.

Under arbetet har kommittén vidare i olika former haft återkommande kontakter med andra kommittéer i frågor som berörs i det nu föreliggande slutbetänkandet. Därvid har kommittén bl. a. fått redogörelser för familjelags- sakkunnigas (Ju 1970152) pågående arbete genom de sakkunnigas sekreterare samt genom experten i utredningen, docenten Jan Trost. Den senare har även informerat om gjorda undersökningar m.m. angående samboende utan äktenskap. Vidare har kommittén haft kontinuerlig kontakt med socialpoli- tiska samordningsutredningen och erhållit upplysningar om arbetet inom samrådsgruppen om socialförsäkringstillägg. Genom ordföranden och sekre- terama har kommittén haft fortlöpande kontakter med bl. a. ensamförälder- kommittén (S 1977:16), familjeekonomiska kommittén (S 1979:06). studie- stödsutredningen (U 1975:16),jämställdhetskommittén (Ju 1976208) och bo- stadsbidragskommittén (Bo l979:01). Kommittén har vidare samrått med företrädare för riksförsäkringsverket i administrationsfrågor.

Kommittén har avgivit remissyttranden över olika betänkanden m.m. Sålunda har kommittén yttrat sig bl.a. över promemoria (Ds A 19801) angående den framtida finansieringen av vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder m. m. samt överbetänkandet (SOU 197994) En allmän socialförsäk- ring och rapporten (Ds S 198021) SOFT.

Frågorna om den övre gränsen för beräkning av pensionsgrundande inkomst inom ATP och om förtidspensionemas standardutveckling har kommittén behandlat i sitt förra betänkande (SOU 1977146) Pensionsfrågor m. m. Därvid förklarade kommittén att den kunde komma att på nytt pröva

dessa spörsmål i det fortsatta arbetet. Emellertid har regeringen nyligen i propositionen 1980/81:178 om förenklade regler för socialförsäkringsavgifter, m. m. framhållit att det i nuvarande ekonomiska läge inte finns anledning att ta upp en diskussion i frågan om en höjning av förmånstaket inom ATP. Vidare har regeringen aviserat en särskild proposition med förslag om fortsatt utbyggnad av pensionstillskotten för tiden efter år 1981. Med hänsyn härtill berör kommittén i föreliggande betänkande inte ånyo de nämnda spörsmå-

len.

2. Gällande bestämmelser om pension m. m.

2.1. Den allmänna försäkringen 2.1.1 Inledning

Den allmänna pensioneringen enligt lagen (1962z381) om allmän försäkring (AFL) omfattar folk/mrsion och tilläggspension (ATP). lnom båda dessa system utgår pension i form av ålderspension.jörtidspension ochfämilicpen- sion (änkepension och barnpension). Dessutom förekommer inom folkpen- sioneringen vissa särskilda förmåner: bamtillägg, handikappersättning och vårdbidrag. 1 särskilda lagar finns regler om pensionstillskott och om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring kan utgå delpension till förvärvsarbetan- de som trappar ned sitt arbete inför övergången till ålderspension.

Försäkrade enligt AFL är dels svenska medborgare. dels utländska med- borgare som är bosatta i Sverige(f kap. 3 åAFL). Försäkrad förtilläggspension är dessutom utländsk sjöman på svenskt handelsfartyg även om han inte är bosatt i riket. Utländsk medborgare som inte uppfyller de nämnda förutsätt- ningama är vidare alltjämt försäkrad för tilläggspension om han här har tillgodoräknats pensionspoäng till ATP.

I syfte att anpassa de allmänna pensionsförmånemas storlek till penning- värdesutvecklingen relateras dessajämte flertalet av de särskilda förmånerna till det s.k. basbeloppet (1 kap. 65 AFL). Basbeloppet, som fastställs av regeringen för varje månad, följer förändringar i prisläget. Fr. o. m. januari 1981 gäller en regel av innebörd att basbeloppet utgör 15 400 kr multiplicerat med det tal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget under andra månaden före den som basbeloppet avser och prisläget i juni 1980. Därvid skall för tid efter oktober 1980 förändringarna i det allmänna prisläget beräknas med bortseende från indirekta skatter, tullar, avgifter och ändringar i energipriser samt med tillägg för subventioner. För tiden t. o. m. oktober 1980 har beräkningarna gjorts på grundval av konsu- mentprisindex. Ändring av basbeloppet sker först då jämförelsetalet har stigit eller gått ned med minst tre procent sedan närmast föregående ändring av basbeloppet. Det sålunda beräknade beloppet avrundas till närmaste hundra- tal kronor. Förjanuari 1981 varbasbeloppet 16 100 kr och förjuli 1981 utgör det 17 300 kr.

Den som vill erhålla en pensionsförrnån enligt AFL måste i regel göra ansökan härom till allmän försäkringskassa. Ålderspension utgår fr. o. m. den månad varunder den försäkrade fyller 65 år eller, om han önskar att pensionen

skall börja utgå tidigare eller senare. fr. o. m. den månad som anges i pensionsansökningen. Förtidspension. bamtillägg. handikappersättning och vårdbidrag utgår fr. o. m. den månad varunder rätt till förmånen har inträtt. Familjepension utgår fr. o. m. den månad då den försäkrade har avlidit eller. om denne vid sin död uppbar ålderspension eller förtidspension. fr. o. m. månaden näst efter den varunder dödsfallet har inträffat. Pensionsförmåner kan beviljas att utgå retroaktivt. dock inte för längre tid tillbaka än tre månader eller, såvitt gäller barnpension. två år före ansökningsmånaden. Förmånema utgår t. o. m. den månad varunder den pensionsberättigade har avlidit eller rätten till förmånen eljest har upphört (16 kap. AFL).

Folkpension utgår oberoende av tidigare avgiftsbetalning eller förvärvs— verksamhet. Pensionen utges med enhetliga belopp utan anknytning till den försäkrades föregående inkomstförhållanden. Rätten till ATP är däremot knuten till den försäkrades tidigare förvärvsinkomster. Tilläggspensionen relateras storleksmässigt till de arbetsinkomster som den försäkrade har haft under sin aktiva tid.

2.1.2. Folkpension

Folkpension tillkommer i princip varje svensk medborgare som är bosatt i Sverige. I detta fall utgår pensionen oberoende av bosättnings- eller försäk- ringstidens längd.

Vid bosättning utomlands är svensk medborgare. som har rätt till tilläggs- pension. berättigad till folkpension i förhållande till det antal år för vilka han eller. när fråga är om familjepension, den avlidne har tillgodoräknats pensionspoäng vid tilläggspensionens beräkning. Har pensionspoäng tillgo- doräknats för minst 30 år, utgår folkpension med oavkortat belopp. I annat fall utgår pensionen med så stor andel därav som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats och talet 30. Härvid skall som poängår räknas även år för vilket försäkrad med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning inte har tillgodoräknats pensionspoäng till följd av att han underlåtit att inom föreskriven tid till fullo erlägga tilläggspen- sionsavgift eller till följd av att undantagande från försäkringen för tilläggs- pension varit gällande för honom. Med poängår skall även jämställas år före år 1960 för vilket beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst för den försäkrade eller uttagits sjömansskatt. Beträffande den som har rätt till tilläggspension i form av änkepension skall vid bosättning utomlands folkpension i form av ålderspension alltid utgå beräknad på grundval av minst det antal år för vilka den avlidne tillgodoräknats pensionspoäng. Vid bosättning utom riket utges enbart folkpensioneringens huvudförmåner ålderspension, förtidspension och familjepension samt som tillägg till pensionen bamtillägg och handikappersättning. Däremot utges då inte pensionstillskott eller vårdbidrag och inte heller de inkomstprövade förmå- nerna hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg (5 kap. 2 och 3 åå AFL).

Utländsk medborgare (eller statslös) som är bosatt i Sverige är på samma villkor och med samma tilläggsförmåne'r som svensk medborgare berättigad till folkpension under förutsättning att han har varit bosatt en viss minsta tid i Sverige. För ålderspension krävs att den försäkrade har varit bosatt i Sverige sedan minst fem år och efter fyllda 16 år har varit bosatt här under sammanlagt

minst tio år. Förtidspension och handikappersättning utgår till utlänning. om denne antingen är bosatt i Sverige sedan minst fem år eller. om han är bosatt i Sverige sedan kortare tid än fem år. har varit normalt arbetsför oavbrutet minst ett år under bosättningstiden. Rätt till vårdbidrag för barn tillkommer utländsk förälder om föräldern är bosatt i Sverige sedan minst ett år. För att familjepension skall utgå till utlänning fordras antingen att den avlidne omedelbart före sin död hade varit bosatt i Sverige minst fem år och den efterlevande vid dödsfallet var bosatt häri landet eller att den efterlevande är bosatt i Sverige sedan minst fem år och den efterlevande eller den avlidne vid dödsfallet var bosatt här. Om utlänning enligt vad ovan sagts är berättigad till förtidspension eller änkepension. ersätts denna automatiskt avlålderspension då han uppnår 65 års ålder. även om han då inte har uppfyllt den särskilda kvalifikationstiden för rätt till ålderspension. Likaså är barn. för vilket förälder har uppburit vårdbidrag. berättigat till förtidspension eller handikappersätt- ning från 16 års ålder utan hinder av att kvalifikationstiden för dessa förmåner då inte är uppfylld (5 kap. 4 och 5 && AFL).

1 fråga om såväl svensk som utländsk medborgares rätt till folkpension finns vissa dispensregler som kan åberopas av den som flyttar utomlands sedan han beviljats folkpension i Sverige men som inte uppfyller villkoren för rätt till pension vid bosättning utanför Sverige. Reglerna innebär att svensk medbor- gare. som har börjat uppbära folkpension. liksom utländsk medborgare. som efter viss tids bosättning här har beviljats folkpension. kan efter prövning i det enskilda fallet få behålla pensionen även sedan rätten därtill enligt huvudre— geln har upphört till följd av flyttning från Sverige. En förutsättning härför är att regeringen har så förordnat för vissa fall eller det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som oskäligt att dra in pensionen (5 kap. 6 & AFL). Förordnande i enlighet härmed har meddelats i kungörelsen (196215 16) med föreskrifter rörande rätt till folkpension utom riket i vissa fall. Enligt denna kungörelse kan den folkpensionsberättigade efter ansökan — få fortsätta att uppbära pensionen om han vistas utomlands för vård av hälsan eller för- behandling av sjukdom och det finns skälig anledning att anta att vården eller behandlingen har avsevärd betydelse för honom.

1 övrigt innehåller den svenska lagstiftningen inga regler om utländsk medborgares rätt till folkpension vid bosättning utomlands. Bestämmelser härom finns dock i konventioner som har ingåtts mellan Sverige och annat land (se under avsnitt 2.5.1). I sådana konventioner kan även föreskrivas kortare kvalifikationstid än enligt AFL i vad avser rätten till folkpension vid bosättning i Sverige.

Ålderspension utgår fr. o. rn. den månad varunder den försäkrade fyller 65 år. Efter framställning av den försäkrade kan ålderspensionen utgå tidigare. dock tidigast fr. o. m. den månad då han uppnår 60 års ålder. Förtida pensionsuttag. som kan begränsas till att avse hälften av pensionen. måste göras samtidigt för folkpension och tilläggspension. Möjlighet finns också att uppskjuta uttag av hela eller halva pensionen till mellan 65 och 70 års ålder (6 kap. AFL).

Tas ålderspensionen ut i förtid. minskas pensionen med 0.5 % för varje månad som. då pensionen har börjat utgå. återstår till ingången av den månad varunder den försäkrade fyller 65 år. Uppskjuts uttaget. ökas pensionen med 0.6 % för varje månad som. då pensionen börjar utgå. har förflutit från

ingången av den månad varunder den försäkrade fyllde 65 år. Härvid tas dock inte hänsyn till tid efter den månad under vilken den försäkrade fyller 70 år och inte heller till tid då den försäkrade har uppburit tilläggspension i form av ålderspension ellerinte varit berättigad till folkpension. Då uttag avser hälften av ålderspension skall minskning eller ökning av pensionen beräknas med tillämpning av de nämnda reglerna enbart på den hälft som tas ut före resp. lämnas outtagen efter 65 års ålder. Reduktionen av pensionen vid förtida uttag liksom ökningen vid uppskjutet uttag är livsvarig och bygger på försäkringsmatematiska beräkningsgrunder. Den försäkrade har rätt att närhelst han så önskar -— dvs. såväl före som efter 65 års ålder återkalla sitt uttag av ålderspension. Återkallelse kan även ha det innehållet att hel ålderspension nedsätts till hälften.

Ålderspension som tas ut vid 65 års ålder utgör för år räknat för en ensamstående pensionär 95 % av basbeloppet. dvs. 16 435 kr vid basbeloppet 1,7 300 kr.. För gift försäkrad. vars make uppbär folkpension i form av ålderspension eller hel förtidSpension. utgör ålderspensionen 77.5 % av basbeloppet. dvs. 13 408 kr vid nämnda basbelopp. Om den försäkrades make uppbär två tredjedelar av hel förtidspension eller halv förtidspension utgår ålderspensionen i förra fallet med 83 1/3 % och i senare fallet med 86 1/4 % av basbeloppet. dvs. med 14417 kr resp. 14921 kr per år vid det angivna basbeloppet.

Förtidspension utgår till försäkrad som fyllt 16 år för tid före den månad då han fyller 65 år eller ålderspension dessförinnan börjar utgå till honom. om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan den antas bli bestående avsevärd tid. har den försäkrade rätt till folkpension i form av sjukbidrag. Sjukbidraget är begränsat till viss tid. men i övrigt gäller vad som är stadgat om förtidspension enligt ovan nämnda regler även sjukbidrag (7 kap. AFL).

Rätt till förtidspension tillkommer också arbetslös försäkrad som har fyllt 60 år och som till följd av arbetslöshet har uppburit ersättning från erkänd arbetslöshetskassa under den längsta tid sådan ersättning kan utgå eller har uppbu rit kontant arbetsmarknadsstöd under 450 dagar eller dessförinnan har uttömt sin rätt till stöd. Såsom ytterligare förutsättning för rätt till förtidspen- sion i dessa fall gäller att den försäkrades möjlighet att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han tidigare har utfört ellergenom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete är nedsatt med minst hälften och att nedsättningen kan anses varaktig.

Förtidspensionens storlek graderas efter den försäkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete så. att försäkrad vars förmåga eller möjlighet är nedsatt i sådan grad att intet eller endast ringa del därav återstår erhåller hel förtidspension. Är förmågan eller möjligheten nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften utgår två tredjedelar av hel förtidspension. I övriga fall utgår halv förtidspension. Vid bedömande avi vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall beaktas den försäkrades förmåga att vid den nedsättning av prestationsförmågan varom är fråga bereda sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till hans utbildning och tidigare

verksamhet samt ålder. bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter. Bedömningen skall göras efter samma grunder oavsett arten av den föreliggande nedsättningen av prestationsförmågan. I fråga om äldre personer skall bedömningen främst avse deras förmåga och möjlighet att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som de tidigare har utfört eller genom annat för dem tillgängligt lämpligt arbete. Med inkomst av arbete likställs i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet.

Om förmågan eller möjligheten att bereda sig inkomst genom arbete väsentligt har förbättrats för en försäkrad som uppbär förtidspension. skall pensionen dras in eller minskas med hänsyn till förbättringen (16 kap. 75 AF L).

l—lel förtidspension utgår med samma belopp som en ålderspension som tas ut vid 65 års ålder.

Har sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård utgetts till försäkrad för 90 dagar i följd eller föreligger eljest skälig anledning. skall försäkringskassan undersöka om det finns skäl att vidta åtgärd som är ägnad att förkorta sjukdomstiden eller att eljest helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av den försäkrades arbetsförmåga. Befinnes rehabiliteringsåtgärd som nu sagts erforderlig skall kassan tillse att lämplig sådan vidtas (2 kap. 1 1 åoch 3 kap. 13 & AFL). U nder tid då den försäkrade är föremål för rehabiliteringsåtgärd av detta slag skall vid bedömning av rätten till sjukbidrag arbetsförmågan anses nedsatt i den mån han på grund av åtgärden är hindrad att utföra förvärvsarbete (7 kap. 3 & andra stycket AFL).

Ålderspension och förtidspension kan kompletteras med bamtillägg. hustrutillägg. kommunalt bostadstillägg. handikappersättning och pensions- tillskott. Bamtillägg, hustrutillägg, och kommunalt bostadstillägg kan dock inte utgå som komplement till ålderspension som tagits ut före 65 års ålder förrän denna ålder har uppnåtts.

Vid tillämpning av folkpensioneringens bestämmelser om ålderspension - och förtidspension skall gift pensionsberättigad som stadigvarande lever åtskild från sin make likställas med ogift pensionsberättigad. om inte särskilda skäl föranleder till annat. Med gift pensionsberättigad likställs å andra sidan pensionsberättigad som stadigvarande sammanbor med någon med vilken den pensionsberättigade har varit gift eller har eller har haft barn (10 kap. 1 & AFL).

Familjepension utgår i form av änkepension och barnpension. En änka, som inte fyllt 65 år och som ej uppbär folkpension i form av ålderspension. har rätt till änkepension under förutsättning att hon antingen har fyllt 36 år vid marinens död och varit gift med honom i minst fem år eller har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn under 16 år som vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan. Upphör änka att ha barn under 16 år i hemmet. skall vid bedömningen av hennes rätt till änkepension i fortsättningen anses som om mannen avlidit då barnet upphörde att påverka rätten till pension och äktenskapet varat till nämnda tidpunkt (8 kap. AFL).

Med änka likställs i fråga om rätt till änkepension ogift eller frånskild kvinna eller änka som stadigvarande sammanbodde med ogift eller frånskild man eller änkling vid dennes död och som har varit gift med eller har eller har haft barn med honom. Därvid jämställs den tid under vilken kvinnan

oavbrutet har sammanbott med mannen fram till hans död med tid varunder äktenskap bestått. En kvinna äger däremot inte rätt till änkepension efter sin make om hon levde åtskild från honom vid hans död och efter det sammanlevnaden upphörde stadigvarande har sammanbott med annan man med vilken hon har varit gift eller har eller har haft barn.

Änkepensionen dras in om änkan ingår nytt äktenskap eller om hon stadigvarande sammanbor med man med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn. Om det nya äktenskapet upplöses inom fem år resp. om samboendet upphör inom samma tid börjar änkepensionen ånyo att utgå. om övriga förutsättningar för rätt till änkepension alltjämt är för handen.

Till änka som vid mannens död eller den dämredjämställda tidpunkten har fyllt 50 år utgår änkepensionen med samma belopp som ålderspension från 65 år för en ensamstående ålderspensionär. dvs. med 95 % av basbeloppet för år räknat. Samma belopp utgår till änka vars rätt till änkepension grundar sig på sammanboende med barn under 16 år. För annan änka minskas pensionen med 1/15 för varje år varmed änkans ålder vid mannens död eller den tidpunkt då hon upphörde att ha barn under 16 år i hemmet understeg 50 år.

För kvinna som blivit änka efter den 30juni 1960 utgår änkepensionen utan inkomstprövning. För änka vars man avlidit före den 1 juli 1960 är pensionen däremot inkomstprövad. Om dödsfallet har inträffat under tiden den 1 juli 1958 — den 30 juni 1960 är dock viss del av pensionen. det 5. k. garantibe- loppet, fri från inkomstprövning. Garantibeloppet utgör. om dödsfallet har inträffat under tiden den 1 juli 1958 den 30juni 1959. en tredjedel och. om dödsfallet har inträffat under tiden den 1 juli 1959 den 30 juni 1960. två tredjedelar av det belopp som skulle ha utgått utan inkomstprövning. Reglerna för inkomstprövning av änkepension i dessa fall är desamma som beträffande hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg (165 lagen om införande av lagen om allmän försäkring).

En kvinna som gjort förtida uttag av ålderspension och som därefter blir änka kan om de allmänna förutsåttningama för erhållande av änkepension är uppfyllda efter återkallelse av uttaget av ålderspension få änkepension. Änkepensionen minskas därvid med hänsyn till den tid ålderspensionen har utgått.

1 förekommande fall kanjämte änkepension utgå kommunalt bostadstillägg och pensionstillskott.

Är en kvinna för samma månad berättigad till flera änkepensioner. utges endast den största av dem eller. om pensionema är lika stora. pensionen efter den sist avlidne mannen. Om kvinnan för samma månad har rätt till två eller flera av förmånerna barnpension. förtidspension. änkepension eller hustru— tillägg utgår endast en av dessa förmåner. varvid hon äger välja vilken av dem hon önskar (10 kap. 4é AFL).

Fr. o. m. den månad då änkan fyller 65 år utbyts— till skillnad från vad som är fallet inom tilläggspensioneringen änkepension mot ålderspension.

Banrpension utgår till barn under 18 år vars fader eller moder eller båda föräldrar har avlidit. Rätt till barnpension föreligger dock inte om barnet är adopterat av annan än den avlidne eller dennes make. Har avliden förälder enligt avtal som är bindande för barnet åtagit sig att till dess underhåll utge visst belopp en gång för alla föreligger rätt till barnpension endast i den mån pensionen överstiger en livränta som har köpts eller kunnat inköpas åt barnet

för engångsbeloppet (8 kap. 55 AFL).

Ett barn som under hel månad på statens bekostnad åtnjuter vård på anstalt eller eljest kost och bostad. är inte berättigat till barnpension för den månaden (10 kap. 25 AFL).

Bampensionen utgör—enligt regler som gäller fr. o. m. den 1 juli 1981— för år räknat 26 % av basbeloppet. dvs. 4498 kr vid basbeloppet 17 300 kr. Barnpension utgår dock alltid med sådant belopp att pensionen i förening med barnet tillkommande tilläggspension i förrn av barnpension utgör enligt de fr. o. m. den 1 juli 1981 gällande reglerna - 62 % av basbeloppet (10 726 kr) om båda föräldrarna har avlidit. 31 % av basbeloppet (5 363 kr) om barnet samtidigt uppbär bidragsförskott enligt lagen (1964: 143) om bidragsförskott samt 41 % av basbeloppet (7 093 kr) i övriga fall då barnet uppbär pension efter en av föräldrama. l sistnämnda fall beaktas även sådan folkpension i form av änkepension som utgår till kvinna som är barnets moder eller som har varit gift med barnets fader eller har eller har haft barn med denne. under förutsättning att barnet och kvinnan stadigvarande sammanbor. Om flera barn är berättigade till barnpension. fördelas vid avräkningen änkepensionen lika mellan barnen.

Folkpensic':=förmånerna finansieras genom statliga medel. Staten erhåller bidrag till finansieringen genom socialförsäkringsavgiftema till folkpensione- ringen. vilka erläggs av arbetsgivare samt av försäkrade med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.

2. 1 .3 Särskilda förmåner inom _folkpensioneringen Som framhållits i det föregående utgörs de särskilda förmånerna inom folkpensioneringen av bamtillägg. handikappersättning. vårdbidrag. pen- sionstillskott. hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg.

Till ålders- och förtidspension utgår bamtillägg för varje barn under 16 år till försäkrad förälder. Har en av föräldrarna avlidit äger även pensionsberät- tigad make till den efterlevande föräldern rätt till bamtillägg om den efterlevande har vårdnaden om den avlidnes barn under 16 år. Till ålders- pension som den försäkrade uppbär för tid före 65 års ålder eller till pension som tillkommer någon som enligt bindande avtal har åtagit sig att till barnets underhåll utge visst belopp en gång för alla utgår inte bamtillägg (9 kap. 1 & AFL). . '

Bamtillägget utgör—enligt regler som gällerfr. o. m. den 1 juli 1981— för år räknat 26 % av basbeloppet. Om barnet är berättigat till. barnpension. utgör det 10 % av basbeloppet. Utgår halv ålderspension eller utgår två tredjedelar av hel förtidspension eller halv förtidspension. sker motsvarande reducering av bamtillägget. Uppbär den försäkrade tilläggspension. minskas honom tillkommande bamtillägg med hälften av tilläggspensionen i den mån denna för år räknat överstiger halva basbeloppet. 1 övrigt är bamtillägget inte inkomstprövat. _ .

För det fall båda föräldrarna eller styvförälderjämte förälder är berättigade till bamtillägg för samma bam. utgår bamtillägget till den pension varom de träffar överenskommelse. Om sådan överenskommelse inte träffas eller om särskild begäran framställs härom. utgår bamtillägget med halva beloppet till var och en av dem. I sådant fall skall avräkning mot samtidigt utgående

tilläggspension ske för var och en med en fjärdedel av tilläggspensionen i den mån denna överstiger halva basbeloppet (10 kap. 5 & AFL). '

Rätt till hanclikapperräl/ning tillkommer oberoende av om annan pensionsförmån utgår eller inte— försäkrad som fyllt 16 år och som innan han fyllt 65 år har fått sin funktionsförmåga nedsatt för avsevärd tid. Nedsätt- ningen i funktionsfömrågan skall vara sådan att den försäkrade i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan eller behöver fortlöpan- de hjälp av annan för att kunna förvärvsarbeta eller eljest behöver vidkännas betydande merutgifter. Vid bedömning av rätten till ersättning skall den handikappades vård- och hjälpbehov vägas samman med merutgifter i anledning av handikappet. Föreligger behov av hjälp i den dagliga livsföringen eller för utförande av förvärvsarbete samtidigt med merutgifter i annat avseende skall bedömningen således grundas på det sammanlagda behovet av stöd. Med försäkrad som utför förvärvsarbete jämställs studerande som uppbär studiestöd enligt studiestödslagen ( 19731349) eller endast på grund av bestämmelse om behovsprövning är utesluten från sådan förmån (9 kap. 2 & AFL).

Handikappersättning utgår alltid till försäkrad som är blind. döv eller gravt hörselskadad om handikappet har inträtt innan den försäkrade har uppnått 65 års ålder.

Handikappersättningen utgår alltefter hjälpbehovets omfattning eller mer- utgiftemas storlek med 61. 46 eller 31 % av basbeloppet per år. För blinda utgår handikappersättning med 61 % av basbeloppet för tid före den månad då hel ålderspension eller hel förtidspension börjar utgå. För tid därefter utgår ersättning med 31 % av basbeloppet om inte stödbehovet ger anledning till högre ersättning. Döva och gravt hörselskadade är berättigade till handikapp- ersättning med 31 % av basbeloppet. Högre ersättning kan dock utgå om stödbehovet ger anledning härtill. Handikappersättning kan begränsas till viss tid. Behovet av sådan ersättning skall omprövas i samband med beslut om förtidspension och då den försäkrade tillerkänns ålderspension (9 kap. 3å AFL).

Rätt till värd/)iclragtillkommer försäkrad förälder för vård av barn under 16 år. Sådant bidrag kan utgå om barnet på grund av sjukdom. psykisk utvecklingsstöming eller annat handikapp under minst sex månader är i behov av särskild tillsyn och vård. Vid bedömningen av rätt till vårdbidrag skall beaktas också sådana merutgifter som uppkommer på grund av barnets sjukdom eller handikapp (9 kap. 45 AFL).

Allt efter tillsyns- och vårdbehovets omfattning och merutgiftemas storlek utgår vårdbidrag med belopp motsvarande hel eller halv förtidspension till ensamstående jämte pensionstillskott som svarar mot pensionen". Vårdbidrag kan begränsas till viss tid. Behovet av bidrag skall omprövas vart tredje år. såvida inte skäl föreligger för omprövning med kortare mellanrum.

Till folkpension i form av ålderspension. förtidspension och änkepension utgår pensionstillskott enligt lagen (19691205) om pensionstillskott till försäkrade som har låg ATP eller ingen ATP alls.

Pensionstillskottet till ålderspension och änkepension uppgår fr. o. m. den 1 juli 1981 till 45 % av basbeloppet. Tillskottet till hel förtidspension utgör fr. o. rn. nämnda tidpunkt 90 % av basbeloppet. Pensionstillskottet utgår med samma belopp till gift och ogift pensionstagare. Vid basbeloppet 17 300 kr

utgör tillskottet till hel ålderspension och hel änkepension 7 785 kr samt till hel förtidspension 15 570 kr.

Pensionstillskott till halv ålderspension eller till förtidspension som utgår med två tredjedelar eller hälften av hel förtidspension utgör motsvarande andel av helt pensionstillskott. Till änkepension som utgår med viss andel av hel sådan pension utgår pensionstillskott med motsvarande andel av helt tillskott. Om ålderspension på grund av förtida eller uppskjutet uttag har minskats eller ökats med visst procenttal minskas eller ökas pensionstillskot— tet i motsvarande mån.

Pensionstillskottet är inkomstprövat mot tilläggspension. Avräkningen är så konstruerad att den som uppbär tilläggspension med belopp överstigande en garantinivå inte får något pensionstillskott. Till den som uppbär tilläggs- pension med lägre belopp utgår pensionstillskott i den mån de sammanlagda förmånerna inte överstiger garantinivån. Avräkning mot tilläggspension görs krona för krona. Garantinivån är 45 % av basbeloppet såvitt gäller hel ålderspension och hel änkepension. För det fall att pensionen utgår med lägre eller högre belopp än hel pension (halv ålderspension. två tredjedelar av hel förtidspension. halv förtidspension. reducerad änkepension eller förtida uttagen eller uppskjuten ålderspension) reduceras eller ökas garantinivån i motsvarande mån. Pensionstillskott till ålderspension och änkepension avräknas mot tilläggspension i form av ålderspension och änkepension. medan pensionstillskott till förtidspension avräknas mot tilläggspension i form av förtidspension och änkepension.

Såvitt gäller försäkrad. som omfattas eller har omfattats av undantagande från tilläggspensioneringen enligt 11 kap. 7å AFL. eller änka till sådan försäkrad skall vid bedömningen av rätten till pensionstillskott hänsyn tas till tilläggspension som skulle ha utgått om undantagande inte hade ägt rum. Motsvarande regel gäller i fall då pensionspoäng på grund av underlåten avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats försäkrad.

Regler om vissa inkomstprör'acleI/örmriner finns i lagen (1962z392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.

Hustrun/lägg är en inkomstprövad förmån som för tid före 65 års ålder tillkommer hustru till den som uppbär folkpension i form av ålderspension eller förtidspension. om hustrun har fyllt 60 år och själv inte uppbär sådan folkpension samt makarna har varit gifta minst fem år. När särskilda skäl föreligger kan hustrutillägg utgå även om hustrun inte har fyllt 60 år eller makama har varit gifta kortare tid än fem år.

Hustrutilläggets maximibelopp utgör skillnaden mellan å ena sidan sam- manlagda årsbeloppet av folkpension i form av hel ålderspension till två makarjämte två pensionstillskott och å andra sidan pension till ogift jämte ett pensionstillskott. Vid denna beräkning utgår man från de pensionsbelopp som gäller vid uttag fr. o. m. 65-årsmånaden. Detta innebär att oreducerat hustrutillägg fr. o. m. den ljuli 1981 utges med belopp motsvarande 105 % av basbeloppet.

Kommunaltbostadstillägg (KBT) är en inkomstprövad förmån som efter beslut av kommun kan utgå till den som uppbär folkpension i form av ålderspension. förtidspension eller änkepension och är mantalsskriven inom kommunen eller till där mantalsskriven hustru som uppbär hustrutillägg. KBT har numera införts i alla kommuner.

Det kommunala bostadstillägget utgår enligt de grunder som kommunen själv bestämmer. Avvikelse från de i lagen fastställda inkomstprövningsreg— lema får dock inte göras. och inte heller får kommunen uppställa villkor om viss tids bosättning i kommunen eller liknande. Bostadstillägget administreras av riksförsäkringsverket och försäkringskassorna och utbetalas samtidigt med folkpensionen.

Med hänsyn till att kommunerna själva bestämmer grunderna för kommu— nalt bostadstillägg varierar storleken av tillägget kommunerna emellan. För att minska skillnaderna i bostadstilläggens maximibelopp före inkomstpröv- ning mellan olika kommuneroch i syfte att uppnå en ökad samordning mellan reglema för KBT och statskommunalt bostadsbidrag infördes emellertid fr. o. m. år 1980 statsbidrag till kommunemas kostnader för KBT. För-år 1981 gäller att statsbidrag utgår under förutsättning att kommunens grunder för bostadstillägg innebär att tillägget före inkomstprövning och oberoende av bostadens storlek täcker minst 80 % av bostadskostnaden upp till 750 kr per månad för ensamstående pensionstagare och 850 kr per månad för makar. Kommunerna har möjlighet att låta KBT utgå även för högre bostadskostna- der än de angivna. men dessa merkostnader ingår inte i statsbidragsunderlaget. Statsbidrag lämnas inte heller Rör kostnader för KBT som inte är knutna till bostadskostnaden. De angivna bostadskostnadsgränsema för statsbidrag till KBT höjs den 1 januari 1982 till 800 resp. 950 kr per månad.

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg liksom änkepension i anled- ning av dödsfall före den 1 juli 1960 är underkastade inkomstprövning. Reglerna härom innebär att förmånen minskas med den försäkrades inkoms- ter vid sidan av folkpensionen. således bl.a. med eventuellt utgående tilläggspension. Enligt fr. o. m. den 1 juli 1981 gällande bestämmelser sker. om den årliga sidoinkomsten överstiger 1 000 kr för ensamstående. minskning med en tredjedel av den pensionsberättigades inkomst därutöver. För man och hustru är fr. o. m. nämnda tidpunkt motsvarande gränsbelopp sammanlagt 1 500 kr. Årsinkomster under 1 000 kr för ensamstående och 1 500 kr för makar medför inte något avdrag. Med årsinkomst avses den inkomst för år räknatisom någon kan antas komma att erhålla under den närmaste tiden. Med inkomst avses inkomster av alla slag. såsom tilläggspension. tjänstepen- sion. arbetsinkomst. ränteinkomst och avkastning av fastighet. Såsom in- komst räknas inte allmänt barnbidrag. folkpension. tilläggspension till den del den föranlett minskning av pensionstillskott eller-av bamtillägg. livränta enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. i vad den har avdragits från pension. eller understöd som någon på grund av skyldskap eller svågerlag är föranledd att utge. Som inkomst räknas inte heller vuxenstudiebidrag enligt studiestöds— lagen eller utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning. Vid inkomst- . prövningen för den som uppbär partiell förtidspension bortses från ett belopp som motsvarar skillnaden mellan å ena sidan faktiskt utgående förtidspension från folkpensioneringen jämte pensionstillskott och å andra sidan hel förtidspension från folkpensioneringen jämte härtill hörande pensionstill- skott. i förekommande fall reducerat med hänsyn till den tilläggspension som skulle ha utgått om pensionstagaren hade uppburit hel pension. Vid uppskattning av fömrögenhets avkastning skall denna höjas med 10 % av det belopp varmed förmögenheten överstiger för den som är gift 60 000 kr (för makar tillhopa således 120 000 kr) och för annan 75 000 kr. Vid beräkningen

av förmögenhet skall värdet av fastighet. som är inrättad till bostad åt en eller två familjer och som bebos av den pensionsberättigade. tas upp till hälften av fastighetens taxeringsvärde. Detsamma gäller vid beräkning av värdet av jordbruksfastighet. där den pensionsberättigade är bosatt. För sammanlevan- de makar beräknas vardera makens inkomst utgöra hälften av makarnas sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet hälften av deras sammanlagda förmögenhet.

Föreligger rätt till såväl hustrutillägg som kommunalt bostadstillägg minskas vid inkomstprövningen först bostadstillägget och därefter hustrutill- lägget. För" änka som uppbär inkomstprövad änkepension minskas vid inkomstprövningen i första hand eventuellt kommunalt bostadstillägg.

Till ålderspension som uppbärs för tid före den månad då den pensionsbe- rättigade fyller 65 år kan. som nämnts i det föregående. inte utgå hustrutillägg

eller kommunalt bostadstillägg.

Vid tillämpning av bestämmelserna om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg skall i likhet med vad som gäller i fråga om ålderspension och förtidspension gift pensionsberättigad som stadigvarande lever åtskild från sin make likställas med ogift pensionsberättigad. om inte särskilda skäl föranleder till annat. Med gift pensionsberättigad likställs pensionsberättigad som stadigvarande sammanbor med någon med vilken den pensionsberätti- gade har varit gift eller har eller har haft barn.

Fr. o. m. den ljanuari 1978 har öppnats möjlighet för folkpensionärer utan barn att erhålla statskommtotalt bostadsbidrag när reglerna för detta ger ett gynnsammare utfall än reglerna för kommunalt bostadstillägg. Bestämmelser härom finns intagna i förordningen (19771392) om statskommunala bostads- bidrag till vissa folkpensionärer m. fl. Enligt förordningen kan bostadsbidrag utgå under förutsättning att kommunen har beslutat om det. Bostadsbidrag utges i sådant fall till dels ogift person som uppbär folkpension i form av ålderspension. förtidspension eller änkepension. dels makarom någon av dem uppbär folkpension i form av ålderspension eller förtidspension. Till ålders- pension som utgår för tid före den månad varunder pensionstagaren fyller 65 år utgår dock inte statskommunalt bostadsbidrag. Bidrag utges inte heller till barnfamilj som avses i förordningen (19761262) om statskommunala bostads- bidrag till barnfamiljer m. fl.

Bostadsbidragets storlek är beroende av dels bostadskostnaden. dels den berättigades taxerade inkomst. Bostadsbidrag. som inte är reducerat med hänsyn till inkomst. utgår med 20 kr för varje helt 25-tal kr av bostadskost- naden till den del kostnaden. räknat per månad. överstiger 500 kr men inte är högre än 750 kr för ogift och 850 kr för makar. Bidraget motsvarar således i princip 80 % av bostadskostnaden inom nämnda intervall. Om den bidrags- berättigade har barn som utan att anses försörjda av honom vistas hos honom under så lång tid under ett år att extra bostadsutrymme behövs för barnet. kan de övre kostnadsgränsema höjas till 1 250 kr för ett eller två barn. 1 500 kr för tre eller fyra barn och 1 800 kr för fem eller flera barn. För den som är handikappad kan kostnadsgränsema höjas om särskilda skäl föreligger. De angivna bostadskostnadsgränsema höjs fr. o. m. den 1 januari 1982.

Oreducerat bostadsbidrag utgår till ogift person. om hans inkomst enligt den senaste statliga taxeringen inte överstiger 29000 kr. För makar får den sammanlagda inkomsten inte överstiga detta belopp om helt bidrag skall utgå.

Vid högre. inkomst minskas bidraget med 15 % av den taxerade inkomsten mellan 29 000 och 59 000 kr och med 24 % av den taxerade inkomsten över 59 000 kr. Har bidragstagaren, ensam eller tillsammans med make. förmö- genhet över 75 000 kr skall en femtedel av det överskjutande beloppet läggas till den taxerade inkomsten.

För pensionstagare som har rätt också till kommunalt bostadstillägg till folkpension minskas det statskommunala bostadsbidraget med bostadstilläg- gets belopp. Det statskommunala bostadsbidraget utgår då —i förekommande fall — som ett utfyllnadsbidrag.

2.1.4 Försäkringen för tilläggspension (A TP) Tilläggspensioneringen innefattar ålderspension. förtidspension och familje- pension. Rätten till tilläggspension är relaterad till de arbetsinkomster som den försäkrade har haft under sin aktiva tid. Den intjänade pensionsrätten är avgörande för pensionens storlek (1 1—15 kap. AFL).

Pensionsgrundande inom ATP blir den försäkrades inkomst av förvärvsar- bete under åren fr. o. m. det år då han fyller 16 årt. o. m. det år då han fyller 64 år. För försäkrad som är född under något av åren 1911—1927 beräknas pensionsgrundande inkomst även för det år då han fyller 65 år. Inkomster för år under vilket den försäkrade har avlidit eller för hela året uppburit hel ålderspension enligt AFL är dock inte pensionsgrundande. Vid förtida uttag av halv ålderspension eller vid förtida uttag av hel ålderspension för kortare tid än hela året beräknas pensionsgrundande inkomst för fortsatt förvärvsarbete. Detta görs också för den som uppbär förtidspension.

Förvärvsinkomstema indelas i inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Till grund förberäkning av förvärvsinkomst läggsi princip den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt.

Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost. bostad eller bil som den försäkrade har erhållit såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Som inkomst av anställning anses även ersättning för arbete som någon har utfört för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst. Är ersättningen att hänföra till inkomst av rörelse eller jordbruk betraktas den dock som inkomst av anställning endast om uppdragsgivaren och uppdragstagaren kommer överens härom genom att träffa ett s. k. likställighetsavtal. Till inkomst av anställning hänförs inte lön eller ersättning från en och samma arbetsgivare som under ett år inte har uppgått till 500 kr. Som inkomst av anställning anses även bl. a. sjukpenning. föräldrapenning och vårdbidrag enligt AFL. delpension enligt lagarna (1975z380) och (1979z84) om delpensionsförsäkring. dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa. kontant arbetsmarknadsstöd samt utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering i form av dagpenning. Till sådan inkomst hänförs också timstudiestöd. inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349). utbildningsbidrag för doktorander samt timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna. Även dagpenning till bl. a. vämpliktiga-och vapenfria tjänstepliktiga under repetitionsutbildning samt till civilförsvarspliktiga betraktas som inkomst av anställning. Till sådan inkomst hänförs slutligen egenlivränta som utgår enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller eljest bestämmes med

tillämpning av den lagen samt vissa bidrag från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden (l 1 kap. 2 & AFL).

Vid beräkning av inkomst av anställning tas inte hänsyn till lön eller annan ersättning som den försäkrade har erhållit från arbetsgivare. som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person. i annat fall än då den försäkrade har sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Å andra sidan kan även svensk medborgare som är bosatt utomlands under vissa förutsättningar tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst. Detta gäller bl. a. svensk medborgare som arbetar utomlands för svensk arbetsgivare. Vidare skall lön till svensk medborgare från utländskt dotterföretag räknas som inkomst av anställning för ATP. om det svenska moderföretaget äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen och moderföretaget enligt en av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har åtagit sig att svara för avgift till försäkringen för tilläggspen- sion. Även för det fall att svenska staten har åtagit sig att svara för ATP-avgiften kan inkomst av tjänst hos arbetsgivare bosatt utom riket eller hos utländsk juridisk person räknas som pensionsgrundande inkomst. Ut- ländsk medborgare som är bosatt och sysselsatt utomlands tillgodoräknas inte i något fall pensionsgrundande inkomst.

Med inkomst av annat förvärvsarbete avses främst inkomst av här i riket bedriven rörelse och av här belägen jordbruksfastighet som brukas av den försäkrade. Härmed förstås också ersättning i pengar eller naturaförmåner för arbete för annans räkning i den mån inkomsten inte är att hänföra till inkomst av anställning (11 kap. 3 & AFL).

Den pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger en viss minimigräns. nämligen det vid årets ingång gällande basbeloppet (16 100 kr för år 1981). Basbeloppet avräknas i första hand mot inkomst av anställning. Maximigränsen för beräkning av den pensionsgrundande inkom- sten utgör sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet (120 750 kr för år 1981). Belopp från vilket sålunda skall bortses avräknas i första hand från inkomst av annat förvärvsarbete (1 1 kap. 55 AFL).

För varje år. för vilket pensionsgrundande "inkomst fastställs för en försäkrad. skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoängen utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet vid årets ingång. Poängen beräknas med två decimaler. 1 den mån den pensionsgrun- dande inkomsten härrör från inkomst av annat förvärvsarbete än anställning tillgodoräknas den försäkrade i regel pensionspoäng endast om tilläggspen- sionsavgift för året till fullo har erlagts inom föreskriven tid.

1 fråga om försäkrad som uppburit förtidspension från tilläggspensione- ringen gäller särskilda regler för beräkning av pensionspoäng. I dessa fall beräknas pensionspoäng på den försäkrades förvärvsinkomster efter samma regler som gäller för övriga försäkrade. Har den försäkrade under minst halva året uppburit partiell förtidspension. som har beräknats med ledning av s. k. antagandepoäng (se nedan). erhåller han vid beräkningen av pensionspoäng— förutom poäng på förvärvsinkomsten en mot invaliditeten svarande del av antagandepoängen. dvs. halva antagandepoängen vid halv förtidspension och två tredjedelar av nämnda poäng vid två tredjedels förtidspension. Den försäkrade skall emellertid — oberoende av om han för hela eller för delar av

året uppburit hel eller partiell förtidspension alltid för året tillgodoräknas lägst en pensionspoäng motsvarande antagandepoängen. De sålunda förvär- vade pensionspoängen beaktas vid bestämmandet av den försäkrades ålders- pension och av familjepension efter honom. Poängen påverkar däremot inte den utgående förtidspensionen (1 1 kap. 6 5 AFL).

För försäkrad som är född under något av åren 191 1—1927 skall under vissa förutsättningar beräknas pensionspoäng även för det år varunder han fyller 65 år. Pensionspoäng för det året fastställs med tillämpning av reglerna om beräkning av antagandepoäng inom förtidspensioneringen. Vid poängberäk- ningen anses således att den försäkrade har erhållit rätt till förtidspension fr. o. m. januari månad det år han fyller 65 år. Detta" medför normalt att den försäkrade tillgodoräknas antagandepoäng för det året på grundval av tidigare pensionspoäng. Om det senare visar sig att den pensionsgrundande inkomsten för det sextiofemte levnadsåret ger en faktisk pensionspoäng som är högre än den poäng som har gottskrivits enligt metoden med antagandepoängberäk- ning. tillgodoräknas den försäkrade denna högre. faktiska poäng (15 kap. 2 & AFL). .

Ålderspension utgår under förutsättning att pensionspoäng har tillgodoräk— nats den försäkrade för minst tre år. Pensionen utgår fr. o. m. den månad under vilken den försäkrade fyller 65 år med möjlighet till förtida och uppskjutet uttag av hela eller halva pensionen efter samma regler som inom folkpensioe neringen (12 kap. AFL).

Storleken av den ålderspension som börjar utgå vid 65 års ålder motsvarar 60 % av produkten av basbeloppet för den månad för vilken pensionen skall utges och medeltalet av de pensionspoäng som har tillgodoräknats den försäkrade. Har pensionspoäng tillgodoräknats för mer än 15 år. beräknas medeltalet på de 15 högsta poängtalen (lS-årsregeln). Har pensionspoäng tillgodoräknats för mindre än 30 år, minskas pensionen med 1/30 för varje felande år (30-årsregeln). ] pensioneringens inledningsskede har för försäkrad som är svensk medborgare 30-årsregeln ersatts med en 20-årsregel för den som är född något av åren 1896—1914. För den som är född något av åren 1915—1923 fordras. i stället för 30 år. 21 år för den som är född år 1915. 22 år för den som är född år 1916 osv. Dessa övergångsregler innebär att personer som är födda år 1914 och senare har möjlighet att förvärva full pension medan de som är födda åren 1896—1913 maximalt kan få så många 20—delar av full pension som antalet år fr. o. m. år 1960 t. o. rn. det år då vederbörande fyller 65 år (15 kap. 1 QAFL). Även för utländska medborgare födda år 1923 eller tidigare gäller särskilda övergångsregler med avseende på pensionsberäk- ningen (15 kap. 1 aåAFL). '

Förtidspension utgår till försäkrad för tid före den månad då han fyller 65 år eller ålderspension dessförinnan börjar utgå till honom. Då en förtidspensio- när uppnår 65 års ålder utbyts förtidspensionen mot ålderspension (13 kap. AFL). '

De grundläggande förutsättningama för rätt till förtidspension från tilläggs- pensioneringen är desamma som inom folkpensioneringen. Den försäkrades arbetsförmåga skall alltså på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförrnågan vara nedsatt med minst hälften och nedsättningen skall vara av varaktig natur. Är nedsättningen av arbetsförmå- gan inte att anse såsom varaktig men kan den antas bli bestående avsevärd tid

kan den försäkrade. liksom inom folkpensioneringen. erhålla sjukbidrag. som är begränsat till viss tid men för vilket i övrigt gäller samma regler som beträffande förtidspension. Även om nedsättning av arbetsförmågan inte föreligger. äger försäkrad. som har fyllt 60 år och som är varaktigt arbetslös under de förutsättningar som har angivits beträffande förtidspension från folkpensioneringen. rätt till förtidspension också från tilläggspensioneringen. Invaliditetsgraderingen är densamma som inom folkpensioneringen. Förtids- pensionen kan således vara hel. två tredjedels eller halv pension beroende på graden av arbetsförmågans nedsättning.

En ytterligare förutsättning för rätt till förtidspension från tilläggspensio- neringen är att den försäkrade kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före det år då pensionsfallet har inträffat. Pensionsfallet anses ha inträffat vid den tidpunkt då arbetsförmågan har blivit nedsatt med minst hälften och nedsättningen därjämte kan betraktas som varaktig eller väntas bli bestående avsevärd tid.

Storleken av hel förtidspension motsvarari princip den ålderspension som den försäkrade skulle bli berättigad till om han hade börjat uppbära sådan pension fr. o. m. den månad då han uppnår 65 års ålder.

Härvid skall. så snart vissa förutsättningar är'uppfyllda, pensionen beräknas under antagande att den försäkrade för varje år fr. o. ni. det år då pensionsfallet inträffar t. o. m. det år då han uppnår 64 års ålder (65 års ålder för försäkrad född under något av åren 191 1—1927) har tillgodoräknats vissa pensionspoäng (antagandepoäng). För att pensionsberäkning med antagandepoäng skall få äga rum fordras att den försäkrade antingen vid tidpunkten för pensionsfallet har haft en sjukpenninggrundande inkomst som svarar mot en årsinkomst av förvärvsarbete lägst lika med det vid årets ingång gällande basbeloppet eller också kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för två av de fyra åren närmast före året för pensionsfallet. _

Antagandepoäng beräknas enligt den av två alternativa metoder som ger det för den försäkrade gynnsammaste resultatet. Den ena metoden innebär att antagandepoängen beräknas motsvara medeltalet av de två högsta poängtalen under de fyra åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär att antagandepoängen beräknas på grundval av poängförvärven under samtliga år t. o. m. året närmast före pensionsfallet. Antagandepoängen skall därvid motsvara medeltalet för halva antalet av de år som sålunda kommer i fråga. varvid hänsyn i första hand tas till åren med de högsta poängtalen (13 kap. 2 & AFL). '

Förtidspension enligt reglerna om antagandepoäng förutsätter att den försäkrade vid 65 års ålder kan uppbära ålderspension från tilläggspensione- ringen. Antalet poängår skall alltså. inberäknat åren med antagandepoäng, i regel vara minst tre.

Om förutsättningar inte föreligger för att den försäkrade skall kunna få förtidspension med tillgodoräknande av antagandepoäng. beräknas förtids— pensionen på grundval av föreliggande faktiska pensionspoäng enligt samma metod som ålderspension vilken utgår fr. o. m. den månad då 65 års ålder uppnås. Det fordras alltså i sådant fall att den försäkrade har tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år. För oavkortad förtidspension krävs enligt huvudregeln att pensionspoäng tillgodoräknats för minst 30 år (13 kap. 35 AFL).

Rätt till famil/(wension efter en avliden försäkrad föreligger om den försäkrade vid sin död var berättigad till tilläggspension i form av förtidspen- sion eller ålderspension eller orn den försäkrade skulle ha varit berättigad till förtidspension därest hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet varit så ' nedsatt som krävs för rätt till förtidspension. Familjepension från tilläggspen- sioneringen utgår i likhet med vad som gäller inom folkpensioneringen — i form av änkepension och barnpension. Efter avliden kvinnlig försäkrad utgår endast barnpension (14 kap. AFL). '

Familjepensionen beräknas i förhållande till den avlidnes egen ålders- eller förtidspension, om rätt till sådan pension förelåg för honom då han avled. Familjepensionens storlek påverkas inte av den avlidne försäkrades eventuella förtida eller uppskjutna uttag av ålderspension. Familjepensionen beräknas alltid i förhållande till hel förtidspension och således med bortseende från om den avlidne faktiskt uppbar två tredjedelar eller hälften av hel förtidspension. Om den avlidne inte uppbar ålders- eller förtidspension vid tidpunkten för frånfället, beräknas familjepensionen i förhållande till den förtidspension som han skulle ha fått om rätt till hel sådan pension hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. Detta görs även i det fall att den avlidne vid dödsfallet uppbar förtidspension men efter det denna beviljades tillgodoräknats pensionspoäng med stöd av 1 1 kap. öé första och tredje styckena AFL.

Änkepension utgårtill änka efter försäkrad. om äktenskapet har varat minst fem år och har ingåtts senast den dag då den försäkrade fyllde 60 år. Även om dessa förutsättningar inte är uppfyllda, är änkan likväl berättigad till änkepension om den försäkrade efterlämnar barn som också är barn till änkan. Det är härvid utan betydelse om barnet är minderårigt eller har uppnått vuxen ålder. Till skillnad från vad som gäller inom folkpensione- ringen krävs för rätt till tilläggspension i form av änkepension alltid att legalt äktenskap har förelegat. Änkepension dras in om änkan ingår nytt äktenskap. Upplöses det nya äktenskapet innan det har bestått i fem år, skall änkepen- sionen emellertid ånyo börja utgå (14 kap. 2 & AFL).

Rätten till änkepension från tilläggspensioneringen påverkas inte av att änkan samtidigt är berättigad till förtidspension eller ålderspension. I sådant fall kan alltså två pensioner utgå samtidigt. Änkepension från folkpensione- ringen kan däremot, som förut har framhållits, aldrig utgå samtidigt med folkpension i form av förtids- eller ålderspension eller hustrutillägg. En änka kan således samtidigt uppbära såväl folkpension och tilläggspension i form av ålderspension som tilläggspension i form av änkepension.

Änkepensionens storlek är beroende av om den försäkrade förutom änkan efterlämnar barn som är berättigat till tilläggspension i form av bampension efter honom. Om så är fallet utgör änkepensionen 35 % av den avlidnes egenpension, dvs. i princip den förtids- eller ålderspension som utgick till den avlidne eller om sådan pension inte utgick den förtidspension som han skulle ha erhållit om rätt till hel förtidspension inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. Finns inte något pensionsberättigat barn är änkepensionen 40 % av den nämnda egenpensionen (14 kap. 3 & AFL).

Rätt till barnpension från tilläggspensionen'ngen tillkommer avliden försäkrads barn under 19 år. Adoptivbarn har pensionsrätt efter adoptivför- äldrarna men inte efter sina biologiska föräldrar. Har underhållsskyldighet mot bam'avlösts av engångsbelopp. gäller motsvarande regel som beträffande

barnpension inom folkpensioneringen (14 kap. 45 AFL).

Storleken av bampensionen är beroende av huruvida pensionsberättigad änka finns samt av familjemedlemmarnas antal. Efterlämnar en man änka och ett pensionsberättigat barn, blir barnets pension 15 % av faderns egenpension. Är ett barn ensamt pensionsberättigat. blir barnets pension 40 % av den avlidnes egenpension. Finns flera barn än ett, ökas de nu angivna procenttalen med 10 för varje barn utöver det första och det sammanlagda bampensions- beloppet fördelas lika mellan barnen (14 kap. 5 & AFL).

Flera familjepensioner kan inte utgå samtidigt till samma person. Är någon för samma månad berättigad till flera tilläggspensioner i form av familjepen- sion — t. ex. barnpension efter både fader och moder eller såväl änkepension som barnpension — utges sålunda endast den största av dem eller, om de är lika stora, en av dem. Av lika stora änkepensioner utges pensionen efter den sist avlidne mannen (14 kap. 7 & AFL).

En försäkrad har — med samtycke av sin make — möjlighet att anmäla individuellt undantagande från försäkringen för tilläggspension såvitt avser inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Har anmälan om undanta- gande skett skall vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst för den försäkrade för tiden efter det undantagandet har trätt i kraft hänsyn inte tas till inkomst av annat förvärvsarbete än anställning eller till delpension (1 1 kap. 75 AFL). Undantagande kan också ha viss reducerande effekt på framtida pension som grundas på inkomst av anställning. Sålunda skall vid beräkning av ålderspension talet 30 ökas med ett för Varje år för vilket den försäkrade till följd av undantagandet inte har tillgodoräknats pensionspoäng eller har förlorat merän en poäng. Talet 30 får dock inte ökas till merän 50 (12 kap. 2 5 andra stycket AFL). Förtidspension enligt reglerna om antagandepoäng kan inte utgå om undantagande ägde giltighet för den försäkrade då pensionsfallet inträffade och undantagandet tillika har föranlett att den försäkrade för något av de fyra åren som närmast föregått pensionsfallet har gått miste om mer än en pensionspoäng (13 kap. 2 (i tredje stycket AFL). Eftersom familjepension - beräknas på grundval av den avlidnes tilläggSpension, kan även änkepension och barnpension påverkas av att denne omfattats av undantagande. Undan- tagande kan också, som framhållits i det föregående, reducera storleken av utgående pensionstillskott.

Möjligheten att begära undantagande från tilläggspensioneringen avskaffas med verkan fr. o. m. den 1 januari 1982. De som är födda år 1923 eller tidigare och som har ett gällande undantagande från ATP har dock alltjämt möjlighet att stå utanför försäkringen om de så önskar (prop. 1980/81:178, SfU 28, rskr 406). .

Tilläggspensioneringen finansieras helt genom avgifter på inkomst av förvärvsarbete. Avgift för inkomst av anställning betalas av arbetsgivaren. För inkomst av annat förvärvsarbete än anställning betalar den försäkrade själv tilläggspensionsavgift.

2.1.5. Delpension

Som ett led i det system med rörlig pensionsålder som infördes den 1 juli 1976 fick arbetstagare en helt ny socialförsäkring för delpension i kombination med deltidsarbete. Bestämmelserna härom intogs i lagen (1975z380) om delpen-

sionsförsäkring. ] samband med att delpensioncringen fr. o. rn. den 1 januari 1980 utvidgades till att gälla även för egna företagare och uppdragstagare omarbetades lagstiftningen och den tidigare lagen ersattes av lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring." Enligt denna kan delpension utgå till förvärvsar- betande i åldern 60—64 år som minskar sin arbetstid.

Försäkrad för delpension är den som är bosatt i Sverige och som under en ramtid av ett år omedelbart före den dag då pension avses börja utgå eller den tidigare dag då ansökan görs har förvärvsarbetat i minst fem månader enligt bestämmelsema om arbetsvillkor i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäk- ring eller lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. Som förutsätt- ning för att vara försäkrad för delpension gäller dessutom att personen i fråga skall fr. o. m. det år då han fyllde 45 år ha varit förvärvsverksam i sådan utsträckning att han för minst tio år har tillgodoräknats pensionsgrundande inkomst för tilläggspension enligt AFL.

Rätt till delpension tillkommer försäkrad som fr. o. m. den månad då han fyller 60 år eller senare minskar sin arbetstid i förvärvsarbete och därefter arbetari genomsnitt minst 17 timmar per arbetsvecka. Delpension kan utgå längst t. o. m. månaden före den varunder den försäkrade fyller 65 år eller dessförinnan börjar uppbära förtidspension eller ålderspension enligt AFL.

Den som efter arbetstidsminskningen förvärvsarbetar enbart som anställd har rätt till delpension om han har minskat arbetstiden med i genomsnitt minst fem timmar per arbetsvecka. Den nya arbetstiden måste också med minst fem timmar per vecka understiga ordinarie arbetstid i arbetet. För försäkrad som efter arbetstidsminskningen förvärvsarbetar inte enbart som anställd (egenföretagare, uppdragstagare och den som vid sidan av anställning har rörelse eller uppdrag) gäller att han för att vara berättigad till delpension måste ha minskat arbetstiden med i genomsnitt minst hälften. Som den försäkrades arbetstid före arbetstidsminskningen räknas i princip hans genomsnittliga arbetstid under den ramtid om ett år som föregår ansökningen. Den försäkrades arbetstid efter arbetstidsminskningen beräknas med hänsyn till hans antagna arbetsförhållanden under det följande året. Om förvärvsar- betet efter arbetstidsminskningen inte utförs fortlöpande är den försäkrade berättigad till delpension endast om han under varje period av högst tre månader arbetar under minst halva antalet vanliga arbetsdagar. Om synner- liga skäl föreligger kan dock medges undantag härifrån. För försäkrad som har mindre bisyssla vid sidan av sitt huvudsakliga förvärvsarbete gäller att rätten till delpension under särskilda förutsättningar kan bedömas med bortseende från bisysslan.

Delpension utgick ursprungligen med belopp som motsvarar 65 % av den försäkrades pensionsunderlag. Ifall då pension har beviljats på grund av ansökan efter den ljanuari 1981 utgår delpensionen med belopp motsvarande 50% av pensionsunderlaget.

För försäkrad som förvärvsarbetar enbart som anställd utgörs pensionsun- derlaget i allmänhet av skillnaden mellan hans normala förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen och den förvärvsinkomst som han efter arbetstids- minskningen kan antas ha tills vidare. Skillnaden mellan förvärvsinkomsten före och efter arbetstidsminskningen får för år räknat inte beräknas till högre belopp än skillnaden mellan vad som utgör den försäkrades sjukpenninggrun- dande inkomster före och efter arbetstidsminskningen. Detta innebär att

underlaget för inkomstberäkningen är begränsat till sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Avviker den försäkrades inkomst väsentligt från vad som kan anses vanligt för arbetet i fråga eller avviker inkomstbortfallet väsentligt från vad som är motiverat med hänsyn till minskningen av arbetstiden. särskilda arbetsförhållanden eller ändrade arbetsuppgifter skall vid beräkningen av pensionsunderlaget bortses från sådana avvikelser.

För försäkrad som efter arbetstidsminskningen förvärvsarbetar inte enbart som anställd utgörs pensionsunderlaget av hälften av hans genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen. Överstiger den förvärvsinkomst som den försäkrade efter arbetstidsminskningen kan antas tills vidare ha hälften av den tidigare inkomsten. minskas pensionsunderlaget med hänsyn härtill. Den tidigare förvärvsinkomsten beräknas med ledning av dels de pensionspoäng för tilläggspension vilka tillgodoräknats den försäkrade för de närmaste tre åren före arbetstidsminskningen, dels det basbelopp som gällde vid arbetstidsminskningen. För varje år som sålunda ligger till grund för beräkningen tillgodoräknas den försäkrade pensionspoäng även för inkomst som ryms inom det basbeloppsavdrag som görs vid poängberäkningen. För den som under ramtiden förvärvsarbetat enbart som anställd eller som uppdragstagare beräknas inkomsten före arbetstidsminskningen enligt de regler som gäller för anställda. under förutsättning att ersättningen vid inkomsttaxeringen är att hänföra till inkomst av tjänst.

Fastställd delpension är värdesäkrad genom anknytning till basbeloppet och omräknas vid förändring av detta. Uttag av delpension reducerar inte den ålderspension som den försäkrade är berättigad till från 65 års ålder. Delpensionen räknas som pensionsgrundande inkomst för ATP. .

' Delpensioneringen administreras av riksförsäkringsverket och försäkrings— kassorna. Den finansieras genom avgifter från arbetsgivare och från försäkrade med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.

2.2 Arbetsskadeförsäkringen m. m. Lagen (19761380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) trädde i kraft den 1 juli 1977. samtidigt som lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL) upphörde att gälla. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om skada som har inträffat före ikraftträdandet. YFL trädde ikraft den 1 januari 1955. Genom YFL upphävdes bl. a. på området tidigare gällande lag (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete och lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar. De upphävda författningarna skall dock fortfarandetillämpasi fråga om skada som harinträffat före den ljanuari 1955 och i fråga om skada till följd av annat än olycksfall om skadan visat sig senare och den försäkrade inte efter nämnda dag varit" utsatt för sådan inverkan som orsakat skadan. 1916 års lag föregicks i sintur av lagen(l901 :39 s. l)angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete. Den 1 juli 1977 trädde vidare i kraft lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen ( 1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän. 1 den förra lagen har förts samman bestämmelser om ersättning vid personskada som har inträffat i verksamhet som åläggs genom tjänsteplikt eller myndighets

beslut. Den senare lagen ersätter äldre författningar om ersättning till sjömän för krigsskada.

Arbetsskadeskyddet enligt LAF omfattar alla förvärvsarbetande dvs. förutom arbetstagare även uppdragstagare och egenföretagare. Beträffande de båda sistnämnda kategorierna förutsätts dock att den försäkrade är bosatt i Sverige och att undantagande från ATP inte gäller för honom. Försäkringen omfattar dessutom studerande i den mån utbildningen är förenad med särskild risk för arbetsskada.

Om försäkrad drabbas av arbetsskada. ger LAF i princip rätt till full ersättning för det inkomstbortfall som skadan medför. Med arbetsskada förstås samtliga skador och sjukdomar som har uppstått på grund av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. Också olycksfall vid färd till eller från arbetsstället räknas som olycksfall i arbetet, om färden föranleddes av och stod i nära samband med arbetet. Om en försäkrad har varit utsatt för olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet skall skada som han ådragit sig anses vara orsakad av den skadliga inverkan, om inte betydligt starkare skäl talar mot det. Skada till följd av annat än olycksfall anses ha inträffat den dag då skadan visade sig. Detta innebär att LAF, i stället för YFL eller äldre lagstiftning, kommer att gälla i fråga om arbetssjukdom som har uppstått till följd av en inverkan som har skett före den 1 juli 1977 närsjukdomen inte visar sig förrän efter denna tidpunkt.

Arbetsskadan skall i princip ha varat längre än 90 dagar för att ge den försäkrade rätt till ersättning enligt LAF. För tiden dessförinnan, samord- ningstiden, gäller sjukförsäkringen enligt AFL. Efter samordningstiden utgår sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen. Hel sjukpenning motsvarar 1/365 av årsinkomsten.

Vid bestående nedsättning av arbetsförmågan med minst en femtonde] har den försäkrade rätt till ersättning i form av livränta för den inkomstförlust som uppkommer. Invaliditetsbedömningen i LAF anknyter till vad som gäller inom den allmänna försäkringen. Det är således den reella nedsättningen i den försäkrades förmåga att bereda sig inkomst genom förvärvsarbete och inte den medicinska defekten såsom sådan som grundar rätt till livränta. Invaliditeten binds dock inte såsom sker vid förtidspension till vissa bestämda invaliditets- grader. Livräntan motsvarar skillnaden mellan den inkomst som den försäkrade skulle ha haft om han inte hade skadats och den inkomst som han trots skadan kan beräknas komma att få. Livräntan ersätter inkomstförlust upp till samma —inkomsttak som gäller för ATP. dvs. 7,5 basbelopp. lnkomstbortfall som för år understiger en fjärdedel av basbeloppet ger dock inte rätt till livränta.

Som underlag för beräkning av livränta läggs i princip den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst enligt AFL vid den tidpunkt från vilken livräntan skall utgå eller, om han inte var sjukpenningförsäkrad, den inkomst som då skulle ha utgjort hans sjukpenninggrundande inkomst. Underlaget skall dock alltid beräknas till minst 6 000 kr. ] livränteunderlaget inräknas även inkomst som är undantagen från ATP. Skall livräntan börja utgå först sedan avsevärd tid har förflutit efter den skadliga inverkan i arbetet får underlaget bestämmas med ledning av annan högre förvärvsinkomst än den sjukpenninggrundande inkomsten om särskilda skäl talar för det.

För försäkrad som inte har fyllt 25 år när skadan inträffade gällersärskilda

regler för beräkning av livränteunderlaget. vilka regler tar sikte på den försäkrades sannolika framtida inkomst såsom frisk. Reglerna innebär att en uppräkning av underlaget görs för den försäkrade vid 18, 21 och 25 års ålder. Uppräkningen bygger på antaganden om genomsnittslönen för berörda åldersgrupper i den försäkrades yrke.

För försäkrad som genomgår utbildning utgörs livränteunderlaget under beräknad utbildningstid av lägst den inkomst han sannolikt skulle ha fått om han vid tiden då skadan inträffade hade avbrutit utbildningen och börjat förvärvsarbeta. För tid efter utbildningens slut utgörs underlaget av lägst den inkomst av förvärvsarbete som den försäkrade då sannolikt skulle ha fått om skadan inte hade inträffat. Underlaget får i dessa fall inte beräknas till lägre belopp än vad som motsvarar två basbelopp för tid före 21 års ålder, två och ett halvt basbelopp för tid mellan 21 och 25 års ålder samt tre basbelopp för tid fr.o.m. 25 års ålder.

Livräntan utgåri princip till den månad under vilken den försäkrade fyller 65 år. För tid därefter gäller dock en garantiregel. Enligt denna skall fr. o. m. den månad varunder den försäkrade fyller 65 år livränta utgå endast i den mån den försäkrade inte har rätt till ålderspension enligt AFL med belopp som uppgår till minst 65 % av livräntebeloppet. Med ålderspension förstås härvid en i normal tid uttagen hel ålderspension.

Efter försäkrad som avlidit till följd av arbetsskada utgår begravningshjälp med belopp som motsvarar 30 % av basbeloppet vid tiden för dödsfallet. . Om försäkrad avlider till följd av arbetsskada kan vidare livränta utgå till efterlevande änka, med änka jämställd kvinna, frånskild hustru, barn och förälder. Änkling äger däremot inte rätt till livränta.

Underlaget för beräkning av efterlevandelivränta (ersättningsunderlaget) utgörs av den försäkrades egen livränta om sådan livränta vid tiden för dödsfallet utgick med anledning av förlust av arbetsförmågan till följd av skadan. [ annat fall grundas efterlevandelivräntan på vad som skulle ha utgjort livränta till den försäkrade vid förlust av arbetsförmågan, om sådan livränta skulle ha börjat utgå vid tiden för dödsfallet. [ ersättningsunderlaget inräknas även i den mån det är skäligt pension, livränta eller annan ersättning som utgick till den försäkrade med anledning av tidigare arbetsskada. Ersättnings- underlaget får aldrig överstiga ett belopp motsvarande 7,5 gånger basbeloppet vid den försäkrades död. »

Änka efter försäkrad har rätt till livränta under förutsättningar som är likartade med reglerna för änkepension från folkpensioneringen. Efterlevan— delivränta till änka utgår således om hon har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 16 år, som vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan. eller om hon har fyllt 36 år vid mannens död. Något minimikrav på äktenskapets längd finns inte uppställt. Upphör änkan att ha barn under 16 år i hemmet skall vid bedömande av hennes rätt till livränta i fortsättningen anses som om mannen hade avlidit då barnet upphörde att påverka rätten till livränta. '

För änka. vars rätt till livränta grundar sig på sammanboende med barn under 16 år eller som vid mannens död eller den därmed jämställda tidpunkten har fyllt 50 år, utgår livräntan med belopp som, när mannen efterlämnar livränteberättigat barn. motsvarar 40 % och i annat fall 45 % av ersättningsunderlaget, För annan änka minskas livräntan med 1/15 för varje '

år varmed änkans ålder vid mannens död eller den tidpunkt då hon upphörde att ha barn under 16 år i hemmet understeg 50 år.

Med änka jämställs enligt 5 kap. 65 LAF kvinna som vid den försäkrades död stadigvarande sammanbodde med honom och-som hade varit gift med eller hade eller hade haft barn med honom eller var havande med barn till honom. Även kvinna som vid försäkrads död annars levde samman med den försäkrade under äktenskapsliknande förhållanden sedan avsevärd tid jäm- ställs med änka i fråga om rätt till livränta. Som avsevärd tid ansågs ca två åri den praxis som utbildats vid tillämpning av motsvarande regel i YFL. Någon ändring härvidlag är inte avsedd enligt förarbetena till LAF. Om den försäkrade eller kvinnan var gift vid dödsfallet tillämpas inte de nämnda reglerna.

Om kvinna som avses i 5 kap. 6 5 LAF (dvs. med änka likställd) har rätt till underhållsbidrag från förutvarande make, minskas livräntan till henne med belopp som svarar mot bidraget. Motsvarande gäller om kvinnan såsom efterlevande till förutvarande make har rätt till livränta, pension i annan form än folkpension eller tilläggspension. skadestånd eller annan sådan ersättning som upphör att utgå om hon ingår nytt äktenskap. Avdrag på änkelivräntan görs också för livränta efter man med vilken kvinnan tidigare har levt samman under äktenskapsliknande förhållanden.

Rätten till änkelivränta upphör om änkan gifter om sig eller avsevärd tid lever samman med man under äktenskapsliknande förhållanden. Upplöses äktenskapet eller upphör sammanlevnaden inom fem år börjar livräntan utgå på nytt.

Frånskild hustru till den försäkrade som var berättigad till underhållsbidrag från denne har'rätt till livränta med belopp som svarar mot bidraget. ] likhet med vad som gäller för änkor görs dock undantag för unga kvinnor utan minderårigt barn. Som förutsättning för att livränta skall utgå gäller sålunda att den frånskilda hustrun antingen har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 16 år, som vid den försäkrades död stadigvarande vistades i dennes hem eller hos henne, eller hade fyllt 36 år vid den försäkrades dödepphör den frånskilda hustrun att ha barn under 16 åri hemmet skall vid bedömande av hennes rätt till livränta i fortsättningen "anses som om mannen hade avlidit då bamet upphörde att påverka rätten till livränta.

Livränta till frånskild hustru får inte utgå under längre tid än som varit bestämd för underhållsbidraget. Den får inte heller sättas högre än under- hållsbidraget eller överstiga vad som maximalt kan utgå till änka. Livräntan får således motsvara, när den försäkrade efterlämnar barn som har rätt till livränta enligt LAF efter honom, högst 40 % och iannat fall högst 45 % av ersättningsunderlaget. Någon avtrappningsregel motsvarande den som gäller för barnlös änka under 50 år finns inte i fråga om livränta till frånskild kvinna.

