SOU 2016:45

En hållbar, transparent och konkurrenskraftig fondmarknad

Till statsrådet Per Bolund

Regeringen beslutade den 30 oktober 2014 att utse en särskild utredare med uppdrag bl.a. att analysera om det finns behov av, och i så fall föreslå, ändringar i de näringsrättsliga bestämmelserna för att stärka den svenska fondbranschens konkurrenskraft (dir. 2014:139).

Justitierådet Ann-Christine Lindeblad förordnades som särskild utredare från och med den 1 januari 2015. Övriga medverkande anges på nästa sida.

Genom tilläggsdirektiv, beslutade av regeringen den 18 december 2014 och den 19 mars 2015, har uppdraget utvidgats till att också omfatta dels förslag på åtgärder för att förbättra informationsgivningen och jämförbarheten kring hur fondförvaltare integrerar hållbarhetsaspekter i sin förvaltning (dir. 2014:158), dels förslag på åtgärder för att tydliggöra skillnaden mellan aktivt och passivt förvaltade fonder för investerare (dir. 2015:28). Enligt tilläggsdirektiv har redovisningstiden förlängts till den 30 juni 2016 (dir. 2015:09).

Utredningen, som har antagit namnet 2014 års fondutredning, överlämnade den 18 juni 2015 delbetänkandet UCITS V En upp-

daterad fondlagstiftning (SOU 2015:62). Utredningen lämnar härmed

slutbetänkandet En hållbar, transparent och konkurrenskraftig fond-

marknad (SOU 2016:45). Utredningens arbete är med detta slutfört.

Stockholm i juni 2016

Ann-Christine Lindeblad

/Johan Lycke och Helena Forsaeus

Övriga medverkande i utredningen

Om inte annat anges har förordnandet gällt fr.o.m. den 2 februari 2015.

Sakkunniga

Direktören Lars Afrell, Svenska fondhandlareföreningen Bankjuristen Martin Axelsson, Svenska bankföreningen och SEB Kanslirådet Anders Bagge, Finansdepartementet (fr.o.m. 2015-09-22) Avdelningschefen Agneta Blomquist, Finansinspektionen Kanslirådet Catarina Erséus, Finansdepartementet (t.o.m. 2015-09-22) Verkställande direktören Isabella de Feudis, SVCA Ämnesrådet Lars Gavelin, Finansdepartementet (2015-10-26–2016-01-13) Kanslirådet Raana Farooqi Lind, Finansdepartementet (2015-02-02–2015-10-26 och fr.o.m. 2016-01-14) Kanslirådet Erik Sjöstedt, Finansdepartementet Chefsjuristen Helene Wall, Fondbolagens förening

Experter

Biträdande avdelningschefen Joachim Allard, Konsumentverket (fr.o.m. 2015-09-22) Avdelningschefen Johan Florén, AP7 Numera avdelningschefen Marcus Ihre, Swedish Standards Institute Företagsledaren Emma Sjöström, Kunskapsbyrån Nuwa Jur. kand. Katarina Strandberg, Stockholms universitet (fr.o.m. 2015-10-26)

Utredningssekreterare

Hovrättsassessorn Helena Forsaeus (anställd fr.o.m. 2015-02-01) Bankjuristen Johan Lycke (anställd fr.o.m. 2015-01-01)

Sammanfattning

Uppdraget

En av utredningens huvuduppgifter är att föreslå ändringar i de näringsrättsliga bestämmelserna som bedöms kunna stärka den svenska fondbranschens konkurrenskraft och modernisera det svenska fondregelverket. De övriga två huvuduppgifterna är att föreslå åtgärder för att dels förbättra informationsgivningen och jämförbarheten kring hur fondförvaltare integrerar hållbarhetsaspekter i sin förvaltning, dels tydliggöra skillnaden mellan aktivt och passivt förvaltade fonder för investerare.

Nya och skärpta informationskrav

Information om hållbarhetsaspekter i fondförvaltningen

Utredningen förslår att för varje värdepappersfond eller alternativ investeringsfond (AIF) ska fondbolaget respektive AIF-förvaltaren lämna den information som behövs för förståelsen av fondens investeringar och konsekvenserna av dessa i hållbarhetsavseende, dvs. för frågor som rör exempelvis miljö, arbetsvillkor, mänskliga rättigheter och anti-korruption. Information om vilka hållbarhetsaspekter som har beaktas i förvaltningen och den eller de metoder som använts för hållbarhetsarbetet, ska lämnas i fondens informationsbroschyr och årsberättelse. I årsberättelsen ska även uppföljningen av hållbarhetsarbetet redovisas. All information ska finnas tillgänglig på fondbolagets respektive AIF-förvaltarens webbplats.

Om förvaltaren inte beaktar några hållbarhetsaspekter i sin förvaltning av en fond ska information om detta finnas tillgänglig på förvaltarens webbplats samt i fondens informationsbroschyr och årsberättelse (kapitel 4).

Information om aktivitetsgraden i fondförvaltningen

Utredningen föreslår att för en värdepappersfond som inte är en indexfond ska fondbolaget i årsberättelsen redovisa aktivitetsmått eller, om sådana mått inte går att beräkna, på annat sätt beskriva hur förvaltningen av fonden bedrivs. Aktivitetsmått eller beskrivning av aktivitetsgraden i fondförvaltningen ska finnas tillgänglig på fondbolagets webbplats. Syftet är att en investerare ska kunna göra en bedömning av den årliga avgiftens storlek i förhållande till fondens aktivitetsmått eller lämnad beskrivning. Informationsskyldigheten ska gälla också för förvaltningsbolag med tillstånd att förvalta en värdepappersfond. För AIF-förvaltare som marknadsför sina alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare i Sverige ska ett liknande informationskrav gälla. Även för fonder som struktureras på associationsrättslig grund enligt den föreslagna nya lagen om investeringsbolag ska det finnas en bestämmelse med krav på information om förvaltningens aktivitetsgrad (kapitel 5).

En ny lag om associationsrättsliga fonder

I Sverige är det inte möjligt att bilda en värdepappersfond eller en specialfond (nationellt reglerad form av alternativ investeringsfond) på associationsrättslig grund. Utomlands är däremot den associationsrättsliga formen vanlig. För att öka Sveriges konkurrenskraft i förhållande till andra jurisdiktioner och deras fondlagstiftning bör en modell med associationsrättsliga fonder införas även i Sverige.

Utredningen föreslår en ny lag om investeringsbolag som bygger på relevanta bestämmelser i aktiebolagslagen och där befintliga bestämmelser från fondlagstiftningen ”återanvänds” (kapitel 6). För att förslaget ska kunna förverkligas krävs dock ändringar i skattelagstiftningen. Eftersom utredningsuppdraget, enligt utredningsdirektiven, inte omfattar skattefrågor lämnas förslaget under förutsättning att regleringen kompletteras med erforderliga ändringar i skattereglerna.

Ytterligare förenklings- och konkurrensfrämjande åtgärder

Utredningen föreslår en mängd ändringar i fondlagstiftningen som syftar till förenklingar och främjande av den svenska fondbranschens konkurrenskraft. Utredningen föreslår t.ex. att även fondbolag ska få föra så kallade investeringssparkonton, dock i begränsad form (kapitel 7), ändringar och förtydliganden av vissa placerings- och marknadsföringsbestämmelser samt vissa kapitaltäckningsbestämmelser (kapitlen 8–10). Vidare föreslår utredningen bl.a. mer detaljerade regler om delning av fonder motsvarande reglerna om fusion och att en fond ska kunna ha särskilda andelsklasser anpassade till distributörer som enligt annan reglering inte får ta emot ersättningar från tredjepart (kapitel 11).

Ikraftträdande

Utredningen föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 3 januari 2018 (kapitel 12).

Summary

Remit

One of the main tasks of the Inquiry is to propose amendments to commercial law provisions likely to be able to strengthen competitiveness of the Swedish fund industry and modernise Swedish fund regulations. The other two main tasks are to propose measures to improve the provision of information and comparability concerning how fund managers integrate sustainability aspects with their management, and to clarify for investors the difference between actively and passively managed funds.

New and stricter information requirements

Information on sustainability aspects in fund management

The Inquiry proposes that for each mutual fund (värdepappersfond) or alternative investment fund (AIF), the fund company (fondbolag) or the AIF manager is to submit the information necessary to understand the fund’s investments and their consequences with regard to sustainability, i.e. issues such as environment, working conditions, human rights and anti-corruption. Information on the sustainability aspects that have been taken into account in management, and the method or methods used in sustainability efforts, are to be presented in the fund’s information brochure and annual report. The annual report is to also include a report on follow-up of sustainability efforts. All information must be available on the fund company’s and the AIF manager’s websites.

If the manager does not take account of any sustainability aspects in his or her management of a fund, information to this effect must

be available on the manager’s website and in the fund’s information brochure and annual report (Chapter 4).

Information concerning the level of activity in fund management

The Inquiry proposes that in the case of a mutual fund (värdepappersfond) that is not an index fund, the fund company (fondbolag) must report the measure of activity in its annual report or, if such a measure cannot be calculated, describe in some other way the management of the fund. A measure of activity or a description of the level of activity of fund management is to be available on the fund company’s website. The aim is that an investor should be able to make an assessment of the size of the annual fee in relation to the fund’s level of activity or provided description. The duty to provide information is also to apply to management companies (förvaltningsbolag) certified to manage a mutual fund (värdepappersfond). A similar duty to provide information is also to apply to AIF managers who market their alternative investment funds to nonprofessional investors in Sweden. There should be also a provision requiring funds structured on the basis of company law under the proposed new act on investment companies to provide information regarding the level of activity of fund management (Chapter 5).

A new act on funds under company law

In Sweden, it is not possible to set up a mutual fund or a special fund (a nationally regulated form of alternative investment fund) on the basis of company law. Abroad, however, this legal status is common. To increase Sweden’s competitiveness in relation to other jurisdictions and their fund legislation, a model with funds under company law should also be introduced in Sweden.

The Inquiry proposes a new act on investment companies that builds on relevant provisions in the Swedish Companies Act and where existing provisions in fund legislation are ‘reused’ (Chapter 6). However, realising the proposal will require amendments to tax legislation. Since, under the Inquiry’s terms of reference, the remit does not cover tax issues, the proposal is presented with the pro-

vision that the rules be supplemented with the necessary amendments to the tax rules.

Further measures to simplify and promote competition

The Inquiry proposes a number of amendments to fund legislation aimed at simplifying and enhancing the competitiveness of the Swedish fund industry. The Inquiry proposes, for instance, that also fund companies may keep ‘investment savings accounts’, albeit in limited form (Chapter 7), amendments and clarifications of certain investment and marketing provisions and certain capital adequacy regulations (Chapters 8–10). Furthermore, the Inquiry proposes detailed rules concerning the division of funds, corresponding to rules concerning fund mergers. The Inquiry also proposes that it must be possible for a fund to have special share classes adapted to distributors, who under other regulations are not allowed to receive compensation from third parties (Chapter 11).

Entry into force

The Inquiry proposes that the legislative amendments enter into force on 3 January 2018 (Chapter 12).

1. Författningsförslag

1.1. Förslag till lag (0000:0000) om investeringsbolag

Härigenom föreskrivs följande

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Ett investeringsbolag gör, med kapitaltillskott från allmänheten, kollektiva investeringar i finansiella tillgångar och förvaltar dessa i enlighet med bestämmelserna i 5 kap. eller 5 a kap. lagen (2004:46) om värdepappersfonder. Aktier i investeringsbolaget kan lösas in på begäran av aktieägare.

Av 13 kap. 2 § framgår att Finansinspektionen får bevilja undantag från bestämmelserna i 5 kap. lagen om värdepappersfonder.

2 § I denna lag betyder

1. AIF-förvaltare: detsamma som i 1 kap. 3 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

2. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

3. extern förvaltare: ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller en AIF-förvaltare som har utsetts att förvalta ett investeringsbolag,

4. fondbolag: detsamma som i 1 kap. 1 § 8 lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

5. fondföretag: detsamma som i 1 kap. 1 § 9 lagen om värdepappersfonder,

6. förvaltningsbolag: ett bolag som hör hemma inom EES och som i sitt hemland har tillstånd att förvalta ett fondföretag och som har tillstånd att förvalta ett investeringsbolag enligt 1 kap. 6 b § lagen om värdepappersfonder,

7. investeringsbolag: ett bolag som har bildats, fått tillstånd och registrerats enligt denna lag och som bedriver sådan verksamhet som avses i 1 §.

8. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 3 § representerar tio procent eller mer av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av investeringsbolaget,

9. matarfond: detsamma som i 1 kap. 1 § 18 lagen om värdepappersfonder,

10. matarfondföretag: detsamma som i 1 kap. 1 § 19 lagen om värdepappersfonder,

11. matarinvesteringsbolag: ett investeringsbolag som inte har beviljats undantag enligt 13 kap. 2 § och vars medel placeras i enlighet med tillstånd enligt 5 a kap. 6 § lagen om värdepappersfonder,

12. mottagarfond: detsamma som i 1 kap. 1 § 20 lagen om värdepappersfonder,

13. mottagarfondföretag: detsamma som i 1 kap. 1 § 21 lagen om värdepappersfonder,

14. mottagarinvesteringsbolag: ett investeringsbolag som inte har beviljats undantag enligt 13 kap. 2 § och som

a) har minst ett matarinvesteringsbolag, en matarfond eller ett matarfondföretag bland sina andelsägare,

b) inte är ett matarinvesteringsbolag, och

c) vars medel inte placeras i ett matarinvesteringsbolag, en matarfond eller ett matarfondföretag,

15. nära förbindelser: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen om värdepappersfonder,

16. professionell investerare: en sådan investerare som avses i 8 kap. 16 eller 17 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

17. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 20 § lagen om värdepappersmarknaden

18. självförvaltande investeringsbolag: investeringsbolag som inte har utsett en extern förvaltare för förvaltning av investeringsbolaget,

19. specialfond: detsamma som i 1 kap. 11 § 23 lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, och

20. värdepappersfond: detsamma som i 1 kap. 1 § 27 lagen om värdepappersfonder,

3 § Vid bedömningen av om ett innehav utgör ett kvalificerat innehav enligt 2 § 8 ska följande bestämmelser i 4 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument tillämpas:

– 2 § första stycket 1 om depåbevis, – 4 § första stycket, andra stycket 1–8 samt tredje och femte styckena om beräkning av innehavet,

– 5 § andra stycket om beräkning av antalet aktier eller röstetal, – 12 § 1 och 2 om undantag för aktier som innehas för clearing och avveckling eller förvaltas för någon annans räkning,

– 13 § om aktier som ingår i handelslager, – 14 § om aktier som innehas av marknadsgaranter, samt – 16 och 17 §§ om undantag för vissa moderföretag. Vid bedömningen ska också tillämpas föreskrifter – om aktier som innehas av marknadsgaranter, som har meddelats med stöd av 7 kap. 1 § 3 lagen om handel med finansiella instrument eller 23 kap. 15 § 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och

– om undantag för vissa moderföretag, som har meddelats med stöd av 7 kap. 1 § 4 lagen om handel med finansiella instrument.

Aktier som ett värdepappersinstitut som avses i 1 kap. 5 § 27 lagen om värdepappersmarknaden eller ett kreditinstitut som avses i 1 kap. 5 § 17 samma lag och som driver finansieringsrörelse, innehar till följd av verksamhet enligt 2 kap. 1 § 6 samma lag ska dock inte beaktas vid bedömningen, under förutsättning att

1. rösträtten inte utnyttjas eller används på annat sätt för att ingripa i emittentens förvaltning, samt

2. aktierna avyttras inom ett år från förvärvet. Tredje stycket ska tillämpas även på aktier som innehas under motsvarande förutsättningar av ett utländskt värdepappersföretag eller av ett utländskt kreditinstitut som driver finansieringsrörelse.

Aktiekapital

4 § Ett investeringsbolag ska ha ett aktiekapital som motsvarar nettovärdet av bolagets tillgångar, värderade enligt de grunder som anges i bolagsordningen. Varje aktie representerar en lika stor andel av aktiekapitalet.

5 § För investeringsbolag gäller bestämmelserna i 1 kap. 3 § första stycket samt 1113 §§aktiebolagslagen (2005:551).

2 kap. Bildandet av investeringsbolag

1 § För bildandet av ett investeringsbolag gäller bestämmelserna i 2 kap.127 §§aktiebolagslagen (2005:551).

Utöver det som anges i 2 kap. 23 § aktiebolagslagen får ett investeringsbolag registreras endast om bolaget har fått tillstånd enligt 10 kap.

3 kap. Bolagsordning

1 § Bolagsordningen ska ange

1. bolagets firma och förvaringsinstitutets namn,

2. om bolaget har en styrelse som består av fysiska personer:

a) den ort i Sverige där bolagets styrelse ska ha sitt säte,

b) antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter,

c) antalet eller lägsta och högsta antalet styrelsesuppleanter,

3. om bolaget har en extern förvaltare: namnet på förvaltaren,

4. om bolaget har utsett en extern förvaltare som styrelse,

5. om bolaget är självförvaltande: bolagets startkapital,

6. antalet eller lägsta och högsta antalet revisorer,

7. hur bolagsstämma ska sammankallas,

8. den tid som bolagets räkenskapsår ska omfatta,

9. det som anges i 4 kap. 8 § andra stycket 2–10, 12 och 13 samt tredje stycket lagen (2004:46) om värdepappersfonder, varvid det som där sägs om fonden ska gälla investeringsbolaget, det som sägs om fondandelar ska gälla aktier och det som sägs om fondbolaget ska gälla självförvaltande investeringsbolag,

10. inskränkningar i rätten att lösa in aktier enligt 6 kap. 4 §, 11. om allmänheten kan teckna aktier i bolaget eller om den möjligheten är begränsad till en avgränsad krets investerare, och

12. en beskrivning av beviljade undantag enligt 13 kap. 2 §.

2 § Ändringar i bolagsordningen beslutas av bolagsstämman eller, om bolaget har utsett en extern förvaltare, av förvaltaren. För investeringsbolag gäller bestämmelserna om bolagsstämmans beslut

i 7 kap. aktiebolagslagen (2005:551). Därutöver krävs Finansinspektionens godkännande av ändringar i bolagsordningen.

Ändringar i bolagsordningen ska godkännas av Finansinspektionen, om

1. innehållet i bolagsordningen även efter ändringarna är skäligt för aktieägarna, och

2. en underrättelse som ska lämnas till aktieägarna enligt 3 § uppfyller kraven i andra stycket i den paragrafen.

Finansinspektionen ska underrätta investeringsbolaget om sitt beslut med anledning av ansökan om godkännande av ändringar i bolagsordningen inom två månader från det att en fullständig ansökan har lämnats in till inspektionen.

3 § Vid godkännande av ändringar i bolagsordningen får Finansinspektionen besluta att bolagsordningen inte får tillämpas förrän en viss tid förflutit efter beslutet om godkännande.

Vid godkännande av ändringar i bolagsordningen får Finansinspektionen besluta att berörda aktieägare ska underrättas om ändringarna. En sådan underrättelse ska innehålla lämplig information om syftet med ändringarna och vilka konsekvenser de kan få för aktieägarna. I förekommande fall ska underrättelsen även innehålla information om rätten till inlösen enligt 4 §.

4 § Om en ändring av bolagsordningen är av väsentlig betydelse för aktieägare, ska Finansinspektionen besluta att berörda aktieägare ska ha rätt att få sina aktier inlösta innan den ändrade bolagsordningen börjar tillämpas, utan att andra avgifter tas ut än vad som motsvarar kostnaderna för att avveckla värdepapper med anledning av begärd inlösen. Möjlighet att begära inlösen ska ges under minst 30 dagar från dagen för underrättelse enligt 3 §.

5 § För investeringsbolag gäller bestämmelserna i 3 kap.5 och 710 §§aktiebolagslagen (2005:551).

4 kap. Aktierna

1 § Aktierna i ett investeringsbolag ska medföra lika rätt till bolagets egendom, om inte annat följer av andra stycket.

I ett investeringsbolag får det finnas aktier av olika slag. Aktieslag i ett och samma investeringsbolag får vara förenade med olika villkor för röstvärde, utdelning, avgifter, lägsta teckningsbelopp, distribution och valutasäkring, samt i vilken valuta aktierna tecknas och inlöses. Aktierna i ett aktieslag ska medföra lika rätt till investeringsbolagets egendom.

Värdet av en aktie är investeringsbolagets aktiekapital delat med antalet aktier. Om det finns aktieslag ska värdet av en aktie dock bestämmas med beaktande av de villkor som är förenade med aktieslaget.

Vid beräkningen av aktiekapitalets storlek ska bolagets tillgångar och skulder värderas med ledning av gällande marknadsvärde.

Investeringsbolaget ska fortlöpande och minst en gång varje vecka beräkna och på lämpligt sätt offentliggöra aktievärdet.

2 § Aktier i ett investeringsbolag kan fritt överlåtas och förvärvas.

Är lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument inte tillämplig på aktierna i investeringsbolaget, tillämpas i fråga om överlåtelse eller pantsättning av en aktie i stället 31 § lagen (1936:81) om skuldebrev. I så fall ska det som i den bestämmelsen sägs om gäldenären gälla investeringsbolaget eller, om aktierna är förvaltarregistrerade, förvaltaren.

3 § En aktieägare får inte utöva de rättigheter gentemot bolaget som aktierna ger förrän han eller hon är införd i aktieägarregistret.

Därutöver gäller bestämmelserna i 4 kap.3943 och 4650 §§aktiebolagslagen (2005:551).

5 kap. Aktieägarregister

1 § I ett investeringsbolag ska finnas ett register över samtliga aktieägare. I fråga om automatiserad och viss manuell behandling av personuppgifter finns bestämmelser i personuppgiftslagen (1998:204).

Om lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument är tillämplig på aktierna i bolaget, förs

registret av en värdepapperscentral. Investeringsbolaget har rätt till insyn i registret.

Om lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument inte är tillämplig på aktierna i bolaget, ska den som för registret i detta anteckna inskränkningar enligt 13 kap. 19 § första stycket 4 eller 14 kap. 21 § första stycket 4 föräldrabalken.

Investeringsbolaget ska till varje aktieägare skriftligen bekräfta att dennes aktieinnehav har registrerats. Av bekräftelsen ska det framgå investeringsbolagets och, i förekommande fall, aktieslagets beteckning samt namnen på den externa förvaltaren och förvaringsinstitutet. Vidare ska det framgå var informationsbroschyren enligt 15 kap. 1 §, faktabladet enligt 15 kap. 3 § samt årsberättelsen och halvårsredogörelsen enligt 15 kap. 5 § finns att tillgå.

2 § Har en aktieägare lämnat sina aktier för förvaltning till någon som har fått tillstånd till registrering som förvaltare, får förvaltaren på aktieägarens uppdrag anges i det register som avses i 1 § första stycket i stället för aktieägaren. I registret ska det särskilt anmärkas att aktien förvaltas för någon annans räkning. Förvaltaren ska skyndsamt till aktieägaren eller den som förvaltaren har antecknat i aktieägarens ställe lämna den information förvaltaren får från investeringsbolaget, om inte aktieägaren avstått från sådan information.

Information som avser ändring av bolagsordningen enligt 3 kap. 4 § eller 5 a kap. 7 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, eller som avser fusion enligt 8 kap. 8 § eller delning enligt 8 kap. 32 § lagen om värdepappersfonder, ska dock alltid lämnas till aktieägaren eller den som förvaltaren har antecknat i aktieägarens ställe.

Om registret förs av någon annan än en värdepapperscentral, ska Finansinspektionen pröva frågor om tillstånd till registrering som förvaltare.

Ett tillstånd att registreras som förvaltare får förenas med särskilda villkor för att tillgodose allmänna och enskilda intressen. Ett tillstånd ska återkallas av Finansinspektionen, om ett villkor för tillståndet har åsidosatts och avvikelsen är betydande eller om förutsättningarna för tillståndet inte längre uppfylls.

Den som har tillstånd som förvaltare av fondandelar enligt 4 kap. 12 § lagen om värdepappersfonder ska anses ha tillstånd också enligt första stycket.

6 kap. Utfärdande och inlösen av aktier

1 § En aktie i ett investeringsbolag ska, på begäran av dess ägare, omedelbart lösas in om det finns medel tillgängliga i bolaget. Om medel för inlösen behöver anskaffas genom försäljning av egendom som ingår i bolaget, ska försäljning ske och inlösen verkställas så snart som möjligt.

Första stycket gäller inte om aktierna är upptagna till handel på en reglerad marknad och det är säkerställt att andelarnas noterade värde inte i väsentlig mån avviker från det värde som avses i 4 kap. 1 § fjärde stycket.

När likvidation har inletts får aktier inte utfärdas eller lösas in.

2 § Ett investeringsbolag får senarelägga utfärdande och inlösen av aktier, om det finns särskilda skäl för åtgärden och den är motiverad av hänsyn till aktieägarnas intresse.

Investeringsbolaget ska utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen samt berörda investerare och aktieägare om åtgärden. Bolaget ska också underrätta behöriga myndigheter i andra länder inom EES där aktierna marknadsförs.

Investeringsbolaget ska sedan orsakerna till senareläggningen upphört underrätta Finansinspektionen om detta.

3 § Finansinspektionen får besluta att ett investeringsbolag ska senarelägga utfärdande och inlösen av aktier, om det är i aktieägarnas eller allmänhetens intresse.

4 § Bolagsordningen för ett investeringsbolag som har fått undantag enligt 13 kap. 2 § får, under förutsättning av Finansinspektionens godkännande, innehålla begränsningar av möjligheten att teckna och lösa in aktier. Om icke-professionella investerare kan teckna aktier i investeringsbolaget ska aktieägarna kunna lösa in sina aktier minst en gång om året.

7 kap. Bolagsstämma

1 § För investeringsbolag gäller bestämmelserna i 7 kap. aktiebolagslagen (2005:551) om publika bolag, vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad. Det som där sägs om aktieboken ska för investeringsbolag avse aktieägareregistret.

Om bolagsstämman i ett investeringsbolag har utsett en extern förvaltare att förvalta bolaget, ska aktiebolagslagens bestämmelser om bolagsstämma tillämpas endast i de fall som anges i 2 §. I andra fall fattar den externa förvaltaren de beslut som enligt aktiebolagslagen fattas av bolagsstämman.

2 § En extern förvaltare ska kalla till extra bolagsstämma i investeringsbolaget, om ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget skriftligen begär att en sådan bolagsstämma sammankallas för att behandla frågan om förvaltarens entledigande. En extern förvaltare ska också kalla till extra bolagsstämma i investeringsbolaget för godkännande av överlåtelse av förvaltningen enligt 8 kap. 5 §.

Därvid ska bestämmelserna i 7 kap. aktiebolagslagen (2005:551) om bolagsstämma tillämpas. Det som där sägs om styrelse och verkställande direktör ska avse den externa förvaltaren.

Kallelse till bolagsstämma som avses i första stycket ska utfärdas inom två veckor från det att begäran kom in till bolaget.

8 kap. Bolagets ledning

1 § För investeringsbolag gäller bestämmelserna om publika aktiebolag i 8 kap. aktiebolagslagen (2005:551), med de tillägg som följer av detta kapitel.

För investeringsbolag som har utsett en extern förvaltare till styrelse gäller inte 8 kap. 10 § aktiebolagslagen.

2 § Ett investeringsbolag som inte har beviljats undantag enligt 13 kap. 2 § får utse ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag att förvalta bolaget.

Ett investeringsbolag som har beviljats undantag enligt 13 kap. 2 § får utse en AIF-förvaltare att förvalta bolaget.

Fondbolaget, förvaltningsbolaget eller AIF-förvaltaren (den externa förvaltaren) svarar i så fall för samtliga de uppgifter som åligger ett investeringsbolag, dess styrelse och verkställande direktör.

I ett investeringsbolag som för sin förvaltning har utsett en extern förvaltare får förvaltaren utses till bolagets styrelse.

Beslut om att utse en extern förvaltare fattas av bolagsstämman enligt de bestämmelser i aktiebolagslagen (2005:551) som avser beslut om att utse styrelse i ett aktiebolag.

3 § Det åligger styrelsen eller, om investeringsbolaget har utsett en extern förvaltare, den externa förvaltaren att se till att ett investeringsbolags medel förvaltas enligt bestämmelserna i denna lag och bolagsordningen.

4 § Ett investeringsbolag ska underrätta Finansinspektionen om ändringar i bolagets ledning.

5 § En extern förvaltare får efter bolagsstämmans godkännande och tillstånd av Finansinspektionen överlåta förvaltningen av ett investeringsbolag till en annan extern förvaltare. Tillstånd ska beviljas om det finns skäl att anta att den externa förvaltaren har förmåga att fullgöra uppdraget.

9. Revision

1 § Ett investeringsbolag ska ha minst en revisor. För revision gäller bestämmelserna i 9 kap.248 §§aktiebolagslagen (2005:551), med de tillägg som följer av detta kapitel.

Vad som sägs om bolaget i 9 kap. 17 § ska avse investeringsbolaget och extern förvaltare.

2 § Finansinspektionen har rätt att förordna en eller flera revisorer att tillsammans med övriga revisorer delta i revisionen av ett investeringsbolag. Inspektionen får när som helst återkalla ett sådant förordnande och utse en ny revisor.

Den av Finansinspektionen utsedde revisorn har rätt att få skäligt arvode av bolaget för sitt arbete. Storleken på arvodet beslutas av Finansinspektionen.

3 § En revisor ska omedelbart rapportera till Finansinspektionen om han eller hon, när ett uppdrag i ett investeringsbolag fullgörs, får kännedom om förhållanden som

1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av någon författning som reglerar bolagets verksamhet,

2. kan påverka bolagets fortsatta drift negativt, eller

3. kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 9 kap. 33 eller 34 § aktiebolagslagen (2005:551).