Barn till avliden försäkrad har rätt till livränta för tid t. o. m. den månad då bamet fyller 19 år. Om bamet på grund av sjukdom ellerannan liknande orsak . inte kan försörja sig kan rätten till livränta utsträckas längst t. o. m. den månad då barnet fyller 21 år. Hade den försäkrade genom avtal som är bindande för barnet åtagit sig att till dess underhåll utge visst engångsbelopp. föreligger rätt till livränta endast i den mån denna överstiger en livränta som har köpts eller _ kunnat köpas åt barnet för engångsbeloppet. Med eget barn jämställs i fråga

om rätt till livränta barn till efterlevande make om barnet stod under makens vårdnad.

Storleken av bamlivränta är beroende av om livränteberättigad änka eller därmed jämställd kvinna finns samt av familjemedlemmamas antal. Efter- lämnar den försäkrade änka och barn blir varje barns livränta 20 % av ersättningsunderlaget. Om barnet är ensamt utgör livräntan 40 % av ersätt- ningsunderlaget. Är i sistnämnda fall flera bam berättigade till livränta ökas ' procenttalet 40 med 20 för varje barn utöver det första, varefter det sammanlagda livräntebeloppet fördelas lika mellan barnen.

Fi'irt'i/tlertill avliden försäkrad som till följd av dödsfallet kommer att sakna behövligt underhåll har rätt till livränta med skäligt belopp, dock högst 20 % av ersättningsunderlaget.

Om änka och med änka jämställd kvinna eller någon av dessa och frånskild hustru samtidigt har rätt till livränta efter försäkrad och om livräntornas sammanlagda belopp överstiger 45 % av ersättningsunderlaget. sätts livrän- torna ned proportionellt så 'att de tillsammans motsvarar nämnda andel av underlaget. Efterlämnar den försäkrade därjämte barn som är berättigat till livränta efter honom. byts procenttalet 45 ut mot 40.

Uppgår livräntorna till efterlevande efter en försäkrad sammanlagt till belopp som överstiger ersättningsunderlaget. sätts livräntorna ned proportio— nellt så att de tillsammans motsvarar detta underlag. 1 första hand skall dock nedsättning göras av livräntor till den försäkrades föräldrar.

Vidare gäller genom en hänvisning till 10 kap. 45 AFL att en efterlevande kvinna inte samtidigt kan uppbära två änkelivräntor och att änkelivränta inte kan utgå samtidigt med egenlivränta.

Utgående livräntor är värdebeständiga genom anknytning till basbelop- pet.

Livräntor enligt LAF är på visst sätt samordnade med allmän pension. Är den som uppbär livränta (egenlivränta eller efterlevandelivränta) samtidigt berättigad till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension eller familjepension enligt AFL med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan, utgår livräntan endast i den mån den överstiger pensionen. [ pensionen innefattas därvid pensionstillskott och bamtillägg. Tilläggspen- sion i form av ålderspension påverkar inte livräntan.

Änkelivränta utgår fr. o. m. den månad då änkan fyller 65 år endast i den mån hon inte har rätt till folkpension i form av ålderspension och tilläggs-_ pension i form av änkepension med belopp som motsvarar en efterlevande- livränta som är beräknad på 65 % av ersättningsunderlaget.

Arbetsskadeförsäkringen finansieras genom arbetsgivaravgifter och egenav- gifter. Staten står dock själv risken beträffande ersättning till arbetstagare i statlig tjänst och erlägger därför inte avgift.

Bestämmelser om ersättning från staten för skada ådragen under militär— tjänst, civilförsvarstjänst, räddningstjänst och vistelse på anstalt har samman- förts i lagen (19775265) om statligt personskadeskyda'. _ Den skyddade personkretsen omfattar bl. a. den som fullgör värnplikts- eller civilförsvarstjänstgöring och den som deltar i räddningstjänst. Lagen omfattar också den som är intagen för vård i kriminalvårdsanstalt. ungdoms- vårdsskola eller vårdanstalt för alkoholmissbrukare samt den som är häktad eller anhållen elleri annat fall intagen eller tagen i förvar i kriminalvårdsan-

stalt, häkte eller polisarrest. Alla skador. dvs. såväl olycksfallsskador som s. k. yrkessjukdomar och andra sjukdomar som inträffar under skyddstiden. grundar rätt till ersättning. Skyddet gäller i viss utsträckning inte endast under den egentliga verksamheten eller anstaltsvistelsen utan även under fritid och annan ledighet. Omfattas skada även av LAF skall ersättning enligt lagen om personskadeskydd utgå endast i den mån ersättningen därigenom blir högre.

Enligt den nya lagstiftningen utgår ersättning vid sjukdom, bestående nedsättning av arbetsförmågan och dödsfall. Därvid blir ersättningsreglerna i LAF i huvudsak tillämpliga. *

Äldre författningar om ersättning till sjömän för krigsskada har ersatts av lagen ( 197 7:26 7) om krigsskadeersättning till sjömän. Den nya lagstiftningen innebäratt ersättning av statsmedel skall utgå till sjöman på svenskt fartyg som vid vistelse utomlands på den ört där fartyget ligger har skadats till följd av olycksfall på grund av krigshändelse. Ersättning utgår även till sjöman vid krigsskada i samband med resa till ort därtjänstgöringen skall tillträdas liksom i samband med hemresa efter avslutad tjänstgöring. Vid dödsfall utgår ersättning till sjömannens efterlevande. Lagen gäller inte den som har rätt till ersättning enligt LAF och inte heller den som tjänstgör på krigsfartyg eller skadas i krig i vilket Sverige befinner sig.

Ersättning enligt den berörda lagen utgår med tillämpning av bestämmel- serna i LAF.

2.3 Tjänstepensioneringen inom avtalsområdet.

Pensionsförmånema från den allmänna pensioneringen kompletteras med särskilda förmåner för anställda. Dessa utgår på grundval av avtal mellan parterna på arbetsmarknaden. I huvudsak förekommer fyra typer av sådana kompletterande pensioner: a) pension till statsanställda, b) pension till kommunalanställda, c) pension till privatanställda tjänstemän och arbetsle- dare samt d) den särskilda tilläggspensionen (STP) för privatanställda arbetare. Efterlevandepension förekommer inom de tre förstnämnda medan sådana förmåner inte finns inom STP.

2.3.1. Statlig tjänstepension

Bestämmelser om de statsanställdas pensioner finns i allmänt pensionsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän. Administrationen handhas av statens . löne- och pensionsverk (SPV).

Pensionsavtalet omfattar statsanställda vilka innehar ordinarie, extra ordinarie eller extra tjänst samt vissa arvodesanställda. Härutöver omfattar avtalet vissa icke statsanställda som har lön enligt statligt löneavtal, t. ex. skolledare och lärare inom det obligatoriska skolväsendet. Arbetstagare har statlig pensionsrätt om han har fyllt 20 år, har en anställning som avser tjänstgöring motsvarande lägst 40 % av heltidstjänstgöring, uppfyller villkor om kvalifikationstid och inte vid anställningstidpunkten har uppnått den ålder vid vilken han enligt pensionsavtalet har rätt att avgå med ålderspen-

. sron.

Förmånerna enligt pensionsavtalet utgörs av egenpension (ålderspension, sjukpension och förtidspension). egenlivränta (ålderslivränta och förtidsliv- ränta). familjepension och familjelivränta. Dessutom kan kompletterande delpension utgå.

Två huvudfaktorer bestämmer pensionens storlek. nämligen antalet tjänst- år och pensionsunderlaget. För hel pension fordras i regel 30 tjänstår. Tid för deltidstjänstgöring tillgodoräknas i förhållande till tjänstgöringens omfatt- ning. För den som inte har erforderligt antal tjänstår reduceras pensionen i proportion till felande tjänstetid. 'Pensionszmo'er/aget beräknas på grundval av den pensionslön som för december månad året före avgångsåret gällt för arbetstagaren i den anställning på vilken rätten till tjänstepensionen grundas. Med pensionslön förstås månadslön enligt löneplan (eller motsvarande). 1 lönegradsplacerad tjänst utgörs pensionslönen av den högsta månadslönen inom lönegraden. l pensionslönen inräknas inte mer än hälften av det belopp varmed månadslönen överstiger 167 % av basbeloppet enligt AFL vid årets ingång och inte någon del av det belopp varmed månadslönen överstiger 250 % av nämnda basbelopp.

1 det statliga pensionssystemet finns för civila anställningar tre olika pensioneringsperioder. De tre pensioneringsperiodema är 60—63 år. 63—65 år och 65—66 år. För militär och civilmilitär personal gäller fasta pensionsåld— rar.

Ala'erspension utgår om arbetstagaren avgår tidigast vid pensioneringspe— riodens nedre gräns (pensionsåldern). Hel ålderspension utgår med 65 % av pensionsunderlaget (normalbelopp). Detta normalbelopp höjs under vissa förutsättningar genom multiplikation med en särskild lönetilläggsfaktor. Härtill kommer ett tilläggsbelopp vilket utgår från 65 års ålder. Detta tilläggsbelopp motsvarar vid hel pension 3.1 % av det för varje tid gällande basbeloppet.

Sjukpension. som utgår om arbetstagaren entledigas från tjänsten på grund av varaktig förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan. beräknas på samma sätt som ålderspension. Eftersom tiden från pensionsfallet till pensionerings- periodens övre gräns tillgodoräknas som tjänstår blir sjukpensionens normal- belopp lika stort som ålderpensionens normalbelopp skulle ha blivit om den anställde hade stått kvar i tjänsten till pensioneringsperiodens övre gräns. Till sjukpensionens normalbelopp utgår för den som uppbär sjukbidrag eller förtidspension enligt AFL förutom tillägg om 3,1 % av basbeloppet ett särskilt tilläggsbelopp. Detta utgör oavsett om sjukpensionens normalbe- lopp är reducerat med hänsyn till antal tjänstår eller ej 25 % av normalbe- loppet för hel sjukpension och utgår till 65 års ålder. Uppbär den berättigade partiell förtidspension (sjukbidrag) enligt AFL reduceras tilläggsbeloppet i motsvarande män.

Den som avgår ur statstjänst utan att ha rätt till ålders— eller sjukpension kan erhålla egenlivränta antingen i form av älderslivränta. som utgår fr. o. m. 65 års ålder. 'elleri form avjörtidslivränta. om han uppbär helt sjukbidrag eller hel förtidspension enligt AFL. Villkor för rätt till livränta är att arbetstagaren efter 28 års ålder har haft minst tre års tjänst med statlig pensionsrätt. Underlaget för beräkning av livränta är dels 95 % av pensionsunderlaget, dels en tjänstetidsfaktor intjänade tjänstår efter 28 års ålder i förhållande till beräknat antal tjänstår fram till 65 års ålder. Normalbeloppet av hel

egenlivränta är lika med summan av dels 10 % av livränteunderlaget till den del detta ej överstiger en tolftedel av 7. 5 gånger basbeloppet vid ingången av året före avgångsåret dels 65 % av återstående del av livränteunderlaget.

Förtidspension kan efter prövning av regeringen utgå i stället för egenlivränta, om den anställde har minst 20 tjänstår eller under minst 20 år har varit underkastad statliga pensionsbestämmelser samt om det dessutom återstår högst fem år till pensioneringsperiodens nedre gräns. Förtidspensio- nen beräknas på samma sätt som ålderspension. Förtidspension minskas dock med 0.5 % för varje helt eller påbörjat kvartal som vid den tidpunkt då pensionen börjat utgå återstår till pensioneringsperiodcns nedre gräns (pen- sionsåldern). Reduktionen är livsvarig.

Familiepension utgår till efterlevande make tänka eller (ink/ine) efter arbetstagare för vilken pensionsavtalet gällde vid dödsfallet eller som då uppbar eller hade rätt att framdeles uppbära egenpension. En förutsättning för rätt till pension är dock att äktenskapet hade ingåtts senast den dag då arbetstagaren fyllde 60 år. 60-årsregeln äger inte tillämpning. om maken genom äktenskapet har förlorat rätt till familjepension som utgått på grund av statliga pensionsbestämmelser eller om maken tidigare varit gift med arbets- tagaren innan denne överskridit åldersgränsen.

Franski/d make (man eller kvinna) äger rätt till familjepension under förutsättning att maken på grund av dom eller skriftligt avtal var berättigad till periodiskt utgående underhållsbidrag från arbetstagaren. Såsom ytterligare förutsättningar gäller att makarna levt tillsammans minst fem ar att maken vid sammanlevnadens hävande fyllt 30 at och att, om inte statens tjänstepen- sionsnämnd medger annat. underhållsbidraget utgick vid tiden för arbetsta- garens frånfälle. Frånskild make har rätt till familjepension endast för tid under vilken underhållsbidraget skulle ha utgått. Pensionen utgår högst med ett belopp som svarar mot det sista underhållsbidragsbeloppet. Under tid då efterlevande make och frånskild make i tidigare äktenskap samtidigt har rätt till familjepension efter den avlidne kan frånskild make i senare äktenskap inte erhålla sådan pension. Finns inte pensionsberättigad efterlevande make kan dock pension utges till två. frånskilda makar.

Rätt till familjepension upphör för efterlevande make och frånskild make vid ingående av nytt äktenskap.

Familjepension tillkommer även efterlevande barn som inte har fyllt 19 år. .

Familjepensionens belopp beräknas på grundval av den egenpension som skulle ha utgått till arbetstagaren om denne vid tidpunkten för dödsfallet i stället hade blivit sjukpensionerad. Familjepension efter egenpensionär beräknas på grundval av den egenpension som utgick vid dödsfallet. [ båda fallen utgår man från egenpensionens normalbelopp. Halva detta belopp utgör]ämiljepensionens normalbelopp, vilket belopp utgår till en efterlevan- de. För två efterlevande utgör familjepensionen 140 % av detta normalbelopp. Den höjs för varje ytterligare efterlevande med 20 % av normalbeloppet. Därvid räknas efterlevande make och frånskild make eller två frånskilda makar som endast en pensionsberättigad. Mellan efterlevande make (eller makar) och barn delas familjepensionen så. att 80 % av beloppet till en efterlevande tillkommer maken (makarna) och barnen delar återstående belopp lika. Frånskild make, som är pensionsberättigad jämte arbetstagarens

barn i annat äktenskap. erhåller dock inte högre belopp än 40 % av normalbeloppet.

Familjepensionsförmåner utgår fr.o.m. dagen efter dödsfallet eller. där fråga är om barn som fötts efter dödsfallet. fr. o. m. den dag då barnet föddes. Förmånema utgår t. o. m. den dag då en månad förflutit efter det att den förmånsberättigade avlidit eller. där rätten till förmånen upphör dessförinnan, t. o. m. den månad under vilken rätten upphört.

Familje/intima kan utgå under förutsättning att arbetstagaren vid sitt frånfälle uppbar eller hade rätt att framdeles uppbära egenlivränta och att livränteunderlaget överstiger en tolftedel av 7,5 gånger basbeloppet vid ingången av året före avgångsåret. Berättigade till familjelivränta är samma kategorier efterlevande som de vilka har rätt till familjepension. Familjeliv- räntas normalbelopp utgör 32,5 % av livränteunderlaget till den del detta överstiger en tolftedel av 7,5 gånger det nämnda basbeloppet.

Till arbetstagare som uppbär delpension från den allmänna pensioneringen kan utgå kompletterande delpension under förutsättning att inkomsten före arbetstidsminskningen översteg 7.5 basbelopp. Ytterligare krävs för rätt härtill att arbetstagaren efter fyllda 35 år varit underkastad statliga eller kommunala pensionsbestämmelser under sammanlagt minst 10 år eller kan tillgodoräkna minst 10 tjänstår enligt avtalet.

De statliga pensionerna är samordnade med pensionsförmåner från den allmänna försäkringen på så sätt att en viss bruttopensionsnivå alltid är garanterad. Denna bruttosamordning innebär att den enskilde alltid är tillförsäkrad belopp motsvarande minst de förmåner som pensionsavtalet berättigar till. Skulle socialförsäkringsförmånema vid något tillfälle överstiga tjänstepensionens belopp, utgår alltså endast socialförsäkringsförmånema. Samordningen är individuell. SPV utbetalar socialförsäkringsförmånema till statlig pensionstagare. Livräntor enligt pensionsavtalet är inte samordnade med allmän pension.

Den statliga pensionen är också samordnad med annan tjänstepensionsrätt som förvärvats på grund av kommunal eller annan icke-statlig tjänstepensio- nering (bl. a. ITP och STP). Samordningen innebär bl. a. att arbetstagaren får räkna den tid han har haft sådan annan anställning som om det var tjänstår med rätt till statlig pension.

Utgående statliga pensioner jämte tillägg samt livräntor är värdesäkrade genom anknytning till basbeloppet.

2.3.2 Kommunal tjänstepension Kommunernas pensionsförpliktelser gentemot sina anställda bygger på kollektivavtal mellan parterna på arbetsmarknaden. Gällande regler finns samlade i pensionsbestämmelser för arbetstagare hos kommuner. förkortade PAK i fråga om kommunanställda och LPAK beträffande anställda hos landsting. Pensioneringen är utformad enligt bruttopensionssystemet och således samordnad med förmåner från bl. a. socialförsäkringen. Den överens- stämmer till sin uppbyggnad i allt väsentligt med den statliga tjänstepensio- neringen. Pensionsrätt tillkommer arbetstagare hos kommuner och landsting vilka har minst 40-procentig sysselsättningsgrad och har fyllt 20 år. För pensionsrätt

fordras vidare i regel att arbetstagaren har minst fem år kvar till pensionsål— dern vid tillträdandet av anställningen.

Förmånema utgörs av ålderspension, garantipension. visstidspension, familjepension, kompletterande delpension samt egen- och familjelivränta. Sjukpensionsförmåner utgår numera huvudsakligen genom den avtalsgrupp- sjukförsäkring (AGS-KL). som har införts fr. o. m. den 1 juli 1974 (se under avsnitt 2.3.4).

För hel pension krävs en tjänstetid om 30 år. I fråga om visstidspension är den erforderliga tiden dock 12 år. Är tjänstetiden kortare än 30 år, reduceras pensionsförmånema i motsvarande mån. Tjänstetid tillgodoräknas under tiden från 28 och längst till 65 års ålder. I tjänstetiden inräknas i regel tid då arbetstagaren har förvärvat rätt till statlig tjänstepension eller ITP-pension eller pension enligt STP-planen. Tid för deltidsanställning tillgodoräknas i regel i motsvarande mån som tjänstgöringens omfattning.

Pensionslönen utgörs normalt av månadslönen i slutlöneklassen inom den lönegrad där arbetstagaren är placerad. [ pensionslönen inräknas inte mer än hälften av det belopp varmed månadslönen överstiger 167 % av basbeloppet vid ingången av året före avgångsåret och inte någon del varmed månadslönen överstiger 250 % av nämnda basbelopp. Pensionsunderlaget utgör i regel en femtedel av summan av de pensionslöner som gällt för arbetstagaren under den femårsperiod som omfattar det kalenderår då han uppnår pensionsåldern och de fyra kalenderåren dessförinnan. Pensionslönema räknas därvid upp på visst sätt med hänsyn till penningvärdesförändringen. Pensionsunderlaget framräknat på detta sätt förhöjs sedan i regel med en särskild lönetilläggsfak- tor.

Pensionsåldern är med vissa angivna undantag 65 år. Möjlighet finns till förtida och uppskjutet uttag av pension. Åldenspensionen utgör 65 % av pensionsunderlaget multiplicerat med tjänstetidsfaktom. Dessutom utges ett särskilt tilläggsbelopp vars storlek varierar med avgångsåldem.

Visstidspension utgår till arbetstagare, anställd på särskilt visstidsförord— .nande, vilken avgår på grund av att förlängt förordnande inte erhålls. Visstidspensionen utgår under tiden från avgången till pensionsåldem med 65 % av pensionsunderlaget multiplicerat med en tjänstetidsfaktor.

Garantipension utges till den som på grund av arbetsoförmåga måste sluta sin anställning före pensionsåldern.

Familjepension utgår efter arbetstagares frånfälle till dels änka och änkling under förutsättning att äktenskapet har ingåtts senast den dag arbetstagaren fyllt 60 år, dels barn intill dess bamet fyllt 19 år. Om maken tidigare varit gift med arbetstagaren innan denne fyllt 60 år, gäller inte detta åldersvillkor. Ingår make nytt äktenskap *upphör familjepensionen att utgå.

Rätt till familjepension tillkommer även frånskild hustru under förutsätt- ning att hon enligt domstols beslut eller på grund av avtal är berättigad till underhållsbidrag från arbetstagaren. Sådan rätt föreligger dock endast om makarna sammanlevt minst fem år och hustrun vid sammanlevnadens hävande fyllt 30 år. Pension utgår inte om avtal om underhållsbidrag eller medgivande i rättegång att utge sådant bidrag kan antas ha tillkommit i huvudsakligt syfte att bereda kvinnan rätt till pension. Familjepension till frånskild hustru kan utges endast för tid varunder underhållsbidraget skolat utgå. Frånskild hustru kan uppbära familjepension även i fall då rätt till sådan

pension föreligger för änka. Finns änka och två frånskilda hustrur, utges pension endast till den frånskilda hustrun i det första äktenskapet. Finns inte förmånsberättigad änka, kan dock två frånskilda samtidigt ha rätt till familjepension. '

Familjepensionens storlek beräknas på grundval av ett normalbelopp. För en efterlevande utgör norrnalbeloppet, om arbetstagaren var anställd vid frånfället, 32,5 % av pensionsunderlaget multiplicerat med tjänstetidsfaktom och, om arbetstagaren vid frånfället uppbar ålderspension, hälften av ålderspensionens normalbelopp. Vid beräkning av familjepension tillgodo- räknas såsom tjänstetid tiden från dödsfallet till pensionsåldern. Normalbe- loppet utgår, som ovan nämnts, till en efterlevande. Härvid räknas änka och frånskild hustru eller två frånskilda hustrur som en förmånsberättigad. Familjepensionen till frånskild hustru får inte överstiga underhållsbidragets belopp. Mellan änka och frånskild hustru fördelas norrnalbeloppet så, att den frånskilda hustrun erhåller belopp motsvarande underhållsbidraget, dock högst hälften av normalbeloppet. och änkan återstoden av normalbelop- pet.

Om det finns två efterlevande utgår familjepension med belopp motsvaran- de 140 % av normalbeloppet. Detta ökas sedan med ytterligare 20 % för varje därutöver tillkommande efterlevande.

Mellan flera efterlevande fördelas förmånsbeloppet enligt samma grunder som inom den statliga tjänstepensioneringen (se avsnitt 2.3.1).

När familjepensionen är samordnad med förmåner från folkpensioneringen erhåller änka och frånskild hustru — jämte dem tillkommande andelar av familjepension ett tilläggsbelopp per månad som utgör 51,5 % av änkepen- sionen eller ålderspensionen från folkpensioneringen.

Arbetstagare 'som avgår från sin tjänst före pensioneringen erhåller under vissa förutsättningar egenlivränta och familjelivränta för sin intjänade pen- sionsrätt. Familjelivränta utgår till efterlevande enligt samma regler som i fråga om familjepension.

Utgående pensioner och livräntor är värdesäkrade genom anknytning till basbeloppet.

2.3.3. Industrins och handelns tilläggspension för tjänstemän (ITP)

Tjänstepensioneringen för tjänstemän inom den privata sektorn omdanades i samband med den allmänna tilläggspensioneringens tillkomst till att omfatta kompletterings- och påbyggnadsförmåner till ATP och folkpensioneringen. En ny, enhetlig pensionsplan ITP-planen - utformades år 1960 efter förhandlingar mellan Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) å ena sidan samt Svenska Industritjänstemannaförbundet (SIF) och Sveriges Arbetsledareför- bund (SALF) å andra sidan. Nuvarande avtal beträffande ITP-planen har träffats i september 1976 mellan SAF och Privattjänstemannakartellen (PTK) och gäller t. o. m. den 31 mars 1982. ITP-planen gäller som kollektivavtal mellan förbund anslutna till SAF resp. PTK. ITP-planen har tjänat som förebild för pensionsplaner inom bl. a. bank- och försäkringsväsendet samt inom kooperationen.

ITP omfattar ålderspension, kompletterande ålderspension (ITPK), del- pension, sjukpension, familjepension, särskild änkepension och särskild

änklingspension. Ålderspensionen kompletteras i vissa fall av en särskild garantitilläggspension till ålderspension (ITPG).

Försäkrade är tjänstemän och arbetsledare i företag som har infört ITP-planen. För deltidsanställd tjänsteman gäller planen endast om tjänste- mannen har en ordinarie arbetstid som uppgår till i genomsnitt minst I6 timmar per helgfri vecka. Planen gäller inte om det för tjänstemannen återstår mindre än 36 månader från anslutningen till ordinarie pensionsåldern. Ålderspension, ITPK och familjepension kan tjänas in från 28 års ålder medan anslutningsåldem för övriga fömtåner är 18 år.

Till grund för beräkning av pensionsförmånema ligger den pensiotis"/ned- _/örande länen. varmed i huvudsak avses den aktuella fasta lönen jämte naturaförmåner i form av kost eller bostad. För det fall tjänstemannen fått förhöjd lön under de sista 60 månaderna före pensionsåldern gäller vissa spärregler för hur stor del av lönehöjningen som räknas såsom pensionsmed- förande. Den pensionsmedförande lönen är begränsad till 30 gånger basbe— loppet vid årets ingång.

För full pension krävs en beräknad tjänstetid om 360 månader mellan 28 och 65 års ålder. Vid kortare tjänstetid reduceras pensionen med så många 360-delar som det saknas månader för full tjänstetid. Som tjänstetid tillgodo- räknas tid varunder tjänstemannen har tjänat in rätt till ålderspension och — i förekommande fall familjepension på grund av statlig eller kommunal anställning. '

Pensionsåldem är normalt 65 år. Hel ålderspension utgår med 10 % av den pensionsmedförande lönen upp till 7,5 basbelopp. För pensionsmedförande lön mellan 7,5 och 20 basbelopp utgår ålderspension med 65 %. och för sådan lön mellan 20 och 30 basbelopp utgår pensionen med 32.5 %. Vicl pensions- åldrar lägre än 65 år utges hel ålderspension t. 0. m. månaden före den under vilken tjänstemannen fyller 65 år med 65 % även på lönedelar upp till 7.5 basbelopp. Möjlighet finns till förtida och uppskjutet uttag av ålderspen- sion. '

Den senast träffade överenskommelsen innehåller också en kompletterande ålderspension. ITPK. Denna pensionsdel är inte fixerad i förhållande till lönen utan uppgår för var och en till det belopp vartill ett fastställt avgiftsuttag förslår. ITPK kan användas t. ex. för att höja pensionen livsvarigt från 65 år eller under ett begränsat antal år. Den kan också tas ut som en temporär pension, om tjänstemannen vill avgå före 65 års ålder. dock tidigast från 62 års ålder. ITPK redovisas i första hand som ett från pensionsåldern utgående livsvarigt belopp. Storleken är beroende på Iöneförloppet men normalt kommer ITPK att vid pensionsåldem uppgå till 2,5 år 3 % av lönen. Den som avgår tidigast från 62 år fortsätter att intjäna rätt till ålderspension och familjepension fram till den ordinarie pensionsåldern. lntjänandet baseras på de avgifter som gällde för dessa förmåner vid avgången.

Rätt till delpension föreligger för tjänsteman med lön överstigande 7,5 basbelopp vilken uppfyller kraven för delpension enligt lagen om delpen- sionsförsäkring och uppbär sådan pension. Delpension från ITP utgår med 65 % av bortfallande lönedelar mellan 7,5 och 20 basbelopp och med 32.5 % av sådana lönedelar mellan 20 och 30 basbelopp. Under delpensionstiden upprätthålls ITP som svarar mot lönen före övergången till deltidstjänst. varvid denna lön anpassas till prisutvecklingen.

Sin/(pension från ITP utbetalas vid till minst hälften nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall — som har varat mer än 90 dagar. På lönedelar intill 7.5 basbelopp är det totala skyddet av sjukpenning och ITP 95 % av lönen. Om arbetsoförmågan blir varaktig eller bedöms bli bestående under avsevärd tid och sjukpenningen byts ut mot förtidspension eller sjukbidrag. blir det totala skyddet från den allmänna försäkringen och ITP 80 % av lönen på lönedelar intill 7,5 basbelopp. För lönedelar mellan 7,5 och 30 basbelopp överensstämmer procenttalen med dem som gäller ålderspen- sion. Är arbetsoförmågan partiell utgår sjukpensionen i proportion till graden av arbetsoförmåga. Vid uppnåendet av pensionsåldern byts sjukpensionen ut mot ålderspension.

Famil/epension utges till efterlevande make (änka eller änkling) och barn. Rätten består även efter det att tjänstemannen har uppnått pensionsåldern. Adoption grundlägger inte pensionsrätt för barn och giftermål inte rätt till familjepension för änka om adoptionen eller giftermålet äger rum efter det att tjänstemannen har fyllt 60 år eller när tjänstemannens arbetsförmåga var varaktigt nedsatt med minst hälften eller när tjänstemannen led av sjukdom som inom sex månader efter adoptionen eller giftermålet ledde till tjänste- mannens död.

Familjepensionen utges fr. o. m. månaden efter den under vilken tjänste- mannen har avlidit. Pensionen utgår för make t. o. m. den månad under vilken maken avlider eller gifter om sig. För barn utgår pensionen t. o. m. den månad varunder barnet fyller 20 år eller dessförinnan avlider. Om emellertid barnet när det fyller 20 år är fullständigt och varaktigt arbetsoförmöget, har barnet rätt till familjepension så länge detta förhållande består.

Familjepensionens storlek bestäms för varje kalendermånad med utgångs- punkt från dels ett grundbelopp, dels antalet förmånstagare vid månadens ingång. Grundbeloppet för full familjepension utgör 32,5 % av pensionsmed- förande lön mellan 7.5 och 20 basbelopp samt 16,25 % av pensionsmedför- ande lön mellan 20 och 30 basbelopp. Familjepensionen utges med nedan angivna procental av grundbeloppet.

________________.——_————

Förmånstagare Familjepension i % av grundbeloppet

___—_____—_——————— (

Efterlevande make

utan barn 100 med I bam . 130 med 2 barn 150 med fler än 2 barn 150 + + för varje bam utöver 2 10 Enbart barn 1 barn 75 2 barn I IO 3 barn 135 4 barn 150 fler än 4 bam 150 + + för varje barn utöver 4 10 ___/f_—

De nämnda reglerna avser full familjepension. dvs. sådan pension som utges vid beräknad full pensionsgrundande tjänstetid. Om den beräknade pensions-

grundande tjänstetiden är kortare, reduceras familjepensionen enligt samma regler som gäller för ålderspension.

Särskild änkepension utgår till manlig tjänstemans make som inte äger rätt till änkepension från ATP därför att äktenskapet har varat mindre än fem år och hon inte heller har något bam gemensamt med tjänstemannen. Änkans ålder vid mannens död är utan betydelse för pensionsrätten. men mannen måste då han avled ha fyllt 18 år för att pension skall kunna utgå. Rätten till pension upphör då makan avlider eller ingår nytt äktenskap. Hel särskild änkepension utges med 26 % av den pensionsmedförande lönen upp till 7,5 basbelopp.

Särskild änklingspension utgår till kvinnlig försäkrads make under samma förutsättningar som gäller för familjepension. Pensionsrätten upphör då änklingen avlider eller gifter om sig. Hel särskild änklingspension uppgår till 20 % av den pensionsmedförande lönen intill 7,5 basbelopp.

Ett särskilt avtal om plan för garantitilläggspension till ålderspension enligt ITP-planen (ITPG) har träffats med ikraftträdande år 1976. Avtalet avser enbart ålderspension på lönedelar upp till 7,5 basbelopp. Genom ITPG garanteras tjänstemän som är födda ijuni 1911 eller senare en ålderspension som lägst motsvarar vad STP ger inom LO-området. ITPG är främst av betydelse för tjänstemän som har kort pensionsgrundande tjänstetid.

Tjänsteman som slutar sin anställning efter 28 års ålder .men före pensionsåldern har rätt till fribrev på den intjänade pensionsrätten för ålderspension, ITPK-pension och — i förekommande fall — familjepension.

Utgående pensioner ärinte värdesäkrade genom anknytning till basbelop- pet. Såsom kompensation för levnadskostnadsökningar har emellertid regel- mässigt Iämnats tillägg till utgående pensioner. I den senaste överens- kommelsen mellan SAF och PTK beslöts också att en särskild värdesäkrings- fond skulle inrättas som garanti upp till viss nivå för värdesäkring av pensionerna.

ITP bygger på principen om nettosamordning, vilket innebär att pensionen till skillnad från vad som gäller för statlig och kommunal tjänstepension i regel inte påverkas av samtidigt utgående folkpension eller ATP. I fråga om en del förmånsslag— t. ex. ålderspension före 65 års ålder och sjukpension sker dock sådan samordning i viss utsträckning.

ITP finansieras genom arbetsgivaravgifter enligt ett premiereservsystem. Ålderspensionema kan säkras på två sätt, antingen genom försäkring i Svenska Personal Pensionskassan (SPP) eller genom avsättning i bokslut av tillräckliga pensionsmedel enligt det 5. k. FPG/PRI-systemet (FPG = Försäk- ringsbolaget Pensionsgaranti, PRI : Pensionsregistreringsinstitutet). Familje- pension och de 5. k. riskdelama' har hittills alltid försäkrats i SPP. FPG/PRI- systemet innebär att arbetsgivaren under posten ”Avsatt till pensioner” redovisar kapitalvärdet av intjänad pensionsrätt. De skuldförda beloppen kreditförsäkras hos FPG. Förvaltningen av pensioneringen handhas av PRI, som i sin tur förvaltas av SPP.

2.3.4 Särskild tilläggspension (STP) och avtalsgrupp- sjuk/örsäkring (A GS) Den särskilda tilläggspensirmen (STP) för arbetare har tillkommit efter överenskommelser aren 1971 och 1972 mellan SAF och Landsorganisationen i Sverige (LO). Nuvarande STP- plan gäller fr.o.m. den 1 juli 1976. STP omfattar 1 huvudsak arbetstagare som arbetar mom de sakliga tillämpnings- områdena för kollektivavtalen inom SAF/LO- området Även utanför detta område har slutits kollektivavtal om skyldighet att teckna försäkring för STP. Försäkringsgivare är Arbetsmarknadsförsäkringar, pensionsförsäkringsaktie- . bolag (AMF-pensionsförsäkring). Försäkringsavtalen sluts mellan arbetsgiva- ren och detta bolag. STP finansieras genom arbetsgivaravgifter enligt en s. k. kapitaltäckningsmetod.

Avsikten med STP är att fr.o.m. 65 års ålder ge ett livsvarigt tillägg till ålderspension från folk- och tilläggspensioneringen. Pensionens storlek påverkas inte av folkpension eller ATP.

Rätt' till STP tillkommer den som är född i juni 191 1 eller senare och som har fyllt 65 år. Såsom ytterligare förutsättningar för att erhålla STP gäller att den anställde kan tillgodoräkna sig pensionsbevarande anställningstid och pensionsgrundande tid om minst tre STP— år.

Den anställde anses ha fullgjort pensionsbevarande anställningstid om han antingen harintjänat minst tre STP- år undertiden fr. o. m. det år då han fyller 55 ar och t o. in. det då han fyller 64 ar eller också för vart och ett av de två år under vilka han fyller 63 resp. 64 år kan tillgodoräkna sig minst 0,25 STP-år.

Pensionsgrundande tid (STP- år) beräknas fr.o.m. det år då den anställde uppnår28 årsåldert. o. m. det arda han fyller64år. Tiden räknasfr. o. m. den tidpunkt då den anställde omfattas av försäkringsavtal om STP. För äldre anställda finns särskilda regler om retroaktiv beräkning. Anställd som hos en arbetsgivare har fullgjort minst 208 timmars arbete under året får tillgodo- räkna sig pensionsgrundande tid för året. Helt STP-år tillgodoräknas om arbetstiden har uppgått till minst 832 timmar. Har den anställde arbetat mellan 208 och 832 timmar beräknas STP- år genom att den fullgjorda arbetstiden divideras med 832.

STP. s storlek beräknas med utgångspunkt från den anställdes inkomster under de ar då han fyllt 55— 59 ar. De tre bästa aren under denna femårsperiod används för beräkning av den s. k. pensionslönen.

Hel STP utgör 10% av pensionslönen och utges om den anställde kan tillgodoräkna sig minst 30 STP— år. Vid kortare anställningstid reduceras pensionen på visst sätt. För äldre försäkrade gäller särskilda övergångsregler. Möjlighet finns att uppskjuta uttag av pension till 70 års ålder

STP ärinte värdesäkrad genom anknytning till basbeloppet. Överskott som uppstår inom AMF- pensionsförsäkn'ng används dock 1 första hand till att höja utgående pensioner. STP är på visst sätt samordnad med annan tjänstepen- sion.

STP innehåller, som nämnts ovan, inte familjepension. Den avtalsgruppsjuk/örsäkring (A GS) som tillkom genom överenskommel- ser mellan SAF och LO åren 1971 och 1972 är avsedd att vara ett komplement till sjukpenning och förtidspension (sjukbidrag) från den allmänna försäk-

ringen. AGS gäller enligt utfästelse i kollektivavtal för arbetare på den privata sektorn. För anställda hos kommuner och landsting finns en motsvarande försäkring. AGS—KL. Försäkringama tecknas av arbetsgivaren i ett särskilt bolag: Arbetsmarknadsförsäkringar, sjukförsäkringsaktiebolag (AMF-sjuk- försäkring).

AGS gäller för anställd som är sjukpenningförsäkrad enligt AFL och som inte har fyllt 65 år. Dessutom skall den anställde under ett kalenderkvartal ha arbetat minst 208 timmar hos arbetsgivaren och då ha omfattats av försäkringen (s. k. kvalifikationstid). AGS gäller därefter för den anställde så länge han arbetar minst 208 timmar per kalenderkvartal. Försäkringen har ett efterskydd som innebär att den fortsätter att gälla viss tid efter det att den anställde slutat sin anställning. Detta efterskydd ges i regel under två kalenderkvartal eller — vid arbetslöshet högst åtta kalenderkvartal.

Rätt till ersättning från AGS har försäkrad som är arbetsoförmögen till minst 50 %. Ersättning lämnas endast för sjukperiod som varar utöver en karenstid om 30 dagar. I sådant fall utges ersättning i regel fr. o. m. åttonde dagen efter insjuknandedagen.

Ersättning utgår dels under tid då den försäkrade uppbär sjukpenning enligt AFL. dels under tid då han uppbär förtidspension eller sjukbidrag enligt nämnda lag.

Under sjukpenningtid utges AGS-ersättning med 3 kr per dag då hel sjukpenning utgår. Under förtidspensionstid utges AGS-ersättning i form av _ månadsbelopp vars storlek varierar med hänsyn till den försäkrades sjukpen- ninggrundande inkomst vid tidpunkten för insjuknandet och graden av arbetsoförmåga. Under år 1981 är månadsbeloppet lägst 90 kr och högst 727 kr. Utgående belopp är skattefria.

2.3.5. Trygghets/örsäkringar vid arbetsskada

Under senare år har 5. k. trygghetslörsäkringar vid arbetsskada vuxit fram genom olika kollektivavtal på arbetsmarknaden. Överenskommelser härom gäller såväl för stats- och kommunalanställda som för arbetstagare inom SAF/LO/PTK-området. Även för anställda inom andra områden har träffats sådana avtal. Avsikten med trygghetsförsäkringama är att den som drabbas av personskada som utgör arbetsskada i princip skall få ersättning enligt skadeståndsrättsliga normer utan att behöva visa att arbetsgivaren eller annan är skadeståndsskyldig. Från försäkringarna utges således ersättning oavsett om någon är vållande till skadan. Ersättningen bestäms i huvudsak enligt skadeståndsrättsliga regler, vilket innebäratt den skadade får full ersättning för bl. a. inkomstförlust och kostnader (jfr avsnitt 5.2). I princip skall den skadade försättas i samma situation som om skadan inte hade inträffat.

Trygghetsförsäkringar finns f. n. enligt två olika försäkringssystem. nämli- gen TFA (trygghetsförsäkring vid arbetsskada) och statens personskadeförsäk- ring.

TFA gäller enligt utfästelse i kollektivavtal för arbetare och tjänstemän på den privata sektorn samt för anställda hos kommuner, landsting. församlingar m. fl. TFA finansieras genom avgifter av arbetsgivaren, som enligt kollektiv- avtalen är skyldig att teckna försäkring hos ett särskilt försäkringskonsortium: Arbetsmarknadsförsäkringar, trygghetsförsäkring. Försäkringen gäller från

anställningens början.

Ersättning utgår vid personskada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet (arbetsskada).

Ersättning till den som skadats i arbetet utges under akut sjukdomstid. vid invaliditet. för rehabilitering och vid dödsfall.

Under akut sjukdomstid utgår ersättning för förlorad arbetsinkomst. för sjukvårdskostnader och andra utgifter samt för sveda och värk i den mån ersättning inte utges från annat håll. t. ex. från den allmänna försäkringen. Förlorad arbetsinkomst ersätts om sjukskrivningen har varat mer än åtta dagar. Ersättningen utges då fr. o. m. dagen för insjuknandet och motsvarar den faktiska förlusten av arbetsinkomst. Under de första 30 dagama'utgår dock dagersättning enligt särskild tabell. För lönedelar över 7.5 basbelopp ersätts den faktiska förlusten.

Om arbetsskadan har medfört invaliditet utgår ersättning för inkomstförlust i form av livränta eller engångsbelopp samt för lyte eller annat stadigvarande men. för olägenheter i övrigt till följd av skadan och för sjukvårdskostnader och andra utgifter. Dessutom kan skäliga kostnader för erforderlig rehabili- tering till annat jämförbart yrke ersättas. Även dessa ersättningar är samord- nade med belopp som kan utgå på grund av bl. a. andra försäkringar på så sätt att ersättningen från TFA reduceras med nämnda belopp.

Vid dödsfall lämnas ersättning enligt skadeståndsrättsliga regler för begrav- ningskostnader och för förlust av underhåll till efterlevande. Ersättning för förlust av underhåll lämnas till efterlevande som vid tiden för dödsfallet hade rätt till eller faktiskt fick eller kunde antas inom en nära framtid få underhåll av den försäkrade. Vid fastställandet av ersättningen tas hänsyn till den efterlevandes förmåga och möjligheter att genom eget arbete eller på annat sätt bidra till sin försörjning. Vissa minimibelopp utgår dock alltid till efterlevande make— med vilken jämställs sådan person som den avlidne stadigvarande har sammanbott med under äktenskapsliknande förhållanden — samt till barn under 20 år och. under vissa förutsättningar, till förälder. Till efterlevande make eller därmed jämställd lämnas alltid ersättning med minst 25 000 kr. Varje bam får alltid ett belopp som motsvarar minst 2 500 kr för varje år som återstår till det år då barnet fyller 20 år. Till varje förälder som vid tiden för dödsfallet sammanbodde med den avlidne och uppbar underhåll från denne och som inte erhöll sin huvudsakliga försörjning genom förvärvsarbete lämnas alltid ersättning med minst 25 000 kr. '

Också ersättningar vid dödsfall är samordnade med vissa andra förmåner från stat. kommun. försäkringsanstalt. arbetsgivare eller annan i form av bl. a. periodisk ersättning. Samordning sker dock inte beträffande ersättning på grund av försäkring som har tecknats och i sin helhet betalats av den anställde. om det inte gäller skadestånd eller kostnadsersättning.

Inom det statliga området kallas den på avtal mellan parterna på den statliga arbetsmarknaden grundade trygghetsförsäkringen för statens personskade/ör— säkring. Personskadeförsäkringen gäller för bl. a. alla tjänstemän inom det område där statens arbetsgivarverk kan sluta kollektivavtal. Frågan om ersättning enligt peisonskadelörsäkringen avgörs av en statlig nämnd. trygg- hetsnämnden.

Försäkringen omfattar bl. a. sådan skada som är att anse som arbetsskada enligt LAF eller YFL. Ersättning utges för förlorad arbetsinkomst. sveda och

värk, bestående lyte och men m. m. med tillämpningi huvudsak av de normer som gäller enligt avtalet på den privata sektorn. Ersättning för förlorad arbetsinkomst utgåri princip inte om tjänstemannen tillerkänts livränta enligt LAF på grund av skadan. Samtliga ersättningar samordnas med ersättningar av motsvarande slag enligt lag eller särskild författning, anställningsavtal eller från försäkringsanstalt, i' sistnämnda fall med samma undantag som ovan angivits beträffande TFA. .

Vid dödsfall till följd av sådan skada som omfattas av personskadeförsäk— ringen utges ersättning för förlust av underhåll till efterlevande make, barn under 20 år och förälder. Med efterlevande make jämställs sådan ogift person med vilken den avlidne enligt trygghetsnämndens bedömande stadigvarande sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden. För att förälder skall vara ersättningsberättigad fordras att vederbörande vid tiden för dödsfallet såväl sammanbodde med den avlidne som uppbar underhåll från denne samt att föräldern inte erhöll sin huvudsakligaste försörjning genom förvärvsarbe- te.

För förlust av underhåll utges, vid dödsfall som inträffar under år 1981, till efterlevande make eller därmed jämställd ersättning med 40 250 kr. Även varje ersättningsberättigad förälder erhåller ersättning med 40 250 kr. Till varje efterlevande bam utgår ersättning med ett engångsbelopp som motsvarar 4 025 kr multiplicerat med skillnaden mellan 20 och det antal hela år som barnet fyllt vid dödsfallet. De angivna beloppen utbetalas oavsett vad som eljest kan tillkomma den efterlevande i ersättning från annat håll. Inte heller görs någon prövning av den efterlevandes förmåga och möjligheter att själv bidra till sin försörjning eller av dennes faktiska förlust av underhåll.

Härjämte kan efter framställning därom — ersättning utges för skäliga begravningskostnader. Denna ersättning är samordnad med andra förmåner som kan utgå på grund av "dödsfallet.

2.3.6. Tjänstegruppliv/örsäkringar

De flesta arbetstagare i Sverige är grupplivförsäkrade i sin anställning. För anställda inom det statligt lönereglerade området bygger grupplivskyddet på en överenskommelse år 1962 mellan staten och statstjänstemännens fackliga organisationer. För anställda som arbetar under kollektivavtal mellan SAF och LO gäller AFAzs tjänstegrupplivförsäkring TGL (AFA = Arbetsmarkna— dens Försäkringsaktiebolag). Anställda inom kooperationen och folkrörelser- na som arbetar under motsvarande kollektivavtal har en likartad försäkring i Folksam, vilken benämns avtalsgrupplivförsäkring (AGL). Anställda som arbetar under kollektivavtal mellan SAF och PTK har ett avtal om tjänstegrupplivförsäkring (TGL) som är nästan identisk med TGL på SAF/LO-området. Försäkringen tecknas dock i andra försäkringsbolag än AFA. Också tjänstemän _utanför PTK, liksom anställda hos kommuner och landsting, har avtal om tjänstegrupplivförsäkring. Sådana avtal finns även på andra områden, t. ex. beträffande lantbrukare. Försäkringsvillkoren är i allt väsentligt lika inom de statliga, kommunala, kooperativa och privata områdena.

Från försäkringarna ges ersättning till efterlevande om den försäkrade avlider under anställningstiden. Försäkringama gäller så länge anställningen

består, dock i regel tidigast från 18 års ålder och längst till 70 års ålder. För att försäkringarna skall ge fullt skydd krävs i regel att arbetstagaren har en arbetstid som är minst 16 timmar per vecka. Vid kortare arbetstid kan utges reducerade försäkringsbelopp.

Försäkringama lämnar vid den försäkrades frånfälle ersättning i form av grundbelopp till efterlevande eller i form av begravningshjälp. Till den avlidnes barn under 20 år utbetalas dessutom tilläggsbelopp. Försäkringsbe- Ioppen är anpassade till den allmänna försäkringens basbelopp. Som utgångs- punkt tas därvid det basbelopp som gällde för november månad året före det då den försäkrade avled. För år 1981 räknas sålunda med basbeloppet 16 100 kr.

Grundbeloppets storlek beror på den försäkrades ålder vid frånfället enligt följande.

___________f___——————

Arbetstagarens Helt grundbelopp [ kr år 1981 ålder, är motsvarar (basbelopp) __________________———— — 54 6 96 600

55 5,5 88 550 56 5 80 500 57 4,5 72 450 58 4 64 400 59 3,5 56 350 60 3 48 300 61 2,5 40 250 62 2 32 200 63 1,5 24 150 64 1 16 100

Det högsta grundbeloppet (6 basbelopp) utgår dock alltid, även om den försäkrade fyllt 55 men inte 70 år, i de fall då denne efterlämnar barn som vid dödsfallet inte har fyllt 17 år.

Enligt statens gruppliv/örsäkring. TGL på SAF/LO-omrädet och tjänste— grupplityörsäkringen inom den kommunala sektorn utgår helt grundbelopp om arbetstagaren efterlämnar make, barn under 20 år, förälder eller icke gift person med vilken arbetstagaren vid tiden för dödsfallet sammanbodde under äktenskapsliknande förhållanden. Efterlämnar den försäkrade barn över 20 år men inte annan förmånstagare, utges halvt grundbelopp. Förmånstagare till försäkringsbeloppet är sålunda i vissa fall person med vilken arbetstagaren'vid tiden för dödsfallet sammanbodde under äktenskapsliknande förhållanden. Fråga om någon iskall anses ha—varit sammanboende och därmed berättigad till försäkringsbelopp avgörs av särskilda organ. Enligt de statliga och kommu- nala tjänstegrupplivförsäkringama skall vid prövningen beaktas sådana omständigheter som längden av den tid under vilken samlevnaden bestått. beroendeförhållanden till arbetstagaren, varaktigheten av sådant beroendeför- hållande och gemensamma barn.

Enligt de nämnda grupplivförsäkringama gäller vidare att om arbetsta- garen inte gjort annat förmånstagarförordnande make erhåller hela grund- beloppet. Efterlämnar den försäkrade inte make är barnen gemensamt förmånstagare till hela beloppet eller. om sammanboende finns, till halva beloppet. ] sistnämnda fall erhåller den sammanboende andra hälften av

beloppet. Om arbetstagaren inte heller efterlämnar barn. får den sammanbo- ende hela beloppet ellcr. om föräldrar finns. halva beloppet. I det siSt angivna fallet erhåller föräldrarna (föräldern) den andra hälften av beloppet. Efterläm- nar arbetstagaren inte make, bam eller sammanboende, erhåller föräldrarna (föräldern) hela grundbeloppet.

Förmånstagare till grundbeloppet enligt TGL pa SAIÖ'PTK—omradet är i första hand make. i andra hand barn och i tredje hand föräldrar (förälder). Sammanboende ärinte automatiskt förmånstagare. Även här har arbetstaga- ren dock möjlighet att göra förmånstagarförordnande till annan person.

När den försäkrade efterlämnar barn under 20 år utbetalas enligt samtliga försäkringar tilläggsbelopp för varje sådant barn med belopp som motsvarar följande antal basbelopp.

& Om bamet vid dödsfallet Utgör tilläggs— 1 kr beloppet är 1981 Ej har fyllt 1 7 år 2 basbelopp 32 200 Har fyllt 17 men inte 19 är 1.5 basbelopp 24 150 Har fyllt 19 men inte 20 år I basbelopp 16 100

För bam under 20 år kan sålunda i vissa fall utgå såväl helt grundbelopp som tilläggsbelopp. Förmånstagare till tilläggsbeloppet är det barn som tillägget avser. Enligt statens grttpp/itj/örsäkring, kommliner/tas grupp/irjfärst'ikring och TGL pa SAI'VLO-omradet gäller dessutom att tilläggsbeloppet utges till syskon under 20 år i fall då arbetstagaren inte efterlämnar annan förmånsbe- rättigad efterlevande.

Om grundbeloppet inte kan betalas ut. t. ex. därför att förmånsberättigad efterlevande inte finns eller till följd av att arbetstidsvillkoret inte är uppfyllt, lämnas enligt samtligal/ärsr'ikringar vanligen begravningshjälp med belopp som varierar mellan 0.5 och I basbelopp. Begravningshjälp utbetalas till dödsboet. .

Make eller person med vilken arbetstagaren stadigvarande sammanbor som inte har grupplivförsäkring i egen anställning är enligt samtliga försäkringar medförsäkrad om det i hemmet finns barn under 17 är (gemensamt barn om det gäller sammanboende). När sådan medförsäkrad avlider utgår ett belopp motsvarande 1 basbelopp (16 100 kr år.l981) till varje barn under 17 år. Dessutom utgår enligt statens och kommunernas grupplivförsäkring begrav- ningshjälp med 0,5 basbelopp (8 050 kr år _1981) och enligt TGL samma belopp till tjänstemannen.

Förutom från tjänstegrupplivförsäkring kan vid dödsfall utgå ersättning från frivillig grupplivförsäkring och från privat livförsäkring eller olycksfallsför- säkring. *

2.4. Beskattning av pensionsfö—mtåner

Pensionsförmåner äri princip skattepliktiga och skall enligt kommunalskat- telagen (1928z370), KL. i skattehänseende jämställas med inkomst av tjänst (31 och 32 åå KL med anvisningar). Detta gäller såväl folk- och tilläggspension

enligt AFL som pensionsförmåner inom andra pensionssystem. Från denna regel har dock undantag gjorts beträffande kommunalt bostadstillägg och handikappersättning. vilka enligt 19% KL undantagits från skatteplikt. De skattepliktiga pensionsförmånema behandlas som A-inkomst. vilket bl.a. innebär att makars pensionsförmåner särbeskattas vid inkomstbeskattningen och att förmåncma kan grunda rätt till förvärvsavdrag.

Såvitt gäller folkpensionsförmånema kommer dessa, även om de således i princip behandlas som skattepliktiga tjänsteintäkter, ändå ofta på grund av regler i 50ä KL om avdrag för nedsatt skatteförmåga att i praktiken bli skattefria eller lindrigare beskattade än andra inkomster. Sålunda är skatt- skyldig. vars inkomst till inte obetydlig del utgjorts av folkpension. berättigad till avdrag för nedsatt skatteförmåga om inte särskilda omständigheter föranleder annat. Närmare bestämmelser om beräkningen av sådant avdrag ges i anvisningama till 505 KL. På grundval härav lämnas föreskrifter och anvisningar av riksskatteverket (senast i RSV Dt 1980218). Som folkpension räknas i detta sammanhang ålderspension. förtidspension (sjukbidrag). änke— pension och hustrutillägg. Däremot är bestämmelserna inte tillämpliga på barnpension (jfr avsnitt 7.5) eller vårdbidrag. Den omständigheten att folkpension under ett beskattningsår utgått med ringa belopp. t. ex. till följd av att folkpensionen inte åtnjutits under hela året. utgör inte hinder mot att medge den skattskyldige avdrag. Avgörande för bedömningen är huruvida folkpensionen. om den hade uppburits i full utsträckning. skulle ha utgjort en inte obetydlig del av inkomsten. Enligt riksskatteverkets anvisningar medges normalt avdrag om folkpension för helt år räknat uppgått till minst 1/5 av inkomsten eller om pensionen uppgått till minst 3 000 kr.

Vid beräkning av det extra avdraget för folkpensionärer görs en inkomst- och förmögenhetsprövning. Vid inkomstprövningen beaktas endast pensions- tagarens egen inkomst medan vid förmögenhetsprövningen hänsyn tas till såväl pensionstagarens som dennes makes förmögenhet. '

Det extra avdraget bestäms i första hand med hänsyn till storleken av pcnsionstagarens till statlig inkomstskatt taxerade inkomst. Överstiger denna inkomst inte visst högsta belopp. beräknas avdraget till vad som behövs för att den skattskyldige inte skall påföras högre statligt beskattningsbar inkomst än 6 000 kr. Nämnda gränsbelopp motsvarar taxerad inkomst för skattskyldig, som under inkomstårct inte haft annan inkomst än ålderspension från folkpensioneringen och därutöver skattepliktiga intäkter av tjänst om. i vad avser inkomstårct 1980. sammanlagt 5 400 kr och åtnjutit avdrag med högst schablonbeloppet 100 kr. Då fråga är om ensamstående ålderspensionär utgår man härvid från en folkpension om 95 % av basbeloppet. För gift ålderspen- sionär vars make uppbär folkpension i form av ålderspension utgår man från en pension om 77.5 % av basbeloppet. Om pensionstagarens sammanlagda taxerade inkomst överstiger folkpensionens grundbeloppjämte högsta tillåtna sidoinkomst — i vilken inräknas bl. a. pensionstillskott och tilläggspension reduceras det extra avdraget med 40 % av det överskjutande beloppet.

Beloppet 5 400 kr är så avpassat att det extra avdraget i förening med grundavdraget vid taxering till kommunal inkomstskatt och den särskilda skattereduktionen leder till att en ålderspensionär med enbart grundpension och pensionstillskott inte påförs någon inkomstskatt.

För en ensamstående folkpensionär utgör det maximala extra avdraget för

inkomstårct 19.80 13 600 kr. Motsvarande belopp för en folkpensionär vars make också uppbär folkpension är 11000 kr. Är sidoinkomsten högre reduceras. som nyss nämnts. avdraget med 40 % av den del av den totala taxerade inkomsten som överstiger den skattefria nivån. Denna avtrappnings- regel medför att det extra avdraget helt upphör vid en taxerad inkomst år 1980 som uppgår till minst 53 600 kr då fråga är om en ensamstående pensionsta- gare och 44 500 kr beträffande pensionstagare vars make också uppbär folkpension.

Storleken av det extra avdraget har bestämts år för årgenom särskilda beslut av riksdagen. Med hänsyn till bl. a. penningvärdesförändringen och höjningar av pensionstillskotten har reglerna avpassats så att grundpension och pensionstillskott undantas från inkomstskatt. För inkomståret 1981 gäller härvid att maximalt extra avdrag ges den som utöver folkpensionens grundbelopp har en sidoinkomst om högst 6 100 kr.

Såsom ovan nämnts påverkas det extra avdraget inte bara av pensionsta- garens taxerade inkomst utan även av hans och hans makes förmögenhet. Härvid gäller enligt anvisningarna till 50å KL att. för inkomstårct 1980, det extra avdraget reduceras så snart makamas sammanlagda förrnögenhet uppgår till 75 000 kr. Överstiger förmögenheten 125 000 kr föreligger inte längre rätt till extra avdrag. För inkomståret 1981 har dessa beloppsgränser höjts till 90000 resp. 150000 kr. Schablontaxerad Villafastighet och jord- bruksfastighet som i huvudsak används för bostadsändamål inräknas i förmögenheten med reducerat belopp.

Det här redovisade extra avdraget kan i vissa fall höjas. Så kan t.ex. folkpensionär som haft inte obetydliga kostnader till följd av sjukdom medges högre avdrag än eljest. Det kan härvid röra sig om kostnader för läkemedel, hjälpmedel m. m. I dessa fall höjs avdraget, efter inkomstprövning, med hela eller viss del av kostnaden sedan avdrag gjorts för ersättning härför vilken utgivits av försäkringskassa e. d.

I ett nyligen avlämnat betänkande (Ds B 1981:7) Folkpensionäremas beskattning har kommittén om folkpensionäremas skattelättnader lagt fram förslag till ändringar av de ovan berörda reglerna. Bl. a. har kommittén därvid föreslagit att bestämmelserna om avtrappning av det extra avdraget skall successivt ändras så att avdrag fortsättningsvis inte kommer att utges i så höga inkomstskikt som f. n.

2.5. Konventioner på pensionsförsäkringsområdet

Sverige har ingått ett stort antal internationella konventioner på socialförsäk- ringsområdet. Konventionema är av två slag, nämligen dels bilaterala och multilaterala överenskommelser som likställer medborgare i ett avtalsslutan- de land med medborgare i annat land när det gäller rätt till socialförsäkrings- förmåner och löser frågor om samordning av ländemas socialförsäkringssys- tem för enskilda fall, dels multilaterala överenskommelser som ålägger ratificerande land att garantera sin befolkning en viss minimistandard inom det sociala trygghetssystemet.

2.5.1 Konventioner om jämställande av utländska medborgare med svenska 1 olika bilaterala socialförsäkringskonventioner som Sverige träffat med andra länder ochi multilaterala överenskommelser som Sverige anslutit sig till finns stadganden som bl. a. modifierar den svenska pensionslagstiftningen till förmån för invandrare. Sådana konventioner gäller f. n. i förhållande till de övriga nordiska länderna samt Schweiz, Italien. Storbritannien, Jugoslavien, Österrike. Förbundsrepubliken Tyskland, Grekland, Portugal. Turkiet och Frankrike. Även med en hel del andra länder har genomförts eller pågår förhandlingar om konventioner. Det gäller beträffande Spanien, Holland, Marocko. USA, Israel och Luxemburg. Mellan Sverige. Danmark, Finland. Island och Norge träffades den 15 september 1955 en nordisk konvention om social trygghet (SFS 1955z491). Konventionen har senare reviderats vid flera tillfällen. Någon redogörelse för innehållet i denna konvention kommer inte att lämnas här, eftersom den kan väntas upphöra att gälla inom kort. Mellan de nämnda länderna har nämligen den 5 mars 1981 träffats en ny nordisk konvention om social trygghet. vilken är avsedd att ersätta 1955 års överenskommelse. Den nya konventionen har under våren 1981 godkänts av den svenska riksdagen (prop. 1980/81: 152, SfU 27. rskr 373). Huvudtanken bakom den nya konventionen är att nordiska medborgare skall ha ett fullständigt socialt skydd var de än befinner sig i Norden. En viktig princip i konventionen är jämställdhetsprincipen. En medborgare i ett nordiskt land, som bor eller arbetar i annat nordiskt land än hemlandet, skall omfattas av detta lands lagstiftning om social trygghet på jämställd fot med landets egna medborgare. En annan allmän princip är att alla personer som bor i Norden skall omfattas av lagstiftningen i det land där de är bosatta, oavsett nationalitet. Alla avgifter skall erläggas där och förmåneri princip utgå från bosättningslandet. På grundpensionsområdet skall som huvudregel gälla att den som är bosatt i annat nordiskt land än hemlandet efter viss kortare karenstid skall få grundpension (folkpension enligt svensk lagstiftning) som motsvarar minst 1/40 av full grundpension för varje år som han under aktiv ålder varit bosatt inom Norden. Rätt till grundpension och därtill hörande förmåner i annat nordiskt land än det i vilket vederbörande är medborgare förutsätter sålunda i allmänhet vistelse i det andra landet oavbrutet under viss minsta tid. För rätt till ålderspension fordras i princip minst tre års oavbruten bosättningstid omedelbart före ansökan om pension. För rätt till efterlevandepension krävs antingen att den efterlevande har oavbrutet vistats i landet minst tre år eller

också att den efterlevande vid dödsfallet var bosatt i landet och den avlidne vid .

sin död uppbar invalidpension (förtidspension enligt svensk lagstiftning) från landet eller hade vistats där i tre år. Förtidspension kan utgå antingen efter tre år eller också efter minst ett års oavbruten bosättningstid om vederbörande under denna tid har varit i stånd att utöva normal förvärvsverksamhet under en sammanhängande period av minst ett år. Grundpensionens storlek beräknas, som ovan nämnts, i regel på grundval av den totala bosättningstiden i Norden i vuxen ålder. Uppgår bosättningstiden till minst 40 år utgår grundpension utan avkortning med hänsyn till bosättningstid. I annat fall

utgår grundpension med minst 1/40 för varje bosättningsår. Om pension börjar utgå innan den pensionsberättigade uppnår den allmänna pensionsål- dern tillgodoräknas även tid framtill tidpunkten för inträdet i pensionsåldern. Familjepension till efterlevande make utgår med hänsyn till den avlidnes på motsvarande sätt beräknade bosättningstid. om denna är längre än den pensionsberättigades. Detsamma gäller ålderspension till efterlevande make som skulle ha varit berättigad till familjepension om vederbörande inte uppnått pensionsåldern. Barnpension utgår alltid utan avkortning. oavsett bosättningstidens längd. Vid flyttning till annat nordiskt land får utgående grundpension behållas tills villkoren i konventionen eller den nationella lagstiftningen för rätt till grundpension i inflyttningslandct är uppfyllda. Inträffar efter flyttning från ett nordiskt land till ett annat nordiskt land ett pensionsfall innan sådan tid har förflutit att grundpension kan utgå från inflyttningslandet. skall pension tills vidare utgå från det land därtidsvillkoren för rätt till grundpension senast uppfyllts. Vid flyttning till icke-nordiskt land medger konventionen inte någon rätt att behålla grundpension. Regleringen i konventionen utgör ett minimiskydd. Ger bestämmelserna i den inhemska lagstiftningen i visst fall ett förmånligare utfall. tillämpas därför i stället dessa lagregler. Sverige och Finland utger exempelvis full grundpension utan hänsyn till total bosättningstid i Norden för personer som varit bosatta ett visst antal år i landet.

På tilläggspensionsområdet innebär konventionen att varje land var för sig utger sin del av pensionen oavsett i vilket land personen i fråga bor som pensionstagare. Konventionen ger även en person som inte uppfyller ett lands krav på minsta försäkringstid rätt att åberopa försäkringstid inom annat nordiskt lands tilläggspensionssystem.

Sverige ingick den 1 1 november 1975 en iireren.s'komme/se med Österrike om socialtrvgghet (SFS 19762722). Denna konvention har tagits till mönster för därefter träffade konventioner. Dennas principer återfinns sålunda i iii'erenskomtnelser med Förbiinc/srepriblike/r Turk/und (SFS 1977z740), Jugoslavien (SFS 1978z798). Grekland (SFS 1979156). Portugal (SFS 1979z869). Selin—ei: (SFS l980:32). Turkiet (SFS 19811208) och Frankrike (SFS 1981:584).

1 de nämnda konventionema finns bestämmelser att medborgare i den andra staten. så länge han är bosatt i Sverige, är likställd med svensk medborgare i fråga om rätt till folkpensionsförmåner under förutsättning av viss minsta bosättningstidi Sverige. Dessa kvalifikationstider överensstämmer med dem som är uppställda enligt den svenska lagstiftningen beträffande utlänningars rätt till folkpension vid bosättning här i landet (se avsnitt 2.1.2).

De nämnda konventionerna innehåller också regler om rätt till svensk folkpension för medborgare i den andra staten som inte uppfyller de angivna kraven för rätt till folkpension men som förvärvsarbetat i Sverige och tillgodoräknats pensionspoäng inom ATP. Med stöd av dessa bestämmelser kan utbetalas folkpension med tilläggsförmåner vid bosättningi Sverige men också vid bosättning i vilket annat land som helst. Förutsättning för att folkpension skall kunna utgå enligt dessa regler är att personen i fråga är berättigad till svensk tilläggspension. Storleken av folkpensionen är då beroende av antalet poängår för ATP. Sålunda utgår full folkpension till den

som uppbär ATP baserad på 30 eller fler poängår. Utgår ATP grundad på mindre än 30 poängår. utges 1/30 av full folkpension för varje år med ATP-poäng. När det gäller familjepension anknyts pensionsberäkningen till den avlidnes poängår inom ATP. Hänsyn tas vid bedömningen av rätt till förtids— eller efterlevandepension inte bara till faktiska poängår utan även till år för vilka s. k. antagandepoäng har tillgodoräknats inom ATP. Vid tillämpningen av dessa regler likställs år före år 1960, för vilka har beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, med år för vilka har fastställts pensionsgrundande inkomst. Handikappersättning, som inte utgår som tillägg till folkpension. liksom pensionstillskott och inkomstprövade folkpensions- fömiåner utges dock endast för tid då den till förmånen berättigade är bosatt i Sverige.

I konventionema föreskrivs i fråga om ATP att en person. som inte uppfyller den svenska lagstiftningens krav på minst tre år med ATP-poäng för rätt till sådan pension. har rätt att lägga samman sina försäkringsår i det andra landet med sitt eller sina svenska ATP-år för att uppfylla treårskravet. Den svenska tilläggspensionens storlek beräknas däremot enbart på grundval av i Sverige intjänade poängår och därvid registrerade ATP-poäng. Denna sammanläggningsregel tillämpas oavsett vederbörandes nationalitet.

Ifrågavarande konventioner innehåller även stadganden om rätt till social- försäkringsförrnåner för svenska medborgare från det andra landets system härför. _

Förutom de beskrivna modernare socialförsäktingskonventionema gäller alltjämt ett par äldre bilaterala överenskommelser. Dessa har träffats mellan å ena sidan Sverige och å andra sidan Italien (SFS 19571458, ändrad 19732750) resp. Storbritannien (SFS 19571154). Enligt dessa konventioner likställs italiensk och brittisk medborgare med svensk medborgare när det gäller rätten till folkpension med tilläggsförrnåner vid bosättning i Sverige under förutsätt- ning att personen i fråga varit bosatt i Sverige viss minsta tid.

För att änkepension skall kunna utgå till änka efter italiensk medborgare uppställs i konventionen krav på att den avlidne skall ha varit bosatt och mantalsskriven i Sverige under sammanlagt minst 15 år, varav minst fem år i oavbruten följd omedelbart före dödsfallet, och att den efterlevande vid dödsfallet är bosatt och mantalsskriven i Sverige. Änkepension utgår även för det fall att änkan uppfyllt nämnda bosättningskrav. Barnpension utgår efter avliden italiensk medborgare om antingen den avlidne varit bosatt i Sverige den tid som gäller i fråga om rätt till änkepension och barnet vid dödsfallet var bosatt här eller barnet självt omedelbart före ansökan om barnpension har varit oavbrutet bosatt i Sverige minst fem år. Konventionen mednltalien ger även under särskiltangivna förutsättningar rätt till folkpension vid flyttning från Sverige och möjlighet att erhålla folkpension vid efter flyttningen inträffat pensionsfall. Dessa villkor anknyter bl. a. till antalet år med ATP-poäng i Sverige. Förhandlingar har nyligen slutförts med Italien om en revision av konventionen. .

För att änkepension skall kunna utgå till änka med brittiskt medborgarskap uppställs i konventionen med Storbritannien krav på att den avlidne eller änkan varit bosatt i Sverige under en tid av minst fem år omedelbart före ansökan om pension. Om kvalifikationstiden har fullgjorts av endast den avlidne krävs att också änkan var bosatt här vid dödsfallet. Var den avlidne

berättigad till förtidspension vid dödsfallet och var änkan då bosatt här erhåller hon dock änkepension vid fortsatt bosättning i Sverige oberoende av om övriga bosättningsvillkor är uppfyllda. I fråga om rätt till barnpension för brittisk medborgare finns i konventionen inte uppställt några krav på viss minsta tids vistelse i Sverige eller liknande. Familjepension kan utges även efter flyttning från Sverige om den berättigade uppfyller de för svenska medborgare gällande villkoren om rätt till folkpension vid bosättning utomlands. Förhandlingar pågår med Storbritannien om revidering av den nu gällande konventionen.

] detta sammanhang kan vidare nämnas att det inom Europarådet och Internationella arbetsorganisationen (ILO) har utarbetats vissa överenskom- melser om jämställande av utländska medborgare bosatta i ett land med det landets egna medborgare såvitt gäller rätten till sociala förmåner. Idet följande kommeri korthet att redovisas det väsentligaste innehållet i dessa. Det rör sig om tre skilda överenskommelser. av vilka Sverige har biträtt en medan de andra två inte har ratificerats av Sverige.

Inom ramen för samarbetet i Europarådet har utarbetats en den 11 december 1953 undertecknad provisorisk äverenskommelse jämte tilläggs- protokoll avseende social trygghet vid ålderdom och nedsatt arbetsförmåga samt för efterlevande (SFS 195563). Till denna överenskommelse, som för Sveriges del avser endast folkpension, har förutom Sverige anslutit sig de flesta andra västeuropeiska länderna. Enligt tilläggsprotokollet skall flyk- tingar erhålla folkpension på samma villkor som är föreskrivna i huvud- överenskommelsen. Medborgare i land som är anslutet till överenskommelsen är berättigad till folkpension i Sverige i samma omfattning som svenska medborgare under förutsättning att vederbörande efter fyllda 20 år har uppehållit sig i Sverige i sammanlagt minst 15 år, att han omedelbart före ansökan om pension har varit stadigvarande bosatt i Sverige under minst fem år i oavbruten följd och att han därefter fortsätter att vara stadigvarande bosatt i Sverige. För rätt till förtidspension krävs därjämte att vederbörande stadigvarande bosatt sig i Sverige innan den sjukdom som förorsakat hans arbetsoförmåga eller nedsatta arbetsförmåga första gången medicinskt konsta- terades. Efter de den 1 juli 1979 ikraftträdda ändringarna i den svenska lagstiftningen om utlänningars rätt till folkpension vid bosättning häri landet (se avsnitt 2.1.2) saknar förevarande överenskommelse i princip betydelse såvitt gäller. rätten till pension vid bosättning i Sverige.

ILO antog år 1962 en konvention (nr 1 18) om utlänningars likställande med ett lands egna medborgare ifråga om social trygghet (SFS 1964157). Genom att ratificera denna konvention förbinder sig ett land att =- i den omfattning konventionen föreskriver beträffande olika grenar av social trygghet med landets egna medborgare likställa flyktingar, statslösa och medborgare i de andra länder som har ratificerat konventionen. Sveriges ratifikation av konventionen avser inte pensionsförmåner. Konventionen föreskriver vad angår förmåner att lika behandling skall garanteras utan villkor med avseende på bosättning. Vissa undantag från denna regel ges dock såvitt gäller förmåner som utgår oberoende av inbetalda avgifter eller utfört förvärvsarbete, dvs. förmåner av den typ som bl.a. den svenska folkpensionen utgör. Sålunda gäller bl. a. att som villkor föratt utge sådan pension till utländska medborgare och likställda får uppställas krav på att vederbörande skall ha uppehållit sigi

landet eller. när detär fråga om efterlevande, att den avlidne hade uppehållit sig i landet under en tid som, när det gäller förtidspension eller efterlevande- pension. inte får överstiga fem åri oavbruten följd omedelbart före ansökan om pension resp. före dödsfallet.

Inom Europarådet har år 1972 utarbetats en europeisk konvention om social trygg/ret. Denna har inte ratificerats av Sverige. Bestämmelserna i konventionen om pensioner av den typ som den svenska folkpensionen utgör innebär bl. a. att det som villkor för att utge pension till utlännningar får uppställas krav på att vederbörande skall ha uppehållit sig i landet eller, när det är fråga om efterlevande, att den avlidne hade uppehållit sig i landet under en tid som. när det gäller förtidspension eller efterlevandepension, inte får överstiga fem år i oavbruten följd omedelbart före ansökan om pension resp.- före dödsfallet. Därjämte föreskrivs att utlänning, som inte uppfyller bosätt- ningsvillkoren för rätt till full pension men som har varit omfattad av landets lagstiftning åtminstone ett år, skall erhålla pension i förhållande till intjän- andetid i form av bosättning. Sådan intjänad partiell pension eller full pension skall utges även efter vederbörandes avflyttning från landet. Från export som nu sagts får dock undantas bl. a. inkomstprövade förmåner.

2.5.2 Minimistandardskonventioner Inom Europarådet och ILO har utarbetats och pågår fortfarande arbete med att utforma olika överenskommelser och rekommendationer om social trygghet. Genom ratificering helt eller delvis av vissa av dessa konventioner har Sverige åtagit sig internationella förpliktelser på socialförsäkringens område. Vissa andra konventioner åter har inte biträtts av Sverige. 1 konventionerna uppställs särskilda minimivillkor för ländernas lagstiftning på området för social trygghet. I det följande lämnas en kortfattad översikt över innehållet i de olika konventionemas bestämmelser om förmåner till efterlevande.

De multilaterala minimistandardskonventionema har, som nämnts, utar- betats dels av ILO, dels av Europarådet. Den grundläggande ILO-konventio- nen är konventionen nr 102 om minimistandard för social trygghet (antagen år 1952). Beträffande delarna om ålders-, invaliditets- och efterlevandeförmåner gäller emellertid numera i stället [LO:s konvention nr 128 om invaliditets-. älders— och eller/evande/örmåner. som ratificerades av Sverige år 1968 (prop. 1968139). '

Varje medlemsstat, för vilken bestämmelserna i konventionen nr 128 om förmåner till efterlevande är i kraft, skall tillförsäkra av skyddet omfattade personer efterlevandeförmåner enligt följande. I konventionen avsett riskfall skall åtminstone gälla änkas eller barns förlust av försörjningen till följd av familjeförsörjarens frånfälle. I fråga om änka får rätten till efterlevandeförmån göras beroende av att hon uppnått en viss föreskriven ålder. Denna åldersgräns får inte vara högre än den som föreskrivits beträffande förmån vid ålderdom. Något ålderskrav får dock inte uppställas om änkan är invalid eller i sin vård har bam som var beroende av den avlidne. För att barnlös änka skall äga rätt till efterlevandeförmån kan krävas att äktenskapet bestått viss minsta tid. Efterlevandeförmånema skall utges under hela den tid riskfallet omfattar.

Den skyddade personkretsen skall omfatta

a) hustrur och barn samt, om så är föreskrivet. andra beroende personer efter alla familjeförsörjare som var arbetstagare eller lärlingar; eller

b) hustrur och barn samt, om så är föreskrivet, andra beroende personer efter familjeförsörjare inom föreskrivna kategorier av den förvärvsarbetande befolkningen. vilka kategorier skall utgöra minst 75 % av hela den förvärvs- arbetande befolkningen; eller

c) alla i landet bosatta änkor och barn samt alla andra i lagstiftningen angivna personer, vilka förlorat sin familjeförsörjare och vilkas medel i förekommande fall under den tid riskfallet avser inte överstiger vissa föreskrivna väsentliga belopp.

Med hustru förstås i konventionen hustru som är beroende avsin make, och med änka förstås kvinna som vid tidpunkten för makens död var beroende av honom. Med uttrycket beroende avses ett tillstånd av beroende som förutsätts föreligga i föreskrivna fall. Begreppet barn omfattar: a) barn under den ålder då skolplikten upphör eller barn under 15 år. varvid den högre av dessa åldersgränser skall gälla; och b) andra bam under en föreskriven högre ålder än som angivits under a och somär lärling eller studerande eller lider av kronisk sjukdom eller invaliditet, som gör bamet oförmöget till förvärvsarbete. allt under föreskrivna villkor, om inte den nationella lagstiftningen definierar begreppet såsom innefattande varje barn under en ålder som är avsevärt högre än den under a angivna.

När det gäller förmånerna och villkoren för deras uppbärande ansluter konventionen nära till 1952 års konvention (nr 102) om minimistandard för social trygghet. Förrnånsbeloppen bestäms med hänvisning till standardför- månstagare, som i fråga om efterlevandeförmåner definieras såsom änka med två barn. Efterlevandeförmåner skall utgöras av periodiska utbetalningar. Växlande metoder begagnas för bestämmande av varje utbetalningsbelopp. - men de kan i regel hänföras till någon av följande tre: ]) förmån i proportion till förmånstagarens tidigare inkomst; 2) förmån som uppgår till ett fastställt belopp. vilket kan uttryckas i procent av en icke yrkesutbildad arbetares lön; eller 3) förmån som är tillräcklig för uppehållet. om hänsyn tas till förmånstagarens övriga tillgångar. Inom system för den sociala tryggheten. vilka grundar sig på erlagda avgifter. tillämpas metoden 1 eller 2. medan system som inte grundar sig på avgifter tillämpar metod 3.

Efterlevandeförmånema skall sammanlagt uppgå till minst 45 % av famil- jeförsörjarens tidigare förvärvsinkomster resp. en vuxen manlig icke yrkesut— bildad arbetares lön. (Beträffande åldersförmåner och förmåner vid invaliditet är motsvarande procenttal 45 resp. 50.) Härvid beaktas även utgående familjebidrag (motsvarande de svenska allmänna barnbidragen).

Enligt konventionen kan betalning av efterlevandeförmån innehållas. under föreskrivna villkor, om förmånstagaren är sysselsatt i förvärvsarbete. Av avgifter beroende efterlevandeförmån kan nedsättas, om förmånstagarens förvärvsinkomster överstiger ett föreskrivet belopp, dock att nedsättningen av förmånen inte får överstiga inkomstema. Efterlevandeförmån som inte är beroende av avgifter kan nedsättas, om förmånstagarens förvärvsinkomster eller övriga tillgångar eller dessa tillsammans överstiger ett föreskrivet belopp. Förmån, vartill en änka eljest skulle vara berättigad, kan innehållas i den utsträckning som kan vara föreskriven så länge änkan sammanbor med en

man under äktenskapsliknande förhållanden. Ytterligare gäller att. om en person som är eller eljest skulle ha varit berättigad till förmån som utgår enligt konventionen och för samma riskfall erhåller annan kontant socialförsäk- ringsförmån än familjebidrag, förmån som utgår enligt konventionen under föreskrivna villkor kan reduceras eller innehållas, förutsatt att den del av förmånen som reduceras eller innehålles inte överstiger den andra förmå- nen.

Artikel 41 i konventionen innehåller bestämmelse som under särskilda villkor medger ratificerande stat att göra avvikelser från vissa regler, om staten har ett väl utvecklat socialt trygghetssystem som trots att det inte uppfyller alla konventionens detaljbestämmelser likväl omfattar större andel av de ekono- miskt verksamma och erbjuder en högre förrnånsstandard än den i konven- tionen föreskrivna. En förutsättning härför är att medlemsstaten skyddar en procentandel av den förvärvsarbetande befolkningen som är åtminstone tio enheter högre än den som eljest erfordras och att staten med avseende på åtminstone två av de tre riskfallen som omfattas av konventionen garanterar förmåner till belopp som med minst fem enheter överstiger de tal som eljest krävs. Sådan medlemsstat äger bl. a. bestämma kretsen förmånstagare som skall åtnjuta efterlevandeförmåner på annat sätt än som anges i konventionen men som likväl garanterar att det sammanlagda antalet förmånstagare inte understiger det antal förmånstagare som skulle bli resultatet vid en strikt tillämpning av konventionens regler om förmåner till efterlevande.

Under remissbehandlingen och departementsbehandlingen (prop. 1968139) i Sverige av konventionen uppmärksammades att den svenska lagstiftningen när det gällde reglerna om förmåner till efterlevande då inte på alla punkter uppfyllde konventionens krav. Detta gällde bl. a. reglerna om pensionsrätt för änkor och barn som är invalidiserade och reglerna om pensionsrätt efter fyllda 16 år för bam som studerar eller är lärling. Inte heller gav konventionen möjlighet att för rätt till änkepension kräva — såsom den svenska tilläggspen- sioneringen gör att äktenskapet ingåtts innan mannen fyllt 60 år. Departe- mentschefen fann emellertid att Sverige med hänvisning till undantagsbe- stämmelsen i konventionens artikel 41 hade möjlighet att ratificera konven- tionen också såvitt angick förmåner till efterlevande.

Vid sidan av olika ILO—konventioner har Sverige ratificerat en av Europa- rådet utarbetad europeisk social stadga (prop. 1962zl75). Denna stadga kommer inte att beröras vidare i det följande, eftersom den i fråga om det sociala trygghetssystemet endast innehåller ett åtagande för ratificerande land att hålla det sociala trygghetssystemet på en nivå som åtminstone är likvärdig med den som krävs för ratificering av ILO:s konvention nr 102 samt att söka fortlöpande förbättra det sociala trygghetssystemet.

Av grundläggande betydelse är i stället en av Europarådet utarbetad europeisk balk om social trygghet och ett protokoll till denna (prop. 1965: 1 15). Avsikten med balken är främst att för medlemsstaterna föreskriva en högre standard för social trygghet än den som avses i ILO:s konvention nr 102. Protokollet syftar till social trygghet på en högre nivå änibalken förutser. Balkens första del innehåller allmänna bestämmelser, bl.a. angående de förpliktelser som ett ratificerande land behöver ikläda sig. Balkens andra t.o.m. tionde delar avser olika förmånsgrenar. varav den tionde tar upp förmåner till efterlevande. För ratifikation fordras enligt huvudregeln att

ratificerande stat ikläder sig förpliktelsema för minst sex förrnånsgrenar. Härvid räknas delen om hälso- och sjukvård som två delar och delen om förmåner vid ålderdom som tre delar. Protokollet till den europeiska balken föreskriver ändrad lydelse av vissa avsnitt av balken. De avsnitt av balken som inte har förändrats genom protokollet behåller sin giltighet och kompletterar de ändrade avsnitten. För ratifikation av protokollet krävs enligt dess huvudregel att ratificerande stat ikläder sig förpliktelsema för minst åtta förrnånsgrenar. I sin ratifikation har Sverige godtagit förpliktelsema enligt balken utom del VI som gäller förmåner vid yrkesskada samt vidare förpliktelsema enligt protokollet utom vad gäller del II (Hälso- och sjukvård). del IV (Förmåner vid yrkesskada) och del VIlI (Förmåner vid havandeskap och bamsbörd). .

Enligt såväl balken som protokollet skall förmånerna vid ålderdom. invaliditet och familjeförsörjarens död samt familjeförmånema utgå under hela den tid som riskfallet består.

Såvitt gäller förmåner till efterlevande stadgas att varje fördragsslutande stat skall tillförsäkra de av skyddet omfattade personerna förmåner vid familje- försörjarens frånfälle. I denna del avsett riskfall är änkas eller barns förlust av försörjningen till följd av familjeförsörjarens frånfälle. Ifråga om änka fårdock rätten till förmån göras beroende av att enligt den nationella lagstiftningen presumtion för oförmåga till självförsörjning kan anses föreligga. Den nationella lagstiftningen får vidare föreskriva att förmånerna inte betalas ut, om den därtill eljest berättigade utövar visst förvärvsarbete, eller att förmåner som grundar sig på erlagda avgifter får nedsättas, om förmånstagarens arbetsinkomst överstiger ett föreskrivet väsentligt belopp. Också förmåner som inte grundar sig på erlagda avgifter får nedsättas, om förmånstagarens arbetsinkomst eller övriga tillgångar eller bådadera sammanlagt överstiger ett föreskrivet belopp.

Den i fråga om efterlevandeförmåner skyddade personkretsen skall omfat- ta

a) hustru och barn till familjeförsörjare inom föreskrivna kategorier av arbetstagare, utgörande minst 50 % (balken) resp. minst 80 % (protokollet) av samtliga; eller

b) hustru och barn till familjeförsörjare inom föreskrivna kategorier av den förvärvsarbetande befolkningen, utgörande minst 20 % (balken) resp. 30 % (protokollet) av alla i landet bosatta; eller

c) alla i landet bosatta änkor och barn, vilka förlorat sin försörjare och vilkas tillgångar under den tid riskfallet omfattar inte överstiger viss gräns.

Enligt protokollet gäller att änkor och barn till familjeförsörjare inom föreskrivna kategorier av personer bestämda i enlighet med punkterna a och b ovan skall tillförsäkras föreskrivna förmåner utan behovsprövning.

Med hustru förstås i såväl balken som protokollet hustru som försörjs av sin make, och med änka förstås kvinna som vid tidpunkten för makens död försörjdes av honom. Med begreppet barn förstås i balken barn under den ålder då skolplikten upphör eller barn under 15 år. Enligt protokollet skall med begreppet bam förstås barn under 16 år eller barn under den ålder då skolplikten upphör, dock att med begreppet skall förstås barn under 18 år, då fråga är om barn som fortsätter sin utbildning, är lärling eller invalid.

För att barnlös änka, som enligt den nationella lagstiftningen förutsätts vara

oförmögen att själv försörja sig, skall äga rätt till förmåner vid familjeförsör- jarens frånfälle får krävas att äktenskapet bestått viss minimitid. Efterlevan- depension vartill änka eljest skulle vara berättigad får innehållas så länge änkan sammanlever med en man under äktenskapsliknande förhållanden.

Förmånema till efterlevande skall utgöras av periodiska utbetalningar. Dessa skall beräknas enligt särskilda bestämmelser i artikel 65 eller artikel 66, när skyddet omfattar hustru och barn till familjeförsörjare inom vissa kategorier av arbetstagare eller av den förvärvsarbetande befolkningen. Förmånema skall beräknas enligt bestämmelser i artikel 67, när skyddet omfattar alla i landet bosatta änkor och barn. vilkas tillgångar under den tid riskfallet omfattar inte överstiger föreskrivna gränser. Enligt artiklarna 65—67 är kontantförmånema fixerade för en standardförmånstagare, som i fråga om lörmåner till efterlevande är änka med två barn. Beträffande andra förrnåns- tagare skall förmånema stå i skäligt förhållande till standardförmånstagarens förmån.

Enligt artikel 65 gäller att vid periodisk utbetalning varpå artikeln äger tillämpning (dvs. förmåner till efterlevande efter föreskrivna kategorier arbetstagare) förmånerna, ökade med beloppet av familjebidrag. skall vara sådana att de för standardförmånstagaren uppgår till minst en fastställd procent av summan av familjeförsörjarens tidigare inkomster och det familjebidrag som utgår till en skyddad person med samma försörjningsplikt. För förmånsbeloppen liksom för de inkomster som” ligger till grund för beräkningen av förmånerna får fastställas ett högsta belopp under förutsätt- ning att detta bestäms på sådant sätt att föreskrifterna i artikeln uppfylls när försörjarens tidigare inkomster inte överstiger en yrkesutbildad manlig kroppsarbetares lön.

1 artikel 66 stadgas att vid periodisk utbetalning varpå den artikeln äger tillämpning (dvs. förmåner till efterlevande efter föreskrivna kategorier av den förvärvsarbetande befolkningen) förmånemas storlek, ökade med beloppet av familjebidrag, skall vara sådan att den för standardförmånstagaren uppgår till minst en fastställd procent av summan av en vuxen manlig grovarbetares lön och det familjebidrag som utgår till en skyddad person med samma försörjningsplikt som standardförmånstagaren.

Vid periodisk utbetalning varpå artikel 67 äger tillämpning (dvs. förmåner närmast av svensk folkpensionstyp) skall det sammanlagda beloppet av förmåner och samtliga övn'ga tillgångar vara sådant att det är tillräckligt för att tillförsäkra förmånstagarens familj sunda och drägliga levnadsförhållanden. Beloppet får inte understiga det förmånsbelopp som beräknats i enlighet med artikel 66. Enligt en tilläggsregel skall dessa bestämmelser emellertid anses uppfyllda om det sammanlagda beloppet av utgivna förmåner med minst 30 % överstiger det sammanlagda förmånsbelopp som skulle erhållas genom tillämpning av artikel 66 på minst 20 % av hela befolkningen.

De fastställda procentsatsema för delområdet efterlevande utgör 40 enligt balken öch 45 enligt protokollet. Standardförrnånstagare skall vara änka med två barn (eller två barn, om änkepension endast utgår i de fall då änkan är oförmögen att försörja sig).

Förmån vartill skyddad efterlevande eljest skulle vara berättigad får innehållas i den utsträckning som kan vara föreskriven så länge vederbörande åtnjuter annan kontant social trygghetsförmån än familjebidrag, under

förutsättning att den sålunda innehållna delen inte överstiger sist- nämnda förmån.

3. Bakgrund till nuvarande familje- pensionering m. m.

3.1. Översikt över familjepensioneringens utveckling

Allmän pensionsförsäkring. innefattande invaliditets— och ålderdomsförsäk- ring. infördes i Sverige genom lag den 30juni 1913. vilken trädde i kraft den 1 januari 1914. Försäkringen var obligatorisk och omfattade i princip hela befolkningen. Till sitt system var försäkringen sammansatt av å ena sidan en på årliga avgifter uppbyggd livränteförsäkring med efter försäkringstekniska grunder individuellt beräknade pensioner och å andra sidan en av allmänna medel bekostad understödsverksamhet. grundad på behovsprincipen. Genom erläggandet av avgifter förvärvades rätt till avgiftspension att utgå från inträdet av varaktig oförmåga till arbete (invaliditet) och senast från fyllda 67 år även om invaliditet då inte förelåg. Utöver avgiftspensionen utgick av allmänna medel pensionstillägg till pensionstagare som var varaktigt oförmögen till arbete och vars årsinkomst understeg visst i lagen angivet belopp. Någon änke— eller barnpension fanns inte enligt nämnda lagstiftning.

Genom lagändring år 1918 (prop. 19181184) kompletterades emellertid 1913 års lag med bestämmelser om bamtillägg. Enligt dessa regler kunde utges särskilt pensionstillägg till pensionsberättigad änkling. änka, frånskild make eller ogift kvinna som var varaktigt oförmögen till arbete och hade att försörja barn som var under 15 år. Det särskilda pensionstillägget var inkomstprövat och utbetalades med visst belopp för varje barn som berättigade till tillägg. På motsvarande sätt tillkom rätt till bamtillägg också äkta makar, av vilka mannen var pensionsberättigad och varaktigt oförmögen till arbete och vilkas årsinkomst understeg visst i lagen angivet belopp.

1913 års lag om allmän pensionsförsäkring ersattes av 1935 års lag om .[bl/(pensionering. Den nya lagstiftningen innebar en principiell förändring av folkpensioneringens uppbyggnad. I stället för de äldre avgiftspensionema trädde grundpensioner, vilka även de skulle utgå utan behovsprövning. Grundpensionemas storlek blev emellertid nu inte längre försäkringstekniskt beroende av erlagda avgifter. 1 huvudsaklig överensstämmelse med den äldre lagstiftningen kombinerades i 1935 års lag rätten till grundpension med efter behovsprövning utgående tilläggspensioner. vilka dock tillkom även pen— sionstagare som inte var invalid. Liksom enligt 1913 års lag inträdde rätt till folkpension vid varaktig oförmåga till arbete och senast vid 67 års ålder. även om varaktig arbetsoförmåga då inte var för handen. Någon motsvarighet till den tidigare lagstiftningens bestämmelser om bamtillägg upptogs inte i 1935 års lag om folkpensionering. Inte heller innefattade denna lag regler om familjepension.

Genom 1937 ars lag om barnbidrag infördes emellertid bestämmelser om barnbidrag. vilka trädde i stället för den äldre lagstiftningens bamtillägg. Enligt 1937 års lag kunde av allmänna medel i vissa fall utgå behovsprövade bidrag till uppehälle och uppfostran åt barn under 16 år. då en gentemot barnet försörjningspliktig person hade avlidit eller var varaktigt arbetsoför- mögen. Bidragsverksamheten omfattade tre huvudgrupper barn: föräldralösa barn. faderlösa barn och barn vars fader var arbetsoförmögen. Om barnets moder hade avlidit, utgick inte barnbidrag.

Nästa stora reform på folkpensioneringens område skedde i och med antagandet av 1946 års lag om_lblkpensionering, vilken trädde i kraft den 1 januari 1948. Denna lag innebar den väsentliga nyheten att ålderspensionen. som bestämdes till 1 000 kr om året för ogift och 800 kr om året för gift pensionsberättigad vars make också uppbar pension, inte till någon del blev inkomstprövad. Rätt till ålderspension tillkom den som fyllt 67 år. lnvalid- pension utgick fortfarande i form av dels en icke inkomstprövad grundpen- sion. dels en inkomstprövad tilläggspension.

Genom 1946 års lag infördes vidare rätt till inkomstprövat hustrutillägg. som kunde utgå till pensionsberättigad gift man vars hustru hade fyllt 60 år och inte var berättigad till folkpension.

En annan viktig nyhet i 1946 års lag om folkpensionering var att därigenom infördes änkepension. Sådan pension var i sin helhet inkomstprövad och kunde uppgå till högst 600 kr om året. Som förutsättningar för rätt till änkepension gällde att änkan vid mannens frånfälle fyllt 55 år och varit gift med honom minst fem år samt inte uppbar annan folkpension. Vid tillämpningen av reglerna för bl. a. änkepension kunde. där särskilda skäl förelåg, ogift kvinna som sedan avsevärd tid sammanlevde med man under äktenskapsliknande förhållanden anses såsom gift med denne.

De nämnda bestämmelserna om änkepension hade sin grund i de förslag som socialvårdskommittén framlade i sitt betänkande (SOU 1945:46) med förslag till lag om folkpensionering. Den enda skillnaden gentemot de sedermera antagna reglerna var att socialvårdskommittén ansåg tio års äktenskap böra krävas för att rätt till änkepension skulle föreligga. Som motivering för förslaget att införa en änkepensionering anförde kommittén:

Sedan gammalt har änkomas lott ansetts särskilt svår. I våra dagar torde. sedan ' förvärvsmöjlighetema för kvinnorna blivit större, förhållandena för änkoma i många

fall te sig ljusare än fordom. Emellertid intaga fortfarande dels änkor. som ha att vårda minderåriga barn. samt dels änkor, vilka - utan att vid änkeblivandet eller kortare tid dessförinnan ha ägnat sig åt förvärvsarbete — blivit änkor vid relativt hög ålder. en framträdande plats bland de kategorier. som behöva samhällets hjälp. Man kan vad angår de sistnämnda änkoma icke göra gällande att deras ställning är ungefärligen densamma som ogifta kvinnors i motsvarande ålder. enär änkoma oftast genom äktenskapet kommit att stå vid sidan av förvärvslivet och därför ha särskilt svårt att vid högre ålder erhålla sin bärgning genom arbete. Då det gäller änkor. som ha minderåriga bam i sin vård. sammanhänger hjälpbehovet nära med bamens antal och ålder. Hjälpen till dessa änkor måste därför utformas i intim anslutning till bambidragslagstiftningen. Man kan till och med tänka sig att barnbidragen bestämmas på sådant sätt att de förslå att täcka försörjningen helt eller delvis även lör den person. som har barnen i sin vård. Skulle så ske behövas tydligen icke särskilda åtgärder för att tillförsäkra sådan änka erforderlig samhällelig hjälp av fortlöpande natur.

Vad beträffar frågan om den åldersgräns som borde sättas för rätt till änkepension ansåg socialvårdskommittén att en icke förut förvärvsarbetande kvinna som uppnått 55 års ålder i regel torde ha svårt att helt försörja sig genom arbete även om hennes kroppskrafter och själsförmögenheter var utan anmärkning. Skulle åldersgränsen sättas mera avsevärt lägre. kunde man enligt kommittén måhända befara att änkoma i vissa fall underlät att helt utnyttja den försörjningsförmåga som dåmera i regel fick anses förefintlig hos medelålders kvinnor. Det villkoret för rätt till änkepension att äktenskapet haft en viss ej alltför kort varaktighet motiverade kommittén med att en änka som varit gift endast kort tid inte kunde anses ha nämnvärt sämre möjligheter att försörja sig än andra kvinnor i samma ålder och med motsvarande kroppskrafter och färdigheter. Man kunde, anförde kommittén, med andra ord inte presumera att en änka har svårare än andra kvinnori samma ålder att erhålla förvärvsarbete, såvida hon inte varit gift en relativt lång tid. Någon anledning att utge änkepension till kvinnor med lönande förvärvsarbete syntes enligt kommittén inte föreligga.

Frågan om en revision av bambidragslagen och i samband därmed utredning om understöd till änkor med minderåriga bam behandlades inte vid genomförandet av 1946 års lagstiftning. Dessa spörsmål uppsköts i avbidan på 1941 års befolkningsutrednings förslag om allmänna barnbidrag. Sedan befolkningsutredningen avslutat sitt arbete upptog socialvårdskommittén de nämnda frågorna och lämnade i betänkandet SOU 1947:21 förslag i dessa. På grundval av betänkandet avläts proposition (19471288) till riksdagen, som antog där framlagda förslag till lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders rn. 11. barn och lag om bidrag till änkor och änklingar med barn. Lagarna trädde i kraft den 1 januari 1948 samtidigt som 1937 års lag om barnbidrag upphörde att gälla.

Enligt lagen (1947:531) om bidrag till änkor och änklingar med barn ägde änka eller änkling. som under sin vårdnad hade barn under tio år, rätt till bidrag av allmänna medel för egen del. Bidrag utgick endast under förutsätt- ning att vårdnadshavaren stadigvarande bodde tillsammans med barnet och inte uppbar folkpension, t. ex. i form av änkepension. Bidraget utgavs med belopp motsvarande änkepension enligt 1946 års lag om folkpensionering och var beroende av inkomstprövning.

Lagen (1947:530) om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m.fl. barn innehöll bestämmelser om bidrag som utgick längst t. o. m. den månad varunder barnet fyllde 16 år. Bidraget utgick med visst belopp per barn och år och reducerades med hänsyn till bamets och eventuell försörjares inkomst. De barn som berättigade till särskilt bambidrag var i huvudsak dels föräldralösa barn. dels bl. a. faderlösa barn och barn vars fader uppbar folkpension eller vars moder erhöll sådan pension och vars föräldrar- inte sammanlevde.

Enligt den sistnämnda lagen kunde särskilt barnbidrag inte utgå för barn till änkling och inte heller för barn i familjer där hustrun var invalidiserad. Detta motiverades under förarbetena (SOU 1947:21) med att lagstiftningen med nödvändighet måste begränsas att avse fall där särskilda omständigheter förelåg. vilka regelmässigt påkallade understöd från det allmänna och klan avgränsade det föreliggande behovet från understödsbehov i allmänhet. Vid denna gränsdragning måste man enligt socialvårdskommittén utgå från att de gifta männen i regel hade förvärvsarbete. de gifta kvinnorna ej, och att sålunda

familjerna i allmänhet levde på männens arbetsinkomst. Då en moder som inte hade förvärvsarbete dog eller blev invalid. förändrades den ekonomiska situationen för familjen endast såtillvida att kostnaderna för skötseln av, hemmet och barnen kunde bli större än tidigare därigenom att moderns arbetskraft måste ersättas med lejd. Att fylla sådant nytt understödsbehov genom att göra barnen berättigade till barnbidrag fann socialvårdskommittén inte lämpligt. eftersom barnbidragen inte alls var avpassade för det ändamå- let.

Som motivering för förslaget om bidrag till änkor och änklingar med barn framhöll föredragande departementschefen (prop. 1947z288):

I likhet med socialvårdskommittén anserjag det påkallat. att änkor. som ha att vårda minderåriga barn och därigenom äro bundna vid hemmet. av allmänna medel erhålla bidrag till sin egen försörjning. Frågan är emellertid. när en änka kan anses bunden vid hemmet i sådan män att hennes möjligheter att utöva förvärvsarbete äro i avsevärd mån beskurna. Bidraget bör icke erhålla sådan karaktär att det kan tänkas i större utsträckning verka återhållande på änkomas vilja att genom eget arbete sörja för familjens uppehälle. Sett ur denna synpunkt sammanhänger hjälpbehovet nära med barnens antal och ålder. Ju flera och yngre barnen äro. desto större måste behovet av stöd vara. Men även en änka med endast ett barn kan vara i behov av understöd för egen del. om barnet ärsjukligt eller eljest svårskött eller nödig tillsyn ej kan beredas detsamma under tid då modern kunde taga förvärvsarbete. l sistnämnda hänseende må särskilt framhållas. att tillgången på daghemsplatser ej svarar mot behovet. Och även om sådant hinder för förvärvsverksamhet ej föreligger, är modern mången gång genom hem— syssloma betagen möjligheten att fullt utnyttja sin förvärvsförmåga. På grund härav är jag icke benägen att. såsom föreslagits i vissa yttranden. i princip begränsa rätten till ifrågavarande bidrag att gälla endast vid större bamantal. Hänsyn till de synpunkter som föranlett kravet på sådan begränsning synes emellertid böra tagas vid bestämmandet av bidragets belopp. Detta bör sålunda ej sättas så högt att en änka. som har möjlighet att skaffa sig förvärvsarbete. kunde tänkas hellre vilja lyfta bidrag än åtaga sig arbetet.

Rätten till bidrag av berört slag tillkom inte enbart änkor utan också änklingar. Som motivering för att ge dessa senare rätt till bidrag framhölls under förarbetena (prop. 1947z288) att det för en änkling med minderåriga barn ofta genom hustruns frånfälle uppkom behov av särskild bamhjälp. vilket för lägre inkomsttagare regelmässigt torde medföra en ökning av kostnaderna för familjens uppehälle. Då änklingen endast sällan torde kunna öka sina inkomster. kunde det bereda honom stor svårighet att få dessa att räcka till de ökade utgifterna. Med hänsyn härtill kunde det vara påkallat att tillerkänna honom särskilt understöd från det allmänna. Det antogs dock att änklingsbidraget. på grund av inkomstprövningsreglema. inte skulle komma till någon större användning och att det skulle utgå endast i mera sällsynta fall.

Änkepensioneringen enligt 1946 års lag om folkpensionering samt 1947 års lag om bidrag till änkor och änklingar med barn betraktades redan vid införandet som provisoriska lösningar. Avsikten var att dessa stödformer skulle göras till föremål för översyn i samband med ett mera fullständigt klarläggande av vilka stödformer som var lämpliga i sådana fall då en familjs ekonomiska läge helt förändrades genom försörjarens frånfälle. Detta uppdrag anförtroddes änkepensionerirrgskommille'n, som år 1952 avgav ett betänkan— de (SOU 1952:36) angående stöd åt änkor och vissa andra ensamstående kvinnor m. m.

1 betänkandet behandlade kommittén de ensamställda kvinnomas problem såväl i vad detta utgjorde ett arbetsförmedlings- och arbetsanskaffningsspörs— mål som i vad det var fråga om att bereda dem ett rimligt uppehälle genom direkt ekonomiskt understöd. 1 det förra avseendet föreslog kommitten olika åtgärder för inplaceringi förvärvslivet av änkor och frånskilda m. f1. kvinnor. vilka under längre eller kortare tid varit borta från arbetsmarknaden men på grund av ändrade levnadsförhållanden åter sökte sig dit. I denna del lade kommitten fram förslag om vidtagande av ytterligare åtgärder i förrn av bl. a. arbetsförmedling, yrkesutbildning. omskolning. utbildningsbidrag och näringshjälp.

I frågan om ekonomiskt stöd till ensarnställda kvinnor föreslog änkepen- sioneringskommittén en förbättring av bl. a. änkepensioner. änkebidrag och särskilda bambidrag. Kommittén lade också fram förslag om införande av en ny. för andra ensamstående kvinnor än änkor avsedd bidragsform som skulle sammanföras med änke- och än klingsbidragen under benämningen vårdnads- bidrag. Beträffande änkepensionen föreslog kommittén en utvidgning av kretsen av de berättigade. Såsom huvudförutsättningar för rätten till änke- pension uppställde kommittén. att änkan vid mannens död fyllt 50 år eller från mannens död tills hon uppnått sagda ålder haft vårdnaden om och stadigvarande sammanbott med barn. som inte fyllt tio år. samt att hon varit gift med den avlidne minst fem år. Under dessa förutsättningar skulle enligt förslaget änkepensionen utgå till den som fyllt 55 år. Pensionen skulle alltjämt vara inkomstprövad. Till den angivna huvudförutsättningen för rätt till änkepension fogades i förslaget vissa kompletterande bestämmelser enligt vilka änkepension skulle kunna utgå efter en skälighetsprövning. Vid denna skulle främst beaktas huruvida änkan rimligen kunde inpassas i förvärvsli- vet.

Förslagen i änkepensioneringskommittens betänkande behandlades i pro- positionen 1955:128. Beträffande den föreslagna utvidgningen av kretsen änkepensionsberättigade anförde föredragande departementschefen att denna innebar en icke oväsentlig sänkning för änkor av pensionsåldern. 1 den delen kunde enligt departementschefens mening ifrågasättas huruvida förslaget var väl avvägt. eftersom tendensen med hänsyn till befolkningsutveeklingen och läget på arbetsmarknaden gick mot en höjning av pensionsåldern. Kommit- téns utredning visade för övrigt att man. så snart man gick utanför den dåvarande kretsen av förmånsberättigade. rörde sig på ett område där de ensamställda kvinnornas hjälpbehov erbjöd så stora variationer och var beroende av så olika förutsättningar att det inte gick att konstruera schema- tiska regler som gav rättvisa. Att söka föra in dessa fall under en hjälpform av socialförsäkringstyp med dess med nödvändighet mera stela och schematiska regler syntes enligt departementschefens mening inte lämpligt, utan området torde vara mera lämpat för en på allmän behovsprövning uppbyggd hjälp- form. Med hänsyn till det anförda kunde departementschefen inte biträda förslaget om en utvidgning av kretsen av de änkepensionsberättigade på sätt kommittén förordat. och inte heller dess förslag om vårdnadsbidrag.

Däremot lades i propositionen fram förslag om en höjning från tio till tolv år av den beträffande rätten till änke— och änklingsbidrag uppställda åldersgrän- sen för barnet. Den föreslagna höjningen antogs av riksdagen. och lagänd- ringen trädde i kraft den 1 januari 1956.

Redan under tiden före den sistnämnda ändringens ikraftträdande hade startat ett betydande utrednings- och reformarbete, vilket så småningom utmynnade i genomförandet av den allmänna tilläggspensioneringen. Redan år 1947 tillkallades sålunda den s. k. pensionsutredningen, vilken i oktober 1950 avgav ett principbetänkande (SOU 1950z33) med förslag till allmän pensionsförsäkring. År 1951 tillsattes en ny utredning, som fick i uppdrag att på grundval av 1950 års principbetänkande och under hänsynstagande till avgivna remissyttranden utarbeta ett slutligt förslag till allmän pensionsför- säkring.

Detta utredningsuppdrag redovisades i betänkandet (SOU 1 95532) Allmän .

pensionsförsäkring. Enligt förslaget skulle utgå bl.a. familjepension. vartill rätt skulle tillkomma änka. förutvarande hustru samt barn under 19 år efter avliden försäkrad. Utredningen framhöll som grund för sitt förslag att familjepension alltid borde utgå till personer som enligt vad erfarenheten visade mera regelmässigt var berättigade till underhåll och för sin försörjning på en viss standard beroende av den försäkrade. Å andra sidan borde rätten till familjepension begränsas till att avse allenast sådana personer. Någon individuell behovsprövning borde alltså inte förekomma.

Medan pensionsutredningens slutbetänkande ännu var föremål för remiss— behandling tillkallades i januari 1956 den s.k. allmänna pensionsbered— ningen med uppdrag att biträda vid fortsatt handläggning av frågan om en förbättrad pensionering och därmed sammanhängande spörsmål. Bered- ningen avgav i februari 1957 betänkandet (SOU 1957:7) Förbättrad pensio- nering, vilket hade karaktär av ett principbetänkande och avhandlade både folkpensioneringen och en påbyggnad på denna genom en tilläggspensione- ring.

I fråga om folkpensioneringen ansåg beredningen bl. a. att dess familjepen— sionering borde ges en större enhetlighet samtidigt som förmånema för- bättrades och inkomstprövningen begränsades. Enligt förslaget skulle under beteckningen änkepension sammanföras de änkeförmåner som reglerades i folkpensioneringslagen och i lagen om änke- och änklingsbidrag. Villkoren för rätt till förmånen borde enligt beredningen utformas efter nya och mer schematiska grunder. Sålunda borde full änkepension utgå till änkor som fyllt 55 år vid mannens död, medan pensionen till yngre änkor borde utgå med lägre beloppju yngre de var vid dödsfallet. Till änka som inte uppnått 36 års ålder borde inte utges pension. om hon inte hade barn under 19 år i hemmet. Alla änkor med sådant barn borde oavsett egen ålder erhålla full änkepension. Vidare skulle enligt förslaget utges änklingspension till änkling med barn under 19 år i hemmet. Beredningen framhöll härvidlag att det torde vara ovedersägligt att änklingar med icke vuxna barn i hemmet ofta befann sig i ett svårt läge, eftersom den kvinnliga arbetskraft som vanligen behövdes i hemmet ställde sig mycket kostsam. Behov av ekonomisk hjälp förelåg ofta i dessa fall. 1 de fall då inga bam eller endast vuxna barn "fanns i hemmet syntes däremot i allmänhet inte föreligga något behov av änklingspension.

Vidare framhöll beredningen att vissa av de särskilda barnbidragen, nämligen de som utgick på grund av att barnet förlorat sin huvudsakliga försörjare, fullgjorde funktionen av bampension. Bestämmelserna om dessa bidrag borde inarbetas i folkpensioneringslagen. Pensionen borde utges tills barnet fyllde 19 år. Återstående särskilda barnbidrag hade karaktären av

bamtillägg till försörjarens folkpension. och även reglerna om dessa tillägg borde inarbetas i lagen om folkpensionering.

Enligt förslaget skulle änke- och änklingspension samt barnpension fram- deles utgå utan inkomstprövning. Beredningen anförde att inkomstpröv- ningen av änkepension var ägnad att göra de änkor som under äktenskapet inte utövat förvärvsarbete obenägna att inträda i förvärvslivet. ehuru de var fullt arbetsföra. Även andra skäl anfördes mot en sådan prövning. Bl.a. framhölls att inkomstprövningen försvårade påbyggnaden å folkpensionen i form av frivillig pensionering eller sparande av olika slag. Den nödvändig- gjorde vidare en prövning av de pensionsberättigades inkomst— och förmö- genhetsförhållanden. vilken var administrativt betungande och mindre tillta- lande ur den enskildes synpunkt.

Vad angår tilläggspensioneringen förelåg inom allmänna pensionsbered— ningen tre olika alternativ. Enligt majoritetens förslag skulle alla löntagare omfattas av en obligatorisk tilläggspensionering. enligt vilken förmånerna skulle relateras till den försäkrades tidigare inkomster. Familjetilläggspension borde i princip utgå till sådana änkor och änklingar som fick rätt till motsvarande bottenpension samt till barn under 19 år. Det förutsattes att änketilläggspension i princip skulle kunna utgå även sedan änkan blivit ålders- eller invalidpensionär.

Sedan pensionsfrågoma år 1957 gjorts till föremål för folkomröstning, lörelade regeringen i prtnrositionen 1958 A:55. på grundval av allmänna pensionsberedningens betänkande, riksdagen dels förslag om ändringar inom den gällande lagstiftningen om folkpension. dels förslag till riktlinjer för en allmän pensionsreforrn. Riksdagen godtog i stort sett propositionen såvitt gällde folkpensioneringen. medan förslaget om lagfäst tilläggspensionering avslogs.

Vid 1958 års riksdag fattades sålunda viktiga beslut rörande folkpensione— ringen. Det fastslogs att ålderspensionen skulle successivt höjas. Riksdagen beslutade också att fr.o.m. den 1 juli 1960 införa icke inkomstprövade barnpensioner samt änkepensioner för äldre änkor och änkor med barn. Änkepensionen skulle i princip bli lika stor som ålderspensionen för ensamstående. Samtidigt förordade riksdagen fortsatt utredning av olika frågor på familjepensioneringens område.

Efter det att nyval skett till riksdagens andra kammare. lade regeringen till 1959 års riksdag fram propositionen 19591100 med förslag till lag om ,törsäkr'ittgför'allmän tilläggspension. Denna antogs av riksdagen och trädde i kraft den ljanuari 1960.

Reglerna för familjepension utformades i 1959 års lag om försäkring för allmän tilläggspension efter mönster av personalpensioneringen på avtalsom- rådet och erhöll därvid i huvudsak den utformning de har än i dag. Enligt 1959 års lag gällde dock att. om någon samtidigt med tilläggspension i form av familjepension var berättigad till tilläggspension i form av ålders- eller förtidspension. endast den största av tilläggspensionema utgavs.

Som motivering för de föreslagna reglerna om familjepension hänvisade föredragande departementschefen till sina uttalanden härom i 1958 års principproposition. I denna (prop. 1958 A155) framhöll han att änkepensio- neringen inom folkpensioneringen byggde på förutsättningen att en kvinna som blev änka vid relativt hög ålder eller en änka som hade små barn ofta inte

kunde klara sin försörjning genom förvärvsarbete. Trots att pensionsskyd'det för änkoma och deras barn successivt byggts ut. hade de i pensionshänseende med fog kunnat betraktas som en eftersatt minoritet i vårt samhälle. Strävandena på pensionsområdet hade i detta fall förenats med de krav på en aktiv familjepolitik — med särskild inriktning på de ensamstående mödrarna — som hade vuxit sig allt starkare på senare år. För den enskilda familjen hade ett effektivt familjeskydd kommit att framstå som allt viktigare. ju mer man uppnått av trygghet i arbetet och trygghet för ålderdornen. Departements- chefen framhöll att de tre delarna av pensionsskyddet, som avsåg ålderdom. invaliditet och försörjarens död. inte kunde skiljas från varandra utan sociala vådor. Liksom folkpensioneringen måste den framtida tilläggspensioneringen av både principiella och praktiska skäl omfatta såväl ålderspensionering som invalid- och familjepensionering.

Den av 1958 års riksdag förordade utredningen rörande familjepensione- ringen inom folkpensionssystemet anförtroddes 1958 års .s'ot'ial/iirsäkringr— konunitte. som i oktober 1959 avlämnade ett betänkande (SOU 1959:32) med förslag till förbättrade familjeförmåner inom folkpensioneringen m. m. På grundval av betänkandet framlades propositionen 196075. vilken antogs i huvudsak oförändrad av riksdagen (ZLU 20 och 37). De beslutade ändringarna trädde i kraft den 1 juli 1960. Genom dessa tillkom i huvudsak de regler om änkepension inom folkpensioneringen vilka alltjämt är gällande.

Samtidigt infördes en ny lag om bampensioner. till vilken överfördes reglerna i 1947 års lag om särskilda barnbidrag såvitt gällde bidrag till barn som förlorat en av eller båda sina föräldrar. Barnpension skulle utan inkomstprövning utgå med 1 000 kr om året till dess barnet fyllde 16 år. Om barnet mist båda föräldrarna utgjorde pensionen 1 400 krom året. De antagna lagändringarna motsvarade i huvudsak innehållet i det principbeslut på området som fattades av 1958 års riksdag.

I fråga om förutsättningama för oreducerad änkepension till änkor med barn i hemmet framhöll socialförsäkringskommittén (SOU l959:32)att syftet med pensionen i dessa fall var önskemålet att bereda änkan möjlighet att hålla ihop hemmet och familjen medan barnen ännu var så små att de utgjorde hinder för henne att försörja sig genom förvärvsarbete. I fråga om åldersgrän- sen för barnet föreslog kommittén att denna skulle bestämmas till 16 år. Efter den tidpunkten utgjorde barnet enligt kommitténs uppfattning inte något hinder för änkan att ägna sig åt förvärvsarbete. och någon särställning för änkan i pensionshänseende var inte längre motiverad på grund av att hon hade barn i hemmet. Till denna bedömning anslöt sig föredragande departements- chefen och riksdagen. ' '

Enligt de ändrade reglerna skulle änkepension på grund av dödsfall efter den 30juni 1960 inte vara beroende av inkomstprövning. Härom uttalade andra lagutskottet (ZLU 1960z20) att det torde vara ostridigt att med inkomstpröv— ningen följer vissa icke önskvärda verkningar. Sålunda motverkade den ofta de pensionsberättigades vilja att skaffa sig förvärvsarbete. Det erinrades om att riksdagen år 1958 uttalat sig för att inkomstprövningen borde avskaffas inom de två mest betydelsefulla områden där den ännu fanns kvar, nämligen inom änkepensioneringen och invalidpensioneringen. Det i enlighet härmed fram- lagda förslaget att ta bort inkomstprövningen för kvinnor som blev änkor efter den 30juni 1960 var således. framhöll utskottet, ett stegi riktning mot att helt

slopa inkomstprövningen inom folkpensioneringen. Enligt utskottet borde de härför erforderliga reformerna genomföras så snart finansiella och andra förutsättningar förelåg.

I enlighet med sina direktiv prövade soeialförsäkringskommittén frågan om pensionsförmåner åt frånskilda kvinnor vilkas förutvarande make avlidit. Kommittén anförde på denna punkt att det kunde antas att en frånskild kvinna. som genom förre mannens död miste en väsentlig del av sin försörjning, kom i en lika besvärlig situation som om äktenskapet upplösts genom och vid samma tidpunkt som dödsfallet. På grund av dödsfallet bortföll den rätt till underhållsbidrag från förre mannen som den frånskilda kvinnan dessförinnan kunde ha haft. Kommittén lade fram förslag om att en efterlevandepension, till beloppet motsvarande hälften av änkepensionen, skulle utges till frånskild kvinna vid den förutvarande mannens död under i princip samma förutsättningar när det gällde ålder och förekomst av barn som om äktenskapet upplösts först genom mannens död. För pensionsrätt skulle inte vara avgörande att underhållsbidrag utgick vid dödsfallet. Ett sådant krav ansåg kommittén oacceptabelt eftersom det skulle utestänga åtskilliga som hade större behov av pension än de frånskilda som fått rätt till underhållsbi- drag. Ekonomiskt bättre ställda skulle gynnas framför ekonomiskt sämre ställda, något som skulle strida-mot de principer på vilka folkpensioneringen var och borde vara byggd. Kommittéförslaget i berörd del utsattes för kritik under remissbehandlingen och i propositionen (nr 75) till 1960 års "riksdag avvisades detta med den motiveringen att pensionsrätten borde reserveras för sådana fall då det kunde antas vara vanligt att den frånskilda kvinnan kom i ett sämre försörjningsläge genom mannens död. Även sambandet med tilläggs- pensioneringen borde beaktas. Frågan borde därför enligt departementschefen övervägas i ett större sammanhang.

Socialförsäkringskommittén upptog vidare frågan om änklingspension och framhöll härvidlag att den ekonomiska situationen vid en makes frånfälle kort kunde beskrivas så, att vid mannens död den inkomst som bildat underlag för familjens försörjning ofta försvann helt eller till större delen, under det att vid hustruns död samma inkomst i regel bestod, därvid dock familjens levnads- kostnader ofta steg därigenom att den lejda kvinnliga arbetskraft som i regel behövdes för skötseln av hemmet och barnen ställde sig mycket kostsam. Enligt kommittén torde det vara obestridligt att änklingar med icke vuxna barn befann sig i ett svårt ekonomiskt läge. Emellertid ansåg kommittén att änklingsfamiljemas hjälpbehov bäst tillgodosågs genomatt ge moderlösa barn rätt till barnpension, något som kommittén hade föreslagit. Kommittén prövade emellertid också spörsmålet huruvida en särskild änklingspension kunde anses erforderlig vid sidan av barnpensionen. Härom anförde kommit- tén:

Enligt kommitténs uppfattning är det endast i de fall där det finnes hemmavarande ieke vuxna barn. som ett verkligt behov av fortlöpande ekonomisk hjälp-efter hustruns död generellt kan presumeras. Att tillerkänna en änkling utan hemmavarande barn rätt till änklingspension torde i regel icke vara motiverat. Änklingen har normalt förvärvsar- bete, och änklingamas inkomstförhållanden är bättre än änkomas i motsvarande situation.

1 de fall åter där minderåriga bam finnes torde barnpensionen i de flesta fall lämna en nöjaktig hjälp. Genom barnpensionen varieras det ekonomiska stödet med hänsyn till

barnens antal. Har modern under sin livstid bidragit till familjens försörjning genom förvärvsarbete utom hemmet, kommerbamen vidare att i framtiden regelmässigt få sina pensionsförmåner förhöjda med tilläggspension efter henne.

Med anledning av vad sålunda anförts har kommittén icke funnit skäl framlägga förslag om införande av änklingspensioner inom folkpensioneringen.

I enlighet med socialförsäkringskommitténs uppfattning upptogs i propo— sitionen 1960z75 inte något förslag om införande av änklingspension inom folkpensioneringen. Även riksdagen (ZLU 1960:20)anslöt sig till kommitténs ståndpunkt. Genom riksdagens beslut upphävdes, som en följd av den nya lagstiftningen om bampensioner, 1947 års lag om bidrag till änkor och änklingar med barn.

Vad gällde rätten till de föreslagna bampensionema ansåg socialförsäk— ringskommittén att sådan pension borde utgå både till barn vars fader avlidit och till barn vars moder avlidit. Kommittén hänvisade härvid bl. a. till att den familjerättsliga lagstiftningen inte gör någon skillnad mellan könen. Den av allmänna pensionsberedningen förordade lösningen att anknyta rätten till barnpension till den huvudsakliga försörjarens frånfälle var enligt kommittén inte lämplig, bl. a. med hänsyn till svårigheterna i vissa fall att avgöra vem av föräldrarna som skulle anses inta en sådan ställning. Härtill anslöt sig föredragande departementschefen och riksdagen.

I fråga om storleken av pensionen till barn vars båda föräldrar avlidit förordade socialförsäkringskommittén samma pensionsbelopp som då en av föräldrarna var död. [ proposition 1960:75 fann departementschefen sig böra godta detta förslag, med hänsyn bl. a. till storleken av de förmåner som dessa barn erhöll med beaktande av både folkpension och tilläggspension. Vid utskottsbehandlingen i riksdagen biträddes förslaget också av utskottets majoritet. 1 en reservation till utlåtandet ansåg dock några ledamöter att pensionen borde utgå med högre belopp än eljest då barnets båda föräldrar avlidit. Vid omröstning i riksdagen stannade första och andra kammaren i olika beslut i den berörda frågan. När denna senare ånyo behandlades av andra lagutskottet (ZLU 1960:37) fann utskottet enhälligt — att sammanjämkning av kamramas skiljaktiga meningar lämpligen borde ske på så sätt att det beslutades att barnpension till barn vars båda föräldrar avlidit skulle utgå med 1 400 kr om året. dvs. med 400 kr högre än för barn som förlorat en av sina föräldrar. Riksdagen biträdde utskottets hemställan.

Sedan ett omfattande utredningsarbete genomförts antogs vid 1962 års riksdag lagen om allmänförsäkring, vilken trädde i kraft den 1 januari 1963. Den innebar en samordning mellan sjuk- och moderskapsförsäkring samt folk— och tilläggspensionering. Vissa nya ersättningsforrner infördes också i pensionssystemet. Såvitt gäller pensionsbestämmelsema innebar lagen om allmän försäkring ett införande av i stort sett de regler som fortfarande gäller. Rätten till ålderspension inträdde fortfarande vid 67 års ålder, men möjlighet infördes till förtida uttag vid tidigast 63 års ålder och till uppskjutet uttag. Invalidpensionen ersattes av icke inkomstprövad förtidspension. Som en särskild tilläggsförmån till ålders— och förtidspension infördes ett icke inkomstprövat bamtillägg, vilket ersatte återstoden av det tidigare särskilda barnbidraget. Reglerna för barnpension sammanfördes med bestämmelser om änkepension under rubriken familjepension. Samtliga pensionsformer an; knöts till det 5. k. basbeloppet och fönnånemas storlek angavs i procent härav.

Enligt övergångsbestämmelser till lagen trädde de ovannämnda reglerna om anknytning till basbeloppet inte i kraft omedelbart. Under en övergångstid, längst fram till utgången avjuni 1968, skulle i stället pensionsbeloppen anges i absoluta belopp. Såvitt gäller tilläggspensioneringen innebar lagen om allmän försäkring inga större förändringar gentemot lagen om försäkring för allmän tilläggspension. Genom lagen om allmän försäkring upphävdes bl.a. 1946 års lag om folkpensionering, 1947 års lag om särskilda barnbidrag och 1960 års lag om bampensioner.

Till grund för den nya lagstiftningen låg bl. a. 1958 års socialförsäkrings- kommittés slutbetänkande (SOU 1961:29) Förtidspensionering och sjukpen- ningförsäkring m. m. samt den inom socialdepartementet i anslutning härtill utarbetade departementspromemorian (SOU 1961 :39) Lag om allmän försäk- ring. rn. m. På grundval härav förelades riksdagen propositionen [962190 med förslag till lag om allmän försäkring. Förslagen antogs i huvudsak oförändrade av riksdagen (ZLU 196227). På någon punkt vann propositionen dock inte riksdagens bifall.

Som en nyhet inom tilläggspensioneringen infördes genom AFL regeln att vid sammanträffande av egenpension och efterlevandepension båda pensio- nerna kan utgå samtidigt. Till motivering av den föreslagna ändringen anförde socialförsäkringskommittén att full änkepension utgår oberoende av de inkomster änkan samtidigt kan ha av anställning eller av annat förvärvsarbete. Det förhållandet att arbetsinkomsten sedermera faller bort och ersätts av egenpension i form av förtidspension eller ålderspension kunde då enligt kommitténs mening inte rimligen tas till intäkt för att dra in änkepensionen, till vilken rätt grundats genom den avlidne mannens försäkring för tilläggs— pension.

1 propositionen (1962190) lades — på grundval av den inom socialdeparte- mentet utarbetade departementspromemorian (SOU 1961:39)— fram förslag att änkepension skulle kunna utgå också till frånskilda kvinnor. Sådan kvinna skulle enligt förslaget kunna erhålla pension efter den förutvarande mannen under förutsättning att denne vid tidpunkten för dödsfallet var skyldig att utge underhållsbidrag till kvinnan. Som motivering för förslaget erinrade departe- mentschefen inledningsvis om de grundprinciper på vilka den allmänna pensioneringen vilar. Han framhöll därvid bl. a. att syftet med änke- och barnpension är att ge en ersättning för vad familjen i ekonomiskt hänseende går miste om genom försörjarens död. Pension skulle allmänt sett ersätta bortfallen förvärvsinkomst enligt vissa grunder, vilka inom ett pensionssystem som det förevarande med nödvändighet måste bygga på generella bedöm-. ningar av pensionsbehovet. På en sådan generell bedömning vilade exempel- vis regeln att änkepension upphör, om kvinnan ingår äktenskap. Tillämpade man dessa grundsatser på spörsmålet om pensionsrätt för frånskilda kvinnor blev resultatet, framhölls det i propositionen, att pensionsrätt inte borde föreligga i andra fall än då kvinnans försörjningsläge försämrades vid den förutvarande mannens död. Det naturliga var därvid att knyta pensionsrätten till förhandenvaron av underhållsbidrag. Pensionen kom då att ersätta det underhållsbidrag som föll bort genom mannens död. Ytterligare anförde departementschefen:

Obestridligen kommer med denna lösning en del frånskilda 'kvinnor att sakna pensionsrätt. ehuru det av sociala skäl kunde vara motiverat att de erhöll någon form av

ekonomiskt stöd. Emellertid kan jag inte finna det riktigt att söka lösa detta problem inom ramen för änkepensioneringen. Frågan om de ensamstående kvinnornas och särskilt de ensamma mödramas problem i allmänhet bör tas upp från andra utgångspunkter. Jag vill i detta sammanhang inte underlåta att påpeka. att det i många fall skulle te sig egendomligt att utge änkepension till en frånskild kvinna, mot vilken mannen inte har någon underhållsskyldighet. Det finns enligt min mening inga skäl att exempelvis en frånskild kvinna i full förvärvsverksamhet helt plötsligt, kanske lång tid efter det äktenskapet upplösts, skulle bli berättigad till änkepension efter en man, vars död till ingen del påverkar hennes egna försörjningsmöjligheter.

Förslaget om införande av rätt till änkepension för frånskilda kvinnor godtogs emellertid inte av riksdagen. I sitt, av riksdagen godtagna. utlåtande (ZLU 1962:27) över propositionen och i anledning därav väckta motioner avstyrkte andra lagutskottet förslaget och förordade i stället en ny, förutsätt- ningslös utredning. '

Denna av utskottet förordade utredning borde ta upp även vissa motions-

. vägen framförda spörsmål om införande av änklingspensioner inom den allmänna pensioneringen och om en eventuell uppdelning mellan makar av pensionsrätten inorn tilläggspensioneringen. Utskottet framhöll därvid att i ett äktenskap, där båda makarna arbetar, familjens gemensamma ekonomi är uppbyggd på makarnas sammanlagda inkomster. Enligt utskottet vardet sannolikt att räkna med att detta skulle bli-alltmera vanligt i framtiden. En efterlevande make i ett sådant äktenskap kunde, anförde utskottet, ha samma behov av efterlevandepension som en hustru. Frågan borde därför underkastas en förutsättningslös utredning.

Den av riksdagen begärda utredningen kom till stånd inom ramen för pensionsförsäkringskommitténs arbete (se avsnitt 3.2).

Efter ikraftträdandet av lagen om allmän försäkring har denna och de därtill anknutna författningarna ändrats vid ett flertal tillfällen.

Såvitt gäller beräkningen av ålderspension, förtidspension och änkepension

' från folkpensioneringen slopades övergångsbestämmelsema med verkan fr. o. m. den 1 juli 1968. För ensamstående pensionär utgick därefter ålders— och förtidspensionen med 90 % av basbeloppet medan pensionen för gift pensionstagare, vars make också uppbar hel pension, utgjorde 70 % av basbeloppet för år räknat. Full änkepension utgick med 90 % av basbeloppet, medan barnpensionen uppgick till 25 % av basbeloppet för barn som förlorat en av sina föräldrar och 35 % härav för föräldralösa barn. Fram till nämnda datum uppräknades folkpensionens grundbelopp successivt genom beslut av riksdagen. Bampensionema anknöts dock till basbeloppet redan fr. o. m. den 1 juli 1964.

Med verkan fr. o. m. den 1 juli 1969 infördes, enligt en särskild lag av år 1969, pensionstillskott att utgå till pensionstagare med låg eller ingen ATP. Under tiden den 1 juli 1969 - den 30 juni 1970 utgick pensionstillskott med 3 % av basbeloppet för att därefter höjas med 3 % av basbeloppet den 1 juli varje år. Pensionstillskotten avsågs att stiga så att de den 1 juli 1978 uppgick till 30 % av basbeloppet. I samband med ikraftträdandet av en omfattande pensionsreform den 1 juli 1976 ändrades emellertid reglerna, och det beslutades att pensionstillskottet skulle stiga ytterligare så att det fr. o. m. den 1 juli 1981 skulle uppgå till 45 % av basbeloppet för år räknat såvitt gäller ålders- och änkepension. Samtidigt förordnades att pensionstillskott till

förtidspension skulle utgå med dubbelt så högt belopp och fr. o. m. nämnda tidpunkt utgöra 90 % av basbeloppet.

Ytterligare höjning av folkpensionen skedde den 1 januari 1975. Grund- förrnånen i form av hel ålders- eller förtidspension utgör därefter 95 % resp. 77,5 % av basbeloppet beroende på den försäkrades civilstånd och makens pensionsförmåner. Även änkepensionen höjdes till 95 % av basbeloppet (prop. 1974:129, SfU 32).

Förutsättningama för erhållande av förtidspension mildrades genom lagändringar åren 1970, 1972 och 1973 (jfr under avsnitt 8.4.1).

Bampensionema inom folkpensioneringen förstärktes genom lagändring den 1 januari 1974, varvid även mer enhetliga regler skapades för sådan pension och för bidragsförskott (se under avsnitt 3.2).

Den 1 juli 1976 genomfördes. som ovan nämnts, en omfattande pensions- reform. Utöver de tidigare redovisade förbättringarna av pensionstillskotten innebar reformen bl. a. att den allmänna pensionsåldern sänktes till 65 år och att förtida uttag av ålderspension medgavs fr.o.m. fyllda 60 år. Vidare infördes genom lagen om delpensionsförsäkring rätt till pension för arbetsta- gare som inför övergången till ålderspension trappar ned sitt förvärvsarbete. Denna försäkring för delpension utvidgades den 1 januari 1980 till att omfatta även egna företagare och uppdragstagare.

En viss förstärkning av bampensionema inom folkpensioneringen genom- fördes med verkan fr. o. m. den 1 juli 1981 i syfte att kompensera ändrade beräkningsgrunder för basbeloppet, vilka införts med verkan fr. o. m år 1981 (prop. 1980/81:100 bil. 8, 511) 21).

3.2 Pensionsförsäkringskommitténs principförslag m. m. Som nämnts i föregående avsnitt begärde riksdagen vid behandling av propositionen (1962z90) med förslag till lag om allmän försäkring en förutsättningslös utredning av frågorna om änklingspension, änkepension till frånskild kvinna vars förutvarande make avlidit och eventuell uppdelning mellan makar av pensionsrätten inom tilläggspensioneringen. Uppdraget att göra denna utredning anförtroddes pensionsförsäkringskommittén. År 1967 fick kommittén tilläggsdirektiv att med anledning av en framställning av riksdagen - utreda frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor inom socialförsäkringssystemet.

I sitt i mars 1971 avlämnade slutbetänkande (SOU 1971.'19) Familjepen- sionsfrågor m. m. redovisade pensionsförsäkringskomm-ittén sina principiella överväganden i fråga om utformningen av ett framtida familjepensionssystem. ' Dessa överväganden hade närmast formen av en målsättning på lång sikt. Härjämte lade kommittén, för mera omedelbart genomförande, fram förslag till konkreta åtgärder på olika områden inom familjepensioneringen. Ytter- ligare behandlades i betänkandet vissa andra spörsmål med avseende på efterlevandepensioneringen beträffande vilka kommittén dock inte ansåg sig böra föreslå ändring i de gällande reglerna. ' Pensionsförsäkringskommittén företog inledningsvis en genomgång av de bestämmelser inom den allmänna pensioneringen som gör skillnad mellan kvinnor och män och undersökte i vad mån dessa skillnader fortfarande var

motiverade mot bakgrund av de förändringar som ägt rum inom samhällslivet och den utveckling som kunde förutses i framtiden. Kommittén framhöll därvid att den mest betydelsefulla skillnaden var att såväl folk- som tilläggspensioneringen hade regler om änkepension under det att någon motsvarande pensionsrätt för efterlevande man inte fanns. I sammanhanget erinrade kommittén också om hustrutillägget, som kunde utgå endast till kvinnor. '

Kommittén framhöll att den tid då majoriteten av de gifta kvinnorna i det övervägande antalet fall ägnade sig åt förvärvsarbete närmade sig snabbt. Att detta skulle komma att medföra en större jämställdhet mellan de gifta kvinnorna och männen i ekonomiskt avseende och i försörjningshänseende var enligt kommittén uppenbart. Detta förhållande, ansåg kommittén, måste påverka förutsättningama för familjepensionssystemet.

Vidare anförde kommittén att änkepensioneringen började framstå som i vissa avseenden mindre motiverad från social synpunkt. Det kunde ifråga- sättas om en kvinna, som inte vårdar barn och som är sysselsatt med ett välavlönat yrkesarbete. bör ha en änkepension när mannen avlider. Man kunde fråga sig varför hon, när hon efter mannens frånfälle är ensamstående, bör ha en avsevärt högre ekonomisk standard än sina arbetskamrater, bland vilka kan finnas änklingar och ogifta i en socialt sett jämförlig situation. Gällande regler kunde för den gifta kvinnan sägas innebära en garanti för viss del av den ekonomiska standard hon hade som gift. Det befogade i detta kunde diskuteras. Den pågående utvecklingen rörande kvinnors förvärvsarbetsfre- kvens gav enligt kommittén en antydan om att änkepensioneringen i dess gällande utformning inte skulle komma att vara ändamålsenlig i framti- den.

För att klargöra hur efterlevandepensioneringen skulle kunna vara utfor- mad i ett samhälle, där det övervägande flertalet av kvinnorna förvärvsarbetar och där det finns en större faktisk jämställdhet i arbetslivet, undersökte kommittén de situationer där generellt sett ett efterlevandepensionsskydd kunde anses vara motiverat. Kommittén fann att de personer som särskilt behövde ett sådant skydd var minderåriga barn, försörjare till sådana barn samt vissa äldre kvinnor och män — som saknade möjlighet att gå ut i förvärvslivet. [ fråga om den sistnämnda gruppen framhöll kommittén att redan det förhållandet att dessa kvinnor på grund av omvårdnad om barn eller av andra skäl under lång tid tvingats avstå från förvärvsarbete kunde vara ägnat att skapa speciella svårigheter i fråga om försörjningen efter makens bortgång. Enligt kommittén kunde man dock. om den pågående utvecklingen i vad avser kvinnors förvärvsarbete fortsatte, utgå från att antalet kvinnor i denna kategori skulle minska. Beträffande den andra gruppen ansåg kommit- tén att-eri efterlämnad försörjare till minderåriga barn det må vara frågan om fader eller moder— otvivelaktigt kunde när den andra försörjaren avlider ha ett starkt behov av ekonomiskt skydd även i ett samhälle där kvinnan i långt högre grad än tidigare förvärvsarbetar. Det kunde för den efterlämnade försörjaren bli nödvändigt att åtminstone temporärt — lämna sitt förvärvsarbete och helt ägna sig åt barnen. Även i de fall då en efterlevande försörjare fick ta vård om något äldre barn i synnerhet om dessa var flera fanns det ofta ett uttalat behov av skydd. Kommittén påpekade därvid att arbetet med att hålla samman en familj med tonåringar ibland. kunde vara mycket betungande.

Kommittén framhöll att den primära uppgiften för den allmänna pensio- neringen alltid måste vara att ge de försäkrade ett efter den aktuella situationen anpassat skydd. Tanken att i ett framtida samhälle avskaffa änkepensionen utan att ersätta den med något annat kunde enligt kommittén inte realiseras med hänsyn till de skyddsbehov som även då skulle komma att finnas. Kommittén diskuterade därföri betänkandet hur ett ändamålsenligt pensions- skydd för de olika grupperna borde vara utformat.

Dessförinnan anlade kommittén emellertid några synpunkter på mera allmängiltiga lösningar av problemet. Härvid framhöll kommittén att syn- punkten om likställighet mellan man och kvinna naturligtvis var viktig, men den synpunkten kunde inte få bli ensam avgörande. Vidare anfördes att, när man så långt möjligt vill ge hjälp där sådan behövs, tanken på att införa en inkomstprövad efterlevandepension låg nära till hands. En fördel med en sådan ordning var att man nådde dem som bäst behöver förmånen men inga andra. Den var också relativt sett minst kostnadskrävande. Enligt kommittén var emellertid en inkomstprövning förenad med så stora nackdelar att den så långt möjligt borde undvikas i ett framtida familjepensionssystem. Bl. a. var det svårt att åstadkomma regler som accepterades av de berörda. Själva prövningen uppfattades ibland som orättvis. lnkomstprövning kunde också leda till minskad lust att gå ut i förvärvslivet. Och i fråga om tilläggspensio- neringen skulle det starkt strida mot dess principer att införa inkomstprövning av traditionell art.

En annan diskuterad linje var ett s. k. tudelningssystem, som skulle innebära att envar av makarna tillgodofördes hälften av de pensionspoäng till ATP som de tillsammans för varje år hade förvärvat och detta oavsett om en av dem eller båda haft förvärvsarbete. En hustru som hade sin verksamhet helt förlagd till hemmet skulle alltså enligt detta få hälften av mannens pensions- poäng. Systemet stod också i viss överensstämmelse med de principer på vilka giftennålsbalkens principer om giftorätten grundats. Enligt tudelningsprinci- pen kom vardera maken att bygga upp en rätt till egenpension, vilken rätt givetvis behölls om äktenskapet upplöstes, (. ex. genom skilsmässa. Kommit- tén framhöll att en sådan princip emellertid inte i sig skulle lösa frågorna om jämställdhet mellan man och kvinna inom den allmänna pensioneringen. Frågan om änke- resp. änklingspension skulle i princip vara i samma läge som förut. Principen skulle vidare innebära en genomgripande omläggning av hela tilläggspensionssystemet i riktning mot att ge äktenskapet en större betydelse i- ekonomiskt hänseende. Den skulle dessutom innebära en så väsentlig omstöpning av hela pensionssystemet att kommittén inte ansåg det vara möjligt att genomföra en sådan ändring. Som skäl mot tudelningsprincipen framhöll kommittén ytterligare: 1 de fall. där endast en av makarna har förvärvsinkomst, blir en följd av tudelnings- principen att den förvärvsarbetande endast förvärvar rätt till hälften så stor egenpension som enligt nuvarande regler— den andra hälften tillkommerju den andre maken. 1 den mån äktenskapet består får emellertid makarna, när de båda uppnått pensionsåldern och först då. egenpension med samma belopp som den förvärvsarbetande nu får för egen del. Om en av makarna avlider sedan båda fått egenpension, får den efterlevande givetvis endast behålla sin egenpension jämte eventuell efterlevandepension efter den andre. I förhållande till nuvarande läge innebär detta, att den förvärvsarbetande maken, som—nu får behålla hela sin på odelade pensionspoäng grundade pension. får det sämre och den icke förvärvsarbetande det bättre.

Kommitténs överväganden utmynnade i att änkepensioneringen i ett framtida familjepensionssystem borde ersättas med dels en utbyggd bampen- sionering, dels en oberoende av kön utgående försörjarpension, dels särskilda åtgärder för efterlevande beträffande vilka det på grund av ålder eller av andra skäl inte kunde ifrågasättas att de skulle gå ut på arbetsmarknaden.

Försörjarpensionen var avsedd att utgå efter den ene försörjarens död oberoende av om det var mannen eller kvinnan som levde efter så länge vederbörande hade barn under en viss ålder att ta vård om. Förmånen skulle ersätta det bortfall av kontantinkomster och arbetsinsatser i hemmet som dödsfallet medfört. Den borde därför konstrueras som en efterlevandepension och inte som en egenpensionsfömiån. Pensionen skulle vara avvägd så att den gav den efterlevande möjlighet att ägna tillräcklig tid åt barnens vård och uppfostran.

Kommittén framhöll att man fick räkna med att vissa äldre personer måste erhålla ett speciellt skydd i ett framtida pensionssystem, varigenom tillsågs att de erbjöds en skälig standard efter makens död. Vägarna härtill var enligt kommittén flera. Det ur alla synpunkter mest önskvärda var självfallet att den efterlevande maken i förekommande fall efter erforderlig utbildning — erbjöds ett för denne lämpligt arbete och att detta gav en sådan inkomst att vederbörande tillfredsställande kunde försörja sig. Behovet av särskilda samhälleliga stödåtgärder bortföll då i motsvarande mån. För dem som på grund av ålder, hälsotillstånd eller arbetsmarknadsmässiga förhållanden hade särskilda svårigheter att få en tillfredsställande inkomst av eget arbete borde enligt kommittén hjälp beredas dels inom pensioneringens ram genom ålderspension och genom vidgad rätt tillförtidspension, dels på andra sätt t. ex. genom arbetsmarknads'politiska åtgärder. Vissa efterlevandepensions- förmåner kunde enligt kommitténs mening också bli aktuella. Kommittén menade att det var naturligt att i samband med en framtida familjepensions- reform ta upp reglerna om förtidspension till omprövning. Vid en sådan varen av de möjligheter som måste övervägas att åt den ifrågavarande kategorin ge förtidspension efter speciella regler. Det kunde då övervägas att helt släppa det gällande kravet på medicinsk grund för arbetsförmågans nedsättning. Arbets- marknadsmässiga och andrajämförbara grunder skulle då bli tillfyllest för rätt, till förtidspension. Genom de nämnda formerna för ett framtida familjepen- sionssystem skulle enligt kommittén skapas ett system som gav pensionsskydd oberoende av kön i de situationer då behov av skydd generellt sett förelåg.