10 kap. Tillstånd

1 § För att driva verksamhet som investeringsbolag krävs tillstånd från Finansinspektionen. Tillstånd ska ges om

1. bolaget har sitt huvudkontor i Sverige,

2. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet,

3. den som ska ingå i styrelsen för ett självförvaltande investeringsbolag eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett investeringsbolag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift,

4. den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i ett självförvaltande investeringsbolag bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett investeringsbolag,

5. den som har utsetts till extern förvaltare har erforderligt tillstånd,

6. det finns skäl att anta att en extern förvaltare som har utsetts har förmåga att fullgöra uppdraget,

7. bolagsordningen överensstämmer med bestämmelserna i denna lag, och

8. bolaget uppfyller de villkor som i övrigt anges i denna lag.

2 § Vid bedömningen enligt 1 § 4 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att

1. innehavaren kommer att motverka att investeringsbolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet, eller

2. innehavet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i investeringsbolaget är ett blandat finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen av innehavarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Om investeringsbolaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av bolaget.

Om investeringsbolagets förvaringsinstitut är en i Sverige etablerad filial till ett kreditinstitut med säte i ett annat land inom EES, får Finansinspektionen som ett villkor för tillståndet föreskriva att bolagets tillgångar ska förvaras här i landet. Detta gäller dock inte om tillgångarna ska förvaras hos ett utländskt förvaringsinstitut enligt 3 kap. 2 § tredje stycket lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller 9 kap. 13 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

3 § Ett självförvaltande investeringsbolag ska ha ett startkapital som vid tidpunkten för beslut om tillstånd motsvarar minst 300 000 euro.

Startkapitalet ska utgöras av lån som är efterställda aktieägarnas rätt till bolagets kapital och utdelning, och ska placeras i likvida tillgångar som inte får innehålla spekulativa positioner.

Låneförbudet i 5 kap. 23 § 1 lagen (2004:46) om värdepappersfonder är inte tillämpligt på lån som avses i andra stycket.

Ansökan om tillstånd

4 § Ansökan om tillstånd ska göras innan bolaget har registrerats i aktiebolagsregistret. Till ansökan ska fogas en plan för den tilltänkta verksamheten (verksamhetsplan) som också innehåller en översiktlig beskrivning av ett självförvaltande investeringsbolags organisation.

5 § Ett investeringsbolag ska inom sex månader från det att en fullständig ansökan har lämnats in underrättas om Finansinspektionens beslut i tillståndsfrågan. Ett investeringsbolag får inleda sin verksamhet så snart bolaget har registrerats i aktiebolagsregistret.

11 kap. Gränsöverskridande verksamhet

1 § Avser ett investeringsbolag, som inte har beviljats undantag enligt 13 kap. 2 §, att marknadsföra aktier i ett annat land inom

EES, ska bolaget underrätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas. Bestämmelser om vilka uppgifter och handlingar som underrättelsen ska innehålla finns i kommissionens förordning (EU) nr 584/2010 av den 1 juli 2010 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG vad gäller den skriftliga anmälans och fondföretagsintygets form och innehåll, elektronisk kommunikation mellan behöriga myndigheter i samband med anmälan, förfaranden för kontroller på plats och utredningar samt informationsutbyte mellan behöriga myndigheter.

Finansinspektionen ska inom tio arbetsdagar från det att en fullständig underrättelse togs emot lämna över den till behörig myndighet i det land där verksamheten ska drivas. Tillsammans med underrättelsen ska inspektionen även lämna ett intyg om att investeringsbolaget uppfyller kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG. Finansinspektionen ska meddela investeringsbolaget när inspektionen lämnar över underrättelsen.

Investeringsbolaget ska offentliggöra de handlingar som lämnats tillsammans med underrättelsen.

12 kap. Verksamhetsregler

1 § Ett investeringsbolag ska ha sunda rutiner för

1. förvaltning av verksamheten och redovisning,

2. intern kontroll, och

3. drift och förvaltning av sina informationssystem. Investeringsbolaget ska särskilt – upprätta och tillämpa regler för styrelseledamöters och anställdas egna affärer med finansiella instrument,

– dokumentera samtliga transaktioner som bolaget har genomfört, och

– ha en organisation som minskar risken för intressekonflikter som kan påverka aktieägares intressen negativt.

2 § Skyldigheten enligt 8 kap. 46 a § aktiebolagslagen (2005:551) för styrelsen i ett publikt aktiebolag att årligen fastställa en skriftlig arbetsordning för sitt arbete gäller även för styrelsen i ett investeringsbolag. Detsamma gäller skyldigheten enligt 8 kap. 46 b § samma lag för styrelsen i ett publikt aktiebolag att i skriftliga instruktioner ange arbetsfördelningen mellan bolagsorganen.

Styrelsens ordförande ska bevaka att styrelsen fullgör de uppgifter som anges i denna paragraf.

3 § Ett investeringsbolag ska driva sin verksamhet på ett hederligt, rättvist och professionellt sätt och även i övrigt så att allmänhetens förtroende för fondmarknaden upprätthålls.

Investeringsbolaget ska ha tillräckliga resurser och rutiner för att verksamheten ska kunna fungera väl. Bolaget ska vidta alla rimliga åtgärder för att förhindra att aktieägares intressen påverkas negativt av intressekonflikter.

4 § Den som har insyn i ett investeringsbolags dagliga handel får inte för egen räkning förvärva finansiella instrument från investeringsbolaget eller sälja finansiella instrument till investeringsbolaget eller i övrigt handla med investeringsbolaget, om han eller hon samtidigt är

1. styrelseledamot eller styrelsesuppleant,

2. revisor eller revisorssuppleant, eller

3. innehavare av en ledande befattning.

Förbudet gäller också för den som i övrigt genom ett förvaltningsuppdrag eller liknande har insyn i investeringsbolagets dagliga handel.

Förbudet omfattar inte köp och försäljning av aktier i investeringsbolaget för egen räkning.

Styrelsen ska skriftligen underrätta den som har en sådan ledande befattning i investeringsbolaget som anges i första stycket 3 och den som har insyn i investeringsbolagets dagliga handel enligt andra stycket om förbudet.

5 § Enskildas förhållanden till ett investeringsbolag, en extern förvaltare eller ett förvaringsinstitut får inte obehörigen röjas.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

6 § Ett investeringsbolag och ett förvaringsinstitut är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare.

Om skyldighet för investeringsbolag och förvaringsinstitut att lämna uppgifter till överförmyndaren finns bestämmelser i 16 kap. 10 a § föräldrabalken.

7 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 6 § får förordna att investeringsbolaget eller förvaringsinstitutet samt bolagets eller institutets styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 6 § eller att det pågår en förundersökning eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål får dock förbudet tidsbegränsas endast om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förordnandet ska upphöra.

8 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 7 §.

13 kap. Placeringsregler

1 § Ett investeringsbolag ska ha en lämplig fördelning av placeringar med hänsyn till den riskspridning som är förenad med bolagets placeringsinriktning enligt bolagsordningen.

För ett investeringsbolag gäller bestämmelserna i 5 kap. eller 5 a kap. lagen (2004:46) om värdepappersfonder. Vad som där sägs om värdepappersfonden ska gälla investeringsbolaget och vad som sägs om fondbolaget ska gälla självförvaltande investeringsbolag.

Utöver det som anges i första och andra styckena får ett investeringsbolag förvärva fast eller lös egendom som är av väsentlig betydelse för det direkta utövandet av dess verksamhet.

2 § Finansinspektionen får bevilja undantag från kraven i 1 § andra stycket. Finansinspektionen får också tillåta att ett investeringsbolag placerar i derivatinstrument med andra underliggande tillgångar än de som anges i 5 kap. 12 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, om instrumenten är föremål för handel på någon finansiell marknad och inte medför en skyldighet att leverera den underliggande tillgången.

3 § För ett självförvaltande investeringsbolag som har beviljats undantag enligt 2 §, tillämpas 3 kap.1, 3, 510 §§, 4 kap.1, 6, 7, 911 §§, 6 kap.36 §§, 8 kap.313, 1618, 21 och 22 §§, 10 kap.1, 810 §§ och 11 kap. lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, samt kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn.

4 § Med undantag för 5 a kap. 54 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder gäller för matar- och mottagarinvesteringsbolag bestämmelserna i den lagen om matar- och mottagarfonder. Det som där sägs om fondbolag som förvaltar matar- eller mottagarfonden gäller fondbolag som förvaltar ett matar- eller mottagarinvesteringsbolag samt ett självförvaltande matar- eller mottagarinvesteringsbolag, det som sägs om värdepappersfond gäller investeringsbolag, det som sägs om fondbestämmelserna gäller bolagordningen och det som sägs om fondandelar gäller aktier i investeringsbolaget.

14 kap. Uppdragsavtal

1 § I syfte att effektivisera ett investeringsbolags verksamhet får bolaget uppdra åt någon annan att utföra visst arbete eller vissa funktioner som ingår i verksamheten. Ett sådant uppdrag får inte vara av sådan omfattning eller karaktär att investeringsbolaget lämnar ifrån sig all verksamhet eller så stor del av verksamheten att investeringsbolaget inte längre har möjlighet att ta till vara aktieägarnas gemensamma intressen eller i övrigt inte kan uppfylla de skyldigheter som följer av denna lag. Ett lämnat uppdrag fråntar aldrig investeringsbolaget dess ansvar enligt denna lag.

Uppdragstagaren måste ha tillfredsställande sakkunskap och kompetens med hänsyn till uppdragets innehåll.

Investeringsbolaget ska i ett avtal med uppdragstagaren, som avser förvaltningen av bolaget eller därmed sammanhängande administration, förbehålla sig rätten att övervaka den anförtrodda verksamheten, att ge de anvisningar som behövs för en sund förvaltning samt att med omedelbar verkan säga upp avtalet, om en sådan uppsägning är i aktieägarnas gemensamma intresse.

Ett fondbolags, ett förvaltningsbolags eller en AIF-förvaltares förvaltning av ett investeringsbolag enligt 8 kap. 2 § innebär inte ett uppdragsavtal enligt bestämmelserna i detta kapitel.

2 § Omfattar ett uppdrag enligt 1 § att någon för investeringsbolagets räkning ska förvalta bolagets tillgångar, ska avtalet innehålla riktlinjer för placering av bolagets medel. Investeringsbolaget ska tillförsäkra sig en rätt att regelbundet se över och vid behov ändra dessa riktlinjer.

Ett förvaltningsuppdrag får ges till

1. företag som står under Finansinspektionens tillsyn och som har fått inspektionens tillstånd att förvalta värdepappersfonder, alternativa investeringsfonder eller investeringsbolag eller att utföra diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument,

2. företag med säte i ett annat land inom EES, om företaget står under tillsyn av behörig myndighet i hemlandet och har tillstånd att driva verksamhet motsvarande den som avses i 1, och

3. annat utländskt företag under förutsättning att

a) företaget står under tillsyn av behörig myndighet i hemlandet,

b) företaget har tillstånd att driva verksamhet motsvarande den som avses i 1, och

c) ett samarbete kan ske mellan Finansinspektionen och behörig myndighet i hemlandet.

3 § Ett förvaltningsuppdrag får inte ges till investeringsbolagets förvaringsinstitut eller något annat företag vars intressen kan komma i konflikt med investeringsbolagets eller aktieägarnas intressen.

4 § Avser ett investeringsbolag att uppdra åt någon annan att för bolagets räkning förvalta tillgångarna eller sköta därmed sammanhängande administration ska bolaget anmäla detta och ge in uppdragsavtalet till Finansinspektionen.

Om Finansinspektionen finner att ett uppdragsavtal strider mot denna lag, eller att avtalet hindrar en effektiv tillsyn av investeringsbolaget, ska inspektionen förelägga bolaget att hos motparten begära de ändringar som behövs för att avtalet ska uppfylla lagens krav.

15 kap. Information om investeringsbolag

Informationsbroschyr

1 § För varje investeringsbolag ska det finnas en aktuell informationsbroschyr.

Informationsbroschyren ska innehålla

1. bolagsordningen,

2. de ytterligare uppgifter som behövs för att man ska kunna bedöma bolaget och den risk som är förenad med att investera i det,

3. en tydlig och lättbegriplig förklaring av bolagets riskprofil,

4. uppgifter om det arbete eller de funktioner som bolaget får uppdra åt någon annan att utföra enligt 14 kap. 1 och 2 §§,

5. uppgifter om vilka tillgångsslag bolagets medel får placeras i, och

6. för det fall bolagets medel får placeras i derivatinstrument, uppgifter om i vilket syfte och hur det möjliga resultatet av användningen av derivatinstrument kan påverka bolagets riskprofil.

2 § I informationsbroschyren och i allt övrigt marknadsföringsmaterial avseende bolaget ska följande uppgifter anges på en framträdande plats:

1. bolagets placeringsinriktning, för det fall medel i bolaget placeras i andra tillgångar än överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument eller om de placeras i aktier eller skuldförbindelser i syfte att efterbilda sammansättningen av ett visst aktieindex eller index för skuldförbindelser enligt 5 kap. 7 § lagen (2004:46)om värdepappersfonder,

2. om bolagets värde kan variera kraftigt på grund av sammansättningen av bolagets tillgångar och de förvaltningsmetoder bolaget använder sig av,

3. om bolaget har tillstånd enligt 5 kap. 8 § lagen om värdepappersfonder, de emittenter eller garanter som gett ut eller garanterat sådana skuldförbindelser som bolagets medel till mer än 35 procent av bolagets värde placerats i eller avses att placeras i, och

4. om bolaget har fått undantag enligt 13 kap. 2 § samt en beskrivning av undantagen.

Faktablad

3 § För varje investeringsbolag ska det finnas ett aktuellt faktablad.

Faktabladet ska på ett lättbegripligt sätt och i sammanfattning innehålla den grundläggande information som behövs för att investerare ska kunna bedöma bolaget och den risk som är förenad med att investera i det.

Innehållet i faktabladet ska vara rättvisande och tydligt och får inte vara vilseledande. Det ska stämma överens med relevanta delar i informationsbroschyren.

Bestämmelser om hur faktabladet för ett investeringsbolag ska vara utformat och om dess innehåll finns i kommissionens förordning (EU) nr 583/2010 av den 1 juli 2010 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG rörande basfakta för investerare och villkor som ska uppfyllas när faktablad med basfakta för investerare eller prospekt tillhandahålls på annat varaktigt medium än papper eller på en webbplats.

4 § Investeringsbolaget ska, på begäran av en aktieägare eller den som avser att köpa aktier i investeringsbolaget, lämna kompletterande information om riskhanteringen för bolaget, innehållande de kvantitativa gränser som gäller för placeringen av bolagets medel, de metoder som valts för förvaltningen samt den senaste utvecklingen av risknivåer och avkastning från de viktigaste kategorierna av tillgångar som bolagets medel placeras i.

Årsberättelse och halvårsredogörelse

5 § Investeringsbolaget ska lämna

1. en årsberättelse inom fyra månader från räkenskapsårets utgång, och

2. en halvårsredogörelse för räkenskapsårets första sex månader inom två månader från halvårets utgång.

Årsberättelser och halvårsredogörelser ska innehålla den information som behövs för att man ska kunna bedöma investeringsbolagets utveckling och ställning. Handlingarna ska på begäran kostnadsfritt skickas till aktieägarna och finnas att tillgå hos investeringsbolaget och förvaringsinstitutet. Investeringsbolaget ska i samband med att bolaget lämnar sådan information som avses i 9 § tillfråga aktieägarna om de vill ha årsberättelsen och halvårsredogörelsen.

6 § Investeringsbolagets revisorer ska granska de räkenskaper som ligger till grund för årsberättelsen för ett investeringsbolag. Revisionsberättelsen, med eventuella anmärkningar, ska i sin helhet återges i årsberättelsen.

Om Finansinspektionen förordnat en revisor enligt 9 kap. 2 § ska revisorn delta i granskningen.

Tillgång till information

7 § Informationsbroschyren, faktabladet, den senaste årsberättelsen och, i förekommande fall, den halvårsredogörelse som publicerats därefter ska på begäran kostnadsfritt tillhandahållas den som avser att köpa aktier i ett investeringsbolag. Denne ska, med undantag för de fall som avses i 8 kap. 22 a § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, även utan begäran tillhandahållas faktabladet i god tid innan avtal ingås.

Om investeringsbolaget genom marknadsföring erbjuder allmänheten att köpa aktier i bolaget, ska det av erbjudandet framgå att det finns ett faktablad och en informationsbroschyr och var dessa finns att tillgå.

Om information som anges i 2 och 3 §§, och andra stycket denna paragraf samt 5 a kap. 24 § lagen (2004:46)om värdepappersfonder inte lämnas, ska även marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag av bestämmelserna i 29–36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen.

8 § Informationsbroschyrer, faktablad, årsberättelser och halvårsredogörelser ska ges in till Finansinspektionen så snart de färdigställts.

9 § Investeringsbolaget ska varje år skriftligen informera varje aktieägare om hur stort belopp av de totala kostnaderna för bolaget under det närmast föregående året som hänför sig till aktieinnehavet. I informationen ska det anges hur stor del av beloppet som avser förvaltningskostnader, inklusive kostnader för förvaring av bolagets tillgångar.

I fråga om aktier som enligt 5 kap. 2 § lämnats till någon annan för förvaltning ska informationen ges till förvaltaren. Investeringsbolaget får ange ett sammanlagt belopp för alla aktier som lämnats för förvaltning till samma förvaltare.

10 § I fråga om aktieinnehav som är placerade enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande ska den information som anges i 9 § lämnas till det pensionssparinstitut som administrerar sparandet.

Om aktieinnehaven är registrerade i institutets namn (förvaltarregistrerade), ska investeringsbolaget i stället informera om vilka kostnadsbelopp som dagligen belastat bolaget under det närmast föregående kalenderåret, redovisade per aktie. I informationen ska det anges hur stor del av beloppen som avser förvaltningskostnader, inklusive kostnader för förvaring av bolagets tillgångar.

Hållbarhetsinformation

11 § Ett investeringsbolag ska lämna den information som behövs för förståelsen av bolagets förvaltning i hållbarhetsavseende, däribland i frågor som rör miljö, arbetsvillkor, mänskliga rättigheter och anti korruption.

Information enligt första stycket ska ges om

1. vilka hållbarhetsaspekter som beaktas i förvaltningen,

2. den eller de metoder som används för hållbarhetsarbetet, och

3. uppföljningen av hållbarhetsarbetet. Information enligt andra stycket ska finnas tillgänglig på investeringsbolagets webbplats. Därutöver ska information enligt andra stycket 1 och 2 lämnas i informationsbroschyren och årsberättelsen. Information enligt andra stycket 3 ska lämnas i årsberättelsen.

Om investeringsbolaget inte beaktar några hållbarhetsaspekter i sin förvaltning ska, i stället för det som anges i första och andra styckena, information om detta finnas tillgänglig på investeringsbolagets webbplats samt i investeringsbolagets informationsbroschyr och årsberättelse.

Information om förvaltningens aktivitetsgrad

12 § Ett investeringsbolag ska i årsberättelsen redovisa aktivitetsmått eller, om något sådant mått inte kan beräknas, på annat sätt beskriva hur förvaltningen bedrivs, för att en investerare därigenom ska kunna göra en bedömning av den årliga avgiftens storlek i förhållande till investeringsbolagets aktivitetsmått eller lämnad beskrivning.

Aktivitetsmått eller beskrivning ska finnas tillgänglig på fondbolagets webbplats.

Det som sägs i första stycket gäller inte för ett investeringsbolag som placerar sina medel enligt 5 kap. 7 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder.

13 § Bestämmelserna i 3 och 4 §§, 5 § första stycket 2 samt 9–12 §§ ska inte tillämpas på investeringsbolag där möjligheten att teckna aktier i bolaget enligt bolagsordningen är begränsad till professionella investerare.

16 kap. Fusion och delning

1 § För fusion och delning av investeringsbolag gäller, utöver bestämmelserna i detta kapitel, 8 kap. lagen (2004:46) om värdepappersfonder. Det som där sägs om värdepappersfond gäller investeringsbolag och det som sägs om fondbolag gäller självförvaltande investeringsbolag.

2 § Styrelsen för det övertagande investeringsbolaget ska anmäla fusionen eller delningen för registrering i investeringsbolagsregistret.

Styrelsen ska även för registrering anmäla vilka som har utsetts till styrelseledamöter samt, i förekommande fall, revisorer och lekmannarevisorer i investeringsbolaget.

Anmälan enligt första stycket ska göras senast två månader från Finansinspektionens tillstånd till fusionen eller delningen.

17 kap. Registrering

1 § Bolagsverket ska föra ett investeringsbolagsregister för registrering enligt denna lag eller annan författning.

För registrering av ett investeringsbolag gäller 27 kap.17 §§aktiebolagslagen (2005:551) och vad som där sägs om aktiebolagsregistret ska gälla investeringsbolagsregistret. Därutöver gäller att Bolagsverket inte får registrera ett investeringsbolag förrän bolaget har fått tillstånd enligt 10 kap. denna lag.

18 kap. Firma

1 § Ett investeringsbolags firma ska innehålla ordet investeringsbolag eller IB.

Ett investeringsbolags firma får inte innehålla något av orden aktiebolag, AB eller publikt.

För investeringsbolag gäller i övrigt bestämmelserna om firma i 28 kap. 1 § andra och tredje styckena samt 46 §§aktiebolagslagen (2005:551).

19 kap. Förvaringsinstitut

1 § För investeringsbolag som inte har beviljats undantag enligt 13 kap. 2 § gäller bestämmelserna i 3 kap. lagen (2004:46) om värdepappersfonder. Vad som där sägs om en värdepappersfond ska gälla investeringsbolaget och det som sägs om fondbolag ska gälla självförvaltande investeringsbolag.

För investeringsbolag som har beviljats undantag enligt 13 kap. 2 § gäller bestämmelserna i 9 kap. lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Det som där sägs om en alternativ investeringsfond ska gälla investeringsbolaget och det som sägs om AIF-förvaltare ska gälla självförvaltande investeringsbolag.

Avtal som avses i 3 kap. 4 § lagen om värdepappersfonder och 9 kap 3 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska ingås mellan investeringsbolaget och förvaringsinstitutet.

20 kap. Skadestånd

1 § Om en aktieägare tillfogats skada genom att en styrelseledamot eller verkställande direktör i investeringsbolaget, eller en extern förvaltare har överträtt denna lag eller investeringsbolagets bolagsordning, ska styrelseledamoten, verkställande direktören eller den externa förvaltaren ersätta skadan.

21 kap. Likvidation m.m.

1 § För investeringsbolag gäller bestämmelserna i 25 kap. 1–9, 11 § 1, 12 § och 2651 §§aktiebolagslagen (2005:551). Det som där sägs om aktiebolagsregistret ska gälla investeringsbolagsregistret.

2 § Finansinspektionen ska besluta att ett investeringsbolag ska gå i likvidation, om

1. inspektionen har återkallat investeringsbolagets tillstånd,

2. investeringsbolaget saknar styrelse och det fondbolag, förvaltningsbolag eller den AIF-förvaltare som förvaltar bolaget har förlorat sitt tillstånd, ska gå i tvångslikvidation eller har försatts i konkurs, eller

3. investeringsbolaget saknar styrelse och det fondbolag, förvaltningsbolag eller den AIF-förvaltare som förvaltar bolaget har beslutat att upphöra med förvaltningen.

Har ett investeringsbolag varken aktieägare, tillgångar eller skulder får fondbolaget, förvaltningsbolaget eller AIF-förvaltaren, i stället för det som anges i första stycket 3, efter tillstånd av Finansinspektionen avveckla investeringsbolaget. Fondbolaget eller AIFförvaltaren ska, tillsammans med en ansökan om sådant tillstånd, lämna ett intyg från investeringsbolagets revisor om att investeringsbolaget saknar aktieägare och inte har några tillgångar eller skulder.

Finansinspektionen ska anmäla beslut om likvidation till Bolagsverket som ska utse likvidator. För utseende och entledigande av likvidator tillämpas 25 kap. 28 § tredje och fjärde styckena samt 29 § aktiebolagslagen (2005:551).

3 § Vid en likvidation enligt 2 § första stycket 2 eller 3 ska likvidatorn snarast överlåta förvaltningen av investeringsbolaget till en annan extern förvaltare, om Finansinspektionen tillåter det.

4 § Ett investeringsbolag som är ett mottagarinvesteringsbolag får likvideras tidigast tre månader från det att beslut om likvidation har registrerats och en underrättelse om likvidation lämnats till

1. matarfonden, matarinvesteringsbolaget eller det fondbolag som förvaltar matarfonden eller matarinvesteringsbolaget,

2. Finansinspektionen, om mottagarinvesteringsbolaget har en matarfond som är en värdepappersfond eller ett investeringsbolag som andelsägare, och

3. behörig myndighet i matarfondens hemland, om mottagarinvesteringsbolaget har en matarfond som är ett fondföretag som andelsägare.

22 kap. Tillsyn

Tillsynen och dess omfattning

1 § Finansinspektionen har tillsyn över investeringsbolag och förvaringsinstitut.

Tillsynen omfattar att verksamheten drivs enligt denna lag, andra författningar som reglerar verksamheten, bolagsordningen, stadgar eller reglemente och interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet.

Av 10 kap. 1 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder och 13 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder följer att Finansinspektionen har tillsyn över fondbolag, förvaltningsbolag och AIF-förvaltare som har utsetts att förvalta ett investeringsbolag enligt 8 kap. 2 §.

2 § Investeringsbolag och förvaringsinstitut ska lämna Finansinspektionen upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter enligt föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag.

Företagen ska, utöver det som anges i första stycket, lämna Finansinspektionen de upplysningar som inspektionen begär.

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om att vissa uppgifter som enligt 2 § första stycket ska lämnas till Finansinspektionen i stället ska lämnas till

Statistiska centralbyrån.

4 § För övervakningen av att bestämmelserna i denna lag och föreskrifter meddelade med stöd av lagen följs, får Finansinspektionen begära att

1. en fysisk eller juridisk person tillhandahåller uppgifter, handlingar eller annat, och

2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken kommer till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer.

Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.

Finansinspektionen får förelägga den som inte följer en begäran enligt första stycket att fullgöra sin skyldighet.

5 § Om förutsättningarna för extern värdering enligt 8 kap. 12 § andra stycket lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder inte är uppfyllda, får Finansinspektionen i tillsynen av ett självförvaltande investeringsbolag som har beviljats undantag enligt 13 kap. 2 §, kräva att investeringsbolaget utser en annan värderare.

Utförs värderingsfunktionen av investeringsbolaget internt, får Finansinspektionen besluta att investeringsbolagets värderingar ska kontrolleras av en utomstående värderare eller, om det är lämpligt, en revisor.

Platsundersökning

6 § Finansinspektionen får när det är nödvändigt genomföra en undersökning hos

1. ett investeringsbolag, samt

2. ett förvaringsinstitut. Finansinspektionen får även genomföra en undersökning hos ett företag som har fått i uppdrag av ett investeringsbolag att utföra visst arbete eller vissa funktioner, om det behövs för tillsynen av investeringsbolaget.

Samarbete och utbyte av information

7 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Europeiska bankmyndigheten,

Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten samt Euro-

peiska systemrisknämnden i den utsträckning som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG.

8 § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 101.8 och 108.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG.

9 § Finansinspektionen ska inom ramen för sin befogenhet, efter begäran från en behörig myndighet i ett annat land inom EES, lämna eller kontrollera information som behövs för att den utländska myndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG. Den utländska myndigheten får närvara vid en undersökning som utförs av Finansinspektionen.

10 § Finansinspektionen ska inom ramen för sin befogenhet, efter begäran från en behörig myndighet i ett annat land, lämna eller kontrollera information som behövs för att den utländska myndigheten ska kunna utöva sin tillsyn. Detta gäller dock bara i den utsträckning det följer av ett avtal om samarbete som Finansinspektionen, med stöd av regeringens bemyndigande, har ingått med den utländska myndigheten.

Om en begäran avser rättslig hjälp i brottmål, gäller i stället lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Sammankallande av styrelse eller stämma

11 § Finansinspektionen får sammankalla styrelsen i ett investeringsbolag. Inspektionen får även begära att styrelsen kallar till extra stämma. Om styrelsen inte rättar sig efter en sådan begäran, får inspektionen utfärda kallelsen.

Finansinspektionen får närvara vid en stämma och vid ett sådant styrelsesammanträde som inspektionen har sammankallat samt delta i överläggningarna.

Avgifter till Finansinspektionen

12 § Investeringsbolag ska med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.

Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt denna lag.

23 kap. Särskilt om prövning av ägares lämplighet

1 § Om ett direkt eller indirekt förvärv av aktier i ett självförvaltande investeringsbolag skulle medföra att förvärvarens sammanlagda innehav utgör ett kvalificerat innehav, krävs tillstånd av Finansinspektionen för förvärvet. Detsamma gäller ett förvärv som innebär att ett kvalificerat innehav ökas

1. så att det uppgår till eller överstiger 20, 30 eller 50 procent av röstetalet för samtliga aktier, eller

2. så att investeringsbolaget blir dotterbolag. Tillstånd enligt första stycket ska inhämtas före förvärvet. Ansökan om tillstånd ska göras skriftligen. Om förvärvet har gjorts genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller på annat liknande sätt, krävs i stället tillstånd för att förvärvaren ska få behålla aktierna. Förvärvaren ska då ansöka om tillstånd inom sex månader efter förvärvet.

Finansinspektionen ska inom två arbetsdagar från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen skicka en bekräftelse till förvärvaren om att ansökan har tagits emot.

2 § Frågan om tillstånd enligt 1 § till förvärv i ett självförvaltande investeringsbolag får avgöras först efter samråd med behörig myndighet i ett annat land inom EES, om förvärvaren är

1. ett i det landet auktoriserat värdepappersföretag, kreditinstitut, företag för elektroniska pengar, försäkringsföretag eller ett förvaltningsbolag som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG,

2. ett moderföretag till ett sådant företag som avses i 1, eller

3. en fysisk eller juridisk person som kontrollerar ett sådant företag som avses i 1.

3 § Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 §, om förvärvaren bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett självförvaltande investeringsbolag och det kan antas att det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till förvärvarens sannolika påverkan på verksamheten i investeringsbolaget.

Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas

1. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för investeringsbolaget eller vara verkställande direktör i detta bolag eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett självförvaltande investeringsbolag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift,

2. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att investeringsbolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet, och

3. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om förvärvaren är ett blandat finansiellt holdingföretag, ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan investeringsbolaget och någon annan, ska tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av bolaget.

4 § Finansinspektionens beslut i en fråga om tillstånd till förvärv som avses i 1 § ska meddelas inom 60 arbetsdagar från det att den bekräftelse som avses i 1 § tredje stycket skickades (bedömningsperioden). Om Finansinspektionen begär kompletterande uppgifter, får bedömningsperioden förlängas.

Finansinspektionen ska anses ha beviljat tillstånd till förvärvet, om inspektionen inte inom bedömningsperioden har meddelat beslut i fråga om ansökan.

Om Finansinspektionen beviljar tillstånd till ett förvärv, får inspektionen besluta en viss tid inom vilken förvärvet ska genomföras. Inspektionen får besluta att förlänga tiden.

5 § Den som har beslutat att avyttra ett kvalificerat innehav eller en så stor del av ett kvalificerat innehav att innehavet därigenom kommer att understiga någon av de i 1 § första stycket angivna gränserna, ska skriftligen underrätta Finansinspektionen om detta.

6 § När ett självförvaltande investeringsbolag får kännedom om ett förvärv eller en avyttring av aktier i bolaget som kräver tillstånd enligt 1 § eller underrättelse enligt 5 §, ska bolaget snarast anmäla förvärvet eller avyttringen till Finansinspektionen.

När ett självförvaltande investeringsbolag i andra fall får kännedom om att det har nära förbindelser med någon annan, ska bolaget snarast anmäla det till Finansinspektionen.

Ett självförvaltande investeringsbolag ska årligen till Finansinspektionen anmäla namnen på de aktieägare som har ett kvalificerat innehav av aktier i bolaget samt storleken på innehaven.

7 § Om en juridisk person har ett kvalificerat innehav i ett självförvaltande investeringsbolag, ska den juridiska personen snarast anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning till Finansinspektionen.

8 § Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier vid stämman inte får företräda fler aktier än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat

1. om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att investeringsbolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet,

2. om ägaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,

3. om ägaren är ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller

4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier, får innehavaren inte företräda aktierna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.

9 § Finansinspektionen får förelägga en ägare som avses i 8 § första stycket att avyttra så stor del av aktierna att innehavet därefter inte är kvalificerat. En ägare som avses i 8 § andra eller tredje stycket får föreläggas att avyttra så stor del av aktierna att innehavet inte står i strid med inspektionens beslut.

10 § Finansinspektionen får, utöver det som anges i 8 och 9 §§, besluta att en ägare till ett självförvaltande investeringsbolag som inte följer bestämmelserna i 1 eller 5 § ska betala en sanktionsavgift som bestäms i enlighet med 24 kap. 14–16 §§.

11 § Aktier som omfattas av ett förbud enligt 8 § eller föreläggande enligt 9 § ska inte räknas med när det krävs samtycke av ägare till en viss del av aktierna i investeringsbolaget för att ett beslut ska bli giltigt eller en befogenhet ska få utövas. Detta gäller dock inte om en förvaltare har förordnats enligt 11 §.

12 § Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen ansöka om att tingsrätten förordnar en lämplig person att som förvaltare företräda sådana aktier som enligt 8 § inte får företrädas av ägaren. En

sådan ansökan prövas av tingsrätten i den ort där ägaren har sin hemvist. Om ägaren inte har hemvist i Sverige prövas ansökan av Stockholms tingsrätt.

En förvaltare har rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg. Ersättningen ska betalas av ägaren till aktierna och ska på begäran förskotteras av investeringsbolaget. Om den betalningsskyldige inte godtar förvaltarens anspråk, fastställs ersättningen av tingsrätten.

13 § Om ett självförvaltande investeringsbolag har nära förbindelser med någon annan och detta hindrar en effektiv tillsyn av investeringsbolaget, får Finansinspektionen förelägga innehavare av aktier som medför att förbindelserna är nära att avyttra så stor del av aktierna att så inte längre är fallet.

Finansinspektionen får även besluta att den eller de som omfattas av ett föreläggande enligt första stycket inte får företräda aktierna vid stämman. I så fall ska bestämmelserna i 10 § tillämpas.

24 kap. Ingripanden

Ingripanden mot självförvaltande investeringsbolag

1 § Finansinspektionen ska ingripa om ett investeringsbolag har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar bolagets verksamhet, bolagsordningen eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar bolagets verksamhet.

Finansinspektionen ska då mot investeringsbolaget utfärda ett föreläggande att inom viss tid begränsa eller minska riskerna i verksamheten i något avseende eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller göra en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig, ska investeringsbolagets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, en varning meddelas.

Ingripanden mot personer i ledningen av ett självförvaltande investeringsbolag

2 § Beslut om att göra en anmärkning eller meddela en varning enligt 1 § ska riktas mot en styrelseledamot i investeringsbolaget eller dess verkställande direktör, om anmärkningen eller varningen förenas med en skyldighet att betala sanktionsavgift. Beslut om att betala en sanktionsavgift får meddelas sådana personer även utan att

Finansinspektionen gör en anmärkning eller meddelar en varning.

I stället för att återkalla investeringsbolagets tillstånd enligt 1 §, får Finansinspektionen besluta att någon som ingår i bolagets styrelse eller dess verkställande direktör inte längre får vara det eller att ha motsvarande uppdrag eller anställning i ett fondbolag eller en AIF-förvaltare. Ett sådant beslut ska gälla under viss tid, lägst tre och högst tio år, eller, för upprepade allvarliga överträdelser, utan tidsgräns.

Ingripanden enligt första och andra styckena får göras bara om personen i fråga av uppsåt eller oaktsamhet har orsakat investeringsbolagets överträdelse och om överträdelsen består i att investeringsbolaget

1. har fått tillstånd genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,

2. påbörjar förvaltning och marknadsföring av bolaget utan tillstånd enligt 10 kap. 1 §,

3. påbörjar marknadsföring av aktier i bolaget i ett annat land inom EES innan en underrättelse om detta gjorts hos Finansinspektionen i enlighet med 11 kap. 1 § eller 6 kap. 3 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

4. inte uppfyller grundläggande krav på bolagets organisation och drift av dess verksamhet enligt 12 kap. 1 eller 3 § eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 25 kap. 1 § 5 avseende dessa bestämmelser,

5. inte uppfyller kravet på hantering av risker eller att bolagets medel, vid upprepade tillfällen, placeras i strid med de bestämmelser som avses i 13 kap. 1 § med beaktande av om undantag har beviljats enligt 13 kap. 2 §,

6. åsidosätter sina skyldigheter eller på annat sätt överträder det som anges om uppdragsavtal i 14 kap. 1–3 §§ och 4 § första stycket,

7. vid upprepade tillfällen låter bli att upprätta eller tillhandahålla informationsbroschyr, faktablad, årsberättelse och halvårsberättelse i enlighet med 15 kap. 1–8 §§,

8. i strid med 23 kap. 6 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där, eller

9. i strid med 23 kap. 6 § tredje stycket, låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier i bolaget samt storleken på innehavet.

Om en sådan person som anges i tredje stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 23 kap. 1 eller 5 § för förvärv eller avyttring av aktier i bolaget, ska tredje stycket 8 inte gälla för den personen i fråga om dessa aktier.

Beslut om skyldighet att betala sanktionsavgift eller förbud mot att vara styrelseledamot eller verkställande direktör enligt första och andra styckena, får meddelas samtidigt som investerings-bolagets tillstånd återkallas, om en överträdelse enligt tredje stycket är allvarlig och personen i fråga av uppsåt eller grov oaktsamhet har orsakat den.

Det som i denna paragraf sägs om styrelseledamot och verkställande direktör ska tillämpas också på en ersättare för någon av dem.

Ingripande mot fondbolag och en svensk AIF-förvaltare som förvaltar investeringsbolag

3 § För ett fondbolag eller en svensk AIF-förvaltare som förvaltar ett investeringsbolag och som åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar bolagets verksamhet, bolagsordningen eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar bolagets verksamhet gäller 12 kap. 1 § andra stycket lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller 14 kap. 1 § andra stycket lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, om det är fråga om ett investeringsbolag som har beviljats undantag enligt 13 kap. 2 § denna lag.

Ingripanden mot fysiska personer i ledningen för ett fondbolag eller en svensk AIF-förvaltare vilka förvaltar ett investeringsbolag

4 § Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i styrelsen för ett fondbolag eller en svensk AIF-förvaltare vilka förvaltar investeringsbolag, eller mot den som är fondbolagets eller förvaltarens verkställande direktör, om investeringsbolaget

1. har fått tillstånd genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,

2. påbörjar förvaltning och marknadsföring av bolaget utan att tillstånd enligt 10 kap. 1 §,

3. påbörjar marknadsföring av aktier i bolaget i ett annat land inom EES innan en underrättelse om detta gjorts hos Finansinspektionen i enlighet med 11 kap. 1 § eller 3 kap. 6 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

4. inte uppfyller grundläggande krav på organisation och drift av verksamheten enligt 12 kap. 1 eller 3 § eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 25 kap. 1 § 5 avseende dessa bestämmelser,

5. inte uppfyller kravet på hantering av risker eller, vid upprepade tillfällen, placerar medel i investeringsbolaget i strid med de bestämmelser som avses i 13 kap. 1 § med beaktande av om undantag har beviljats enligt 13 kap. 2 §,

6. åsidosätter sina skyldigheter eller på annat sätt överträder det som anges om uppdragsavtal i 14 kap. 1–3 §§ och 4 § första stycket, eller

7. vid upprepade tillfällen låter bli att upprätta eller tillhandahålla informationsbroschyr, faktablad, årsberättelse och halvårsberättelse i enlighet med 15 kap. 1–8 §§.

Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om fondbolagets eller AIF-förvaltarens överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har orsakat överträdelsen.

Ingripande sker genom

1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, eller, för upprepade allvarliga överträdelser, permanent inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett investeringsbolag, fondbolag eller en svensk AIF-förvaltare, eller ersättare för någon av dem, eller

2. beslut om sanktionsavgift.

Det som sägs om styrelseledamot och verkställande direktör i denna paragraf ska tillämpas också på en ersättare för någon av dem.

Ingripande mot förvaringsinstitut

5 § Finansinspektionen ska ingripa om ett förvaringsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar institutets verksamhet, investeringsbolagets bolagsordning eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar institutets verksamhet.

Finansinspektionen ska då utfärda ett föreläggande att inom viss tid begränsa eller minska riskerna i verksamheten i något avseende eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller (ingripa genom att) göra en anmärkning.

I fråga om förvaringsinstitut för ett investeringsbolag som inte har beviljats undantag enligt 13 kap. 2 § tillämpas, i stället för det som sägs i första och andra styckena, 12 kap. 1, 2, 2 a och 6 §§, 7 § andra stycket, 8 och 9 §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder.

Ingripanden mot fysiska personer i ledningen för ett förvaringsinstitut

6 § Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i ett förvaringsinstituts styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om förvaringsinstitutet

1. låter bli att övervaka ett investeringsbolags penningflöden i strid med 9 kap. 9 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

2. låter bli att förvara ett investeringsbolags tillgångar eller på annat sätt överträder det som anges i 9 kap. 10 och 11 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, eller

3. låter bli att utföra sina övriga uppgifter i strid med 9 kap. 12 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om institutets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har orsakat överträdelsen.

Ingripande sker genom beslut om sanktionsavgift.

I fråga om förvaringsinstitut för ett investeringsbolag som inte har beviljats undantag enligt 13 kap. 2 § tillämpas, i stället för det som sägs i första–tredje styckena, 12 kap. 1 b–2 a, 8 a–9 d, och 1114 §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder.

7 § Vid valet av åtgärd eller sanktion ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått.

Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens art, skador som uppstått och graden av ansvar.

Finansinspektionen får avstå från ingripande

1. om en överträdelse är ringa eller ursäktlig,

2. om investeringsbolaget, fondbolaget, AIF-förvaltaren, eller förvaringsinstitutet gör rättelse,

3. om den fysiska personen i fråga har verkat för att investeringsbolaget, fondbolaget AIF-förvaltaren eller förvaringsinstitutet gör rättelse, eller

4. om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot investeringsbolaget, fondbolaget, AIF-förvaltaren, förvaringsinstitutet eller den fysiska personen som bedöms tillräckliga.

8 § Utöver det som anges i 7 § första stycket ska i försvårande riktning beaktas om investeringsbolaget, fondbolaget, AIF-förvaltaren, förvaringsinstitutet eller den fysiska personen i fråga tidigare har begått en överträdelse. Vid denna bedömning bör särskild vikt fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har förflutit mellan de olika överträdelserna.

I förmildrande riktning ska beaktas om

1. investeringsbolaget, fondbolaget, AIF-förvaltaren, förvaringsinstitutet eller den fysiska personen i väsentlig mån genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och

2. investeringsbolaget, fondbolaget, AIF-förvaltaren, eller förvaringsinstitutet snabbt upphört med överträdelsen, eller den fysiska personen snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen.

Ingripanden i särskilda fall

9 § Om någon som ingår i ett investeringsbolags styrelse eller är verkställande direktör inte uppfyller de krav som anges i 10 kap. 1 § 3, ska Finansinspektionens återkalla bolagets tillstånd. Detta får dock ske bara om inspektionen först har påtalat för investeringsbolaget att personen inte uppfyller kraven och han eller hon ändå finns kvar i styrelsen eller som verkställande direktör efter det att en av inspektionen bestämd tid på högst tre månader har gått ut.

I stället för att återkalla tillståndet, får Finansinspektionen besluta att en styrelseledamot eller verkställande direktör inte längre får vara det. Inspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till dess att bolaget har utsett en ny styrelseledamot eller verkställande direktör.

Det som sägs i första och andra styckena om verkställande direktör ska tillämpas även på en ersättare för verkställande direktör.

I fråga om investeringsbolag som för sin förvaltning har utsett ett fondbolag eller en svensk AIF-förvaltare ska, i stället för det som sägs i första–tredje styckena, bestämmelserna i 12 kap. 3 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller 14 kap. 3 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder tillämpas.

10 § Finansinspektionen ska återkalla ett investeringsbolags tillstånd, om bolaget

1. har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,

2. inte inom ett år från det att tillstånd beviljades har börjat driva sådan verksamhet som tillståndet avser,

3. har förklarat sig avstå från tillståndet, eller

4. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan verksamhet som tillståndet avser.

I de fall som avses i första stycket 1, 2 och 4 får i stället varning meddelas om det är tillräckligt.

11 § Om en behörig myndighet har underrättat Finansinspektionen om att ett investeringsbolag eller ett fondbolag eller en svensk

AIF-förvaltare som investeringsbolaget har utsett för sin förvaltning, eller ett förvaringsinstitut har överträtt föreskrifter som gäller i det landet för sådana bolag, förvaltare eller institut, får inspek-

tionen vidta de åtgärder som anges i 1–3, 7 § andra stycket 9 eller 10 § mot investeringsbolaget, fondbolaget eller förvaltaren, eller de åtgärder som anges i 5 § eller 7 § andra stycket mot institutet, om det föreligger någon omständighet som avses där.

Underrättelse om ingripande

12 § Finansinspektionen ska omedelbart underrätta behöriga myndigheter i de andra länder inom EES där aktier i ett investeringsbolag marknadsförs, när någon åtgärd enligt 1–3, 9 eller 10 § har vidtagits mot investeringsbolaget, fondbolaget eller AIF-förvaltaren. En underrättelse ska också göras om ett ingripande har vidtagits i sådana fall som avses i 11 §.

Sanktionsavgift

13 § Om Finansinspektionen har meddelat beslut om anmärkning eller varning enligt denna lag, får inspektionen besluta att investeringsbolaget eller den mot vilken anmärkningen eller varningen riktas mot ska betala en sanktionsavgift. Detsamma gäller vid beslut om återkallelse eller varning i fall som avses i 10 § första stycket 1.

Om ett förvaringsinstitut har meddelats beslut om anmärkning enligt 5 §, får Finansinspektionen besluta att förvaringsinstitutet ska betala en sanktionsavgift.

14 § Sanktionsavgiften för ett investeringsbolag, ett fondbolag, en svensk AIF-förvaltare, eller ett förvaringsinstitut ska fastställas till högst det högsta av

1. ett belopp som per den 17 september 2014 i svenska kronor motsvarade fem miljoner euro,

2. tio procent av bolagets, förvaltarens eller institutets eller, i förekommande fall, eller koncernens omsättning närmast föregående räkenskapsår,

3. två gånger den vinst som bolaget, förvaltaren eller institutet erhållit till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller

4. två gånger de kostnader som bolaget, förvaltaren eller institutet undvikit till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa.

Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Om överträdelsen har skett under investeringsbolagets, fondbolagets, AIF-förvaltarens eller förvaringsinstitutets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får den uppskattas.

Avgiften tillfaller staten.

15 § Sanktionsavgiften för en fysisk person ska fastställas till högst det högsta av

1. ett belopp som per den 17 september 2014 i svenska kronor motsvarade fem miljoner euro,

2. två gånger den vinst som den fysiska personen erhållit till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller

3. två gånger de kostnader som den fysiska personen undvikit till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa.

Avgiften tillfaller staten.

16 § När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 7 och 8 §§, samt till investeringsbolagets, fondbolagets, AIF-förvaltarens, förvaringsinstitutets eller den fysiska personens finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som bolaget, förvaltaren, institutet eller den fysiska personen har erhållit till följd av regelöverträdelsen eller de kostnader som undvikits.

Sanktionsföreläggande

17 § Frågor om ingripanden mot fysiska personer för överträdelser enligt 2, 4 eller 6 § tas upp av Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande.

Ett sanktionsföreläggande innebär att den fysiska personen föreläggs att inom en viss tid godkänna ett ingripande enligt 2 § första och andra styckena, 4 § tredje stycket 1 eller 2 eller 6 § tredje stycket som är bestämt till tid eller belopp.

När föreläggandet har godkänts, gäller det som ett domstolsavgörande som fått laga kraft. Ett godkännande som görs efter den tid som angetts i föreläggandet är utan verkan.

18 § Ett sanktionsföreläggande ska innehålla uppgift om

1. den fysiska person som föreläggandet avser,

2. överträdelsen och de omständigheter som behövs för att känneteckna den,

3. de bestämmelser som är tillämpliga på överträdelsen, och

4. den sanktion som föreläggs personen. Föreläggandet ska också innehålla en upplysning om att ansökan om sanktion kan komma att ges in till domstol, om föreläggandet inte godkänns inom den tid som Finansinspektionen anger.

19 § Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom angiven tid, får Finansinspektionen ansöka hos domstol om att sanktion ska beslutas. En sådan ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut om ingripande mot investeringsbolaget, fondbolaget, AIFförvaltaren eller förvaringsinstitutet för samma överträdelse.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

20 § En sanktion för en överträdelse enligt 2, 4 eller 6 § får beslutas bara om sanktionsföreläggande har delgetts den som sanktionen riktas mot inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum.

Förseningsavgift

21 § Om ett investeringsbolag, ett fondbolag eller en AIF-förvaltare, inte i tid lämnar de upplysningar som bolaget eller förvaltaren är skyldiga att göra enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 25 kap. 1 § 14, får Finansinspektionen besluta att bolaget ska betala en föreningsavgift på högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

Verkställighet av beslut om sanktionsavgift och föreningsavgift

22 § En sanktionsavgift eller förseningsavgift ska betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att ett beslut om att ta ut avgiften fått laga kraft eller sanktionsföreläggandet godkänts eller den längre tid som anges i beslutet eller föreläggandet.

23 § Finansinspektionens beslut om sanktionsavgift eller förseningsavgift får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 22 §.

24 § Om sanktionsavgiften eller förseningsavgiften inte betalas inom den tid som anges i 22 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

25 § En sanktionsavgift eller förseningsavgift som har beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år efter det att beslutet fick laga kraft eller sanktionsföreläggandet godkändes.

Ingripanden mot förvaltningsbolag och AIF-förvaltare med stadgeenligt säte i ett land inom EES

26 § Finansinspektionen ska ingripa mot ett investeringsbolag som förvaltas av ett förvaltningsbolag eller en AIF-förvaltare med stadgeenligt säte i ett annat land inom EES, om förvaltningsbolaget eller AIF-förvaltaren åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar bolagets eller förvaltarens verksamhet i Sverige eller bolagsordningen för det förvaltade investeringsbolaget.

Vid ingripanden som avses i första stycket tillämpas för förvaltningsbolag 12 kap.15 och 16 §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder och för AIF-förvaltare 14 kap.19 och 20 §§ lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Det som i dessa lagar sägs om värdepappersfond, specialfond eller alternativ investeringsfond ska avse investeringsbolag, och det som där sägs om fondbestämmelser ska avse bolagsordning.

Ingripande mot den som saknar tillstånd m.m.

27 § Om någon driver sådan verksamhet som omfattas av denna lag utan att vara berättigad till det, ska Finansinspektionen förelägga den som driver verksamheten att upphöra med den eller ingripa genom beslut om sanktionsavgift enligt bestämmelserna i detta kapitel.

Om det är osäkert om lagen är tillämplig på en viss verksamhet, får inspektionen förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplysningar om verksamheten som inspektionen behöver för att bedöma om så är fallet.

Ett föreläggande enligt denna paragraf som avser ett utländskt företag får riktas mot såväl företaget som den som i Sverige är verksam för företagets räkning.

28 § Ett föreläggande eller förbud enligt denna lag får förenas med vite.

25 kap. Bemyndiganden

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilken information som ska lämnas i en underrättelse enligt 8 kap. 4 §,

2. vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 10 kap. 3 §,

3. på vilket språk underrättelsen enligt 11 kap. 1 § första stycket ska skrivas,

4. hur investeringsbolaget ska offentliggöra handlingarna enligt 11 kap. 1 § tredje stycket,

5. vad ett investeringsbolag ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 1 och 3 §§,

6. vilken information som ska lämnas i underrättelsen till aktieägarna enligt 3 kap. 3 § och på vilket sätt underrättelsen ska lämnas,

7. vilka uppgifter som ska ingå i en informationsbroschyr enligt 15 kap. 1 § för ett investeringsbolag som har beviljats undantag enligt 13 kap. 2 §,

8. vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 15 kap. 3 § för ett investeringsbolag som har beviljats undantag enligt 13 kap. 2 §,

9. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 15 kap. 7 §,

10. på vilket språk informationen enligt 15 kap. 7 § ska tillhandahållas,

11. vad informationen enligt 15 kap. 11 § ska innehålla, 12. vad informationen enligt 15 kap. 12 § ska innehålla. 13. om ingivning av anmälningar i registreringsärenden, 14. vilka upplysningar som investeringsbolag och förvaringsinstitut ska lämna till Finansinspektionen enligt 22 kap. 2 § första stycket och när upplysningarna ska lämnas, och

15. sådana avgifter som avses i 22 kap. 12 §.

26 kap. Överklagande

1 § För överklagande av Bolagsverkets beslut gäller 31 kap. aktiebolagslagen (2005:551).

Finansinspektionens beslut enligt 22 kap. 11 § och 24 kap. 27 § andra stycket får inte överklagas.

Andra beslut av Finansinspektionen enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223).

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande eller återkallelse ska gälla omedelbart.

2 § Om Finansinspektionen i ett ärende om tillstånd enligt 10 kap. 1 § inte meddelar beslut inom sex månader från det att ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta.

Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.

En begäran om en förklaring som avses i första stycket ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Om Finansinspektionen inte har meddelat ett beslut som avses i första stycket inom sex månader från det att en förklaring har lämnats, ska ansökan anses ha avslagits.

1.2. Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken att 16 kap. 10 a § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap.

10 a §1

En bank är skyldig att på begäran lämna överförmyndaren de uppgifter som behövs för överförmyndarens tillsynsverksamhet.

Första stycket gäller också kreditmarknadsföretag, värdepappersbolag, svenska värdepapperscentraler, kontoförande institut, fondbolag, AIF-förvaltare, förvaringsinstitut, företag som driver inlåningsverksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet och utländska företag som driver motsvarande verksamhet från en filial i Sverige.

Första stycket gäller också kreditmarknadsföretag, värdepappersbolag, svenska värdepapperscentraler, kontoförande institut, fondbolag, AIF-förvaltare, investeringsbolag, förvaringsinstitut, företag som driver inlåningsverksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet och utländska företag som driver motsvarande verksamhet från en filial i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 3 januari 2018.

1 Senaste lydelse 2016:43.

1.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1974:174) om identitetsbeteckningar för juridiska personer

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:174) om identitetsbeteckningar för juridiska personer att 1 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §2

Identitetsbeteckning i numerisk form (organisationsnummer) ska fastställas för

1. aktiebolag, europabolag och europakooperativ med säte i Sverige, handelsbolag, ekonomisk förening och samfällighetsförening,

2. erkänd arbetslöshetskassa, försäkringsförening och annan allmän inrättning som enligt lag eller annan författning står under offentlig tillsyn,

3. kommun, landsting, kommunalförbund och annat organ för samverkan mellan kommuner,

4. registrerat trossamfund och dess organisatoriska delar, och

5. stiftelse.

4. registrerat trossamfund och dess organisatoriska delar,

5. stiftelse, och

6. investeringsbolag.

Denna lag träder i kraft den 3 januari 2018.

2 Senaste lydelse 2011:70.

1.4. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument att 3 kap. 2 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

2 §3

Ett kontoförande institut får vidta registreringsåtgärder för egen räkning.

En svensk värdepapperscentral får medge följande juridiska personer rätt att som kontoförande institut vidta registreringsåtgärder för annans räkning:

1. Riksbanken och andra centralbanker,

2. svenska och utländska clearingorganisationer,

3. värdepapperscentraler samt sådana värdepapperscentraler från tredjeland som är erkända enligt artikel 25 i förordningen om värdepapperscentraler, i den ursprungliga lydelsen,

4. värdepappersinstitut samt utländska företag som i sitt hemland får driva värdepappersrörelse,

5. fondbolag och förvaltningsbolag enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder, när det gäller fondandelar, och

6. AIF-förvaltare som avses i 3 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder och utländska EESbaserade AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i Europaparlamentets och

5. fondbolag och förvaltningsbolag enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder, när det gäller fondandelar och aktier i investe-

ringsbolag,

6. AIF-förvaltare som avses i 3 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder och utländska EESbaserade AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i Europaparlamentets och

3 Senaste lydelse 2016:51.

rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU, när det gäller andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar.

rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU, när det gäller andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar,

och

7. investeringsbolag enligt 1 kap. 2 § 7 lagen ( 0000:0000 ) om investeringsbolag när det gäller aktier i investeringsbolag.

Utländska företag som avses i andra stycket 2 och 4 ska i hemlandet stå under betryggande tillsyn av en myndighet eller något annat behörigt organ.

Denna lag träder i kraft den 3 januari 2018.

1.5. Förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078)

Härigenom föreskrivs i fråga om bokföringslagen (1999:1078) att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 8 §, och närmast före 8 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

Bokföringsskyldighet för värdepappers- och specialfonder

8 §

Fondbolag och förvaltningsbolag enligt 1 kap. 1 § 8 och 13 lagen ( 2004:46 ) om värdepappersfonder samt AIF-förvaltare enligt 1 kap. 3 § lagen ( 2013:561 ) om förvaltare av alternativa investeringsfonder är bokföringsskyldiga för de värdepappersfonder och specialfonder som de förvaltar.

Denna lag träder i kraft den 3 januari 2018.

1.6. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:46) om värdepappersfonder

dels att 2 kap. 10 § ska upphöra att gälla,

dels att nuvarande 2 kap. 10 a § ska betecknas 2 kap. 10 § och

nuvarande 8 kap. 26 § ska betecknas 8 kap. 41 §,

dels att 1 kap. 1, 6 b–d §§, nya 2 kap. 10 §, 4 kap. 10, 12 och 13 §§,

5 kap. 1, 3, 15–17 och 20 §§, 7 kap. 1 §, 8 kap 25 §, 9 kap. 1 §, 10 kap. 1 § och 13 kap. 1 § samt rubriken närmast före 8 kap. 25 § ska ha följande lydelse, och

dels att det ska införas 19 nya paragrafer, 1 kap. 4 a §, 4 kap. 24

och 25 §§, 5 a kap. 55 §, 8 kap. 26–40, samt nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §4

I denna lag betyder

1. alternativ investeringsfond: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

2. behörig myndighet: utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över fondföretag eller förvaltningsbolag,

3. derivatinstrument: optioner, terminer och swappar samt andra likartade finansiella instrument,

4. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

5. egna medel: detsamma som i artikel 2.1 l i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper

5. egna medel: detsamma som i artikel 2.1 l i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper

4 Senaste lydelse 2013:563.

(fondföretag), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU,

(fondföretag), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/91/EU5,

6. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett fondbolags, ett förvaltningsbolags eller ett fondföretags etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial,

7. finansiellt instrument: överlåtbara värdepapper, fondandelar, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument samt annan rättighet eller förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden,

8. fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt 4 § att driva fondverksamhet,

9. fondföretag: ett utländskt företag

a) som i sitt hemland har tillstånd för verksamhet där det enda syftet är att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i 5 kap. 1 § andra stycket, med kapital från allmänheten,

b) som tillämpar principen om riskspridning, och

c) vars andelar på begäran av innehavarna återköps eller inlöses med medel ur företagets tillgångar,

10. fondföretags hemland: det land där fondföretaget har fått sådant tillstånd som avses i 9 a,

11. fondverksamhet: förvaltning av en värdepappersfond, försäljning och inlösen av andelar i fonden samt därmed sammanhängande administrativa åtgärder,

12. företagsgrupp: grupp för sammanställd redovisning enligt rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/49/EG, eller grupp som enligt erkända internationella redovisningsregler ska lämna motsvarande redovisning,

13. förvaltningsbolag: ett utländskt företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag,

14. förvaltningsbolags hemland: det land där bolaget har sitt säte, 15. förvaringsinstitut: en bank eller ett annat kreditinstitut som förvarar tillgångarna i en värdepappersfond och som sköter in- och utbetalningar avseende fonden,

5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/91/EU av den 23 juli 2014 om ändring av direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) när det gäller förvaringsinstitutsfunktioner, ersättningspolicy och sanktioner, EUT L257, 28.8.2014 s. 186.