Kommitténs förslag innebar att de nämnda förmånerna skulle ersätta änkepensioneringen. När detta kunde ske ansåg kommittén att det då inte var möjligt att med bestämdhet förutsäga. Det framstod för kommittén som orealistiskt att omedelbart genomföra en stor familjepensionsreform. Det viktigaste skälet härför var att änkepensioneringen fortfarande ansågs fylla ett stort socialt behov, varför övergångstiden vid genomförandet måste bli lång. Härvid anförde kommittén att sådana synpunkter hade betydelse särskilt i glesbygdema, där det på vissa håll kunde vara svårt för kvinnor att erhålla förvärvsarbete. Problemet kom emellertid med all sannolikhet på lång sikt att minska i betydelse allteftersom förvärvsfrekvensen bland kvinnoma ökar och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna byggs ut. Enligt kommittén kunde man alltså konstatera att vidgade möjligheter på arbetsmarknaden var en av de väsentligaste förutsättningama för att minska behovet av änkepensionering

efter gällande generösa regler. Samtidigt måste. framhöll kommittén, slås fast ' att utvecklingen på detta område gått snabbt under senare år. Ytterligare anförde kommittén:

I detta sammanhang bör också framhållas att frågan om behovet av änkepensionering i dess nuvarande form i stor utsträckning kan ses som ett generationsproblem. Hos den äldre generationen lever i inte ringa grad det traditionella synsättet på kvinnans roll i äktenskapet kvar. Eftersom mannens arbetsinkomst i många fall är den enda kontantinkomsten i familjen har änkepensionen för denna generation otvivelaktigt en avgörande betydelse som trygghetsfaktor. Familjens hela ekonomiska standard är uppbyggd kring mannens arbetsinkomst och de pensionsrättigheter han förvärvat. Hos den yngre generationen däremot är det i dag närmast en självklar sak att kvinnan skall ha förvärvsarbete. Eftersom änkepensioneringen fortfarande har stor betydelse som trygghetsfaktor i många fall måste anpassningen till ett försörjarpensionssystem tillåtas ta en viss tid. Detta förringar ingalunda betydelsen av att en skiss för den framtida utformningen av.efterlevandepensioneringen nu framlägges.

Dessa och andra skäl bl. a. skulle en sådan reform fjärma oss från vad som gällde i andra jämförbara länder och från villkoren i gällande multilaterala socialförsäkringskonventioner — vägde enligt kommitténs mening så tungt att en genomgripande familjepensionsreform av det slag som kommittén dragit upp riktlinjer för måste skjutas på framtiden. Det av kommittén skisserade systemet borde emellertid ses som ett framtidsmål för reformsträvandena på familjepensioneringens område. Vid reformarbetet på familjepensionsfältet måste man arbeta med långa perspektiv. och det var därför av värde att det mera långsiktiga målet för reformsträvandena preciserades även om reformen inte kunde i hela sin vidd genomföras inom de närmaste åren därefter. I detta sammanhang framhöll kommittén också det önskvärda i att reformarbetet inom allmän. offentlig och privat tjänstepensionering i stort sett följde likartade vägar.

1 betänkandet lade pensionsförsäkringskommitten emellertid fram förslag till vissa omedelbara reformer, vilka borde ses som steg på vägen mot förverkligandet av den familjepensionsreform som angivits vara målet för reformsträvandena. De åtgärder som enligt kommitténs uppfattning kunde vidtas genast var att dels förbättra folkpensioneringens bampensioner genom att höja åldersgränsen. dels införa en särskild pensionsförmån benämnd bampensionstillägg. Vidare föreslogs att bestämmelserna om hustrutillägg skulle ges motsvarande tillämpning beträffande män. Även vissa andra ändringsförslag framlades.

Kommittén föreslog sålunda att den dåvarande åldersgränsen vid 16 år för rätt till barnpension från folkpensioneringen skulle höjas till 18 år så att överensstämmelse skulle uppnås med vad som gällde i fråga om bidragsför- skott. Som motivering till förslaget anfördes också att det ökade kravet på utbildning hade medfört att en stor andel barn fortsatte att studera också efter 16 års ålder. Det fanns anledning anta att utbyggnaden av den nya gymnasieskolan skulle ytterligare öka antalet studerande ungdomar i ifråga- varande åldrar. '

Som ett steg mot förverkligandet av fullt genomförd könsjämlikhet och ökad satsning på barnpensioneringen föreslog kommittén en utbyggnad av bam— pensionerna inom folkpensioneringen i de fall då änkepension inte utgick. Dessa förbättringar skulle komma till stånd genom införandet av det ovan

nämnda barnpensionstillägget, vilket skulle utgå till barnpension i samtliga fall då änkepension inte utgick efter den avlidne.

Kommittén ansåg vidare att det med fog kunde ifrågasättas om det var motiverat att utge änkepension till unga änkor utan barn. Dessa, framhöll kommittén, hade regelmässigt möjlighet att tillfredsställande försörja sig själva. Om så icke skulle vara fallet borde de erhålla stöd i första hand genom arbetsmarknadsmyndighetema eller genom förtidspension. Från sociala synpunkter fanns enligt kommitténs uppfattning inte något generellt behov av änkepensionsskydd för ifrågavarande kategori. Med hänsyn härtill och för att erhålla överensstämmelse mellan reglerna inom folk- och tilläggspensione- ringen föreslog kommittén att en nedre åldersgräns för rätt till änkepension för barnlösa änkor skulle införas även inom tilläggspensioneringen och att denna gräns skulle sättas vid 36 års ålder, dvs. samma som inom folkpensione- ringen.

I enlighet med sina direktiv prövade pensionsförsäkringskommittén frågan om "komplettering av familjepensioneringen med änklingspensioner. I denna fråga erinrade kommittén om att de motiveringar som i huvudsak anförts för införandet av en änklingspension var dels att det skulle föreligga ett socialt behov av pension för änklingar. dels att jämställandet av könen i pensions- avseende skulle kräva en sådan pension. Som utgångspunkt fören reform hade man tagit änkepensioneringen. Enligt kommitténs mening kunde denna utgångspunkt självfallet diskuteras. Änkepensioneringen hade konstruerats med tanke på den familje- och försörjningssituation som tidigare var rådande. Att överföra regler som tillkommit mot bakgrund av dessa förhållanden på en grupp för vilka de inte ursprungligen var avsedda, nämligen änklingar, borde enligt kommitténs uppfattning inte komma i fråga utan att starka skäl kunde åberopas som hänförde sig till dagens och framtidens situation. Kommittén kunde inte finna att det i rådande situation generellt sett skulle föreligga ett socialt behov av livsvariga änklingspensioner efter mönster av änkepensio- neringen. Det räckte härvidlag att erinra om den kritik som riktats mot änkepensioneringen såvitt gällde vissa grupper av änkor, som av många ansågs alltför gynnade i pensionsavseende. Att införa änklingspensioner efter dessa regler ansåg kommittén vara uteslutet. Det skulle i ganska stor utsträckning innebära socialt sett helt omotiverade inkomstöverföringar. En man utan hemmavarande barn och med ett välbetalt arbete var regelmässigt inte i behov av ett periodiskt utgående livsvarigt ekonomiskt tillskott. Det låg enligt kommittén i sakens natur att det på sikt var önskvärt att i pensionsavseende åstadkommajåmlikhet mellan könen. Det skulle emellertid vara en kortsiktig lösning att införa en speciell pensionsförmån för änklingar, vilken inte skulle kunna utformas efter mönster av änkepensioneringen. Kommittén fann därför att jämlikhet mellan könen i pensionsavseende bäst åstadkoms på lång sikt genom en familjepensionsreform av det slag som i sina huvuddrag tidigare skisserats av kommittén. Ett införande dessförinnan av änklingspension skulle direkt försvåra en sådan framtida genomgripande reform. Kommittén avvi- sade sålunda tanken på att införa generella eller inkomstprövade änklings- pensioner.

l betänkandet behandlade pensionsförsäkringskommittén även frågan om frånskild kvinnas rätt till änkepension. I denna del anförde kommittén att det för ett socialförsäkringssystem var naturligt att man försökte finna de

situationer där behovet av skydd generellt sett var störst. Kommittén framhöll att den pågående utvecklingen mot en allt större ekonomisk självständighet för kvinnan talade för att behovet av ekonomiskt skydd för frånskilda kvinnor alltmer skulle komma att minska vid den förutvarande makens död. Syftet med kommitténs övriga förslagi betänkandet hade varit att skapa större jämställdhet mellan man och kvinna. Det skulle mot den bakgrunden te sig egendomligt att i ifrågavarande hänseende föreslå utvidg- ning av de förmåner som endast kunde tillkomma kvinnor utan att göra något motsvarande förslag för män. Kommittén ansåg sig därför inte böra föreslå en utvidgning av änkepensionsskyddet till att omfatta efterlevande frånskild maka. Det skyddsbehov som fanns för vissa äldre frånskilda kvinnor frck i stället tillgodoses på annat sätt, t. ex. genom egenpensionering eller arbets- marknadspolitiska åtgärder.

Med anledning av ett överlämnat utskottsutlåtande (2 LU 1964z55) prövade pensionsförsäkringskommittén frågan om änkepension inom ATP till sam- boende kvinna. En närmare redogörelse för kommitténs överväganden härvidlag lämnas i avsnitt 8.6.2.

1 avgivna remissyttranden över pensionsförsäkringskommitténs betänkan- de ställde sig det stora flertalet remissinstanser positiva till tanken att i en framtid avskaffa änkepensioneringen. Många betonade dock att detta, på grund av änkepensionens stora sociala betydelse, kunde ske först efter avsevärd tid. I några yttranden fann man att tiden ännu inte var mogen för ett slutligt ställningstagande till pensionssystemets framtida utformning. 1 andra yttranden åter efterlystes en tidsplan för reformeringen av efterlevandepen- sionen.

Familjelagssakkunniga, som i sitt utredningsarbete behandlar de ekono- miska rättsverkningama av äktenskap, togi avgivet remissyttrande upp frågan om samordning mellan lagstiftningen på äktenskapsrättens och familjepensioneringens område. Enligt de sakkunnigas mening borde utgångs- punkten vara att samstämmighet mellan de två områdena måste uppnås, så att om makar i äktenskapslagstiftningen behandlas som två ekonomiskt själv- ständiga individer samma utgångspunkt skall gälla också i pensionshänseen- de. I sitt yttrande anförde familjelagssakkunniga vidare:

Om samhälls- och familjestrukturen således—såsom också kommittén funnit- i dag inte gör det möjligt att avveckla änkepensioneringen är det otvivelaktigt även på pensions- området betydelsefullt att ha en någorlunda bestämd uppfattning om det långsiktiga målet för att kunna samstämma tid efter annan aktualiserade partiella reformer med detta mål. Och att målet måste vara ett läge. där det ekonomiska oberoendet vuxna familjemedlemmar emellan är normalfallet och där följaktligen pension för efterlevande make bara i ett mindre antal fall har en skyddsfunktion att fylla. torde det knappast råda delade meningar om. Endast i ett sådant läge har den fullajåimlikheten mellan man och kvinna realiserats. Di rektiven för reformarbetet inom familjelagstiftningen har en sådan samhälls— och familjestruktur som riktpunkt och anvisar denna lagstiftning som ett bland flera instrument att förverkliga målet. Vi kan därför inte finna någon motsättning mellan det av kommittén skisserade framtidsmålet och de riktpunkter som gäller för reformema inom familjelagstiftningen.

När det gällde frågan om vad som i en framtid skulle ersätta änkepensionen godtogs kommitténs förslag av de allra flesta remissinstansema. Avvikande mening anmäldes dock av riksförsäkringsverket. familjelagssakkunniga och

familjepolitiska kommittén. Dessa avstyrkte införandet av försörjarpension och menade att det utbyggda stödet i stället borde tillkomma barnet. vilket ”konstituerar behovet av vård och uppfostran och därmed av medel för att få behovet täckt" (familjelagssakkunniga). Riksförsäkringsverket framhöll att utvecklingen tveklöst gick i den riktningen att kvinnor likaväl som män har förvärvsarbete och att ett väsentligt ökat ansvar för barntillsyn läggs på samhället. Har mannen eller kvinnan inte möjlighet att förvärvsarbeta borde enligt verkets mening, allt efter omständigheterna, antingen åtgärder vidtas inom arbetsmarknadspolitikens ram eller förtidspension utgå. Med detta 4 betraktelsesätt blev det inte utrymme för vare sig efterlevandepension åt make utan barn eller försörjarpension för efterlevande förälders egen del. Familje- politiska kommittén betonade att ett förverkligande av pensionsförsäkrings- kommitténs tankegångar skulle innebära ett slags vårdnadsbidrag för änkors och änklingars barn. De skäl som kunde anföras för ett sådant bidrag gällde också andra typerav enförälderfamiljer och i princip även tvåförälderfamiljer. Familjepolitiska kommittén erinrade om att frågan om vårdnadsbidrag prövades inom den kommittén och fann det inte rationellt att lösa denna fråga specifikt för efterlevande med barn. Överhuvudtaget ställde sig kommittén tvivlande till tanken att "pensionera” ensamföräldrar på grund av att de hade barn. Liknande tankegångar utvecklades av riksförsäkringsverket, som mena- de att stödet borde ersätta bortfall av den avlidnes försörjningsinsats och inte bortfall av den kvarvarande försörjarens ekonomiska insats för att denne i större eller mindre omfattning skulle lämna sitt förvärvsarbete för vårdnad om minderårigt barn. Förmånen borde alltså ha formen av barnpension.

1 ett yttrande anfördes att det kunde vara" motiverat att i ett framtida pensionssystem bibehålla någon form av efterlevandepension för personer som var svårplacerade på arbetsmarknaden. Det fanns också skäl att utreda möjligheterna att utge temporär efterlevandepension under viss begränsad tid efter dödsfallet. En dylik pension skulle bidra till att underlätta omställningen och på ett mindre abrupt sätt låta den efterlevande anpassa sig till de nya förhållandena. Också i andra yttranden underströks vad kommittén anfört i fråga om skyddet för vissa äldre personer vars make avlidit samt framhölls det väsentliga i att man i framtiden lät de arbetsmarknadsmässiga synpunkterna väga tungt vid behandling av familjepensionsfrågor. Detta var av vikt inte minst mot bakgrund av den ofta mycket skiftande bild som arbetsmarknaden företedde på olika håll i landet. 1 olika yttranden betonades att man i första hand borde erbjuda arbetsmöjligheter och eventuellt utbildning samt först i andra hand tillgripa utvägen att medge förtidspension.

Pensionsförsäkringskommitténs uppfattning att änklingspensioner inte borde införas delades av flertalet av de remissinstanser som yttrade sig i frågan. ] ett yttrande anfördes att det skulle vara att ta ett steg tillbaka i utvecklingen om man införde en försörjar- eller änklingspension. Handlingslinjen för framtiden borde i stället vara att gradvis reducera efterlevandeskyddets omfattning när det gällde efterlevande Vuxna.

Det övervägande antalet remissinstanser som särskilt tog upp frågan instämde i kommitténs uppfattning att änkepensionsrätten inte borde utvid- gas till att avse också frånskilda kvinnor.

Pensionsförsäkringskommitténs framlagda förslag har inte lagts till grund för någon proposition till riksdagen och har således inte lett till ändrad

lagstiftning.

Emellertid har pensionsförsäkringskommitténs betänkande och de däröver avgivna remissyttrandena överlämnats till pensionskommittén i anslutning till att kommittén anförtrotts uppdraget att göra en fullständig översyn av familjepensioneringen inom den allmänna försäkringen.

Vidare gjordelamiljepolitiska kommittén en överarbetning av pensionsför- säkringskommitténs förslag om förbättringar av bampensionema inom folkpensioneringen och redovisade förslag på detta område i sitt slutbetän— kande (SOU 1972:34) Familjestöd. På grundval härav förelades riksdagen i propositionen 1973:47 angående förbättrade familjeförmåner inom den allmänna försäkringen förslag om höjning av åldersgränsen för rätt till barnpension inom folkpensioneringen från 16 till 18 år och om förstärkning av bampensionema genom införande av garantinivåer för folkpension i form av barnpension. Förslagen antogs av riksdagen. och de ändrade reglerna trädde i kraft den 1 januari 1974. Härigenom erhöll bampensionema inom folkpensioneringen den utformning de alltjämt har.

För tiden före den nämnda lagändringen utgick barnpension inom folkpen- sioneringen för år räknat med belopp motsvarande 25 % av basbeloppet, om en av barnets föräldrar avlidit, och 35 % härav eljest. [ sinmotivering till de föreslagna förstärkningama erinrade familjepolitiska kommittén om att samhällets ekonomiska stöd till enförälderfamiljema utgår främst genom bampensioner och bidragsförskott. De ensamstående vårdnadshavare som är änkor får därutöver ett försörjningsstöd genom änkepensioneringen. Kom- mittén framhöll som sin principiella uppfattning att stödet i olika enföräl- derssituationer borde vara lika stort oberoende av om fadern eller modern var vårdnadshavare och oberoende av orsaken till att vårdnadshavaren var ensamstående. Stödet borde ha till syfte att ersätta bortfallet av den ena förälderns försörjningsinsats för bamet,,inte att "pensionera" barnets vård- nadshavare under hela barnets uppväxttid. Enligt kommittén borde hand- lingslinjen för framtiden vara att gradvis reducera efterlevandeskyddets omfattning när det gäller efterlevande vuxna och i stället i ökad utsträckning inrikta de ekonomiska stödåtgärdema på barnen. Samhällsutvecklingen och de ändrade familjemönstren ledde till att skälen för att bibehålla änkepensio- nen blev allt svagare i framtiden. Kommittén ansåg att alla ensamstående vårdnadshavare borde tillförsäkras ett garantistöd motsvarande bidragsför— skottets nivå. I de fall då änkepension utgick var stödet redan normalt avsevärt större än bidragsförskottsnivån. Mot bakgrund av redovisade uppgifter om änkomas ekonomiska förhållanden fann kommittén inte skäl att förorda någon höjning av bampensionema i dessa fall. När barnpension från tilläggspensioneringen utgick i sådan omfattning att den sammanlagda barnpensionen motsvarade bidragsförskottets nivå fann kommittén inte heller någon höjning av bampensionema från folkpensioneringen vara motiverad. l övriga fall borde enligt kommitténs uppfattning barnpension utgå med samma belopp som bidragsförskottet. Detta skulle ske genom införande av garanti- .nivåer för barnpension från folkpensioneringen. Kommittén framhöll att konstruktionen betydde. förutom likformighet med bidragsförskottet, att olikheterna i behandlingen av olika grupper efterlevande föräldrar minskade. Stödet till änkoma låg kvar på oförändrad nivå, medan barnstödet ökade för änklingar liksom för frånskilda och ogifta efterlevande kvinnor.

Kommitténs synpunkter och förslag i denna del fick allmänt stöd vid remissbehandlingen. Även föredragande departementschefen (prop. 1973J47) delade kommitténs principiella uppfattning att det särskilda stödet till enförälderfamiljema borde ges mer enhetlig utformning och ta sikte på att i större utsträckning ersätta bortfallet av en förälders försörjningsinsats för barnet. Departementschefen framhöll att den föreslagna förstärkningen av bampensionema medförde en angelägen förbättring för de grupper av enförälderfarniljer som hade den lägsta förmånsnivån och skapade härigenom en större enhetlighet i samhällets insatser för olika grupper av enförälderfa- miljer.

Också vid riksdagsbehandlingen framfördes liknande synpunkter. Social- försäkringsutskottet (S/L' 1973519) konstaterade att den föreslagna konstruk- tionen av barnpensionen hade tillkommit som ett led i strävandena att i ökad utsträckning inrikta de ekonomiska stödåtgärdema på barnen. Förslaget innebar att olikhetema i behandlingen av skilda grupper efterlevande föräldrar minskade. Förslaget låg således. framhöll utskottet, i linje med de överväganden i fråga om inriktningen av ett framtida familjepensionssystem som redovisats av pensionsförsäkringskommittén och som riksdagen i andra sammanhang uttalat sin anslutning till.

3.3. Senare behandling av frågor rörande efterlevande- pensionering

3.3. l Rr'ksdagsbchand/ing Frågor om efterlevandepensioneringens utformning har. också efter det att pensionskommittén anförtroddes uppdraget att göra. en översyn härav. prövats av riksdagen varje år med anledning av olika motioner. Dessa har regelmässigt avslagits under hänvisning till kommitténs arbete.

Sålunda avslog riksdagen (SfU 1974124) redan år 1974, samtidigt som den uttalade sig för den översyn av efterlevandepensioneringen som det senare uppdrogs åt pensionskommittén att utföra, en motion om rätt till änkepension för frånskild kvinna. Därvid anförde socialförsäkringsutskottet bl.a. att utskottet i avvaktan på resultatet av den begärda utredningen inte var berett medverka till att kretsen änkepensionsberättigade kvinnor utvidgades till att avse även frånskilda. 1 det sammanhanget avslogs vidare en motion om höjning till 18 år av åldersgränsen för rätt till bamtillägg under hänvisning till det förordade Utredningsarbetet avseende efterlevandepensioneringen. Ytter- ligare avslog riksdagen en motion om vidgad rätt till pension för vissa änkor med femtondelsreducerad änkepension från folkpensioneringen. Härvid framhölls att frågan närmast syntes röra spörsmålet om rätt till ersättning vid arbetslöshet. Slutligen kan nämnas att riksdagen i angivna sammanhang avslog också en motion om borttagande av inkomstprövningen av änkepen— sion till kvinnor som blivit änkor före den 1 juli 1960. Som grund för detta ställningstagande hänvisades till de skäl mot en sådan åtgärd vilka framlagts av pensionsförsäkringskommittén i dess slutbetänkande (jfr avsnitt 9.4).

[ betänkandet 197519 prövade socialförsäkringsutskottet ett flertal änke- pensions- och bampensionsfrågor m. m. Bl. a. framhöll utskottet, med anledning av ett förnyat yrkande om vidgad rätt till pension för kvinnor med

femtondelsreducerad änkepension från folkpensioneringen. att det syfte som motionärerna ville uppnå därmed inte borde tillgodoses inom ramen för en utbyggd änkepension, utan frågan berörde närmast rätten till arbetslöshetser- sättning. Utskottet avstyrkte därför bifall till motionen. I andra motioner begärdes att åldersgränsen för rätt till bamtillägg skulle höjas till l8 år och att änkepension inom folkpensioneringen grundad på bamförekomst skulle utgå till dess yngsta barnet fyllde 18 år. Utskottet ansåg att frågan om rätten till änkepension och bamtillägg lämpligen borde prövas i samband med pen- sionskommitténs utredning av efterlevandepensioneringens framtida utfomi- ning samt avstyrkte därför motionerna i dessa delar. 1 det nämnda betänkandet avstyrkte utskottet också bifall till motioner med yrkanden om avskaffande av inkomstprövningen av änkepension i s.k. övergångsfall. Slutligen prövade utskottet en motion vari hemställdes om höjning av garantinivån för barnpension inom folkpensioneringen. Utskottet erinrade därvid om att det så sent som år 1973 genomfördes väsentliga förbättringar av barnpensionen genom höjningar av pensionens garantinivå och av den åldersgräns vid vilken pensionen upphör att utgå. Med hänsyn härtill och då även en prövning av frågan om barnpensionen och dess utformning ingick i det utredningsarbete som pensionskommittén skulle bedriva ansåg sig utskottet böra avstyrka bifall till motionen. Utskottets hemställan bifölls på alla punkter av riksdagen.

l betänkandet 1975/76:25 behandlade socialförsäkringsutskottet ånyo frågan om inkomstprövning av änkepension i s.k. övergångsfall. Härvid hänvisade utskottet till sina tidigare uttalanden samt förklarade sig. med hänsyn härtill och till att spörsmålet om efterlevandepensioneringens fram- tida utformning utreddes av pensionskommittén. inte berett tillstyrka bifall till väckta motioner i frågan. [ samma betänkande tog utskottet upp till prövning även motioner om införande av änklingspensioner. Utskottet erinrade därvid om pensionskommitténs uppdrag att göra en översyn av familjepensioneringen samt framhöll att till grund för utredningsarbetet skulle ligga de riktlinjeri fråga om utformningen av ett framtida pensionssystem som angivits av pensionsförsäkringskommittén i dess slutbetänkande (SOU 197 I 119) Familjepensionsfrågor m. m. och som främst syftade till att åstad- komma ett efterlevandeskydd som är neutralt i förhållande till kön. Motio- nerna avstyrktes av utskottet. Till utskottets ställningstaganden anslöt sig riksdagen.

Vid 1976/77 års riksmöte väcktes flera motioner om utbyggnad av efterlevandepensioneringen i olika avseenden. Bl. a. begärdes likabehandling av män och kvinnor i pensionshänseende och en utvidgning av rätten till änkepension för personer som sammanbott utan äktenskap. l betänkandet 1976/77:15 erinrade socialförsäkringsutskottet om pensionskommitténs arbete och om de riktlinjer härför som riksdagen angivit. Vidare framhöll utskottet att detta innebar att arbetet inom pensionskommittén borde ha till ändamål att bereda ett efterlevandeskydd för i första hand minderåriga bam. försörjare till sådana barn och andra efterlevande vilka på grund av ålder. hälsotillstånd eller andra skäl har särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. Syftet med utredningen är således. anförde utskottet, både att söka åstadkom- ma en jämställdhet mellan män och kvinnori fråga om rätten till efterlevan- depension och att begränsa pensionsskyddet till fall då ett sådant skydd kan anses motiverat. Det kunde enligt utskottet därför förutsättas att de i

motionerna väckta frågorna skulle komma att prövas i pensionskommitténs arbete. Utskottet förklarade sig i huvudsak dela de synpunkter som kom till uttryck i motionerna men ansåg det inte motiverat att begära förtursbehand- ling av särskilda avsnitt i utredningsarbetet. Motionerna avstyrktes med hänsyn till det anförda av utskottet, och denna hemställan vann riksdagens bifall.

Spörsmålet om jämställdhet mellan män och kvinnor i vad gäller efterlev- andeskyddet inom den allmänna försäkringen togs upp på nytt av socialför- säkringsutskottet i betänkandet 1977/7812 ]. Motioner härom avstyrktes under hänvisning till pensionskommitténs uppdrag på området. I samband därmed prövade utskottet också en motion. vari begärdes utredning syftande till ändring av den regel som innebär att rätten till änkepension upphör om änkan gifter om sig. Enligt utskottet hade den i motionen aktualiserade frågan ett direkt samband med efterlevandepensioneringen och dess utformning. Det kunde således. framhöll utskottet. förutsättas att pensionskommittén i sitt arbete skulle komma att behandla också det spörsmål som tagits upp i motionen. Eftersom det inte förelåg någon anledning att överlämna motionen till kommittén och då riksdagens ställningstagande i frågan lämpligen borde anstå i avvaktan på resultatet av pensionskommitténs arbete, avstyrkte utskottet bifall till motionen. Utskottets hemställan godtogs av riksdagen.

[ betänkandet l979/80:6 behandlade socialförsäkringsutskottet åter frågor om jämställdhet mellan män och kvinnor såvitt gäller den allmänna försäkringens efterlevandeskydd. Därvid prövades bl.a. en motion i vilken begärdes översyn av de bestämmelser inom arbetsskadeförsäkringen vilka innebär att livränta inte kan utgå till efterlevande man. Beträffande yrkandet i denna motion erinrades om att utskottet i annat sammanhang ställt sig bakom ett uttalande av departementschefen i propositionen 1975/76: 197, innebäran- de att ett slutligt ställningstagande till utformningen av efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen bör anstå i avvaktan på resultatet av pensions- kommitténs utredningsarbete. Utskottet fann inte anledning att frångå sin tidigare ståndpunkt i frågan, varför motionen avstyrktes. Denna avslogs senare av riksdagen.

Slutligen prövade socialförsäkringsutskottet olika spörsmål om efterlevan- depensioneringen i betänkandet 1980/8128. Därvid avstyrktes två motioner med begäran om ökadjämställdhet mellan kvinnor” och män med hänvisning till pensionskommitténs förestående betänkande på området. Vidare behand- lade utskottet ett motionsyrkande med begäran om förslag till lagstiftning av innebörd att det blir möjligt att vid skilsmässa ge hemarbetande make del i den förvärvsarbetande makens ATP. Utskottet framhöll att förslaget om ATP-rätt vid skilsmässa hade samband med pensionskommitténs arbete med bl. a. efterlevandepensioneringen samt avstyrkte yrkandet under hänvisning till kommitténs kommande betänkande vari frågan skulle komma att behandlas. Riksdagen följde utskottets hemställan.

3.3.2. Socialpolitiska samordningsutredningen

Socialpolitiska samordningsutredningen lade i november 1979 fram betänk- andet (SOU 1979z94) En allmän socialförsäkring. Betänkandet innehåller olika förslag i syfte att göra det ekonomiska trygghetssystemet enklare och mer överskådligt. Som mål för en successiv vidareutveckling av bidragssystemet

presenterade utredningen en principmodell till en samordnad allmän social- försäkring. Denna modell innefattar i stort sett samtliga nuvarande socialpo- litiska kontantförmåner. Enligt den framlagda principmodellen till en sam- ordnad socialförsäkring skall försäkringen bestå av fyra grenar. inkomstför- säkring, bamstöd. bostadsstöd och handikappstöd.

Under inkomst/örsäkringen skall inrymmas olika bidrag som tar sikte på behovet av ekonomiskt stöd hos vuxna som är förhindrade att förvärvsarbeta. Ersättningen inom inkomstförsäkringen skall ansluta till nivån på den försäkrades vanliga inkomst så att vederbörandes standard bibehålls. Även för det fall att den försäkrade tidigare har saknat inkomster skall utges ersättning. Denna skall då utges som ett grund- eller garantibidrag.

Sjukpenning, havandeskapspenning och ersättning till smittbärare föreslås bli sammanförda till en enhetlig sjukpenning. Föräldrapenning och vårdbi- drag skall enligt förslaget inordnas i en vårdpenning. Stöd i denna form skall också kunna utges i vissa situationer då f. n. hustrutillägg. änkepension och familjepenning till hustru utges. De nuvarande stödfonnema vid arbetslöshet o. d. - främst arbetslöshetsersättning. kontant arbetsmarknadsstöd och utbild- ningsbidrag — föreslås sammanförda till en arbetsmarknadspenning. Till denna kan också som ett alternativ knytas det nuvarande vuxenstudiestödet. En annan möjlighet är enligt utredningens uppfattning att vuxenstudiestödet bildar en särskild gren inom inkomstförsäkringen.

Folkpension och ATP anser utredningen var för sig vara ändamålsenliga och väl renodlade. Dock bör enligt utredningens mening dessa försäkrings- former kunna lagtekniskt harmoniseras ytterligare. Vid långvarig sjukdom bör förtidspension utges enligt nuvarande principer. Stödet bör kombineras med uppföljnings- och rehabiliteringsåtgärder. De äldre skall ges grundtrygghet genom ålderspension i form av folkpension och därjämte ATP till den som förvärvsarbetat. Den som före pensionsåldern trappar ned förvärvsarbetet bör liksom nu kunna få inkomstrelaterad delpension. Hustrutillägget föreslås avskaffat söm självständig förmån.

Beträffande efterlevande vuxna framhåller utredningen att den nuvarande änkepensioneringen inte alltid svarar mot ett verkligt stödbehov och att utvecklingen kan sägas ha gått ifrån denna. Utredningen skisserar ett omställningsstöd som skall innefattas i inkomstförsäkringen och som kan utges till både kvinnor och män. Ett särskilt sådant tidsbegränsat stöd knutet till den avlidnes inkomster— eventuellt med en garantinivå—bör beviljas så att den efterlevande maken under viss tid får möjlighet att anpassa ekonomin till de nya förhållandena. Efter omställningstidens utgång bör stöd utges om den efterlevande inte kan försörja sig. Detta ytterligare stöd bör allt efter arbetshindrets art beviljas från övriga grenar av inkomstförsäkringen enligt de regler som gäller för dessa. Under utbildning bör således beviljas vuxenstu- diestöd eller arbetsmarknadspenning och vid vård av bam vårdpenning. Enligt utredningen kan man överväga att inom andra grenar av inkomstför- säkringen ha Specialregler som särskilt tar sikte på personer som har förlorat en försörjare. T. ex. skulle sådana personer kunna få vårdpenning under gynnsammare förutsättningar än andra.

Försörjningen för efterlevande barn bör garanteras genom bamstödet. Nuvarande arbetsskadeförsäkring bör enligt utredningsförslaget kvarstå som en särskild gren men lagtekniskt ytterligare integreras med den övriga

inkomstförsäkringen.

Varje ersättning inom inkomstförsäkringen bör prövas enligt särskilda grundvillkor. t. ex. rörande nedsättning av arbetsförmågan och vad som skall anses vara arbetslöshet. Specialvillkor måste också finnas för vissa ersätt- ningar, såsom en begränsad ersättningstid vid vård av barn och vid arbetslös- het. ! övrigt eftersträvar utredningen en harmonisering av försäkringsvillko- ren. Bestämda åldersgränser anser utredningen böra få mindre betydelse i inkomstförsäkringen än de har f. n. Anknytningen till inkomstförsäkringen bör grundas på ett gemensamt ink-omstbegrepp.

De nuvarande stödforrnema för barns och ungdomars försörjning skall enligt utredningsförslaget föras samman till ett enhetligt harnsu'id med tre beståndsdelar. Den första delen är ett generellt barnbidrag som innefattar nuvarande allmänna barnbidrag, förlängda bambidrag och studiebidrag inom studiehjälpen. Den andra är ett inkomstprövat barnbidrag som avser de behovssituationer som f. n. täcks genom statligt bostadsbidrag. inkomst- och behovsprövat tillägg inom studiehjälpen. familjepenning till värnpliktigas barn och folkpensionens bamtillägg. Som tredje del inordnas barnpension från folkpensioneringen och ATP. arbetsskadelivränta till barn och bidrags- förskott i ett kompletterande barnbidrag.

Inom de olika delarna av bamstödet skall eftersträvas så enhetliga åldersgränser som möjligt. Utredningen föreslår därför att för varje stödform skall gälla endast två åldersgränser. en högre för dem som studerar och en lägre för övriga barn. För samtliga tre delar av bamstödet skall gälla en gemensam åldersgräns för studerande. Stödet skall sålunda i dessa fall utgå t. o. ni. det läsår då den studerande fyller 19 år. För icke studerande föreslås en åldersgräns vid 16 år för det generella barnbidraget och vid 18 år för det inkomstprövade och det kompletterande barnbidraget.

Det kompletterande barnbidraget skall utges till barn när en av eller båda föräldrarna inte bidrar till barnets försörjning. Detta gäller således om förälder har avlidit eller inte betalar underhållsbidrag. Bidraget bör utgå i form av ett grundbelopp som är lika för alla barn och som skall vara anknutet till basbeloppet. Dessutom bör. när en av eller båda föräldrarna avlidit. kunna utgå ett påslag på grundbeloppet under förutsättning att föräldern förvärvat rätt till ålderspension eller förtidspension från ATP eller till arbetsskadeliv- ränta. Detta påslag skall utgöra viss procent av vad som skulle ha utgetts i tilläggspension eller arbetsskadelivränta till föräldern. Tyngdpunkten bör, bl.a. med hänsyn till ett ändrat efterlevandestöd till vuxna, läggas på ett förstärkt grundbelopp. Om bamet har förlorat försörjningen från båda föräldrarna bör grundbeloppet vara dubbelt så högt som eljest. Detta bör vidare utges med lika stort belopp per barn oberoende av antalet barn i familjen. Det påslag som skall beräknas på grundval av den avlidnes ATP eller livränta skall däremot göras beroende av hur många barn som finns i familjen. Varken grundbeloppet eller tillägget bör påverkas av det framtida stödet till efterlevande förälder. Det kompletterande barnbidraget bör konstrueras så att garantinivåer av det slag som gäller enligt nuvarande regler för bl. a. barnpension inte behövs. Detta kan. enligt utredningen. åstadkommas dels genom-den renodling av bidragen som föreslås i betänkandet. dels genom att tyngdpunkten i efterlevandestödet läggs på bamstödet.

Enligt utredningens principmodell för en allmän socialförsäkring skall fyra

av de nuvarande formerna av bostadsbidrag föras samman till ett enhetligt lmx/udsstöd. Detta gäller statskommunalt bostadsbidrag till barnfamiljer m. fl. och motsvarande bidrag till vissa folkpensionärer m. fl.. kommunalt bostads- tillägg till folkpension samt bostadsbidrag enligt familjebidragslagen till värnpliktiga m.fl.

Utredningens förslag innefattar också ett enhetligt handikappstöd. Hit bör föras bl. a. handikappersättning. den del av nuvarande vårdbidrag som avser merutgifter samt merkostnadsersättning vid arbetsmarknadsutbildning.

1 betänkandet redovisar utredningen vidare sina överväganden i fråga om utformningen av vissa allmänna regler för olika bidragsformer. De frågor som därvid behandlas rör bestämmelser som bör kunna bli enhetliga dels för en allmän socialförsäkring eller för vissa grenar av den. dels i viss omfattning redan inom nuvarande bidragssystem.

1 vad avser den bidragsberättigade personkrv/sen anser utredningen att huvudregeln för anknytning till den allmänna socialförsäkringen bör vara att den som är bosatt i Sverige skall omfattas av försäkringen. Särregler föreslås gälla för rätt till folkpension i form av ålderspension och förtidspension. i fråga om vilka förordas en fortsatt tillämpning av dagens regler. Vidare bör liksom hittills finnas Specialregler när det gäller bl. a. ATP och ersättning för arbetsskada.

Beträffande _lamil/"eriI/hr'irigherens betydelse för rätten till bidrag föreslår utredningen att huvudregeln i den allmänna socialförsäkringen bör vara att med makar skall de likställas som utan att vara gifta lever tillsammans om de tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn eller väntar barn tillsammans. Vidare bör finnas en tilläggsregel som med gifta likställer man och kvinna som lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Utredningen anser vidare att enhetliga bestämmelser för gifta som inte bor tillsammans bör finnas i en allmän socialförsäkring. 1 vad gäller barns bidragsrättsliga familjetillhörighet anser utredningen att. såvitt avser kompletterande barnbidrag. stödet i första hand skall kunna utges till biologiska bam. adoptivbarn och bam som har mottagits i adoptionssyfte men där adoptionen inte har hunnit slutföras. '

De förslag som utredningen framlagt är tänkta att genomföras etappvis. Utredningen framhåller att olika vägar att styra det fortsatta samordningsar- betet kan väljas. Det mest ändamålsenliga synes utredningen vara att ett principbeslut fattas om den framtida utbyggnaden av bidragssystemet.

Socialpolitiska samordningsutredningens betänkande har varit föremål för remissbehandling. Det bereds f. n. inom regeringskansliet.

Vid remissbehandlingen av betänkandet uttalade sig de flesta remissinstan— serna allmänt positivt om förslaget att utge omställningsstöd till efterlevande män och kvinnor såsom ersättning för nuvarande änkepension. Därvid betonades dock vikten av generösa övergångsbestämmelser. Av de remissin- stanser som anlagt synpunkter på det föreslagna bamstödet var flertalet positiva. Viss kritik framfördes dock beträffande bl. a. åldersgränserna och det kompletterande barnbidraget.

När det gäller olika detaljer i socialpolitiska samordningsutredningens betänkande som är av särskilt intresse för belysning av de frågor som behandlas i fortsättningen. återkommer kommittén med en fylligare redogö- relse i varje enskilt avsnitt.

4 Uppgifter om antalet pensionärer och om kostnaderna för familjepensioneringen m. m.

4.1. Antalet pensionstagare

Antalet personer med./b/kpension i januari månad olika årframgår av tabell 4.1.

Tabell 4.1 Antal pensionstagare med folkpension

_/

I början Ålders- Förtids— Hustru- Änke- Barn- Handikapp- Summa Bostadsstöd av år pension pension tillägg pension pension ersättning till _ m. m." pensronärer // 1960 738 800 143 100 33 700 55 000 27 000 — 997 600 538 000 1965 827 200 150 600 41 700 84 400 35 900 25 800 1 165 600 580 700 1970 946 600 187 900 53 700 100 700 34 300 35 000 1 358 200 ' 657 900 1975 1 061 700 288 900 68 000 105 800 44 600 44 100 1613 100 739 000 1980 1 363000 293 300 55 500 83 700 42 800 86 400 1 924 700 794 600 1981b 1 380 000 . 301 000 55 000 ' 82 800 42 200 88 400 1 949 400 820 000 1983” 1 409 000 306 500 55 400 82 600 42 000 90 600 1 986 100 805 000

___/___!

Handikappersättning samt vårdbidrag och bamtillägg. Beräknat. Källa: RFV.

För januari 1980 utgick änkepensionfrån]b/kpensioneringen till 83 720 kvinnor. Av dessa hade 22 601 (27 %) pensionstillskott till pensionen. 21 180 av änkoma (25 %) uppbar kommunalt bostadstillägg (KBT) till sin änkepen- sion. och för 535 änkor utgick statskommunalt bostadsbidrag till vissa folkpensionärer m. fl. (SKBF). Av de 21 180 änkoma med KBT hade 4 169 oreducerat bostadstillägg och 17 01 1 reducerat sådant. Medelårsbeloppet för KBT till änkepension uppgick till 4 862 kr. Antalet änkorijanuari 1980 med icke inkomstprövad änkepension var 80 578. och antalet änkor. vars make avlidit före den 1 juli 1960 och vars pension var inkomstprövad, utgjorde 3 142. Av dessa var det 921 som uppbar änkepension på grund av att mannen avlidit under tiden den 1 juli 1958 — den 30juni 1960 och som erhöll enbart änkepensionens garantinivå.

Medelårsbeloppet för utbetald änkepension i form av grundpension och pensionstillskott ijanuari 1980 uppgick till 91,4 % av basbeloppet i fråga om änkepension i huvudfall och till 75.9 % av basbeloppet beträffande änkepen- sion i övergångsfall. Av pensionerna i huvudfallen var 23 280 reducerade till andelar varierande mellan 1 och 14 femtondelar av hel pension. Närmare uppgifter härom redovisas i tabell 4.2.

Tabell 4.2 Antal folkpensionärer i januari 1980 med änkepension

Antal 15-delar Huvudfall Övergångsfall Mannen avliden efter Mannen avliden före den 30 juni 1960 den ljuli 1960 15 57 298 747 14 3 624 239 13 3 276 237 12 2 998 249 1 1 2 670 259 . 10 2 268 258 1 9 1 843 254 l 8 1 562 245 1 7 i 368 190 * 6 1 110 170 l 5 1 831 ' 123 ' 4 649 90 l 3 502 57 1 2 347 _ 20 l 1 232 4 & Summa 80 578 3 142 & . Källa: RFV. l

Antalet folkpensionärer ijanuari 1980 med änkepension redovisas i tabell 4.3 med fördelning efter ålder och efter samtidig förekomst av kommunalt bostadstillägg till änkepension. '

Tabell 4.3 Folkpensionärer i januari 1980 med änkepension fördelade efter ålder och efter antal med kommunalt bostadstillägg (KBT) till pensionen

& Ålder. Antal med änkepension Därav med KBT år

Huvud- Över- Summa Antal % fall gångs-

fall

& 20—24 135 135 20 14.8 25—29 501 501 81 16.2 30—34 1 479 1 479 203 13.7 35—39 2 465. 2 2 467 300 12.2 40—44 4000 11 4011 375 9.3 45—49 6 747 118 .6 865 638 9.3 50—54 12 473 313 12 786 1831 14.3 55—59 22 103 874 22 977 5 240 22.8 60—64 30 675 1 824 32 499 12 492 38.4

&

Summa 80 578 3 142 83 720 21 180 25.3 & Källa: RFV.

Antalet barn som för januari 1980 uppbar barnpension4Min_/(')/kpen.rionc- ringen var 42 875. 1 31 589 fall utgick pension efter fadern och i 10 619 fall

efter modern. 1 667 fall hade barnets båda föräldrar avlidit. 846 bam hade rätt till barnpension efter en förälder samtidigt som de erhöll bidragsförskott i förhållande till den andra föräldern. Det kan här också nämnas att det vid nämnda tidpunkt var 897 barn som erhöll bidragsförskott i förhållande till båda sina föräldrar.

Medelårsbeloppet för barnpension. som utgick från folkpensioneringen för januari 1980. motsvarade 27.3 % av basbeloppet. 1 fall då fadern avlidit var detta medelårsbelopp 25.2 % av basbeloppet och i fall då modem avlidit 32.0 % av basbeloppet. För barn vars båda föräldrar avlidit utgjorde medelårsbeloppet 50,4 % av basbeloppet. En fördelning efter ålder och kön av barn med folkpension i form av barnpension ijanuari 1980 redovisas i tabell 44.

Tabell 4.4 Barn med barnpension från folkpensioneringen i januari 1980 fördelade efter ålder och kön

___/___,—

Älder. Barnpension år /————— Pojkar Flickor Summa .________________—_——-——4 0 33 32 65 1 89 72 161 2 173 131 304 3 251 204 455 4 302 306 608 5 453 395 848 6 528 593 1 121 7 709 646 1 355 8 835 745 1 580 9 975 939 1 914 10 1 062 1 091 2 153 1 l 1 321 - . 1 306 2 627 12 1 718 | 593 3 311 13 2 070 1 913 3 983 14 2 41 1 2 354 4 765 15 ' 2 722 2 729 5 451 16 2 844 2 702 5 546 17 3 352 3 276 6 628 ___—___!!— Summa 21 848 21 027 42 875 # Källa: RFV.

Utbetalningen av tilläggspensioner får för varje är allt större betydelse. Utvecklingen sedan år 1963 av antalet försäkrade med ATP framgår av tabell 4.5. Andelen folkpensionärer som uppbär pension också från ATP ökar sålunda kontinuerligt. Av de år 1980 ca 1 400 000 ålderspensionärema och ca 300 000 förtidspensionärema med folkpension hade ca 55 % resp. drygt 70 % pension också från tilläggspensioneringen. Utöver ökningen av antalet pensionstagare med ATP sker också en markant ökning av den genomsnittliga tilläggspensionens storlek. därigenom att nytillkommande pensionärer vanli- gen har högre medelpoäng för ATP och större antal år med pensionsgrun- dande inkomst. Utvecklingen härav sedan år 1970 redovisas i diagram 4.1.

SOU 1981161 Basbelopp 1,75 ' Helt sjukbidrag (Sl Hel förtidspension (F) 1,50

I , Förtidspension/ sjukbidrag (inkl partiella)

1,25—J

Hel ålderspension

; 1 1 1.

0,50—

Diagram 4:1 Genom- snittligt pensionsbelopp (uttryckt som andel av basbeloppet) inom ATP åren 1970—1980 med för- delning efter typ av pen- sionsförmån. 1970 71

0,25

72 73 74 75 76 77 78 79 80 År

Tabell 4.5 Antal försäkrade med tilläggspension

1 början Ålders- Förtids— Änke- Barn- Summa av år pension pension pension pension ,,,—f 1963 2 500 4 500 6 400 4 200 17 600 1965 51300 17 600 19 600 12 700 101200 1970 224 600 70 300 68 100 30 000 393 000 1975 419 900 173700 136400 40000 .770 000 1980 756 700 208 600 217000 44 300 1 226 600 1981" 794 500 223 000 233 000 44 500 1 295000 1983" 875 000 240 000 260 000 45 000 1 420 000 ___/___— ” Beräknat. Källa: RFV.

1 tabell 4.6 lämnas uppgifter om utvecklingen sedan år 1963 av årsbelopp och medelårsbelopp för änke- och barnpension från tilläggspensioneringen.

Det övervägande antalet tilläggspensionärer uppbär samtidigt pension från folkpensioneringen. ljanuari 1980 utgjorde andelen pensionstagare med ATP som inte hade rätt även till folkpension ca 1 %. I flertalet av dessa fall var det fråga om barnpension till barn som var mellan 18 och 19 år.

Av de 44 274 barnen med barnpensionfrån A TP var det sålunda 6 389 som inte samtidigt uppbar folkpension. Vid nämnda tidpunkt var det alltså 37 885 barn som haderätt till pension från såväl folk- som tilläggspensioneringen. 4 990 barn uppbar barnpension enbart från folkpensioneringen. '

Antalet änkepensionerfrån A TP i januari 1980 utgjorde 217 071. 1 2 088 fall uppbar änkan inte samtidigt någon form av folkpension. Av de 217 071 änkepensionärema hade 48 786 rätt också till egenpension från ATP (43 101 ålderspensionen 5 078 förtidspensioner och 607 sjukbidrag). Änkepensionen utgick i knappt 20 000 fall på grundval av procentsatsen 35 % av mannens egenpension. dvs. barnpension utgavs samtidigt. och den var i övriga ca 200 000 fall beräknad efter 40 % av mannens egenpension.

Tabell 4.6 Tilläggspensioner i form av änkepension och barnpension i januari 1963—1980. Årsbelopp och medelårsbelopp

ff,—”___— År Änkepension Barnpension ___—___— ___—__— Årsbe- Medelårsbelopp Årsbe- Medelårsbelopp lopp lopp

(milj. kr) Kr Bas— (milj. kr) Kr Bas-

' belopp belopp / 1963 10 1621 0.345 4 915 0.195 1965 36 1 838 0.368 13 1 032 0.206 1970 177 2 601 0.434 48 1 542 0.278 1975 583 4 274 0.475 116 2 897 0.322 1976 713 4 696 0.484 133 . 3 224 0.332 1977 884 5 284 0.494 154 3 670 0.343 1978 1097 5963 0.505 181 4212 0.357 1979 1357 6767 0.517 212 4868 0.372 1980 1 593 7 339 0.528 237 5 357 0.385 /

1 tabell 4.7 redovisas tilläggspensionärerna ijanuari 1980 efter antal och medelårsbelopp (uttryckt i procent av basbeloppet) samt med fördelning efter antal pensionstagare utan samtidig folkpension.

Tabell 4.7 Totalbestånd av tilläggspensioner i januari 1980. Antal och medelårsbe-

lopp Tilläggs- Samtliga tilläggspensioner Därav antal pensions- x utan samti- fo'rmån Antal Medelårs- digt utgående belopp i bas- folkpension belopp Ålderspension 756 709 1.034 1 348 Förtidspension 208 563 1.438 1 446 Ankepension 217 071 0.528 2 088 Barnpension 44 274 0.385 6 389 K Källa: RFV.

1 tabell 4.8 lämnas uppgifter om änkepension ()(/I barnpensimi han Ii/lc'iggrpen.s'ionw'ingen i januari 1980 med fördelning efter årsbeloppets storlek uttryckt i andel av basbeloppet. Högsta möjliga änke- och bampension från ATP utgör 1,56 basbelopp. Den medelpoäng på grundval av vilken utgående änke- och bampensioner beräknats (dvs. den avlidnes medelpoäng) utgjorde ijanuari 1980 genomsnittligt 3.23 poäng för änkepension och 3.53 poäng för barnpension.

Tabell 4.8 Tilläggspensioner i januari 1980 fördelade efter årsbeloppets storlek uttryckt som andel av basbeloppet. Anke- och barnpension

&, Årsbelopp Antal förmånstagare med uttryckt i & basbelopp Anke- Bam.- penston penston & 001—010 32 973 5 393 0.11—0.20 28 725 5 422 0.21—0.30 24 161 8 623 031—040 20 652 8 112 0.41—0.50 17 024 7 051 051—0.60 14 999 3 829 061—0.70 13 665 1 425 071—0.80 12115 1192 0.81—0.90 11 110 798 091—1.00 9 136 884 1.01—1.10 7719 406 1.11—1.20 5651 278 1.21—1.30 4 478 243 1.31—1.40 5881 166 1.41—1.50 2675 140 1.51—1.56 » 6107 312 0.01—1.56 217071 44274 001—100 184 560 42 729 101—1.56 32511 1545

Källa: RFV.

En fördelning efter ålder av de änkor och de barn som för januari 1980 uppbar änkepension resp. barnpension lämnas i tabell 4.9.

Tabell 4.9 'l'illäggspensionärer i januari 1980 med änkepension och barnpension fördelade efter ålder

___/___!

Ankcpension

___/__—

Bampension

___—___—

Antal

Älder. Antal Ålder. år år 20—24 53 0 25—29 368 1 30—34 1 453 2 35—39 2 692 3 40—44 4 095 4 45—49 6 730 5 50—54 12 375 6 55—59 22 076 7 60—64 31 634 8 65—69 43 596 9 70—74 47 526 10 75—79 32 71 1 1 1 80—84 10 488 12 85—89 1 202 13 90— 72 14 15 16 17 18 Summa 217 071 Summa 20—64 81 476 65— 135 595

66 157 284 427 576

804 1 062 1 267 1 471 1 776

1997 2413 3026 3596 4216

4825 4894 5 398 6019

44 274

___—___”!—

Källa: RFV.

1 tabell 4.10 lämnas uppgifter om under'år 1980 skedda ändringar i antalet barn- och änkepensioner från folk- och tilläggspensioneringen.

Tabell 4.10 Ändringar i antalet folk- och tilläggspensioner år 1980 X

Folkpension i form av Tilläggspension i form av x X Änkepension Barn- Änke- Barn- pension pension pension Huvud- Över- fall gångs- fall

&

Tillkomna genom

nybeviljande 7 865 24 5 990 21 562 6 525 ändring av

huvudförmån 642 4 - 2 — — Upphörda genom

dödsfall 431 16 23 5 000 33 indragning 404 23 6 255 286 5 820 ändring av huvudförmån 8 295 555 79 — x Källa: RFV.

4.2. Poängförvärv inom ATP m.m.

Sedan år 1960—det första år då pensionsgrundande inkomst (pgi) beräknades— har andelen personer med sådan inkomst ökat. För att pensionsgrundande inkomst skall beräknas för visst år skall inkomsten ha överstigit det basbelopp som gällde vid årets ingång. Härvid bör dock anmärkas att under senare år har vissa ersättningar som träder i stället för förvärvsarbete bl. a». sjukpenning och föräldrapenning gjorts pensionsgrundande inom ATP (jfr avsnitt 2.1.4). För männens del har andelen med pensionsgrundande inkomst stigit från ca 83 % år 1960 till nästan 90 % år 1979. För kvinnornas del har skett en ökning från knappt 32 % år 1960 till 74 % år 1979. Såväl antalet som andelen kvinnor med pgi har mer än fördubblats mellan åren 1960 och 1979. Ökningen för kvinnornas vidkommande utgör antalsmässigt mer än en miljon kvinnor. 1 tabell 4.1 1 lämnas uppgifter om antal och andel män och kvinnor med pgi under åren 1960—1979. Tabell 4.12 redovisar utvecklingen beträffande andelen kvinnor med pgi med fördelning i olika åldersgrupper. Som framgår av den tabellen föreligger stora variationer mellan olika åldersgrupper. Medan endast knappt 43 % av kvinnorna i åldern 61—65 år hade pgi år 1979 var motsvarande andel för kvinnor i åldern 41—45 år så hög som drygt 85 %.

1 't '.

Tabell 4.11 Män och kvinnor med pensionsgrundande inkomst. Antal och procentuell andel av totala antalet personer i åldern 16—65 år exkl. personer som uppbär förtidspension eller i förtid uttagen ålderspension

___—_______________— Är Män Kvinnor

Antal Andel (%) Antal Andel (%) _________f_____———— 1960 1 953 600 82.8 742 500 31.8 1965 2 133 400 85.1 980 200 39.8 1970 2 209 600 84.5 1 239 300 48.9 1975 2 284 400 89.6 1 594 700 64.0 1976 2 302 800 90.3 1 687 000 67.8 1977 2 290 200 90.2 1 743 600 70.2 1978 2 275200 89.9 1 790 200 72.2 1979 2 275 300 89.7 1 837 500 74.0 # Källa: RFV.

Tabell 4.12 Procent kvinnor med pensionsgrundande inkomst av totala antalet kvinnor exkl. dem som uppbär förtidspension eller i förtid uttagen ålderspension

_/___——————————

Ålder. År

ar ___/_";—

1960 1965 1970 1975 1976 1977 1978 1979

_______________——————————-

16—20 31.7 37.6 33.5 43.9 48.3 49.0 48.8 49.0 21—25 49.5 54.7 59.3 74.0 - 76.7 78.8 81.1 83.1 26—30 36,2 41.8 52.7 69.4 72.4 75.6 77.7 79.5 31—35 31.4 38.0 50.0 67.3 71.0 74.1 76.3 78.5 36—40 31.2 42.5 54.7 71.3 75.3 77.9 80.0 81.9 41—45 31.4 4 43.6 58.4 75.3 79.5 82.0 83.6 85.1 46—50 30.8 42.0 56.3 73.8 78.1 80.4 82.4 84.2 51—55 29.5 37.7 50.2 67.6 71.9 74.6 77.0 78.3 56—60 24.1 32.5 41.7 55.9 60.4 63.5 66.3 68.5 61—65 16.5 21.0 26.5 35.4 37.5 38.3 40.4 42.7 16—65 31.8 39.8 48.9 64.0 67.8 _ 70.2 72.2 74.0 ”__—___,

Källa: RFV.

Bryter man ned materialet till att avse hur stor andel kvinnor födda visst bestämt år som haft pensionsgrundande inkomst under olika år. erhålls det resultat som redovisas i tabell 4.13. Som framgår av tabellen var det ca 32.3 % av kvinnorna födda år 1930 som hade pgi år 1960 (30 år gamla då). Denna andel har nästan tredubblats fram till år 1979. då 83.9 % av kvinnorna i den åldersgruppen hade pgi (49 år gamla då).

Tabell 4.13 Procent kvinnor med pensionsgrundande inkomst för valda födelseår. Åren 1960—1979

Kvinnor Andel med pgi är födda år 1960 1965 1970 1975 1979 i 1905 29.2 28.9 17.9 — 1910 28.7 35.1 36.1 22.5 — 1915 31.3 40.5 47.2 48.8 35.2 1920 30.7 43.9 54.1 64.3 65.8 1925 30.9 43.5 58.6 72.4 77.4 1930 32.3 39.4 56.7 76.4 83.9 1935 44.5 38.0 51.8 73.5 85.7 1940 54.3 48.2 48.7 67.2 83.1 1945 — 56.6 58.6 67.0 78.7 1950 — — 54.4 74.3 78.5 1955 — — 71.7 82.7 Källa: RFV.

1 tabell 4. 14 ges uppgifter om gena/mnitt/ig pens/onspot'ing inom .-1 TP som intjänats av män och kvinnor för åren 1960—1979. Tabellen redovisari fråga om kvinnor även en fördelning i åldersgrupper. Som framgår av de lämnade uppgifterna var den genomsnittliga pensionspoängen år 1979 för män 3.94 och för kvinnor 2.50. Detta innebär att medelpensionspoängen ökat från år 1960. då den utgjorde för män 2.42 och för kvinnor 1.21. Nedgången i genomsnittlig pensionspoäng de senaste åren förklaras bl.a. av att den procentuella ökningen av basbeloppet mellanjanuari resp. år varstörre än den genomsnittliga nominella inkomstökningen mellan dessa år. Nedgången är kraftigare för männens del än för kvinnomas. Tabellen visar också att variationen olika åldersgrupper emellan inte var särskilt påtaglig år 1979.

Tabell 4.14 Genomsnittligt intjänad pensionspoäng åren 1960—1979 för personer med pensionsgrundande inkomst. Fördelning efter kön och. för kvinnor. efter ålder

Ålder. År

ar

1960 1965 1970 1975 1976 1977 1978 1979

&

Kvinnor 16—20 0.56 0.84 1.11 1.45 1.58 1.64 1.63 1.57 21—25 1.04 1.44 1.91 2.26 2.43 2.43 2.42 2.36 26—30 1.35 1.77 2.27 2.49 2.60 2.61 2.56 2.47 31—35 1.38 1.81 2.16 2.50 2.64 2.63 2.59 2.53 36—40 1.35 1.70 2.17 2.50 2.63 2.66 2.67 2.64 41—45 1.31 1.68 2.16 2.58 2.72 2.76 2.74 2.71 46—50 1.31 1.66 2.11 2.60 2.75 2.80 2.80 2.77 51—55 1.36 1.66 2.09 2.53 2.70 2.72 2.69 2.68 56—60 1.42” 1.74 2.04 2.47 2.64 2.68 2.65 2.59 61—65 — 1.67h 1.96 2.27 2.37 2.36 2.35 2.33 16—65 1.2] 1.57 2.02 2.40 2.54 2.56 2.54 2.50 Män 16—65 2.42 3.11 3.67 3.99 4.15 4.11 4.05 3.94

" 56—58 år. 1761—63 år. Källa: RFV.

Ser man till den medelpensionspoäng som olika är intjänats av kvinnor födda visst bestämt år kan man studera vilken genomsnittlig pensionspoäng som intjänats av t. ex. de kvinnor som år 1960 var 30 år gamla under detta och följande år. En redovisning härför lämnas i tabell 4.15. Som framgår av tabellen var för kvinnor födda år 1930 medelpoängen 1.36 år 1960 (då kvinnorna var 30 år gamla). 1.77 år 1965 (då kvinnorna var 35 år gamla) och 220 år 1970 (då de uppnått 40 års ålder). Den har sedan fortsatt att stiga till 2.58 år 1975 (då kvinnorna i årsklassen blivit 45 år) och till 2.77 år 1979 (då de uppnått 49 års ålder).

'l'abell 4.15 Medelpensionspoäng för kvinnor åren 1960—1979. Fördelning efter valda födelseår

Kvinnor Medelpensionspoäng är födda år 1960 1965 1970 1975 1979 1905 1.33 1.67 1.75 1910 1.33 1.65 1.98 1.85 - 1915 1.25 1.61 2.05 2.37 2.18 1920 1.31 1.68 2.12 2.53 2.60 1925 1.38 1.71 2.21 2.61 2.70 1930 1.36 1.77 2.20 2.58 2.77 1935 1.23 1.77 2.15 2.52 2.73 1940 0.76 1.63 2.18 2.42 2.61 1945 — 1.08 2.16 2.52 2.57 1950 — — 1.40 2.44 2.47 1955 - 1.81 2.43 ___—___,” Källa: RFV.

Högsta möjliga pensionspoäng är 6.50. Andelen personer med poäng av denna storlek. räknat i procent av totala antalet personer i åldern 16—65 år (exkl. personer som uppbär förtidspension eller i förtid uttagen ålderspen- sion). har stigit från år 1960 till år 1976 och har därefter minskat något. Sålunda utgjorde för män andelen 3.4 %år 1960. 12.8 %år 1976 och 10.4 % år 1979. Andelen kvinnor med pensionspoängen 6.50 var 0.1 % år 1960. 1.1 % år 1976 och 0.9 % år 1979. Antalet personer med maximal pensionspoäng år 1979 var 264 300 män och 23 000 kvinnor.

4.3. Nuvarande kostnader för den allmänna pensioneringen

Kostnadsutvecklingen sedan år 1960 för folkpensioneringen framgår av tabell 4.16. Utvecklingen av kostnaderna sedan år 1963 för tilläggspensioneringen redovisas i tabell 4.17.

Tabell 4.16 Folkpensionskostnaderna. milj. kr & År Ålders- Förtids— Änke- Övrigt Summa Bostads— pension pension pension stöd till Barn- pensio- pension närer & 1960 2001 378 115 84 2 578 275 1965 3146 577 345 131 4199 449 1970 5 180 1 040 590 244 7 054 849 1975 9 945 2 660 1 020 629 14 254 1 663 1980 21975 5176 1320 1270 29 741 3512 1981![ 24 610 5 840 1440 1440 33 330 3 670 x

Beräknat. Källa: RFV.

Tabell 4.17 Kostnaderna för ATP. milj. kr

År Ålders- Förtrds— Anke- Barn- Summa

pension pension pension pension

;

1963 7 9 14 5 35 i 1965 57 47 48 16 168 ' i 1970 560 359 195 52 1 166 1975 2450 1830 610 116 5006 1980 12 350 4 650 1 775 255 19 030 1981” 15 060 5 590 2155 295 23 100 x Beräknat. Källa: RFV.

För budgetåret 1981/82 beräknas kostnaderna för folkpension i form av änkepension uppgå till 1 282 milj. kr(1 254 milj. kr för huvudfall och 28 milj. kr för övergångsfall). För samma tid antas kostnaderna för barnpension inom folkpensioneringen utgöra 202 milj. kr. Härtill kommer kostnader för kommunala bostadstillägg till änkepension. vilka klart överstiger 100 milj.'kr. Totala kostnaden för efterlevandeförmåner inom folkpensioneringen under budgetåret 1981/82 kan således beräknas till drygt 1 600 milj. kr.

Kostnaderna för hustrutillägg beräknas för budgetåret 1981/82 till 809 milj. kr och kostnaderna för bamtillägg till 71 milj. kr. lsammanhanget kan också nämnas att anslaget till bidragsförskott utgör för detta budgetår 895 milj. kr.

Utbetalningama inom ATP beräknas. som framgår av tabell 4.17. för år 1981 uppgå till 2 155 milj. kr beträffande änkepension och 295 milj. kri fråga om barnpension eller således totalt 2 450 milj. kr. '

4.4. Prognos om kostnader för efterlevandepension för framtiden

1 föregående avsnitt har redovisats uppgifter om de nuvarande kostnaderna för bl.a. änke- och bampension inom den allmänna försäkringen. Vid ett

bibehållande av nu gällande regler för familjepension kommer dessa kostna- der inte att för framtiden ligga fast på dagens nivå. Detta gäller även räknat i fast penningvärde. Tvärtom kan förutses en mycket kraftig ökning av kostnaderna härför. Denna ökning avser främst kostnaderna för änkepension från tilläggspensioneringen. Det skulle därför ge en missvisande bild av vilka kostnader som följer av åtagandena om familjepension om man som utgångspunkt tar de kostnadsuppgifter som hänför sigtill innevarande år. Med hänsyn härtill har kommittén gjort beräkningar om den kostnadsutveckling som skulle inträffa för framtiden om nuvarande regler för änke- och barnpension kvarstår oförändrade. Dessa beräkningar redovisas i det följan- de.

Beträffande folkpensioneringen kan antas att familjepensioneringen redan nu befinner sig på ett fullfunktionsstadium. Det kan således här förutsättas ett i stort sett oförändrat antal om ca 85 000 änkepensioner och ca 43 000 bampensioner. _

När det gäller tilläggspensioneringen är bilden annorlunda. Visserligen kan antalet bampensioner nu anses vara nästan i fullfunktion och för framtiden öka enbart i mindre utsträckning. Änkepensioneringen befinner sig däremot fortfarande i stark tillväxt. och det kan vid oförändrat regelsystem förutses en kraftig ökning framdeles av antalet kvinnor som är berättigade till änkepen- sion från ATP. Antalet tilläggspensioner i form av änkepension uppgick år 1965 till ca 20 000 och år 1970 till ca 68 000. medan antalet år 1980 har stigit till ca 220 000. Att man för framtiden måste räkna med en fortsatt ökning av antalet änkepensioner beror på att ATP-systemet som sådant fortfarande befinner sig under uppbyggnad och på att änkepensionen inom detta är en livsvarig förmån. Ytterligare är för framtiden att förvänta en markant ökning av medelbeloppet i oförändrat penningvärde för utgående änkepension. Även i detta avseende kan förklaringen sökas i att ATP-systemet som sådant ännu inte uppnått fullfunktion. I fråga om änkepensioneringen kommer ett fullfunktionsstadium att uppkomma först omkring år 2030.

De kostnadsberäkningar som kommittén utfört beträffande familjepension inom tilläggspensioneringen bygger till övervägande delen på samma beräk- ningsmetodik som den vilken används inom riksförsäkringsverket vid de beräkningar som föregår verkets förslag vart femte år till regeringen om avgiftsuttag för ATP. Eftersom det förflutit några år sedan den senaste av dessa beräkningar utfördesl har vissa trendframskrivningar och extrapoleringar fått tillgripas.

1 de beräkningar som föregick riksförsäkringsverkets senaste förslag om uttagsprocent för avgiften till ATP antogs följande utveckling under åren 1985—2020 av antalet familjepensioner. Antalet änkepensioner förutsattes utgöra 297 000 år 1985. 350 000 år 1990. 364 000 år 1995 samt 365 000 år 2000 och framöver. Antalet bampensioner inom ATP antogs uppgå till 48 000 år 1985. 49 000 år 1990 samt 50 000 fr.o.m. år 1995.

1 här redovisade prognos har antalet bampensionstagare under åren framöver satts något lägre än i riksförsäkringsverkets beräkningar med hänsyn till utvecklingen under åren 1977—1981 . I fråga om antalet änkepensioner har verkets prognos slagit in så pass väl hittills att kommittén har räknat med samma utveckling framdeles som den verket antagit vid 1977 års ATP- beräkningar.

l Riksförsäkringsverkets skrivelse den 16 decem- ber 1977 till regeringen angående avgiftsuttag för allmän tilläggspension för åren 1980—1984; prop. 1978/79:202.

1 kommitténs beräkningar har inte medtagits kostnader för bostadsstöd (KBT och SKBF). Anledningen härtill är att kostnadsutvecklingen för detta stöd påverkas av en mängd - i olika riktning verkande faktorer som det är svårt att göra några mer precisa antaganden om. Det har därför inte framstått som meningsfullt att redovisa någon prognos på detta område.

En sammanfattning av kommitténs beräkningar om kostnadsutvecklingen för framtiden beträffande änke- och barnpension inom tilläggspensioneringen redovisas i tabell 4.18. Som nämnts ovan bygger uppgifterna på förutsättning- en av oförändrad lagstiftning. Kostnadsberäkningama bygger på dagens penningvärde och är utförda med tillämpning av basbeloppet 17 300 kr.

Som framgår av tabellen visar beräkningarna att inom folkpensioneringen kostnaderna för barnpension kan uppskattas uppgå till ca 210 milj. kr år 1983 och sedan ligga kvar på denna nivå under hela den studerade perioden. Beträffande änkepension kan folkpensionskostnadema beräknas utgöra ca 1 330 milj. kr år 1983 för att— till följd av minskade utgifter för pensionstill- skott — sjunka med ca 20 milj. kr fram till år 1995. varefter de årliga kostnaderna skulle ligga fast på en nivå om ca 1 310 milj. kr.

Inom tilläggspensioneringen kan antas att de årliga kostnaderna för barnpension utgör 294 milj. kr år 1983. att de ökar till 300 milj. kr år 1990 och' att de sedan stabiliseras på denna nivå. Kostnaderna för änkepension från ATP beräknas uppgå till 2 784 milj. kr år 1983. Denna årskostnad stiger sedan kontinuerligt fram till år 2030 då den kan uppskattas till ca 6 500 milj. kr. De årliga kostnaderna för änkepension från tilläggspensioneringen kan således under tidsperioden från år 1983 fram till år 2030. då fullfunktionsstadiet antas vara uppnått. beräknas stiga med ca 133 %.

Tabell 4.18 Beräknade kostnader åren 1983—2030 för barn- och änkepension enligt nu gällande lagstiftning. Basbeloppet 17 300 kr

& Förmån Kostnader (milj. kr). år

*R— 1983 1984 1985 1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020 2025 2030

&_

Änkepension Folkpension 1 333 1 331 1 329 1 319 1 309 1 309 1 309 1 309 1 309 1 309 1 309 1 309 Tilläggspension 2 784 2 986 3 192 4 239 5 169 5 809 6 125 6 252 6 377 6 440 6 483 6 498 . & Summa 4117 4317 4521 5558 6478 7118 7434 7561 7686 7749 7792 7807 Barnpension Folkpension 210 210 210 210 210 210 210 210 210 210 210 210 Tilläggspension 294 296 298 300 300 300 300 300 300 300 300 300 & Summa 504 506 508 510 510 510 510 510 510 510 510 510

|. . Anke- och bam- pension totalt 4 621 4 823 5 029 6 068 6 988 7 628 7 944 8 071 8 196 8 259 8 302 8 317

5. Gällande regler på några andra områden

5.1. Familjerätten

Reglerna om familjepension har anknytning till de bestämmelser som gäller inom familjerätten beträffande inbördes rättigheter och skyldigheter mellan makar samt mellan föräldrar och barn. 1 nu förevarande avsnitt lämnas en kortfattad översikt över gällande regler dels i giftermålsbalken om äktenska— pets rättsverkningar och om makars underhållsskyldighet, dels i föräldrabal— ken om föräldrars underhållsskyldighet gentemot barn. dels i ärvdabalken om arv och testamente.

Enligt giltermå/sbalken skall makar, var och en efter sin förmåga, bidra till det underhåll som behövs för att tillgodose deras gemensamma och personliga behov. De skall fördela utgifter och sysslor mellan sig. Om det som en av makarna skall bidra med inte räcker till för makens personliga behov eller för betalningar som den maken annars ombesörjer för familjens underhåll, skall den andra maken skjuta till de pengar som behövs. Försummar en av makarna den underhållsskyldighet som således åvilar honom kan han av domstol åläggas att betala underhållsbidrag till den andre maken. Sådan skyldighet föreligger också för det fall att makarna inte varaktigt bor tillsammans. Underhållsskyldigheten bestäms härvid enligt nyss angivna grunder.