16. investeringsbolag: detsamma som i 1 kap. 1 § lagen ( 0000:0000 ) om investeringsbolag,

16. kvalificerat innehav: ett

direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 a § representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,

17. kvalificerat innehav: ett

direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 a § representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,

17. matarfond: en värdepap-

persfond vars medel placeras i enlighet med tillstånd enligt 5 a kap. 6 §,

18. matarfond: en värdepap-

persfond vars medel placeras i enlighet med tillstånd enligt 5 a kap. 6 §,

18. matarfondföretag: ett fond-

företag som i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i artikel 58 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG,

19. matarfondföretag: ett fond-

företag som i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i artikel 58 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG,

19. mottagarfond: en värdepappersfond som

a) har minst en matarfond eller ett matarfondföretag bland sina andelsägare,

b) inte är en matarfond, och

c) vars medel inte placeras i en matarfond eller ett matarfondföretag,

20. mottagarfond: en värde-

pappersfond som

a) har minst en matarfond eller ett matarfondföretag bland sina andelsägare,

b) inte är en matarfond, och

c) vars medel inte placeras i en matarfond eller ett matarfondföretag,

20. mottagarfondföretag: ett

fondföretag som

a) i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG,

b) har minst en matarfond eller ett matarfondföretag bland sina andelsägare,

21. mottagarfondföretag: ett

fondföretag som

a) i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG,

b) har minst en matarfond eller ett matarfondföretag bland sina andelsägare,

c) inte är ett matarfondföretag, och

d) inte placerar medel i en matarfond eller ett matarfondföretag,

c) inte är ett matarfondföretag, och

d) inte placerar medel i en matarfond eller ett matarfondföretag,

22. Multilateral handelsplattform (MTF-plattform): detsamma som i artikel 4.1.22 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU 6 ,

21. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 5 § 20 lagen ( 2007:528 ) om värdepappersmarknaden,

22. penningmarknadsinstrument: statsskuldväxlar, bank-

certifikat samt sådana andra finansiella instrument som normalt omsätts på penningmarknaden, är likvida och har ett värde som vid varje tidpunkt exakt kan fastställas,

23. penningmarknadsinstrument: statsskuldväxlar, bank-

certifikat samt sådana andra finansiella instrument som normalt omsätts på penningmarknaden, är likvida och har ett värde som vid varje tidpunkt exakt kan fastställas,

24. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 5 § 20 lagen ( 2007:528 ) om värdepappersmarknaden,

23. specialfond: detsamma som

i 1 kap. 11 § 23 lagen om förvaltare av alternativa investerings-

25. specialfond: detsamma som

i 1 kap. 11 § 23 lagen om förvaltare av alternativa investerings-

6 EUT L 173, 12.6.2014, s. 349, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012. Om definitionen av begreppet multilateral handelsplattform införs i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (se förslag i SOU 2015:2 s. 66), bör en hänvisning i förevarande paragraf i stället göras till den svenska lagen.

fonder, fonder,

24. startkapital: detsamma

som i artikel 2.1 k i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG,

26. startkapital:

detsamma

som i artikel 2.1 k i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG,

25. värdepappersfond: en fond

vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten och ägs av dem som skjutit till kapital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 5 kap. eller 5 a kap., och

27. värdepappersfond: en fond

vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten och ägs av dem som skjutit till kapital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 5 kap. eller 5 a kap., och

26. överlåtbart värdepapper:

a) aktier och andra värdepapper som motsvarar aktier samt depåbevis för aktier,

b) obligationer och andra skuldförbindelser, med undantag av penningmarknadsinstrument, samt depåbevis för skuldförbindelser, och

c) värdepapper av annat slag som ger rätt att förvärva sådana överlåtbara värdepapper som anges i a och b genom teckning eller utbyte.

28. överlåtbart värdepapper:

a) aktier och andra värdepapper som motsvarar aktier samt depåbevis för aktier,

b) obligationer och andra skuldförbindelser, med undantag av penningmarknadsinstrument, samt depåbevis för skuldförbindelser, och

c) värdepapper av annat slag som ger rätt att förvärva sådana överlåtbara värdepapper som anges i a och b genom teckning eller utbyte.

Överlåtbart värdepapper omfattar inte tekniker och instrument som avses i 5 kap. 1 § tredje stycket.

Med återköp eller inlösen av andelar enligt första stycket 9 och 25 jämställs att andelarna är upptagna till handel på en reglerad marknad, om det är säkerställt att andelarnas noterade värde inte i väsentlig mån avviker från det värde som avses i

Med återköp eller inlösen av andelar enligt första stycket 9 och 27 jämställs att andelarna är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en multilate-

ral handelsplattform, om det är

säkerställt att andelarnas noterade värde inte i väsentlig mån

4 kap. 10 § tredje stycket. avviker från det värde som avses i 4 kap. 10 § tredje stycket.

4 a §

Ett fondbolag får förvalta ett investeringsbolag som inte har beviljats undantag enligt 13 kap. 2 § lagen ( 0000:0000 ) om investeringsbolag. För sådan förvaltning gäller den lagen.

6 b §7

Ett förvaltningsbolag som får driva verksamhet i Sverige enligt 6 § får av Finansinspektionen ges tillstånd att förvalta en värdepappersfond. Tillstånd ges i form av

godkännande av fondbestämmelserna enligt 4 kap. 9 §. Tillstånd

ska ges om

1. förvaltningsbolaget i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag av motsvarande slag som den värdepappersfond som ska förvaltas,

2. förvaltningsbolaget till Finansinspektionen har lämnat det avtal med förvaringsinstitutet som avses i 3 kap. 4 § och, i förekommande fall, uppgifter om uppdrag som lämnats till någon annan att förvalta värdepappersfonden eller sköta därmed sammanhängande admini-

Ett förvaltningsbolag som får driva verksamhet i Sverige enligt 6 § får av Finansinspektionen ges tillstånd att förvalta en värdepappersfond eller ett investe-

ringsbolag som inte har beviljats undantag enligt 13 kap. 2 § lagen (0000:0000) om investeringsbolag.

Tillstånd ska ges om

1. förvaltningsbolaget i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag eller investe-

ringsbolag av motsvarande slag

som den värdepappersfond eller

det investeringsbolag som ska

förvaltas,

2. förvaltningsbolaget till Finansinspektionen har lämnat det avtal med förvaringsinstitutet som avses i 3 kap. 4 § och, i förekommande fall, uppgifter om uppdrag som lämnats till någon annan att förvalta värdepappersfonden eller investerings-

bolaget, eller sköta därmed sam-

7 Senaste lydelse SFS 2011:882.

stration,

3. fondbestämmelserna uppfyller kraven i 4 kap. 8 och 9 §§, och

4. det finns skäl att anta att bolaget kommer att driva verksamheten enligt denna lag och andra författningar som gäller för förvaltning av en värdepappersfond.

manhängande administration,

3. fondbestämmelserna eller

bolagsordningen uppfyller kra-

ven i 4 kap. 8 och 9 §§ respektive

3 kap. 1 § lagen om investeringsbolag, och

4. det finns skäl att anta att

förvaltningsbolaget kommer att

driva verksamheten enligt denna lag och andra författningar som gäller för förvaltning av en värdepappersfond eller drift av ett

investeringsbolag.

Tillstånd ges i form av godkännande av fondbestämmelserna enligt 4 kap. 9 §, om det gäller en värdepappersfond, eller genom att investeringsbolaget i fråga beviljas tillstånd enligt 10 kap. 1 § lagen om investeringsbolag.

Uppgifter enligt första stycket 2 behöver inte lämnas om förvaltningsbolaget redan förvaltar en värdepappersfond och tidigare har lämnat samma uppgifter till Finansinspektionen.

Uppgifter enligt första stycket 2 behöver inte lämnas om förvaltningsbolaget redan förvaltar en värdepappersfond

eller ett investeringsbolag och

tidigare har lämnat samma uppgifter till Finansinspektionen.

Om ett förvaltningsbolag avser att göra ändringar av betydelse beträffande något som avses i första stycket 2 efter det att verksamheten har inletts, ska bolaget underrätta Finansinspektionen om detta.

6 c §8

Ett förvaltningsbolag som förvaltar en värdepappersfond efter tillstånd enligt 6 b § ska vidta nödvändiga åtgärder för

Ett förvaltningsbolag som förvaltar en värdepappersfond

eller ett investeringsbolag efter

tillstånd enligt 6 b § ska vidta

8 Senaste lydelse 2011:882.

att här i landet kunna

1. göra utbetalningar till andelsägarna,

2. lösa in andelar,

3. lämna den information som bolaget är skyldigt att tillhandahålla, och

4. hantera klagomål.

nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna

1. göra utbetalningar till andelsägarna,

2. lösa in andelar respektive

aktier,

3. lämna den information som bolaget är skyldigt att tillhandahålla, och

4. hantera klagomål.

6 d §9

För den förvaltning av en värdepappersfond som ett förvaltningsbolag utför efter att ha fått tillstånd enligt 6 b § gäller 2 kap. 15 c §, 3 kap., 4 kap. 1–3 och 8–23 §§, 5 kap. 1 och 3– 25 §§, 5 a kap., 8 kap. och 9 kap. Det som anges där om fondbolag ska i stället gälla förvaltningsbolaget.

För den förvaltning av en värdepappersfond som ett förvaltningsbolag utför efter att ha fått tillstånd enligt 6 b § gäller 2 kap. 15 c §, 3 kap., 4 kap. 1–3 och 8–25 §§, 5 kap. 1 och 3– 25 §§, 5 a kap., 8 kap. och 9 kap. Det som anges där om fondbolag ska i stället gälla förvaltningsbolaget.

För den förvaltning av ett investeringsbolag som ett förvaltningsbolag utför efter att ha fått tillstånd enligt 6 b § gäller lagen ( 0000:0000 ) om investeringsbolag. Det som anges där om investeringsbolag ska i stället gälla förvaltningsbolaget.

Vid sådan förvaltning som avses i första stycket ska det som anges i 9 kap. 1 § första stycket 1 i stället avse fall när förvaltningsbolagets tillstånd återkallats av behörig myndighet i bolagets hemland eller Finansinspektionen enligt 12 kap. 15 § tredje stycket beslutat att bolaget inte längre får förvalta en värdepappersfond.

9 Senaste lydelse 2011:882.

2 kap.

10 § 10

För ett fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument tillämpas, utöver det som följer av 10 §, även övriga bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013, lagen ( 2014:968 ) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag samt lagen ( 2014:966 ) om kapitalbuffertar som gäller för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet.

För fondbolag som inte utför diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument tillämpas de bestämmelser om tillsyn på gruppnivå i artiklarna

11–24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 och lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag

som gäller för ett värdepappersbolag. Det som föreskrivs om

kapitalkrav för fondbolag i 8, 9 och 11 §§ i detta kapitel ska då tillämpas även på gruppnivå.

I artiklarna 11–24 i Europa-

parlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 och lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag finns bestämmelser

om tillsyn på gruppnivå. Det

som föreskrivs om kapitalkrav för fondbolag i 8, 9 och 11 §§ i detta kapitel ska då tillämpas även på gruppnivå.

När ett fondbolag är moderföretag och i enlighet med förordning (EU) nr 575/2013 ska redovisa uppgifter på grundval av gruppens konsoliderade situation, ska redovisningen upprättas med tillämpning av de regler som gäller för upprättandet av koncernbalansräkning och koncernresultaträkning enligt 7 kap. årsredovis-

10 Senaste lydelse av tidigare 10 a § SFS 2014:981. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

ningslagen (1995:1554). Detta gäller dock inte om något annat följer av förordning (EU) nr 575/2013, lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller föreskrifter meddelade med stöd av den lagen.

4 kap.

10 §11

Andelarna i en värdepappersfond ska vara lika stora och medföra lika rätt till den egendom som ingår i fonden, om inte annat följer av andra stycket.

I en värdepappersfond får det finnas andelar av olika slag (andelsklasser). Andelsklasser i en och samma fond får vara förenade med olika villkor för utdelning, avgifter, lägsta teckningsbelopp samt i vilken valuta andelarna tecknas och inlöses. Andelarna i en andelsklass ska vara lika stora och medföra lika rätt till den egendom som ingår i fonden.

I en värdepappersfond får det finnas andelar av olika slag (andelsklasser). Andelsklasser i en och samma fond får vara förenade med olika villkor för utdelning, avgifter, lägsta teckningsbelopp, distribution, valuta-

säkring samt i vilken valuta an-

delarna tecknas och inlöses. Andelarna i en andelsklass ska vara lika stora och medföra lika rätt till den egendom som ingår i fonden.

Värdet av en fondandel är fondens värde delat med antalet fondandelar. Om det finns andelsklasser ska värdet av en fondandel dock bestämmas med beaktande av de villkor som är förenade med andelsklassen.

Fondens värde beräknas enligt de grunder som anges i fondbestämmelserna. Den egendom som ingår i fonden ska värderas med ledning av gällande marknadsvärde.

Fondbolaget ska fortlöpande och minst en gång varje vecka beräkna och på lämpligt sätt offentliggöra fondandelsvärdet.

11 Senaste lydelse 2013:563.

12 §12

Har en fondandelsägare lämnat sina andelar för förvaltning till någon som har fått tillstånd till registrering som förvaltare, får förvaltaren på andelsägarens uppdrag anges i det register som avses i 11 § första stycket i stället för andelsägaren. I registret ska det särskilt anmärkas att fondandelen förvaltas för någon annans räkning. Förvaltaren ska skyndsamt till andelsägaren eller den som förvaltaren har antecknat i andelsägarens ställe lämna den information förvaltaren får från fondbolaget, om inte andelsägaren avstått från sådan information. Information som avser ändring av fondbestämmelser enligt 9 b § eller 5 a kap. 7 § eller som avser fusion enligt 8 kap. 8 § ska dock alltid lämnas till andelsägaren eller den som förvaltaren har antecknat i andelsägarens ställe.

Har en fondandelsägare lämnat sina andelar för förvaltning till någon som har fått tillstånd till registrering som förvaltare, får förvaltaren på andelsägarens uppdrag anges i det register som avses i 11 § första stycket i stället för andelsägaren. I registret ska det särskilt anmärkas att fondandelen förvaltas för någon annans räkning. Förvaltaren ska skyndsamt till andelsägaren eller den som förvaltaren har antecknat i andelsägarens ställe lämna den information förvaltaren får från fondbolaget, om inte andelsägaren avstått från sådan information. Information som avser ändring av fondbestämmelser enligt 9 b § eller 5 a kap. 7 § eller som avser fusion enligt 8 kap. 8 § eller delning enligt 8 kap. 32 § ska dock alltid lämnas till andelsägaren eller den som förvaltaren har antecknat i andelsägarens ställe.

Om registret förs av någon annan än en svensk värdepapperscentral, ska Finansinspektionen pröva frågor om tillstånd till registrering som förvaltare.

Ett tillstånd att registreras som förvaltare får förenas med särskilda villkor för att tillgodose allmänna och enskilda intressen. Ett tillstånd ska återkallas av Finansinspektionen, om ett villkor för tillståndet har åsidosatts och avvikelsen är betydande eller om förutsättningarna för tillståndet inte längre uppfylls.

12 Senaste lydelse 2016:58.

13 §13

En fondandel ska, på begäran av dess ägare, omedelbart lösas in om det finns medel tillgängliga i värdepappersfonden. Om medel för inlösen behöver anskaffas genom försäljning av egendom som ingår i fonden, ska försäljning ske och inlösen verkställas så snart som möjligt.

Första stycket gäller dock inte om fondandelarna är upptagna till handel på en reglerad marknad och det är säkerställt att andelarnas noterade värde inte i väsentlig mån avviker från det värde som avses i 10 § tredje stycket.

Första stycket gäller dock inte om fondandelarna är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en multilateral handels-

plattform och det är säkerställt

att andelarnas noterade värde inte i väsentlig mån avviker från det värde som avses i 10 § tredje stycket.

Under den tid som ett förvaringsinstitut förvaltar en värdepappersfond enligt 9 kap. 1 § första eller andra stycket eller 5 a kap. 34 eller 42 § får fondandelar inte säljas eller lösas in.

Hållbarhetsinformation

24 §

Ett fondbolag ska för varje fond lämna den information som behövs för förståelsen av fondens förvaltning i hållbarhetsavseende, däribland i frågor som rör miljö, arbetsvillkor, mänskliga rättigheter och anti korruption.

Information enligt första stycket ska ges i fråga om

1. vilka hållbarhetsaspekter som beaktas i förvaltningen,

2. den eller de metoder som används för hållbarhetsarbetet, och

3. uppföljningen av hållbarhetsarbetet.

13 Senaste lydelse 2013:563.

Information enligt andra stycket ska finnas tillgänglig på fondbolagets webbplats. Därutöver ska information enligt andra stycket 1 och 2 lämnas i informationsbroschyren och årsberättelsen. Information enligt andra stycket 3 ska lämnas i årsberättelsen eller i en separat rapport.

Om fondbolaget inte beaktar några hållbarhetsaspekter i sin förvaltning av en fond ska, i stället för det som anges i första och andra styckena, information om detta finnas tillgänglig på fondbolagets webbplats samt i fondens informationsbroschyr och årsberättelse.

Information om aktivitetsgrad i fondförvaltningen

25 §

För en värdepappersfond som inte är en indexfond enligt 5 kap. 7 § ska fondbolaget i årsberättelsen redovisa aktivitetsmått eller, om något sådant mått inte kan beräknas, på annat sätt beskriva hur förvaltningen av fonden bedrivs, för att en investerare därigenom ska kunna göra en bedömning av den årliga avgiftens storlek i förhållande till fondens aktivitetsmått eller lämnad beskrivning. Aktivitetsmått eller beskrivning ska finnas tillgänglig på fondbolagets webbplats.

5 kap.

1 §14

Varje värdepappersfond ska ha en lämplig fördelning av placeringar med hänsyn till den riskspridning som är förenad med fondens placeringsinriktning enligt fondbestämmelserna.

Medel i en värdepappersfond får, med de begränsningar som följer av detta kapitel, placeras i likvida finansiella tillgångar som utgörs av överlåtbara värdepapper, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument och fondandelar samt på konto i kreditinstitut. I fonden får det också ingå likvida medel som behövs för förvaltningen av fonden.

Medel i en värdepappersfond får, med de begränsningar som följer av detta kapitel, placeras i likvida finansiella tillgångar som utgörs av överlåtbara värdepapper, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument, fondandelar

och aktier i investeringsbolag samt

på konto i kreditinstitut. I fonden får det också ingå likvida medel som behövs för förvaltningen av fonden.

Ett fondbolag får använda sig av tekniker och instrument som hänför sig till överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument i syfte att effektivisera förvaltningen av tillgångarna i en värdepappersfond. Om fondbolaget använder sig av derivatinstrument för att effektivisera förvaltningen, ska de bestämmelser i detta kapitel som gäller för derivatinstrument tillämpas.

3 §15

Medel i en värdepappersfond får placeras i penningmarknadsinstrument som är, eller i överlåtbara värdepapper som är eller inom ett år från emissionen avses bli,

1. upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES, eller

2. föremål för regelbunden handel vid någon annan marknad som är reglerad och öppen för allmänheten.

2. föremål för regelbunden handel vid någon annan marknad som är reglerad och öppen för allmänheten, såsom en multi-

lateral handelsplattform.

14 Senaste lydelse 2008:282. 15 Senaste lydelse 2008:282.

En förutsättning för placeringar enligt första stycket är att marknaden finns angiven i fondbestämmelserna eller är godkänd av Finansinspektionen för sådana placeringar.

En förutsättning för placeringar enligt första stycket såvitt

avser en marknad utanför EES är

att marknaden i fråga finns angiven i fondbestämmelserna eller är godkänd av Finansinspektionen för sådana placeringar.

15 §16

Medel i en värdepappersfond får placeras i andelar i

1. andra värdepappersfonder,

2. fondföretag som uppfyller

förutsättningarna i 1 kap. 7 § och

2. fondföretag som avses i

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG och

3. specialfonder och utländska alternativa investeringsfonder

som uppfyller förutsättningarna i 4 kap. 2 eller 3 § eller 5 kap. 6 § första stycket 1 eller andra stycket eller 11 § första stycket 1 lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, såvida

fonderna

3. specialfonder och andra alternativa investeringsfonder såvida fonderna

a) gör kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i detta kapitel med kapital från allmänheten,

b) tillämpar principen om riskspridning,

c) är öppna för utträde och ger andelsägarna ett skydd som är likvärdigt det som ges andelsägare i en värdepappersfond, och

a) gör kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i detta kapitel med kapital från allmänheten,

b) tillämpar principen om riskspridning,

c) är öppna för utträde, eller

det är säkerställt att andelarnas noterade värde inte i väsentlig mån avviker från fondandelsvärdet, och ger andelsägarna ett

skydd som är likvärdigt det som ges andelsägare i en värdepappersfond,

16 Senaste lydelse 2013:563.

d) för varje räkenskapsår lämnar årsberättelse och halvårsredogörelse som innehåller sådan information som är nödvändig för att man ska kunna bedöma

tillgångarna, ansvarsfrågor, avkastning och händelser som inträffat under den aktuella rappor-

teringsperioden.

d) för varje räkenskapsår lämnar årsberättelse och halvårsredogörelse som innehåller sådan information som är nödvändig för att man ska kunna bedöma

tillgångar, skulder, intäkter, och verksamhet under den aktuella

rapporteringsperioden, och

e) står under betryggande tillsyn av en behörig myndighet i det land där de hör hemma.

Medel i en värdepappersfond får placeras i andra fonder eller fondföretag enligt första stycket bara om dessa, enligt sina fondbestämmelser eller sin bolagsordning, får placera högst 10 procent av sina medel i andelar i andra fonder eller fondföretag.

Med andelar i fonder som anges i första stycket 1 och 3 och andra stycket avses också aktier i investeringsbolag.

16 §

I en värdepappersfond får det, med de begränsningar som följer av 19 §, ingå andelar i en och samma fond eller ett och samma fondföretag med högst 20 procent av värdepappersfondens värde.

I en värdepappersfond får det, med de begränsningar som följer av 19 §, ingå andelar i en och samma fond eller ett och samma fondföretag eller aktier i

ett och samma investeringsbolag

med högst 20 procent av värdepappersfondens värde.

Placeringar i sådana andelar som avses i 15 § första stycket 3 får sammanlagt uppgå till högst 30 procent av en värdepappersfonds värde.

Placeringar i sådana andelar

eller aktier som avses i 15 § första

stycket 3 får sammanlagt uppgå till högst 30 procent av en värdepappersfonds värde.

17 §

Medel i en värdepappersfond får placeras i andelar i en annan fond eller i ett fondföretag även om värdepappersfonden därigenom kommer att överskrida någon av de gränser som anges i 6, 11, 14, 21 och 22 §§.

Medel i en värdepappersfond får placeras i andelar i en annan fond eller i ett fondföretag eller

i aktier i investeringsbolag även

om värdepappersfonden därigenom kommer att överskrida någon av de gränser som anges i 6, 11, 14, 21 och 22 §§.

20 §17

Ett fondbolag får inte till en värdepappersfond förvärva aktier med sådan rösträtt som gör det möjligt för fondbolaget att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett företag.

Om ett fondbolag förvaltar flera värdepappersfonder, fondföretag, specialfonder eller andra

alternativa investeringsfonder,

gäller bestämmelsen i första stycket det sammanlagda aktieinnehavet i fonderna och fondföretagen.

Om ett fondbolag förvaltar flera värdepappersfonder eller fondföretag gäller bestämmelsen i första stycket det sammanlagda aktieinnehavet i fonderna och fondföretagen.

5 a kap.

Matarinvesteringsbolag och mottagarinvesteringsbolag

55 §

Bestämmelserna i 1–53 §§ gäller också för matar- och mottagarinvesteringsbolag enligt 1 kap. 2 § 11 och 14 lagen ( 0000:0000 ) om investeringsbolag, om bolagen inte har beviljats undantag enligt 13 kap. 2 § den lagen.

Det som i denna lag sägs om – matarfond gäller matarinve-

17 Senaste lydelse 2013:563.

steringsbolag,

– mottagarfond gäller mottagarinvesteringsbolag,

– fondbolag som förvaltar en matar- eller mottagarfond gäller fondbolag som förvaltar ett matar- eller mottagarinvesteringsbolag samt ett självförvaltande matar- eller mottagarinvesteringsbolag,

– värdepappersfond gäller investeringsbolag,

– fondbestämmelser gäller bolagsordning i investeringsbolag, och

– fondandelar gäller aktier i investeringsbolag.

7 kap.

1 §18

Ett fondbolag som enligt 1 kap. 4 § har tillstånd för portföljförvaltning avseende finansiella instrument får, efter tillstånd av Finansinspektionen,

som ett led i verksamheten

Ett fondbolag som enligt 1 kap. 4 § har tillstånd för portföljförvaltning avseende finansiella instrument får, efter tillstånd av Finansinspektionen

1. ta emot fondandelar för förvaring, dock inte sådana fondandelar som ingår i en värdepappersfond, ett fondföretag eller en alternativ investeringsfond som förvaltas av fondbolaget,

2. ta emot medel med redovisningsskyldighet, och

3. lämna investeringsråd avseende sådana finansiella instrument som avses i 5 kap.

Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt första stycket 2 ska omedelbart avskiljas från bolagets egna tillgångar.

18 Senaste lydelse 2013:563.

8 kap.

Delning av värdepappersfonder Vad en delning innebär

25 §19

Ett fondbolag får, efter tillstånd av Finansinspektionen, dela en värdepappersfond. Tillstånd till en delning ska lämnas om åtgärden kan anses förenlig med fondandelsägarnas intressen.

En värdepappersfond får delas i två eller flera värdepappersfonder. Delning kan ske genom att

1. vissa tillgångar och skulder i en fond förs över till en eller flera nya fonder, eller

2. samtliga tillgångar och skulder i en fond förs över till två eller flera nya fonder, varvid den delade fonden upplöses.

Ett fondbolag som har fått tillstånd till en delning ska genast underrätta andelsägarna om den planerade åtgärden och Finansinspektionens beslut. Denna information ska också finnas att tillgå hos fondbolaget och förvaringsinstitutet. En delning får genomföras tidigast tre månader från dagen för Finansinspektionens beslut.

Delningsvederlag

26 §

Andelsägarna i den delade värdepappersfonden ska få andelar i de nya värdepappersfonderna (delningsvederlag). Om det behövs för att genomföra delningen, får delningsvederlaget även bestå

19 Senaste lydelse 2013:563.

av pengar. Den delen av vederlaget får dock uppgå till högst tio procent av värdet av andelsägarnas andelar i den delade fonden.

Delningsplan

27 §

Fondbolaget ska upprätta en delningsplan.

Delningsplanen ska innehålla uppgifter om

1. vilken fond som ska delas, vilket slag av delning enligt 25 § som avses och vilka fonder som ska bildas samt fondbestämmelser för de nya fonderna,

2. bakgrunden till och syftet med delningen,

3. delningens sannolika konsekvenser för fondandelsägarna,

4. vilka metoder som ska användas för värdering av tillgångar och skulder vid tidpunkten för beräkning av utbytesförhållandet enligt 28 §,

5. vilken metod som ska användas för beräkning av det utbytesförhållande som avses i 28 §,

6. den planerade tidpunkten för genomförandet av delningen, och

7. tillämpliga regler för överföring av tillgångar och utbyte av fondandelar.

28 §

Fondbolaget ska fastställa tidpunkten för beräkning av utbytesförhållandet mellan andelar i den

delade och de nya värdepappersfonderna samt, i förekommande fall, kontant ersättning. Tidpunkten ska fastställas till en dag som infaller före den dag då delningen genomförs.

Utlåtande av förvaringsinstitut

29 §

Varje förvaringsinstitut för de värdepappersfonder som ska ingå i delningen ska i ett utlåtande för var och en av de fonder vars tillgångar institutet förvarar bekräfta att uppgifterna i delningsplanen enligt 27 § andra stycket 1, 6 och 7 är förenliga med bestämmelserna i denna lag och fondernas fondbestämmelser.

Revisorsgranskning

30 §

En revisor ska granska

1. de metoder som ska användas för värdering av tillgångar och skulder vid tidpunkten för beräkning av utbytesförhållandet enligt 28 §,

2. den kontanta ersättningen per andel, och

3. den metod som ska användas för beräkning av det utbytesförhållande som avses i 28 §.

Revisorn ska upprätta ett yttrande över granskningen.

När delningen har genomförts ska revisorn lämna uppgifter om

det fastställda utbytesförhållandet till Finansinspektionen.

Den revisor som utför granskningen ska vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag.

31 §

Det fondbolag som förvaltar de värdepappersfonder som ska ingå i delningen ska på begäran lämna revisorns yttrande enligt 30 § kostnadsfritt till andelsägarna i den värdepappersfond som ska delas.

Information till fondandelsägare

32 §

När tillstånd till delning har getts ska det fondbolag som förvaltar den värdepappersfond som ska delas tillhandahålla lämplig och rättvisande information om delningen till andelsägarna i fonderna.

Av informationen ska det framgå

1. bakgrunden till och syftet med delningen,

2. de konsekvenser delningen kan få för andelsägarna,

3. vilka rättigheter andelsägarna har i samband med delningen enligt 35 §, och

4. uppgifter om förfarandet och den planerade tidpunkten för genomförandet av delningen.

Tillsammans med informationen enligt andra stycket ska de nya fondernas faktablad lämnas. Om faktabladet i den fond som ska delas ändrats ska det också lämnas.

Informationen enligt första– tredje styckena ska även tillhandahållas den som innan delningen genomförs tecknar andelar i den värdepappersfond som ska delas samt den som begär sådan information som avses i 4 kap. 20 § första stycket.

Tillstånd till delning

33 §

Det fondbolag som förvaltar en värdepappersfond som ska delas ska ansöka om tillstånd till delning hos Finansinspektionen.

Följande handlingar ska lämnas tillsammans med ansökan:

1. delningsplan enligt 27 §,

2. utlåtande av förvaringsinstitut enligt 29 §,

3. revisorns yttrande enligt 30 §, och

4. den information som ska tillhandahållas andelsägarna enligt 32 §.

Om en ansökan inte är fullständig, ska Finansinspektionen senast tio arbetsdagar från det att en ansökan har lämnats in begära att fondbolaget kompletterar den.

34 §

Finansinspektionen ska ge tillstånd till en delning om

1. kraven enligt 27, 29, 30, 32 och 33 §§ är uppfyllda, och

2. fondbolaget har underrättat Finansinspektionen enligt 2 kap. 15 c § om att andelarna i de nya värdepappersfonderna ska marknadsföras i de länder där andelarna i den delade värdepappersfonden marknadsförs.

Finansinspektionen ska inom 20 arbetsdagar från det att en fullständig ansökan har lämnats in underrätta fondbolaget om sitt beslut i tillståndsfrågan.

Fondandelsägarnas rättigheter vid en delning

35 §

Andelsägarna i den värdepappersfond som ska delas har rätt att få sina fondandelar inlösta innan delningen genomförs, utan att andra avgifter tas ut än vad som motsvarar kostnaderna för att avveckla värdepapper med anledning av begärd inlösen.

I stället för inlösen av fondandelarna får andelsägarna byta dessa mot andelar i en annan värdepappersfond eller ett annat fondföretag med liknande placeringsinriktning som förvaltas av samma fondbolag eller av ett bolag som direkt eller indirekt har samma ledning eller ägare som fondbolaget.

Möjlighet att begära inlösen eller utbyte av fondandelar enligt första och andra styckena ska ges under minst 30 dagar från den dag information om delningen lämnas till andelsägarna enligt 32 §. Möjligheten ska upphöra senast fem arbetsdagar före dagen för beräkning av utbytesförhållandet enligt 28 §.

Senareläggning av försäljning och inlösen av fondandelar

36 §

Finansinspektionen får, efter ansökan av ett fondbolag eller utan sådan ansökan, tillåta eller kräva att ett fondbolag senarelägger försäljning och inlösen av andelar i en värdepappersfond som ska delas, om det är motiverat med hänsyn till fondandelsägarnas intressen. En sådan senareläggning får inte påverka andelsägarnas rättigheter enligt 35 §.

Finansinspektionen ska underrätta behörig myndighet i ett land där fondandelar marknadsförs enligt 2 kap. 15 c § om sitt beslut. Fondbolaget ska underrätta andelsägarna om beslutet.

Så snart orsakerna till senareläggningen upphört ska fondbolaget anmäla detta till Finansinspektionen.

Kostnader i samband med en delning

37 §

Värdepappersfonder som ingår i en delning och andelsägarna i fonderna får inte belastas med kostnader som uppkommer i samband med förberedandet och genomförandet av delningen.

Delningens rättsverkningar

38 §

En delning får genomföras tidigast tre månader från det att Finansinspektionen gett tillstånd till delningen.

Vid genomförandet av delningen inträder följande rättsverkningar.

1. Tillgångar och skulder i den värdepappersfond som delas överförs helt eller delvis till de nya fonderna.

2. Andelsägarna i den värdepappersfond som delas blir andelsägare i endera den delade fonden eller de nya värdepappersfonderna och har, i förekommande fall, rätt till kontant utbetalning av delningsvederlag.

3. Vid delning enligt 25 § 2 upplöses den värdepappersfond som delas.

39 §

En delning som fått rättsverkan enligt 38 § får inte förklaras ogiltig.

Underrättelse och offentliggörande

40 §

Det fondbolag som förvaltar de värdepappersfonder som ingår i delningen ska underrätta förvaringsinstitutet för respektive fond när överföringen av tillgångar och skulder enligt 38 § andra stycket 1 har slutförts.

Fondbolaget ska underrätta Finansinspektionen när delningen har genomförts och offentliggöra genomförandet på sin webbplats.

9 kap.

1 §20

Ett fondbolags förvaltning av en värdepappersfond ska omedelbart tas över av fondens förvaringsinstitut om

1. Finansinspektionen har återkallat fondbolagets tillstånd att driva fondverksamhet,

2. beslut har fattats om att fondbolaget ska gå i tvångslikvidation, eller

3. fondbolaget har försatts i konkurs. Om ett fondbolag vill upphöra med förvaltningen av en värdepappersfond, ska förvaltningen övertas av förvaringsinstitutet vid den tidpunkt då verksamheten upphör.

Har en värdepappersfond varken andelsägare eller fondförmögenhet får fondbolaget, i stället för det som anges i andra stycket, efter tillstånd av Finansinspektionen avveckla fonden. Fondbolaget ska tillsammans med en ansökan om sådant tillstånd lämna ett intyg

20 Senaste lydelse 2013:563.

från bolagets revisor om att fonden saknar andelsägare och inte har några tillgångar eller skulder.

Ett fondbolag får efter tillstånd av Finansinspektionen överlåta förvaltningen av en värdepappersfond till ett annat fondbolag.

Ett fondbolag får efter tillstånd av Finansinspektionen överlåta förvaltningen av en värdepappersfond till ett annat fondbolag eller till ett förvalt-

ningsbolag som hör hemma inom EES. För att Finansinspektionen ska bevilja tillstånd för överlåtelse till ett förvaltningsbolag ska kraven i 1 kap. 6 b § första stycket vara uppfyllda och för förvaltningsbolaget gäller efter överlåtelsen kraven i 1 kap. 6 b § fjärde stycket, 6 c och 6 d §§.

Ett övertagande enligt andra eller fjärde stycket får ske tidigast tre månader från det att de ändrade förhållandena kungjorts enligt 4 §, om inte Finansinspektionen beslutar att övertagandet får ske tidigare.

10 kap.

1 §21

Finansinspektionen har tillsyn över fondbolag, förvaltningsbolag som avses i 1 kap. 6 §, fondföretag som avses i 1 kap. 7 § samt förvaringsinstitut.

För fondbolag och svenska förvaringsinstitut omfattar tillsynen att verksamheten drivs enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, fondbestämmelserna, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente och interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet.

För förvaltningsbolag och fondföretag samt förvaringsinstitut som driver verksamhet från filial i Sverige omfattar tillsynen att företaget följer de

För förvaltningsbolag och fondföretag samt förvaringsinstitut som driver verksamhet från filial i Sverige omfattar tillsynen att företaget följer de

21 Senaste lydelse 2013:563.

lagar och andra författningar som gäller för företagets verksamhet i Sverige samt, när en värdepappersfond förvaltas enligt 1 kap. 6 b §, det som anges i fondbestämmelserna.

lagar och andra författningar som gäller för företagets verksamhet i Sverige samt, när en värdepappersfond eller ett inve-

steringsbolag förvaltas enligt 1 kap.

6 b §, det som anges i fondbestämmelserna respektive bolags-

ordningen.

13 kap.

1 §22

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 2 kap. 4 §,

2. vilka poster som får räknas in i egna medel enligt 2 kap. 8, 9 och 11 §§,

3. på vilket språk underrättelsen enligt 2 kap. 15 c § första stycket ska skrivas,

4. hur fondbolaget ska offentliggöra handlingarna enligt 2 kap. 15 c § tredje stycket,

5. vad ett fondbolag ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 2 kap. 17 och 17 c §§,

6. vilken information som ska lämnas i underrättelsen till andelsägare enligt 4 kap. 9 a § och på vilket sätt underrättelsen ska lämnas,

7. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 4 kap. 20 §,

8. på vilket språk informationen enligt 4 kap. 20 § ska tillhandahållas,

9. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en värdepappersfond får placeras i enligt 5 kap. 1 § andra stycket första meningen,

10. vilka tekniker och instrument ett fondbolag får använda enligt 5 kap. 1 § tredje stycket samt villkor och gränser för sådan användning,

11. det system för riskhantering som ett fondbolag ska ha enligt 5 kap. 2 § första och andra styckena,

12. kriterier för indexfonder enligt 5 kap. 7 §,

22 Senaste lydelse 2014:558.

13. beräkning av exponeringar enligt 5 kap. 13 och 14 §§, 14. på vilket sätt underrättelsen till andelsägarna enligt 5 a kap. 7 § ska lämnas,

15. vilka fel och försummelser som ska rapporteras enligt 5 a kap. 18 §,

16. förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 5 a kap. 37 och 46 §§,

17. vilka åtgärder som ett fondbolag ska vidta om det tar emot medel med redovisningsskyldighet enligt 7 kap. 1 §,

18. vilka åtgärder som ett fondbolag ska vidta för att uppfylla de krav som följer av bestämmelserna i 7 kap. 3 §,

19. vad informationen enligt 8 kap. 8 § ska innehålla, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen,

19. vad informationen enligt 8 kap. 8 och 32 §§ ska innehålla, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen,

20. på vilket språk de handlingar som ska lämnas tillsammans med ansökan enligt 8 kap. 19 § ska upprättas

21. vilka upplysningar som fondbolag, förvaltningsbolag, fondföretag samt förvaringsinstitut ska lämna till Finansinspektionen enligt 10 kap. 2 § första stycket och när upplysningarna ska lämnas, och

22. sådana avgifter för tillsyn som avses i 10 kap. 11 §.

23. vad informationen enligt 4 kap. 24 § ska innehålla och

24. vad informationen enligt 4 kap. 25 § ska innehålla.

Denna lag träder i kraft den 3 januari 2018.

1.7. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden att 3 kap. 7 § och 8 kap. 22 a § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

7 §23

Bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i förordning (EU) nr 575/2013, lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (2014:966) om kapitalbuffertar.

Kapitalbasen i ett värdepappersbolag som inte omfattas av bestämmelserna om kapitaltäckning och stora exponeringar enligt första stycket får inte understiga det belopp som enligt 6 § krävdes när verksamheten påbörjades. Om ett sådant värdepappersbolag har bytt redovisningsvaluta gäller i stället att kapitalbasen inte får understiga det högsta av de belopp som avses i 6 och 7 §§ lagen ( 2000:35 ) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.

Ett värdepappersbolags, enligt andra stycket, alternativ till startkapital enligt 6 § andra eller tredje stycket får inte i värde understiga vad som krävdes när verksamheten påbörjades.

23 Senaste lydelse SFS 2014:985.

8 kap.

22 a §24

Ett värdepappersinstitut som förmedlar andelar i värdepappersfonder eller i sådana fondföretag som avses i 1 kap. 7 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller i specialfonder eller i andra alternativa investeringsfonder som marknadsförs till icke-professionella investerare enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt 2 kap. 1 § 1 och 2 eller ger råd enligt 2 kap. 1 § 5 till en kund ska, utan att kunden begär det, tillhandahålla kunden faktablad i god tid innan avtal ingås.

Ett värdepappersinstitut som förmedlar andelar i värdepappersfonder eller i sådana fondföretag som avses i 1 kap. 7 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller i specialfonder eller i andra alternativa investeringsfonder som marknadsförs till icke-professionella investerare enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder eller aktier i investe-

ringsbolag enligt lagen ( 0000:0000 ) om investeringsbolag

enligt 2 kap. 1 § 1 och 2 eller ger råd enligt 2 kap. 1 § 5 till en kund ska, utan att kunden begär det, tillhandahålla kunden faktablad i god tid innan avtal ingås

Denna lag träder i kraft den 3 januari 2018.

24 Senaste lydelse SFS 2013:579.

1.8. Förslag till lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism att 1 kap. 2 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §25

Denna lag gäller för fysiska och juridiska personer som driver

1. bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

2. livförsäkringsrörelse,

3. verksamhet av det slag som beskrivs i 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

4. verksamhet som kräver anmälan till eller ansökan hos Finansinspektionen enligt lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet eller lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,

5. försäkringsförmedling enligt lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, i fråga om sådan verksamhet rörande livförsäkring, bedriven av andra än anknutna försäkringsförmedlare,

6. verksamhet för utgivning av elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

7. fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

8. verksamhet som fastighetsmäklare med fullständig registrering enligt fastighetsmäklarlagen (2011:666),

9. verksamhet för kasinospel enligt kasinolagen (1999:355), 10. verksamhet som godkänd eller auktoriserad revisor eller registrerat revisionsbolag,

11. yrkesmässig verksamhet som avser bokföringstjänster eller revisionstjänster men som inte omfattas av 10,

12. yrkesmässig verksamhet som består i att lämna råd i avsikt att påverka storleken på en skatt eller avgift (skatterådgivare),

25 Senaste lydelse 2014:278.

13. yrkesmässig verksamhet som advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 3 § första stycket,

14. yrkesmässig verksamhet som annan oberoende jurist än som avses i 13, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 3 § första stycket,

15. yrkesmässig verksamhet till den del verksamheten avser tjänster som anges i 3 § andra stycket och verksamhetsutövaren inte är en sådan person som avses i 10–14,

16. yrkesmässig handel med varor, till den del verksamheten avser försäljning mot kontant betalning som uppgår till minst ett belopp som motsvarar 15 000 euro,

17. verksamhet med att som betalningsinstitut tillhandahålla betaltjänster enligt lagen (2010:751) om betaltjänster,

18. verksamhet med att tillhandahålla betaltjänster enligt lagen om betaltjänster utan att vara betalningsinstitut,

19. förvaltning av alternativa investeringsfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, eller

20. verksamhet med konsumentkrediter enligt lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter.

19. förvaltning av alternativa investeringsfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

20. verksamhet med konsumentkrediter enligt lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter, eller

21. verksamhet som investeringsbolag enligt lagen ( 0000:0000 ) om investeringsbolag.

Denna lag träder i kraft den 3 januari 2018.

1.9. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1268) om investeringssparkonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2011:1268) om investeringssparkonto att 5, 6, 16 och 30 §§ ska ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §26

Med investeringsföretag avses

1. ett svenskt värdepappersbolag som har tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

2. ett svenskt kreditinstitut som har tillstånd att bedriva bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

3. ett fondbolag som har tillstånd enligt 1 kap. 4 eller 4 a § och 7 kap. 1 § 2 lagen ( 2004:46 ) om värdepappersfonder,

3. ett utländskt värdepap-

persföretag som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som där har tillstånd att tillhandahålla sidotjänster som avses i bilaga I, avsnitt B punkt 1 till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, senast ändrat

4. ett utländskt värdepap-

persföretag som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som där har tillstånd att tillhandahålla sidotjänster som avses i bilaga I, avsnitt B punkt 1 till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, senast ändrat

26 Senaste lydelse 2014:990.

genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU, eller

genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU,

4. ett utländskt kreditinstitut

som hör hemma i en stat inom EES och som där fått auktorisation att starta och driva verksamhet i kreditinstitut som avses i artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG.

5. ett utländskt kreditinstitut

som hör hemma i en stat inom EES och som där fått auktorisation att starta och driva verksamhet i kreditinstitut som avses i artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, eller,

6. ett förvaltningsbolag som i sitt hemland dels har tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/91/EU

27

, dels

har tillstånd att tillhandahålla tjänster enligt artikel 6.3.a och får ta emot medel med redovisningsskyldighet.

27 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/91/EU av den 23 juli 2014 om ändring av direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) när det gäller förvaringsinstitutsfunktioner, ersättningspolicy och sanktioner, EUT L257, 28.2.2014 s 186.

6 §28

Med investeringstillgångar avses

1. finansiella instrument som är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

2. finansiella instrument som handlas på en handelsplattform, eller

3. andelar i en värdepappersfond eller en specialfond.

Med andelar i en värdepappersfond eller en specialfond i första stycket 3 avses i denna lag även aktier i ett investeringsbolag.

16 §

På ett investeringssparkonto får bara investeringstillgångar och kontanta medel förvaras om inte något annat anges i 17–19 §§. Kontofrämmande tillgångar som avses i 7 § får bara förvaras på ett investeringssparkonto under de förutsättningar som framgår av 19 §.

På ett investeringssparkonto som förs av ett investeringsföretag som avses i 5 § 3 eller 6 får dock bara förvaras andelar i värdepappersfonder och specialfonder som företaget förvaltar eller förvarar samt kontanta medel.

30 §

Innan ett investeringsföretag ingår ett avtal om investeringssparkonto med en fysisk person eller ett dödsbo ska investeringsföretaget lämna information om

1. avgifter på investeringssparkontot,

2. hur tillgångarna på ett investeringssparkonto beskattas och hur skatten tas ut,

3. vad som avses med investeringstillgångar och kontofrämmande tillgångar,

3. vad som avses med investeringstillgångar och kontofrämmande tillgångar samt, i förekom-

mande fall, begränsningar i vilka investeringstillgångar som kan för-

28 Senaste lydelse 2013:586.

varas på investeringssparkontot,

4. hur länge kontofrämmande tillgångar får förvaras på ett investeringssparkonto, och

5. under vilka förutsättningar kontofrämmande tillgångar får avföras från ett investeringssparkonto.

Informationen ska lämnas i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för mottagaren.

Ett konto kan vara ett investeringssparkonto även om investeringsföretaget inte lämnar information enligt första och andra styckena.

Denna lag träder i kraft den 3 januari 2018.

1.10. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

dels att 7 kap. 6 ska upphöra att gälla,

dels att 4 kap. 1 och 6 §§, 5 kap. 2 §, 7 kap. 6 a §, 10 kap. 1 §,

12 kap. 17 och 18 §§, 13 kap. 1 § och 15 kap. 2 §, och

dels att det ska införas 5 nya paragrafer, 3 kap. 11 § och 10 kap.

11–13 §§, 12 kap. 20 §samt nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

Europabolag

11 §

I fråga om europabolag som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag ska det som sägs om styrelsen eller dess ledamöter i följande bestämmelser tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:

– 3 kap. 3 § 4 om ledningsprövning, och

– 8 kap. 26 § om meddelandeförbud.

Av 16 § andra stycket och 22 § lagen ( 2004:575 ) om europabolag framgår att de i första stycket angivna bestämmelserna om styrelsen eller dess ledamöter ska tillämpas också på ett europabolags lednings- eller förvaltningsorgan eller

dess ledamöter.

4 kap.

1 §

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får marknadsföra andelar i en av förvaltaren förvaltad specialfond till icke-professionella investerare.

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får marknadsföra andelar i en av förvaltaren förvaltad specialfond till icke-professionella investerare.

Med andelar i en specialfond avses också aktier i investeringsbolag som har beviljats undantag enligt 13 kap. 2 § lagen ( 0000:0000 ) om investeringsbolag.

6 §

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får utöver sådana andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som får marknadsföras enligt 1, 2, 4 eller 5 §, efter underrättelse till Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige.

En AIF-förvaltare ska fastställa och vidta åtgärder som förhindrar att andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond marknadsförs till icke-professionella investerare i Sverige. Det gäller dock inte sådana fonder som förvaltaren får marknadsföra till icke-professionella investerare enligt 1, 2 eller 4 §. Det gäller inte heller för marknadsföring av sådana fonder som anges i 5 § första stycket i förhållande till sådana investerare som anges i 5 § andra stycket.

Ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till alternativa investeringsfonder finns i 7 och 8 §§.

Att en andel eller en aktie i en alternativ investeringsfond tas upp till handel på en reglerad marknad eller på en multilateral han-

delsplattform som avses i artikel 4.1.22 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader

för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU 29 är inte att anse som marknadsföring enligt denna lag.

5 kap.

2 §

En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter tillstånd av Finansinspektionen, förvalta en specialfond.

En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter tillstånd av Finansinspektionen, förvalta en specialfond

eller ett investeringsbolag som har beviljats undantag enligt 13 kap. 2 § lagen (0000:0000) om investeringsbolag.

Tillstånd ges i form av godkännande av specialfondens fondbestämmelser. Tillstånd får ges

bara om

Tillstånd får ges bara om

1. Finansinspektionen från behörig myndighet i förvaltarens hemland har tagit emot en underrättelse om den planerade verksamheten samt ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

2. förvaltarens verksamhetstillstånd omfattar förvaltning av en alternativ investeringsfond av motsvarande slag som den specialfond som ska förvaltas här i landet,

1. Finansinspektionen från behörig myndighet i förvaltarens hemland har tagit emot en underrättelse om den planerade verksamheten samt ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

2. förvaltarens verksamhetstillstånd omfattar förvaltning av en alternativ investeringsfond av motsvarande slag som den specialfond eller det investeringsbo-

lag som ska förvaltas här i landet,

29 EUT L 173/349, 12.6.2014. s. 349.

3. förvaltaren har en rättslig struktur som motsvarar ett aktiebolag, och

4. AIF-förvaltaren vidtar nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna – göra utbetalningar till an-

delsägarna,

– lösa in andelar, och – lämna den information som förvaltaren är skyldig att tillhandahålla.

3. förvaltaren har en rättslig struktur som motsvarar ett aktiebolag, och

4. AIF-förvaltaren vidtar nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna – göra utbetalningar till an-

dels- eller aktieägarna,

– lösa in andelar eller aktier, och

– lämna den information som förvaltaren är skyldig att tillhandahålla.

Vid prövningen enligt andra

stycket ska 4 kap. 9 § lagen

(2004:46) om värdepappersfonder tillämpas. Det som anges där om fondbolag ska i stället avse AIF-förvaltare. En utländsk EESbaserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt andra stycket får marknadsföra andelar i specialfonden till professionella och icke-professionella investerare i Sverige.

Tillstånd i fråga om en specialfond ges i form av godkännande av specialfondens fondbestämmelser. Vid prövningen ska 4 kap.

9 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder tillämpas. För ett

investeringsbolag som avses i första stycket krävs att investeringsbolaget i fråga har beviljats tillstånd enligt 10 kap. 1 § lagen om investeringsbolag. Det som i dessa bestämmelser anges om

fondbolag eller investeringsbolag ska i stället avse AIF-förvaltare. En utländsk EES-baserad AIFförvaltare med tillstånd enligt andra stycket får marknadsföra andelar i specialfonden eller

aktier i investeringsbolaget till

professionella och icke-professionella investerare i Sverige.

7 kap.

6 a §30

De bestämmelser om tillsyn på gruppnivå i artiklarna 11–24 i

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 och lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut

och värdepappersbolag som gäller för ett värdepappersbolag tillämpas också för en AIF-förvaltare enligt 1 kap. 3 §. Det som före-

skrivs om kapitalkrav för AIFförvaltare i detta kapitel ska tillämpas även på gruppnivå.

I artiklarna 11–24 i Europa-

parlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 och lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut finns bestäm-

melser om tillsyn på gruppnivå.

Det som föreskrivs om kapitalkrav för AIF-förvaltare i detta kapitel ska tillämpas även på gruppnivå.

10 kap.

1 §

För varje EES-baserad alternativ investeringsfond som AIF-förvaltaren förvaltar och för varje alternativ investeringsfond som förvaltaren marknadsför inom EES ska det finnas en aktuell informationsbroschyr. Informationsbroschyren ska innehålla uppgifter om

1. fondens investeringsstrategi och mål samt de omständigheter under vilka dessa eller investeringspolicyn kan ändras,

2. var mottagarfonden är etablerad om fonden är en matarfond till en alternativ investeringsfond samt information om var de underliggande fonderna är etablerade om fonden är en fond-i-fond,

3. de tillgångsslag som fonden får placera i och fondens riskprofil, inklusive information om användande av finansiell hävstång,

4. de viktigaste rättsliga följderna av en investering i fonden,

5. AIF-förvaltare, förvaringsinstitut, revisorer och andra tjänsteleverantörer,

6. ansvarsförsäkring eller tillgängliga medel i enlighet med 7 kap. 5 § för att täcka eventuella skadeståndsanspråk,

7. delegering av förvaltnings- och förvaringsfunktioner,

8. principer och rutiner för värdering av tillgångarna i fonden,

30 Senaste lydelse 2014:991.

9. hantering av likviditetsrisker och rätt till inlösen samt förfarande och villkor för emission och försäljning av andelar eller aktier,

10. avgifter och alla andra kostnader samt maximibelopp för direkta och indirekta avgifter och kostnader som belastar fondens investerare,

11. förvaltarens principer för likabehandling av investerare och rätt till förmånligare villkor för någon investerare i fonden,

12. fondens primärmäklare samt relevanta arrangemang mellan sådan mäklare och fonden,

13. hur och när regelbunden information om fonden enligt 9 och 10 §§ lämnas,

14. den senaste årsberättelsen enligt 4 § och det senaste beräk-

nade nettotillgångsvärdet (NAV) eller marknadsvärdet för fondens andelar eller aktier, och

14. den senaste årsberättelsen enligt 4 §, och

15. historisk avkastning. För en alternativ investeringsfond som omfattas av ett krav på att offentliggöra prospekt behöver AIF-förvaltaren endast lämna information enligt första stycket som inte redan framgår av prospektet.

Information om nettotillgångsvärde

11 §

En AIF-förvaltare ska, för varje alternativ investeringsfond denne förvaltar, göra information tillgänglig om det senaste beräknade nettotillgångsvärdet (NAV) eller marknadsvärdet för fondens andelar eller aktier.

Hållbarhetsinformation

12 §

En AIF-förvaltare ska för varje fond som marknadsförs till ickeprofessionella investerare i Sverige lämna den information som behövs för förståelsen av fondens förvaltning i hållbarhetsavseende, däribland i frågor som rör miljö, arbetsvillkor, mänskliga rättigheter och anti korruption.

Information enligt första stycket ska ges om

1. vilka hållbarhetsaspekter som beaktas i förvaltningen,

2. den eller de metoder som används för hållbarhetsarbetet, och

3. uppföljningen av hållbarhetsarbetet.

Information enligt andra stycket ska finnas tillgänglig på AIF-förvaltarens webbplats. Därutöver ska information enligt andra stycket 1 och 2 lämnas i informationsbroschyren och årsberättelsen. Information enligt andra stycket 3 ska lämnas i årsberättelsen.

Om AIF-förvaltaren inte beaktar några hållbarhetsaspekter i sin förvaltning av en fond ska, i stället för det som anges i första och andra styckena, information om detta finnas tillgänglig på förvaltarens webbplats samt i fondens informationsbroschyr och årsberättelse.

Information om aktivitetsgrad i fondförvaltningen

13 §

För varje alternativ investeringsfond som marknadsförs till icke-professionella investerare i Sverige, ska AIF-förvaltaren i årsberättelsen redovisa aktivitetsmått eller, om något sådant mått inte kan beräknas, på annat sätt beskriva hur förvaltningen av fonden bedrivs för att investeraren därigenom ska kunna göra en bedömning av den årliga avgiftens storlek i förhållande till fondens aktivitetsmått eller lämnad beskrivning. Informationen ska finnas tillgänglig på fondbolagets webbplats.

12 kap.

17 §

En AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, dela en specialfond. Tillstånd till delning ska lämnas om åtgärden kan anses förenlig med investerarnas intressen.

Bestämmelserna om delning av värdepappersfonder i 8 kap. 25 40 §§ lagen ( 2004:46 ) om värdepappersfonder gäller på motsvarande sätt för delning av en specialfond. Det som där anges om värdepappersfond gäller specialfond och det som anges om fondbolag gäller AIF-förvaltare.

18 §

För upphörande och överlåtelse av förvaltningen av en specialfond ska 9 kap. lagen (2004:46) om värdepappersfonder tillämpas. Det som där anges om

För upphörande och överlåtelse av förvaltningen av en specialfond ska 9 kap. lagen (2004:46) om värdepappersfonder tillämpas. Det som där anges om

värdepappersfond ska avse specialfond och det som anges om fondbolag ska avse AIF-förvaltare.

värdepappersfond ska avse specialfond och det som anges om fondbolag ska avse AIF-förvaltare. Hänvisningen i 9 kap. 1 §

fjärde stycket lagen om värdepappersfonder till 1 kap. 6 b–6 d §§ samma lag ska inte tillämpas för specialfonder. I stället gäller 5 kap. 2 § denna lag.

Undantag

20 §

För en specialfond som enligt sina fondbestämmelser endast riktar sig till professionella investerare tillämpas inte 6 § andra meningen, 7–12 §§ och 15 §.

13 kap.

1 §

Finansinspektionen har tillsyn över AIF-förvaltare som har tillstånd enligt 3 eller 5 kap. eller är registrerade enligt 2 kap. och över förvaringsinstitut.

För svenska AIF-förvaltare och svenska förvaringsinstitut omfattar tillsynen att verksamheten drivs enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, fondbestämmelserna, bolagsordningen eller motsvarande regelverk för en alternativ investeringsfond, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente och interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet.

För AIF-förvaltare och förvaringsinstitut som driver verksamhet från filial i Sverige eller marknadsför eller förvaltar alternativa investeringsfonder i Sverige omfattar tillsynen att företaget följer de lagar och andra författningar som gäller

För AIF-förvaltare och förvaringsinstitut som driver verksamhet från filial i Sverige eller marknadsför eller förvaltar alternativa investeringsfonder i Sverige omfattar tillsynen att företaget följer de lagar och andra författningar som gäller

för företagets verksamhet i Sverige samt, när en specialfond förvaltas enligt 5 kap. 2 §, även det som anges i fondbestämmelserna.

för företagets verksamhet i Sverige samt, när en specialfond

eller ett investeringsbolag för-

valtas enligt 5 kap. 2 §, även det som anges i fondbestämmelserna respektive bolagsordningen.

15 kap.