Om makar är överens om att äktenskapet skall upplösas har de rätt till äktenskapsskillnad. Har båda makarna eller en av dem vårdnaden om barn under 16 år skall äktenskapsskillnaden dock föregås av en betänketid om minst sex månader. Sådan betänketid skall också i regel löpa om endast en av makarna vill ha äktenskapsskillnad. Under betänketiden gäller alltjämt de tidigare redovisade bestämmelserna om makars skyldigheteri underhållshän- seende. Sedan betänketiden löpt ut och dom på äktenskapsskillnad föreligger upphör som huvudregel denna skyldighet, och envar av makarna har att därefter själv svara för sin försörjning. Är emellertid make under en övergångstid i behov av bidrag för sitt underhåll, har han eller hon rätt att få underhållsbidrag av den andre maken efter vad som är skäligt med hänsyn till dennes förmåga och övriga omständigheter. Undantagsvis kan det komma i fråga att utge underhållsbidrag även under en längre tid än en övergångstid. Så är fallet om maken har svårigheter att försörja sig själv efter upplösning av ett långvarigt äktenskap eller om det föreligger synnerliga skäl härtill.

Underhållsbidrag bestäms vanligen att utgå periodiskt på bestämda tider (normalt månatligen). Ett underhållsbidrag som en gång har blivit bestämt genom avtal makarna emellan eller genom dom kan på yrkande av make

jämkas av domstol, om ändrade förhållanden påkallar det. Då fråga är om underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad får dock jämkning i höjande riktning ske endast om synnerliga skäl föreligger.

Att underhållsberättigad make gifter om sig medför inte i och för sig att den tidigare makens underhållsskyldighet bortfaller. Emellertid kan i ett sådant fall, med tillämpning av de ovan beskrivna reglerna om jämkning, förordnas att bidraget skall sättas ned eller helt falla bort om det nya äktenskapet medför en ändring till det bättre i den underhållsberättigades ekonomiska förhållan- den. På samma sätt kan bidraget komma att jämkas därför att den underhållsberättigade lever tillsammans med annan under äktenskapsliknan- de förhållanden.

Utgående underhållsbidrag till make är indexreglerade och följer ändringar i basbeloppet.

Enligt giftermålsbalken är makars egendom av två slag. nämligen giftorätts- gods och enskild egendom. Egendomen är giftorättsgods såvida den inte är enskild. Enskild är sådan egendom som makarna själva genom äktenskaps- förord förklarat skall vara enskild. Hit hör också sådan egendom som make fått i gåva eller genom arv eller testamente och som givaren, arvlåtaren eller testator bestämt skall vara enskild. Även egendom som har trätt i stället för enskild egendom är i princip enskild.

Egendomsordningen enligt giftermålsbalken innebär sålunda inte någon egendomsgemenskap mellan makarna. Vardera maken äger och förvaltar i princip själv all sin egendom, såväl enskild egendom som giftorättsgods. Beträffande giftorättsgods är det i stället fråga om en giftorättsgemenskap. Detta betyder att var och en av makarna har giftorätt i den egendom som den andre maken ägde vid äktenskapets ingående eller har förvärvat under äktenskapet. Giftorätten aktualiseras i regel först vid äktenskapets upplösning och innebär att hälften av makarnas behållna sammanlagda giftorättsgods då skall tillfalla vardera maken eller hans arvingar. Var och en av makarna svarar också i princip själv för sina egna skulder. Ena makens fordringsägare har således inte rätt till betalning ur den andre makens egendom.

Vid äktenskapets upplösning genom äktenskapsskillnad eller i anledning av ena makens död skall bodelning äga rum och makarnas giftorättsandelar bestämmas, såvida inte all egendom i äktenskapet var enskild. Vid bodelning får vardera maken (eller den dödes arvingar och testamentstagare) först ta undan så mycket av sitt eget resp. den döde makens gi ftorättsgods att det räcker för att täcka hans eller hennes skulder. Härefter sker en hälftendelning av återstående giftorättsgods. Varje makes enskilda egendom tillfaller den maken eller hans arvingar. Om bodelning sker med anledning av ena makens död, har den efterlevande dock alltid rätt att av giftorättsgodset få ut så mycket att det, tillsammans med den enskilda egendom som han eller hon kan äga, uppgår till ett värde som motsvarar fyra gånger det vid tiden för dödsfallet gällande basbeloppet.

För dem som utan att vara gifta sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden finns inga familjerättsliga regler om t. ex. inbördes underhålls- skyldighet eller om giftorättsgemenskap i likhet med vad som enligt gifter- målsbalken gäller för dem som är gifta. Inte heller finns några regler om arvsrätt för efterlevande samboende.

Enligt/öräldrabalken skall barn stå under vårdnad av bägge eller den ene av

sina föräldrar eller av särskilt förordnad förmyndare. Vårdnaden skall fortgå till dess barnet fyllt 18 år eller dessförinnan har ingått äktenskap. Den som har vårdnad om ett barn skall sörja för barnets person och ge det sorgfällig uppfostran. Vårdnadshavaren skall tillse att barnet erhåller uppehälle och utbildning efter vad som är tillbörligt med hänsyn till föräldrarnas villkor och de tillgångar barnet kan äga samt barnets anlag.

För barn vars föräldrar är gifta med varandra är föräldrarna gemensamt vårdnadshavare från barnets födelse. Vill en av eller båda föräldrarna att de inte längre gemensamt skall ha vårdnaden om barnet. kan domstol besluta att vårdnaden skall tillkomma endast en av dem. Är föräldrarna ense om hur vårdnaden om barnet skall ordnas, skall domstolen besluta i överensstäm- melse med deras önskemål, om det inte är uppenbart stridande mot barnets bästa. Är föräldrarna inte ense, skall domstolen besluta efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets bästa. Om det härvid finnes uppenbart att ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall särskild förmyndare utses för barnet.

Då det dömts till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna, skall domstol fatta beslut angående vårdnaden om barnen. Härvid äger de ovan angivna reglerna motsvarande tillämpning. Är makarna ense om att de vill utöva vårdnaden gemensamt även efter äktenskapsskillnaden, skall domstolen dock besluta i enlighet med deras önskemål, om det inte skulle vara uppenbart stridande mot barnets bästa.

Är ett barns föräldrar inte gifta med varandra, står barnet under moderns vårdnad. Om föräldrarna senare ingår äktenskap med varandra, kommer barnet från den tidpunkten automatiskt att stå under bägges vårdnad. Ogifta föräldrar har emellertid möjlighet att genom beslut av domstol bli gemen- samma vårdnadshavare för bamet. Sådant beslut kan meddelas oberoende av om föräldrarna bor tillsammans eller inte.

När vårdnaden om barn tillkommer föräldrarna gemensamt och den ene avlider, blir den efterlevande automatiskt ensam vårdnadshavare. Om bara en av föräldrarna är vårdnadshavare och denne dör, skall domstol förordna den andre föräldern till vårdnadshavare, under förutsättning att det inte är uppenbart med hänsyn till barnets bästa att vårdnaden bör anförtros en särskilt förordnad förmyndare.

Föräldrarna skall, var och en efter sin förmåga, svara för underhåll åt barnet efter vad som kan anses skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. Härvid skall beaktas barnets egna inkomster och tillgångar samt sociala förmåner som tillkommer bamet. Underhållsskyl- dighet föreligger tills barnet fyllt 18 år. Om barnet då går i skolan kvarstår underhållsskyldigheten till dess grundutbildningen är avslutad. Med grund- utbildning menas grundskola, gymnasieskola och annan jämförlig utbildning. Om barnet slutat skolan men återupptar studierna före 19 års ålder uppkommer ånyo underhållsskyldighet. Underhållsskyldigheten upphör dock alltid senast då barnet fyller 21 år.

Föräldrar som sammanbor och tillsammans har vårdnaden om barnet förutsätts sinsemellan komma överens om hur underhållsbördan skall fördelas dem emellan. I övriga fall, t. ex. då föräldrarna efter äktenskapsskill- nad bor isär, måste däremot barnets rätt till underhåll från förälder som inte sammanbor med barnet fastställas genom dom eller avtal. Underhållsskyldig-

heten fullgörs i här berörda fall i regel genom utgivande av periodiska underhållsbidrag. Sålunda gäller att underhållsbidrag skall betalas av den förälder som inte har vårdnaden om barnet och som inte heller varaktigt bor tillsammans med det. Har en förälder vårdnaden gemensamt med den andre är den förälder som inte varaktigt bor tillsammans med barnet bidragsskyldig. om barnet bor varaktigt tillsammans med endast den andre föräldern.

Vad som har bestämts om underhållsbidrag genom dom eller avtal kan jämkas av domstol när ändrade förhållanden påkallar det.

Underhållsbidrag till barn är indexreglerade på liknande sätt som bidrag till förutvarande makes underhåll. Dock gäller numera att underhållsbidrag till barn uppräknas med endast 70 % av den årliga basbeloppshöjningen.

1 de fall då barnet har rätt till underhållsbidrag men detta inte betalas kan bidragsförskott utgå. Bidragsförskott kan också fylla ut ett lågt underhållsbi- drag (jfr avsnitt 5.3.6).

De ovan berörda reglerna avser underhåll till faders eller moders eget barn. 1 föräldrabalken finns även bestämmelser som ålägger styvfader eller styvmoder en viss underhållsskyldighet mot styvbarn. Sålunda är den som varaktigt bor tillsammans med annans barn och med den förälder som har vårdnaden om barnet, underhållsskyldig mot barnet, om parterna är gifta med varandra eller har barn tillsammans. Styvföräldems underhållsskyldighet är dock endast subsidiär i förhållande till den av föräldrarna som styvföräldem inte bor tillsammans med. Om det finns särskilda skäl kvarstår underhållsskyldigheten även sedan barnet flyttat hemifrån, t. ex. när barnet studerar på annan ort.

De grundläggande bestämmelserna om arvsrätt finns i ärvdabalken. Enligt ? dessa är närmaste arvingar den avlidnes avkomlingar (bröstarvingar). Efter- lämnar den avlidne flera barn, har var och en av dem rätt till lika stor arvslott. Om ett barn är dött, träder det barnets avkomlingar i dess ställe. Om den avlidne. var gift och inte efterlämnar bröstarvingar, tillfaller hela kvarlåten- skapen den andre maken. Makes arvsrätt omfattar hela den avlidnes kvarlåtenskap. Arvsrätten är dock inskränkt såtillvida att den avlidne makens släktingar har 5. k. sekundosuccessionsrätt vid'den efterlämnade makens död. Vanligt förekommande är att efterlevande make genom ett inbördes testa- mente får en starkare rätt än den lagen ger och erhåller egendomen med full äganderätt.

Efterlämnar den avlidne varken bröstarvinge eller make tillkommer arvsrätten i första hand fader och moder med hälften vardera och i andra hand syskon och dess avkomlingar. Finns inte heller sådan arvsberättigad tillfaller arvet till lika delar föräldrarna till den avlidnes föräldrar eller, om även dessa är avlidna, deras barn. Finns ingen arvsberättigad släkting enligt vad nu sagts tillfaller arvet allmänna arvsfonden.

Den arvsrätt som tillkommer bröstarvinge (barn och bambam) är starkare än andra släktingars genom reglerna om laglott. Med laglott avses hälften av den arvslott som enligt ärvdabalken tillkommer bröstarvinge. En bröstarvinge har rätt att få ut sin laglott även om arvlåtaren har förordnat i testamente att hela arvslotten skall tillfalla någon annan. _

De'ovan berörda reglerna avser de legala bestämmelserna om arvsrätt. Huvuddelen av "dessa kan dock sättas ur spel genom att arvlåtaren i testamente förordnar på annat sätt om sin kvarlåtenskap. Genom testamente kan sålunda exempelvis bestämmas att kvarlåtenskapen skall tillfalla person med vilken

vederbörande sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden.

Den familjerättsliga lagstiftningen är sedan år 1969 föremål för utredning av familjelagssakkunniga (Ju 1970152). De sakkunniga har hittills avgivit bl. a. betänkandena (SOU l972:4l) Familj och äktenskap 1 och (SOU 1977137) Underhåll till barn och frånskilda, vilka legat till grund för de nu gällande reglerna om äktenskaps ingående och upplösning resp. underhåll till make och barn. Familjelagssakkunnigas arbete berör f. n. frågor om bl. a. egendoms- fördelningen makar emellan vid dödsfall och äktenskapsskillnad, makes och bröstarvingars arvsrätt samt eventuell reglering av de inbördes ekonomiska förhållandena hos icke gifta samboende. Förslagi dessa frågor väntas under år 1981.

5.2. Skadeståndsrätten

När någon lider skada till person eller egendom kan ekonomisk gottgörelse för skadan komma att utgå enligt båda eller ettdera av två i princip skilda regelsystem. Under vissa omständigheter kan den skadelidande vända sig mot annan person under åberopande av gällande regler om skadeståndsansvar. Om den skadeståndsskyldige då skyddas av s. k. ansvarsförsäkring, kan skadeståndet betalas av denna inom försäkringssummans ram. Skadan kan emellertid också helt eller delvis täckas av enskild försäkring på den skadelidandes sida, t. ex. 'olycksfallsförsäkring, eller av socialförsäkringen. Dessa båda system skadestånd och försäkring på den skadelidandes sida - fungerar ofta vid sidan av varandra men är delvis samordnade, t. ex. så att försäkring helt eller delvis utesluter skadeståndsansvar. Detta är fallet med socialförsäkringen.

En grundläggande princip inom skadeståndsrätten är att skadeståndet skall försätta den skadelidande i samma läge som om skadan inte alls hade inträffat. Skadeståndet skall med andra ord täcka hela skadan, i den mån inte ersättning utgår från andra ersättningsanordningar vilkas förmåner skall samordnas med skadeståndet. Vissa avsteg från denna princip förekommer dock. Sålunda kan skadeståndet nedsättas på grund av att den skadelidande har varit medvål- lande till skadan. För en del kategorier skadeståndsskyldiga finns också bestämmelser om jämkning av skadestånd i vissa särskilda fall.

För attskadeståndsansvar skall föreligga krävs normalt att skadan har vållats — uppsåtligen eller av grov vårdslöshet av den mot vilken skade- ståndskravet riktar sig. I vissa fall kan skadeståndsansvar emellertid föreligga även när annan har vållat skadan eller oberoende av om vållande överhu- vudtaget kan tillräknas någon.

Regler om skadestånd finns i skadeståndslagen (19722207). Vid personskada som har lett till döden skall enligt skadeståndslagen utgå ersättning för begravningskostnad och. i skälig omfattning, annan kostnad till följd av dödsfallet. Dessutom skall ersättning utges för förlust av underhåll. Sådan ersättning tillkommer efterlevande som enligt lag hade rätt till underhåll av den avlidne eller som eljest var beroende av honom för sin försörjning, om underhåll utgick vid tiden för dödsfallet eller om det kan antas att underhåll skulle ha kommit att utgå inom en nära framtid därefter. Skadestånd kan således tillerkännas även den som inte hade laglig rätt till

underhåll, t.ex. fosterbarn, barnbarn, syskon eller person som sammanbott med den avlidne under äktenskapsliknande förhållanden. Om det å andra sidan visserligen förelåg en familjerättslig underhållsskyldighet men denna inte blivit eller kunnat väntas bli utkrävd, föreligger inte heller någon rätt till skadestånd. Förlusten ersätts i den omfattning som är skälig med hänsyn till den efterlevandes förmåga och möjligheter att genom eget arbete eller på annat sätt själv bidra till sin försörjning. Med underhåll likställs värdet av den avlidnes hushållsarbete i hemmet.

Ersättningen skall således motsvara den faktiska förlusten av underhåll. Skadeståndet bestäms på sådant sätt att ersättningen åstadkommer ett bibehållande av i princip samma standard som före dödsfallet. Skadeståndet bör så långt möjligt återspegla förhållandena sådana de antagligen skulle ha gestaltat sig, om dödsfallet inte hade inträffat. Detta innebär också att hänsyn tas till sådan minskning eller sådant bortfall av den underhållsskyldiges försörjningsförmåga som skulle ha inträtt även om han inte hade dödats. lnkomstminskningen vid den tidpunkt då den avlidne skulle ha inträtt i pensionsåldern kan t. ex. vara en viktig faktor. I vissa avseenden har schablonregler utvecklats vid skadeståndsprövningen. I princip går beräk- ningen till så, att man med utgångspunkt från familjens samlade inkomster beräknar varje efterlevandes konsumtionsandel av den samlade inkomsten. En änka med bam beräknas vid normala inkomstlägen — i regel ha en konsumtionsandel om ca 40 % eller, vid högre åldrar, ca 50 % och barnen 10 a 15 %.

Som angivits ovan skall vid bedömningen hänsyn tas till den efterlevandes förmåga att försörja sig genom eget arbete. Skadeståndet fyller ut bara den del av förlusten som den egna försörjningen inte täcker. Om den efterlevande utan standardsänkning kan antas få försörjning genom egen arbetsinkomst. finns med andra ord inget utrymme för skadestånd. Vilka krav som kan ställas på den efterlevande när det gäller försörjning genom eget arbete får avgöras med hänsyn till den efterlevandes ålder, hälsotillstånd, utbildning e. d., liksom till det rådande arbetsmarknadsläget och liknande omständigheter. Ju äldre den efterlevande är, desto mindre möjligheter anses han eller hon regelmässigt ha att börja förvärvsarbeta, om vederbörande inte gjort detta tidigare. Detsamma gäller om den efterlevande är sjuklig. En viktig omständighet kan vara om minderåriga barn kräver tillsyn av den efterlevande föräldern. Om hindret är temporärt, brukar man försöka anpassa skadeståndet till detta. Också här tillämpas schablonregler i stor utsträckning. I åtskilliga avgöranden har ansetts att en änka som har tillsyn över sina barn kan ta förvärvsarbete sedan yngsta barnet uppnått lO-årsåldem. Ofta kan skadeståndet få den funktionen att det täcker den efterlevandes underhållsbehov under tid som behövs för utbildning. En efterlevandes behov av underhåll bedöms i regel upphöra vid omgifte.

När det gäller underhåll till efterlevande barn finns inte några fasta normer för hur länge underhållet skall utgå. Skadeståndet får här anpassas till barnets pågående eller framtida utbildning. Bedömningen grundas på de förhållanden som man hade kunnat räkna med om dödsfallet inte hade inträffat. På denna punkt föreligger en skillnad jämfört med bedömningen av efterlevande makes försörjningsförmåga. 1 det senare fallet kan bestämmelserna innebära att den efterlevande får ändra sin situation med anledning av dödsfallet genom att gå

ut i förvärvsarbete, även om så inte hade blivit fallet om dödsfallet inte hade inträffat.

Förluster med anledning av dödsfall täcks i stor utsträckning genom försäkringsförrnåner och arbetsgivarförmåner e. d. Sålunda kan t. ex. utgå ersättning enligt AFL, LAF eller kollektiv tjänstepensionsförsäkring. Skade- ståndet är subsidiärt i förhållande till förmåner av detta slag och utgår således bara i den mån det överstiger dessa andra förmåner. Någon avräkning sker i regel inte beträffande kapitalersättning från olycksfallsförsäkring eller ersätt- ning från annan livförsäkring än kollektiv tjänstepensionsförsäkring.

Ersättning för förlust av underhåll fastställs i form av livränta eller engångsbelopp eller som livränta jämte engångsbelopp. Är ersättningen av väsentlig betydelse för den efterlevandes försörjning. skall den dock alltid utgå som livränta, om inte särskilda skäl talar emot det. Fastställd livränta är värdesäkrad genom anknytning till basbeloppet. Uppräkning sker dock med högst 5 % för år räknat.

Ersättning för förlust av underhåll som utgår i form av livränta kan höjas eller sänkas, om de förhållanden som låg till grund för beslutet om ersättning har ändrats väsentligt. Har ersättningen fastställts i form av engångsbelopp. kan den efterlevande under samma förutsättning tillerkännas ytterligare ersättning.

De berörda reglerna i skadeståndslagen tillämpas också i de fall då ersättning skall utges från vissa privata försäkringar, t. ex. från trafikförsäkring eller ansvarsförsäkring. Även trygghetsförsäkringen vid arbetsskada bygger, som angivits i avsnitt 2.3.5, på skadeståndsrättens principer.

5.3. Samhällsstöd till barnfamiljer 5.3.1 Inledning

Samhällets stöd till barnfamiljer ges dels som direkt ekonomiskt stöd, dels i form av vård och service. Också inom inkomstbeskattningen finns regler med familjepolitisk inriktning.

Det direkta ekonomiska stödet åt barnfamiljer utgörs främst av allmänna barnbidrag, bostadsbidrag, föräldrapenning, bosättningslån, vårdbidrag, bam— tillägg till folkpension och studiestöd. Härtill kommer bidragsförskott och barnpension som utgör särskilda stöd åt barn till ensamstående föräldrar. 1 det följande lämnas en översikt över reglerna för allmänna barnbidrag, bostads- bidrag, föräldraförsäkringen, studiestöd och bidragsförskott samt för vissa skattelättnader av betydelse för barnfamiljer. Gällande bestämmelser om barnpension, bamtillägg och vårdbidrag har redovisats ovan i avsnitt 2.1.

En annan viktig del av familjepolitiken utgörs av samhällets insatser för social service och omvårdnad åt barnfamiljer. En central plats härvidlag intar den kommunala barnomsorgen, vilken beskrivs närmare i det följande. Vidare kan erinras om livsmedelssubventionema och den sociala hemhjälpen samt om fria Skolmåltider, Skolskjutsar och undervisningsmaten'el. Ytterligare kan nämnas skolhälsovården och den fria tandvården för skolbarn. Slutligen kan hänvisas till socialtjänstlagstiftningen.

Lagen (19781410) om rätt till ledighet för vård av barn m. m. ger föräldrar rätt att vara helt lediga från arbetet eller att förkorta sin dagliga arbetstid till tre

fjärdedelar av normal arbetstid. Rätten till hel ledighet gäller så länge föräldern vårdar bam under ett och ett halvt års ålder. Rätt till förkortad arbetstid till i vanliga fall sex timmar per dag gäller till dess barnet är åtta år eller senare har avslutat det första skolåret. Denna rätt är fristående från ersättningsreglerna inom föräldraförsäkringen. Föräldrarna har dock alltid rätt till ledighet från sin anställning under tid då ersättning utgår från föräldraförsäkringen.

5.3.2. Allmänna barnbidrag

De allmänna bambidragen infördes år 1948 och ersatte då de bamavdrag vid beskattningen som tidigare fanns. Bambidragen ger alla barn ett grundläggan- de ekonomiskt stöd såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran. De utges löpande utan ansökan eller särskild prövning för barn som inte fyllt 16 år och som är svensk medborgare och bosatt i Sverige. Även barn som inte är svensk medborgare erhåller barnbidrag under förutsättning att det är bosatt i Sverige och fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven här eller att barnet eller en av föräldrarna vistas i Sverige sedan minst sex månader.

Barnbidraget har successivt höjts och uppgår fr. o. m. den 1 oktober 1980 till 3 000 kr per—bam och år (250 kr per månad). Bidraget är skattefritt. Utbetalning sker kvartalsvis.

Fr. o. m. den 1 januari 1982 genomförs en förstärkning av stödet till flerbamsfamiljer. På grundval av propositionen 1980/811188 har riksdagen (SOU 44, rskr 409) beslutat att det fr. o. m. nämnda tidpunkt skall till familjer med tre eller flera barn utges ett flerbamstillägg. knutet till det allmänna barnbidraget. Tillägget motsvarar för familjer med tre barn ett fjärdedels barnbidrag (f. n. 750 kr per år). För familjer med fyra eller flera barn motsvarar flerbamstillägget ett halvt barnbidrag (f. n. 1 500 kr per år) för ettvart av det fjärde och därpå följande barn. Tillägget skall utgå till dess barnet fyller 16 ar.

5.3.3 Bostadsbidrag Som komplement till de allmänna barnbidragen utgår inkomstprövade bostadsbidrag till familjer med lägre inkomster och familjer med flera barn. Bostadsbidragen består av dels ett statligt bidrag som utgör ett inkomstprövat konsumtionsstöd utan anknytning till bostadsförhållandena, dels ett stats- kommunalt bidrag som är anknutet till bostadskostnaden. De statskommu- nala bostadsbidragen kan utgå även till låginkomsttagare utan barn.

Till pensionärer kan utges dels de nämnda statliga och statskommunala bostadsbidragen. dels kommunalt bostadstillägg till folkpension (KBT) och statskommunalt bostadsbidrag till vissa folkpensionärer m. fl. (SKBF). Dessa senare bidrag finns beskrivna i avsnitt 2.1.3.

Bestämmelser om statliga bostadsbidrag (SBB) finns i förordningen (l976:263) om statliga bostadsbidrag till barnfamiljer. Dessa bidrag bestäms enbart på grundval av inkomst och bamantal och är. som nämnts ovan. oberoende av bostadskostnadema. De kan således ses som ett rent konsum- tionsstöd. Bidrag utgår till barnfamiljer som är bosatta i Sverige. Bidragsverk- samheten handhas av bostadsstyrelsen, länsbostadsnämndema och kommu-

nema. Statligt bostadsbidrag utgår till familjer med barn under 17 år som helt eller delvis försörjs inom familjen. Fosterbarn som sedan minst tre månader vistas i familjen anses som försörjt inom familjen. Med familj avses makar med barn eller ensamstående med barn. Med makarjämställs man och kvinna som utan att vara gifta lever tillsammans, om de tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn. Med makarjämställs även man och kvinna som i annat fall lever tillsammans under äktenskapsliknande förhåll- anden och har gemensamt hushåll.

Oreducerat statligt bostadsbidrag utgår f. n. med 1 860 kr om året för varje barn (155 kr per månad).

Enligt förordningen (l976:262) om statskommunala bostadsbidrag kan under vissa förutsättningar utges statsbidrag till statskommunala bostadsbi- drag (SKBB). Kommunerna beslutar själva om sådant bidrag skall utgå i kommunen och med vilket belopp. För att statsbidrag skall utges krävs att följande regler för bidragen är uppfyllda.

Statskommunalt bostadsbidrag kan beviljas både barnfamiljer och hushåll utan barn.

Bidrag till barnfamiljer utgår i likhet med det statliga bostadsbidraget till familjer (makar eller ensamstående) med barn under 17 år som helt eller delvis försörjs inom familjen. Det kan utges även till familjer med barn som är över 17 år och som uppbär förlängt barnbidrag eller studiehjälp. Med makar jämställs i fråga om rätten till statskommunalt bostadsbidrag vissa ogifta samboende enligt samma regler som gäller för statligt bostadsbidrag.

För att statskommunalt bostadsbidrag till hushåll utan barn skall kunna utgå krävs att sökanden eller, när ansökan gäller makar, en av dem har fyllt 18 år. Bidraget kan inte beviljas den som uppbär folkpension.

Det statskommunala bostadsbidraget varierar —- förutom med inkomsten — med bostadskostnaden. För att bidrag skall utgå måste bostadskostnaden per månad uppgå till lägst 500 kr. Samma gräns gäller för ensamstående och för makar.

Det statskommunala bostadsbidraget utgår med 80 % av bostadskostnaden per månad mellan 500 kr och en övre gräns som är anpassad till bostadsbe- hovet hos olika stora hushåll. Denna övre gräns utgör 750 kr för ensamstående utan barn, 850 kr för samboende utan barn, 1 250 kr för familj med ett ellertvå barn, 1 500 kr för familj med tre eller fyra barn och 1 800 kr för familj med fem eller flera barn.

Inkomstprövningen för statliga och statskommunala bostadsbidrag sker i regel på grundval av familjeförsörjarens till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxeringen året före bidragsåret. l fråga om makar och med makar jämställda läggs deras sammanlagda taxerade inkomst till grund för beräk— ningen, om de inte lever åtskilda. Har familjeförsörjarens eller makamas inkomst ökat eller minskat väsentligt i förhållande till vad som framgår av den nämnda taxeringen. bestäms dock storleken av bostadsbidraget med hänsyn till en beräknad bidragsgrundande inkomst för det kalenderår för vilket ' bostadsbidrag skall utgå.

För att oreducerat bostadsbidrag skall utgå får årsinkomsten inte överstiga 29 000 kr för ensamstående och för makar utan barn. För makar med barn är motsvarande gränsbelopp 38 000 kr och för ensamstående med barn utgör det 30 000 kr. Om inkomsten överstiger nämnda belopp. reduceras bostadsbidra-

get med 15 % av den överskjutande taxerade inkomsten upp till 59 000 kr och med 24 % av den taxerade inkomsten över 59 000 kr. Vid inkomstprövningen beaktas även eventuell förmögenhet. Hänsyn tas också till underskott i förvärvskälla vid inkomsttaxeringen. Om avdrag för sådant underskott gjorts, läggs nämligen hela underskottet till den taxerade inkomsten. Reglerna för inkomstprövning är identiska för statliga och statskommunala bostadsbidrag. Vid prövningen läggs bidragen samman och det statliga bidraget minskas i första hand.

. Fr. o. rn. år 1982 höjs de nedre inkomstgränsema till 41 000 kr för makar med barn och till 33 000 kr för ensamstående med bam. Vidare sänks då den nedre inkomstgränsen för ensamstående utan barn till 26 000 kr. Samtidigt höjs den övre inkomstgränsen till 62 000 kr. Ytterligare kommer den nedre hyresgränsen för SKBB att höjas till 550 kr per månad och de övre hyresgränsema att höjas till 800 kr per månd för ensamstående utan barn, till 950 kr per månad för makar utan bam, till 1 400 kr per månad för hushåll med ett ellertvå barn, till 1 750 kr per månad för hushåll med tre eller fyra barn och till 2 100 kr per månad för hushåll med fem eller flera barn. Det statliga bostadsbidraget höjs samtidigt till 2 160 kr per barn och år (prop. 1980/81:100 bil. 16, CU 29, rskr 244). En jämförelse mellan de maximala beloppen för bostadsbidrag enligt gällande regler för år 1981 och för år 1982 ges i tabell 5.1.

Tabell 5.1 Bostadsbidrag enligt regler gällande för år 1981 resp. 1982

& Hushåll Maximalt utgående bostadsbidrag, kr per år

& Enligt de regler Enligt de regler som gäller för som gäller för

år 1981 år 1982 i & Ensamstående utan barn 2 400 2 400 Makar utan barn 3 360 3 840 Hushåll med 1 barn 9 060 10 320 Hushåll med 2 barn 10 920 12 480 Hushåll med 3 barn 15 180 18 000 Hushåll med 4 barn 17 040 20 160 Hushåll med 5 barn 21 780 25 680 För varje ytterligare barn 1 860 2 160 &

5.3.4. Föräldraförsäkringen

Föräldraförsäkringen ger alla föräldrar ett ekonomiskt skydd i samband med barns födelse och sjukdom. Den ger också föräldrarna ekonomiska möjlighe— ter att vara hemma hos sina barn under viss tid fram t. o. m. barnets första skolår. Försäkringen infördes år 1974 och har sedan dess successivt byggts ut och förbättrats. Den består av tre delar: föräldrapenning i samband med barns födelse, särskild föräldrapenning och föräldrapenning för tillfällig vård av barn. Bestämmelser om föräldrapenning finns i 4 kap. AFL. Förmånema är skattepliktiga och ATP-grundande.

För rätt till föräldrapenning i samband med barns födelse fordras att

föräldern har varit eller rätteligen borde ha varit inskriven i allmän försäkringskassa under minst 180 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för denna. En förutsättning för rätt till ersättning är vidare att föräldern inte samtidigt förvärvsarbetar. Ytterligare gäller att föräldrapenning utgår för vård av barn endast om barnet är bosatt i Sverige.

Föräldrapenning i samband med barns födelse utgår under högst 180 dagar sammanlagt för föräldrarna. Moder har rätt till föräldrapenning tidigast fr. o. m. sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. För tiden efter barnets födelse är den av föräldrarna som till huvudsaklig del vårdar barnet berättigad till föräldrapenning. För samma tid kan föräldrapen- ning inte utbetalas till båda föräldrarna.

För föräldrapenningen gäller en garantinivå, som innebär att ersättning alltid utges med minst 37 kr om dagen. Den som är eller rätteligen skulle ha varit försäkrad för en sjukpenning som överstiger garantinivån har rätt till föräldrapenning som motsvarar hans sjukpenning under förutsättning att han har varit berättigad till den högre ersättningen under en kvalifikationstid av 270 dagar före barnets födelse. Om föräldrar gemensamt har barn i sin vård utges föräldrapenning över garantinivån till fadern endast om modern är eller rätteligen skulle ha varit försäkrad för en sjukpenning över den nivån. Undantag härifrån får dock göras om modern av särskilda skäl inte har möjlighet att själv vårda barnet.

Fosterföräldrar likställs med föräldrar vid tillämpningen av bestämmelser- na om föräldrapenning i samband med barns födelse. Föräldrapenning utgår dock inte för tid innan de fått barnet i sin vård. Vidare har adoptivföräldrar från den dag de får barnet i sin vård rätt till föräldrapenning under sammanlagt högst 180 dagar, om barnet inte har fyllt tio år. Detsamma gäller i fråga om fosterföräldrar som mottar barn i avsikt att adoptera det.

Förvärvsarbetande förälder som tillfälligt behöver stanna hemma för att ta vård om barn i samband med sjukdom eller liknande har rätt till föräldra- penning/ör tillfällig vård av barn. Förälder har rätt härtill om barnet inte har fyllt tolv år (och är fött år 1970 eller senare) samt föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med sjukdom eller smitta hos barnet eller dess ordinarie vårdare eller i samband med besök i samhällets förebyggande barnhälsovård. Föräldrapenningen utgår under högst 60 dagar per barn och år för föräldrarna sammanlagt. .

Rätt till föräldrapenning för tillfällig vård tillkommer även fader som för biträde i hemmet eller för vård av barn avstår från förvärvsarbete i samband med barns födelse. Föräldrapenning utges för sådant ändamål för högst tio dagar. Föräldrapenning för tillfällig vård av barn utgår med belopp som motsvarar förälderns sjukpenning.

I fråga om rätt till föräldrapenning för tillfällig vård likställs fosterbarn med biologiskt barn.

Särskild jöräldrapenning utges för varje barn under högst 90 dagar sammanlagt för föräldrarna under förutsättning att barnet är fött år 1978 eller senare. Är barnet fött år 1980 eller senare föreligger rätt till särskild föräldrapenning under sammanlagt 180 dagar. Den särskilda föräldrapen- ningen får tas ut under de tidsperioder som föräldrarna själva finner lämpliga under tiden fram till dess barnet fyller åtta år eller senare avslutar det första

skolåret. Föräldrapenningen utgår till förälder som förvärvsarbetar högst tre fjärdedelar av normal arbetstid. Den kan användas såväl vid heltidsledighet som vid förkortad arbetstid och utgår som hel, halv eller en fjärdedels föräldrapenning.

Var och en av föräldrama disponerar halva ersättningstiden, men en förälder kan när han så önskar avstå från sin rätt till förmån för den andra föräldern eller den som vårdar barnet som fosterbarn. Förälder som ensam har vårdnaden om barnet har rätt att själv uppbära den särskilda föräldrapen- ningen under hela ersättningstiden.

Förutsättning för rätt till särskild föräldrapenning är att föräldern tar faktisk vård om bamet under den tid ersättning utgår. Föräldrapenningen kan emellertid också tas ut i samband med föräldrautbildning eller besök i förskoleverksamhet inom samhällets barnomsorg i vilken barnet deltar.

Under 90 dagar av den ersättningsberättigande tiden utgår hel särskild föräldrapenning med lägst 37 kr om dagen eller under särskilda förutsätt- ningar — med det högre belopp som motsvarar sjukpenningen. Under resterande 90 dagar. beträffande vilka alltså ersättning utges för barn födda år 1980 eller senare. utgår föräldrapenningen alltid enligt garantinivån, dvs. med 37 kr per dag lika för alla. För att få halv särskild föräldrapenning över garantinivån får föräldern arbeta högst hälften av normal arbetstid. För att få en fjärdedel av hel sådan föräldrapenning får han arbeta högst tre fjärdedelar av normal arbetstid. Hel särskild föräldrapenning över garantinivån förutsät- ter att föräldern inte alls förvärvsarbetar.

I fråga om samtliga former av föräldrapenning gäller att med förälder likställs den med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn under förutsättning att de stadigvarande sammanbor.

5.3.5. Studiestöd

Enligt studiestödslagen (1973:349) lämnar staten studiestöd i form av förlängt barnbidrag, studiehjälp, studiemedel, timstudiestöd. dagstudiestöd och sär- skilt vuxenstudiestöd. Av dessa studiestödsformer kan det förlängda bambi- draget och studiehjälpen sägas utgöra delar av samhällets stöd till barnfamil- jerna förutom att de har ett utbildningspolitiskt syfte. Övriga typer av studiestöd är avsedda för äldre studerande (över 20 år). En översiktlig redogörelse för dessa senare stöd lämnas i avsnitt 5.4.6.

Som nämnts i det föregående utgår allmänt barnbidrag till dess barnet fyller 16 år. Barn som går kvar i grundskolan efter 16 års ålder har dock rätt till förlängt barnbidrag. Sådant bidrag utges fr.o.m. kvartalet efter det under vilket barnet fyllt 16 år och utbetalas så länge barnet går kvar i grundskolan eller gåri viss annan utbildning. Det utgår f. n. med 250 kr per månad under läsårets nio månader (2 250 kr per år). Bidraget utges utan inkomstprövning och utan ansökan.

Stridieltjälpen består av studiebidrag jämte tillägg, återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning.

Studiehjälp utgår till studerande i åldern 16—19 år i gymnasial utbildning. Studiehjälpen utges i regel vid heltidsstudier under högst nio månader per läsår. Normalt utgår studiehjälpen fr. o. m. kvartalet efter det då den studerande fyllt 16 år och t. o. m. första kalenderhalvåret det år under vilket den studerande fyller 20 år.

Grunden i studiehjälpen är studiebidraget. som utges utan inkomstpröv- ning. Studiebidraget uppgår f. n. till 250 kr per månad under läsåret. Bidragets månadsbelopp är således anpassat till det månatliga beloppet för allmänt barnbidrag.

Till studiebidrag kan utbetalas tillägg i form av inackorderingstillägg, resetillägg. inkomstprövat tillägg och behovsprövat tillägg.

Inaekorderingstillc'igg kan utgå om hemmet ligger så långt från studieorten att eleven måste bo inackorderad. Om färdvägen mellan bostaden och skolan är minst sex kilometer kan utges resetillc'igg.

Det inkomstprövade tillägget utgår fr. o. m. den 1 juli 1981 med högst 180 kr per månad. Tillägget utges fr. o. m. månaden efter den under vilken den studerande har fyllt 17 år. Det kan ses som en fortsättning av det statliga bostadsbidraget. lnkomstprövningen sker med hänsyn till den studerandes och hans föräldrars sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Be/rorsprt'ivat tillägg kan beviljas den som har synnerligen stort behov av studiehjälp utöver vad han erhåller i studiebidrag och annat tillägg. Prövning görs med hänsyn till elevens och vårdnadshavares inkomster och fömiögenhet samt antal familjemedlemmar. Behovsprövat tillägg utgår med högst 230 kr per månad. Den nedre åldersgränsen för behovsprövat tillägg går redan vid 16 år.

Studerande i gymnasial utbildning som har behov av ytterligare studiehjälp utöver vad som utgår såsom studiestöd kan under vissa förutsättningar erhålla återbetalningspliktiga studiemedel. Vid prövning av behovet av studiemedel beaktas den studerandes ekonomiska förhållanden. Hänsyn tas i vissa fall även till hans föräldrars inkomster och förmögenhet.

5.3.6. Bidragsförskott

Enligt lagen (1964: 143) om bidragsförskott utgåri vissa fall bidragsförskott för barn under 18 år. Bestämmelserna härom bör ses mot bakgrund av föräldrabalkens regler om föräldrars underhållsskyldighet mot sina barn (jfr avsnitt 5. 1 ). Om ett barns föräldrar lever åtskilda är vanligen den förälder som inte har vårdnaden om barnet skyldig att utge underhållsbidrag till barnet. För att hindra att barnet blir lidande till följd av att underhållsskyldig förälder inte fullgör sin underhållsskyldighet eller inte har förmåga att betala underhålls- bidrag har bidragsförskotten införts.

Bidragsförskott kan sålunda utgå om vårdnaden om ett barn tillkommer endast en av föräldrarna eller om barnet inte står under någon av föräldrarnas vårdnad. Har föräldrarna gemensam vårdnad om barnet men bör detta varaktigt tillsammans med endast en av föräldrarna, lämnas bidragsförskott i förhållande till den andra föräldern. Förskott kan utgå även om ingen underhållsskyldig förälder finns. En ytterligare förutsättning för att bidrags- förskott skall utges är att barnet är svensk medborgare och bosatt i Sverige eller, om barnet inte är svensk medborgare, att barnet och vårdnadshavaren är bosatta här i landet och att barnet eller vårdnadshavaren vistas här sedan minst sex månader.

Samhällets stöd är utformat som ett enhetligt bidrag, vilket i princip utgår med samma belopp till samtliga bidragsberättigade barn. I detta system har rätten till bidragsförskott frigjorts från anknytningen till det i det enskilda

fallet fastställda underhållsbidraget och i princip gjorts oberoende såväl av den underhållsskyldiges betalningsförmåga som av underhållsbidragets storlek.

I vissa fall utgår emellertid inte bidragsförskott. Förskott lämnas sålunda inte om barnet varaktigt bor tillsammans med den underhållsskyldige. Inte heller utgår förskott om det föreligger grundad anledning anta att den underhållsskyldige i vederbörlig ordning betalar fastställt underhållsbidrag som inte understiger vad som skulle utgå i bidragsförskott. Vidare utges inte förskottet om det finnes uppenbart att den underhållsskyldige annorledes sörjt eller sörjer föratt barnet erhåller motsvarande underhåll. Slutligen får förskott inte lämnas om vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl underlåter att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag eller faderskap till barnet fastställt.

Bidragsförskottet har för år räknat tidigare normalt utgjort 40 % av basbeloppet för månaden före den som bidragsförskottet avser. Fr. o. m. den 1 juli 1981 har emellertid bidragsförskottet, i syfte att kompensera effekterna av nya beräkningsgrunder för ändring av basbeloppet, höjts till 41 % av basbeloppet (7 093 kr per år vid basbeloppet 17 300 kr). Om bidragsförskott skall utgå i förhållande till såväl fader som moder, utgör förskottet dock enligt de nya reglerna 31 % av basbeloppet såvitt gäller var och en av dem (5 363 kr per år). Är barnet samtidigt berättigat till barnpension från folkpensioneringen uppgår bidragsförskottet likaså till 31 % av basbeloppet för år räknat. Bidragsförskott är, liksom underhållsbidrag, undantaget från skatteplikt.

Finns det grundad anledning anta att fastställt underhållsbidrag betalas i vederbörlig ordning, utgör bidragsförskottet skillnaden mellan vad som kan utgå som bidragsförskott och underhållsbidragets belopp. Sådant bidragsför- skott kallas vanligen utfyllnadsbidrag. Även i fall då något underhållsbidrag inte har fastställts får bidragsförskottet formen av utfyllnadsbidrag.

Om det underhållsbidrag som har blivit fastställt uppenbarligen understiger vad den underhållsskyldige bör erlägga i bidrag kan bidragsförskottet reduce- ras. Förskottet kan då inte utgå med högre belopp än underhållsbidraget.

Bidragsförskottet utgår t. o. m. den månad varunder barnet fyller 18 år eller rätten till förskott eljest upphör.

Frågor om bidragsförskott handhas av riksförsäkringsverket och försäk- ringskassoma. '

Lagen om bidragsförskott innehåller också bestämmelser om återkrav av utgivet bidragsförskott. I den mån bidragsförskott svarar mot fastställt underhållsbidrag inträder försäkringskassa intill det belopp som har lämnats i bidragsförskott i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den underhålls- skyldige.

Utgiftema för bidragsförskott täcks av statsmedel i den mån ersättning inte har kunnat tas ut av den underhållsskyldige.

Antalet barn för vilka bidragsförskott utgår är f. n. ca 225000, vilket motsvarar drygt 1 1 % av samtliga barn under 18 år.

5.3.7. Inkomstbeskattningen

En är 1970 beslutad skattereform, vilken trädde i kraft den 1 januari 1971, innebär att makar därefter i princip beskattas individuellt för sina arbetsin-

komster och att samma skatteskala används för gifta och ogifta. Ett av syftena med reformen var att ta bort de hinder mot kvinnors förvärvsarbete som tidigare fanns i skattesystemet. En del sambeskattningsregler finns dock alltjämt kvar.

Sålunda gäller vid beräkning av statlig inkomstskatt för makar att s.k. A-inkomst skall beskattas individuellt för vardera maken, medan annan inkomst (B-inkomst) sambeskattas. Med A-inkomst menas inkomst av tjänst med undantag för periodiskt understöd och därmed jämförlig periodisk intäkt samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse, om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Annan inkomst än A-inkomst utgör B-inkomst. Detta gäller bl. a. inkomst av kapital.

De för gift skattskyldig gällande bestämmelserna tillämpas även i fråga om personer som lever tillsammans och som tidigare varit gifta med varandra eller har eller har haft gemensamt barn. Makar som under beskattningsåret levt åtskilda anses som av varandra oberoende skattskyldiga.

Inom inkomstbeskattningen finns vidare regler som tar hänsyn till den skattskyldiges familjesituation och försörjningsskyldighet mot barn. Detta gäller det 5. k. förvärvsavdraget och bestämmelserna om skattereduktion.

Makar, som har hemmavarande barn under 16 år och som båda har haft A-inkomst, har rätt tills. k.]örvärvsavdrag. Avdrag får göras av den make som har haft den lägsta inkomsten, och det utgör 25 % av inkomsten av tjänst eller nettointäkten av rörelse eller jordbruksfastighet, i samtliga fall dock högst 2 000 kr. Avdraget är detsamma oavsett antalet barn.

Rätt till förvärvsavdrag föreligger även för ensamstående skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år, om vederbörande har haft A-inkomst. Ocksåi dessa fall utgör förvärvsavdraget 25 % av inkomsten, dock högst 2 000 kr, och det är oberoende av om det finns ett eller flera barn.

Förvärvsavdraget infördes ursprungligen som kompensation för den arbets- insats som en gift kvinna på grund av sitt förvärvsarbete hindrades att utföra i hemmet. Avdraget kan dock nu närmast principiellt ses som ett schabloniserat omkostnadsavdrag fo'r barntillsyn för förvärvsarbetande förälder.

Gift skattskyldig vars make saknar taxerad inkomst är - oberoende av om makarna har bam eller inte berättigad till skattereduktion (s. k. hemma- imakeavdrag) med 1 800 kr. Sådant avdrag görs inte från inkomsten utan från den uträknade skatten. Om maken har viss inkomst, är gift skattskyldig berättigad till skattereduktion med 30 % av skillnaden mellan 6 000 kr och makens taxerade inkomst. Har maken en inkomst överstigande 6000 kr bortfaller sålunda skattereduktionen.

Den skattereduktion som sålunda medges skattskyldig med hemmamake ' infördes vid 1970 års skattereform för att göra övergången från sambeskattning till särbeskattning mjukare för familjer där endast ena maken förvärvsarbe- tade, medan utbyggnaden pågick inom arbetsmarknad och socialpolitik.

Ensamstående skattskyldig med hemmavarande barn under 18 år är också berättigad till skattereduktion med 1 800 kr.

Förälder som betalar underhållsbidrag för barn får göra allmänt avdrag vid inkomstbeskattningen med beloppet för utgivna bidrag, dock högst 3 000 kr per barn och år. Avdragsrätten gäller beträffande underhållsbidrag till icke hemmavarande barn som inte fyllt 18 år eller, om barnet genomgår grundskola, gymnasieskola eller därmed jämförlig grundutbildning, inte fyllt 21 år.

5.3.8. Barnomsorg

Enligt lagen (19761381) om barnomsorg åligger det kommun att bedriva förskole- och fritidshemsverksamhet för barn som är kyrkobokförda i kommunen eller stadigvarande vistas där. Genom en planmässig utbyggnad av förskola, familjedaghem, fritidshem och annan förskole- och fritidsverk- samhet skall kommunerna sörja för att de barn som på grund av föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller av andra skäl behöver omvårdnad får sådan

' om inte behovet tillgodoses på annat sätt. I kommunen skall finnas en av kommunfullmäktige antagen plan för barnomsorgen. I planen skall redovisas behovet av barnomsorg och på vilket sätt detta skall tillgodoses. Planen skall avse en period av minst fem år. Med verkan fr. o. m. den ljanuari 1982 ersätts bamomsorgslagen med bestämmelser av i huvudsak motsvarande innebörd i socialtjänstlagen (1980:620).

Bamomsorgsverksamheten drivs sålunda av kommunerna. med statligt stöd. Barnomsorgen omfattar förskoleverksamhet och fritidshemsverksam- het. '

Till förskoleverksamheten räknas förskola, familjedaghem och annan kompletterande förskoleverksamhet. Förskolan kan organiseras som daghem eller som deltidsgrupp (tidigare lekskola). Förskoleverksamheten avser barn som inte har uppnått skolpliktig ålder och barn vilkas skolgång har uppskjutits. l daghem tas emot barn under den tid föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar utanför hemmet.

Laglig rätt att få anvisad plats i förskola finns för alla barn fr.o.m. höstterminen det år då de fyller sex år. Sådan förskola skall omfatta minst 525 timmar om året. Samma rätt gäller för barn som fått sin skolgång uppskjuten. Vidare skall barn som av fysiska. psykiska, sociala. språkliga eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling så långt möjligt anvisas plats i förskola tidigare än när de fyllt sex år.

Fritidshemsverksamheten består av fritidshem och därtill anknuten fritids- verksamhet samt familjedaghem. Fritidshemmen har till uppgift att under skolfri tid ta omsorg om barn som är i skolåldern. Verksamheten omfattar barn t. o. m. tolv års ålder.

1 familjedaghemmen tas emot barn i åldern sex månader—tolv år. Denna bamomsorgsform innebär tillsyn av barn genom dagbarnvårdare som är anställd av kommunen.

I övrigt har inte skett någon central reglering av rätten till plats inom barnomsorgen. I kommunerna finns därför skilda regler om förtur. Mycket vanligt är att barn med ensamstående förälder får förtur.

För plats i förskole— och fritidshemsverksamhet utgår avgift enligt grunder som beslutas av kommunen. Avgiftssystemen och avgiftemas storlek varierar därför kommunerna emellan. Vanligt är att avgifterna är beroende av familjens inkomst och antalet barn i barnomsorg. Någon avgift får dock inte tas ut för sådan plats i förskola för vilken laglig rätt föreligger i den mån verksamheten understiger 15 timmar i veckan eller 525 timmar om året.

Utvecklingen inom barnomsorgen sedan år 1960 framgår av tabell 5.2, som också redovisar det för år 1980 beräknade platsantalet enligt kommunernas utbyggnadsplaner.

Antalet platseri den kommunala barnomsorgen var länge mycket begrän- sat. År 1960 fanns sålunda endast ca 10000 platser i daghem. En försiktig

utbyggnad påbörjades i slutet av 1960-talet och denna har sedan fortsatt i accelererande takt under 1970-talet. Också antalet platser i kommunala familjedaghem har ökat kraftigt under senare år. En fortsatt ökning väntas ske under de närmaste åren framöver. Vid utgången av år 1979 hade ca 210 000 barn i åldern 0—6 år, dvs. omkring 30 % av alla, plats i daghem eller familjedaghem. Av dessa hade ca 125 000 daghemsplats, vilket innebär en ökning med närmare 100 000 sedan år 1970. Ca 72 000 barn i åldern 7—1 2 år, motsvarande ca 10% av samtliga, hade vid utgången av år 1979 plats i fritidshem eller kommunalt familjedaghem.

Tabell 5.2 Antal barn i daghem, fritidshem, familjedaghem och deltidsgrupper den 31 december 1960—1980

_______________4_———————

År _A_tal_b=1____________ ildeeclånåber) Daghem Fritidshem Familjedaghem Sammanlagt Deltids-

0—6 år 747 år antal platser grupper 1960 10 300 2 400 4 000 16 700 38 400 1965 l 1 900 3 000 8 000 22 900 52 100 1970 33 000 6 500 32 000 71 500 86 000 1975 73 700 23 500 67 300 164 500 123 500 1976 81 100 27 200 60 000 18 900 187 200 124 800 1977 101 600 32 500 66 600 23 000 223 700 134 500 1978 112 800 38 900 76 900 25 300 253 900 128 800 1979 125 200 44 100 84 500 27 800 281 600 124 900 1980” 144 800 53 400 89 600 29 200 317 000 124 800 ___—## " Beräknat. Källa: Prop. 1980/811100 bil. 8.

Riksdagen anslöt sig våren 1976 till ett utbyggnadsprogram för bamom- sorgen vilket innebär att det under perioden 1977—1981 skall färdigställas 100 000 nya platser i daghem och 50 000 nya platser i fritidshem. Samtidigt förutsattes ytterligare 10 000 platser tillkomma i familjedaghem under perioden. Målet för utbyggnaden var att utöver den allmänna förskolan för sexånngar — bereda plats inom den kommunala barnomsorgen för alla bam i förskoleåldem till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar samt för barn med särskilda behov av stöd och stimulans, så att efterfrågan av sådana platser ' kan tillgodoses. Avsikten var att denna målsättning för samhällets bamom- sorg, innefattande även fritidsverksamhet för barn i skolåldern, successivt skulle uppnås i alla kommuner under en tioårsperiod framöver. Ett riktmärke sattes vid en täckning av 80 % av behovet under den närmaste femårsperioden efter utbyggnadsprogrammets antagande.

Den senaste sammanställningen av bamomsorgsplanema inom kommu- nerna (redovisad i prop. 1980/81:100 bil. 8) visar att 83 000 platser i daghem och 36 000 platser i fritidshem beräknas bli färdigställda under perioden 1977—198 l . Dessutom beräknas tillkomma 33 100 platser i familjedaghem för förskolebarn och 12 000 platseri familjedaghem för skolbarn. Enligt utbygg- nadsplanema skulle antalet tillgängliga bamomsorgsplatser för förskolebarn uppgå till 305 000 år 1984. Vid denna tidpunkt beräknas drygt 44 % av alla barn i åldern 0—6 år ha plats inom heldagsomsorgen. En jämförelse mellan efterfrågan enligt en av statistiska centralbyrån under våren 1980 genomförd

undersökning och den beräknade tillgången på platser visar att ca 40 000 barn skulle vara utan plats i den kommunala barnomsorgen vid slutet av år 1984. Denna sammanställning av de kommunala utbyggnadsplanema visar vidare att antalet tillgängliga platser för skolbarn beräknas uppgå till 122 500 i slutet av år 1984. Då skulle andelen bam'i åldern 7—12 år som har kommunal barnomsorg utgöra ca 19 % av samtliga dessa barn. Jämfört med den gjorda efterfrågeundersökningen innebär detta att behovet då skulle vara tillgodosett. Som förutsättning gäller dock givetvis att kommunerna genomför uppgjorda planer. Ändringar i förvärvsfrekvens och i efterfrågan på barnomsorg kan också påverka beräkningarna.

I början av år 1981 har Svenska kommunförbundet genomfört en enkät till kommunerna (redovisad i prop. 1980/81:205 och SOU 1980/81:40). Denna visar att det minskade ekonomiska utrymmet i kommunerna medfört att den planerade utbyggnadstakten åren 1980 och 1981 inte har kunnat hållas. Sålunda visar enkäten att det under femårsperioden 1977—1981 beräknas byggas ca 68 000 nya daghemsplatser och ca 30 700 nya fritidshemsplatser. En summering av dag- och familjedaghemsutbyggnaden ger vid handen att antalet bamomsorgsplatser för barn i åldern 0—6 år kan antas öka med ca 103 000 under den angivna femårsperioden. När det gäller omsorgen förbam i åldern 7—12 år beräknas antalet platseri fritidshem och familjedaghem öka med ca 45 000 under perioden 1977—198 1. len kommentar till kommunför- bundets enkät har riksdagens socialutskott (SOU 1980/81:40) anfört att de reviderade planer rörande bamomsorgsutbyggnaden som där återspeglas gör att utskottet anser att möjligheterna att uppnå full behovstäckning fram till slutet av år 1986 framstår som mycket ovissa. .

5.4. Stöd vid arbetslöshet och studier samt arbetsmarknads- politiska åtgärder 5.4.1 Sysselsättnr'ngspolitiken

Sysselsättningspolitikens uppgift har av statsmakterna (prop. 1975/76:21 1, AU 1976/77:7) angivits vara att undanröja förvärvshinder för dem som vill förvärvsarbeta och att öka sysselsättningen så att arbete kan erbjudas alla som vill delta i arbetslivet. Politikens inriktning bör därför bl. a. vara att ge var och en möjlighet att medverka i arbetslivet efter sin förmåga. Vidare skall sysselsättningspolitiken inriktas på ett förverkligande av jämställdheten mellan män och kvinnor. Härvid måste, framhålls det, insatser göras inom breda sektorer av samhällslivet, främst inom arbetsmarknads-. social- och utbildningspolitiken. Ytterligare uttalas att sysselsättningspolitiken bör utfor- mas så att den bidrar till ett upprätthållande av de regionalpolitiska målen att människor i olika regioner skall erbjudas likvärdiga sysselsättningsmöjligheter och en likvärdig tillgång till service samt en god miljö. Det regionalpolitiska stödet bör i sin tur utformas så att det i ökad grad tar hänsyn till sysselsättningseffektema. '

I nämnda proposition uttalas sammanfattningsvis att en huvuduppgift under de närmaste åren blir att undanröja hinder som ståri vägen för dem som vill förvärvsarbeta. I takt med framgångarna i förverkligandet av den uppgiften måste arbetstillfällen kunna erbjudas dem som vill delta i arbetslivet. Det

grundläggande för sysselsättningspolitiken är att samhället ständigt söker tillgodose den enskildes rätt till arbete på samma sätt som samhället på andra områden har åtagit sig att skydda och stödja den enskilde medborgaren. Sysselsättningsutredningen lade i april 1979 fram sitt slutbetänkande (SOU 1979:24) Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. 1 betänkandet har utred- ningen redovisat överväganden rörande främst sysselsättningsplaneringens motiv, uppgifter, organisation och resurser. På grundval av bl.a. dessa överväganden har regeringen nyligen framlagt en proposition (1980/81:126) om arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning, i vilken anges de allmänna riktlinjerna för arbetsmarknadspolitiken under 1980-talet. Tyngdpunkten i propositionen ligger på förslag i syfte att förbättra arbetsmarknadens funk- tionssätt och underlätta den ömsesidiga anpassningen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Åtgärder föreslås för att underlätta den yrkesmäs- siga och geografiska rörligheten. I samband härmed framhåller föredragande departementschefen bl. a. att, enligt hans mening, kvinnors benägenhet till yrkesmässig rörlighet kommer att vara av avgörande betydelse för kvinnornas sysselsättning under 1980—talet. Vidare understryks vikten av en effektiv arbetsmarknadsutbildning, liksom att tillräcklig ekonomisk kompensation utgår vid arbetsmarknadspolitiskt motiverade flyttningar. Slutligen kan nämnas att det i propositionen förutskickas förslag senare från regeringen på regionalpolitikens område och beträffande den ekonomiska politiken i ett längre perspektiv. Till de i propositionen uppdragna riktlinjerna för arbets-— marknadspolitiken under 1980-talet har riksdagen anslutit sig (AU 1980/81:21, rskr 404). —

5.4.2 Åtgärder./ör arbetslösa Arbetsförmedling Central förvaltningsmyndighet för allmänna arbetsmarknadsfrågor är arbets- marknadsstyrelsen (AMS). Under AMS är länsarbetsnämndema länsmyndig- heter för allmänna arbetsmarknadsfrågor. Lokal myndighet är arbetsförmed- lingen. Den skall inom sitt område utöva den offentliga arbetsförmedlings- verksamheten, vari ingår yrkesvägledning och arbetsvård. Arbetsförmedlingens platsförrnedlande funktion avser den hjälp som lämnas till arbetssökande vid platsvalet och till arbetsgivare som söker arbetskraft. Hjälpen till arbetssökande kan bestå i att förmedlingen lämnar individuella förslag på lediga platser, för sökandes räkning kontaktar arbets- givare om lediganmäld plats eller anskaffar plats som inte har anmälts till förmedlingen. För att underlätta att anställning kommer till stånd kan förmedlingen ge bidrag till flyttning eller olika slags arbetshjälpmedel. Arbetsförmedlingens arbetsförberedande funktion inriktar sig på sökande som inte direkt kan få arbete på hemorten eller annan ort. För att en anställning skall komma till stånd kan skilda åtgärder behövas. Det kan gälla yrkesbyte, ändrade arbetsuppgifter, flyttning, yrkesutbildning, anställning i skyddat arbete eller anställning med särskilt lönebidrag.

Yrkesvägledning

Enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966z368) skall yrkesvägledning lämnas genom upplysningar om yrken, utbildning och arbetsvillkor samt genom andra åtgärder för att främja enskildas yrkesutbildning och yrkeszinpassning. Vägledning kan meddelas såväl i som utan samband med arbetsförmedling. Yrkesvägledningens syfte är sålunda att bistå den enskilde i hans strävan att komma till klarhet om hans egna förutsättningar och önskemål i törhållande till vad utbildningsväsendet och arbetslivet kan erbjuda. Det centrala instrumentet för vägledning är yrkesvägledningssamtalet. som kan ske enskilt eller i grupp och som kan föregås av eller vid behov kompletteras med kollektiv och skriftlig information eller praktisk orientering. Den sökande kan också bistås med kontakter med t. ex. skolor eller sociala institutioner.

Arbetsmarknadsutbi/dning

Arbetsmarknadsutbildning (AMU) är beteckningen på utbildning som bevil- jas på sysselsättningspolitiska grunder. Utbildningen kan avse omskolning till nytt yrke, en första yrkesutbildning, vidareutbildning inom innehaft yrke eller aktualisering av gamla yrkeskunskaper. Verksamhetens mål är att underlätta för personer, som är eller riskerar att bli arbetslösa eller för övrigt har en svag ställning på arbetsmarknaden, att få stadigvarande arbete. Bl. a. understryks att personer som är nytillträdande på arbetsmarknaden, t. ex. kvinnor som varit hemarbetande, kan ha behov av att genomgå arbetsmarknadsutbildning för att därigenom stärka sin ställning i förvärvslivet.

AMU är ett "komplement till det reguljära utbildningsväsendet. Den kännetecknas av att den står direkt till arbetsmarknadsmyndighetemas förfogande, att endast personer som uppfyller vissa villkor kan komma i fråga för utbildningen, att ett särskilt förmånligt studiestöd utbildningsbidrag utgår till deltagarna och att utbildningen skall vara inriktad mot ett bestämt yrke. Något helt fritt yrkesval kan inte förekomma utan valet måste ske inom vissa ramar. Utbildningen måste bedömas kunna leda till åsyftat resultat, dvs. till anställning som tryggar individens utkomst. .

Arbetsmarknadsutbildningen bedrivs huvudsakligen vid AMU-kurser, som skolöverstyrelsen anordnar på begäran av AMS. Kurserna är samlade till ett femtiotal utbildningscentrum, s. k. AMU-centrum. Dessutom anordnas kurs- er på ytterligare ett sextiotal orter, AMU-filialer. Tyngdpunkten i AMU- kursema ligger på utbildning för olika tillverkningsyrken, men utvecklingen på arbetsmarknaden har medfört behov av ytterligare utbildning inom tjänste- och servicesektorn. Kursemas längd varierar från 1 till 80 veckor. Den genomsnittliga utbildningstiden är ca 6 månader. Om kursdeltagaren så önskar och det i övrigt bedöms lämpligt, kan utbildningen bedrivas på deltid.

Om i det enskilda fallet utbildningen inte lämpligen kan ske vid AMU-kurs kan utbildning beviljas inom det reguljära utbildningsväsendet, vid kurser som anordnas av studieförbund m. fl. organisationer el ler som korrespondens- studier. Allmänt gäller att förberedande, icke yrkesinriktade studier på högre nivå än grundskola inte beviljas som arbetsmarknadsutbildning, om inte särskilda skäl föreligger. Förberedande utbildning kan dock äga rum i form av

t. ex. preparandkurs vid AMU-centrum. studier vid folkhögskola eller inom den kommunala vuxenutbildningen.

För arbetsmarknadsutbildningen har fastställts ett särskilt program för jämställdhet mellan könen. Ett av inslagen i detta program innebär att det skall anordnas reaktiveringskurser för personer med tidigare yrkesutbildning vilka på grund av t. ex. barnomsorg varit borta från arbetslivet en längre tid.

Som villkor för arbetsmarknadsutbildning gäller att sådan utbildning får beviljas den som 1) är eller löper risk att bli arbetslös eller är svårplacerad på arbetsmarkna- den. 2) har fyllt 20 är (vissa undantag finns), samt 3) söker arbete genom arbetsförmedlingen och förmedlingen därvid finner utbildningen vara ägnad att medföra stadigvarande arbete som inte kan komma till stånd utan utbildningen.

Rätten till arbetsmarknadsutbildning upphör vid fyllda 65 år eller vid den tidigare tidpunkt då ålderspension börjar utgå.

Som ovan nämnts måste den som vill komma i fråga för arbetsmarknads- utbildning vara arbetssökande hos arbetsförmedlingen. Härvid gäller att det måste vara fråga om ett aktivt arbetssökande, vilket i regel betyder att vederbörande upprepade gånger haft kontakt med arbetsförmedlingen. Kan arbetsförmedlingen erbjuda ett lämpligt stadigvarande arbete skall som huvudregel arbetsmarknadsutbildning överhuvudtaget inte bli aktuell.

Arbetsmarknadsverket bedriver f. n. en försöksverksamhet med bamom- sorg för barn till deltagare i arbetsmarknadsutbildning vilka inte kan få utbildning på hemorten.

Sedan år 1970 har arbetsmarknadsverket kontinuerligt genomfört uppfölj- ningar av alla personer som avslutat arbetsmarknadsutbildning. Den senaste uppföljningen avser elever som avslutade utbildning under andra kvartalet år 1979. Under denna period slutade drygt 21 000 elever yrkesinriktad arbets- marknadsutbildning. Av dessa hade 82 % fullföljt utbildningen medan 18 % hade avbrutit denna, 12 % på grund av att de hade erhållit arbete och 6 % av annan orsak. Av de 17 500 elever som sålunda fullföljde yrkesinriktad utbildning var 57 % kvinnor och 43 % män. Andelen som fullföljde utbild- ningen ökade med stigande ålder hos eleverna. Sålunda var det 90 % av männen och 97 % av kvinnorna i åldersgruppen över 50 år som fullföljde sin utbildning. Vid en uppföljning efter ca tre månader visade det sig att 76 % av de 17 500 som fullföljt utbildningen hade förvärvsarbetat någon gång efter utbildningens avslutande. En ytterligare uppföljning gjordes efter ett halvår. Vid den tidpunkten hade 64 % av dem som fullföljt sin utbildning förvärvs- arbete. Vidare hade 5 % beredskapsarbete medan 12 % var arbetslösa. Av de resterande bedrev ungefär hälften studier medan den andra hälften var sysselsatt med arbete i eget hushåll, vämpliktstjänstgöring m. m.

Till deltagare i arbetsmarknadsutbildning utgår utbildningsbidrag och lån enligt arbetsmarknadskungörelsen. Utbildningsbidrag består av dagpenning och särskilt bidrag. Dagpenningen är skattepliktig och ATP-grundande. Utbildningsbidraget utgår för högst fem dagar per kalendervecka.

Dagpenning utgår f. n. med högst 210 kr per dag till den som är medlem i erkänd arbetslöshetskassa och uppfyller villkoren för ersättning från kassan

vid arbetslöshet eller är utförsäkrad. Dagpenningen får dock uppgå till högst elva tolftedelar av den senaste inkomsten av förvärvsarbete per dag. Den utgår alltid med lägst 155 kr per dag för den ifrågavarande gruppen. Till den som inte uppfyller de nu nämnda förutsättningama men som har fyllt 20 år eller har vårdnaden om eller fullgör underhållsskyldighet mot eget barn, utgår dagpenning med 155 kr per dag. I övriga fall utgår dagpenning med 75 kr per dag. -

Dagpenning reduceras inte på gmnd av sidoinkomst av förvärvsarbete och inte heller med hänsyn till makes inkomst. Vid deltidsutbildning, dvs. utbildning med mindre än sex utbildningstimmar per dag, minskas dagpen- ningen i förhållande till utbildningens omfattning. Under vissa förutsättningar kan oreducerat utbildningsbidrag utgå även vid deltidsstudier. Detta gäller beträffande kursdeltagare som av hälsoskäl eller på grund av problem med barntillsyn bedöms inte kunna delta i utbildning på heltid. I vissa fall är utbildningen förenad med lön. Dagpenningen skall då minskas med lönen.

Till den som uppbär pension enligt AFL eller annan pension eller som uppbär hustrutillägg eller livränta från försäkringsinrättning på grund av yrkesskada eller olycksfall utgår dagpenning endast med belopp som översti- ger sådan förmån.

Dagpenning kan inte utgå för tid då den studerande uppbär studiehjälp, studiemedel, dagstudiestöd eller särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödsla- gen.

Särskilt bidrag kan utgå till kursavgifter samt till kostnader för vissa. studieresor och läromedel. Särskilt bidrag utges även för dagliga resor mellan bostaden och utbildningsplatsen i den mån skäliga kostnader härför tillsam- mans överstiger i genomsnitt 90 kr per månad.

Till den som har sin ordinarie bostad på ett avstånd från utbildningsplatsen som överstiger rimligt pendlingsavstånd eller som i annat fall av särskilt skäl utnyttjar tillfällig bostad i utbildningsorten utgår särskilt bidrag i form av resekostnadsersättning för resor vid utbildningens början och slut, vid uppehåll i utbildningen och därutöver en gång per månad. Dessutom utges då traktamente med 50 kr per dygn.

Som huvudregel gäller att arbetsmarknadsutbildning inte kan avse sådan utbildning för vilken studiemedel kan utgå. Undantag härifrån görs dock bl. a. i det fall att ansökan om studiemedel avslagits på den grund att sökanden uppnått den högsta ålder, 45 år, då studiemedel enligt huvudregeln kan beviljas. För att utbildning i sådana fall skall få bedrivas inom ramen för AMU krävs att den bedöms lämplig från arbetsmarknadssyn'punkt.

Efter avslutad arbetsmarknadsutbildning får den utbildade beviljas lån med högst ett belopp som motsvarar det utbildningsbidrag som skulle ha utgått under en månad efter avdrag för preliminär skatt.

Beslut om utbildningsbidrag och lån meddelas av länsarbetsnämnd eller arbetsförmedling. Utbildningsbidraget och lånet beräknas och utbetalas av allmän försäkringskassa. *

Arbetsmarknadsutbildning kan också ske i företag. Sådan utbildning bedrivs i samverkan mellan arbetsmarknadsverket, företaget i fråga samt berörda arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer. AMU i företag avser i vissa fall arbetslösa personer som anvisats till anställning/utbildning av arbetsförmedlingen och i andra fall personer som redan innehar anställning i

det utbildande företaget. Den som utbildas på detta sätt är anställd i företaget och uppbär avtalsenlig lön. Bidrag till utbildningen utgår till arbetsgivaren med visst belopp per deltagare och utbildningstimme.

Av de olika formerna för arbetsmarknadsutbildning i företag kan nämnas utbildning av äldre och handikappade, praktikanställning, utbildning vid risk för permittering eller uppsägning samt utbildning av män resp. kvinnor för yrken med ojämn könsfördelning. Några av dessa syftar till att underlätta för svårplacerade personer att få utbildning och anställning. Andra har satts in i speciella konjunkturlägen för att motverka negativa effekter av konjunktur- svängningama. t. ex. då företagsutbildning kan vara ett alternativ till perrnit- tering eller uppsägning.

Antalet personer som genomgår arbetsmarknadsutbildning har kontinuer- ligt ökat under 1970-talet. Budgetåret 1979/80 omfattade utbildningen exkl. utbildning i företag — ca. 1 13 000 personer, varav ca 78 000 genömgick AMU-kurser anordnade av skolöverstyrelsen.

F lyltnin gsbidrag ' Som allmänna förutsättningar för flyttningsbidrag gäller att sådant bidrag kan utgå till den som

1) är eller löper risk att bli arbetslös, 2) inte antas kunna få arbete i eller i närheten av hemorten eller är nytillträdande på arbetsmarknaden och i anslutning till avslutad utbildning inte kan erbjudas arbete vare sig i hem- eller utbildningsorten, och 3) erhåller genom arbetsförmedlingen arbete i öppna marknaden i annan ort, där det allmänt sett föreligger behov av arbetskraft, om anställningen inte kan anses som överflyttning mellan arbetsplatser inom samma företag.