2 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 § tredje stycket,

2. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4 och 3 § andra stycket och 5 kap. 5 § tredje stycket,

3. vilka poster som får räknas in i startkapitalet och kapitalbasen enligt 7 kap. 1–4 §§,

4. vilka uppgifter som ska ingå i en underrättelse enligt 8 kap. 14 § och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 §, samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,

5. en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 22 §,

6. vilka uppgifter som ska ingå i en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §,

7. vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §,

8. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 10 kap. 3 §,

9. vad informationen enligt 10 kap. 12 § ska innehålla,

10. vad informationen enligt 10 kap. 13 § ska innehålla,

9. vilka uppgifter som ska ingå

i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finans-

11. vilka uppgifter som ska

ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finans-

inspektionen,

10. vad AIF-förvaltaren ska

iaktta för att uppfylla bestämmelserna i 12 kap. 3 §,

11. innehåll i årsberättelser

och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §,

12. kriterier för de finansiella

tillgångar som medel i en specialfond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förvaltare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräkning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §,

13. på vilket sätt underrättel-

se ska lämnas, vilka fel och försummelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 12 kap. 14 §,

14. hur beräkning och redo-

visning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §,

15. vilken information som

ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §,

16. vad som vid förvaltning

av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §,

inspektionen,

12. vad AIF-förvaltaren ska

iaktta för att uppfylla bestämmelserna i 12 kap. 3 §,

13. innehåll i årsberättelser

och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §,

14. kriterier för de finansiella

tillgångar som medel i en specialfond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förvaltare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräkning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §,

15. på vilket sätt underrättel-

se ska lämnas, vilka fel och försummelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 12 kap. 14 §,

16. hur beräkning och redo-

visning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §,

17. vilken information som

ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §,

18. vad som vid förvaltning

av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §,

17. vilka upplysningar som

AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 13 kap. 6 §,

18. avgifter enligt 13 kap. 15 §,

samt

19. på vilket språk handlingar

som avses i denna lag ska upprättas.

19. vilka upplysningar som

AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 13 kap. 6 §,

20. avgifter enligt 13 kap. 15 §,

samt

21. på vilket språk handlingar

som avses i denna lag ska upprättas.

Denna lag träder i kraft den 3 januari 2018.

1.11. Förslag till lag om ändring i lagen (2014:966) om kapitalbuffertar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2014:966) om kapitalbuffertar att 1 kap. 1 och 2 §§, ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §31

Denna lag innehåller bestämmelser om olika slag av kapitalbuffertar och om ingripanden och restriktioner när ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet.

Att vissa bestämmelser i denna lag gäller även för fondbolag och AIF-förvaltare framgår av 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen ( 2004:46 ) om värdepappersfonder och 7 kap. 6 § lagen ( 2013:561 ) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

2 §

I denna lag betyder

1. blandade finansiella moderholdingföretag inom EES: företag som avses i artikel 4.33 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen),

2. dotterföretag: sådant företag som avses i artikel 4.16 i tillsynsförordningen,

3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4. ESRB: Europeiska systemrisknämnden enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd,

31 Ändringen innebär att andra stycket tas bort.

5. finansiella moderholdingföretag inom EES: företag som avses i artikel 4.31 i tillsynsförordningen,

6. institut: kreditinstitut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, Svenska skeppshypotekskassan och värdepappersbolag,

7. kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG,

8. kärnprimärkapital: kapital som avses i artikel 50 i tillsynsförordningen,

9. moderinstitut inom EES: företag som avses i artikel 4.68 i tillsynsförordningen,

10. på grupp- eller undergruppsnivå: det sätt som institut i enlighet med bestämmelser om tillsyn på gruppnivå i artiklarna 6–24 i tillsynsförordningen ska uppfylla ställda krav,

11. systemrisk: risk för en störning i det finansiella systemet som kan få allvarliga negativa konsekvenser för det finansiella systemet och samhällsekonomin,

12. systemviktigt institut: ett institut vars fallissemang eller bristande funktion kan leda till systemrisk,

13. tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,

14. totalt riskvägt exponeringsbelopp: det belopp som avses i artikel 92 i tillsynsförordningen,

15. värdepappersbolag:

ett

svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen ( 2007:528 ) om värdepappersmarknaden och som inte är ett bankaktiebolag eller kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse,

och

15. värdepappersbolag: företag

som avses i artikel 4.1.2 i tillsynsförordningen, och

16. värdeöverföringar kopplade till kärnprimärkapitalet:

a) utbetalning i form av en kontant utdelning,

b) fondemission eller partiell fondemission eller överföring eller utdelning av helt eller delvis betalda fondaktier eller andra kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,

c) inlösen eller uppköp av egna aktier eller andelar eller andra kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,

d) återbetalning av belopp som utbetalas med anknytning till kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,

e) en överföring eller utdelning av poster som avses i artikel 26.1 b–e i tillsynsförordningen.

Denna lag träder i kraft den 3 januari 2018.

1.12. Förslag till lag om ändring i lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag att 1 kap. 4 och 5 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

4 §

Att vissa bestämmelser i denna lag gäller även för fondbolag, betalningsinstitut och AIF-förvaltare framgår av 2 kap. 10 och

10 a §§ lagen (2004:46) om värde-

pappersfonder, 3 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster och 7 kap. 6 och 6 a §§ lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Att vissa bestämmelser i denna lag gäller även för fondbolag, betalningsinstitut och AIF-förvaltare framgår av 2 kap. 10 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 3 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster och 7 kap. 6 a § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

5 §32

De bestämmelser i tillsynsförordningen som enligt förordningen gäller för kreditinstitut ska tillämpas även för sådana kreditinstitut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse som inte omfattas av förordningens definition av kreditinstitut

De bestämmelser i tillsynsförordningen som enligt förordningen gäller för värdepappersföretag ska tillämpas även för sådana värdepappersbolag som inte omfattas av förordningens definition av värdepappersföretag

32 Ändringen innebär att andra stycket tas bort.

De bestämmelser i tillsynsförordningen som enligt förordningen gäller för kreditinstitut ska, med undantag av bestämmelserna om stora exponeringar, tillämpas även för Svenska skeppshypotekskassan.

Denna lag träder i kraft den 3 januari 2018.

2. Inledning

2.1. Uppdraget

Utredningen har haft som uppgift att göra en allmän översyn av fondregelverket och överväga om det finns behov av ändringar i den näringsrättsliga regleringen för att stärka den svenska fondbranschens konkurrenskraft och modernisera fondregelverket (dir. 2014:139). I detta arbete har också ingått att föreslå hur det s.k. UCITS Vdirektivet1bör genomföras i svensk rätt. Den delen av uppdraget har behandlats i utredningens delbetänkande, UCITS V En upp-

daterad fondlagstiftning (SOU 2015:62).

Genom tilläggsdirektiv har utredningsuppdraget utvidgats till att också omfatta dels förslag på åtgärder för att förbättra informationsgivningen och jämförbarheten kring hur fondförvaltare integrerar hållbarhetsaspekter i sin förvaltning, såsom miljö- och klimatfrågor, mänskliga rättigheter, arbetsvillkor och bekämpning av korruption (dir. 2014:158), dels förslag på åtgärder för att tydliggöra skillnaden mellan aktivt och passivt förvaltade fonder för investerarna (dir. 2015:28). Genom ett ytterligare tilläggsdirektiv förlängdes den ursprungliga redovisningstiden till den 30 juni 2016 (dir. 2015:09)2

2.2. Arbetets genomförande

Utredningens arbete med de återstående uppgifterna inleddes i augusti månad 2015. Förordnade sakkunniga och experter från berörda myndigheter och intresseorganisationer samt näringslivet och den högre

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/91/EU av den 23 juli 2014 om ändring av direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) när det gäller förvaringsinstitutsfunktioner, ersättningspolicy och sanktioner. 2 Kommittédirektiven finns som bilagor till detta betänkande.

utbildningen har bistått utredningen. Arbetet har ägt rum i nära samarbete med sakkunnig- och expertgrupperna genom sammanträden (åtta stycken, varav ett utgjordes av ett tvådagars internatsammanträde). Vid dessa sammanträden har arbetspromemorior med preliminära bedömningar och förslag diskuterats. Därutöver har sekretariatet haft fortlöpande underhandskontakter med de utsedda sakkunniga och experterna, vilka har bidragit också med faktaunderlag, skriftliga analyser och upplysningar om politiska och rättsliga initiativ med anknytning till utredningens arbete.

Utredningen har hållit sig informerad om och beaktat relevant arbete som pågår inom Regeringskansliet och på internationell nivå. Utredaren och sekretariatet har bl.a. närvarat vid rundabordssamtal genomförda på initiativ av Finansmarknadsministern under våren 2015. Vid dessa rundabordssamtal deltog representanter för fondbolag, konsumentorganisationer, myndigheter och forskare och syftet var att utbyta kunskap och erfarenheter kring bl.a. vad som krävs för att utveckla en hållbar fondmarknad.

Sekretariatet har vidare gjort tre studiebesök. I Storbritannien genomfördes sammanträden med representanter för den brittiska tillsynsmyndigheten, The Financial Conduct Authority, och med Mrs. Vivien Prais, som bland annat undervisar vid London School of Economics and Political Science. I Luxemburg och på Irland hölls möten med advokaterna Claude Niedner respektive Mark White.

För genomförandet av kartläggningsuppgiften om hur ett urval aktivt förvaltade fonder marknadsförs, har utredningen samrått med personer verksamma i det oberoende analysföretaget Morningstar Sweden AB, som också har varit utredningen behjälpliga genom att samla in och sammanställa viss data.

I den delen av utredningsuppdraget som avser associationsrättsliga fonder har samrådsmöten hållits med adjungerade professorn Rolf Skog, Göteborgs universitet.

2.3. Betänkandets diposition

I kapitel 3 redovisas utredningens utgångspunkt för lämnade förslag och vissa förutsättningar och omständigheter som har verkat styrande för utredningsarbetet i slutbetänkandet. I kapitel 4 redovisas bl.a. vilka metoder som används av fondförvaltare för att integrera

hållbarhetsaspekter i sin förvaltning samt utredningens förslag om hur informationsgivningen avseende sådana aspekter kan förbättras. Därefter följer, i kapitel 5, överväganden och förslag rörande aktiv och passiv fondförvaltning. I kapitel 6 behandlas frågan om det i Sverige ska vara möjligt att bilda fonder på associationsrättslig grund samt lämnas förslag om hur en sådan reglering kan utformas. Kapitel 7 innehåller förslag om att även fondbolag ska ges möjlighet att tillhandahålla investerarsparkonto på vilket fondandelar och kontanta medel kan förvaras. I kapitel 8 och kapitel 9 behandlas vissa placeringsregler i lagen om värdepappersfonder respektive regler om marknadsföring av alternativa investeringsfonder, vilka utredningen förslår ska förtydligas och ändras. I kapitel 10 redovisas utredningens förslag avseende tillämpning på fondbolag i fråga om kapitaltäckningsbestämmelser, och i kapitel 11 lämnas förslag i vissa övriga frågor, bl.a. delning av värdepappersfonder och specialfonder. Förslag till ikraftträdande och bedömning i fråga om övergångsbestämmelser finns i kapitel 12. En beskrivning av konsekvenserna av utredningens förslag finns i kapitel 13. Slutligen finns i kapitel 14 en kommentar till författningsförslagen.

3. Utgångspunkt och förutsättningar för förslagen

3.1. Den svenska fondmarknaden – en kort bakgrund

Det finns inget annat land där så många sparar i fonder som i Sverige. Privatpersoner och hushåll står för den största andelen, men även t.ex. företag och kommuner investerar i fonder.1 Den totala fondförmögenheten uppgick till 3 200 miljarder kronor vid ingången av detta år (2016). Aktiefonder står för merparten av fondförmögenheten. Blandfonder och fond-i-fonder är dock de fondtyper som har ökat procentuellt mest under den senaste tioårsperioden. Därtill finns vissa möjligheter för konsumenter att spara i andra alternativa investeringsfonder än specialfonder.

Mångfalden i utbud av fonder är stort; det finns för konsumenter omkring 3 000 fonder att välja på. Det ger stor valfrihet att göra aktiva val när det gäller exempelvis inriktning, förvaltningsstil, pris och servicegrad. Att valfrihet, rörlighet och konkurrens, prispress inkluderad, har ökat stöds bland annat av rapporter från Konkurrensverket (Uppdragsforskningsrapport 2015:6 och Den svenska fondmarknaden – en fördjupning, Rapport 2015:8).

Utöver fondsparandets betydelse för privatpersoner och hushåll spelar fondmarknaden en viktig roll i det finansiella systemet. Fonderna sammanför resurser i form av kapital från flera mindre investerare, vilket leder till stordriftsfördelar, ökad riskspridning och lägre kostnader jämfört med att separat investera i alla de underliggande tillgångarna. Det finns också en stor samhällsekonomisk betydelse av en väl fungerande fondmarknad. Fonderna bidrar genom

1 Genom det svenska premiepensionssystemet är i princip alla svenskar fondsparare. Med privat fondsparande, inklusive privat pensionssparande, och tjänstepension uppgår andelen som sparar i fonder till drygt 75 procent, vilket är den högsta siffran i världen.

sina investeringar med likviditet till aktiemarknaden och följaktligen med kapitalförsörjning till själva bolagen. Denna funktion kommer att bli allt viktigare. I Europa strävar man efter att komplettera bankerna som en kanal för finansiering till små och medelstora företag och man ser fondsparande som en möjlighet att uppnå detta.2I detta sammanhang spelar private equity-fonder (riskkapitalfonder) en viktig roll. Denna investeringsform, som omfattas av regelverket för förvaltare av alternativa investeringsfonder, innebär att kapital och – genom ett aktivt ägande – kompetens tillförs främst onoterade bolag. Det är i grunden fråga om ett avtalsreglerat samriskföretagande mellan framför allt professionella investerare (t.ex. försäkringsbolag och pensionsfonder) och ibland även s.k. semi-professionella investerare, samt fondförvaltare och investeringsrådgivare, dvs. jämbördiga parter. Genom verksamheten finns förutsättningar för att bygga långsiktigt hållbara bolag och att understödja framväxten av innovativt nyskapande och entreprenörsföretag, där jobb kan skapas eller bevaras i Sverige.3På så sätt kan private equity-fonder bidra till ekonomisk tillväxt i landet. De professionella investerarna och deras förmånstagare (t.ex. pensionssparare) gynnas i sin tur genom avkastningen som ägarformen generererar.4

3.2. Behov av och förslag till konkurrensfrämjande åtgärder

Utredningens uppdrag är att överväga och föreslå åtgärder för att modernisera fondregelverket. Ansatsen för utredningen har varit att lämnade förslag till nya och ändrade näringsrättsliga bestämmelser ska stärka konkurrenskraften för svenska fondbolag och värdepappersfonder samt svenska förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) och sådana fonder.

Av det följande framgår att denna utgångspunkt har varit den gemensamma nämnaren för förslagen. Samtidigt redovisas vissa om-

2 Handlingsplanen om en kapitalmarknadsunion (COM(2015) 468) presenterades den 30 september 2015. 3 I Sverige är närmare 200 000 personer anställda i bolag, spridda i hela landet, som är hel- eller delägda av private equity-fonder. Det motsvarar cirka fyra procent av alla anställda i Sverige, se http://www.svca.se/om-private-equity/ 4 Jfr bland annat G20/OECD High-Level Principles of Long term Investment Financing by Institutional Investors, September 2013.

ständigheter och förutsättningar som också har beaktats och påverkat utredningens överväganden.

Associationsrättsliga fonder

När det gäller konkurrensen på fondmarknaden har EU-lagstiftningen haft stor betydelse. Utöver svenska fonder finns sedan länge en stor mängd utländska fonder till försäljning i Sverige. Antalet fondbolag och AIF-förvaltare som enligt Finansinspektionen har tillstånd att bedriva verksamhet i Sverige har successivt ökat, men det gäller också i fråga om utländska bolag som anmält gränsöverskridande verksamhet till Sverige. De utlandsregistrerade bolagen är i klar majoritet gentemot de svenskregistrerade. De utlandsregistrerade bolagen är också de som har ökat snabbast till antalet, vilket tyder på en ökad internationell konkurrens på den svenska marknaden. Svenska fonder säljs däremot inte i motsvarande grad utomlands. Under senare år har dessutom allt fler svenska fondbolag valt att starta och etablera fonder utomlands, även när de i princip enbart är avsedda för marknadsföring i Sverige. En förklaring från fondbranschen är att man anser att det är fördelaktigare ur konkurrenssynpunkt att etablera fonder i andra länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Enligt utredningsdirektiven är det en utgångspunkt att det ska finnas goda förutsättningar att driva fondverksamhet i Sverige. Det innefattar möjligheten att konkurrera såväl i Sverige som på den inre marknaden i övrigt. En ofta framförd ståndpunkt är att regelverket som sådant måste ha förmåga att attrahera och bibehålla investerare och kapital samt övriga aktörer på fondmarknaden, och att detta kan uppnås genom att lagstiftningen ger utrymme för mer flexibla lösningar. Att den svenska lagstiftningen endast kan tillhandahålla en reglerad fondmodell – den kontraktsrättsliga – bedöms utgöra en konkurrensnackdel för den svenska fondbranschen och får Sverige som fondnation att framstå som svagare än andra länder, såsom Storbritannien, Luxemburg och Irland, där det finns ett brett utbud av olika legala strukturer.

Som framgått av Sammanfattningen av betänkandet föreslår därför utredningen att det ska vara möjligt att bilda värdepappersfonder och specialfonder på associationsrättslig grund. Den föreslagna

modellen innebär en internationellt erkänd och använd struktur, vilket bl.a. har den fördelen att tid och kostnader inte behöver läggas ned på att förklara den.

Avgränsningen avseende vilka fonder som omfattas av den nya regleringen innebär att exempelvis private equity-fonder inte inkluderas. Det beror inte på att en associationsrättslig modell skulle vara olämplig för denna investeringsform. Tvärtom, men enligt utredningens bedömning finns det ett antal anledningar till att genomföra en reform av detta slag etappvis. Private equity-fonder, liksom vissa andra alternativa investeringsfonder, skiljer sig på avgörande punkter från vad som gäller för fonder som riktas främst mot allmänheten, dvs. värdepappersfonder och flertalet specialfonder, och bl.a. dessa skillnader ger upphov till ett antal frågeställningar som föranleder särskilda överväganden. Förslaget ska därför ses som ett första steg till en på sikt heltäckande lagstiftning om associationsrättsliga fonder. Det är angeläget att detta första steg kan genomföras och att lagstiftningen kommer på plats utan ytterligare dröjsmål, men det är lika viktigt att snarast påbörja det fortsatta arbetet med att komplettera den föreslagna modellen. En följd kan annars bli att internationellt investeringskapital, till stöd för svenska bolag, minskar eller uteblir. Om den svenska lagstiftningen successivt kan kompletteras genom att inkludera fler investeringsformer och med ett bredare utbud av legala strukturer, finns det förutsättningar för att fondaktörer kan verka på ett för dem, deras investerare och, i förekommande fall portföljbolag, effektiv sätt.5 Detta är av särskild vikt för små fondaktörer som, på grund av mindre resurser, i regel inte har samma möjlighet att förlägga fonder utomlands och därmed riskerar att slås ut av de större.

En översyn av skattelagstiftningen

Det fortsatta arbetet kräver också en översyn av skattelagstiftningen. Enligt kommittédirektiven ska utredningen inte lämna några skatterättsliga förslag.

5

Även en fullt ut transparent kommanditbolagsstruktur som motsvarar framgångsrika inter-

nationella förlagor är något som kan ses som önskvärt på sikt.

Skattelagstiftningens utformning är central för att Sverige ska kunna blir en konkurrenskraftig fondnation. Investerare är som utgångspunkt inte beredda att betala en merkostnad, på grund av att det eventuellt uppstår dubbel- eller särbeskattning, för att investera i fonder baserade i Sverige.

Vid en internationell utblick framgår att de mest framgångsrika finansiella centren i Europa behandlar alla fondtyper på ett principiellt likartat sätt. I enlighet med allmänna skatterättsliga principer bör det råda skatteneutralitet mellan olika fondtyper, samt mellan direkt och indirekt ägande av aktier. Skatteskäl får inte bli oavsiktligt handlingsdirigerande, utan alternativen ska kunna konkurrera på lika villkor.

Att skapa ett förutsebart skattesystem och eliminera risker för dubbel-, mer- eller särbeskattning torde inte innebära någon förlust av skatteintäkter. En följd av att fonder i dag förläggs i andra jurisdiktioner, trots att de är avsedda att riktas mot den svenska marknaden, är att fonden och fondbolaget eller förvaltaren betalar flera olika kostnader till registreringslandet. Vissa skatter samt kostnader för att anlita lokala aktörer, t.ex. fondhotell och rådgivare, tillfaller alltså de länder som möjliggör en associationsrättslig fondstruktur. Detsamma gäller naturligtvis också i förhållande till den verksamhet som private equity-fonder bedriver. Om fonderna och den därtill knutna service- och rådgivningsverksamheten i stället förläggs i Sverige kan det innebära en viss ökning av skatteintäkter.

Vissa andra konkurrensfrämjande åtgärder

Ytterligare ett konkurrensfrämjande förslag är lättnader i informationskraven för förvaltare av specialfonder som marknadsförs enbart till professionella investerare och att det för sådana fonder ska kunna beviljas vissa undantag från gällande placeringsbestämmelser. Detta förslag kan tillgodose efterfrågan hos professionella investerare att göra investeringar i en reglerad fondtyp, men utan hela det konsumentskydd som föreskrivs för värdepappersfonder och specialfonder.

Ett annat förslag som torde kunna verka konkurrensfrämjande, framför allt på den svenska marknaden, innebär att fondbolag ska få möjlighet att tillhandahålla investeringssparkonto för fondandelar.

Investeringssparkonto är en skattemässigt gynnad sparform och som kontoform står den för en allt större andel av fondförmögenheten.6Att fondbolag inte har fått tillhandahållas av fondbolag har i praktiken hindrat bolagen från att distribuera sina egna fonder, vilket har snedvridit konkurrensen.

Regelförenklingar och andra underlättande åtgärder för fondbolag och AIF-förvaltare

Fondregelverket är omfattande och i många delar komplext. Det är dessutom svåröverskådligt, då bestämmelser som styr verksamheten finns i flera lagar, förordningar, myndighetsföreskrifter och direkttillämpliga EU-förordningar. Genom förslag till nya, ändrade eller slopade bestämmelser förtydligas vissa placeringsregler och regler som gäller i fråga om bl.a. delning av värdepappersfonder och specialfonder, marknadsföring av alternativa investeringsfonder, redovisnings- och bokföringskrav för fonder samt kapitaltäckningskrav för vissa fondbolag och förvaltare av alternativa investeringsfonder. Förslagen rör fondbolagens och förvaltarnas praktiska verksamhet. De innebär regelförenklingar men har i vissa fall även potential att förbättra konkurrenssituationen ytterligare.

Ökad transparens för investerare

Utredningen har också haft i uppdrag att analysera förutsättningarna för att förbättra informationen och möjligheterna för investerare att jämföra hur fondbolag och AIF-förvaltare arbetar med hållsbarhetsfrågor och att göra ett medvetet val när det gäller aktivt eller passivt förvaltade fonder.

Lagreglerad informationsskyldighet innebär alltid administrativa bördor för bolagen, men torde i vissa avseenden kunna medföra konkurrensfördelar i form av exempelvis ett ökat konsumentförtroende. Och när intresset och efterfrågan ökar för ansvarsfulla investeringar kan tydlig information om huruvida sådana aspekter har beaktats i fondförvaltningen ha en konkurrenshöjande effekt, som

6 I mars 2016 stod kontoformen för sju procent av hushållens totala fondförmögenhet jämfört med tre procent bara två år tidigare.

överväger de administrativa kostnaderna. Förslaget om informationskrav såvitt avser aktivitetsgraden i fondförvaltningen bidrar till ett högre konsumentskydd och kan även få effekt för konsumentrörligheten på fondmarknaden. Regelverk som gynnar kundrörlighet på fondmarknaden är i sin tur en förutsättning för en fungerande konkurrens.

4. Hållbarhetsaspekter i fondförvaltningen

4.1. Inledning

Ett av utredningens uppdrag är att föreslå åtgärder för att förbättra informationsgivningen och jämförbarheten kring hur fondförvaltare integrerar hållbarhetsaspekter i sin förvaltning.

4.2. Vad är hållbarhet?

Begreppet hållbar utveckling lanserades år 1987 i FN-rapporten Vår gemensamma framtid (även kallad Brundtland-rapporten), och begreppet definieras där som en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. De tre dimensionerna av hållbar utveckling – den ekonomiska, den sociala och den miljömässiga – ska samstämmigt och ömsesidigt stödja varandra. Vid FN:s toppmöte om hållbar utveckling i Johannesburg år 2002 erkändes hållbar utveckling som en överordnad princip för FN:s arbete. Som exempel på hur begreppet redan används i Sverige kan nämnas 1 kap. 2 § regeringsformen, som stadgar att det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer. Ett annat exempel är 1 kap. 1 § miljöbalken, som stadgar att bestämmelserna i balken syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö.

Bland företag används ofta begreppet Corporate Social Respon-

sibility (CSR, ibland översatt som företagens sociala ansvar eller före-

tagens samhällsansvar). I detta ligger en förväntan på att företag på eget initiativ, och utöver vad lagstiftningen kräver, tar ansvar för sin

roll i och påverkan på samhället. Europaparlamentet har i en resolution1 uttalat att CSR i stort sett bör anses vara samma sak som de relaterade begreppen ansvarsfulla eller etiska företag, ”miljö, samhälle och styrning”, hållbar utveckling och företagens ansvarsskyldighet.

I investerarkretsar talar man ofta om ESG (Environment, Social

and Governance) för att framhålla miljöhänsyn, sociala förhållanden

och bolagsstyrning som grundläggande för ett ansvarsfullt investerararbete. Det finns flera nätverk för investerare som arbetar med ansvarsfulla investeringar. Ett par exempel är PRI (United Nations backed Principles for Responsible Investment Initiative) och det svenska nätverket Swesif. Tillsammans med analysföretaget GES Investment Services har NASDAQ OMX Group, Inc. lanserat ett antal hållbarhetsindex som ger investerare en överblick beträffande bolag som möter uppställda hållbarhetskrav. Det finns t.ex. ett svenskt och ett nordiskt index. Till sin hjälp kan investerare även anlita organisationer som samlar in olika hållbarhetsupplysningar från företagen, t.ex. CDP (Carbon Disclosure Project)2inom miljöområdet.

4.3. Utvecklingen

Avsnitten 4.3–4.6 är en reviderad version av delar av Emma Sjöströms (expert i utredningen) bok Hållbara investeringar, Sanoma Utbildning 2014.

4.3.1. Marknadens framväxt och storlek

Att placera kapital och samtidigt ta hänsyn till aspekter som etik, miljö och samhälle är ingen ny företeelse. Inom kyrkan har man exempelvis en lång tradition av att undvika kapitalplaceringar i branscher som anses skadliga, såsom tobak, alkohol och vapen. Samtidigt har det skett en utveckling av vad ansvarsfulla och hållbara investeringar innebär, från en religiöst färgad etik, via politiska ställningstaganden (exempelvis bojkotter i samband med anti-apartheidrörelsen och

1 Europaparlamentets resolution av den 6 februari 2013 om företagens sociala ansvar: att arbeta för samhällets intressen och för hållbar återhämtning för alla (2012/2097(INI)). 2 CDP är en organisation som samarbetar med ett stort antal företag och aktieägare och samlar in data om företagens utsläpp av växthusgaser. För närvarande har insamlats data om cirka 2000 företag.

Vietnamkriget) till dagens version som till stora delar är inriktad på en ”hållbar utveckling” med miljö och mänskliga rättigheter i fokus. Dessutom har bolagsstyrning kommit att anta en mer central plats i sammanhanget.

Från att ha varit en liten nischmarknad, med mindre än en procent av marknaden för tjugo år sedan, så finns studier som visar att ansvarsfulla och hållbara investeringar nu motsvarar en ansenlig mängd av det totala förvaltade kapitalet i världen. Enligt The Global

Sustainable Investment Review 2012 är 21,8 procent av det globala

kapitalet förvaltat med någon form av ESG-inriktning. I undersökningen ingår data från Europa, USA, Kanada, Asien, Japan, Australien, Nya Zeeland och Afrika.3Av rapporten framgår att den största andelen av det professionellt förvaltade ESG-kapitalet (65 procent) härrör från den europeiska marknaden. Tillsammans står Europa, USA och Kanada för 96 procent.

Statistik om mängden ansvarsfullt och hållbart kapital bör tolkas med viss försiktighet. Det beror inte minst på att ”ansvarsfulla och hållbara investeringar” kan definieras på ett flertal olika sätt; allt från fonder som enbart utesluter alkohol och tobak till fonder som satsar i miljöteknik eller som är inriktade på ”impact investing” faller inom ramarna för statistiken. En annan anledning till försiktighet är att många undersökningar av marknaden för denna typ av investeringar bygger på egenrapporterad data.

4.3.2. Institutionella investerare

Något som har haft betydelse för framväxten av ESG bland institutionella investerare i Sverige är att AP-fonderna år 2001 fick i uppdrag att ”ta hänsyn till miljö och etik” i sin placeringsverksamhet. Skrivningen är inte mer detaljerad än så och AP-fonderna har själva fått tolka hur de ska omsätta ”hänsyn till miljö och etik” i praktiken. Detta får dock inte ske på bekostnad av avkastningen. ”Rollen

som förvaltare av statliga pensionsmedel ställer krav på att fonderna uppbär allmänhetens förtroende. Hänsyn till miljö och etik skall tas i placeringsverksamheten utan att avkall görs på det övergripande målet

3 Global Sustainable Investment Alliance (2013) The Global Sustainable Investment Review 2012. http://gsiareview2012.gsi-alliance.org/#/1/

om hög avkastning.”4 Från början varierade inriktningen och nivån

på engagemanget bland AP-fonderna för att tillmötesgå riksdagsbeslutet. I dag bedriver samtliga AP-fonder ett aktivt ESG-arbete, inklusive en kontinuerlig och systematisk ESG-inriktad genomlysning av aktieinnehaven. Överlag har pensionsfonder haft (och har fortfarande) en viktig roll att spela för framväxten av ESG på marknader runt om i världen. Givet att pensionsfonder förvaltar stora mängder kapital blir kraften extra stor. Världens 300 största pensionsfonder förvaltade tillsammans 14 000 miljarder USD år 2012.5

Globalt var instiftandet av FN:s PRI år 2006 en viktig markör för att ge legitimitet åt ESG-frågorna i finanssammanhang. PRI utgörs av sex principer, där den första är att inkludera ESG-frågor i investeringsanalys och beslutsfattande. I dag har över tusen finansaktörer – kapitalägare, kapitalplacerare m.fl. – skrivit under principerna, däribland AP-fonderna och ett flertal andra svenska finansaktörer.6

4.3.3. Konsumenter och andra privatsparare

Merparten av kapitalet som investeras med någon form av ”hållbar” inriktning är institutionellt, dvs. görs av institutionella investerare som pensionsfonder, försäkringsbolag och banker. Samtidigt finns en växande medvetenhet bland privatsparare; hållbarhet kan vara en relevant aspekt att ta hänsyn till i finansiella placeringar.