Utan hinder av de nämnda villkoren kan flyttningsbidrag utgå till den som bor inom ort där det på grund av vikande sysselsättning föreligger särskilda svårigheter för lokalt bunden arbetskraft att få arbete. Förutsättningama för bidrag är då att flyttningen skäligen kan antas underlätta för arbetsförmed- lingen att bereda arbete åt lokalt bundna på orten.

Arbetshandikappad som erhåller anställning i verkstad för skyddat arbete eller som bereds anställning med lönebidrag kan beviljas flyttningsbidrag utan prövning av arbetskraftsbehovet på flyttningsorten.

Flyttningsbidrag utgår i form av respenning och starthjälp. Respenning utgörs av resekostnadsersättning. traktamente och flyttnings- ersättning.

Resekostnadsersättning och traktamente kan utbetalas till arbetssökande som för att genom besök hos arbetsgivare eller på annat sätt ta del av förhållandena på arbetsplatsen reser från hemorten till annan ort, där anställning med minst en månads varaktighet anvisats, om resan är nödvändig för att anställning skall komma till stånd. Vidare kan ersättning utgå för resa i samband med tillträde av anställning i annan ort än hemorten. Vid flyttning utges resekostnadsersättning och traktamente även för personer i arbetstaga- rens hushåll.

Arbetstaga're, som får anställning i sådan ort utom hemorten att han kan resa mellan dessa orter varje dag, är berättigad till resekostnadsersättning i den mån kostnaderna för dessa resor överstiger 90 kr per månad. Ersättning ”utgår

' Redogörelsen avser fr. o. m._den 1 januari 1982 gällande regler (SFS l98lz543). ,

dock högst med 300 kri månaden och längst under sex månader från den dag anställningen tillträds.

Den som har beviljats starthjälp och som har kostnader för egen bostad på två orter kan under sex månader erhålla resekostnadsersättning förtvå resori månaden från anställningsorten till hemorten och åter.

Den som tillträtt anställning eller påbörjat arbetsmarknadsutbildning på annan ort än hemorten och fått bostad där kan få ersättning för skäliga kostnader för flyttning av bohag från den tidigare till den nya bostadsorten (flyttningsersättning).

Starthjälp utgår till arbetstagare som tillträder anställning i annan ort än hemorten under förutsättning att anställningen beräknas vara minst sex månader, att arbetstagaren inte uppbär traktamente från arbetsgivaren och att arbetstagaren under anställningstiden är bosatt i den nya orten.

Starthjälp utgår med 3 000 kr till arbetstagare vars hushåll i hemorten bestått endast av arbetstagaren själv och med 6 000 kr till arbetstagare vars hushåll i hemorten stadigvarande bestått av arbetstagaren samt en eller flera andra personer vilka medföljer vid flyttningen.

Egnahemsfastighet eller bostadsrättslägenhet får under särskilda förutsätt- ningar inlösas av arbetsmarknadsmyndighetema, om ägaren eller bostads- rättshavaren inte kan beredas sysselsättning på den öppna marknaden i hemorten i sådan omfattning att han kan stadigvarande försörja sig och dem han har försörjningsplikt mot och om han till följd härav tvingas flytta till annan ort.

Beredskapsarbete

Beredskapsarbete anordnas föratt skapa sysselsättning åt arbetslösa. Arbetena skall innebära tidigareläggning eller en sådan utökning av ordinarie verksam- het att den kan jämställas med tidigareläggning för att skapa ytterligare arbetstillfällen. Den arbetslöshet som skall motverkas genom beredskapsar- beten kan bero på konjunktur- eller säsongsmässig nedgång i sysselsättning eller i förändringar i näringslivet. Arbetslösheten kan också bero på att personer på grund av ålder. lokal bundenhet eller arbetshandikapp oavsett konjunkturläget har svårt att få arbete på öppna marknaden.

Beredskapsarbetena kan vara statliga, kommunala eller enskilda och bedrivas i huvudmannens egen regi eller genom entreprenör. Vissa arbeten utförs i AMS regi. Beredskapsarbetena var tidigare snävt begränsade till skogs—, väg- och byggnadsarbeten men har numera breddats till allt fler områden av arbetslivet. De omfattar nu bl. a. byggnads- och anläggningsar- bete, skogsvårds-. naturvårds- och fomvårdsarbeten, arbeten inom tjänste- och servicesektorema samt tillverkning av olika produkter. Arbetena har under senare år fått en allt större betydelse för att hjälpa de nytillträdande på arbetsmarknaden, bl. a. kvinnor, till sysselsättning. ] ganska stor utsträckning leder beredskapsarbetena till fast anställning.

För rätten att erhålla beredskapsarbete gäller följande allmänna förutsätt- ningar. Personen skall vara arbetslös och som huvudregel ha fyllt 18 men inte 65 år. Han skall vara arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete för annans räkning. Vidare gäller att han skall vara anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen och att han inte kan anvisas lämpligt

arbete på den öppna marknaden och att inte heller annan åtgärd (t.ex. arbetsmarknadsutbildning) lämpligen kan vidtas för att underlätta hans placering i sådant arbete.

Den som uppbär hel förtidspension enligt AFL fåri princip inte anvisas till eller vara kvar i beredskapsarbete. Detsamma gäller den som uppbär ålderspension enligt nämnda lag efter förtida uttag eller uppbär pension på grund av tidigare anställning hos stat. kommun eller privat arbetsgivare. Undantag härifrån görs för den som har försörjningsplikt mot hemmavarande minderåriga barn eller som uppbär pension av endast ringa omfattning. Vidare görs undantag för den som uppbär sjukbidrag eller förtidspension och som av länsarbetsnämndens tjänsteläkare bedömts ha möjlighet att förbättra sin arbetsförmåga.

Vid beredskapsarbete tillämpas löner enligt kollektivavtal för ifrågavarande yrkesområde eller enligt särskilda kollektivavtal för beredskapsarbeten. Anvisad arbetslös kan i vissa fall beviljas resekostnadsbidrag under förutsätt- ning att han företar dagliga resor mellan bostadsorten och arbetsplatsen. Under vissa förutsättningar kan också utgå s. k. bortaliggningsbidrag för att täcka merkostnadema vid dubbel bosättning.

5.4.3. Arbetsförberedande åtgärder Yrkesinriktad rehabilitering

Yrkesinriktad rehabilitering utgör sådan utredande, vägledande och förbere— dande verksamhet som arbetsmarknadsverket bedriver i syfte att pröva och förbättra yrkesobestämda och arbetshandikappade personers förutsättningar för arbete. Den yrkesinriktade rehabiliteringen bedrivs sedan den 1 januari 1980 vid arbetsmarknadsinstitut. Den som är i behov av yrkesinriktad rehabilitering och som annars inte skulle kunna beredas arbete kan efter arbetslörmedlingens prövning skrivas in vid sådant institut. Härvid utgår utbildningsbidrag och lån enligt arbetsmarknadskungörelsen på samma sätt som gäller för den som undergår arbetsmarknadsutbildning (jfr under avsnitt 5.4.2).

Bland målgruppema för arbetsmarknadsinstitutens verksamhet kan näm- nas arbetssökande som ny- eller återinträder på arbetsmarknaden, t.ex. kvinnor som ägnat sig åt arbete i det egna hemmet. Genom att ge fördjupad vägledning åt sökande i valet av yrke och arbete skall instituten också medverka till mindre könsrollsbundna yrkesval och därmed till en ökad jämställdhet i arbetslivet.

Bland arbetsmarknadsinstitutens verksamhetsgrenar ingår arbetsorienle- ring och arbetsträning. En del härav är arbetsmarknads-. yrkes— och utbildningsinformation. En annan del är vägledningssamtal.

Vidare ingår i institutens verksamhet medicinsk stödfunktion (medicinsk utredning och medicinska stödåtgärder) och psykologisk stödfunktion. 1 den senare ingår arbetspsykologisk utredning och arbetspsykologiska stödåtgär- der.

Ytterligare en gren av verksamheten vid arbetsmarknadsinstituten är arbetsprövningen. Härmed förstås all den verksamhet för sökande vilken bedrivs på arbetsplatser utanför instituten. Arbetsprövning kan genomföras

på den reguljära arbetsmarknaden samt inom Stiftelsen Samhällsföretag. Även yrkes- och utbildningsorientering som kan erbjudas vid AMU-centrum innefattas i arbetsprövning. Det finns två huvudsyften med arbetsprövning. Det ena är att den skall vara ett led i en arbets- och yrkeson'entering som kan ge den sökande ett säkrare underlag för valet av arbete, yrke eller utbildning och underlätta beslut och fortsatt planering. Det andra huvudsyftet är att arbetsprövningen skall vara ett led i en arbetsrehabilitering som kan underlätta arbetsanpassning och skapa förutsättningar för stadigvarande anställning.

Anställning med lönebidrag

Den 1 juli 1980 omvandlades arkivarbete, musikerhjälp och halvskyddat arbete till en ny sysselsättningsform kallad anställning med lönebidrag, vilket är en stödform som syftar till att stimulera arbetsgivare att bereda anställning åt arbetshandikappad för vilken andra åtgärder inte lämpligen kan vidtas för att underlätta en arbetsplacering. Sålunda föreskrivs i förordningen (19801338) om anställning med lönebidrag att sådant bidrag kan lämnas till arbetsgivare som anställer arbetssökande som på grund av nedsatt arbetsför— måga annars inte skulle kunna få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Statliga myndigheter, allmänna försäkringskassor och allmännyttiga organi- sationer kan dessutom få lönebidrag om de anställer arbetssökande som på grund av ålder eller andra personliga förhållanden inte kan få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Om det finns synnerliga skäl kan också kommu- ner och landsting få lönebidrag i dessa fall.

Den som får anställning med lönebidrag är berättigad till lön .och andra anställningslörmåner efter samma villkor som gäller för övriga anställda på arbetsplatsen. Till skillnad från vad som tidigare gällt vid arkivarbete omfattas den som anställs med lönebidrag av lagen om anställningsskydd resp. lagen om offentlig anställning. Arbetsgivaransvaret åvilar helt det företag eller den myndighet eller organisation där den som anställts med lönebidrag arbetar.

Statliga myndigheter och allmänna försäkringskassor får lönebidrag mot- svarande hela lönekostnaden för dem som anställs med lönebidrag. Också andra arbetsgivare kan efter beslut av regeringen få bidrag med hela kostnaden. Som huvudregel gäller dock att sådan arbetsgivare ersätts med endast en viss del av lönekostnaden.

. Skyddat arbete

Anställning i skyddatarbete är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som har till syfte att vä ma om arbetshandikappades rätt till avlönat arbete. Skyddat arbete innebär att den anställde är skyddad från konkurrens från personer utan arbetshinder när det gäller att få och behålla ett arbete.

Löne- och anställningsförhållanden för den som är anställd i skyddat arbete regleras genom kollektivavtal. Bidrag kan utgå för täckande av flyttningskost- nader och för vissa arbetstekniska hjälpmedel o. d. ;

Fr. o. m. den 1 januari 1980 handhas verksamheten med skyddad anställ- ning av regionala stiftelser för skyddat arbete, vilka bildats av stat och landsting gemensamt. De regionala stiftelsemas verksamhet är samordnad

under en central stiftelse, benämnd Stiftelsen Samhällsföretag. Den nya organisationen ansvarar för driften av de skyddade verkstäderna, vilka tidigare drivits av främst kommuner och landsting.

För att få anställning inom Samhällsföretagsgruppen krävs att den sökandes arbetsförmåga på grund av handikapp'är så nedsatt att en anvisning till arbete på den reguljära arbetsmarknaden, eventuellt anställning med lönebidrag, inte är möjlig. '

Näringshjälp

Näringshjälp till verksamhet som egen företagare kan lämnas för att ge arbete och försörjning åt handikappade, medelålders och äldre arbetstagare, som inte genom andra arbetsvårdande åtgärder kan beredas arbete på den öppna arbetsmarknaden. Näringshjälp kan ges t. o. m. månaden före den då hjälptagaren fyller 65 år.

Till kostnader för att börjaverksamhet som företagare ges näringshjälp med högst 15 000 kr som bidrag. Härutöver kan till den som är handikappad lämnas räntebelagt lån med högst 60 000 kr om särskilda skäl föreligger. Under vissa förutsättningar kan näringshjälp beviljas även handikappad som är egen företagare och som behöver hjälp för att fortsätta sin verksamhet.

5.4.4 Kontant stöd vid arbetslöshet .Vid arbetslöshet kan kontant stöd utgå antingen som dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller som kontant arbetsmarknadsstöd. Gällande bestäm- melser härom finns i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.

Arbetslöshets/ärsäkringen

Arbetslöshetsförsäkringen är frivillig och handhas av statsunderstödda arbets- löshetskassor rikskassor för olika yrkesområden i nära anslutning till de fackliga organisationerna under statlig tillsyn.

Rätt att bli medlem i någon av de erkända arbetslöshetskassoma har var och en som har fyllt 15 år och som arbetar inom det verksamhetsområde som anges i kassans stadgar. Undantag från rätten att bli medlem gäller bl. a. för den som förvärvsarbetar mindre än tre timmar per arbetsdag och i genomsnitt mindre än 17 timmar per vecka. Från rätten att kvarstå som medlem i kassan kan undantag göras i några fall. Det gäller bl. a. medlem som inte arbetar och inte heller under minst sex av de senaste tolv månaderna har arbetat inom kassans verksamhetsområde. Den som fyllt 65 år har inte rätt att kvarstå som medlem i "kassa. Medlem i arbetslöshetskassa som blir arbetslös erhåller efter en karenstid ersättning från kassan under förutsättning att han uppfyller vissa villkor. För medlemmar som inte är egna företagare är karenstiden fem dagar, vilka skall infalla inom en sammanhängande tid av fem kalenderveckor.

Som allmänna villkor för rätt till ersättning gäller att den arbetslöse. medlemmen skall vara arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete samt vara beredd att anta erbjudet lämpligt arbete. Vidare krävs att

vederbörande skall vara anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen och inte kunna erhålla ett lämpligt arbete.

Erbjudet arbete skall anses lämpligt om — inom ramen för tillgången på arbetstillfällen — skälig hänsyn tagits till medlemmens yrkesvana och förut- sättningar i övrigt för arbetet samt till andra personliga förhållanden. Anställningsförrnånema skall vara av samma kvalitet som de vilka anges i kollektivavtal eller. där kollektivavtal inte finns. är skäliga ijämförelse med de förmåner som utgår för samma arbetsuppgifter vid jämförliga företag.

För rätt till ersättning gäller vidare att det 5. k. nred/etnsi'i/lkoret skall vara uppfyllt. Beträffande den som varit anställd krävs att han har varit medlem i arbetslöshetskassan under minst tolv månader och i fråga om den som varit företagare att han har varit medlem under minst 24 månader.

Ytterligare [krävs för att ersättning skall utges att det 5. k. arbetsvillkoret är uppfyllt. Härmed menas att den arbetslöse medlemmen skall ha utfört förvärvsarbete av viss omfattning i minst fem månader inom en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens början. Under vissa förutsättningar kan tid utan förvärvsarbete få jämställas med arbetad tid vid prövning av arbetsvillkoret. Detta gäller bl. a. tid då medlemmen genomgått arbetsmark- nadsutbildning för vilken statligt utbildningsbidrag utgått, fullgjort värnplikt eller uppburit föräldrapenning i anledning av bams födelse. Högst två månader av sådan tid får inräknas för arbetsvillkorets uppfyllande.

Den ramtid inom vilken medlemmen skall ha utfört förvärvsarbete kan i

' vissa fall förlängas. Detta gäller om medlemmen varit förhindrad att arbeta på grund av bl.a. styrkt sjukdom, vämpliktstjänstgöring, vuxenutbildning eller vård av eget bam som inte fyllt två år. Sådan tid benämns överhoppningsbar tid.

Ersättning från arbetslöshetsförsäkringen utgåri form av dagpenning. Den utbetalas för femdagarsvecka. Dagpenning utges i dagpenningklasser på jämna tiotal kronor. fr.o.m. den 1 april 1981 lägst 80 och högst 210 kr. Arbetslöshetskassan beslutar om medlemmens placering i dagpenningklass. Ersättningsnivån regleras i det enskilda fallet genom att en av regeringen fastställd överförsäkringstabell anger den högsta dagpenning som kan utgå vid en given inkomst. Oberoende av klasstillhörighet kan sålunda aldrig utgå högre dagpenning än vad som motsvarar9 l ,7 % av den förlorade dagsförtjäns- ten. Dagpenningen är skattepliktig och ATP-grundande.

Dagpenning utgår under en begränsad tid, ersättningsperiod. Denna är 300 dagar efter det karensvillkoret uppfyllts. För medlem som fyllt 55 år är ersättningsperioden 450 dagar. Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den under vilken medlemmen fyller'65 år.

Dagpenningen är på visst sätt samordnad med ålders- och förtidspension. Däremot sker ingen samordning med efterlevandepension och inte heller med hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg till folkpension.

Rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen föreligger endast vid arbetslöshet som är ofrivillig. Detta innebär att en medlem som själv medverkar till att han blir arbetslös inte kan få ersättning. Självförvållad arbetslöshet, vilken medför att medlem skall avstängas från ersättning, kan föreligga i ettvart av följande fyra fall. Det första är att medlemmen lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning. Vidare skall avstängning ske om medlemmen skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande. Ytterli-

gare ett skäl till avstängning från rätten till ersättning är att medlemmen avvisat erbjudet lämpligt arbete. Slutligen anses självförvållad arbetslöshet föreligga om den arbetslöse utan att uttryckligen ha avvisat ett lämpligt arbete ändå genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat att anställning inte kommit till stånd. Avstängningen är tidsbegränsad till 7. 14 eller 28 dagar beroende på den beräknade varaktigheten av det ifrågavarande arbetet. Om det är uppenbart att medlem inte vill anta erbjudet lämpligt arbete. t. ex. genom att han flera gånger avvisat sådant arbete, kan arbetslöshetskassan avstänga honom intill dess att han utfört förvärvsarbete under 20 dagar. Avstängning kan också ske om medlem avvisat lämplig arbetsmarknadsut- bildning. om han skilts från sådan utbildning på grund av otillbörligt uppförande eller om han lämnat utbildningen frivilligt utan giltig anledning. Avstängningstiden är i sådana fall 28 dagar.

Kontant arbetsmarknadsstöd

Kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) kan vid arbetslöshet utgå till den som inte är medlem i erkänd arbetslöshetskassa eller som är medlem men ännu inte har uppfyllt medlemsvillkoret eller inte har rätt till ersättning därför att ersätt— ningsperiod löpt ut sedan han fyllt 60 år eller i vissa fall 55 år.

Berättigad till ersättning vid arbetslöshet är den som fyllt 16 år och som uppfyller dels vissa allmänna villkor, dels ett arbetsvillkor eller ett särskilt kvalifikationsvillkor efter avslutad utbildning. Ersättning utgår efter en karenstid. vilken är densamma som gäller beträffande ersättning från arbets- löshetsförsäkringen.

Samma allmänna villkor som gäller för arbetslöshetsförsäkringen har uppställts även för KAS. För att ersättning skall utgå krävs sålunda att den arbetslöse är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete. är beredd att anta erbjudet lämpligt arbete, är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen och inte kan erhålla lämpligt arbete.

Att den arbetslöse skall vara arbetsför innebär att han skall kunna prestera ett normalt arbetsresultat i ett för honom lämpligt arbete. Den som på grund av sjukdom. invaliditet eller hög ålder inte kan utföra arbete är således inte berättigad till KAS. Sjukdom som medför rätt till hel sjukpenning utesluter rätt till KAS. Utesluten från rätten till KAS är också den som uppbär hel förtidspension eller helt sjukbidrag eller arbetsskadelivränta efter förlust av arbetsförmågan. Uppbär den stödsökande halv sjukpenning skall han anses som arbetslös endast halva dagen. I de fall partiell förtidspension eller partiellt sjukbidrag utgår, bedöms sökandens arbetsförmåga med hänsyn till samtliga omständigheter som i det föreliggande fallet skapar svårigheter för honom att finna lämpligt förvärvsarbete. Samma bedömningsgrunder gäller vid nedsätt- ning av arbetsförmågan på grund av arbetsskada.

Villkoret att den arbetslöse skall vara i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete innebär att det inte får föreligga någon omständighet som hindrar honom att överhuvudtaget utföra tillgängligt och lämpligt förvärvsarbete under den tid han gör anspråk på KAS. Han skall vara oförhindrad att åtaga sig arbete för arbetsgivares räkning minst tre timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan. Hinder att åtaga sig arbete kan föreligga om t. ex. den arbetssökande inte anser sig kunna ta arbete utanför hemorten och hans skäl

härför inte anses godtagbara. Sådant hinder anses vidare föreligga beträffande den som har minderårigt barn för vilket tillsyn saknas. Kan emellertid barntillsyn ordnas utan längre dröjsmål, anses den arbetslöse berättigad till ersättning intill dess så skett.

Reglerna om vad som anses vara ett lämpligt arbete är för det kontanta arbetsmarknadsstödets vidkommande desamma som gäller i fråga om arbets- löshetsförsäkringen. Härvidlag skall således hänsyn tas dels till den arbetssö- kandes personliga förhållanden, dels till anställningsförmånema och förhål- landena på arbetsplatsen.

Vid bedömningen av ett arbetes lämplighet för sökanden eftersträvas att väga samman de skilda förhållanden som har betydelse för arbetsvalet. Hänsyn skall tas till personliga förhållanden, bl. a. sökandens yrkesvana. men detta hänsynstagande skall ske inom ramen för tillgången på arbetstillfällen. En arbetssökande kan inte avvisa erbjudet arbete endast av det skälet att han genomgått viss utbildning eller varit verksam i visst yrke. Såvitt möjligt eftersträvas dock att den sökande får ett arbete inom sitt eget yrke.

!

Den som av olika anledningar är förhindrad att ta arbete på annan ort kan medges rätt att uppträda endast som lokal arbetssökande. Detta innebär dock inte att han får begränsa sitt arbetsutbud till arbeten enbart i själva hemorten. Ett arbete utanför hemorten kan bedömas som lämpligt om sökanden har möjlighet att komma hem dagligen. Detta anses vara fallet om sökanden kan komma till arbetsplatsen och åter till hemmet på ett tillfredsställande sätt, inom rimlig tid och till skälig kostnad. Arbetsplatsen anses då ligga inom sökandens naturliga arbetsområde. Då lämpligheten av ett arbete som medför lång daglig bortovaro från hemmet skall bedömas, tas särskild hänsyn till omständigheter som är ägnade att försvåra för sökanden att uträtta nödvän- diga dagliga sysslor. Därvid skall även andra familjemedlemmars möjligheter att uträtta sådana sysslor beaktas. För sökande med minderåriga barn får bortovarons längd bedömas med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall, t. ex. barnens ålder och möjligheterna att ordna tillsyn av barnen.

Lokal bundenhet beror ofta på familjeskäl. Den lokala bundenheten i en familj kan bero på makens arbetsförhållanden eller hänsyn till samboende föräldrar eller-bam. Flera samverkande boende- och ansvarsförhållanden skapari dessa fall en komplicerad bundenhet för både kvinnor och män. Har de små barn och saknas samhällets service för tillsyn av dem, uppstår särskilda svårigheter. När barnen inte längre är i sådan ålder att de behöver kontinuerlig vård eller tillsyn bedöms bundenheten vid hemmet på ett annat sätt. Då anses förekomsten av barn inte längre utgöra ett hinder för att ta arbete på annan ort, men det är önskvärt att arbetsorten är belägen så att bortavarande förälder kan besöka hemmet varje vecka, om det inte är fråga om en kortvarig anställ- ning.

Någon bestämd ålder som motiv för att avvisa ett erbjudet arbete kan inte fastställas. Beträffande en äldre arbetssökande kan dock som regel härvidlag slutsatser dras av hans tidigare sysselsättning.

Om en sökande åberopar medicinska skäl för att avvisa ett arbetserbjudande och det inte genast framstår som klart att sådana föreligger, skall läkarutlå- tande företes för att avvisandet skall godtas.

Uppger en sökande att han inte vill ta ett arbete därför att han anser sig inte ha de kunskaper eller färdigheter som erfordras uppmanas han — om det inte är

uppenbart att han är okvalificerad för arbetet — att personligen uppsöka arbetsgivaren och låta denne avgöra om han anser honom ha tillräckliga kvalifikationer. Vill arbetsgivaren anställa honom kan nämnda skäl för att avvisa arbetet i allmänhet inte godtas.

I fråga om de anställningsförmåner som är förbundna med det erbjudna arbetet gäller som huvudregel att de skall vara förenliga med vad som utgår till kollektivavtalsanställda inom samma yrkesområde. Denna huvudregel gäller både beträffande lön och andra anställningsförmåner. Tidigare lön får i princip inte vara avgörande för om ett erbjudet arbete skall anses lämpligt.

För det kontanta arbetsmarknadsstödet gäller ett arbetsvillkor, vilket överensstämmer med vad som gäller inom arbetslöshetsförsäkringen. Det- samma är fallet med reglerna om ramtid och överhoppningsbar tid. Beträf- fande tid som vid prövning av arbetsvillkoret får jämställas med arbetad tid skiljer sig bestämmelserna dock på en punkt. Sålunda får enligt lagen om kontant arbetsmarknadsstöd sådan tid jämställas med förvärvsarbete under vilken sökanden i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att det förhindrat sökanden att anta annat arbete.

Till den som efter avslutad utbildning söker men inte lyckas erhålla förvärvsarbete kan på vissa villkor utgå kontant arbetsmarknadsstöd utan att arbetsvillkoret är uppfyllt. Sålunda är den berättigad till stöd som avslutat ungdomsutbildning, sådan yrkesinriktad vuxenutbildning på heltid som omfattar minst ett läsår och som berättigar till studiesocialt stöd eller arb'etsmarknadsutbildning som omfattar minst tre månader. Härjämte krävs att vederbörande i anslutning till utbildningens avslutande under minst tre månader har stått till arbetsmarknadens förfogande genom den offentliga arbetsförmedlingen. Det fordras dessutom att den sökande ställt sig till arbetsmarknadens förfogande inom fem månader från" det utbildningen avslutats.

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår f. n. med 75 kr per dag under högst fem dagar per vecka. Till den som är arbetslös endast del av en vecka eller som söker endast deltidsarbete utgår stöd enligt en fastställd omräkningstabell. KAS ärinte inkomstprövat. Stödet är skattepliktigt och ATP-grundande.

Rätt till KAS upphör vid 65 års ålder eller vid den tidigare tidpunkt då helt sjukbidrag, hel förtidspension eller hel ålderspension enligt AFL börjar utgå.

Stödtagare som uppbär änke- eller änklingspension får sitt stöd nedsatt med pensionsbeloppet. Detta gäller även beträffande den som uppbär annan ålderspension än enligt AFL. Partiell förtidspension, partiellt sjukbidrag eller halv ålderspension enligt AFL eller delpension reducerar stödet på samma sätt. .

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår under längst 150 dagar från det karensvillkoret uppfyllts. Till den som fyllt 55 år utgår dock stöd för 300 dagar. Sedan en stödtagare fyllt 60 år är ersättningstiden inte begränsad. Även för den som fyllt 55 år är under vissa förutsättningar ersättningsperioden obegränsad.

Reglerna om avstängning från rätt till KAS överensstämmer både vad gäller orsak och avstängningstidens längd med de regler som gäller inom arbetslös-

hetsförsäkringen. I maj 1978 lade den s. k. ALF-inredningen i betänkandet (SOU 1978:45)

Allmän arbetslöshetsförsäkring fram förslag till en allmän arbet5löshetsför- säkring, vilken skulle ersätta nuvarande arbetslöshetsförsäkring och det kontanta arbetsmarknadsstödet. Betänkandet har ännu inte föranlett någon proposition till riksdagen.

5.4.5. Vuxenutbildning

Uppskattningsvis en tredjedel av Sveriges vuxna befolkning bedriver studier i en eller annan form. Detta har bl. a. sin förklaring i den mångfald olika former av vuxenstudier som vuxit fram gradvis under lång tid. De flesta vuxenstu- derande bedriver studier parallellt med yrkes- eller hemarbete. Men även heltidsstudier förekommer i stor omfattning.

Studie/örhundens virke/verkranthet är den del av vuxenutbildningen som når flest deltagare. Verksamheten är rikt varierad. och alla ämnen och studienivåer finns representerade.

F. n. finns I 18 statsbidragsberättigadegfolkhögskolor. Målet för folkhögsko- lomas verksamhet är att meddela allmän medborgerlig utbildning, ofta med inriktning mot ett speciellt intresseområde. Vid skolorna anordnas vinterkur- ser, som i regel är 30—34 veckor långa och som vanligen omfattar tre årskurser. Parallellt med vinterkursema bedrivs en mångfasetterad verksamhet i form av ämneskurser. Under vissa betingelser kan folkhögskolekursema jämställas med grundskolans högstadium eller linje i gymnasieskolan. [ en del fall meriterar folkhögskolestudier för tillträde till studier vid universitet eller högskola.

För den riksrekryterande statliga vuxenutbildningen finns statliga skolor i Norrköping och Härnösand. Vid dessa ges utbildning enligt läroplanema för grundskolan och gymnasieskolan. Undervisningen bygger på en kombination av muntlig undervisning under periodvis återkommande kurser vid skolorna och självstudier i form av brevskolestudier på hemorten. Vid skolan i Norrköping anordnas även enbart brevskoleundervisning. Utbildningen är helt kostnadsfri.

Den kommunala vuxenutbildningen. som efter medgivande av skolöversty- relsen anordnas av kommuner och landsting, omfattar utbildning som motsvarar utbildningen enligt läroplanerna för grundskolans högstadium och för gymnasieskolan. Dessutom finns 5. k. särskild yrkesinriktad utbildning. Utbildningen anordnas huvudsakligen som deltidsundervisning. till övervä- gande del på kvällstid. Den andel av undervisningen som förläggs till dagtid har emellertid ökat märkbart under senare år. De studerande kan i allmänhet välja att antingen läsa enstaka ämnen eller studera för fullständig kompetens i den aktuella skolfomten.

Under 1970—talet har den kommunala vuxenutbildningen fått i uppgift att alltmer inrikta sin verksamhet på vuxna med kort tidigare utbildning. Resurserna har styrts mot sådan utbildning som främst rekryterar kontidsut- bildade, dvs. grundskolekurser och yrkesinriktad utbildning. Vuxna som behöver en grundläggande yrkesutbildning föratt komma ut i arbetslivet är en av målgruppema för den kommunala vuxenutbildningen. Vuxna yrkesarbe- tande som behöver fortbildning för att bredda och fördjupa sina yrkeskun- skaper är en annan. Ett mål för den kommunala vuxenutbildningen är också ' att erbjuda möjligheter till kompletteringsstudier. Det innebär att utbild-

ningen också skall vända sig till vuxna som kanske redan har en gymnasial eller 1. o. m. eftergymnasial utbildning, om de behöver komplettera sin utbildning i något eller några ämnen för att få behörighet för vidare studier.

Någon övre åldersgräns för intagning till kommunal vuxenutbildning finns inte. Behörig att tas in i kurs är den som har förutsättningar att följa kursen. Vid konkurrens om utbildningsplatser skall ges företräde åt den som har störst behov av utbildningen.

En form av vuxenutbildning som har stor omfattning och betydelse är arlietsniarkttudst”bildningen. Denna har närmare berörts ovan under avsnitt 5.4.2.

Slutligen skall här nämnas de resurser som står till buds inom ramen för den ordinarie gytnnusierkolan och den ellergj'nmaria/a vuxenutbildning som bedrivs vid universitet och högskolor. [ sammanhanget kan uppmärksammas att gymnasieutredningen f. n. gör en översyn av det gymnasiala utbildnings- utbudet och dess framtida organisation och innehåll. Utredningen skall därvid överväga bl. a. i vad mån fördelar står att vinna genom en närmare samverkan mellan gymnasieskola kommunal vuxenutbildning och delar av arbetsmark- nadsutbildningen.

5.4.6 Ekonomiskt stöd vid vuxenutbildning De olika former av studiestöd som kan utgå enligt studiestödslagen (1973:349) till studerande över 20 år är studiemedel. timstudiestöd. dagstudiestöd och särskilt vuxenstudiestöd. Till deltagare i arbetsmarknadsutbildning utgår, som tidigare nämnts, utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen. Studiemedel kan utgå för studier på högskolenivå vilka bedrivs på minst halvtid. Till den som är över 20 år kan studiemedel dessutom utgå för bl. a. studier vid folkhögskola och gymnasieskola samt vid kommunal och statlig vuxenutbildning. Studiemedel består av studiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel. Till heltidsstuderande utgår studiemedel med 7,78 % av basbeloppet för varje studieperiod om IS dagar, medan deltidsstuderande erhåller samma belopp för en 30-dagarsperiod. Detta innebär att studiemedlen för ett normalläsår uppgår till 140 % av basbeloppet för heltidsstuderande och till ett hälften så stort belopp för deltidSStuderande. Den övervägande delen av studiemedlen är återbetalningspliktig. Bidragsdelen utgör f. n. 2 178 kr för en heltidsstuderan- de per normalläsår, eller 9,7 % av de totala studiemedlen. Har den studerande vårdnaden om barn under 16 år, kan återbetalningspliktigt bamtillägg utgå med 25 % av basbeloppet. ,

Studiemedlen utgår efter en prövning mot den "studerandes inkomst och förmögenhet.

] regel får studiemedel inte utgå till studerande som är över 45 år. Om särskilda skäl föreligger kan dock denna åldersgräns förhöjas. Sådant undantag kan bl. a. göras beträffande den som avbrutit sin utbildning i unga år för t. ex. äktenskap och familjebildning och som senare önskar fullborda utbildningen.

Återbetalningen av studiemedlen sker genom årliga avgifter. Återbetal- ningsbeloppet fördelas jämnt över återbetalningstiden, och återbetalningen skall normalt vara fullgjord vid 50 års ålder. Den som inleder studier först vid

vuxen ålder och börjar återbetala studiemedlen efter fyllda 36 år skall fullgöra återbetalningama under en lS-årsperiod. Återbetalningama får dock inte fördelas på fler är än fram t. o. m. det då den återbetalningsskyldige fyller 65 år. Är studiemedlen inte återbetalda vid denna ålder avskrivs resterande studiemedel. Detsamma gäller för det fall att den återbetalningsskyldige avlider innan återbetalningen fullgjorts. Helt uppskov med återbetalning kan medges i vissa fall, bl.a. för år då inkomsten inte överstiger 3,5 basbelopp. ] ytterligare andra fall kan återbetalningsbeloppet visst är nedsättas. Studie- medlen är räntefria, men en uppräkning sker av den årliga avgiften och det totala återbetalningsbeloppet med 3,2 % per år. '

Särskilt vuxenstudiestöd/ör längre studier kan utgå till vuxenstuderande på en nivå motsvarande grundskolans högstadium och gymnasieskolan. På högskolenivå är stödet tills vidare begränsat till studerande inom yrkesteknisk högskoleutbildning. Vuxenstudiestödet är uppbyggt enligt principen om inkomstbortfall. Det innebär att den studerande intill en viss gräns ersätts för det inkomstbortfall han drabbas av genom att ta ledigt från arbetet. Stödet består till övervägande del av bidrag. Detta är skattepliktigt och ATP- grundande.

Det särskilda vuxenstudiestödet är i vissa hänseenden knutet till utbild- ningsbidraget inom arbetsmarknadsutbildningen. Den studerande kan sålun- da inte få ett högre belopp i vuxenstudiestöd än vad han skulle ha erhållit om han haft utbildningsbidrag. Stödet består av ett bidrag som motsvarar 65 % av utbildningsbidraget. Därutöver utgår återbetalningspliktiga studiemedel med ett så stort belopp att det totala stödet efter skatt blir lika stort som utbildningsbidraget efter skatt. De återbetalningspliktiga medlen utbetalas efter samma regler som gäller inom studiemedelssystemet. Stödet utges i princip utan prövning mot inkomst och förmögenhet.

Grundläggande villkor för rätten till vuxenstudiestöd är att den sökande har förvärvsarbetat i en sådan omfattning att han eller hon har förvärvat ATP-poäng under minst fyra år före det år för vilket vuxenstudiestödet skall utgå. Om den studerande på grund av handikapp eller sjukdom varit. förhindrad att arbeta, kan stöd utgå även om pensionspoäng inte har tillgodoräknats för minst fyra år. Med kalenderår för vilket pensionspoäng tillgodoräknats den studerande jämställs år efter år 1959 för vilket sådan poäng inte har förvärvats, öm den studerande under året har vårdat eget barn under tio år'eller vårdat person, som på grund av sjukdom, ålder eller handikapp varit i behov av särskild omvårdnad, eller haft inkomst av förvärvsarbete, i samtliga tre fall under förutsättningatt verksamheten har haft minst sådan omfattning att den kan anses ha motsvarat vad som hade krävts för att pensionspoäng för året skulle ha tillgodoräknats. Även viss annan . verksamhet kan jämställas med år då pensionspoäng tillgodoräknats.

Till studerande som fyllt 45 år kan, på motsvarande sätt som gäller beträffande studiemedel, vuxenstudiestöd utges endast om det är motiverat av särskilda skäl. Stödet utges för studier omfattande minst en halv månads heltidsstudier eller en månads deltidsstudier.

Eftersom antalet studiestöd är begränsat måste ett urval ske bland dem som söker vuxenstudiestöd. Vid urvalet skall hänsyn tas till den sökandes tidigare utbildning, antalet år på arbetsmarknaden, särskilt betungande försörjnings- börda m. m. Urvalet görs av särskilda vuxenutbildningsnämnder, en i varje län.

6. Kommitténs allmänna överväganden

6.1. Samhällsutvecklingens betydelse för efterlevande- pensioneringen

6.1.1. Inledning

Kommittén behandlar i detta betänkande ett antal frågor om förändringar av nuvarande regler inom den allmänna pensioneringen. Avgjort mest betydel— sefullt är kommitténs uppdrag att göra en fullständig översyn av efterlevan- depensioneringen inom den allmänna försäkringen och att lägga fram förslag om denna pensionerings framtida omfattning och utformning. Därvid tar kommittén upp också efterlevandeskyddet inom arbetsskadeförsäkringen. Andra väsentliga frågor som kommittén har att överväga gäller hustrutilläg- gets och bamtilläggets ställning i framtiden.

När kommittén nu har att göra en översyn från grunden av stödet inom den allmänna pensioneringen till efterlevande barn och vuxna är det självfallet av intresse att belysa vilka förutsättningar som ligger bakom nuvarande regel- system på detta område och vilka syften som vid efterlevandepensioneringens tillkomst och successiva utbyggnad har tillagts denna. Mot bakgrund härav kan prövas om de tankegångar och de grundsatser som uppbär efterlevande- skyddet fortfarande har bärkraft i dagens samhälle eller om de förändringar som på senare tid har inträtt i familjemönster och samhällsförhållanden ger anledning till att man nu undersöker om andra lösningar än de nuvarande kan vara motiverade. Med hänsyn härtill kan finnas skäl att inledningsvis lämna en kort återblick på efterlevandepensioneringens framväxt och en beskrivning av de motiv som präglar denna.

6.1.2 Bakgrund till reglerna om familjepension I Sverige tillkom de första socialförsäkringama under 1900-talets första decennier. Dessförinnan och före industrialismens genombrott fick behovet av social och ekonomisk trygghet lösas genom att släkten och familjen, som i det gamla bondesamhället ofta bestod av flera generationer, i mån av förmåga själva tog omsorg om sina gamla och andra behövande medlemmar. Det fanns dessutom grupper av människor som tog hjälpbehövande om hand i fall då familjen inte själv kunde fylla denna funktion eller då den behövande saknade anhöriga. Som exempel kan nämnas församlingarnas omsorger och den verksamhet härvidlag som bl. a. hantverksskråna svarade för. Inte sällan ansågs arbetsgivarna ha en skyldighet att svara för sina anställda även sedan

dessa blivit oförmögna till fortsatt arbete. I detta förindustriella samhälle fanns inte som nu skillnaden mellan förvärvsarbete och hemarbete. Kvinnorna vari samma utsträckning som männen verksamma i det produktiva arbetet inom jordbruket m. m.

Industrialiseringen och den därmed sammanhängande inflyttningen till städerna och andra samhällen medförde stora förändringar i befolkningens sociala och ekonomiska situation. De gamla storfamiljema avlöstes gradvis av den nuvarande kärnfamiljen. Samtidigt flyttades produktionen ut från hemmet, och männen tog arbete utanför detta mot lön. Hustruns roll förändrades från att ha inneburit delaktighet i det produktiva arbetet inom jordbruket m. m. till att i många fall uteslutande omfatta arbete i det egna hushållet och omsorg om barnen.

Genom den fortskridande förändringen i levnadsmönstren minskades familjens möjligheter att svara för den ekonomiska tryggheten för gamla och arbetsoförmögna samt för änka och barn till avliden försörjare. Detta ökade helt naturligt risken för den enskilde att komma i ekonomiskt trångmål på ålderdomen, vid invaliditet och vid familjeförsörjarens frånfälle. Familjen ställdes i en ekonomiskt och socialt vansklig situation då det inte längre fanns någon yrkesaktiv person som kunde fylla försörjarrollen. Detblev därvid kommunernas uppgift att genom fattigvården svara för behövligt understöd. Denna hade emellertid ofta en restriktiv utformning och hade inslag som var förödmjukande. Hjälpen sågs mera som en nådegåva än som en rättighet. Mot bakgrund härav växte under 1800-talet fram krav på nya stödformer för bl. a. gamla och invalider och för barn i en utsatt situation. Tankar väcktes efter inflytande från bl. a. Tyskland — på tillskapandet av en socialförsäkring, som skulle ge rätt till ersättning i olika behovssituationer och enligt vilken behövande på förhand skulle ha visshet om i vilka situationer och med vilka belopp hjälpen skulle utges.

Efter långvarigt utredningsarbete fattades år 1913 beslut om att i Sverige införa en allmän pensionsförsäkring. Lagen härom trädde i kraft året därefter. Enligt denna utgick dock ersättning endast vid varaktig oförmåga till arbete och på ålderdomen, Någon pensionsrätt för efterlevande barn och vuxna fanns inte. '

Under tiden efter tillkomsten av vår första folkpensioneringslag har den allmänna pensioneringen successivt byggts ut. Antalet bidragsformer har ökat och värdet av utgående förmåner har stigit markant. Härtill har bl. a. bidragit den starka ekonomiska tillväxten i samhället, vilken möjliggjort genomföran- det av nya och kostnadskrävande social- och familjepolitiska reformer. I sammanhanget kan särskilt framhållas 1946 års folkpensionsreform, vari- genom infördes generella ersättningsbelopp som vid invaliditet och ålderdom gav den enskilde möjligheter till en tillfredsställande grundförsörjning obero— ende av om han eller hon tidigare haft förvärvsarbete eller ej. Ytterligare ett avgörande steg i utvecklingen togs genom beslutet är 1959 om införande av den allmänna tilläggspensioneringen.

ATP-systemet har ännu inte nått fullfunktionsstadiet. Såväl antalet ATP- pensionärer som genomsnittsbeloppen för utgående pensioner ökar kraftigt år från år. Också inom folkpensioneringen har förmånerna successivt förbättrats. Den allmänna pensionsåldern har sänkts och ökade möjligheter till rörlig pensionsålder har införts. Rätten till förtidspension har vidgats. Genom

anknytningen till basbeloppet har pensionerna gjorts i princip värdebestän- diga, och även grundförmånemas storlek har höjts vid flera tillfällen under den senaste tioårsperioden. Vidare har införts pensionstillskott, vilka stigit successivt och ger ett standardtillägg till pensionstagare som saknar eller har låg ATP. En mera fyllig redogörelse för den sålunda skisserade utvecklingen har lämnats i avsnitt 3.1.

Under årens lopp har också målsättningen för den allmänna pensioneringen . förskjutits. Tidigare syftade den till att skapa garantier för att personer som hade svårt att försörja sig på grund av särskilt angivna orsaker skulle tillförsäkras medel till den grundläggande försörjningen. Rätten till pension var över i stort sett hela fältet under lång tid beroende av inkomstprövning; Under de senaste decennierna, och i synnerhet efter tilläggspensioneringens tillkomst, utvecklades härur en målsättning att var och en skall vid ålderdom, invaliditet eller familjeförsörjarens frånfälle genom den allmänna pensione- ringen ges en skälig ekonomisk grundtrygghet och beredas möjlighet att leva på en standard som står i rimlig proportion till standarden under den yrkesverksamma delen av livet.

Vid sidan av den allmänna pensioneringen har vuxit fram frivilliga och kollektivavtalsreglerade försäkringar för ålderdom och invaliditet och för efterlevande. Dessa försäkringar bygger på avgifter, viss anställning e. (1. Redan tidigt tillförsäkrades ordinarie innehavare av statlig tjänst ett särskilt pensionsskydd på grund av anställningen. Liknande kollektiva personalpen- sionsordningar infördes senare för andra statligt anställda samt på det kommunala området och för privatanställda tjänstemän. Under senare tid har även arbetare i privat tjänst erhållit på'kollektivavtal grundad tjänstepensio- nering. '

Som framhållits ovan förbands den allmänna pensioneringen vid tillkom- sten år 1913 inte med någon rätt till pension för efterlevande man eller hustru till avliden försäkrad. Sådan pension fanns inte heller enligt 1935 års lag om folkpensionering. Först genom införandet av 1946 års folkpensioneringslag tillskapades en särskild pensionsforrn för änkor. Denna lagstiftning komplet- terades året efter med en särskild lag om bidrag till änkor och änklingar med barn. På detta stadium begränsades rätten till stöd till att omfatta endast sådana kvinnor som blivit änkor i relativt hög ålder och efterlevande som tog vård om minderåriga barn. Pensionen var beroende av inkomstprövning, och den utgick bara fram till dess den efterlevande erhöll ålders- eller invalidpen- sion. Den mer generella rätt till änkepension, som finns i dag och som tar sikte även på änkor i yngre ålder och på änkor som samtidigt uppbär egenpension, infördes först fr. o. m. är 1960 i samband med tillkomsten av bl. a. den allmänna tilläggspensioneringen.

Enligt de nu gällande reglerna utgår sålunda änkepension inom såväl folk- som tilläggspensioneringen. Folkpension i form av änkepension tillkommer änka, som inte fyllt 65 år och inte heller uppbär annan form av folkpension, under förutsättning att hon hade uppnått 36 års ålder vid mannens död och varit gift med honom i minst fem år eller att hon har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn under 16 år som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan. Från ATP utges änkepension till änka efter försäkrad, om äktenskapet har varat minst fem år och ingåtts senast den dag den försäkrade fyllde 60 år. Är dessa förutsättningar

inte uppfyllda har änkan likväl rätt till änkepension, om den försäkrade efterlämnar barn som också är barn till änkan. Inom tilläggspensioneringen utgår änkepension oberoende av änkans ålder och oavsett om hon samtidigt uppbär egen pension. Vid sidan av änkepensionen kan änka erhålla bidrag till bostadskostnaden i form av kommunalt bostadstillägg till pensionen. Vidare gäller i beskattningshänseende särskilt förmånliga regler för den som är berättigad till folkpension i form av bl.a. änkepension och som inte har sidoinkomster över en viss nivå. _

Särskilda bidrag inom den allmänna pensioneringens ram för barn som förlorat en av eller båda sina föräldrar infördes redan år 1918. Bidragen hade ursprungligen karaktären av inkomstprövade tillägg till pensionen till änka eller änkling med barn under 15 år och utgick bara i fall då den efterlevande uppnått 67 års ålder eller dessförinnan var oförmögen till arbete. Genom 1937 års lag om barnbidrag fick understödet formen av ett barnet tillkommande bidrag, och hjälp kom att lämnas till efterlevande barn även i situationer då ' den kvarlevande föräldern inte uppbar pension för egen del. Rätten till bidrag begränsades dock till barn som var föräldralöst eller vars fader avlidit. Om barnets moder gått bort utgavs inte barnbidrag i annat fall än då änklingen var oförmögen till arbete. Det ansågs nämligen att moderns frånfälle från ekonomisk synpunkt som regel inte kunde tillmätas samma betydelse som faderns. I samband med införandet år 1948 av de allmänna barnbidragen ersattes 1937 års lag med en lag om särskilda barnbidrag till änkors och änklingars bam._0ckså enligt denna var bidragen föremål för inkomstpröv- ning, och rätten att uppbära sådana var fortfarande i princip begränsad till föräldralösa och faderlösa bam. Bampensioner inom ramen för folkpensio- neringen tillkom först genom lagstiftning år 1960. Enligt denna kunde pension utges efter såväl fader som moder, och rätten till stöd blev inte längre beroende av inkomstprövning. Redan året dessförinnan hade fattats beslut om den allmänna tilläggspensioneringen, som kom att innehålla bl. a. en inkomstre- laterad barnpension för barn vars ena eller båda föräldrar avlidit. De båda bampensionsformema sammanfördes år 1962 i lagen om allmän försäkring. Genom beslut vid 1973 års riksdag genomfördes en förstärkning av bampen- sionema inom folkpensioneringen, varvid dessa i princip erhöll den utform- ning de har i dag.

Enligt nu gällande regler utgår sålunda barnpension inom folkpensione- ringen till barn efter avliden försäkrad, om barnet inte har fyllt 18 år. Pensionen utgår på en grundnivå och på en garantinivå. Dessa nivåer är högre för barn som är föräldralösa än för barn som förlorat en av sina föräldrar. Inom tilläggspensioneringen utbetalas barnpension fram till dess barnet fyller 19 år. Pensionen utges med viss procent av den egenpension som föräldern uppbar eller skulle ha blivit berättigad att uppbära. Detta procenttal är högre om änkepension inte samtidigt utbetalas efter den avlidne föräldern än om så är fallet. Varje barns procentuella andel är också lägre ju fler pensionsberättigade barn som den avlidne efterlämnar.

Den främsta orsaken till att man en gång tog in bestämmelser om familjepension i den allmänna pensioneringen och i anslutande författningar var att man ville skapa ett skydd för efterlevande vid försörjarens bortgång. Detta kom att gälla minderåriga barn till den avlidne, men även gifta kvinnor ansågs behöva hjälp från samhället efter makens frånfälle.

Till grund/ör den nuvarande änkepensioneringen ligger bl. a. det familje- mönster och den arbetsfördelning mellan makar som var vanligt förekom- mande vid den tid då regelsystemet erhöll sina utmärkande drag. Det vanliga var då att kvinnoma vid ingåendet av äktenskap, antingen omedelbart eller i vart fall när de fick barn, upphörde att förvärvsarbeta för att i stället ägna sig åt arbete enbart i hemmet. Familjens ekonomi grundades i regel uteslutande på mannens inkomster. Hade kvinnan tidigare förvärvsarbetat och hunnit skaffa sig en yrkesutbildning, förlorade hon efter hand denna yrkesvana och fick på grund härav allt svårare att åter börja förvärvsarbeta.

Om mannen skulle avlida undanrycktes den grund varpå familjens ekonomi vilat och kvinnan kom att befinna sig i en utsatt situation. Familjens ekonomiska läge förändrades helt Och hållet genom försörjarens frånfälle. Den i många fall högst ingripande omgestaltning av livsföringen som måste följa för änkan kunde inte genomföras utan mycket stora svårigheter. Det ansågs vid tiden för änkepensioneringens tillkomst inte n'mligt eller möjligt att änkan, sedan hon ställts ensam, genom eget arbete skulle kunna svara för sin försörjning, om hon hade uppnått högre ålder eller hade minderåriga barn. 1 fall då änkan hade barn att ta vård om förutsattes hon till följd av sina omsorger om barnen vara bunden vid hemmet och därmed mer eller mindre urståndsatt att utnyttja sin arbetsförmåga till förvärvsarbete. Och hade hon nått upp i medelåldern eller däröver kunde det vara svårt för henne att erhålla ett arbete, eftersom hon oftast genom äktenskapet under en lång följd av år kommit att stå vid sidan av förvärvslivet. Det ansågs därför föreligga ett behov av att samhället grep in och genom änkepension ekonomiskt understödde kvinnor i dessa situationer så att de erhöll en rimlig försörjning.

Detta ursprungliga syfte med pensionsformen utvidgades sedermera i och med införandet av den allmänna tilläggspensioneringen till att avse också ersättning för vad änkan i ekonomiskt hänseende gick miste om genom försörjarens död och således till att innefatta en garanti för änkan att även efter dödsfallet behålla en viss del av den standard som hon hade dessförinnan på grundval av mannens inkomster.

För efterlevande män har inom den allmänna försäkringen inte byggts upp någon motsvarighet till änkepensioneringen. Visserligen utgick enligt 1947 års lag härom särskilda änklingsbidrag till änklingar med minderåriga barn i sin vård och med avsikt att utgöra en hjälp att täcka nödvändiga utgifter för lejd hemhjälp. Dessa bidrag avskaffades dock genom 1960 års folkpensions- reform, eftersom de inte längre ansågs motiverade. Gifta män förutsattes inte ha samma behov av samhälleligt stöd efter makans död som gifta kvinnor. i Man utgick från att männen i regel hade inkomster av förvärvsarbete och därför kunde klara sin försörjning på egen hand sedan hustrun gått bort. Eftersom den inkomst som bildat underlag för familjens försörjning sålunda . bestod även sedan hustrun avlidit, uppkom i de flesta fall inte heller någon ekonomisk förlust för familjen. Det behov av fortlöpande ekonomisk hjälp som förelåg för änklingar med minderåriga barn menade man tillgodosågs bäst genom bampensionema, dvs. genom ett bidrag till barnets egen försörj- ning.

När man inom ramen för den allmänna pensioneringen infört ett särskilt skydd för änkor men inte för änklingar har man vidare följt utländska förebilder liksom de principer på vilka privat och offentlig personalpensio-

nering för tjänstemän varit uppbyggda. Andra länders pensionssystem är, som bl. a. framgår av översikten i bilaga B, i stor utsträckning grundade på i princip samma tankegångar som det svenska när det gäller pension till efterlevande. Oftast ses en änkas rätt till änkepension såsom en från den avlidne mannen härledd rättighet. Också personalpensioneringama i Sverige innehöll ursprungligen bestämmelser om enbart änkepension. Först senare har dessa successivt utvidgats till att omfatta också änklingspensioner.

6.1.3. Utvecklingen efter tillkomsten av familjepensioneringen

Under senare tid har frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor fått ökad aktualitet. Strävandena mot sådan jämställdhet har erhållit ett växande stöd hos befolkningen, och på olika områden av samhället har bedrivits ett aktivt jämställdhetsarbete. Breda insatser med denna inriktning görs bl.a. inom sysselsättnings- och utbildningspolitiken samt på familjepolitikens område. I sammanhanget kan nämnas det arbete som bedrivs av jämställdhetskommit- tén. Som ett resultat av detta arbete har tillkommit en lag (1979:11 18) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet.

Jämställdhetssträvandena betonar bl. a. kvinnans rätt till arbete på samma villkor som mannen. Viktläggs vid kvinnans rätt till-personlig utveckling genom deltagande i arbetslivet och vid den enskildes ansvar för att försörja sig själv. Därvid framhålls att den viktigaste förutsättningen för jämställdhet är ekonomisk självständighet byggd på egen förvärvsinsats. Föreställningen att kvinnan bör försörjas genom äktenskapet anses böra effektivt motarbetas, eftersom den är ett direkt hinder för kvinnans ekonomiska självständighet och för hennes möjligheter att konkurrera på lika villkor på arbetsmarknaden. Likaså understryks att mannens traditionella försörjningsplikt gentemot hustrun måste ändras till att gälla ett med henne delat ansvar för försörjningen av barnen, samt för tillsyn och vård av dessa. Genom olika åtgärder underlättas för föräldrar att förena föräldraskap med förvärvsarbete. Inte minst viktigt anses det vara att bryta traditionella könsrollsmönster såväl i arbetsliv som i hem och samhällsliv. *

Sedan tiden för tillkomsten av den nuvarande efterlevandepensiöneringen har vidare skett stora/örändringar i samhällsstrukturen ochhmiljemönstren. i Av stor betydelse är de ändringar som i olika hänseenden inträtt i fråga om 1 makars ekonomiska situation. Den viktigaste förändring som skett är att allt fler gifta kvinnOr gått in i förvärvslivet. Detta innebär att mannens roll som familjens försörjare har ändrats och att i många familjer båda makarna förvärvsarbetar i dag.

Antalet och andelen förvärvsarbetande kvinnor har sålunda ökat mycket kraftigt under de senaste årtiondena. Sedan år 1965 har antalet kvinnor på arbetsmarknaden stigit med drygt en halv miljon. Andelen kvinnori åldern 16—64 år som förvärvsarbetar har enligt arbetskraftsundersökningama ökat från 54 % år 1963 till 75 % år 1980. Detta ökade arbetskraftsdeltagande för kvinnor har slagit igenom i alla åldersklasser. Särskilt påtagligt 'är det i åldersklasserna 20—54 år, där andelen förvärvsarbetande kvinnor utgör över 80 % med ett högsta värde på närmare 85 % för kvinnor i åldern 35-44 år. Andelen kvinnor i arbetskraften har stigit snabbare bland gifta kvinnor— från 47 % år 1963 till närmare 76 % år 1980 —än bland icke gifta kvinnor, och i dag

är den tidigare skillnaden härvidlag utjämnad. En kraftig utjämning har under 1960- och 1970-talen skett även mellan kvinnor med små barn och övriga kvinnor i fråga om arbetskraftsdeltagande, eftersom det i särskilt stor utsträckning är kvinnor med minderåriga barn som gått in på arbetsmarkna— den under den aktuella perioden. För kvinnor med barn under sju år har sålunda skett en Ökning av andelen sysselsatta från 38 % år 1963 till drygt 75 % år 1980. Mer detaljerade uppgifter om den beSkrivna utvecklingen redovisas i bilaga A.

Den omvälvande förändring som inträffat i fråga om kvinnors förvärvsar- bete illustreras också av de uppgifter som kommittén redovisari avsnitt 4.2 om poängförvärv inom ATP. Av dessa framgår att antalet kvinnori åldern 16—65 år, som under ett visst år haft inkomster av sådan storlek att de överstigit basbeloppet vid årets ingång och därmed blivit pensionsgrundande, har ökat från 742 000 år 1960 till 1 837 000 år 1979. Det rör sig således om mer än en fördubbling. Även andelen kvinnor i nämnda åldersgrupper med pensions- grundande inkomst har mer än fördubblats under perioden. Andelen utgjorde knappt 32 % år 1960, och den har sedan successivt ökat till 74 % år 1979. [ åldersgruppema 36—50 år överstiger andelen 80 % och i åldersklassen 41—45 år överstiger den till och med 85 %.

Emellertid finns fortfarande vissa regionala skillnaderi sysselsättningsläget för kvinnor. Andelen förvärvsarbetande kvinnor är sålunda lägre i bl.a. skogslänen än i storstadsområdena. De regionala variationerna är för både män och kvinnor störst i åldersgruppen 55—64 år. Även inom länen förekommer skillnader i sysselsättningsmöjlighetema för kvinnor mellan större orter och utpräglade glesbygdskommuner. Arbetslösheten är också relativt sett högre bland kvinnor i glesbygder och i mindre tätorter än på andra håll i landet. Den inträdda ökningen i kvinnornas förvärvsfrekvens har emellertid varit i stort sett densamma över hela landet. Härtill torde ha bidragit bl. a. olika sysselsättningspolitiska åtgärder på det regionala planet, vilka på flera håll synes ha varit och alltjämt vara i hög grad motiverade. Utan dessa skulle bilden sannolikt ha varit en annan, och sådana insatser synes därför angelägna om man vill nå de regionalpolitiska målen och åstadkomma en fortsatt utjämning av kvinnornas arbetskraftsdeltagande olika landsändar emellan.

I detta sammanhang finns också anledning att peka på att det föreligger stora skillnader mellan kvinnor och män i vad avser den genomsnittliga arbetsti- dens längd. Medan enbart ett mindre antal män arbetar kortare tid än heltid, är deltidsarbete mycket vanligt förekommande bland kvinnorna. Under 1970-talet var antalet heltidsarbetande kvinnori stort sett oförändrat. År 1980 var det enligt arbetskraftsundersökningama en så hög andel som ca 47 % av alla kvinnor i åldern 20—64 år som hade en genomsnittlig veckoarbetstid understigande 35 timmar. I huvudsak rör det sig dock om s. k. lång deltid (dvs. en arbetstid om 20—34 timmar i veckan). Endast knappt 9 % av alla kvinnor hade år 1980 kortare arbetstid. Tendensen går dessutom mot en ökning av den långa deltiden och mot en minskning av den korta. Deltidsarbete är betydligt vanligare bland kvinnor med barn under'sju år än bland kvinnor utan sådant barn.

Ytterligare bör hållas i _minnet att kvinnornas _h'ånvaro från arbetet är betydligt högre än männens och att den ökade under 1970-talet. Denna ökade

frånvaro faller emellertid nästan helt på kvinnor med små barn och kan till stor del förklaras av förlängningen av föräldraledigheten vid barns födelse och av att fler kvinnor än tidigare har ett fast arbete när de får barn. Utvecklingen av frånvaron kan tolkas på det sättet att det genom 1970-talets reformer på familjepolitikens område har blivit lättare än tidigare för kvinnor med barn att kombinera förvärvsarbete med omvårdnaden om barn. Den visar emellertid också att rester av tidigare familjemönster alltjämt lever kvar. Även om båda makarna förvärvsarbetar är det i en barnfamilj fortfarande vanligast att det är kvinnan som stannar hemma för att ta vård om bamen när de är sjuka etc.

Arbetsmarknaden karaktäriseras fortfarande av en viss uppdelning efter kön. Under det att männen arbetar inom ett brett spektrum av yrken är arbetsmarknaden för kvinnor mer begränsad, och en stor andel av kvinnorna har arbete inom ett litet antal kvinnodominerade yrkesområden, bl.a. på vård-, kontors-, undervisnings- och tjänstesektorema. Även härvidlag har dock under de senaste åren börjat ske en förskjutning mot en större integrering mellan kvinnor och män och mot en ökad efterfrågan på kvinnor i yrken där traditionellt enbart män rekryterats. Vikten härav har även betonats inom sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken.

Som en följd av uppdelningen mellan manliga och kvinnliga yrken, vilka sistnämnda ofta har ett sämre genomsnittligt löneläge, samt genom att kvinnorna oftare arbetar deltid har kvinnoma som grupp lägre förvärvsin- komster än män. Detta visas bl.a. genom de uppgifter om genomsnittlig intjänad pensionspoäng inom ATP för män och kvinnor vilka lämnats i avsnitt 4.2. Också på detta område har emellertid skett ett successivt närmande av kvinnorna till männens nivå. Härtill har bl. a. bidragit den solidariska lönepolitik som under senare år drivits av de fackliga organisatio- nema.

Även om sålunda flertalet kvinnor nu har förvärvsarbete finns alltjämt ett inte obetydligt antal som står utanför arbetsmarknaden. Antalet kvinnor i åldern 20—64 år som arbetar enbart i hemmet uppgick enligt arbetskraftsun- dersökningama år 1980 till ca 378 000. 1 stor utsträckning rör det sig om yngre kvinnor, som gjort ett avbrott i förvärvslivet för att under viss tid ta vård om minderåriga barn i hemmet, och om kvinnori de högsta åldersklasserna. En utförlig belysning av dessa kvinnors situation har lämnats i den av jämställd- hetskommittén avgivna rapporten (SOU- 1979189) Kvinnors arbete. Också sysselsättningsutredningen har i betänkanden och rapporter (bl. a. SOU 1975:90, SOU 197828 och SOU 1979124) lämnat ett omfattande material som belyser bl. a. förvärvshindren för de grupper som står utanför arbetskraf- ten. .

Antalet kvinnor som är sysselsatta med arbete enbart i det egna hemmet har under 1970-talet sjunkit kraftigt i samtliga åldersklasser. Som framgår av det föregående har ökningen av arbetskraftsdeltagandet varit särskilt markant för kvinnor med små barn. Att äldre gifta kvinnor fortfarande har en relativt sett lägre förvärvsintensitet torde kunna förklaras bl. a. utifrån det förhållandet att dessa kvinnor växte upp och gifte sig i ett samhälle där det var naturligt att gifta kvinnor inte hade förvärvsarbete utanför hemmet. Dessa kvinnor har därför ofta en bristfällig utbildn ing och saknar erfarenhet på arbetsmarknaden. 1 en hel del fall beror dessa äldre kvinnors lägre förvärvsfrekvens, som framgår av i

bilaga A återgivna uppgifter, inte endast på brist på arbetstillfällen utan i någon mån även på bristande intresse för förvärvsarbete. Att de hemarbetande kvinnorna snabbt minskar i antal illustreras även av uppgifter från sjukför- säkringsstatistiken. Här har antalet hemmamakeförsäkrade kvinnor gått ned med ca 290 000 eller med närmare 50 % under perioden 1975—1980. Den 31 december 1980 utgjorde antalet sådana kvinnor 320 000.

Sammanfattningsvis kan alltså slås fast att det under tiden efter tillkomsten av den nuvarande änkepensioneringen har skett en mycket kraftig ökning av andelen förvärvsarbetande kvinnor. Utvecklingen har inneburit att kvinnor i allt större utsträckning stannar kvar på arbetsmarknaden också efter det att de bildat familj eller att de börjar förvärvsarbeta därefter, om de inte dessförinnan varit ute i arbetslivet. Det förekommer knappast längre att kvinnor lämnar arbetslivet enbart därför att de ingår äktenskap. Många kvinnor har kvar arbetet även sedan de fått barn. Och i fall då kvinnor väljer att vara hemma och ta vård om barn under längre tid efter födelsen är de inställda på att återinträda i förvärvslivet sedan barnen blivit något äldre. Genom att allt fler kvinnor sålunda förvärvsarbetar under större delen av sitt aktiva liv uppnår de en ökad självständighet i ekonomiskt avseende och därmed även i andra hänseen- den.

Gjorda undersökningar visar också att kvinnornas ställning på arbetsmark— naden blivit stabilare och att kvinnor nu mera permanent än tidigare deltar i arbetslivet. Konjunktursvängningar o. d. har under 1970-talet inte haft samma inverkan som dessförinnan på kvinnornas arbetskraftsdeltagande.

Enligt kommitténs mening finns anledning anta att den hittillsvarande trenden innebärande en ökande andel förvärvsarbetande kvinnor kommer att fortsätta, även om dagens ekonomiska läge gör att man f. n. inte kan vara lika optimistisk i detta hänseende som för några år sedan. 1 en prognos till 1980 års långtidsutredning, som SCB publicerat i mars 1981 , antas sålunda att kvinnornas arbetskraftsdeltagande kommer att fortsätta att öka fram till år 1985 i samma takt som under perioden 1970—1979. Ökningen antas därefter enligt prognosen, för vilken redogörs närmare i bilaga A, fortgå i sådan takt att andelen förvärvsarbetande kvinnor år 2000 är nära nog i nivå med män- nens.

Nu kan man självfallet inte dra alltför vittgående slutsatser av en prognos, där man av naturliga skäl fått utgå från att efterfrågan på arbetskraft i stort sett följer de tendenser som utvecklats under 1970-talet och vilken bygger på oförändrad inriktning av bl. a. regional- och arbetsmarknadspolitiken. Sam- tidigt bör dock betonas att prognosen inte utgör en ren trendframskrivning; hänsyn har vid beräkningarna tagits bl. a. till att kvinnornas arbetskraftsdel- tagande inom vissa regioner och åldersgrupper nått en så hög nivå att man måste räkna med att förvärvshindren för den återstående delen av kvinnorna utanför arbetskraften blir större. Kommittén vill också understryka vad som ovan angivits angående de grupper som i dag står utanför arbetsmarknaden. Som där framhållits utgörs dessa till viss del av unga kvinnor med små barn, och inom den gruppen har arbetskraftsdeltagandet ökat särskilt påtagligt. Det kan hållas för troligt att denna ökning fortsätter så att dessa kvinnor uppnår en sysselsättningsgrad som ligger nära nivån för jämnåriga kvinnor utan minder- åriga bam. En annan stor grupp utanför arbetslivet är, såsom också angivits i det föregående, äldre och medelålders kvinnor som har en annan utbildnings-

och arbetslivsbakgrund än de kvinnor som i dag är i yngre ålder. För framtiden torde dock kunna förväntas en betydande fortsatt ökning av förvärvsfrekven- sen för kvinnori dessa åldersgrupper allt eftersom de kvinnor som nu befr nner sig i de grupperna ersätts av kvinnor som vuxit upp under nyare samhälls- förhållanden och med annan erfarenhet av arbetslivet bakom sig. Det synes nämligen inte sannolikt att de kvinnor som f. n. är i yngre ålder och har en stadigvarande anknytning till arbetsmarknaden kommer att i stor utsträck- ning lämna denna, långt före pensioneringen, i och med att de kommer upp i högre ålder.

Bakom den uppgång som inträ/lät ifråga om andelen_lötvärvsarbetande kvinnor ligger en rad faktorer. Antalet arbetstillfällen inom områden som traditionellt sysselsätter kvinnor har stigit bl. a. till följd av den offentliga sektorns expansion. Även på den privata sidan har kvinnodominerade områden, bl.a. inom tjänstesektom, ökat. Den ekonomiska politiken har tidigare inneburit en nästan ständig expansion, och arbetsmarknadspolitiken har haft och har full sysselsättning som sitt främsta mål. Till den ökade kvinnliga förvärvsfrekvensen har även bidragit det förhållandet att allt fler kvinnor skaffat sig en ordentlig yrkesutbildning. Möjligheterna att förvärvsar- beta har också förbättrats genom att familjestorleken minskat och hemarbetet rationaliserats. Arbetstiden har generellt förkortats. Även andra politiska åtgärder har underlättat för båda makarna att delta i förvärvslivet, också i fall då de har små bam. Samtidigt har attityderna till gifta kvinnors förvärvsarbete radikalt förändrats jämfört med några tiotal år tillbaka i tiden. Förvärvsarbete ses nu såsom något naturligt för såväl män som kvinnor.

Den Hilla sysselsättningen har utgjort ett av de främsta målen för den ekonomiska politiken, och kommittén förutsätter att denna målsättning står fast även i fortsättningen. Från statsmakterna har framhållits vikten av en fortsatt politik för full sysselsättning trots de påfrestningar som samhällseko- nomin utsatts för på 1970-talet. Senast i propositionen 1980/81:126 om i arbetsmarlmadspolitikens framtida inriktning har sålunda understrukits att det avgörande för sysselsättningspolitiken måste vara att de människor som vill ha ett arbete också skall ha en reell möjlighet härtill. Det framhålls att i målet om full sysselsättning eller arbete åt alla ligger också ett erkännande av arbetets avgörande betydelse för individens hela sociala situation.

Under 1960- och 1970-talen skedde en kraftig utbyggnad av olika former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Arbets marknadsutbildnin gen har kommit att spela en allt större roll, och de ekonomiska bidragen vid sådan utbildning har förbättrats. Också beredskapsarbetena har ökat i omfattning och erhållit en ändrad karaktär. I allt högre grad har de kommit att rikta sig till kvinnor. Även andra former av insatser inom arbetsmarknadspolitikens ram har byggts ut. [avsnitt 5.4 har kommittén lämnat en utförlig beskrivning över de åtgärder ' som står till buds på detta område.

Arbetsmarknadspolitiken syftar nu inte enbart till att bekämpa den öppn'a arbetslösheten utan också till att minska den "dolda arbetslösheten bland kvinnor och underlätta för fler att komma in på arbetsmarknaden eller i vart fall ge ett alternativ i form av utbildning. Under 1970-talet skedde en snabb ökning av andelen kvinnor inom de individinriktade arbetsmarknadsåtgär- . dema. Till följd av insatserna inom arbetsmarknadspolitiken har bl. a. ett stort antal tidigare hemarbetande kvinnor, som helt saknat eller haft begränsad

yrkeserfarenhet. fått arbete på den öppna arbetsmarknaden. Enligt kommit— téns mening kan förutsättas att åtgärder på detta fält också i framtiden kommer att vara av väsentlig betydelse när det gäller att möjliggöra för kvinnor som står utanför arbetslivet att få en fast fot på arbetsmarknaden. En förutsättning är då givetvis att verksamheten inte skärs ned kraftigt.

Under de senare årtiondena har vidare genomförts omfattande reformer inom utbildningsväsendei. Den obligatoriska skolgången har förlängts, utbild- ningskapaciteten på gymnasienivå har blivit större och tillströmningen till universitet och högskolor har ökat. Denna kraftiga satsning har lett till att de yngre generationerna i dag haren betydligt bättre utbildningsnivå än de äldre. Denna förbättrade utbildningsnivå gäller kvinnor i lika hög grad som män. Härtill har bl. a. bidragit den utbyggnad som gjorts i fråga om det studiesociala stödet för studier på gymnasie- och högskolenivå. Numera utbildar sig kvinnor och män i stort sett lika länge, vilket starkt bidragit till att kvinnor fått förbättrade möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden. Emellertid är fortfarande valet av utbildningslinje könsbundet genom hela utbildningssys- temet, vilket leder till en fortsatt könsuppdelning på arbetsmarknaden efter traditionella värderingar. Flickor väljer också i något högre grad än pojkar kortare utbildningsvägar. Tendensen går dock även på dessa områden i utjämnande riktning.