Forskning visar att hela 95 procent av svenska folket vill att deras pensionssparande ska ta hänsyn till miljö, socialt ansvar och etik.7Men bara en mindre andel (12 procent) anser att sådan hänsyn bör tas även om avkastningen påverkas negativt. Hälften (48 procent) menar att fondförvaltare bör ta hänsyn till sociala, miljömässiga och etiska aspekter även om det inte ökar avkastningen, dvs. om avkast-

4Prop. 1999/2000:46, AP-fonden i det reformerade pensionssystemet. 5 Towers Watson (2013) The world’s 300 largest pension funds – year end 2012. http://www.towerswatson.com/en-GB/Insights/IC-Types/Survey-Research-Results/2013/09/The-worlds-300-largest-pension-funds-year-end-2012 6 Per den 2 december 2015 hade 43 svenska kapitalförvaltare anslutit sig (www.unpri.org). 7 Sandberg, J., Jansson, M., Biel, A. & Gärling, T. 2014. Understanding the attitudes of beneficiaries: should fiduciary duty include social, ethical and environmental concerns?, in Hawley, J., Hoepner A., Johnson, K., Sandberg, J. & Waitzer, E. (eds.), Cambridge Handbook of Institutional Investment and Fiduciary Duty, New York: Cambridge University Press, s. 353–63.

ningen blir densamma som om dessa hänsyn inte togs. Drygt en tredjedel (35 procent) anser att sådan hänsyn bör tas enbart om det ökar avkastningen.

Forskarna bakom studien menar att den bästa förklaringsmodellen till varför sparare vill inkludera miljömässiga, sociala och etiska aspekter i sitt sparande är personliga värderingar. Det är varken förväntningar på hög avkastning eller förhoppningar om stärkt social status som främst inverkar på attityder till hållbara investeringar.

Samtidigt som många privatsparare tycks ha ett intresse för hållbarhetsaspekter, så är det inte alltid lätt för dem att bedöma om en fond eller ett enskilt innehav är ”hållbart”. Forskning visar att trots att det finns stor tillgång på information, så är det tveksamt om informationen är av en sådan kvalitet att den hjälper privatsparare att göra en tillförlitlig bedömning av hållarhetsaspekter i investeringssyfte. I samma studie konstateras att det saknas regler för hur fondförvaltare ska presentera hållbarhetsrelaterad information till investerarna. Sammantaget gör detta, menar forskarna, att de informationssökande hållbarhetsintresserade investerarna befinner sig i en sårbar position.8 Liknande slutsatser kan dras av undersökningar som Konsumentverket har genomfört. På området investeringar och pension – där sparande i t.ex. fonder ingår – är det relativt vanligt att företagen använder sig av miljöargument.9Samtidigt bedömer konsumenterna själva att tillgången till miljöinformation, och tilliten till informationen, är relativt låg.10

4.4. Vanliga metoder

Att investera hållbart och ansvarsfullt görs i allmänhet genom att sätta samman en värdepappersportfölj enligt vissa urvalskriterier. I detta avsnitt presenteras några metoder som är vanligt förekommande på den svenska marknaden. Notera att dessa metoder främst gäller för aktieplaceringar.

8 Nilsson, J., Siegl, S. & Korling, F. (2012) The complex decision making environment of socially responsible mutual fund investors: Introducing a disclosure framework focusing on information quality. SIRP Working Paper 12-1. 9 Se Konsumentverkets rapport Marknadsföring med miljöargument, 2015:17, s. 9 och 19. 10 Se Konsumentverkets rapportering till Naturvårdsverket om Konsumenters förutsättningar att agera miljömässigt hållbart, Dnr 2015/1146 s. 11–13.

4.4.1. Uteslutning

En grundläggande idé bakom ”etiska fonder” är att investeraren vill undvika att kanalisera kapital till verksamheter som strider mot de egna värderingarna. Därför utesluter sådana fonder typiskt sett sektorer som vapen, alkohol, tobak, spel och dobbel samt pornografi.

Det är inte bara fonder med en ”etisk” profil som utesluter kontroversiella sektorer; detta är också en vanligt förekommande metod för fonder och andra produkter med en mer hållbarhetsorienterad framtoning.

Samtidigt som många investerare vill undvika kontroversiella sektorer är det värt att notera att företag även inom dessa branscher kan vara mer mångbottnade ur hållbarhetssynpunkt än vad som kanske först är uppenbart. Hur ska man exempelvis ställa sig till ekologiskt odlad tobak, där odlingsmetoden kan vara ett viktigt bidrag till att värna naturvärden och människors hälsa, eller vapen som används i fredsbevarande syfte?

Uteslutning av kontroversiella sektorer är den vanligaste metoden bland hållbara investeringar i Sverige i dag, sett till hur mycket kapital som denna metod tillämpas på. Metoden är förhållandevis kostnadseffektiv, eftersom man sällan behöver justera urvalet, utom exempelvis vid företagsuppköp och liknande händelser som kan ändra ett bolags inriktning. Det skulle dessutom vara svårt för fonder som marknadsför sig under etiketten ”ansvarsfulla investeringar” att investera i kontroversiella branscher och samtidigt kalla sig ansvarsfulla.

4.4.2. Normbaserad genomlysning

En metod för att sätta ramarna för ansvarsfulla placeringar är att utgå från de internationella konventioner som Sverige skrivit under. Det finns konventioner för många områden som har att göra med hållbart företagande.

I ESG-sammanhang talar man ofta om konventioner, lagar och regler som ”normer”. Normbaserad genomlysning (eller normbaserad ”screening”) tillhör de mest utbredda ESG-metoderna i Sverige, och det är en metod som blir allt vanligare även i övriga Europa. Metoden medför att en tredje part (exempelvis ett FN-organ eller en domstol) gör bedömningen huruvida en norm har kränkts eller inte, och förvaltaren behöver inte själv sätta upp riktlinjer för vad

som är acceptabelt. I praktiken är det dock inte alltid så enkelt att avgöra om en händelse verkligen ska betraktas som en normkränkning, varför ett visst mått av egen analys brukar behövas ändå.

4.4.3. Positivt urval och Bäst i klassen

Ytterligare en metod för portföljsammansättning är att identifiera de bolag som presterar finansiellt och hållbarhetsmässigt bäst. Så är marknadsindex av typen Dow Jones Sustainability Index uppbyggda, men även många fonders placeringsinriktning. Av exempelvis alla bolag som ingår i ett världsindex, görs en analys enligt hållbarhetskriterier som investeraren ställer upp. Det handlar med andra ord inte om att utesluta, utan om att välja placering i enlighet med vissa urvalskriterier.

Positivt urval kräver noggrann analys och att man utvecklar en modell för vilka kriterier som ska beaktas och hur de ska vägas mot varandra. Det är därmed en mer resurskrävande metod än normbaserad genomlysning och uteslutning av kontroversiella sektorer.

Bäst i klassen innebär att de bästa bolagen per bransch väljs ut

för att ingå i investeringsportföljen, t.ex. de tio bästa ur läkemedelsbranschen, de tio bästa ur livsmedelsbranschen, osv. Många index är ”sektorneutrala”, dvs. alla branscher får vara med, även exempelvis oljebranschen och tobaksbranschen som kan anses relativt sett mindre ”hållbara” än andra branscher. Uppgiften gäller snarast att göra en relativ bedömning av bolagens hållbarhetsprestanda med utgångspunkt i den bransch de verkar inom.

4.4.4. Aktivt ägarinflytande

Att välja vilka företag som ska ingå i investeringsportföljen är bara ett av flera sätt att införliva hållbarhetskriterier för sitt ägande. En annan möjlighet är att försöka påverka de bolag man äger till att förbättra sitt hållbarhetsarbete. Detta brukar i sammanhanget kallas för aktivt ägande. Ibland används engelskans engagement. Det sker ofta genom dialog, men även genom frågor och motioner på bolagsstämmor.

De investerare som ägnar sig åt aktivt ägande ser det i allmänhet som ett sätt att på sikt bidra till en bättre avkastning genom att med-

verka till bolagens värdeskapande och därmed öka värdet på den egna investeringen. Andra sidan av samma mynt är att undvika att förstöra värde, något som inte minst kan ske i samband med företagsskandaler. Ett aktivt ägande kan med andra ord ses som en del av riskhanteringen och som en investering för ökat värdeskapande. För indexfonder, där man inte kan välja innehav, är aktivt ägande den enda variabeln som ägare har för att hantera risker och möjligheter i de bolag man äger. Att vara en aktiv ägare kan också medföra ett ökat förtroende hos dem vars pengar man placerar, t.ex. andelsägarna i en fond; det blir ett sätt att visa dem att man ”gör något” antingen i samband med en skandal eller generellt för att öka trycket på hållbarhetsarbetet i bolaget.

Att vara en aktiv ägare kan ta sig olika uttryck. På den svenska marknaden är det vanligt att investerare som tar hänsyn till hållbarhetsfrågor träffar ett antal bolag regelbundet, exempelvis en gång om året, för att diskutera bolagets hållbarhetsarbete. För investeraren kan det vara ett sätt att komplettera bolagets offentliga hållbarhetsrapport med mer djupgående eller detaljerad information. Flera företag vittnar om att denna typ av dialog är av värde för dem, eftersom investerarens förväntningar som uttrycks i mötet kan bli en bekräftelse på att bolaget är på rätt väg, ge nya idéer, eller vara en signal om att något borde korrigeras.

Ytterligare en arena där investerare kan framställa sina förväntningar på bolag – vare sig det gäller ett särskilt missförhållande eller hållbarhetsarbetet i största allmänhet – är bolagsstämman. Till det årliga aktieägarmötet är alla som äger aktier i bolaget inbjudna. Det finns möjlighet för aktieägare att på förhand lämna in en motion för omröstning, och man kan även ställa frågor till bolaget i den allmänna frågestunden. I Sverige är det i dagsläget inte vanligt att investerare använder bolagsstämman som ett forum för att föra fram åsikter kring bolagens hållbarhetsarbete, sannolikt av samma skäl som man gärna undviker media; det kan påverka förtroendet mellan investeraren och bolaget negativt. Ofta bevakas dessutom stämman av just media.

Det finns förstås undantag, och på senare år har några bolagsstämmor haft tämligen dramatiska tillställningar just på tema hållbarhet.

Många svenska investerare äger även aktier och obligationer i utländska bolag. Det kräver naturligen betydligt mer resurser att bedriva

ett aktivt ägarskap utanför landets gränser, och det blir därför snarare e-post eller telefonmöten än personliga möten som kommer i fråga när investeraren vill kontakta bolagen. Ett sätt att nå fram mer effektivt till bolagen kan också vara att göra gemensam sak med andra investerare, antingen med dem som finns på plats lokalt eller med dem som har större resurser att genomföra en dialogprocess utomlands. I USA är det vanligt att investerare lämnar in motioner till bolagsstämman. De använder således med andra ord en mer konfrontativ metod än vad som är vanligt i Sverige.

4.5. Hållbarhet i aktivt ägda onoterade bolag

Private equity-sektorn har väl utvecklade regler kring ESG, något som i stor utsträckning varit nödvändigt för att kunna attrahera (såväl nationella som internationella) institutionella investerare, såsom pensionsfonder. Private equity-fonderna tillämpar inte den långtgående princip om riskspridning som krävs av värdepappersfonder m.fl., utan intar ett långsiktigt och aktivt ägande i ett fåtal noggrant granskade och utvärderade onoterade bolag som bedöms ha god potential till värdetillväxt på längre sikt med hjälp av tillskott av kapital, erfarenhet och kompetens. Därtill bör nämnas att en private equity-fond skapas först efter direkta förhandlingar med en begränsad krets institutionella (och andra professionella) investerare, vilka ställer en rad detaljerade krav som i regel inkluderar vilken typ av företag som fonden får eller inte får investera i, samt hur det aktiva ägandet ska utövas från ett hållbarhetsperspektiv. I tillägg till den uteslutningsmetod som fondens förvaltare typiskt sett tillämpar, brukar investerarna således kräva specifika uteslutningskriterier, och därtill kräva att fonden åtar sig att följa någon av de långtgående ESG-standarder som tagits fram för private equity-verksamhet.11

År 2014 kom cirka 85 procent av pengarna i private equityfonder som investerar i svenska onoterade bolag från utländska

11 Se t.ex. det standardiserade frågeformulär som Institutional Limited Partners Associations tillhandahåller sina medlemmar, samt Sjätte AP-Fondens policies härvid (tillgängliga på http://www.apfond6.se/sv/test/). Se även The value of ESG in private equity, artikel av Michael Halford, King & Wood Mallesons, 11 juni 2015, www.kwm.com/en/uk/knowledge/ insights/the-value-of-esg-in-private-equity-20150611. (http://www.investeurope.eu/aboutus/professional-standards/professional-standards-committee/) http://www.unpri.org/areasof-work/implementation-support/private-equity/

investerare, vilket medför att hållbarhetskrav måste ställas på internationell nivå. De institutionella investerarna ställer typiskt sett mycket höga etiska krav på vilka branscher som private equityfonderna får investera i. Exempel på ESG-standards är FN:s Global

Compact, Invest Europes Environmental, Social, and Corporate Governance (ESG) Disclosure Framework for Private Equity, Pri-

vate Equity Growth Capital Council’s Guidelines on Responsible

Investment, Environmental Defense Fund’s ESG Management Tool

for Private Equity, Invest in Europe Professional Standards Com-

mittee and Investment Roundtable.

Därutöver har Svenska Riskkapitalföreningen, SVCA, infört en

Uppförandekod12och en tillsynsnämnd i syfte att säkerställa informa-

tionsgivning till olika samhällsintressenter, såsom allmänheten och media. På så sätt säkerställs en ökad transparens vad gäller svenska onoterade private equity-ägda bolag.

Uppförandekoden, som är ett självregleringsinitiativ, går utöver de formella kraven för onoterade bolag vad gäller informationsgivning till allmänhet och media.

Fonden är i regel sedan stängd under sin livstid, en tid som ofta sträcker sig allt ifrån 5 till 15 år framåt i tiden. Den långa tidshorisonten är ett huvudskäl till varför investerarna ställer långtgående krav vid de initiala förhandlingarna. Tidshorisonten innebär även att en stark intressegemenskap uppstår mellan förvaltare, investerare och portföljbolagen, och det faktum att man inte behöver ta kortsiktiga hänsyn bidrar till att skapa goda förutsättningar att ta beslut i linje med en hållbar utveckling även från ett miljömässigt och socialt perspektiv. På vilket sätt ESG blir relevant beror på i vilken fas investeringen befinner sig: före investeringen, ägande- och värdeutvecklingsfasen, eller exitfasen.

4.6. Hållbarhet i andra tillgångsklasser än aktier

När hållbara och ansvarsfulla investeringar diskuteras handlar det oftast om aktieplaceringar, antingen i direkta innehav eller i fonder. Ett hållbarhetsperspektiv går förstås bra att anlägga även för andra

12 För mer information om Svenska Riskkapitalföreningens uppförandekod och nämnd se nämnden hemsida http://svcanamnd.se/

tillgångsklasser och investeringsinriktningar, men det kan då ta sig ett annat uttryck.

Innehavare av företagsobligationer äger till skillnad från aktieägare ingen andel i bolaget och kan därför inte ägna sig åt ”engagemang” på samma sätt som en aktieägare. En annan skillnad är att medan aktieägaren både fokuserar på att undvika risker som kan urholka aktievärdet och att identifiera sådant som kan antas gynna en positiv avkastning, så är ränteplaceraren huvudsakligen intresserad av att minska förlustrisk (downside risk). Ytterligare en skillnad mot aktier är att obligationer har en bestämd löptid, ofta 2–5 år, vilket gör att andra frågor kan komma att prioriteras än för en aktieportfölj som man innehar på obestämd tid (ibland kortare, ibland längre).

För statsobligationer handlar hållbarhetsperspektivet om att göra en analys på landnivå, det vill säga att identifiera vilka hållbarhetsrisker landet är exponerat mot och beredskapen för att hantera dem. Här kan det exempelvis vara viktigt att beakta frågor som politisk stabilitet, hur väl rättssystemet fungerar, demografi, hälsotal, miljörelaterade risker, korruption och i vilken mån mänskliga rättigheter respekteras.

Det finns också obligationer som är specifikt utformade att stödja en hållbar utveckling genom ett visst tema. Miljöobligationer är ett exempel på det, där det inlånade kapitalet används för att finansiera miljöfrämjande verksamhet. En variant på miljöobligation är klimat-

obligationer, som ska finansiera lösningar för att minska klimatför-

ändringarna. The Climate Bond Initiative är ett internationellt nätverk som fokuserar just på hur obligationsmarknaden kan användas för att i förlängningen minska utsläppen av växthusgaser. Nätverket har identifierat sju områden där investerare kan bidra till klimatförbättringar genom temaobligationer: energi, transporter, fastigheter och industri, avfall, vatten, jordbruk och skogsbruk.

När det gäller råvaruhandel har spekulation lyfts fram som en av de mest centrala frågorna att ta ställning till ur ett hållbarhetsperspektiv, särskilt när det gäller spannmål (till exempel vete, majs och sojabönor). Vissa menar nämligen att spekulanterna driver upp spannmålspriserna, vilket medför att livsmedelspriserna stiger och att fattiga människor inte har råd att köpa mat. Andra håller inte med om det, utan menar att handeln i råvaruderivat och andra instrument skapar den likviditet som behövs för att producenter och köpare av råvaror ska kunna försäkra sig mot prisförändringar via termins-

kontrakt. Något som är nödvändigt för att öka produktionen av mat.

Arbetet med att förstå hur ett ESG-perspektiv kan integreras i

hedgefonder är ännu i sin linda. Hedgefonder är inte ett tillgångs-

slag, utan en investeringsinriktning, som ofta kännetecknas av betydligt friare placeringsregler än andra fonder. Hedgefonder kan bestå av i princip alla sorters finansiella tillgångsslag, instrument och tekniker. Det gör också att man inte på samma sätt som för enskilda investeringsinriktningar (till exempel aktier eller räntebärande papper) kan ge generella riktlinjer för hur ESG kan integreras. I stället får investerare göra en bedömning av varje enskild fond och avgöra på vilket sätt ESG-frågor är relevant för just den fonden, beroende på fondens placeringsinriktning.

4.7. Självreglering och andra initiativ

Swesif, som är ett oberoende nätverksforum för organisationer som arbetar för eller med hållbara investeringar i Sverige, har utarbetat det standardiserade dokumentet Hållbarhetsprofilen. Hållbarhetsprofilen är ett fondfaktablad som beskriver hur fonder tillämpar hållbarhetskriterier i sin förvaltning. Utgångspunkten är tre arbetssätt: positivt urval, negativt urval och påverkan på de bolag som fonden investerat i. Dessutom finns ett uppföljningsavsnitt som redovisar fondens resurser, rutiner och kontroller. Syftet är att tillgodose fondsparares behov av att på ett enkelt och överskådligt sätt få information om hur fonder tillämpar hållbarhetskriterier i sin förvaltning samt att möjliggöra jämförbarhet mellan fonder. Hållbarhetsprofilerna finns samlade på en hemsida.13 Sedan år 2013 finns länkar till dokumentet på Pensionsmyndighetens fondtorg, där mer än 140 fonder har fyllt i profilen. Sedan år 2015 finns Hållbarhetsprofilen tillgänglig också på flera privata fondtorg. Antalet anslutna fonder har därefter ökat kraftigt. År 2015 hade 140 fonder anslutit sig till profilen och i april 2016 hade antalet anslutna fonder stigit till 667. För närvarande pågår ett arbete inom Swesif med att ytterligare förfina Hållbarhetsprofilen. De frågor som ska besvaras när

13 www.hallbarhetsprofilen.se

faktabladet utformas kommer att förfinas och bli mer preciserade i syfte att öka jämförbarheten för investerare.

Fondbolagens förening har utfärdat riktlinjer för fondbolagens marknadsföring och information.14 Av riktlinjerna framgår bl.a. vad fondbolag har att iaktta för att marknadsföring av fonder ska få innehålla uttryck och formuleringar som på något sätt framhåller att fonden investerar hållbart. Riktlinjerna är i dessa delar baserade på uttalanden från Etiska nämnden för fondmarknadsföring (ENF). Nämnden, för vilken föreningen är huvudman, består av fyra oberoende företrädare för konsumentintresset (varav två jurister) samt fyra representanter för fondbolag. Den har till uppgift att verka för att bolag beaktar bl.a. de regler för marknadsföring som finns i föreningens riktlinjer. Nämnden har vid tre tillfällen, senast den 17 november 2015, avgett vägledande uttalanden rörande marknadsföring av fonder som investerar hållbart.15Det senaste uttalandet innebar en uppdatering av tidigare uttalanden från åren 2004 och 2009 mot bakgrund av den utveckling som skett på området.

Följande krav ställs i riktlinjerna på fondbolag som i marknadsföringen på något sätt framhåller att fonden investerar hållbart.

1. Fondbolaget ska ha en väl definierad process för att välja ut sina placeringar utifrån de särskilda kriterier eller hänsyn som fonden tar.

2. Fondbolaget, eller den koncern fondbolaget tillhör, ska ha gjort ett officiellt åtagande i relation till ett erkänt tredjepartsorgan där någon form av uppföljning ingår, såsom exempelvis FNinitiativet PRI eller motsvarande.

3. Fondbolaget ska löpande kontrollera och säkerställa att urvalsprocessen följs.

4. Utöver de uppgifter om fondens placeringsinriktning som ska framgå enligt gällande legala bestämmelser ska fondbolaget på ett tydligt och lättillgängligt sätt redovisa bolagets placeringspolicy för fonden inklusive information om urvalskriterier, omsättningsgränser och bolagets urvalsprocess för fonden samt det sätt på vilket processen kontrolleras och säkerställs.

14 Riktlinjer för fondbolagens marknadsföring och riktlinjer antagna den 6 december 2004, senast uppdaterade den 7 december 2015, www.fondbolagen.se 15 Vägledande uttalande meddelat den 17 november 2015, i ärende 8/2015.

5. Informationen ska lämnas genom en beskrivning av fondens inriktning vad gäller hållbara investeringar. Hållbarhetsprofilen är ett exempel på ett format för sådan redogörelse. Beskrivningen ska finnas tillgänglig på bolagets webbplats, men det ska alltid vara möjligt att också få den i skriftlig form.

6. Fondbolaget ska minst en gång per år, t.ex. i sin årsberättelse eller i en separat rapport, redovisa hur placeringspolicyn uppfyllts. I den mån avvikelser skett, ska fondbolaget informera om vilka åtgärder som vidtagits med anledning av detta.

7. Om fondbolaget i sin marknadsföring framhåller att placeringar i viss verksamhet väljs bort får högst fem procent av omsättningen i det bolag där placeringen sker, eller i den koncern där bolaget ingår, avse verksamhet som inte uppfyller de särskilda krav som fondbolaget har ställt upp. Detta ska tydligt framgå för investerarna.

I Fondbolagens förenings riktlinjer finns sedan december 2015 också ett särskilt informationskrav som innebär att fondbolag från och med räkenskapsåret 2016 bör utforma en hållbarhetsöversikt som beskriver hur fondbolag arbetar med hållbarhetsfrågor och innehåller konkreta exempel på hur detta arbete har skett i praktiken under föregående år. I en bilaga anges hur hållbarhetsöversikten bör utformas i syfte att möjliggöra jämförbarhet.

Ett stort antal svenska fondbolag har anslutit sig till Principles for Responsible Investments (PRI).16 En anslutning till PRI medför att bolagen åtar sig att uppfylla de sex principerna för ansvarsfulla investeringar. Dessa innebär bl.a. att bolagen ska införliva ESGfrågor i sina processer för placeringsanalyser och beslutsfattande samt i sin ägarpolicy, att de ska begära ändamålsenlig redovisning av ESG-frågor av de företag som de investerar i och att de årligen ska rapportera till PRI och redogöra för sitt arbete och framsteg på området hållbara investeringar.

I slutet av maj i år meddelade Fondbolagens förening att föreningen kommer att ta fram en vägledning för samordnad redovisning av

16 En majoritet av Fondbolagens förenings medlemmar har undertecknat PRI. Dessa bolag förvaltar 96 procent av det kapital som medlemmarna totalt sett förvaltar i Sverige. Föreningens medlemmar förvaltar cirka 90 procent av det privata fondkapitalet på den svenska marknaden.

fonders koldioxidavtryck. Det mått som föreningen rekommenderar sina medlemsbolag att använda är ett mått som visar fondens koldioxidintensitet, där ett lågt tal innebär att fonden i större utsträckning har investerat i bolag med en verksamhet som har låga utsläpp i förhållande till sina intäkter. Arbetet fortgår dock och redovisningen kommer att vidareutvecklas i takt med att data och metoder utvecklas. Måttet ska redovisas på fondbolagets hemsida, i fondens årsredovisning eller i en särskild rapport tillsammans med en förklarande text där också måttets begränsningar framgår.

4.8. Ett dynamiskt område

Bedömning: En offentlig reglering avseende hållbarhetsinfor-

mation bör utformas så att den ger utrymme för förändringar avseende begreppet hållbarhet och vilka metoder som används i hållbarhetsarbetet.

Redan begreppet ”hållbarhet” är föränderligt och utvecklas ständigt. Från början var fokus på miljöfrågor. Efterhand har emellertid hänsyn tagits till fler och fler aspekter, såsom mänskliga rättigheter, arbetsvillkor och bekämpning av korruption. På senare tid har även diskuterats om inte också frågan om var och hur ett företag betalar skatt bör vägas in. Även metoderna för hållbara investeringar förändras och utvecklas. Inledningsvis var uteslutning den gängse metoden. Med tiden har dock metoderna för ett positivt urval och ett aktivt ägande utvecklats och blivit mer och mer sofistikerade. Olika metoder kan också kombineras med varandra. Det finns fondförvaltare som först sorterar bort de sämsta investeringsobjekten ur hållbarhetssynpunkt (uteslutning) och därefter väljer ut de bästa investeringsobjekten (positivt urval/bäst i klassen) och sedan agerar som aktiva ägare för att påverka de företag man har innehav i (aktivt ägande). Även de mått och standarder som kan användas som hjälpmedel för att bedöma hur hållbart ett visst investeringsobjekt är utvecklas över tiden. Vilka mått och standarder som är mest användbara beror dessutom på vilken eller vilka metoder fondförvaltaren tillämpar i sitt hållbarhetsarbete.

Det finns således inte någon en gång för alla given definition av begreppet hållbarhet, inte heller någon självklar enhetlig metod

eller något mått. Något sådant vore inte heller önskvärt. Genom att begrepp och metoder är under kontinuerlig utveckling sker ständiga förbättringar. En alltför rigid offentlig reglering av området skulle riskera att hämma utvecklingen. Om lagstiftaren entydigt reglerade vad som ryms i begreppet hållbarhet och vilka metoder och mått som ska användas skulle det alltså innebära att utvecklingen riskerar att hämmas. En eventuell offentlig reglering bör utformas så att den är öppen och flexibel och ger så mycket utrymme som möjligt för fortsatt utveckling. I den offentliga regleringen bör således begreppet hållbarhet inte definieras. För att ge en tydlig bild av vilka frågor som avses bör dock som exempel anges frågor som miljö, sociala förhållanden, personal, mänskliga rättigheter och korruption.17Genom att det anges att det rör sig om exempel bör det inte finnas någon risk för att uppräkningen uppfattas som uttömmande och därigenom hämmar utvecklingen. Inte heller bör det krävas användning av vissa i lagen utpekade metoder eller hållbarhetsmått; över tid är det möjligt att mer kvantitativa sätt att utvärdera hållbarhetsrisker i fonder utvecklas. Vad som däremot kan krävas är att fondförvaltaren klargör vad denne menar med hållbarhet och vilka metoder som används samt regelbundet redovisar en uppföljning av hållbarhetsarbetet.

4.9. Ska eventuella krav gälla alla fondförvaltare eller bara förvaltare som marknadsför fonder som hållbara?

Förslag: Ett krav på hållbarhetsinformation ska gälla alla fond-

bolag och alla AIF-förvaltare som marknadsför alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare. En fondförvaltare som inte beaktar hållbarhetsaspekter i sin förvaltning ska informera om det.

17 Se den nya artikel 19a.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information och mångfaldspolicy. Bestämmelsen gäller vissa företags hållbarhetsredovisning och föreslås genomföras i svensk rätt bl.a. genom ändringar i årsredovisningslagen (1955:1554), se Ds 2014:45.

Man kan tänka sig att utforma ett krav på hållbarhetsinformation antingen så att det ska gälla alla fondförvaltare eller så att det endast ska gälla fondförvaltare som utger sig för att ägna sig åt hållbara investeringar eller hållbar förvaltning.

Det som talar emot att låta ett eventuellt informationskrav omfatta alla fondförvaltare är att kraven innebär nya administrativa bördor för förvaltare som inte redan i dag redovisar sitt hållbarhetsarbete. Ett starkt skäl mot en sådan lösning är också att information om hållbarhet blir tämligen meningslös när förvaltaren inte tar några hållbarhetshänsyn i sin förvaltning och inte heller utger sig för att göra det.