Också på vuxenutbildningens område har samhällets insatser ökat kraftigt under senare tid. En drivkraft bakom denna utveckling har varit en önskan att minska de ovan nämnda skillnaderna i utbildningsnivå mellan olika genera- tioner. Även de fortlöpande förändringarna på arbetsmarknaden med krav på omskolning och vidareutbildning har bidragit härtill. Denna satsning på vuxenutbildning har i hög grad kommit att utnyttjas av kvinnorna. Det gäller såväl inom den kommunala vuxenutbildningen och folkhögskolorna som inom arbetsmarknadsutbildningen. Åtgärderna på detta fält har, som framgår av översikten i avsnitt 5.4, kommit att särskilt riktas mot bl. a. äldre kvinnor och kvinnor som länge varit hemarbetande. Även på vuxenutbildningens område har sedan 1960-talets början skett en utbyggnad av det ekonomiska stödet.

De angivna förhållandena på utbildningsområdet bidrar enligt kommitténs bedömning till att det förefaller sannolikt att det kommer att ske en fortsatt uppgång i den kvinnliga förvärvsfrekvensen under åren framöver. Ett sådant antagande bestyrks bl. a. av gjorda undersökningar, vilka visar att andelen förvärvsarbetande kvinnor ökar med stigande utbildning. Med den grundli- gare utbildning som flickor nu skaffar sig och med de möjligheter som står till buds inom vuxenutbildningens tam kommer i framtiden allt fler arbetstillfäl- len inom allt fler yrkesområden att vara tillgängliga för kvinnornas del. Sker inga väsentliga förändringar av arbetsmarknaden i stort, torde dessa omstän- digheter medverka till en fortgående utjämning mellan män och kvinnor i arbetslivet, även om alltjämt mycket återstår innan en fullständig jämlikhet uppnåtts där. Det kan nog antas att det stora flertalet av de flickor som nu avslutar sin grundläggande utbildning är inställda på att förvärvsarbeta större delen av sitt vuxna liv. Och tack vare vuxenutbildningen har möjligheterna väsentligt förbättrats för gifta kvinnor, som tidigare inte förvärvsarbetat i någon högre grad, att åter komma in i arbetslivet. Om åtgärderna på detta område inte väsentligt minskar i omfattning. torde de även för framtiden bli av stor vikt härvidlag.

Av avgörande betydelse för den nuvarande höga förvärvsfrekvensen bland kvinnor har även varit de reformer som under de senaste årtiondena genomförts inom detfamiljepolitiska området och vilka gjort det möjligt för kvinnor och män att kombinera förvärvsarbete med ansvar för familj och barn. Samhällets stöd till barnfamiljerna har successivt förbättrats såväl när det gäller ekonomiska förmåner som i vad avser social service.

En förutsättning för den kraftiga utveckling som inträtt i fråga om kvinnornas deltagande i arbetslivet har sålunda varit den utbyggnad som samtidigt skett av samhällets barnomsorg. Som framgår av avsnitt 5.3.8 har skett en ökning av antalet barn som har plats i kommunal barnomsorg från ca 71 000 år 1970 till ca 317 000 år 1980. Trots denna mycket snabba utveckling är behovet av platser ännu inte täckt. Bamomsorgens fortsatta utbyggnad intar dock en central plats när det gäller samhällets åtgärder för social service och omvårdnad åt barnfamiljer. Ett betydande antal nya platser väntas tillkomma inom barnomsorgen under de närmaste åren framöver.

Ett väsentligt steg mot ekonomisk självständighet för gifta kvinnor togs genom den skattereform som genomfördes år 1970. Genom denna avskaffades den tidigare sambeskattningen av arbetsinkomster och infördes individuell beskattning härav.

Den tidigare moderskapsförsäkringen ersattes år 1974 av en föräldraförsäk- ring, som därefter byggts ut i etapper. Genom denna ges alla föräldrar ett ekonomiskt stöd vid barns födelse och sjukdom. Den ger också föräldrarna ekonomiska möjligheter att vara hemma hos sina barn under viss tid fram t. o. m. barnets första skolår. Föräldrarna har även fått rätt att vara helt eller delvis lediga från arbetet för att ta vård om minderåriga barn och att när de så önskar återgå till heltidsarbete. Härigenom har kvinnorna kunnat vara kvar på arbetsmarknaden när de fått barn och medan barnen är små.

I fråga om det ekonomiska stödet för barnfamiljer har tillkommit en rad bidragsformer, samtidigt som andra förbättrats väsentligt. Genom de allmän- na barnbidragen, vilka successivt höjts, ges ett grundstöd till familjer med barn. Till familjer med låga inkomster eller höga bostadskostnader kan utges bostadsbidrag. Tidigare har nämnts studiehjälpen till barn i gymnasieskolan. Vidare kan erinras om det stöd som ges inom inkomstbeskattningen genom reglerna om förvärvsavdrag och skattereduktion. För bam till ensamstående föräldrar finns även bidragsförskotten och bampensionema. Sammantagna har de angivna reformerna medfört inte obetydliga förbättringar för bamfa- miljer och därvid inte minst för ensamstående föräldrar med barn.

Ytterligare en omständighet som det finns anledning att här peka på är att det skett förändringar av familjemönstren under de senaste decennierna. Familjerna har blivit mindre genom att antalet barn i varje familj har sjunkit markant. Också äktenskapets genomsnittliga varaktighet har ändrats. Det är i dag betydligt vanligare än för 20—30 år sedan att föräldrarna skiljer sig eller separerar från varandra. Andelen barn som föds av en icke gift moder har ökat kraftigt och uppgår nu till ca 35 %. I stor utsträckning rör det sig dock inte om reellt ensamstående kvinnor. I stället förklaras detta förhållande av att det sedan mitten av 1960-talet har blivit vanligare att män och kvinnor sammanbor utan att vara gifta med varandra. Samboende utan äktenskap har blivit en närmast regelmässig inledning på en familjebildning. Samtidigt har antalet årligen ingångna äktenskap gått ned. Till följd av inträffade föränd-

ringar har äktenskapet minskat i betydelse för familjebildningen.

Inom familjerätten genomfördes under 1970-talet, som en följd av de skedda förändringarna i familjemönster och samhällsstruktur, olika reformer (se avsnitt 5.1). År 1973 beslutades nya regler om bl. a. ingående och upplösning av äktenskap, och år 1979 tillkom ändrade bestämmelser om underhåll efter äktenskapsskillnad. Utredningsarbetet på detta område fort- sätter.

6.1.4 Bedömning av efterlevandeskyddet för framtiden I det uttalande av riksdagen (SfU 1974z24, rskr 293) som ligger till grund för kommitténs uppdrag att göra en översyn av familjepensioneringen har hänvisats till bl. a. den samhällsutveckling som har ägt rum under de senaste decennierna och för vilken kommittén har lämnat en beskrivningi föregående avsnitt. Med hänsyn till denna utveckling har riksdagen ifrågasatt om pensionssystemet i dess nuvarande utformning erbjuder en ändamålsenlig form för efterlevandepensionen i framtiden. Gällande system för familjepen- sion har också satts i fråga av pensionsförsäkringskommitte'n i dess slutbetän- kande (SOU 1971 : 19) Familjepensionsfrågor m. m. Pensionsförsäkringskom- mittén har där lagt fram en skiss till ett framtida familjepensionssystem, enligt vilket nuvarande änkepensionering skulle ersättas av andra former av stöd med avsikt att bereda ett efterlevandeskydd åt i första hand minderåriga barn, försörjare till sådana barn och andra efterlevande vilka på grund av ålder, hälsotillstånd eller andra skäl har särskilda svårigheter på arbetsmarknaden (se avsnitt 3.2). I det ovannämnda riksdagsuttalandet har framhållits att de riktlinjer som sålunda angivits av pensionsförsäkringskommittén bör ligga till grund för pensionskommitténs arbete att närmare utforma ett efterlevande- skydd som är neutralt i förhållande till kön. Syftet med utredningsarbetet bör X enligt riksdagen också vara att begränsa efterlevandeskyddet till fall då ett sådant skydd kan anses motiverat. Enligt pensionskommitténs mening finns ingen anledning betvivla att änkepensioneringen under den tid som den varit i tillämpning har fyllt ett väsentligt socialt behov. Genom pensioneringen har ett verksamt skydd kunnat beredas många gifta kvinnor som till följd av den traditionella arbetsfördelningen i äktenskapet saknat förutsättningar att efter mannens död klara sin försörjning på en tillfredsställande nivå och som därför annars skulle kunnat råka i ekonomiska svårigheter. ' Änkepensioneringen måste'fortfarande anses vara långtifrån betydelselös, om än pensionen med åren kommit att i stor utsträckning erhålla, och för framtiden kan förväntas än mer få, en förändrad roll. Änkepension utges f. n. - från folkpensioneringen till drygt 80 000 kvinnor och från tilläggspensione- ringen till ca 235 000 kvinnor. Statistik som mera detaljerat belyser omfatt- ningen av änkepensioneringen i dag och dess fördelning på olika kategorier redovisas i avsnitt 4.1.

Reglerna för änkepension har emellertid under senare år kommit att allt mer sättasi fråga. Kritik kan riktas mot änkepensioneringen i dess nuvarande utformning från ett flertal olika utgångspunkter.

En grundläggande invändning som sålunda kan anföras mot nuvarande system är att män och kvinnor behandlas olika. Under det att ekonomiskt stöd

ges till efterlevande kvinnor på tämligen generösa villkor finns inte någon motsvarande rätt för mannen att efter hustruns frånfälle erhålla bidrag till försörjningen och till bevarandet av den tidigare standarden. Detta förhållan- de står i strid med de pågående strävandena i samhället mot ökad jämställdhet mellan män och kvinnor. Enligt kommitténs uppfattning är det principiellt felaktigt att göra rätten till förmåner beroende av den berättigades kön. Inom familjepensioneringen bör, liksom på andra samhällsområden. likställdhet gälla mellan kvinnor och män. Även från behovssynpunkter är det svårt att försvara nuvarande ordning. En manlig efterlevande kan befinna sig i samma situation som en kvinnlig och kan vara i lika stort behov av stöd från samhällets sida som denna. Det framstår därför enligt kommitténs mening som angeläget att vidga rätten till stöd i en eller annan form till att omfatta även män som har ett uttalat behov därav.

Änkepensioneringen är uppbyggd med utgångspunkt från den traditionella rollfördelningen i äktenskapet och arbetsfördelningen mellan makar. att mannen ensam förvärvsarbetar medan hustrun är hemma och sköter barn och hushåll. Det är mot de riskeri form av förlust av mannens inkomst, om denne skulle avlida, och till säkerställande av änkans fortsatta försörjning som pensioneringen enligt sina bakomliggande sylten skulle bereda ett skydd.

Dessa motiv bakom änkepensioneringen måste anses i dag ha i betydande avseenden förlorat sin aktualitet till följd av de förändringar på olika områden av samhällslivet vilka inträtt under tiden efter änkepensioneringens tillkomst. Bakom den nuvarande utformningen av änkepensioneringen ligger således tankar som kan ha svarat mot de samhällsförhållanden och de familjemönster som förelåg vid den tidpunkt då regelsystemet fick sina grundläggande drag. Trots det reformarbete som genomförts sedan regler om änkepension infördes i lagstiftningen, torde man utan tvivel kunna påstå att det historiska ursprunget och äldre tiders samhällsförhållanden fortfarande sätter en klar prägel på regelsystemet. Pensioneringen har med andra ord inte följt med i den samhällsutveckling som skett och de förändringar i övrigt inom skilda fa'lt vilka inträffat sedan nuvarande regler utarbetades.

De förändringar, som samhället genomgått och vilka gör att det i dag i många hänseenden företer en helt ny bild jämfört med vid tiden då änkepensioneringens principer fastställdes, har kommittén översiktligt beskrivit i avsnittet ovan. Som där framhållits har kvinnorna i en kraftigt ökad utsträckning gått in i förvärvslivet. Bl.a. genom en stigande efterfrågan på arbetskraft, en ändrad attityd till förvärvsarbete och förbättrade utbildnings- möjligheter samt med stöd av arbetsmarknadspolitiska och familjepolitiska åtgärder har kvinnornas arbetskraftsdeltagande visat en mycket kraftig uppgång.

Härigenom har kvinnorna uppnått en ökad självständighet i ekonomiskt hänseende och ett minskat beroende av mannen för försörjningen. Detta har lett till en större jämställdhet mellan män och kvinnori försörjningshänseende och till en ändrad rollfördelning i äktenskapet. Man kan nu i allt större utsträckning se varje vuxen person som en självständig individ med rätt och skyldighet att svara för sin egen försörjning. Att båda makarna i en familj förvärvsarbetar har alltså blivit en alltmera påtaglig realitet. Det normala mönstret kan antas bli att såväl kvinnor som män förvärvsarbetar under i stort sett hela tiden från det de avslutar sin utbildning och fram till det de

pensioneras. I dag är det i stort sett endast kvinnor i åldern kring 50 år eller äldre som tillhör en grupp som hela sitt liv varit hemarbetande. Yngre förvärvsarbetar under hela sitt aktiva liv eller kombinerar tider av förvärvs- arbete med tider då de är hemma och tar vård om minderåriga barn.

Angivna förhållanden har i väsentliga avseenden rubbat förutsättningama för änkepensioneringen i nuvarande utformning. Utvecklingen mot jämställd- het mellan könen i berörda avseenden aktualiserar reformer på detta område. Samtidigt som det framstår som mer och mer uppenbart att pensionssystemet måste bringas i överensstämmelse med principen om jämställdhet mellan man och kvinna, kan det ifrågasättas om det längre är motiverat att efter makens bortgång utge en livsvarig förmån från socialförsäkringen till en efterlevande kvinna eller man — som förvärvsarbetar i full utsträckning och härav erhåller inkomster som får anses vara tillräckliga för den fortsatta försörjningen på en tillfredsställande standard.

Enligt de nu gällande reglerna utgår änkepension inte enbart till kvinnor som har svårigheter på arbetsmarknaden eller som har vårdnaden om minderåriga barn och på grund härav möter problem att förvärvsarbeta i full utsträckning. Änkepension utges även till andra kvinnor oavsett om de har ett reellt behov av pensionen eller inte. Pensionen utgår sådan den nu är utformad också utan hänsyn till vilka ekonomiska följder som dödsfallet har medfört för ' änkan. Även i fall då hennes ekonomiska ställning rentav förbättrades därigenom, kan hon få ett inte obetydligt stöd från det allmänna under lång tid framöver. Änkepensionen utgår också oberoende av det tillskott till försörj- ningen som kvinnan före och efter dödsfallet uppnår genom egna arbetsin- satser.

I takt med att kvinnorna förvärvsarbetar i allt större utsträckning tjänar de också in rätt till egenpension från ATP i ökande omfattning. Det kan med hänsyn härtill enligt kommitténs uppfattning sättas i fråga om det är påkallat att kvinnan efter inträdet i pensionsåldern — eller i fall då hon förtidspensio- neras- vid sidan av denna egenpension skall kunna uppbära en på grundval av mannens arbetsinsatser uppbyggd pension i form av änkepension, om mannen skulle avlida före kvinnan. _

Ytterligare kan änkepensioneringen kritiseras på grund av att den står i mindre god överensstämmelse med familjerättens principer och med den . ändrade syn på äktenskapet som framträtt under senare år. Lagstiftningen på familjerättens område bygger på principen om ekonomiskt självständiga individer i frivillig samlevnad. Någon skillnad görs inte inom denna lagstiftning mellan makarna i ekonomiskt eller annat hänseende. Ändringar har under 1970-talet vidtagits av reglerna för bl. a. äktenskaps ingående och upplösning och för underhåll efter äktenskapsskillnad. Utvecklingen på detta område har lett till att det endast i undantagsfall utdöms underhållsbidrag till frånskild make. I allmänhet anses denne kunna på egen hand eventuellt efter en övergångstid klara sin försörjning genom förvärvsarbete. Principen är alltså att makarna efter äktenskapsskillnad var för sig svarar för sin egen försörjning och då är ekonomiskt oberoende av varandra.

Änkepensionen är nära knuten till äktenskapet. Emellertid föreligger spänningar mellan änkepensioneringen och familjerätten. Medan inom familjerätten makama ses som ekonomiskt självständiga, bygger änkepensio- neringen på tanken att kvinnan är ekonomiskt beroende och försörjd av

mannen. Pensioneringen har vidare sin utgångspunkt i tanken att äktenskapet är livsvarigt, något som i långtifrån alla fall svarar mot ett verkligt förhållande. Äktenskapslagstiftningen har som princip att några ekonomiska bindningar normalt inte skall finnas kvar mellan makarna efter det att äktenskapet upplösts och att varje make då skall svara för sin egen försörjning. Inom änkepensioneringen förutsätts däremot att, om kvinnan förlorat sin make genom dödsfall, samhället skall träda in och hjälpa kvinnan till en tryggad försörjning och en bevarad standard. Detta skall ske i princip oberoende av om behov härav föreligger eller ej. Tillspetsat kan alltså sägas att det är bytet av civilstånd genom dödsfall som utgörgrund föratt kvinnan garanteras att resten av sitt liv leva kvar på en standard motsvarande den hon hade som gift. Hade makarna i stället skilts, hade någon sådan garanti inte tillförsäkrats kvinnan. Som reglerna i dag är konstruerade på de båda områdena kan det föreligga stor skillnad i ekonomiskt hänseende mellan att bli ensamstående till följd av äktenskapsskillnad och att bli detta på grund av att maken avlider.

Kommittén vill också framhålla att änkepensioneringen inte står i sam- klang med den målsättning som uppställts för familjepolitiken. Samhällets ekonomiska stöd till bamfamiljema tar sikte på att säkra bamens försörjning och inte försörjningen av en hemmavarande förälder. Endast i vissa särskilda situationer t. ex. i fall då föräldraförsäkringen träder in — ges stöd som kompensation för bortfallet av den ena förälderns arbetsinkomst. Grundvalen för bamfamiljemas ekonomi är föräldrarnas arbetsinkomster, och det bästa stödet till en barnfamilj är att båda föräldrarna får möjlighet att om de så önskar uppehålla förvärvsarbete under bamens uppväxt och att således kvinnan kan återgå till arbetslivet i vart fall sedan barnet passerat de första levnadsåren. Bl.a. med hänsyn härtill har skett och sker en utbyggnad av samhällets bamomsorg. Samtidigt betonas att bamfamiljema så långt möjligt måste ges valmöjlighet att fördela sin tid mellan förvärvsarbete och vård av barn på det sätt som bäst passar familjen. Familjepolitiken har också som mål att främja jämställdheten mellan kvinnor och män. Inom denna betonas att ansvaret för hem och barn åvilar både mannen och kvinnan i samma utsträckning. Sådant särskilt samhällsstöd som utgår till enförälderfamiljer syftar nu i regel till att ersätta den andre förälderns försörjningsinsats för barnet och inriktas således inte på vårdnadshavarens egen försörjning. i

Det är därföri linje med övriga familjepolitiska stödformer om man inom familjepensioneringen kraftigare betonar den del av efterlevandestödet som tillkommer bamen. När det gäller vuxna efterlevande finns däremot skäl att » gradvis reducera omfattningen av efterlevandepensioneringen.

I detta sammanhang bör även pekas på de kostnader som efterlevandepen- sioneringen ger upphov till i dag och på den kostnadsutveckling som kan förutses för framtiden. Som angivits i avsnitt 4 uppgår de årliga kostnaderna för änkepension till ca 1 300 milj. kr inom folkpensioneringen och till ca 2 200 milj. krinom tilläggspensioneringen. Detta kan jämföras med kostnaderna för barnpension, vilka utgör per är ca 200 milj. kr inom folkpensioneringen och ca 300 milj. kr inom ATP. Änkepensioneringen befinner sig emellertid såvitt gäller ATP långt från ett fullfunktionsstadium. De årliga utbetalningarna från tilläggspensioneringen kommer att stiga kraftigt i framtiden, även mätt i oförändrat penningvärde. Kommittén har, som redovisats i avsnitt 4.4, gjort beräkningar om storleken framdeles av kostnaderna för änkepensioneringen.

Av där angivna uppgifter framgår att de årliga ATP—utbetalningama kan antas öka från nuvarande ca 2200 milj. kr till ca 6 500 milj. kr år 2030 och framöver, om regelsystemet bibehålls oförändrat.

Enligt kommitténs mening kan det inte vara försvarligt att för framtiden hålla fast vid ett regelsystem som innebär att det utges belopp i denna storleksordning under förutsättningar som är utformade för helt andra samhällsfö rhållanden än dagens och enligt vilka rätten till ekonomiskt stöd är i stort sett generell och utan beaktande av faktiska behov. De medel som tas och skulle komma att tas i anspråk för änkepensioneringen bör i stället kunna användas till insatser i fall där sådana är klart påkallade i dagens och framtidens situation. Det måste också göras en avvägning gentemot andra kategorier i samhället för vilka det föreligger ett framträdande behov av stöd.

Vid en bedömning av familjepensioneringens betydelse under nuvarande och framtida samhällsförhållanden finns även skäl att ta i beaktande de andra former av stöd från samhällets sida vilka tillkommit under tiden efter änkepensioneringens införande. lbl. a. avsnitt 5.3 har kommittén lämnat en översikt över sådana stödformer. Det kan här erinras om de allmänna bambidragens, bostadsbidragens och studiehjälpens utbyggnad och förbätt- ringar. Föräldraförsäkringen har införts och successivt byggts ut. Av mycket stor betydelse är givetvis också bamomsorgens fortgående utbyggnad. Alla dessa former av stöd spelar en stor roll för bamfamiljemas ekonomi. För såväl dessa som för efterlevande utan barn fyller den kraftiga förstärkning som gjorts av olika arbetsmarknads- och utbildningspolitiska åtgärder en väsentlig funktion.

Hänsyn bör i detta sammanhang också tas till att flertalet efterlevande vars make avlidit i aktiv ålder numera ges ett ordentligt tilltaget ekonomiskt stöd efter dödsfallet genom utbetalningar från de tjänstegrupplivförsäkringar som vuxit fram under senare år.

Kommittén har i det närmast föregående pekat på en rad omständigheter som medför att kritik kan anföras mot änkepensioneringen sådan den i dag är utformad. Pensionsformen framstår som otidsenlig och i vissa hänseenden som icke motiverad utifrån behovssynpunkter. Änkepensionen äri dag inte i lika hög grad som vid dess tillkomst av grundläggande betydelse för en änkas möjligheter att erhålla en rimlig försörjning efter makens bortgång. Det är enligt kommitténs uppfattning inte längre möjligt eller lämpligt att inom den allmänna försäkringen göra en åtskillnad mellan kvinnor och män. Som riksdagen framhållit i det uttalande som ligger till grund för kommitténs uppdrag erbjuder dagens pensionssystem inte en ändamålsenlig form för efterlevandepensioneringen i framtiden. Kommittén. anser därför att det föreligger skäl att anpassa reglerna för änkepension till de sociala förändringar i samhället och den-utvecklingi övrigt på olika områden som ägt rum alltsedan tillkomsten av den nu gällande familjepensioneringen. Härvid bör givetvis beaktas också de förändringar härvidlag som är att förvänta under åren framöver.

Redan för tio år sedan redovisade, som nämnts ovan, pensionsförsäkrings- kommittén (SOU 1971119) principiella överväganden i fråga om änkepensio- neringen och lade därvid fram en skiss till en familjepensionsreform enligt vilken änkepensioneringen skulle ersättas av andra förmåner och åtgärder. Av

olika skäl bl.a. ansågs änkepensionen då fortfarande fylla ett väsentligt socialt behov avstod kommittén emellertid från att föreslå ett omedelbart genomförande av reformen.

Efter det att pensionsförsäkringskommitténs förslag presenterades har, som angi vits i det föregående, skett en fortsatt snabb utveckling på samhällets olika områden mot ökad jämställdhet mellan kvinnor och män och mot en större ekonomisk självständighet för kvinnor. Dessa förhållanden och de omstän- digheter i övrigt vilka pensionskommittén framhållit ovan gör att kommittén anser att det inte finns skäl att längre hysa någon tvekan inför möjligheterna att genomföra en reform på familjepensioneringens område. I det riksdagsutta- lande som utgör grunden för kommitténs uppdrag har också anförts att arbetet bör ha till ändamål att ge pensionsförsäkringskommitténs skiss en mera konkret utformning. Tiden får alltså nu anses mogen att förverkliga en sådan genomgripande reform av efterlevandepensioneringen.

Familjepensioneringen inrymmer förutom änkepension också bampen- sion. I det föregående har kommittén inte annat än undantagsvis berört barnpensioneringen. Detta beror på att kommittén anser att barn pensionerna fortfarande spelar en synnerligen väsentlig roll och att samhällsutvecklingen inte har medfört att denna roll mera påtagligt har förändrats. Genom bampensionema garanteras barn som förlorat en av eller båda sina föräldrar medel till den grundläggande försörjningen och får därjämte möjlighet att även efter förälderns bortgång bibehålla ett visst mått av den standard som det hade dessförinnan. ] många fall är barnpensionen av avgörande betydelse när det gäller upprätthållandet av den ekonomiska tryggheten för efterlevande barn.

Visserligen skulle kunna hävdas att förhållandena i dag som en följd av olika reformer som vidtagits på familjepolitikens område — är andra än de var när barnpensioneringen tillkom. En kraftig utbyggnad har skett av samhällets stöd för barn, och genom detta lämnas ett väsentligt bidrag till kostnaderna för barns försörjning och vård. Som exempel kan nämnas allmänna barnbidrag, bostadsbidrag, studiehjälp, föräldrapenning, olika former av stöd inom inkomstbeskattningens ram samt den vård och service som samhället tillhandahåller bamfamiljer i form av bl. a. barnomsorgen.

Enligt kommitténs mening är dock, trots de samhällsinsatser för barn som nu görs, föräldrarnas ekonomiska insatser för barnen fortfarande av avgörande betydelse. För att dessa insatser från föräldrarna skulle kunna begränsas, skulle erfordras en mycket kraftig utbyggnad av samhällets generella eller behovsprövade ekonomiska stöd. Som kommittén närmare utvecklari avsnitt 7.4 kan alltså detta nuvarande bamstöd vid sidan av barnpensioneringen inte anses täcka de kostnader som ett barn medför. Genom olika undersökningar har visats att de faktiska bamkostnadema väsentligt överstiger det ekonomis— ka värdet av de familjepolitiska insatserna. Med hänsyn härtill framstår det som angeläget att även för framtiden lägga stor vikt vid bampensionema, vilka är avsedda att ersätta den försörjningsinsats som en avliden förälder svarat för. .

Kommittén anser således att det inte finns skäl att genomföra några mer ingripande förändringar på bampensioneringens område. Däremot bör inom ramen för ett framtida familjepensionssystem läggas än större tonvikt vid barnpensioneringen, och denna bör förstärkas i vissa avseenden.

Sammanfattningsvis anser kommittén således att det finns skäl att från grunden se över nuvarande system för efterlevandepensionering och att mot bakgrund av dagens och framtidens behov på detta område skapa en ny modell för stöd till efterlevande. Inom denna bör det ekonomiska stödet i ökad utsträckning inriktas på barnen och tyngdpunkten således läggas på bampen- sione ringen. I övrigt bör stödet till efterlevande vuxna göras könsneutralt och ges en mer behovsinriktad och för dagens och framtidens förhållanden mer adekvat utformning. ] kommande avsnitt anger kommittén närmare de utgångspunkter som bör ställas upp för en reformerad efterlevandepensione- ring. Därvid tar kommittén också upp till diskussion ett antal olika lösningar som skulle kunna övervägas för att åstadkomma ett nytt system för efterlevandeskyddet. '

Redan nu vill kommittén framhålla att det inte kan bli aktuellt att helt avskaffa änkepensioneringen utan att efterlevande i en utsatt situation på annan väg garanteras stöd från samhällets sida till en tryggad försörjning. Som framhållitsi föregående avsnitt har visserligen under senare tid skett en kraftig utjämning mellan mäns och kvinnors villkor i arbetslivet och på andra områden. Samtidigt visar dock där angivna förhållanden att det alltjämt finns kvar stora skillnader mellan mäns och kvinnors situation på bl. a. arbetsmark- naden. Det föreligger också skillnader mellan olika generationer när det gäller omställningen till ändrade samhällsförhållanden och familjemönster, och utvecklingen har gått olika långt i olika delar av landet. Barnomsorgen är ännu inte överallt i landet utbyggd till full behovstäckning. Omständigheter av detta slag måste självfallet vägas in vid bedömningen av hur efterlevandepensione- ringen lämpligen bör vara utformad i framtiden. Bl. a. måste därvid särskilt beaktas situationen för de kvinnor som inrättat sitt liv efter en tidigare epoks samhällsmönster och familjeförhållanden. Vid nämnda bedömning måste också tas hänsyn till att förutsättningama för en familjepensionsreform i viss mån har förändrats under de allra senaste åren till följd av de ekonomiska svårigheter som uppkommit för landet och vilka gör att det inte längre är möjligt att dra alltför säkra slutsatser om utvecklingen på arbetsmarknaden m. m. under 1980-talet. Dessa förhållanden innebär inte att kommittén anser att det finns skäl att avstå från att lägga fram förslag om en reform på efterlevandepensioneringens om råde. De medför emellertid att det är påkallat att inte på en gång genomföra några radikala förändringar på detta fält utan i stället iaktta en viss försiktighet när det gäller att utforma nya lösningar.

6.2. Olika linjer för utformning av en reformerad efterlevandepensionering

Kommittén hari närmast föregående avsnitt angivit en rad förhållanden vilka sammantagna gör att änkepensioneringen i nuvarande utformning framstår såsom mindre motiverad. Enligt vad kommittén där utvecklat finns det skäl att anpassa stödet för efterlevande med hänsyn till den samhällsutveckling och de förändringar i de försäkrades levnadsvillkor som ägt rum och att mot bakgrund av nuvarande och förväntade behov på förevarande område införa ett nytt system för efterlevandestöd. Därvid bör också beaktas att samhällets resurser används på ett sätt som är klart motiverat från sociala utgångspunk- ter.

När det gäller att genomföra en genomgripande reformering av den nuvarande familjepensioneringen finns ett antal mer eller mindre realistiska huvudlinjer enligt vilka efterlevandestödet kan byggas upp för framtiden. Kommittén har under sitt arbete studerat och diskuterat ett flertal sådana modeller. I fråga om de mer allmängiltiga möjligheter till lösning som sålunda varit föremål för kommitténs uppmärksamhet vill kommittén anlägga följande synpunkter.

Änklingspension

En huvuduppgift vid utförandet av uppdraget att skapa ett nytt system för efterlevandestöd har varit att finna lösningar som avlägsnar de skillnader som nu föreligger mellan män och kvinnor inom den allmänna pensioneringen. En tanke som därvid kan synas ligga nära till hands vore att bibehålla änkepensioneringen i huvudsak i dess nuvarande utformning och att vid sidan härav införa en änklingspension. Denna lösning skulle innebära att en änkling skulle få rätt till pension efter sin avlidna hustru och att denna änklingspen- sion skulle beviljas underi princip samma förutsättningar som de vilka f. n. är uppställda med avseende på rätten till änkepension. Förmåner skulle alltså utgå till änklingar från såväl folk- som tilläggspensioneringen. Som villkor för pensionsrätt skulle gälla förekomst av barn eller viss tids äktenskap och— inom folkpensioneringen uppnådd viss lägsta ålder. Alternativt kunde beträffande både änke- och änklingspension komma i fråga att på vissa punkter skärpa villkoren för pensionsrätt i vad avser åldersgränser m. m.

Förutom att härigenom skulle undan röjas den könsojämlikhet som vidlåder nuvarande efterlevandepensionering skulle som skäl för en ordning med en i huvudsak generell änklingspension kunna hävdas att en efterlevande man med minderåriga barn i hemmet stundtals kan befinna sig i en besvärlig ekonomisk situation. Det har också gjorts gällande att i ett äktenskap, där båda makarna förvärvsarbetar, familjen uppnår en ekonomisk standard som vilar på båda makarnas inkomster. Härigenom blir makarna ömsesidigt beroende av varandra när det gäller att bevara denna standard och att klara sådana höga fasta kostnader som familjen tagit på sig. I dagens samlevnadsförhållanden skulle alltså uppkomma nya former av ekonomiska bindningar mellan parterna. Det har framhållits att i ett sådant äktenskap skulle, om en av makarna avlider, den efterlevande ha behov av familjepensionsförmåner från samhället för att bevara den standard makarna haft under tiden för äktenska- pets bestånd. Detta skulle gälla änklingar i samma utsträckning som änkor.

Mot ett system med en i princip generell rätt till änklingspension vill kommittén framhålla att detta kan kritiseras på i huvudsak samma grunder som de vilka medför att invändningar kan riktas mot änkepensioneringen sådan den f. n. är uppbyggd och vilka föranlett kommittén att uttala sig för en omläggning därav. En änklingspension som är utformad efter i princip de regler som nu är uppställda för änkepension skulle sålunda innebära att änklingar gavs rätt till pension utan någon egentlig behovsprövning. Pension skulle utges även i de fall då den efterlevande mannen har ett välbetalt förvärvsarbete eller en väl tilltagen egen pension. Detta skulle få till följd att ett betydande antal änklingar fick rätt till en förmån från samhällets sida vilken

knappast skulle motsvara något mera påtagligt behov. Ett sådant system skulle tvärtom i förhållandevis stor utsträckning medföra socialt "sett mindre motiverade inkomstöverföringar. Inte heller skulle inom detta system änke- pensioneringen undergå någon anpassning till de ändrade samhällsförhållan— den som inträtt och som rubbat förutsättningama för den pensionsformen.

Kommittén vill vidare erinra om att införande av en generell änklingspen- sionering skulle innebära ett ytterligare befästande av äktenskapet såsom grund för förmåner inom socialförsäkringen. På samma sätt som det föreligger en viss motsättning mellan änkepensioneringen och den nyare syn på äktenskapet som vuxit fram inom familjerätten, skulle en utvidgning av familjepensioneringen till att omfatta också änklingspensioner stå i kontrast till den pågående omdaningen på äktenskapsrättens område. Familjerätten byggs upp mot bakgrund av tanken att makarna är ekonomiskt självständiga och att det i regel inte skall finnas kvar några ekonomiska bindningar mellan makarna efter det att äktenskapet upplösts. Med hänsyn till denna principiella utgångspunkt att varje enskild individ bör bli i stånd att själv svara för sin egen försörjning finner kommittén det inte motiverat att utvidga ett system, som knyter verkningar till ett försörjarbegrepp. till att omfatta också män, vilkaju hittills ansetts ha möjlighet att själva klara sin försörjning även om hustrun skulle ha avlidit.

Enligt kommitténs uppfattning är det motiverat att för framtiden sträva efter att avskaffa regler vilka har sin grund i en tanke om att den ena maken försörjer den andra och vilka återspeglar denna tanke i vad avser rätten till pension. Kommittén anser att strävandena i stället bör vara att i möjligaste mån bygga upp pensionssystemet på grundval av principen om egenförmåner, där varje individ ges rätt till egenpension grundad på sina egna förhållanden. Även om denna princip nu som kommittén utvecklar närmare i det följande — inte kan tänkas slå igenom fullt ut utan måste förses med undantag av hänsyn till bl. a. äldre generationer, bör den enligt kommitténs mening ses som det mål mot vilket grunderna för den allmänna pensioneringen bör sikta. Härigenom vinns också den fördelen att civilståndet minskar i betydelse såsom förutsättning för rätt till socialförsäkringsförmåner och att byte av civilstånd genom dödsfall inte längre tillmäts samma avgörande verkan som f. n. Försörjarbegreppets konsekvenser bör i så stor utsträckning som möjligt inskränkas till att avse enbart barn. I framtiden bör alltså insatserna inom familjepensioneringen i stället i ökad utsträckning koncentreras på barnen och bampensionema. '

Att genomföra en reform som innebär att änklingar ges rätt till efterlevan- depension enligt de regler som i dag gäller för rätten till änkepension skulle medföra betydande kostnadsökningar inom den allmänna försäkringen. Beräkningar som kommittén utfört visar att en änklingspension med denna innebörd skulle leda till att kostnaderna för folkpensioneringen steg med ca 340 milj. kr för år räknat i ett fullfunktionsstadium. Inom tilläggspensione- . ringen skulle kostnadsökningen per år uppgå till ca 545 milj. kr i fullfunktion. Därvid har räknats med dagens förhållanden. Eftersom tilläggspensioneringen fortfarande befinner sig i kraftig tillväxt skulle dock vid den tidpunkt då systemet är i ett fullfunktionsstadium, kostnaderna ha stigit ytterligare bl. a. till följd av att allt fler kvinnor förvärvat ATP-poäng under allt fler år. Med hänsyn härtill kan den ökning som skulle uppkomma av kostnaderna inom

ATP-systemet beräknas klart överstiga ] 000 milj. kr för år på fullfunktions- stadiet. Totalt skulle då kostnadsökningen för år räknat inom den allmänna pensioneringen uppgå till ca 1 400 milj. kr. Alla beräkningarna är gjorda med tillämpning av basbeloppet 17 300 kr.

Med hänsyn till anförda omständigheter avvisar kommittén tanken på att bygga upp ett reformerat efterlevandestöd på grundval av generella änklings— och änkepensioner som skulle utges enligt i huvudsak de grunder på vilka nuvarande änkepensionering vilar. De behov av stöd som under dagens förhållanden föreligger för efterlevande män och kvinnor bör tillgodoses på andra vägar.

lnkomstprövning av,/amiljepension

Vid överväganden om utformningen av det framtida efterlevandestödet uppkommer naturligtvis tanken på att införa inkomstprövning av familjepen- sioner till vuxna efterlevande. Enligt ett sådant system skulle änkor och änklingar kunna på identiska villkor ges rätt till familjepension från folk- och tilläggspensioneringen enligt i princip de regler som f. n. är uppställda inom änkepensioneringens ram. Till skillnad från den tidigare diskuterade lösning- en skulle emellertid pensionen prövas mot de andra inkomster av arbete, kapital, annan pension m.m. som den berättigade uppbär vid sidan av efterlevandepensionen. I den mån den efterlevandes sidoinkomster inte överstiger visst fastställt belopp, skulle full pension utges. Vid högre inkomster skulle denna sedan avtrappas enligt särskilda regler. Dessa regler skulle kunna utformas efter förebild från de bestämmelser som nu gäller beträffande inkomstprövning av kommUnalt bostadstillägg och hustrutillägg. Men in- komstprövningsreglema skulle också kunna utformas enligt andra principer. Vidare kunde som ett alternativ komma i fråga att ha en kombination av inkomstprövade och ej inkomstprövade pensionsförmåner. Härvid skulle i vissa fall pension utges först efter en prövning mot den berättigades sidoinkomster, medan den i andra särskilt kvalificerade situationer skulle utbetalas utan hänsynstagande till sådana inkomster.

De fördelar som stod att vinna med en ordning där efterlevandepensionen inkomstprövades skulle bestå i att man därigenom skulle nå dem som bäst behöver pensionen och att man från pensionsrätt skulle undanta många som inte vari behov av särskilt stöd från samhället. Hela denna sistnämnda grupp skulle dock givetvis inte hållas utanför. utan pension skulle komma att utgå även i vissa fall där behovet inte var alldeles påtagligt. Detta blir en följd av att prövningen sker enbart mot den efterlevandes faktiska inkomster men inte mot andra förhållanden. Någon möjlighet att från rätten till pension undanta dem som har tillfälle till förvärvsarbete men som saknar intresse härför torde nämligen inte finnas inom ett system av berört slag. Till förmån för en ordning med inkomstprövning har vida re anförts att storleken av förmånerna kan, i de fall då de utgår, anpassas efter de berättigades behov. Ett system med inkomstprövade efterlevandepensioner skulle också vara relativt sett mindre kostnadskrävande än t. ex. en lösning där pensionsrätten är mer generell.

Nackdelarna med en inkomstprövning av efterlevandepension är emellertid många och ofta omvittnade. Mot en prövning av detta slag talar sålunda att den hämmar den berättigades benägenhet att utföra förvärvsarbete. T. ex.

skulle den som inte tidigare varit ute i förvärvslivet kunna bli obenägen att ta ett arbete trots att vederbörande är helt eller delvis arbetsför. Härigenom motverkas de från andra synpunkter önskvärda strävandena att den efterle- vande skall få en fast fot på arbetsmarknaden. '

Till nackdelarna hör vidare att systemet nödvändiggör en individuell prövning av de efterlevandes inkomst- och förmögenhetsförhållanden, en prövning som är administrativt tungrodd och svårhanterlig. En sådan framstår som mindre tilltalande från den enskildes synpunkt, och det är svårt att få till stånd regler som kan accepteras av dem de berör och som medför en rättvis uppskattning av olika kategoriers ekonomiska bärkraft.

- Mot inkomstprövade efterlevandeförmåner kan ytterligare andras att dessa i förening med skatteskalans progression och den samtidiga avtrappningen av andra förmåner m. ni. som är beroende av den berättigades inkomstförhål- landen kan ge upphov till besvärande marginaleffekter vid stigande inkomst. Sådana effekter är ofrånkomliga i varje system där förmånsbeloppen sätts i relation till inkomsten. Marginaleffektema kan sedan naturligtvis göras mer eller mindre påtagliga. Ju lägre avdragsfaktom sätts, desto högre upp i inkomstlägena kommer dock förmånen att utges. Härigenom kommer ekonomiskt stöd att utgå även till andra än dem för vilka stödet är primärt avsett (jfr under avsnitt 1 1). Det föreligger alltså en konflikt mellan att å ena sidan göra förvärvsarbete tillräckligt lönsamt och att å andra sidan låta förmåner komma endast behövande till del.

Det bör dessutom framhållas att det skulle strida mot tilläggspensionering- ens principer att i fråga om efterlevandepension inom denna införa en inkomstprövning av traditionell art. Den koppling som finns mellan ATP och folkpension kan för övrigt anföras som ett argument också mot inkomstpröv— ning av folkpension. Denna senare fyller ju även funktionen av att svara för pensionsskyddet för de inkomstdelar som ligger under basbeloppet. En individuell inkomstprövning av efterlevandeförmåner från den allmänna försäkringen är också mindre lämplig från internationell samordningssyn- punkt, eftersom det erbjuder svårigheter att pröva förmåner av detta slag när det gäller personer som är bosatta utomlands. ] sammanhanget bör nämligen beaktas att tilläggspension utges oberoende av i vilket land den berättigade är bosatt och att även folkpension kan utges till svenska medborgare och — på grund av socialförsäkringskonventioner utländska medborgare som är bosatta utanför Sverige.

Som framgår av den historiska översikten i avsnitt 3.1 var all pension till vuxna efterlevande inkomstprövad fram tillden ljuli 1960. Med denna ansågs dock följa så stora olägenheter att inkomstprövningen av förmånerna då slopades för framtiden. Även vid andra tillfällen har riksdagen uttalat sig mot inkomstprövning av pensionsförmåner, och utvecklingen har också inneburit att allt färre former av pension blivit beroende av sådan prövning. Samtidigt har riksdagen angivit att en strävan bör vara att inom den allmänna pensioneringen helt avveckla beroendet av inkomstprövning.

Att nu lägga fram förslag om efterlevandepensioner som görs till föremål för inkomstprövning skulle innebära ett frångående av dessa tidigare ställnings- taganden och skulle kunna ses som ett steg tillbaka i utvecklingen. Kommittén ' anser att de nackdelar som är förenade med en inkomstprövning är så stora att en lösning enligt denna handlingslinje inte bör väljas för utformningen av

framtidens efterlevandestöd. Kommittén avvisar alltså tanken på ett system med inslag av sådan prövning. Den mera behovsanpassade inriktning som kommittén tidigare angett böra utmärka efterlevandeskyddet bör åstadkom- mas med hjälp av andra lösningar än den här berörda.

Prövning mot förväntad förvärvsinkomst

Som ett alternativ till ett system med renodlad inkomstprövning av förmåner till efterlevande skulle kunna diskuteras en modell där utgivandet av pensionen gjordes beroende, inte av den efterlevandes faktiska inkomster utan av en prövning mot förväntad förvärvsinkomst. Som framgår av översikten i bilaga B är efterlevandepensioneringen i Norge uppbyggd med tillämpning av en sådan ordning. Full pension skulle enligt ett system med denna innebörd utges endast till änkor och änklingar som inte kan förväntas erhålla en årlig förvärvsinkomst överstigande visst angivet belopp. Kan den efterlevande förutsättas ha möjlighet att erhålla en högre inkomst, skulle pensionen reduceras på visst sätt med hänsyn till den överskjutande inkomsten. Denna förväntade förvärvsinkomst, som skulle läggas till grund för prövningen, skulle fastställas skönsmässigt under hänsynstagande till den efterlevandes ålder, föreliggande förvärvsmöjligheter och övriga omständigheter av betydel- se.

Kommittén anser att denna skisserade modell innehåller flera element som skulle kunna vara av intresse när det gäller att utforma en reformerad efterlevandepensionering. Den skulle eliminera vissa av de nackdelar som följer med en inkomstprövning av sedvanlig art. Emellertid kan mot modellen riktas flera av de invändningar som kan anföras mot lösningen att ha en inkomstprövning enligt traditionella linjer. Systemet innebär sålunda bl. a. att prövning måste göras inte enbart mot förväntad utan även mot faktisk inkomst. Ett system av berört slag skulle vidare få till följd att man höll fast vid många av de beståndsdelar som nuvarande änkepensionering inrymmer och vilka kommittén, som anförts i närmast föregående avsnitt, ansett kritik kunna riktas mot. En ordning av nämnd innebörd skulle också leda till administrativa problem och en svårtillämpad lagstiftning. Dessa angivna nackdelar har kommittén funnit så väsentliga att kommittén menar att inte heller en modell med prövning mot förväntad förvärvsinkomst bör läggas till grund för familjepensioneringen i framtiden.

Delning mellan makar av intjänad pensionsrätt

Ytterligare en möjlighet till lösning som kommittén studerat är ett system som bygger på principen om en delning mellan makar av deras gemensamma intjänade pensionsrättigheter. Ett sådant system skulle kunna utformas enligt två olika principer. Antingen skulle det kunna bygga på en princip varigenom envar av makarna tillgodoförs hälften av de pensionspoäng inom ATP som de tillsammans för varje år förvärvat; detta skulle kunna göras fortlöpande år från år eller enbart då viss omständighet såsom att makama skilts eller att en av makarna uppnått pensionsåldern, invalidiserats eller avlidit har inträffat. ' Eller också skulle systemet kunna ta sikte på en poängdelning endast och först i den situationen att en av makarna avlider. Härvid skulle den efterlevandes

egenpension beräknas på grundval av båda makarnas sammanlagda ATP- poäng. Egenpension skulle då inte nödvändigtvis behöva utges direkt från tidpunkten för dödsfallet utan först i vissa behovssituationer, såsom uppnå- endet av pensionsåldern eller invaliditet eller annat hinder mot förvärvsarbe- te. System av detta slag bygger alltså på principen om egen pensionsförmåner, men det kan sedan komma i fråga såväl att utge denna egenpension endast i de traditionella riskfallen ålderdom och invaliditet som att dessutom utge egenpensionen i andra behovssituationer som tar sikte just och enbart på kategorin efterlevande.

Modeller med denna innebörd diskuteras f. n. i vissa andra länder, och konkreta förslag har också där lagts fram att införa sådana 'system. Som framgår av översikten i bilaga B har sålundai USA presenterats ett betänkande som bygger på den försmämnda principen. I Förbundsrepubliken Tyskland förekommer en form av sådan poängdelning vid äktenskapsskillnad, och en regeringskommission har nyligen lagt fram förslag om att det vid dödsfall skall genomföras ett system för delning av intjänade pensionsrättigheter enligt det andra av de nämnda principerna. Detta förslag har kommittén ingående» studerat vid ett studiebesök i förbundsrepubliken. Det kan också erinras om att den norska tilläggspensioneringen innehåller moment av denna senare princip.

I fråga om lösningar med denna innebörd vill kommittén framhålla att dei viss mån skulle ligga i linje med önskemålet att grunda pensionssystemet på egenpensionsförmåner och att inte lägga avgörande vikt vid ett byte av civilstånd. Som framgår av det sagda blir detta dock fallet vid långtifrån alla former av poängdelning. Ställning måste fortfarande tas till frågan om vilka behovssituationer som skall berättiga till egenpension och till spörsmålet om särskilda sådana bör uppställas med avseende på kategorin efterlevande vid sidan av de allmänna behovssituationema uppnående av den allmänna pensionsåldern och invaliditet. Den förstnämnda av de ovan angivna principerna skulle vidare medföra ett förbättrat egenpensionsskydd för hemarbetande och skulle få till följd att även frånskilda män och kvinnor i vissa fall fick anspråk på högre tilläggspension än enligt dagens regler.

Emellertid har kommittén funnit att lösningar med dessa utgångspunkter inte är lämpliga att införa inom ramen för den svenska allmänna pensione- ringen. Lösningama är nämligen behäftade med allvarliga nackdelar i olika avseenden.

Vad gäller en ordning med en renodlad poängdelning mellan makar, som görs år från år eller vid den tidpunkt då en make uppnår pensionsåldern eller dessförinnan avlider, skulle denna sålunda få till följd negativa verkningar i en hel del situationer. Ett system av detta slag skulle sålunda, som pensionsför- säkringskommittén framhöll i sitt slutbetänkande (SOU 1971:19), innebära att i fall, där endast'en av makarna har förvärvsinkomst, den förvärvsarbe- tande erhöll rätt till bara hälften så stor egenpension från ATP som enligt nu gällande regler. I den mån äktenskapet bestod fick makarna, när de båda uppnått pensionsåldern, egenpension med samma belopp söm den förvärvs- arbetande nu erhåller för egen del. Om den make som förvärvsarbetat uppnådde pensionsåldern före den andra maken eller om denna sistnämnda make skulle avlida, fick den förvärvsarbetande maken emellertid tilläggspen- sion med endast hälften så stort belopp som enligt nuvarande regler. Detta

skulle alltså medföra en försämring gentemot nuläget för i det första fallet båda makarna och i det andra fallet den efterlevande maken. I de fall åter där båda makarna kontinuerligt förvärvsarbetar och har något så när lika höga inkomster, skulle dessa nackdelar inte uppkomma. En modell av berörd art skulle under dessa förutsättningar möjligen vara genomförbar. Men den skulle då egentligen inte vara påkallad, eftersom i detta fall makamaredan enligt nuvarande regler förvärvar pensionsrätt av ungefärligen lika storlek. Modellen synes med andra ord inte genomförbar i situationer där den skulle fylla en viss funktion, och i situationer där den är möjlig att genomföra synes den vara mindre behövlig.

En lösning enligt denna modell skulle vidare, som framgår av det ovan sagda, igrunden förändra tilläggspensionssystemet. Detta skulle bli fallet även vid tillämpning av den andra av de ovan nämnda principerna. att en poängdelning kommer till stånd först då en av makarna avlidit. Också mot denna princip kan framföras den invändningen att den skulle leda till en försämring av pensionsskyddet inom ATP för den av makarna som intjänat rätt till högst ATP. Skulle den andra maken avlida, skulle den efterlevandes egenpension nämligen såvida det inte infördes någon garantiregel bli lägre än enligt de regler som nu finns. Däremot skulle givetvis den make som förvärvat rätt till lägre ATP än den andra erhålla en högre egenpension än enligt dagens bestämmelser, om den andra maken skulle avlida först.

Båda de berörda principerna skulle alltså leda till omfattande ingrepp i ATP-systemet. Det skulle dessutom medföra stora tekniska svårigheter att finna en tillämpbar praktisk metod för att genomföra dem. En lösning i denna riktning fick föregås av ett omfattande utredningsarbete där ställning måste tas till åtskilliga besvärliga avgränsningsfrågor och till olika administrativa problem. Därvid fick avgöras sådana frågor som om hänsyn skulle tas bara till pensionspoäng som intjänats under tiden för äktenskapets bestånd eller om också andra poäng skulle beaktas. Det fick också bestämmas om poängdelning skulle ske endast vid dödsfall eller även vid äktenskapsskillnad samt om annan samlevnad än i äktenskapets förrn skulle grunda rätt till delning av förvärvade pensionspoäng. Enligt kommitténs mening är det inte motiverat att överväga så långtgående förändringar av tilläggspensioneringen i detta sammanhang, där målsättningen primärt inte tar sikte på omstöpningar av detta slag utan där syftet är att åstadkomma en reformering av efterlevandestödet. Lösningar enligt berörda riktlinjer skulle dessutom omfatta bara tilläggspensioneringen. Såvitt gäller folkpensioneringen och som nämnts ovan även i viss mån tilläggspensioneringen — skulle problemen kvarstå, och andra möjligheter fick sökas för att komma till rätta med de brister som föreligger med avseende på efterlevandestödet.

Ytterligare vill kommittén framhålla att förhållandena i Sverige är i viss mån annorlunda än i de andra länder där lösningar av behandlad innebörd f. n. är under övervägande. Man kan därför inte dra alltför långtgående slutsatser av jämförelser med situationen i sådana andra länder. Bl.a. bör beaktas att den svenska pensioneringen förutom ATP inrymmer också folkpensioneringen, som ger ett grundläggande skydd för alla medborgare häri landet. Motsvarighet härtill saknas i stort sett i länder utanför Norden. Det bör vidare vid en diskussion om egenpension hållas i minnet tilläggspensione- ringens 30-årsregel, vilken ger utrymme för en längre tids bortovaro från

förvärvslivet utan menlig inverkan på pensionsskyddet inom ATP.

Vidare kan mot ett system med poängdelning erinras att detta skulle innebära att äktenskapet gavs än större betydelse i pensionshänseende än f. n. En sådan modell skulle också — i vissa av dess former — medföra att pension ' utgavs utan att svara mot något påfallande behov därav. Systemet skulle därför stå i motsättning mot principerna på familjepolitikens och jämställdhetspo- litikens områden samt mot vissa av de utgångspunkter som kommittén finner väsentliga för reformeringen av efterlevandeskyddet. Det synes inte heller förenligt med den nyare syn på äktenskap som vuxit fram inom familjerätten eller med de principer på vilka skattesystemet vilar efter 1970 års reform. Om makar i familje- och skatterättsligt hänseende behandlas som ekonomiskt självständiga individer. bör rimligen motsvarande gälla även i pensionsavse- ende. Äktenskapets rättsverkningar bör såvitt möjligt inte utsträckas till att gälla även efter det att det har upplösts. Det önskvärda är enligt kommitténs uppfattning att varje enskild individ ses som ekonomiskt oberoende och intjänar pensionsrätt på grundval av sina individuella förhållanden. Med denna utgångspunkt finns det inte utrymme för att utvidga äktenskapets ekonomiska rättsverkningar till att omfatta även intjänad tilläggspension. I stället för åtgärder av detta slag bör strävandena ta sikte på att ge såväl män som kvinnor möjlighet att på lika villkor delta i förvärvslivet och därigenom var och en för sig bygga upp en tillfredsställande egenpension grundad på det egna förvärvsarbetet.

Med hänsyn till angivna omständigheter anser kommittén att det inte bör komma i fråga att basera ett förändrat system för stöd åt efterlevande på inslag, där en fortgående poängdelning mellan makar spelar en avgörande roll eller där egenpensionen för makarna grundas på deras sammanlagda intjänade pensionsrättigheter.

Kommittén har sålunda funnit att de ovan diskuterade handlingslinjema inte utgör några realistiska alternativ för utformning av det reformerade efterlevandestödet. Lösningarna får i stället sökas enligt andra principer. Härvid bör de riktlinjer för ett framtida familjepensionssystem, vilka angivits av pensionsförsäkringskommittén i dess slutbetänkande (SOU 1971:19) Familjepensionsfrågor m.m. och till vilka riksdagen uttalat sin anslutning, tillmätas vikt. Kommittén har dock funnit att det finns skäl att, med hänsyn till samhällsutvecklingen under tiden efter det att nämnda betänkande lades fram, anlägga något andra aspekter på familjepensionsfrågoma och att söka delvis andra lösningar. I följande avsnitt sammanfattar kommittén de utgångspunkter som bör ställas upp för ett nytt system för efterlevandestöd och anger huvuddragen i det förslag härtill som kommittén lägger fram.

6.3. Utgångspunkter för kommitténs förslag

Kommittén har vid sina överväganden om ett reformerat system för efterlevandestöd funnit att detta bör byggas upp enligt grundläggande nya principer vilka har sin utgångspunkt i dagens och framtidens behov på detta område. I föregående avsnitt har kommittén redovisat några olika handlings- linjer som varit föremål för diskussion men som avvisats såsom mindre

lämpliga att lägga till grund för reformarbetet. Kommittén har också angivit ett flertal omständigheter utifrån vilka nuvarande familjepensionering fram- står såsom mindre ändamålsenlig. Med beaktande av de argument som därvid redovisats skall i det följande något närmare utvecklas synpunkter på de grundprinciper som enligt kommitténs mening bör uppställas för det refor- merade efterlevandestödet.

Tyngdpunkten inom det ekonomiska stödet på den allmänna pensione- ringens område bör ligga på att garantera efterlevande minderåriga barn en tryggad försörjning och en tillfredsställande standard.

Samtidigt som efterlevandepensioneringen i ökad utsträckning inriktas på att tillgodose efterlevande barns intresse, bör efterlevandeskyddets omfattning successivt reduceras när det gäller vuxna efterlevande. Syftet med familjepen- sioneringen bör alltså inte vara att svara för försörjningen av den som tar vård om barn utan pensionen bör mera direkt ta sikte på barnens försörjning. Som kommittén närmare utvecklar nedan hindrar detta dock inte att sådana efterlevande som vårdar minderåriga barn bör lämnas visst bistånd från samhället för att kunna fullfölja denna uppgift utan alltför ingripande omvälvningar efter det att den andra föräldern gått bort.

En fundamental princip är enligt kommitténs uppfattning att samtliga de stödformer och samhällsåtgärder som kommer i fråga när det gäller att bistå vuxna efterlevande utformas på ett sådant sätt att det gäller identiska villkor för män och kvinnor.

En annan utgångspunkt är att stödåtgärdema så långt det är praktiskt möjligt och socialt motiverat bör uppvisa neutralitet mellan olikajbrmer av samlevnad mellan man och kvinna. Enhetliga regler bör härvidlag gälla inom hela pensionssystemet.

Stödet till vuxna efterlevande bör enligt kommitténs mening inriktas på aktiverande åtgärderoch inte på passiverande. Principerna bakom stödet bör inte motverka utan medverka till att den efterlevande kan kvarstå i eller övergå till förvärvsarbete. Medan den nuvarande änkepensioneringen har en prägel som gör att den kan få passiverande verkningar, bör ett nytt familjepensions- system ha till utgångspunkt att bereda vuxna efterlevande i aktiv ålder möjlighet att ha en plats i förvärvslivet. Enligt kommitténs bestämda uppfattning" består den bästa lösningen när det gäller att tillgodose skyddsbe- ' hovet för efterlevande i denna ställningi att de får tillfälle att delta i arbetslivet och härigenom erhålla en på egna insatser grundad försörjning. Förvärvsar- bete ger inte bara möjlighet till en tryggad ställning i ekonomiskt hänseende utan ger också ökat självförtroende och är en väg till sociala kontakter och social gemenskap samt till personlig utveckling. »

Sådana efterlevande som vid dödsfallet saknar arbete bör beredas hjälp att ? erhålla ett för vederbörande lämpligt förvärvsarbete. De som befinner sig i i denna situation bör därför på olika sätt få ett aktivt stöd i sina ansträngningar ! att komma in i arbetslivet och att i övrigt anpassa sig till de nya levnadsför- ! hållandena. Insatser inom ramen för samhällets sysselsättningspolitiska åtgärder kan sålunda betraktas som en hörnpelare för de förslag som kommittén lägger fram i detta betänkande.

Det sagda betyder också att kommittén anser det önskvärt att i möjligaste mån grunda pensionssystemet på egenpensionsförmäner med efterlevande barn som undantag— och att minska betydelsen av särskilda efterlevandepen-

sionsförmåner, där rätten till pension härleds från en annan individs förhållanden. Även om denna princip inte genast kan få fullt genomslag, bör den dock ses som ett mål för framtiden.

Nämnda målsättning har sin grund ibl. a. en strävan att få till stånd en bättre överensstämmelse mellan å ena sidan den allmänna pensioneringen och å andra sidan familjerättens och familjepolitikens principer. Detta innebär också att det finns skäl att lägga mindre vikt vid äktenskapet och byte av civilstånd såsom grund för pensionsrätt. Eftersom makar i andra sammanhang behandlas som ekonomiskt självständiga individer, finns anledning att anlägga samma betraktelsesätt på pensionssystemet.

Som framhållits ovan är det inte möjligt att under nuvarande samhällsför- hållanden helt avskaffa efterlevandeförmånema inom den allmänna försäk- ringen. Alltjämt föreligger många fall där behovet av ett skydd härifrån är för handen. En utgångspunkt för den reformerade familjepensioneringen bör dock vara att ekonomiskt stöd utges enbart i situationer där detta framstår som motiverat utifrån reella behovssynpunkter. Stödet bör alltså inte utgå på mer eller mindre generella villkor utan bör förbehållas efterlevande för vilka det genomsnittligt föreligger en klart avgränsad behovssituation. Likaså bör stödet utges bara under så lång tid som den efterlevande befinner sig i en sådan situation. Föreligger inte ett fall av detta slag och kan den efterlevande själv svara för sitt eget underhåll på en tillfredsställande nivå, är det enligt kommitténs mening inte socialpolitiskt motiverat med någon särskild efter- levandeförmån. Det bör inte komma i fråga att genom stöd av samhället ge en efterlevande en garanti för att han eller hon under återstoden av sitt liv kan leva kvar på den standard vederbörande hade före makens bortgång.

Kommittén har i det föregående avvisat lösningar som bygger på en individuell behovsprövning av efterlevandepensionen. Den mer behovsinrik- tade utformning av pensionen som kommittén nu uttalar sig för bör således ske enligt andra linjer. Härvid är det nödvändigt att reglerna ges en sådan karaktär att de blir rättsligt entydiga och förståeliga för dem de berör samt möjliga att tillämpa för de handläggande myndigheterna utan omfattande och tidskrä- vande arbetsinsatser. Bestämmelser på området får därför liksom i övrigt inom socialförsäkringen utformas efter vissa schematiska grunder och på grundval av generella bedömningar av pensionsbehovet, varvid rätten till stöd bör anknytas till sådana behovssituationer där det typiskt sett föreligger behov av ett efterlevandeskydd. En viktig grupp till vilken hänsyn bör tas i det sammanhanget är sådana efterlevande som saknar möjlighet att själva försörja sig genom förvärvsarbete och som inte heller får sin försörjning tryggad genom andra former av ersättning från den allmänna försäkringen eller från annat område.

Vid en omläggning av familjepensioneringen bör vidare beaktas den utveckling som skett beträffande annat samhällsstöd till bl. a. barnfamiljer ochtill personer som befinner sig utanför förvärvslivet. Efterlevandestödet bör ha till syfte att utgöra ett komplement till de generellt verkande insatser som görs på andra områden. Det bör alltså ta sikte på att täcka de särskilda behov som uppkommer till följd av den förändring i familjeförhållandena som dödsfallet ger upphov till för efterlevande make och i främsta rummet efterlevande barn.

En grundläggande tanke för kommittén är att stöd bör utgå från den

allmänna försäkringen till efterlevande när det gäller att kompensera de direkta och omedelbara en?/(terna av dödsfallet, på motsvarande sätt som nu sker när det är fråga om fall där stödbehovet har sitt ursprung i hälsoskäl eller ålder och den stödbehövande av den orsaken har sin arbetsförmåga nedsatt. Beror behovet av stöd däremot främst på bristande tillgång på lämpligt arbete, bör insatser sättas in på arbetsmarknads- och utbildningsområdena, och behövligt ekonomiskt bidrag till den efterlevandes underhåll bör primärt ges från dessa fält med anlitande av de generella stödformer som där står till buds. Ansvaret i dessa fall åvilar alltså i första hand organen på arbetsmarknads- och utbildningssektorema. Endast om den efterlevande skulle ställas utan ekono- miskt stöd med tillämpning av allmänna regler på dessa områden, bör vara aktuellt att den allmänna pensioneringen griper in också i situationer av detta slag. Det är dock väsentligt att betona att pensionen här måste ses som subsidiär till de mer generella stödforrnema.

Det sagda betyder också att det primärt är förhållandena sådana de gestaltar sig vid tidpunkten för dödsfallet som bör vara avgörande vid bedömningen av rätten till efterlevandestöd. Skulle den efterlevande då ha sin försörjning tryggad men senare komma i en behovssituation, t. ex. därför att han eller hon blir arbetslös, finns inte skäl att täcka detta behov genom efterlevandepension. Ifall av detta slag får anlitas de generella stödformer och åtgärder som står alla i motsvarande situation till buds. Det förhållandet att vederbörandes make avlidit kanske lång tid dessförinnan har här inget samband med behovet av bistånd från samhället.

De former av efterlevandepension som kan komma i fråga för framtiden bör enligt kommitténs mening — liksom hittills utgå inom både _blk- och tilläggspensioneringen. [ fråga om ATP anser kommittén det följdriktigt att pensionen, i de fall den utgår, konstrueras som en efterlevandepensionsför- män och inte som en egenpensionsförmån. Pensionen bör alltså beräknas på grundval av de pensionspoäng inom ATP som tillgodoräknas den avlidne. Vid den nu aktuella förändringen av efterlevandestödet bör vidare bestäm melser- na om familjepension inom folk- och tilläggspensioneringen ges en mer enhetlig utformning så att villkoren för pensionsrätt i princip överensstämmer inom de båda systemen.

Ytterligare en utgångspunkt för kommitténs överväganden är att den reformering som bör genomföras av familjepensioneringen skall ta sikte inte på den nuvarande generationen efterlevande utan på./ramtidens generationer. En utgångspunkt för kommitténs förslag är de förändringar som har inträffat i familjemönster och samhällsförhållanden och den förändrade synen på könsroller och kvinnors förvärvsarbete. Reformen på efterlevandepensione- ringens område bör därför ta sikte på de generationer som växer upp under dessa förhållanden och med denna bakgrund. De generationer däremot, vilka i det förflutna har utformat arbetsfördelningen så att mannen utfört förvärvs- arbete medan kvinnan skött hushållet och barnen, skulle få sina förutsätt- ningar i pensionshänseende rubbade i väsentliga avseenden om ett nytt system för efterlevandestöd enligt ovan angivna riktlinjer gjordes tillämpligt för dem. Hänsyn måste alltså tas till de kategorier som har inrättat sina liv efter hittills gällande lagstiftning och har litat på fortbeståndet härav vid planeringen av sina förhållanden. Personer i dessa åldrar har inte haft samma möjligheter till utbildning som yngre och har ofta en annan attityd till förvärvslivet.

Möjligheterna för dem att få och ta ett arbete är många gånger begränsade. I praktiken är det härvid främst fråga om kvinnor. För personer i denna grupp står också enbart en begränsad tid till buds för att anpassa förhållandena till det nya regelsystemet innan de uppnår pensionsåldern.

Ett nytt efterlevandestöd måste beakta dessa gruppers situation och förses med generösa och långtgående övergångsbestämmelser, som för dessa kate- gorier bereder ett fortsatt skydd enligt nuvarande regler om änkepension också efter detta reformerade systems ikraftträdande. Dessutom bör även yngre änkor som redan börjat uppbära änkepension vara bevarade vid sin rätt härtill också fortsättningsvis. Detta innebär att övergångstiden mellan den nuvaran- de och den reformerade efterlevandepensioneringen måste bli lång och att det får ske ett successivt inväxande i det nya systemet.

Vid reformarbetet på familjepensionsfältet är det sålunda nödvändigt att arbeta med långa perspektiv. Det är därför också av vikt att det slutliga målet för reformarbetet preciseras redan nu, även om det sedan kommer att dröja åtskillig tid innan ett nytt regelsystem fått full genomslagskraft.

6.4 Huvuddrag i en reformerad familjepensionering m. m.

Mot bakgrund av de i föregående avsnitt angivna utgångspunkterna övergår kommittén till att närmare avgränsa de situationeri vilka efterlevandepension bör utgå i framtiden. Det gäller alltså här att bestämma i vilka fall det generellt sett kan anses föreligga sådana omständigheter som gör det motiverat med ekonomiskt stöd från samhällets sida.

Som framgår av det tidigare anförda anser kommittén det uppenbart att ett särskilt efterlevandeskydd för minderåriga barn skall finnas kvar även i fortsättningen. Det är klart påkallat att barn, som förlorat en av eller båda sina föräldrar. under tiden fram till dess det vuxit upp garanteras medel av samhället till en tryggad försörjning och ett rimligt mått av den standard det hade före dödsfallet. Bampensioneringen bör, som kommittén angivit i det föregående, utgöra den centrala beståndsdelen inom det nya systemet för efterlevandestöd. Detta föranleder behov av vissa förändringar beträffande bampensionens konstruktion, och det finns även anledning att genomföra förstärkningar av pensionsformen i en del avseenden. Härvid anser kommit- tén det angeläget att flerbamsfamiljemas situation särskilt beaktas. Också det förhållandet att båda föräldrarna numera i allt större utsträckning bidrar till barns försörjning bör få återverkningar på bampensioneringens uppbyggnad. I avsnitt 7 redovisar kommittén sina närmare överväganden härvidlag.

När det sedan gäller vuxna efterlevande finns anledning att först ta upp den största kategorin sådana efterlevande, nämligen de som före makens frånfälle har uppnått den allmänna pensionsåldern 65 år. Detta gäller beträffande ca två tredjedelar av alla nyblivna änkor och änklingar. Enligt nuvarande regler för änkepension utges sådan pension inom folkpensioneringen inte efter 65 års ålder och inte heller för tid dessförinnan varunder änkan uppbär ålderspen- sion. I fråga om tilläggspensioneringen finns inte någon motsvarande övre åldersgräns, och änkepension kan där utges samtidigt med egenpension.

De efterlevande som vid makens bortgång har fyllt 65 år erhåller i regel medel till sin fortsatta försörjning genom ålderspension från folkpensione- ringen. Huvuddelen av de efterlevande som kommer att beröras av det

reformerade systemet för efterlevandestöd uppbär dessutom ålderspension » också från tilläggspensioneringen. De generationer som här är aktuella har normalt haft förvärvsarbete och intjänat rätt till egen ATP. Detta gäller såväl kvinnor som män. Vidare bör beaktas att enligt bestämmelserna om folkpension erhåller, om båda makarna varit pensionstagare, den efterlevande automatiskt en förhöjd ålderspension efter det att maken avlidit. Den pension som tidigare beräknats såsom för gift pensionär omräknas nämligen till pension såsom för ensamstående. Har den efterlevande inte högre sidoin- komster, genom ATP eller annat, förbättras också efter dödsfallet möjlighe- terna för honom eller henne att erhålla kommunalt bostadstillägg till pensionen eller att få förhöjt sådant tillägg.

Med hänsyn till nu angivna omständigheter samt med beaktande av tidigare uppställda utgångspunkter finner kommittén det inte motiverat att låta efterlevandepension utgå till den som uppbär egen ålderspension. Nuvarande princip enligt vilken egenpension och efterlevandepension generellt utgår vid sidan av varandra inom tilläggspensioneringen bör således inte överföras till det nya efterlevandestödet. Härför talar bl. a. önskemålet att i ökad utsträck- ning bygga pensionssystemet på egenpensionering.

I vad avser vuxna efterlevande i yrkesaktiv ålder anser kommittén att det kan fastslås som en utgångspunkt att det alldeles övervägande antalet sådana efterlevande är i behov av särskilt ekonomiskt stöd under den tid som följer närmast efter det att maken har avlidit. Detta gäller såväl i fall då den avlidne varit förvärvsarbetande som i situationer då denne ägnat sig åt arbete enbart i hemmet. Det kan enligt kommitténs mening förutsättas att förhållandena för den efterlevande förändras så radikalt genom dödsfallet att han eller hon under en övergångsperiod behöver ekonomiskt bistånd för att ställa om sig till den nya situationen. Enligt kommitténs bedömning är detta fallet också efter de förändringar som på senare tid har skett i familjemönster rn. m. Även om det ekonomiska beroendet makar emellan normalt har minskat, torde de fortfarande i regel vara beroende av varandras insatser i det gemensamma hushållet. Det kan därför erfordras att den efterlevande får ett ekonomiskt bidrag för att mildra effekterna av att den avlidnes arbetsinsats fallit bort och för att ge den efterlevande tillfälle att anpassa sitt levnadssätt i vad avser ekonomi, bostad, arbete m. m. till de förhållanden under vilka han eller hon får räkna med att leva för framtiden. Om den efterlevande stod utan arbete vid dödsfallet, kan dessutom krävas viss övergångstid innan vederbörande kan börja ett sådant eller innan berörda organ kunnat sätta in erforderliga insatser med sikte på en placering av den efterlevande i lämpligt förvärvsarbete eller lämplig utbildning. Det torde dessutom ofta erfordras viss tid för den efterlevande att även känslomässigt komma över följderna av dödsfallet.

För att ge efterlevande rimliga möjligheter att under lugna förhållanden vidta nödvändiga åtgärder för omställning till den nya situation som uppstått genom dödsfallet och för att även i övrigt lindra effektema av bortfallet av den avlidnes förvärvsinkomster och arbetsinsats i hemmet, bör samhället träda in och under viss tid ge ett ekonomiskt bidrag till den efterlevande. Detta stöd bör ha formen av en periodiskt utgående efterlevandepension, som kommittén föreslår skall benämnas omställningsbidrag. Syftet är alltså inte att genom stödet täcka kostnader för begravning och liknande utan att ge ett ekonomiskt bidrag till den efterlevande själv. Omställningsbidraget bör utgå enligt

tämligen generella regler till sådana efterlevande som är i yrkesaktiv ålder. Någon särskild nedre åldersgräns bör därför inte uppställas för rätten till pension. Däremot bör den utgå enbart i fall där det generellt sett kan sägas att det vid tidpunkten för dödsfallet förelåg en personlig och ekonomisk gemenskap mellan makarna och där den ena makens bortgång således inneburit en väsentligt förändrad situation för den kvarlevande. Rätten till stöd bör inte förbehållas personer som varit förenade i äktenskap utan bör utformas efter vidare kriterier.

lfrågavarande efterlevandepension skall således enligt kommitténs förslag utges under en begränsad tidrymd närmast efter dödsfallet. Den tidsperiod varunder pensionen utgår bör inte vara beroende av den efterlevandes ålder vid den tidpunkt då dödsfallet inträffade utan bör vara lika lång för i princip alla berättigade. Vid sina överväganden om stödperiodens längd har kommit- tén funnit att denna bör bestämmas till ett år såsom huvudregel.

Emellertid anser kommittén att det finns skäl att i vissa situationer ge den efterlevande möjlighet att uppbära omställningsbidrag under längre tid än vad som följer av huvudregeln. Detta gäller sådana/all där den efer/evande tar vård om barn som ännu inte uppnått skolpliktig ålder. I dessa situationer bör den efterlevande få tillfälle till en längre tids omställning och möjlighet till anpassning till de förändrade förhållandena. Enligt kommitténs bedömning får nämligen omställningsproblemen anses såväl mer omfattande som mer långvariga än eljest i de fall där den efterlevande lämnas ensam med vården om minderårigt barn.

Kommittén vill härvid också erinra om att tyngdpunkten i det nya efterlevandestödet ligger på att tillgodose efterlevande barns intresse. Häri ingår att barnet ges en tryggad uppväxt och får möjligheter till en meningsfull samvaro med den kvarlevande föräldern. Det är således inte enbart fråga om att tillförsäkra barnet en viss ekonomisk standard utan även att bereda den efterlevande föräldern ekonomisk möjlighet att ge barnet samma omsorg och omvårdnad som det erhöll före dödsfallet. Någon av föräldrarna kan då ha valt att ha ett deltidsarbete för att få erforderlig tid till daglig samvaro med barnet. Genom ekonomiskt stöd, till utfyllnad av den lagstadgade rätt till förkortad arbetstid för vård av barn vilken föreligger för föräldern, får den efterlevande föräldern möjlighet att fortsätta med denna kortare arbetstid efter dödsfallet. Och i fall då föräldern tidigare arbetat på heltid, kan han eller hon genom omställningsbidraget beredas möjlighet att efter dödsfallet temporärt minska sin arbetstid med tanke på barnets behov av umgänge med föräldern och med syfte att kompensera den avlidnes insatser härvidlag.

Behov av berörda slag skiljer sig från de som barnpensionen är avsedd att täcka. Stödet bör därför utges direkt till den efterlevande vårdnadshavaren och inte i form av pension till barnet. Efterlevandepension i denna form bör enligt kommitténs uppfattning utges i princip bara så länge bamet är i förskoleål- dem. När yngsta barnet har avslutat det första skolåret, kan stödbehovet inte längre anses lika påtagligt som dessförinnan.

Till skillnad från den försörjarpension som pensionsförsäkringskommittén lade fram förslag om år 1971 (se avsnitt 3.2) är alltså avsikten med det av pensionskommittén nu föreslagna omställningsbidraget inte att motivera den efterlevande föräldern att helt lämna förvärvslivet för att på heltid ägna sig åt barnen och hemmet. Pensionen bör därför inte vara så avvägd att den skall

svara för den efterlevandes försörjning. Tanken är i stället att pensionen skall ge ett bidrag till den kvarlevande föräldern i syfte att kompensera effekterna av dödsfallet och lämna en ersättning för att föräldern under viss tid kan behöva avstå från förvärvsarbete på heltid.

I avsnitt 8.2 utvecklar kommittén närmare sina synpunkter på utformning- en av det föreslagna omställningsbidraget.

Enligt kommitténs mening kan det således inte anses föreligga något generellt behov av förlängt efterlevandestöd i situationer där den efterlevande har enbart äldre barn att ta vård om. Genom utbyggnaden av samhällets barnomsorg, som ofta ger förtur åt ensamstående vårdnadshavare, och övriga familjepolitiska åtgärder är det nu inte längre i samma utsträckning som förr nödvändigt för den efterlevande att stanna kvari hemmet för att ta omsorg om . barn som går i skolan. Som framhållits ovan är det i regel inte heller motiverat att den efterlevande ges ekonomiskt stöd för att kunna helt avstå från förvärvsarbete och på heltid ägna sig åt vård av mindre barn under längre tid än vad som ersätts inom ramen för föräldraförsäkringen. Härvidlag bör efterlevande behandlas enligt samma principer som andra ensamstående som har barn att ta vård om. Samhällsstödet bör alltså med angivna undantag inriktas på barnets försörjning och inte på försörjningen av den som vårdar barnet.

Något utrymme för särskilda pensionsförmåner för efterlevande som försörjer barn, utöver vad som föreslagits i det föregående, finns således inte enligt kommitténs mening. Är situationen emellertid sådan att den efterle- vande vårdnadshavaren inte har möjlighet att bereda sig inkomst genom eget förvärvsarbete, bör denne ges hjälp med hänsyn härtill. Insatser för åstadkom- mande av bistånd i detta avseende bör då sättas in på samma villkor som för efterlevande som inte har barn.

Utgångspunkten för kommitténs förslag är således att flertalet vuxna efterlevande i aktiv ålder bör ges rätt till ekonomiskt stöd under en övergångstid i direkt anslutning till dödsfallet. Efter utgången av denna omställningsperiod förutsätts att den efterlevande har möjlighet att erhålla en tryggad ekonomisk ställning genom eget förvärvsarbete. I regel befinner sig den efterlevande i inkomstbringande arbete vid tidpunkten för dödsfallet och har kvar detta också därefter. I andra fall åter hade den efterlevande inte förvärvsarbete när maken avled men har gått in i förvärvslivet under den omställningsperiod varunder omställningsbidrag utgivits. I dessa situationer är det enligt kommitténs mening inte påkallat med något fortsatt stöd från samhällets sida. Detta gäller även i sådant fall att den efterlevande vid senare tidpunkt blir förhindrad att bereda sig inkomst genom arbete, t. ex. därför att vederbörande blir arbetslös eller av annan anledning får behov av bistånd till uppehållet. Grunden för behovet av stöd är här inte dödsfallet utan annan omständighet. I fall av detta slag får den efterlevande allt efter arbetsh indrets art _anlita de generella stödformer och åtgärder som står till buds för alla som befinner sig i en motsvarande situation.

Om det inte sker en drastisk förändring av den utveckling i fråga om kvinnors förvärvsfrekvens vilken ägt rum under de senaste åren, torde det komma att bli förhållandevis ovanligt i framtiden att en kvinna eller man befinner sig i en sådan situation att hon eller han helt saknar anknytning till arbetsmarknaden. Det bör härvid hållas i minnet att män och kvinnor. som i

dag är i sådan ålder att de kommer att omfattas av det reformerade efterlevandestödet, nästan regelmässigt har förvärvsarbete eller har gjort bara ett tillfälligt avbrott från arbetslivet. Antalet personer i dessa grupper som under längre tid ägnar sig åt arbete enbart i hemmet är mycket begränsat.

Man kan sålunda förutsätta att det stora flertalet efterlevande i de generationer, som kommer att beröras av ett framtida system för efterlevan- deskydd och som ännu inte uppnått den allmänna pensionsåldern, kommer att vara förvärvsarbetande. Likväl torde i dessa grupper komma att finnas ett antal män och kvinnor som inte har ett arbete som garanterar dem deras försörjning och som inte heller har möjligheter att utan problem erhålla sådant arbete. Detta kan vara fallet med avseende på personer som har t. ex. vacklande hälsa, bristfällig utbildning eller avsaknad av yrkesvana. Ofta kan den efterlevande vara bosatt i en ort med brist på arbetstillfällen.

1 fall av detta slag skall enligt de utgångspunkter på vilka kommitténs förslag vilar sättas in kraftfulla insatser för att undanröiajörvärvshindren för den efterlevande och för att ge denne möjlighet att medverka i arbetslivet efter sin förmåga. Den efterlevande bör få information om de möjligheter som arbetsförmedlingen kan erbjuda Och motivering för att söka sig en plats i förvärvslivet. Han eller hon bör vidare ges tillfälle att genomgå erforderlig grund- eller yrkesutbildning eller erhålla hjälp till en placering i förvärvslivet genom insatser på det arbetsmarknadspolitiska fältet. Även ekonomiskt stöd bör tillförsäkras den efterlevande under den tid sådana insatser pågår genom de bidragsforrner som där finns. Åtgärder inom arbetsmarknads- och utbild- ningspolitikens områden är således att betrakta såsom en av de pelare på vilka det nu föreslagna systemet för efterlevandestöd vilar. En förutsättning för det framlagda förslaget är att samhället aktivt går in och hjälper efterlevande som står utanför arbetsmarknaden till en meningsfull sysselsättning som ger ekonomisk trygghet. Kommittén utvecklar i avsnitt 8.3 mer utförligt sina synpunkter på frågan om vilken betydelse som för framtiden kan tillmätas insatser på dessa områden.

Enligt kommitténs bedömning måste man vara medveten om att åtgärder på de nämnda områdena inte kan förutsättas helt undanröja problemen för de efterlevande som kan komma att ha en svag ställning på arbetsmarknaden. För eäerlevande som har särskilda svårigheter på arbetsmarknaden bör i princip alltid såsom ett första steg till lösning av problemen göras olika insatser inom bl. a. arbetsmarknadspolitikens ram. Man måste emellertid räkna med att det också i framtiden kommer att uppstå fall där det visar sig att åtgärderna inte ger och inte heller kan förväntas ge åsyftat resultat och där det därför måste anses som uteslutet att den efterlevande skall ha möjligheter att försörja sig genom förvärvsarbete. Det kan visa sig att det trots genomgången utbildning, omskolning e. d. inte finns några utsikter att bereda den efterlevande en stadigvarande plats på arbetsmarknaden. Sannolikt kan situationen någon gång också komma att vara den att det tämligen omgående kan slås fast att den efterlevande inte rimligen har möjlighet att gå in i förvärvslivet. Det kan härvid röra sig om efterlevande som på grund av ålder, nedsatt hälsotillstånd, lång bortovaro från arbetslivet e. d. har särskilda svårigheter att göra sig gällande på arbetsmarknaden. Dessa problem kan ytterligare accentueras av att den efterlevande är bosatt i en ort med odifferentierat näringsliv och av att det inte rimligen kan begäras att personen i fråga skall flytta till annan ort.

Vidare finns skäl beakta att de åtgärder som finns på arbetsmarknads- och utbildningsområdena inte till alla delar är anpassade till den speciella situation som kan föreligga för efterlevande utan aktuell arbetslivsanknytning. Detta gäller särskilt med avseende på en del av de former av ekonomiskt stöd som utges vid arbetslöshet och studier. Med hänsyn härtill kan uppkomma fall där den efterlevande väl kan förväntas ha möjlighet att beredas ett arbete men där det kan dröja viss tid innan ett lämpligt sådant kan anvisas honom eller henne. Under mellantiden kunde den efterlevande riskera att ställas utan medel till tryggandet av försörjningen.

Fall av de nämnda slagen kan, som framhållits ovan, förväntas bli relativt fåtaliga i framtiden. Detta innebär dock enligt kommitténs mening inte något skäl att avstå från att ägna uppmärksamhet åt de problem som är för handen i dessa fall. Kommittén har därför övervägt olika lösningar som kan komma i fråga för att tillgodose dessa efterlevandes berättigade krav på ekonomisk trygghet.

Särskilda åtgärder är inte nödvändiga med avseende på alla efterlevande som tillhör de berörda kategorierna. Är den efterlevande över 65 år, tryggas försörjningen i regel genom ålderspension. Och när det är fråga om efterlevande som är något yngre kan vederbörande ha valt att lösa försörj- ningsproblemen genom att göra ett förtida uttag av ålderspension.

För en del efterlevande som befinner sig i en sådan situation som här är aktuell kan egenpension i form av förtidspension framstå som ett realistiskt 'altemativ, att tillgripa sedan i det enskilda fallet alla möjligheter på arbetsmarknaden och inom arbetsmarknadspolitikens åtgärdsprogram har uttömts. En förutsättning för att sådan pension skall kunna utges är att det föreligger en medicinsk grund för nedsättningen av arbetsförmågan eller att den efterlevande uppfyller de särskilda villkor som gäller beträffande rätten till förtidspension för äldre förvärvsarbetande på rent arbetsmarknadsmässiga grunder. Vilka möjligheter som härvidlag finns i dag och vilka som kan förväntas föreligga framdeles belyser kommittén utförligt i avsnitt 8.4.

Även om förtidspension i framtiden kan antas fylla en inte oväsentlig funktion när det gäller att bereda efterlevande män och kvinnor i här behandlad kategori ett tillfredsställande skydd, kan förväntas att det kvarstår en grupp efterlevande, som inte kan erhålla sådan pension och som på grund av ålder eller av andra skäl har särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. För dessa föreligger behov av åtgärder som bereder dem ett skydd efter makens död.

I syfte att tillförsäkra dessa grupper efterlevande ett adekvat stöd har kommittén prövat om detta skulle kunna uppnås genom olika komplettering— ar av de arbetsmarkn adspolitiska och utbildningspolitiska åtgärder vilka står till buds i dag. Härvid har kommittén emellertid funnit att det inte bör komma i fråga att i nu förevarande sammanhang lägga fram förslag om några generella förändringar av de regelsystem som finns- på de områdena. Dessa vilar på principer som det inte är kommitténs uppgift att överväga ändringar av. Det kan för övrigt knappast vara motiverat att på grundläggande punkter ändra dessa system, vilka har hela'befolkningen som målgrupp, med syfte enbart att lösa problemen för en begränsad kategori efterlevande. Inte heller har kommittén ansett sig böra framlägga förslag om lösningar som innebär att efterlevande skulle få tillgång till insatser och ekonomiskt stöd inom

arbetsmarknadspolitikens och utbildningspolitikens åtgärdssystem på spe- ciella villkor. En sådan särbehandling kan inte motiveras, eftersom andra personer som befinner sig i en lika svår situation skulle ställas utanför dessa särskilt förmånliga Särregler. Det skulle dessutom vara främmande för verksamheten på dessa fält att prioritera en speciell grupp framför en annan när behoven är desamma.

Ytterligare ett alternativ som varit föremål för kommitténs uppmärksamhet innebär en mildring av nuvarande villkor för rätten til/förtidspension och sjukbidrag. Det skulle härvid bli fråga om att ändra reglerna för förtidspension på ett sådant sätt att större grupper än f. n. skulle omfattas av rätten till sådan pension. Detta skulle kunna göras antingen generellt eller enbart med sikte på kategorin efterlevande. Vid en sådan översyn kunde t. ex. diskuteras att gå ifrån kravet på medicinska skäl till arbetsförmågans nedsättning och låta arbetsmarknadsmässiga och därmed jämförliga grunder bli tillfyllest för pensionsrätt.

Mot lösningar med denna innebörd kan emellertid anföras i huvudsak motsvarande invändningar som mot förändringar beträffande stödet på bl. a. arbetsmarknadssektom. Kommittén anser vidare rent principiellt att förtids- pension i första hand bör tillkomma dem som på medicinska grunder har nedsatt förvärvsförmåga. Att utvidga rätten till förtidspension på rent arbetsmarknadsmässiga grunder till att gälla även personer som saknar aktuell arbetsmarknadsanknytning skulle strida mot grunderna för den reform varigenom denna rätt infördes. Och i vad gäller alternativet med särlösningar för efterlevande skulle en utökad rätt till förtidspension i här berörda fall innebära en påtaglig risk för att efterlevandestödet fick just en sådan passiverande verkan som, enligt vad kommittén tidigare utvecklat, bör undvikas. Sådana särskilda regler till förmån för efterlevande bör enligt kommitténs mening inte heller komma i fråga med hänsyn till att andra försäkrade kan befinna sig i en väl så besvärlig situation som här aktuella grupper efterlevande och att dessa andra inte skulle komma att omfattas av möjligheterna att erhålla hjälp genom förtidspensioneringen på samma förmånliga villkor. Kommittén anser alltså att så starka skäl talar mot en lösning enligt dessa riktlinjer att tanken härpå bör avvisas.

Mot bakgrund av de redovisade övervägandena finner kommittén att det ytterligare behov av stöd utöver de beskrivna generellt verkande åtgärderna, vilket kan göra sig gällande i fråga om efterlevande med problem att få en fast fot på arbetsmarknaden, bör lösas inom ramen för efterlevandepensione- ringen. Med sikte på dessa kategorier efterlevande bör därför tillskapas en särskild/orm av efterlevandepension. Avsikten med denna pensionsform är att bereda ett skydd för sådana efterlevande som på grund av arbetsmarknads— mässiga skäl, nedsatt hälsotillstånd eller därmed jämförlig anledning har svårigheter — temporärt eller mera bestående att efter makens bortgång bereda sig en tillfredsställande inkomst genom förvärvsarbete. Som beteck- ning på denna nya efterlevandepension har kommittén valt försörjningsbi- drag. .

Detta försörjningsbidrag skall alltså kunna utgå till efterlevande som kommit i en utsatt ställning efter det att maken avlidit. För rätt till bidrag bör därför krävas att det finns ett samband mellan dödsfallet och den efterlevandes svårigheter på arbetsmarknaden. Grundtanken bakom försörjningsbidraget är

att det skall hjälpa den efterlevande att komma in i arbetslivet och att bidraget med hänsyn härtill inte skall utges under längre tid än vad som är erforderligt för att uppnå detta mål. I främsta rummet bör man förlita sig till samhällets generella åtgärder för inplaceringi förvärvslivet och till det ekonomiska stöd som därvid kan utges. Insatserna inom arbetsmarknadssektom och på utbildningsområdet är alltså även i nu berörda situationer av central betydelse. Endast i fall då dessa insatser inte fyller den önskade funktionen bör stödet från den allmänna försäkringen ges en mera framträdande roll. Försörjningsbidraget skall alltså fylla en aktiverande och inte en passiverande funktion. Det bör därför uppställas som villkor för pensionsrätt att den efterlevande själv aktivt medverkar i ansträngningarna att ge honom eller henne en plats i arbetsgemenskapen. Av denna anledning bör försörjningsbi— draget också utformas på ett sådant sätt att det blir subsidiärt till andra former av samhällsstöd som i det enskilda fallet kan utges till följd av arbetshindret. Endast i den mån den efterlevande inte erhåller stöd enligt sådana generella ersättningsanordningar bör det bli aktuellt att utbetala försörjningsbidrag.

Enligt kommitténs förslag skall försörjningsbidrag kunna utgå inte enbart såsom helt bidrag utan också med kvotdel av helt bidrag, så att det kan anpassas på ett adekvat sätt till förhållandena i det enskilda fallet. Rätten till bidrag bör inträda först vid den tidpunkt då rätten till det ovan föreslagna omställningsbidraget har upphört och således utgöra ett skydd för de efterlevande vilkas behov av trygghet inte kunnat lösas under den ifrågava- rande omställningsperioden. I övrigt bör i lagstiftningen inte uppställas några villkor i vad gäller nedre åldersgräns, tidsbegränsning m.m., utan försörj- ningsbidraget bör ges en sådan utformning att rätten därtill kan anknytas till omständigheterna i de enskilda fall där ett reellt stödbehov är för handen och bestämmas på grundval av en uppskattning av den enskilde efterlevandes konkreta förvärvsmöjligheter. Samtidigt är kommittén medveten om att en efterlevandepension med denna innebörd fordrar ett tämligen omfattande regelsystem och att det blir relativt krävande i den praktiska tillämpningen. Enligt kommitténs mening är dock dessa nackdelar inte större än att fördelarna med pensionsformen får anses överväga. Beaktas bör också att det, enligt vad kommittén kan bedöma, inte kommer att bli fråga om något större antal efterlevande som kommer att uppbära denna efterlevandeförmån.

I avsnitt 8.5 utvecklar kommittén närmare sina överväganden angående j utformningen av det föreslagna försörjningsbidraget och anger därvid också de villkor som bör uppställas för rätten till bidrag.

Enligt kommitténs förslag skall alltså inom den allmänna försäkringen, vid sidan av barnpensionen. kunna utgå ekonomiskt stöd i två olika former som i skydd för efterlevande, nämligen som omställningsbidrag och som försörj- ningsbidrag. Bidragen skall utges från såväl folk- som tilläggspensioneringen. Inom tilläggspensioneringen skall bidragen storleksmässigt relateras till de pensionspoäng som tillgodoräknas den avlidne. För att pensionsrätt skall inträda för någon krävs således att han eller hon är efterlevande till någon annan person och att denne efterlevande före dödsfallet har stått i visst förhållande till den person som avlidit. Med hänsyn härtill måste avgöras vilka grupper som skall ont/atlas av efter/evandeskyddet och hur dessa lagtekniskt [ skall avgränsas. l

Härvidlag anser kommittén det motiverat att i enlighet med ovan angivna ,

utgångspunkter inte grunda rätten till efterlevandepension uteslutande på upplösningen av ett äktenskap. Efterlevandestödet bör, som framhållits i det föregående, så långt det är praktiskt möjligt och socialt motiverat uppvisa neutralitet mellan olika former av samlevnad. Vidare bör enligt kommitténs mening rätt till bidrag komma i fråga enbart i fall där det vid tidpunkten för dödsfallet förelegat en sådan ekonomisk gemenskap mellan parterna, i form av ömsesidigt beroende av varandras insatseri ett gemensamt hushåll, att den ena partens bortgång typiskt sett kan sägas ha medfört menliga konsekvenser i ekonomiskt hänseende för den efterlevande. Ytterligare en utgångspunkt bör vara att det rört sig om en samlevnad med familjefunktioner mellan den efterlevande och den sedermera avlidne. Det bör också krävas att parterna i och för sig skulle ha kunnat ingå äktenskap med varandra.

Med angivna riktlinjer faller utanför efterlevandepensioneringens tillämp- ningsområde fall av hushållsgemenskap t. ex. mellan syskon, mellan arbets- kamrater, mellan homosexuella av samma kön samt mellan föräldrar och vuxna barn. Undantagna blir likaså gifta (och andra) som inte sammanlevde vid tidpunkten för dödsfallet. Även frånskilda män och kvinnor, som inte återupptagit sammanboendet med den förutvarande maken, kommer liksom hittills att stå vid sidan av efterlevandepensioneringen.

Ifråga om gruppen frånskilda vill kommittén ytterligare framhålla att denna ståndpunkt står i överensstämmelse med den bakomliggande tanken att dödsfallet skall ha medfört en förändring av den efterlevandes ekonomiska situation. "Så är i regel inte fallet med avseende på frånskilda. Visserligen kan i något fall den förutvarande makens frånfälle innebära en ändring också i en frånskilds försörjningsläge. Sådana fall kan uppkomma om den frånskilda mannen eller kvinnan uppburit underhållsbidrag från den förutvarande maken. Med den allt mer restriktiva praxis som utbildats när det gäller utdömande av underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad har dessa fall dock blivit tämligen ovanliga och kan för framtiden väntas bli än mer sällsynta. Det kan också erinras om att en konstruktion, där pensionsrätt skulle tillerkännas frånskild som uppburit underhållsbidrag vid tiden för den förutvarande makens död, tidigare har avvisats av riksdagen (jfr avsnitt 3.1). Också pensionsförsäkringskommittén behandlade denna fråga men avvisade tanken på att utsträcka änkepensionsrätten till frånskild kvinna med hänvisning bl. a. till svårigheten att generellt ange kriterier som närmare avgränsade pensions- skyddet utan att göra kretsen av pensionsberättigade så vid att socialt omotiverade utbetalningar fick göras i en mängd fall (jfr avsnitt 3.2). De argument som därvid framförts äger enligt kommitténs mening alltjämt bärkraft. En utvidgning av efterlevandeskyddet till att omfatta också frånskil- da ståri motsättning till de allmänna principer som kommittén angivit såsom grundläggande för ett reformerat efterlevandestöd.

När det gäller spörsmålet om vilka grupper sammanlevande som bör omfattas av efterlevandeskyddet finner kommittén det väsentligt att kräva att sammanlevnaden kan anses ha haft viss stadga och varaktighet. Detta betyder att det inte kan komma i fråga att generellt likställa alla som sammanbott utan äktenskap med gifta. Ett sådant likställande är inte motiverat av sociala skäl och är inte heller lämpligt med hänsyn till de svårigheter som en sådan lösning skulle ge upphov till vid det praktiska handhavandet av reglerna. I stället får, på ett från sociala synpunkter välmotiverat och från administrativa utgångs-

punkter hanterligt sätt, göras en avgränsning av de fall av äktenskapsliknande samlevnad som bör omfattas av efterlevandeskyddet. Kommitténs närmare överväganden i dessa delar redovisas i avsnitt 8.6.

Sammanfattningsvis innebär kommitténs förslag till utformning av ett reformerat system för efterlevandestöd följande. Nuvarande generella änke- pension avvecklas successivt och ersätts av andra, könsjämlika och mer tidsbegränsade och behovsinriktade former av efterlevandepension. Större grupperi aktiv ålder än f. n. erhåller pensionsrätt, men pensionen utges i regel under kortare tid än enligt dagens system. Tyngdpunkten i det nya systemet ligger på bampensionema, som utformas på sådant sätt att de kommer att spela en mer central roll än enligt dagens regler och som förstärks i vissa avseenden. Samhällets stöd för vuxna efterlevande inriktas på att ge alla dem vars make (eller därmed jämställd person) har avlidit möjlighet att stanna kvar i eller komma in i förvärvslivet. Av grundläggande betydelse är härvid samhällets arbetsmarknadspolitiska åtgärder och insatser på utbildningspoli- tikens område.

Inom den allmänna pensioneringen består det föreslagna ekonomiska stödet som utgår från både folk- och tilläggspensioneringen av två olika komponenter: omställningsbidrag och försörjningsbidrag. Efterlevande män och kvinnori aktiv ålder får en i princip generell rätt till omställningsbidrag under en tid av ett år efter det att den ekonomiska gemenskapen med maken upplösts till följd av dennes bortgång. Har den efterlevande i sin vård barn som är under åtta år kan omställningsbidraget utgå för längre tid.

I övrigt är utgångspunkten för förslaget att en vuxen efterlevande har möjligheter att svara för sin egen försörjning och är ekonomiskt oberoende sedan omställningstiden har gått till ända. 1 fall där denna förutsättning inte är uppfylld sätts in åtgärder för att undanröja förvärvshindren. Som en yttersta skyddsåtgärd kan den efterlevande ges stöd från den allmänna försäkringen i form av försörjningsbidrag. Rätt till sådant bidrag föreligger för efterlevande som på grund av arbetsmarknadsmässiga skäl, nedsatt hälsotillstånd eller liknande omständighet saknar möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete för viss begränsad tid eller tills vidare. I en del fall där den efterlevande har sin arbetsförmåga nedsatt kan också förtidspension väntas spela en framträdande roll. Efterlevande som uppnått den allmänna pensionsåldern erhåller ekono- misk trygghet genom ålderspensionen.

Det föreslagna nya systemet för stöd åt efterlevande innebär en relativt stor förändringi förhållande till nuvarande familjepensionering och en avveckling av dagens änkepensionering. Som framhållits i det föregående är det inte realistiskt att låta de nya reglema gälla fullt ut från en viss bestämd tidpunkt. Hänsyn måste tas till de generationer som har inrättat sina liv efter hittillsvarande lagstiftning och förlitat sig på fortbeståndet därav. Reforrntak- ten måste bestämmas på ett sätt som gör att ekonomiskt-svaga kategorier ges ett fortsatt skydd enligt det regelsystem som har tillkommit för att bereda dem trygghet efter bortgången av den som svarat för deras försörjning. Det reformerade systemet måste därför förses med en särskild övergångsreglering som innebär att nuvarande änkepensionering kommer att äga tillämpning för vissa kategorier efterlevande kvinnor också efter ikraftträdandet av de nya reglerna. Man måste härvid enligt kommitténs bedömning räkna med en relativt lång övergångsperiod varunder det nya och det gamla regelsystemet

tillämpas vid sidan av varandra. I frågan om hur denna övergångsreglering bör närmare utformas redovisar kommittén överväganden i avsnitt 9.1.

I kommitténs uppdrag ingår att göra en översyn också av reglerna om stöd till efterlevande inom arbetsskadeförsäkringen. Dessa regler är uppbyggda efter mönster av motsvarande bestämmelser på den allmänna försäkringens område. Samma skäl som talar för en förändring på detta senare fält kan därför anföras till förmån för att genomföra en reform med liknande inriktning beträffande arbetsskadeförsäkringens efterlevandeskydd. Enligt kommitténs mening bör därför i nu förevarande sammanhang de principer som ovan angivits som riktlinjer för en reform tillåtas slå igenom på arbetsskadeförsäk- ringen. Hänsyn bör dock därvid tas till de särskilda element av skadestånds- rättslig natur på vilka den försäkringen vilar. I avsnitt 10 redovisar kommittén överväganden om det framtida stödet för efterlevande inom arbetsskadeför- säkringen.

De särskilda folkpensionsförmånema hustrutillägg och bamtillägg har nära anknytning till familjepensioneringen. Reglerna för hustrutillägg bygger sålunda på förekomsten av änkepension och vilar på samma bakomliggande principer som änkepensionen. Bamtillägget ansluter till barnpensioneringen på ett fiertal väsentliga punkter. Även utformningen av dessa förmåner har kommittén i uppdrag att göra en översyn av. Vid denna bör utgångspunkten vara de principer som kommittén i det föregående uppställt med avseende på familjepensioneringen, och dessa principer bör för framtiden få genomslag med avseende på hustru- och bamtilläggen. Kommitténs närmare övervägan- den beträffande hustrutillägget redovisas i avsnitt I 1, medan förslag till bamtilläggets ställning i framtiden lämnas i avsnitt 12. _

Förutsättningar för de förslag till nytt efterlevandestöd m. rn. som kommit- tén nu lägger fram har varit de förändringar som inträtt i samhällsförhållanden och familjemönster. Den väsentligaste ändring som skett är att allt fler kvinnor kommit in på arbetsmarknaden. Av central betydelse för möjligheterna att genomföra en familjepensionsreform enligt de av kommittén uppdragna riktlinjerna är att kvinnor kan erbjudas samma möjligheter på arbetsmark- naden som män. Ett fasthållande vid målsättningen om full sysselsättning är därför av avgörande vikt för att en sådan reform skall kunna komma till stånd. Väsentligt är också att insatserna inom arbetsmarknads- och regionalpolitiken och på vuxenutbildningens område fullföljs. Även bamomsorgens utbyggnad är av stor betydelse för den föreslagna reformen.

Dessa förutsättningar för en reform på efterlevandepensioneringens område och på övriga fält har emellertid i viss mån förändrats under den tid kommittén bedrivit sitt arbete. De ekonomiska svårigheter som landet står inför gör att det inte längre är möjligt att dra några bestämda slutsatser om hur arbetsmarknaden kommer att gestalta sig under resten av 1980-talet och framöver. Härtill bidrar även den strukturomvandling som sker inom näringslivet och den minskning av ökningstakten av sysselsättningen inom den offentliga sektorn vilken kan förväntas. Effekterna på sysselsättningen av den ökade datoriseringen är också svåra att förutsäga. Det kan vidare ifrågasättas i vilken takt kommunerna förmår att fullfölja en utbyggnad av barnomsorgen till full behovstäckning.

Ytterligare vill kommittén framhålla att en omläggning av efterlevandepen- sioneringen m. m. enligt angivna riktlinjer kräver omfattande informations-

insatser. Det erfordras tid för att sprida information till befolkningen om innebörden av ett nytt regelsystem på området, och berörda grupper bör ges tillfälle att under lugna förhållanden ställa om sig till de nya utgångspunktema i pensionshänseende. Även arbetsmarknadens parter torde, som framhålls i det följande avsnittet, ha behov av en viss tid för att kunna anpassa tjänstepensionsordningama till de nya reglerna inom den allmänna försäk- ringen.

Angivna förhållanden bör beaktas när det gäller att bestämma tidpunkten för ikraftträdandeav reformen. Vid sina överväganden härom har kommittén funnit det mindre lämpligt att redan nu fastställa vid vilken tidpunkt de nya reglerna bör börja tillämpas. Enligt kommitténs bedömning bör denna fråga besvaras först sedan större klarhet vunnits beträffande utvecklingen för framtiden av förhållandena på arbetsmarknaden och av de övriga omständig- heter som kommittén pekat på ovan. Kommittén avstår därför från att förorda något bestämt datum vid vilket efterlevandepensionsreformen och övriga förslag bör träda i kraft.

Det sagda innebär inte att kommittén menar att man bör skjuta långt på framtiden en reform på familjepensioneringens område och på andra fa'lt enligt de riktlinjer som nu dragits upp. Kommittén läggeri det följande fram konkreta förslag till en sådan reform. Sedan dessa förslag remissbehandlats . och beretts inom regeringskansliet kan förutsättas att situationen utvecklats därhän att större klarhet har vunnits om utvecklingen för framtiden och att den lämpliga tidpunkten för ikraftträdande av reformen då kan fastställas med större säkerhet än vad som f. n. är fallet.

Även om kommittén sålunda inte förordar något bestämt ikraftträdande- datum har det av praktiska skäl varit nödvändigt att i vissa hänseenden uppställa ett sådant. Bl. a. har det varit erforderligt att vid kostnadsberäkning- ama göra antagande om en tänkt tidpunkt för ikraftträdandet. Också vid utformningen av de framlagda författningsförslagen har detta krävts. [ dessa avseenden har kommittén räknat med ett ikraftträdande den I januari 1983. Som framgår av det sagda skall detta dock inte ses som ett förslag från kommitténs sida.

6.5. Vissa allmänna frågor

En fråga som måhända kan komma att ställas är varförjust efterlevande skall beredas ett särskilt skydd från samhällets sida medan motsvarighet härtill inte skulle finnas förandra grupper som kan beänna sig i en liknande behovssitua- tion. _

I detta spörsmål vill kommittén till en början erinra om att dess uppdrag inte tagit sikte på överväganden med en sådan inriktning utan avsett att finna lösningar för utformning av ett familjepensionssystem, som kan ersätta en redan befintlig ordning där stöd utges till efterlevande barn och änkor. Ytterligare bör framhållas att de principer på vilka det reformerade efterlev- andestödet föreslås vila i mycket bygger på ett likställande av efterlevande med andra kategorier i en motsvarande belägenhet. Stor vikt läggs sålunda vid samhällets generella insatser och stödformer på olika områden.

Härtill kommer dock att det är motiverat med särskilda åtgärder för efterlevande på grundval av den för denna grupp speciella omständigheten att

en samlevnad med annan person har upplösts. I det hänseendet finns motsvarighet i andra fall av upplösning av ett samlevnadsförhållande. På samma sätt som efterlevande barn ges stöd inom barn pensioneringen erhåller barn vars föräldrar flyttar isär underhållsbidrag av den förälder med vilken det inte sammanbor stadigvarande. Till säkerställande av denna rätt till underhåll finns bidragsförskotten. Även det föreslagna stödet till vuxna efterlevande har anknytningspunkter till annan lagstiftning. Om en samlevnad upplöses inte genom dödsfall utan till följd av äktenskapsskillnad kan sålunda make som äri behov därav tillerkännas underhållsbidrag från den andra maken under en omställningsperiod. Och i fall då det rör sig om upplösning genom skilsmässa av ett långvarigt äktenskap kan make, som av särskilda skäl har svårigheter att komma in i förvärvslivet, ges rätt till underhållsbidrag från den andra maken för längre tid än en övergångstid.

En reform av efterlevandepensioneringen med den inriktning som kommit- tén nu lägger fram förslag om innebär att vi i vårt land avlägsnar oss från vad som gäller på detta områdei andra länder. Som framgår av bl. a. redogörelsen i bilaga B har man i andra länder regelmässigt ett system där— på skilda villkor— änkepension utges efter en avliden make och där det ibland utgår även änklingspension. Vanligen utges änkepension till kvinnor med barn i sin vård och till kvinnor som uppnått viss ålder eller har nedsatt arbetsförmåga. I regel utgör änkepensionen en rätt som härleds från den avlidne mannens intjänade pensionsrättigheter. Motsvarigheter till den svenska folkpensioneringen med dess grundläggande skydd för alla medborgare oavsett om de varit förvärvsarbetande eller ej — saknas | stort sett utanför Norden. Den allmänna pensioneringen bygger i dessa andra länder i princip uteslutande på pensions- rätt intjänad genom förvärvsarbete. Med hänsyn härtill utgör änkepensionen ett grundskydd på ålderdomen och vid invaliditet för sådana kvinnor vars make gått bort och som inte förvärvat rätt till egen ålders- och förtidspension. Som också anges i bilaga B har familjepensioneringen varit föremål för utredning även i en del andra länder. Framlagda ändringsförslag går dock oftast i en i viss mån annan riktning än det förslag som kommittén nu redovisar.

Denna utformning av familjepensioneringen vilken finns i andra länder återspeglar sig i de minimistandardskonventioner om social trygghet vilka utarbetats inom ramen för samarbetet i Europarådet och ILO (se avsnitt 2.5.2). En särskild fråga som uppkommer i detta sammanhang är huruvida det reformerade system för efterlevandestöd som nu föreslås bli infört här i landet står i överensstämmelse med de konventionsförpliktelser som Sverige åtagit sig. Detta spörsmål avger kommittén några synpunkter på i avsnitt 9.5.

Ytterligare en fråga som det kan finnas anledning att beröra avser vilken inverkan en reform av efterlevandepensioneringen inom den allmänna försäkringen kan få på de bestämmelser om ersättning till efterlevande vilka finns på tjänstepensioner in gens område. Nuvarande änkepensionsregler inom den allmänna pensioneringen är i princip likartade med de regler för änkepension vilka gäller inom statlig. kommunal och privat personalpensio— nering. Inom dessa senare utgår dock i regel även änklingspension. Ett undantag utgör den särskilda tilläggspensionen (STP) för privatanställda arbetare. Vid tillkomsten av denna för ett tiotal år sedan valde parterna att inte låta den omfatta en änke- och änklingspensionering enligt traditionell modell.

En redogörelse för bestämmelserna inom de nämnda systemen finns i avsnitt 2.3.

Reglerna för tjänstepensionsordningama är resultat av överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter och bygger alltså på kollektivavtal. Att lagstiftningsvägen ändra dessa regler är därför inte möjligt med nu gällande ordning och är enligt kommitténs mening inte heller aktuellt eller ens önskvärt.

Det skulle måhända kunna ses som mindre tillfredsställande att företa en reform av efterlevandestödet inom den allmänna försäkringen i på en del punkter inskränkande riktning så länge som man inom personalpensionssys- temen har kvar i vissa avseenden generösare regler. Härvidlag bör dock erinras om att detta är fallet redan under dagens förhållanden. Vidare vill kommittén framhålla som önskvärt att reformarbetet på tjänstepensioneringens område följer samma banor som utvecklingen inom den allmänna pensioneringen. Det kan hållas för sannolikt att parterna på arbetsmarknaden tar under övervägande huruvida en förändring av familjepensioneringen inom den allmänna försäkringen bör åtföljas av motsvarande ändringar inom tjänste— pensioneringama. De skäl som talar för en reform inom det allmänna systemet såsom den förändrade synen på äktenskap, ändringari familjemönster samt kvinnornas ökade inträde i arbetslivet och jämställdhet med män i ekono- miskt hänseende och vad gäller familjens försörjning — äger naturligtvis tillämpning även i fråga om personalpensioneringama. Att det med hänsyn härtill genomförs en reform inom den allmänna pensioneringen kunde utgöra ett motiv för arbetsmarknadspartema att följa efter på den inslagna vägen och med motsvarande långtgående öve rgångsreglering— genomföra förändringar med samma inriktning. Härvid är det naturligt att den allmänna försäkringen går i spetsen och inleder en anpassning till den samhällsutveckling som ägt rum.

Enligt kommitténs mening är det alltså angeläget betona det önskvärda i att den nu föreslagna reformen inte ger upphov till alltför stora skillnader olika grupper emellan när det gäller efterlevandeskyddets omfattning. Att lagstift- ningsvägen förbjuda avtal som får sådan effekt anser kommittén, som framhållits ovan, inte kunna eller böra komma i fråga. Uppmärksammas bör dock att statsmakterna härvidlag har att svara inte bara för den allmänna pensioneringen utan även utgör en av partema på den statliga arbetsmarkna- den.

Ytterligare bör bemärkas att tjänstepensioneringama bygger på samordning i olika former med den allmänna pensioneringen. Vare sig denna har karaktären av brutto- eller nettosamordning ligger i regel den allmänna pensionen ”i botten" på de statliga, kommunala och privata tjänstepensio- nema. Ett undantag utgör naturligtvis änklingspensionema på dessa senare områden. Denna samordning medför att parterna på arbetsmarknaden under alla förhållanden torde bli nödsakade att se över reglerna för familjepension inom resp. system i syfte att anpassa dessa till de nya bestämmelserna inom den allmänna försäkringen. Härvid måste ställning tas bl. a. till spörsmålet om det finns anledning att, vid en successiv avveckling av änkepensioneringen, efter hand avtalsvägen fylla ut tjänstepensionsordningamas änkepension ned ”till botten”. En sådan utfyllnad skulle medföra kostnadsökningar inom tjänstepensioneringama. Arbetsmarknadens parter ställs då troligen inför

frågan om man bör ta denna ökade kostnad eller om medlen hellre bör läggas på någonting annat.

Slutligen skall här nämnas att kommittén i detta betänkande tar upp också vissa./"rågor som inte har direkt samband med översynen av efterlevandepen— sioneringen. Dessa avser inverkan av undantagande på pensionstillskott till änka, rätten till pensionstillskott vid övergång från förtidspension till ålderspension samt kvalifikationstiden för rätt till handikappersättning för invandrare. Kommitténs överväganden i dessa hänseenden redovisas i avsnitt 13.

ll ; ll I. .*I .. ._ | .]..I' ".? TIL I'll unii . | I'” |. ' l ,, 1. . '... .. _. . | i! - ':r _l '*i _ .. ” . .r ' . . L . .- . _, ' . ” 31 .1 är t' 1 l . . . , .. I i i ; l Iwi I | I _ * .,i .. ' | . . | * V. . 'l .. ' I I i I lll . . . . ll ' ll . .* l,, _ . . l ' ' ' . .. 4 l . . . "M |- . .. & .. I N lli IIill ll I :| i l IV '.'u_ , :: '_ !-u ll lli I'll .. _ | _ ll . l . .

'.Ii iiiiluilål

7. Stödet till efterlevande barn

7.1 Inriktningen av stödet till efterlevande barn De riktlinjer som pensionsförsäkringskommitte'n i betänkandet (SOU 1971 119) Familjepensionsfrågor m. m. drog upp för en framtida familjepen- sionering innefattade bl. a. en ökad satsning på bampensionsförmånema. Även i det betänkande av socialförsäkringsutskottet (SfU l974z24) som ligger till grund för pensionskommitténs uppdrag har understrukits att arbetet inom kommittén bör ha till ändamål att bereda ett efterlevandeskydd för i första hand minderåriga bam. Kommittén delar. som framgår av de i det föregående redovisade allmänna övervägandena, denna uppfattning och vill till närmare utveckling härav anföra följande. Sedan familjepensioneringens tillkomst har utvecklingen i samhället allt mer gått i riktning mot en ökad självständighet i ekonomiskt hänseende för män och kvinnor. Det gamla familjemönstret, där mannen stod för försörj- ningen av familjen medan hustrun ägnade sig åt hemmet och barnen, har ersatts av ett nytt. där det framstår som naturligt att båda makarna delar på försörjningsbördan genom förvärvsarbete utanför hemmet. Denna utveckling utgör en av grunderna för den kritik som på senare tid riktats mot den nuvarande efterlevandepensioneringen. Det har sålunda ansetts vara mindre befogat att generellt utge livsvarig änkepension till efterlevande kvinnor som har förmåga och möjlighet att försörja sig själva och som också i stor utsträckning gör detta. Den beskrivna samhällsutvecklingen och ändringen i det gängse familje- mönstret har emellertid inte på samma sätt påverkat barnens situation. Visserligen har de olika stödformer som tar sikte på barnens behov successivt byggts ut och förbättrats, men trots detta är minderåriga barn till den allt övervägande delen beroende av föräldrarnas försörjningsinsatser. För barnens del innebär sålunda fortfarande förlusten av en förälder att en försörjarinsats faller bort. Det är därför enligt kommitténs mening alltjämt motiverat att deti sådana fall utgår stöd i form av barnpension, och det framstår som angeläget att barnpensioneringen ges en sådan utformning att den så långt möjligt ger kompensation för de ekonomiska konsekvenser som uppstår för barnet då en förälder avlider. Mot bakgrund av det nu sagda har i det förslag till ett nytt system för efterlevandestöd som kommittén lägger fram i förevarande betänkande tyngdpunkten lagts på de pensionsförmåner som tar sikte på barnen. '

Som utvecklas i andra sammanhang i detta betänkande är en av tankarna bakom kommitténs förslag på familjepensioneringens område att det nuva-

rande stödet till efterlevande änkor på sikt bör ersättas av stödformer som är mer anpassade till dagens och framtidens familje- och samhällsförhållanden. Bland de situationer där stöd till efterlevande vuxna enligt kommitténs mening är särskilt påkallat kan framhållas den då den efterlevande efter dödsfallet har att ta vård om minderårigt barn. Mot bakgrund härav föreslår kommittén införandet av ett omställningsbidrag som tar sikte bl.a. på just sådana förhållanden. Än mer angeläget anser kommittén det dock vara att det stöd som direkt är avsett att täcka barnets egna behov får en framskjuten plats inom den framtida familjepensioneringen. Kommittén föreslår därför i det följande en utbyggnad av barnpensioneringen i syfte att åstadkomma en förstärkning av det ekonomiska stödet för barn som mist en av eller båda sina föräldrar. Det är här fråga om såväl en generell förstärkning som speciella insatser för barn i särskilt utsatta situationer. 1 det förra avseendet rör det sig om förbättringar av barnpensionen i de fall där denna enligt nuvarande regler reduceras med hänsyn till efterlevandeförmåner till vuxna, och i det senare är det fråga om utbyggnad av fönnånema till barn som mist båda sina föräldrar samt till barn i flerbamsfamiljer.

Såsom närmare utvecklas i följande avsnitt anser kommittén att bampen- sion även fortsättningsvis skall utgå från såväl folk— som tilläggspensione- ringen, och de förslag om förstärkningar som kommittén i det följande lägger fram avser båda dessa grenar av barnpensioneringen.

Den översyn av barnpensioneringen som kommittén redovisar i föreliggan- de betänkande innefattar inte enbart överväganden i fråga om bampensioner- nas storlek. Därutöver tar kommittén till behandling upp spörsmålen om hur den bampensionsberättigade personkretsen skall avgränsas och vid vilken ålder barnpensionen skall upphöra att utgå. Ytterligare en fråga som behandlas är den som rör beskattningen av barnpension. Kommitténs överväganden i samtliga nu berörda avseenden redovisas i det följande.

7.2. Personkretsen 7.2.1 Allmänt

En central fråga som inställer sig vid överväganden om bampensioneringens framtida utformning är vilka grupper av barn som bör omfattas av pensions- skyddet, dvs. hur den pensionsberättigade kretsen skall avgränsas. Med utgångspunkt från vad ovan anförts om inriktningen av stödet till barn inom . den allmänna pensioneringen finner kommittén det vara uppenbart att någon inskränkning i förhållande till vad som härvidlag gälleri dag inte bör komma i fråga. Däremot har kommittén ansett att skäl kan finnas att närmare * undersöka möjligheten och lämpligheten av vissa utvidgningar av den berättigade kretsen. '

I två avseenden har åt kommittén direkt uppdragits att utreda frågan om en eventuell sådan utvidgning. I det första hänseendet rör det sig om eventuell rätt till bampension i fall där ett barn har förts till Sverige i adoptionssyfte men där adoptionen ännu inte rättsligen hunnit komma till stånd då någon av de tilltänkta adoptivföräldrama avlider. Enligt nuvarande regler har sådana barn i princip inte rätt till barnpension efter den presumtiva adoptivföräldem. Kommitténs närmare överväganden i detta avseende redovisas i avsnitt 7.2.2.

Den andra frågan som kommittén fått i uppdrag att utreda rör kvalifikations- tiden för utländska medborgares rätt till barnpension från folkpensioneringen. Kommitténs överväganden i detta spörsmål redovisas i avsnitt 7.2.3. där kommittén också redogör för sina synpunkter på regleringen i övrigt av utländska medborgares och utlandssvenskars rätt till barnpension inom den allmänna försäkringen.

1 nu förevarande avsnitt redovisar kommittén överväganden i övriga frågor som angår den bampensionsberättigade kretsen. Vad som i detta hänseende i första hand kan diskuteras avser frågan om en eventuell utvidgning av rätten till barnpension till att gälla även styvbarn och fosterbarn.

Rätt till barnpension inom den allmänna försäkringen tillkommer f. n. den avlidnes biologiska barn samt barn som har adopterats av denne. Detta gäller beträffande barnpension från såväl folk- som tilläggspensioneringen. Pen— sionsrätt föreligger oberoende av om'den avlidne hade vårdnaden om bamet och likaledes oberoende av om denne sammanbodde med barnet vid tiden för dödsfallet. Barnpension utgår således även efter förälder som, t. ex. efter äktenskapsskillnad. separerat från den andre föräldern och därvid skilts från vårdnaden om barnet. Detta förhållande påverkas inte av att den kvarlevande föräldern därefter gifter om sig och barnet således får en Styvförälder. Å andra sidan har bamet då inte rätt till pension efter styvföräldem, om denne senare skulle avlida. Detta gäller även om barnet vid tidpunkten för dödsfallet levde samman med styvföräldem i familjegemenskap. På motsvarande sätt gäller att barnet är bibehållet pensionsrätt efter den biologiske föräldern även om denne lämnat barnet till fosterföräldrar, och detta är fallet även om vårdnaden om barnet därvid anförtrotts särskilt förordnad förmyndare. Någon rätt till barnpension efter fosterföräldrama uppkommer däremot inte. Den här beskrivna rätten till pension efter biologisk förälder bryts först om barnet adopteras av annan (än make till den avlidne föräldern). I detta fall upphör pensionsrätten efter den biologiske föräldern. I stället uppkommer rätt till pension efter adoptanten.

Dessa nuvarande regler har sin grund i de förslag som 1958 års socialför- säkringskommitté redovisade i betänkandet (SOU 1959:32) Förbättrade familjeförmåner från folkpensioneringen m. m. Varken i nämnda betänkande eller i den efterföljande propositionen (prop. 1960z75) eller under riksdags- behandlingen (ZLU 1960:20) motiverades närmare den valda utformningen vad gällde kretsen bampensionsberättigade barn. I detta avseende tog övervägandena främst sikte på problemet huruvida barnpension skulle utges även efter avliden moder och på spörsmålet om bampensionsrätt för adoptivbarn. I den senare frågan grundades rätten till barnpension på det familjerättsliga bandet mellan barnet och adoptivföräldrama och på de konsekvenser som därmed följer beträffande underhållsskyldighet och arvs- rätt. _

I detta sammanhang kan nämnas att även inom tjänstepensioneringama på kollektivavtalsområdet upprätthålls begränsningen att det för pensionsrätt . krävs att det skall vara ett biologiskt barn till den avlidne. Ej heller här har således styvbarn eller fosterbarn rätt till barnpension.

Inom arbetsskadeförsäkringen gäller emellertid en regel av innebörd att, i fråga om rätten till livränta efter avliden försäkrad, efterlevande makes barn jämställs med barn till försäkrad om barnet stod under makens vårdnad.

Denna regel överfördes i princip oförändrad till lagen om arbetsskadeförsäk- ring från tidigare gällande lag om yrkesskadeförsäkring (jfr avsnitt 10).

Även i fråga om andra former av stöd som tar sikte på barn förekommer regler somjämställer styvbarn, och i vissa fall även fosterbarn, med biologiska barn. Detta gäller beträffande bl. a. vårdbidrag. föräldrapenning och bamtill- lägg till ålders- och förtidspension.

Ytterligare skall här nämnas att den familjerättsliga underhållsskyldighcten gentemot bam primärt gäller endast i förhållande till biologiskt barn och adoptivbarn. En subsidiär underhållsskyldighet har emellertid ålagts även styvförälder (se avsnitt 5. 1 ).

Familjelagssakkunniga föreslog i betänkandet (SOU 1977137) Underhåll till barn och frånskilda att den då gällande bestämmelsen om styvförälders underhållsskyldighet mot styvbarn skulle avskaffas. De sakkunniga fann att bestämmelsen fick praktisk betydelse endast då parterna var gifta med varandra men inte sammanbodde, och att den då kunde missbrukas. I övriga fall torde styvförälders lagstadgade underhållsskyldighet ha endast normbil- dande funktion. Mot att behålla ifrågavarande underhållsskyldighet talade enligt de sakkunniga också att barnet i förhållande till sin andre biologiske förälder är berättigat inte bara till underhållsbidrag utan också till bidrags- förskott samt, om denne förälder avlider, till barnpension. Styvföräldems underhållsskyldighet kommer därför, framhöll de sakkunniga, normalt att avse endast att tillförsäkra barnet en nivå ovanför bidragsförskottet resp. barnpensionen.

Iden proposition (prop. 1978/79:12) som följde på familjelagssakkunnigas betänkande föreslogs emellertid att styvförälders underhållsskyldighet allt- jämt skulle finnas kvar. Till grund härför anförde föredragande departements- chefen bl. a. att utgångspunkten bör vara att barn i en och samma familj skall leva på samma standard samt att den förevarande bestämmelsen i det praktiska rättslivet fyllde en uppgift från normbildningssynpunkt. Till förslaget i propositionen anslöt sig riksdagen (LU 1978/799).

Frågan om den rättsliga regleringen av barns familjetillhörighet behand- lades av socialpolitiska samordningsutredningen i betänkandet (SOU 197994) En allmän socialförsäkring. Därvid framhöll utredningen bl.a.:

Barnpension från folkpensioneringen och ATP, bamlivränta från arbetsskadeförsäk- ringen och bidragsförskott har i vår principmodell till en allmän socialförsäkring förts samman under beteckningen kompletterande barnbidrag. Åtminstone för denna del av bamstödet bör samhörighetsreglema vara gemensamma.

Helt klart är att kompletterande barnbidrag skall beviljas egna barn och adoptivbarn. Detta är helt i enlighet med nuvarande bidragsregler och anknyter vidare till arvsrättsliga och familjerättsliga principer. Att införa rätt till kompletterande bambi- drag efter avlidna fosterföräldrar ter sig däremot mycket främmande med hänsyn till gängse regler på olika områden.

Vad som framför allt kan diskuteras är hur man skall se på styvbams rätt till kompletterande barnbidrag när en styvförälder har avlidit. Som har nämnts tidigare finns här skillnader mellan pensioner å ena sidan och livräntor från arbetsskadeförsäk— ringen å den andra. Ser man till den familjerättsliga bakgrunden gäller enligt FB att make i viss utsträckning är underhållsskyldig mot andra makens barn. Detta gäller fr.o.m. den 1 juli 1979 också samboende icke gifta som har gemensamma barn. Underhållsskyldigheten varar dock endast så länge den underhållsskyldige varaktigt bor tillsammans med barnets förälder. Styvföräldrar är vidare bara underhållsskyldiga till

den del som barnet inte får underhåll från den biologiske förälder som inte bor tillsammans med barnet.

Om man utgår från den familjerättsliga underhållsskyldigheten borde således efterlevande styvbarn tillförsäkras en kompensation för det bortfallna underhållet. I så fall skulle principerna för styvbams ersättningsrätt inom nuvarande arbetsskadeförsäk- ring utvidgas till att gälla samtliga kompletterande barnbidrag. Detta skulle dock stå i strid med de principer som gäller för arvsrätten. Vidare skulle det kunna medföra att styvbarn i enstaka fall kan få kompletterande barnbidrag både från biologisk förälder och styvförälder. En sådan lösning fordrar därför särskilda avräkningsregler så att exempelvis endast den högsta ersättningen utges. Enklast ur samordningssynpunkt är därför att låta kompletterande barnbidrag utges efter enbart'biologiska föräldrar och adoptivföräldrar.

Pensionskommittén vill framhålla att en utvidgning av bampensionsrätten till att omfatta också styvbarn skulle innebära ett förenhetligande med vad som gäller beträffande rätten till livränta för barn efter avliden försäkrad inom arbetsskadeförsäkringen. Den skulle också medföra ett närmande till vad som f. n. gäller med avseende på rätten till bamtillägg. Emellertid bör inte alltför stor vikt fästas vid jämförelser med vad som f. n. föreskrivs på dessa områden. En önskvärd överensstämmelse mellan barnpension och dessa andra förmå- ner kan åstadkommas också genom att reglerna för dessa senare närmas till vad som nu gäller beträffande barnpension. På annat håll i detta betänkande (se avsnitt 10 och 12) lägger kommittén fram förslag av sådan innebörd.

Enligt kommitténs mening bör inte heller betydelse fästas vid vad som gäller beträffande bl. a. föräldrapenning och vårdbidrag. Det rör sig här om ersättning till den som har barn i sin vård och inte om förmåner till barnet självt. Och i det hänseendet gör sig särskilda hänsyn gällande. Att med utgångspunkt från sådana jämförelser föreslå en utvidgning av rätten till barnpension till att gälla även styvbarn bör därför inte komma i fråga.

Bampensioneringen har sin grund i familjerättens regelsystem och har till syfte att lämna ersättning för bortfallet underhåll. En naturlig utgångspunkt är därför enligt kommitténs mening att också i nu behandlat avseende hålla fast vid vad som gäller beträffande den familjerättsliga underhållsskyldigheten.

Inom familjerätten föreligger visserligen skyldighet för vissa kategorier styvföräldrar att bidra till styvbams underhåll. Emellertid är denna under- hållsskyldighet bara subsidiär i förhållande till den biologiske förälderns. Dessutom upphör denna underhållsskyldighet om äktenskapet mellan styv- . föräldern och barnets biologiske förälder upplöses. Detsamma gäller som huvudregel om barnet flyttar hemifrån. Likaväl som bamets anknytning till styvföräldem bryts om dennes och den biologiske förälderns äktenskap upplöses genom äktenskapsskillnad, kan föreligga skäl att låta motsvarande gälla om detta äktenskap upplöses genom att styvföräldem avlider och även då alltså släppa anknytningen i underhållshänseende mellan barnet och styvför- åldern.

Styvförälders enbart subsidiära underhållsplikt gör vidare att man när det gäller styvbarn inte i samma mån som i fråga om biologiska barn kan tala om att barnpensionen skulle utgöra en kompensation för uteblivet underhåll. Om styvföräldem skulle avlida går styvbamet — till skillnad från ett biologiskt barn eller adoptivbarn inte miste om underhåll till sin försörjning. Barnets försörjning är tryggad genom den underhållsskyldighet som åvilar den

biologiske förälder som inte lever samman med barnet. Skulle denne förälder inte kunna bidra till erforderligt underhåll åt barnet, garanteras barnet försörjning i förhållande till föräldern genom att det utgår bidragsförskott för det. Och skulle denne biologiske förälder ha avlidit, utges barnpension efter honom.

Ytterligare vill kommittén framhålla att ett införande av rätt till bampen- sion för styvbarn skulle, som socialpolitiska samordningsutredningen påpe- kat, stå i strid med de principer som gäller för arvsrätten. Det skulle också innebära en skiljaktighet i förhållande till de regler som gäller för bampen- sionsrätt inom tjänstepensioneringama på kollektivavtalsområdet.

Vidare måste beaktas att en utvidgning av ifrågavarande slag berör inte enbart styvbamets och det allmännas rätt utan även Styvföräldems biologiska barns rätt. Eftersom tilläggspensionen utgår enligt en allt lägre kompensa- tionsgrad ju fler bampensionberättigade barn som den avlidne efterlämnar, skulle nämligen en sådan utvidgning få till följd att det eller de biologiska barnen erhåller en lägre tilläggspension än eljest.

Slutligen talar vissa administrativa och liknande synpunkter mot en lösning av innebörd att styvbarn ges rätt till barnpension efter styvförälder. För det första erfordras särskilda regler och utredningar för att konstatera att det överhuvudtaget förelegat ett styvbamsförhållande. Dessa regler torde kunna bli besvärliga att tillämpa. Speciella bestämmelser krävs också för att avgöra vad som skall förstås med styvbarn och styvföräldrar. T. ex. uppkommer frågan om hänsyn skulle tas enbart till fall där "styvföräldrama" var gifta med varandra eller om också olika fall av äktenskapsliknande samlevnad dem emellan skulle tas i beaktande i förevarande sammanhang. Vidare torde få införas Särregler som hindrar att barnet ges rätt till pension efter såväl t. ex. biologisk fader som styvfader. Det frck då avgöras huruvida bara en av pensionerna skulle utgå eller om den ena skulle ligga i botten och den andra fylla ut ovanpå. Det kunde också — för att hindra att barnet erhåller ett dubbelt riskskydd — diskuteras att avskära barnet från pensionsrätt efter den biologiske förälder som det inte bor tillsammans med, något som kommittén dock anser olämpligt. Sådana Särregler skulle också bli nödvändiga för att avgöra hur samordningen skulle göras gentemot bidragsförskott och mot underhållsbi- drag från den biologiske fadern. Det skulle emellertid innebära en principiell nyhet för den allmänna försäkringen att samordna en pensionsförmån som barnpension med en familjerättslig förpliktelse som underhållsbidrag. En ordning av det slaget anser kommittén vara mindre lämplig på förevarande område.

Vad som nu sagts beträffande styvbarn äger tillämpning också vad gäller frågan om en eventuell utvidgning av den bampensionsberättigade kretsen till att avse även fosterbarn. Också i dessa fall gäller sålunda att barnet är bibehållet sin rätt till såväl underhållsbidrag som barnpension i förhållande till sina biologiska föräldrar. Mot en sådan utvidgning talar här dessutom det förhållandet att det för barnet i regel utges ersättning till fosterföräldrama, vilken ersättning bl. a. syftar till att trygga barnets försörjning.

Fosterhemsplacering sker i regel genom bamavårdsnämnds (fr. o. m. den 1 januari 1982 socialnämnds) försorg. Att sådan placering kommit till stånd kan bero på att de biologiska föräldrarna har avlidit eller att de har skilts från den faktiska vården om barnet. I dessa fall har bamavårdsnämnden ett ansvar för

att barnet får en god vård och fostran. Dessutom åvilar det nämnden att tillse att barnets ekonomiska behov blir tillgodosett. Detta sker genom att det till fosterföräldrama utges viss ersättning, s. k. fosterlön (jfr under avsnitt 7.4). Denna är utformad så att den jämte det allmänna barnbidraget skall täcka fosterfamiljens kostnader för barnet och härutöver ge en viss ersättning för vården. Det ansvar i bl. a. ekonomiskt hänseende som bamavårdsnämnden sålunda har för fosterbamet upphör självfallet inte om någon av fosterföräld- rama skulle avlida. I ett sådant fall kan det bli fråga om antingen att låta den kvarlevande fosterföräldem ensam fortsätta att vårda barnet eller att anförtro barnets vård åt andra fosterföräldrar. Oberoende av vilket alternativ som i ett enskilt fall väljs är barnets behov av ekonomiskt stöd tillgodosett genom den ersättning som utges av kommunen. Barnets ekonomiska situation är således inte beroende av fosterföräldrarnas förmåga att klara dess försörjning.

Sådana omständigheter gör att det här. i än högre grad än då fråga är om styvbarn, framstår som omotiverat med en utvidgning av rätten till bampen- sion. Barnets behov av grundläggande försörjning och av en viss standard därutöver är i dessa fall redan tryggat i annan ordning. och något skydd från barnpensioneringen är därför inte påkallat. Ytterligare kan framhållas att en barnpension som skulle utgå efter fosterförälderi många fall skulle kunna te sig slumpmässigt bestämd. Till den del pensionen skulle utges från tilläggspensioneringen skulle den nämligen komma att påverkas av den rätt till ATP som hade tjänats in av just den fosterförälder som av barnavårds- nämnden utvalts i det enskilda fallet.

Sammanfattningsvis finner således kommittén att en rad skäl av avsevärd styrka kan anföras mot en utvidgning av rätten till barnpension till att gälla även styvbarn och fosterbarn. [ båda fallen är barnet redan genom sina biologiska föräldrar tillförsäkrat förmåner från den allmänna pensioneringen. En utvidgning av ifrågasatt slag skulle således kunna leda till dubbelkompen- sation, försåvitt inte olika samordningsbestämmelser skulle införas. Mot en sådan utvidgning kan vidare riktas allvarliga principiella invändningar. liksom även rent administrativa. Härtill kommer för flertalet fosterbams del de speciella förhållanden som är en följd av att det allmänna normalt har ett direkt ekonomiskt ansvar för dem. Mot bakgrund härav avvisar kommittén tanken på en utvidgning av pensionsrätten av här berört slag. Kommittén anser därför att kretsen bampensionsberättigade barn bör även framdeles bestämmas i enlighet med vad som f. n. gäller (med det undantag som behandlas .i följande avsnitt).

7.2.2 Barn som förts till Sverige i adoptionssyfte Till kommittén har överlämnats socialförsäkringsutskottets betänkande 1978/79:15 med anledning av bl. a. motionerna 1978/79:356 och 1978/791702. I den förstnämnda motionen har yrkats sådan ändring av AFL att invandrarbam, som i adoptionssyfte placeras i ett hem, redan från ankomsten till hemmet skall betraktas som adopterat. [ den andra motionen har hemställts om åtgärder för tillgodoseende av rätt till barnpension m. m. till utländska blivande adoptivbarn i Sverige. Motionärerna pekar på att i de fall där ett adoptionsbeslut har fattats i barnets hemland barnpension kan utgå retroaktivt så snart det utländska adoptionsbeslutet har förklarats giltigt i

Sverige. Denna möjlighet finns. anför motionärerna, inte beträffande barn i vars hemländer man inte fattar adoptionsbeslut. trots att det av samtliga handlingar framgår att syftet är att barnet skall adopteras.

Socialförsäkringsutskottet erinrade inledningsvis i sitt betänkande om att riksdagen på förslag av lagutskottet (LU 1978/7919) överlämnat en motion om blivande adoptivbams rättsliga ställning till utredningen om barnens rätt (Ju l977:08), varefter utskottet framhöll att även frågan om barnpension till presumtiva adoptivbarn borde närmare övervägas. Betänkandet och motio- nerna har därefter, som ovan nämnts. överlämnats till pensionskommittén.

Bestämmelser om adoption finns i 4 kap. föräldrabalken. Dessa bestäm- melser innehåller bl. a. följande. Beslut om adoption meddelas av allmän domstol. Rätt att anta adoptivbarn tillkommer i princip varje man eller kvinna som har fyllt 25 år eller. i vissa fall. 18 år. Makar får i regel inte adoptera var för sig. Å andra sidan gäller att endast makar får adoptera gemensamt. Innan domstol lämnar tillstånd till adoption skall den göra en lämplighetsprövning. Sålunda får tillstånd ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen.

Särskilda bestämmelser om internationella adoptioner finns i förordningen (19311429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap. vilken reglerar inomnordiska adoptioner. samt i lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption. vilken reglerar internationella adoptioner i övriga fall.

Enligt 1931 års förordning skall adoption av barn, som är medborgare i ett av de nordiska länderna, äga rum i den stat där adoptan ten har hemvist under förutsättning att adoptanten har medborgarskap och hemvist i nordiskt land. Adoptionen sker därvid enligt lagen i det land där adoptionsbeslutet skall fattas.

Enligt 1971 års lag skall svensk domstol pröva ansökan om adoption om den eller de sökande har svenskt medborgarskap eller har hemvist i Sverige eller om regeringen har medgivit att ansökningen prövas här. Domstolen skall vid prövningen tillämpa svensk lag. När den som skall adopteras inte har fyllt 18 år, skall domstolen särskilt beakta om det finns sådan anknytning till främmande stat att det skulle uppstå avsevärd olägenhet för barnet om adoptionen inte blir gällande där. Lagen innehåller vidare bestämmelser om när adoption som genomförts utomlands blir giltig häri landet. Huvudregeln är härvid att en adoption som skett i en främmande stat vid en tidpunkt då adoptanten eller adoptantema var medborgare eller hade hemvist i den främmande staten gäller häri landet. Om adoptivbamet var svensk medbor- gare eller hade hemvist i Sverige vid adoptionstillfa'llet krävs för beslutets giltighet att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer godkänner adoptionen. Även i annat fall kan regeringen eller sådan myndighet som nyss nämnts förordna att ett utomlands meddelat beslut om adoption skall gälla här i riket. Denna sistnämnda bestämmelse kan tillämpas bl. a. då fråga är om adoption av utländskt barn och de blivande adoptivföräldrama är svenska medborgare.

Enligt förordningen (1976: 834) om prövning av utländskt beslut om adop- tion åligger det statens nämnd för internationella adoptionsfrågor att pröva

om ett utomlands meddelat beslut om adoption skall gälla här i landet.

Innan svensk domstol meddelar tillstånd till adoption av barn under 18 år skall yttrande inhämtas från barnavårdsnämnd (fr.o.m. år 1982 social- nämnd). Motsvarande gäller för statens nämnd för internationella adoptions- frågor då fråga är om godkännande av ett utomlands meddelat beslut om adoption. Redan dessförinnan har emellertid bamavårdsnämnden haft att pröva lämpligheten av att en adoption kommer till stånd. Regelmässigt inleds nämligen ett adoptionsförfarande med att sökanden. efter tillstånd av bamavårdsnämnden. tar emot barnet i sitt hem för vård och fostran. Enligt den fr.o.m. den 1 januari 1982 gällande socialtjänstlagen (1980:620) måste, då fråga är om att ta emot utländskt barn i adoptionssyfte. medgivande från socialnämnden inhämtas redan innan barnet lämnar sitt hemland.

Sedan adoption kommit till stånd. antingen genom domstols beslut eller genom att statens nämnd för intemationella adoptionsfrågor godkänt ett utländskt adoptionsbeslut, kommer samma rättsliga förhållande att gälla mellan adoptivföräldrama och adoptivbamet som mellan föräldrar och deras biologiska barn. Dessförinnan finns det emellertid i stort sett ingen rättslig reglering av förhållandet mellan barnet och de presumtiva adeptivföräldrar- na. Vissa undantag gäller dock härvid, t. ex. i fråga om rätt till föräldrapenning enligt 4 kap. AFL. Vidare har nyligen införts en bestämmelse i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, varigenom de, som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det, likställs med föräldrar i fråga om rätten att uppbära allmänt barnbidrag.

Som huvudregel gäller dock att det rättsliga förhållandet mellan ett tilltänkt adoptivbarn och de blivande adoptivföräldrama inte är reglerat i lag. Detta har uppmärksammats i en motion (1978/79:33) till riksdagen. Bl.a. med utgångspunkt från en dom av högsta domstolen år 1977. vari ogillats talan mot en frånskild make om underhållsbidrag till utländskt barn som förts till Sverige i adoptionssyfte, hemställdes i motionen om'sådan ändring av föräldrabalken att barn av utländsk härkomst som av makar förts hit i adoptionssyfte blir jämställt med barn i äktenskap i fall då makarna begär äktenskapsskillnad före adoptionens genomförande. Ett sådant barn skulle därigenom bli berättigat till underhållsbidrag.

Vid riksdagsbehandlingen av motionen uttalade lagutskottet (LU 1978/7919) att det enligt utskottets mening är angeläget att de utländska barnens trygghet garanteras under den tid som förflyter innan adoptionen kan genomföras och att barnens bästa kan tillgodoses. Utskottet anförde vidare att det beträffande frågor om utländska blivande adoptivbarn snarast bör komma till stånd en översyn som syftar till en ändrad lagstiftning. Vid en sådan översyn bör, uttalade utskottet, inte bara det i motionen berörda spörsmålet angående underhållsskyldighet tas upp utan också frågor om en förstärkning av de här aktuella barnens rättsliga ställning i övrigt prövas. På förslag av lagutskottet har denna översyn sedermera anförtrotts utredningen om barnens rätt.

Frånvaron av en rättslig reglering av förhållandet mellan ett tilltänkt adoptivbarn och de blivande adoptivföräldrama har betydelse också för barnets rätt till barnpension enligt AFL. Sådan pension tillkommer endast biologiska barn och adoptivbarn till den avlidne. Skulle ett barn ha tagits till