Skälen mot ett informationskrav som gäller alla ska ställas mot den fördel för investerare det innebär om alla fondförvaltare omfattas av samma krav. Investerarnas vilja och förmåga att påverka och välja hållbara alternativ har ökat och skulle förmodligen öka ännu mer om tillgången till information förbättrades så att en investerare kan jämföra hela fondutbudet ur ett hållbarhetsperspektiv. Det är emellertid inte möjligt att med hjälp av ett nationellt informationskrav åstadkomma ett enhetligt informationskrav på hela det utbud av fonder som finns tillgängligt för svenska investerare. Kraven för att i Sverige få marknadsföra fonder från andra EES-länder är harmoniserade i UCITS-direktivet18 och det går inte att i svensk rätt ställa ytterligare informationskrav på utländska fonder. Detta hindrar inte att i svensk rätt sträva mot så god jämförbarhet som möjligt, dvs. att så många fonder som möjligt omfattas.

Ett annat problem med ett informationskrav som gäller alla är hur det ska tillämpas på förvaltare som faktiskt inte beaktar några hållbarhetsaspekter i sin förvaltning. Det är enligt utredningens uppfattning inte meningsfullt att genom ett informationskrav tvinga alla fondförvaltare att beakta hållbarhetsaspekter. Särskilt inte när informationskravet måste utformas flexibelt för att fungera även vid förändringar i begreppet hållbarhet och för att ge utrymme för många olika metoder. Risken är uppenbar att en fondförvaltare som mot sin vilja åläggs ett sådant informationskrav kommer att fullgöra det ”för syns skull” utan att bedriva något hållbarhetsarbete värt

18 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), senast ändrat genom Europaparlamentet och rådets direktiv 2014/91/EU (UCITS V-direktivet).

namnet. Och med ett informationskrav utformat så flexibelt och öppet som utredningen förslår kommer förvaltaren antagligen att komma undan med det. Informationskravet bör i stället utformas så att fondförvaltare som huvudregel ska informera om sitt hållbarhetsarbete, men en fondförvaltare som väljer att inte beakta hållbarhetsaspekter ska i stället informera om det. På så sätt uppnås också en bättre jämförbarhet. Investerare kan enkelt skilja ut vilka fonder som förvaltas med beaktande av hållbarhetsaspekter och vilka fonder som inte gör det. Risken finns förstås ändå att någon fondförvaltare vill undvika att hamna i gruppen som inte beaktar hållbarhetsaspekter och därför väljer att redogöra för sitt hållbarhetsarbete, men i praktiken göra så lite som möjligt. I längden – allteftersom jämförbarheten ökar, se avsnitt 4.11.3 – kommer det dock knappast att vara en hållbar strategi. Sådana fonder kommer att framstå som ett sämre alternativ än fonder där hållbarhetsaspekter beaktas på riktigt. Det bör också beaktas att det faktum att en fondförvaltare som går från att göra ingenting i hållbarhetsavseende till att göra lite är ett framsteg i sig. På sikt, för att åstadkomma ett effektivt krav på hållbarhetsinformation avseende hela fondutbudet i Sverige, måste dock regeländringar ske på EU-nivå.

4.10. Innehållet i informationskravet och relationen till reglerna om marknadsföring

Förslag: En fondförvaltare ska för varje fond som denne för-

valtar redogöra för vilka aspekter förvaltaren lägger in i begreppet hållbarhet, vilken eller vilka metoder som tillämpas samt redovisa resultatet av hållbarhetsarbetet. Om förvaltaren inte beaktar några hållbarhetsaspekter i sin förvaltning av en fond ska förvaltaren i stället lämna information om det.

Vid all marknadsföring gäller att marknadsföringen ska överensstämma med god marknadsföringssed.19I detta ligger i sig ett krav på vederhäftighet. I konsekvens med detta får marknadsföring inte vara vilseledande.20 En näringsidkare får vid marknadsföringen exem-

195 § marknadsföringslagen (2008:486). 208 § marknadsföringslagen.

pelvis inte använda sig av felaktiga påståenden eller andra framställningar som är vilseledande i fråga om verksamheten. Detta gäller särskilt framställningar som rör produktens inverkan på hälsa och miljö samt åtagande att följa uppförandekoder.21Av Marknadsdomstolens praxis framgår att höga vederhäftighetskrav ställs på marknadsföring med miljöargument.22 Den som använder begrepp som ”miljövänlig” måste göra någon form av precisering; i annat fall uppfylls inte de krav på klarhet och precision som gäller för användningen av begreppet i marknadsföring.23 Marknadsdomstolens uttalanden har i första hand gällt produkter (ofta bilar) och inte tjänster som fondförvaltning. Liknande resonemang bör dock kunna föras även beträffande fonder och användningen av begreppet hållbarhet eller liknande uttryck som framhåller att fonden investerar hållbart. Det finns en mängd metoder som man förknippar med begreppet hållbarhet, och en fondförvaltare borde inte kunna använda hållbarhet som ett argument om förvaltaren inte samtidigt preciserar vad som avses, dvs. vilka aspekter fondförvaltaren lägger in i begreppet hållbarhet, vilken eller vilka metoder som tillämpas och hur hållbarhetsarbetet följs upp.

För att tydliggöra att samma stränga krav på vederhäftighet ställs när en fond marknadsförs som hållbar som när produkter marknadsförs med miljöargument, bör det framgå av lagen att fondförvaltaren ska redogöra för vilka aspekter denne lägger in i begreppet hållbarhet och vilken eller vilka vedertagna metoder som tillämpas. Det bör också framgå av lagen att uppföljningen av hållbarhetsarbetet ska redovisas.

4.11. Närmare om utformningen av informationskravet

4.11.1. Inledning

Frågor om information och förvaltning av värdepappersfonder är reglerade på europeisk nivå genom UCITS-direktivet. Det finns även fonder som inte är reglerade på europeisk nivå, t.ex. alternativa investeringsfonder (AIF). När det gäller AIF:er finns det en europeisk

21 Se 10 § andra stycket 2 och 9 marknadsföringslagen. 22 Se MD 1999:11, MD 2000:4, MD 2004:12, MD 2004:15, MD 2011:12 och MD 2011:13. 23 Se MD 2011:12.

reglering som rör förvaltare av sådana fonder, AIFM-direktivet.24Detta avsnitt inleds med frågan om en eventuell svensk lagreglering av informationskraven avseende hållbarhetsfrågor för sådana fonder är förenlig med dessa direktiv och hur en informationsbestämmelse bör utformas. Därefter behandlas under särskilda rubriker frågan om informationskrav beträffande koldioxidavtryck och frågan om jämförbarhet, dvs. hur en investerare ska kunna jämföra olika fonder. Slutligen behandlas frågan om informationskrav på andra aktörer som är inblandade i distributionen av fonder från förvaltare till slutkund.

4.11.2. Reglerna för fondbolag och AIF-förvaltare

Förslag: I lagen (2004:46) om värdepappersfoner och i lagen

(2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder tas in en bestämmelse om att ett fondbolag respektive en AIF-förvaltare ska för varje fond lämna den information som behövs för förståelsen av fondens investeringar och konsekvenserna av dessa i hållbarhetsavseende, dvs. för frågor som rör exempelvis miljö, arbetsvillkor, mänskliga rättigheter och anti-korruption.

Informationen ska beskriva

1. vilka hållbarhetsaspekter som beaktas i förvaltningen,

2. den eller de metoder som används för hållbarhetsarbetet, och

3. uppföljningen av hållbarhetsarbetet.

Informationen ska finnas tillgänglig på fondbolagets respektive AIF-förvaltarens webbplats. Därutöver ska information enligt 1 och 2 lämnas i informationsbroschyren och helårsrapporten. Information enligt 3 ska lämnas i helårsrapporten.

Om förvaltaren inte beaktar några hållbarhetsaspekter i sin förvaltning av en fond ska information om detta finnas tillgänglig på förvaltarens webbplats samt i fondens informationsbroschyr och årsberättelse.

24 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 7).

Enligt UCITS-direktivet ska det för en värdepappersfond finnas information i form av ett prospekt (informationsbroschyr i svensk rätt), årsberättelse, halvårsredogörelse och basfakta för investerare (faktablad i svensk rätt). Innehållet i och utformningen av dessa obligatoriska informationskällor regleras i artiklarna 68–82 i UCITSdirektivet. När det gäller informationsbroschyren samt års- och halvårsredogörelserna är det fråga om en minimireglering, dvs. innehållet ska åtminstone motsvara det som anges i direktivet, men det finns inget som hindrar medlemsstaterna från att ställa längre gående krav.25Kraven på innehåll och utformning av faktabladet är dock fullharmoniserade.26 Faktabladen ska, för att underlätta jämförelse mellan olika fonder, ha samma innehåll och form i hela Europa. I kommissionens faktabladsförordning finns detaljerade regler om faktabladets innehåll och form.27I förordningen anges ”uttömmande den föreskrivna formen och innehållet för faktablad”. ”Inga andra uppgifter eller förklaringar ska ingå” (artikel 3.1). Det finns därmed inte möjlighet att i svensk rätt införa kompletterande regler om innehållet i faktabladet. Bland reglerna i förordningen finns i artikel 7 bestämmelser om beskrivningen av fondens mål och placeringsinriktning. Av artikeln framgår de obligatoriska uppgifter som ska anges, bl.a. vilka huvudkategorier av finansiella instrument som fondmedlen får placeras i och hur vinster hanteras. Vidare anges att faktabladet får innehålla andra uppgifter om det krävs för en adekvat beskrivning av fondens mål och placeringsinriktning (artikel 7.4). Detta har av den Europeiska fondbolagsföreningen (European Fund and Asset

Management association, EFAMA) tolkats så att det finns utrymme

för ett fondbolag att i faktabladet ta med information avseende hållbara investeringar.28 Det kan dock noteras att eftersom ett faktablad inte får vara längre än två A4-sidor så är utrymmet för sådana beskrivningar begränsat (artikel 6).

För fonder som inte omfattas av UCITS-direktivet gäller AIFMdirektivet. Enligt det direktivets skäl omfattar direktivet dock endast förvaltarna och inte fonderna i sig, som i stället är en fråga för

25 Se artiklarna 69.2–69.4. 26 Se skäl 59 i UCITS-direktivet och prop. 2010/11:135 s. 137. 27 Kommissionens förordning nr 583/2010/EG av den 1 juli 2010 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG rörande basfakta för investerare. 28 EFAMA, Guidance on RI information in the KIID & Post Investment Disclosure, 16.02.2012.

nationell reglering.29Detta är dock en sanning med modifikation. Direktivet innehåller bestämmelser om informationskrav avseende AIF:er. Bestämmelserna är visserligen riktade mot förvaltaren – det är förvaltaren som ska se till att det finns en information om fonden (i princip motsvarande UCITS-fondernas informationsbroschyr) och en årsberättelse – men innebär de facto en reglering av vilken information som ska finnas tillgänglig om fonderna. Informationsreglerna i AIFM-direktivet är dock mindre detaljerade än i UCITSdirektivet; det finns t.ex. ingen motsvarighet till ovan nämnda förordning om faktabladets form och innehåll. Det framgår av direktivet att det är fråga om en minimireglering, se t.ex. artikel 22.2, om vad årsredovisningen minst ska innehålla, och artikel 43, om möjligheten för medlemsstaterna att ställa strängare krav på fonder som ska marknadsföras till icke-professionella kunder.

Sammanfattningsvis finns det alltså inget i EU-lagstiftningen som hindrar att de i föregående avsnitt föreslagna kraven på information om hållbara investeringar tas in i fondernas informationsbroschyr, årsberättelse, och halvårsredogörelse. Dessa krav kommer emellertid endast att gälla för svenska fonder. För de utländska fonder som marknadsförs här i landet gäller de informationskrav som finns i fondens hemland. Det finns inte utrymme för nationella lagstiftare att ställa sådana informationskrav på faktabladet. Emellertid finns enligt faktabladsförordningen möjlighet för ett fondbolag att ta med uppgifter om hållbarhetskriterier när det behövs för en adekvat beskrivning av fondens mål och placeringsinriktning. Utredningen föreslår mot den bakgrunden att en regel med ett informationskrav tas in i lagen om värdepappersfonder och i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Regeln bör innebära att ett fondbolag eller en AIF-förvaltare som huvudregel för varje fond ska lämna den information som behövs för förståelsen av fondens förvaltning i hållbarhetsavseende, dvs. för frågor som rör exempelvis miljö, sociala förhållanden, personal, respekt för mänskliga rättigheter och motverkande av korruption. Informationen ska beskriva vilka hållbarhetsaspekter som beaktas i förvaltningen, den eller de metoder som används för hållbarhetsarbetet, och resultatet av detta.

Informationen ska finnas tillgänglig på fondbolagets respektive AIF-förvaltarens webbplats. Därutöver ska information om vilka

29 Se skäl 10 i AIFM-direktivet.

hållbarhetsaspekter som beaktas och den eller de metoder som används lämnas i informationsbroschyren och helårsrapporten och en uppföljning av hållbarhetsarbetet ska redovisas i helårsrapporten.

Som nämnts bör förvaltare som inte beaktar några hållbarhetsaspekter i stället informera om det. Informationen bör utformas så att den i klartext anger att förvaltaren inte beaktar hållbarhetsaspekter i sin förvaltning. Den informationen bör finnas tillgänglig på förvaltarens webbplats samt i fondens informationsbroschyr och årsberättelse.

4.11.3. Koldioxidavtryck

Bedömning: Det bör för närvarande inte i den offentliga regle-

ringen införas ett specifikt krav på att mäta och redovisa fonders koldioxidavtryck. I stället bör effekterna av den självreglering som nyligen (i maj 2016) införts, och den franska lagstiftningen på området utvärderas (första redovisningen ska ske första halvåret 2017).

Bland hållbarhetsaspekterna är klimatfrågan en av de frågor som rönt mest uppmärksamhet (politiskt, medialt och hos allmänheten). Att mäta verksamheters klimatpåverkan är viktigt för att ge underlag för att kunna göra bedömningar av klimatrelaterade finansiella risker. Det främsta sätt som i dag är tillgängligt för att bedöma klimatpåverkan av en investering i ett bolag är att mäta hur stora utsläpp av växthusgaser bolaget har, ofta kallat bolagets koldioxidavtryck. Genom att sammanställa koldioxidavtrycken för samtliga aktieinnehav i en fond kan man få fram fondens koldioxidavtryck. Det är alltså inte fondbolagets utsläpp som avses, utan utsläppen från bolag som fonden investerar i.

Ett flertal privata och offentliga förvaltare – i Sverige t.ex. fondbolag, privata pensionsförvaltare och AP-fonder – har skrivit under the Montreal Pledge30 och har därigenom åtagit sig att mäta och årligen redovisa sina fonders koldioxidavtryck. Exempelvis AP-

30 The Montreal pledge stöds av PRI (Principles of Responsible Investments) http://www.unpri.org/och UNEP FI (United Nations Environmental Programme Finance Initiative).

fondernas koldioxidavtryck kommer framöver att beräknas för innehav per den 31 december varje år med hjälp av senast tillgängliga koldioxiddata för direkta utsläpp (Scope 1) och indirekta utsläpp från energi, t.ex. inköp av värme, kyla och el (Scope 2). Koldioxidavtrycken kommer att redovisas med de tre indikatorer som för närvarande är de vanligast förekommande:

1. Det absoluta koldioxidavtrycket för aktieportföljen motsvarande ägd andel av bolagens sammanlagda utsläpp (tCO2e).

2. Koldioxidintensitet, där absolut koldioxidavtryck relateras till ägarandel av bolagens marknadsvärde (tCO2e/MSEK).

3. Koldioxidintensitet, där absolut koldioxidavtryck relateras till ägarandel av bolagens omsättning (tCO2e/MSEK).31

Att redovisa en fonds eller en aktieportföljs koldioxidavtryck förutsätter att de enskilda bolagen redovisar sina koldioxidavtryck. Eftersom inte alla bolag har sådan redovisning görs för vissa bolag en schablonberäkning, baserad bl.a. på bolagets storlek och verksamhet. Förvaltare som redovisar koldioxidavtryck köper normalt in utsläppsdata från en extern leverantör, som alltså samlar in företagens redovisade data och genomför schablonberäkningar på företag som saknar egen redovisning.

Mätning och redovisning av koldioxidavtryck har flera fördelar. Det ger underlag för att bedöma vissa klimatrelaterade finansiella risker (såsom ett pris på koldioxid), det kan utgöra en grund för bolagspåverkan (såsom att ställa krav på utsläppsminskningsmål, riskhantering, affärsstrategier och transparens) och det ökar fondernas transparens och påverkar också näringslivet till ökad transparens och datakvalitet.

Metoden har dock också flera nackdelar. En viktig begränsning är att bara vissa utsläpp mäts och därmed varken ger en rättvisande eller fullständig bild av företagens eller branschernas klimatpåverkan. Fordonsindustrin gynnas t.ex. av att användingen av fordonen inte räknas med, medan solpanelstillverkare missgynnas av samma skäl. Produkter som minskar utsläppen av växthusgaser har ingen relevans.

31 Se AP-fondernas faktablad ”AP-fondernas samordning av sättet att redovisa koldioxidavtryck för investeringsportföljerna” http://media1.apfonderna.se/2015/11/Faktablad_APfondernas-samordning-av-koldioxidavtrycksrapportering-f%C3%B6r-i-2.pdf

En annan begränsning är kvalititeten på underlagen. Till och med för världens största företag är mer än en tredjedel av ”mätningarna” rena uppskattningar, eftersom många bolag ännu inte rapporterar sina koldioxidutsläpp. Huvudsakligen är det emellertid större företag som själva mäter och redovisar sina koldioxidavtryck, medan man för mindre företag alltså ofta får nöja sig med schabloniserade uppskattningar.32De företag som rapporterar har också mycket olika metoder och kvalitet på mätresultaten. Därtill kommer att ett bolag som outsourcat delar av verksamheten får ett ”bättre” mått än ett bolag som bedriver all verksamhet självt, och olika sektorer och geografier i sig kommer att ge ett ”bättre” eller ”sämre” mått. Ytterligare begränsningar är att metoden för närvarande kan användas endast för vissa tillgångsslag (aktier). Besparingar av utsläpp genom produkter och tjänster räknas inte in och information om fossila reserver ingår inte. I en studie år 2015 från 2˚Investing Inititative påvisades också ett lågt samband mellan koldioxidavtryck och vad som i studien kallas koldioxidrisk, dvs. den risk som är förknippad med en investering i ett företag och övergången till minskade koldioxidutsläpp.33En fokusering på just koldioxidavtryck innebär också en risk för att just denna aspekt lyfts fram och överskuggar andra former av miljöpåverkan. Även inom miljöområdet ger koldioxidavtryck ett begränsat och ännu ofullständigt perspektiv. Beroende på fondens innehav – fördelningen av olika tillgångsslag, geografisk eller sektoriell indelning, m.m. – kan en fonds koldioxidavtryck således ge intryck av en lägre eller högre grad av klimatpåverkan än vad fondens investeringar har i verkligheten. För fondernas del riskerar ett ensidigt fokus på de aggregerade koldioxidresultaten i investeringsportföljerna att flytta fokus från de verkliga utsläppsminskningarna som bara kan ske i företagen. Incitamenten kan få fonderna att vikta om innehaven för att förbättra siffrorna i stället för att verka för minskade utsläpp.

Framför en mer generell hållbarhetsredovisning (se avsnitt 4.11.2) har en redovisning av en fonds koldioxidavtryck dock den fördelen att mätmetoden och redovisningen redan är standardiserad. Man skulle exempelvis kunna utforma ett generellt krav för redovisning

32 Se Decree implementing article 173-VI of the French law for energy transition, Challenges and first recommendations, Briefing note, August 2015, 2˚Investing Initiative. 33 Carbon intesity ≠ Carbon risk exposure, Discussion paper – November 2015, 2˚Investing Initiative.

av fondens miljörelaterade risker – för närvarande i form av fondens koldioxidavtryck – motsvarande fondens andel av bolagen (dvs. bolagens utsläpp). Oavsett om den som förvaltar fonden utger sig för att ta hänsyn till hållbarhetsaspekter eller inte, medför måttet att investerare kan jämföra olika fonder och göra ett val utifrån hållbarhetsaspekten växthusgasutsläpp.

Som nämnts är nackdelarna många. Det är dock möjligt att lagstiftning – t.ex. ett generellt krav på redovisning av koldioxidavtryck – skulle kunna driva på en fortsatt utveckling av standarder och metoder för att utveckla ett mer rättvisande sätt att redovisa miljörisker i en fonds investeringar. Frankrike har t.ex. nyligen lagstiftningsvägen krävt en redovisning av koldioxidavtryck av bl.a. institutionella investerare, däribland fonder. Bestämmelserna finns i artikel 173 i den franska lagen om energiomställning för grön tillväxt (la loi relative à la transition énergétique pour la croissance verte). Även om redovisningen av koldioxidavtryck inte är perfekt i alla avseenden kan det vara klokt att inte låta det perfekta bli det godas fiende. Genom ett uttryckligt lagkrav skapas incitament att förbättra måttet i sig. Förvaltare vars fonder får ”orättvist” dåliga utfall kommer att verka för mer rättvisande och heltäckande mätningar. På sikt kan således ett lagkrav hjälpa till att förbättra informationen och investerarnas möjligheter att välja hållbara alternativ. Särskilt om liknande krav införs i flera länder. En annan positiv effekt är att ett krav på redovisning också förs vidare på företagsnivå. Fonderna kommer att ställa krav på redovisning i de företag de investerar i, vilket leder till att företagen måste kartlägga sina egna utsläpp och därmed görs medvetna om sin egen miljöpåverkan. Som nämnts är det för närvarande inte möjligt att ta fram koldioxidavtryck för samtliga de tillgångsslag som en fond kan investera i, vilket i sin tur innebär att redovisning av koldioxidavtryck inte är relevant – och kanske inte heller möjlig – för alla typer av fonder. Ett lagkrav på redovisning skulle därför behöva utformas så att det endast ska gälla för fonder där ett mått på fondens koldioxidavtryck är relevant, och Finansinspektionen eller annan myndighet som regeringen bestämmer kunde ges rätt att närmare föreskriva för vilka fondtyper kravet ska gälla. Även i fråga om hur redovisningen ska göras skulle ett lagkrav behöva utformas generellt för att göra det möjligt att i föreskriftsform ge närmare detaljer. På så sätt skulle den närmare ut-

formningen av kravet kunna utvecklas i samband med att mät- och redovisningsmetoderna utvecklas.

En viktig invändning är att de brister och ofullständigheter som är förknippade med redovisningen av koldioxidavtryck är av den karaktären att ett lagkrav på just det området skulle riskera att bidra till att kapital allokeras fel. Fonder som av en tillfällighet – geografi, tillgångsslag, enstaka placeringar – får ett ”bra” mått på koldioxidavtryck riskerar att attrahera kapital trots att andra fonder mycket väl kan vara ett bättre alternativ vad gäller faktisk klimatpåverkan. Ytterligare ett problem är den ensidiga fokuseringen. Just växthusgasaspekten inom miljöområdet skulle få ett särskilt fokus på bekostnad av andra miljö- och hållbarhetsaspekter. Ett i lag reglerat krav på redovisning av koldioxidavtryck skulle därför kunna motverka utvecklingen av nya – och bättre – hållbarhetsmått och index; både investerare och förvaltare skulle fokusera på koldioxidavtrycket i första hand på bekostnad av intresset för andra bättre mått.

Det finns således både för- och nackdelar med ett lagstadgat krav på redovisning av koldioxidavtryck. Flera av invändningarna är allvarliga. Särskilt invändningen att tillgängliga mätmetoder inte ger en rättvisande bild av fondinnehavens utsläpp av växthusgaser. Om fondbolagen skulle anpassa verksamheten efter mätningarna skulle det ge oönskade effekter, och i vissa fall till och med motsatta effekter än de som eftersträvas. Eftersom indirekta utsläpp i ”scope 3” inte ingår i beräkningen skulle exempelvis investeringar i finanssektorn gynnas medan kraftsektorn skulle missgynnas, fordonsindustrin skulle gynnas medan solpanelstillverkarna skulle missgynnas, bolag som outsourcat verksamhet till underleverantörer i utvecklingsländer skulle gynnas medan inhemsk produktion i egen regi skulle missgynnas osv. Sådana effekter är särskilt allvarliga när det rör sig om ett av lagstiftaren sanktionerat mått. Investerare har då än starkare skäl att utgå från att informationen är tillförlitlig och att ett val baserat på informationen leder till önskad effekt. Argumentet att lagstiftning skulle bidra till och skynda på utvecklingen skulle ha mer relevans om det vore så att det saknades engagemang för frågan från fondbolagen sida. I dag är läget det motsatta; engagemanget är mycket stort och utvecklingen går snabbt framåt. Om ett specifikt krav på koldioxidmätning infördes genom lagstiftning skulle det riskera att stoppa utvecklingen och spridningen av andra mått och metoder, som verkligen behövs. Fondbolagen skulle komma att lägga

sina resurser på att rapportera det lagen kräver, varken mer eller mindre.

Utredningens bedömning är att nackdelarna med lagstiftning på detta område i nuläget överväger fördelarna. I stället bör den dynamiska utvecklingsprocess och självreglering som pågår för fullt, se t.ex. Fondbolagens förenings initiativ till vägledning om redovisning av koldioxidavtryck, få ha sin gång och självregleringen utvärderas när den har kommit till användning. Genom att avvakta med eventuell lagstiftning kan man dessutom dra lärdom av effekterna av den franska regleringen. Redovisningskravet för fonder enligt de franska reglerna gäller för år 2016 och den första redovisningen ska lämnas senast den 30 juni 2017. Om man vid utvärderingen kommer fram till att självregleringen inte har fått tillräcklig effekt, att utvecklingen har stannat av och erfarenheterna av det franska försöket är positiva skulle det dock kunna bli aktuellt med lagstiftning i ett senare skede, i den form som utredningen har skissat på ovan.

4.11.4. Jämförbarhet

Bedömning: De informationskrav som utredningen föreslår be-

döms utgöra en bra grund för att genom självreglering skapa möjligheter till ytterligare jämförbarhet för investerarna.

En avgörande fråga för hur effektivt ett informationskrav fungerar för att hjälpa en investerare att välja rätt fond i förhållande till sina preferenser är jämförbarheten. Ju snabbare och enklare en investerare kan jämföra olika alternativ desto större är möjligheten att investeraren väljer rätt fond. Många faktorer som ligger till grund för fondsparares val av fonder utgörs av relativt enkla och konkreta fakta som t.ex. avgifter, placeringsinriktning och historisk avkastning. Investerare kan enkelt genom att jämföra olika fonders faktablad bedöma bl.a. vilken fond som har lägst eller högst avgift och vilken fond som har en placeringsinriktning som stämmer överens med investerarens önskemål. Genom att dessa fakta presenteras på ett standardiserat sätt av fondförvaltarna har det därutöver utvecklats en mängd verktyg för att ytterligare förenkla för investerarna att jämföra olika fonder. På både offentliga fondtorg (PPM-systemet) och privata sådana (som drivs bl.a. av oberoende aktörer eller av

banker och försäkringsbolag) går det snabbt och enkelt för en investerare att sortera fondutbudet på olika faktorer, såsom avgifter, placeringsinriktning och avkastning. På vissa av dessa fondtorg görs också en bedömning eller betygssättning av fonderna utifrån flera faktorer, som exempelvis avkastning i förhållande till fondens risktagande eller avgifter.

Idealet vore naturligtvis om faktorn hållbarhet kunde presenteras och jämföras lika enkelt och lätt som t.ex. faktorn avgift. Som redogjorts för i avsnitt 4.8 går det dock inte i dag att presentera ett enhetligt och allomfattande mått på hållbarhet. Genom utredningens förslag – som i flera avseenden är baserade på det som redan har anammats inom ramen för självregleringen – tas dock ett första steg för en mer enhetlig och standardiserad hållbarhetsredovisning. Informationen ger investerarna möjlighet att åtminstone jämföra olika fonders hållbarhetsarbete, på samma sätt som investerare redan i dag kan använda t.ex. fondernas hållbarhetsprofiler inom PPMsystemet och på olika fondtorg. Det kommer inte att vara lika enkelt som att sortera fonder utifrån kriterier som hög eller låg avgift, men utredningens bedömning är att på sikt kommer informationen – med de i lag stadgade kraven som bas – att förbättras och standardiseras så att det blir möjligt att även tillämpa den typ av jämförelseverktyg som i dag används för andra urvalsfaktorer. Utredningens bedömning är vidare att en sådan utveckling kan förväntas ske mest effektivt inom ramen för självregleringen. För detta talar framför allt den utveckling som redan har skett. Redan under den tid som utredningen arbetat har som nämnts exempelvis antalet fonder anslutna till Swesif:s Hållbarhetsprofil mångdubblats och en rad fondbolag har skrivit under the Montreal Pledge och har därigenom åtagit sig att mäta och årligen redovisa sina fonders koldioxidavtryck, se avsnitt 4.8. Vidare har en majoritet av Fondbolagens förenings medlemmar undertecknat Principles for Respon-

sible Investments (PRI). Detta innebär att bolagen åtagit sig att

uppfylla ett antal gemensamma principer för ansvarsfulla investeringar; i sammanhanget kan också hänvisas till Finansinspektionens rapport, Miljö- och hållbarhetsperspektiv i kreditgivning till företag, där inspektionen lyfter fram branschinitiativen på fondmarknaden som en förebild för det önskvärda tillvägagångssättet för att

uppnå ökad transparens avseende hållbarhetsaspekter för bankernas kreditgivning till företag.34

Allt tyder således på att utvecklingen redan nu – inom ramen för branschens självreglering – går mot ett mer enhetligt hållbarhetsarbete och redovisning av detta som kan utgöra grunden för en bättre jämförbarhet.

4.11.5. Informationsregler för andra

Bedömning: Det behövs ingen särskild reglering om informations-

krav rörande hållbarhet för aktörer som distribuerar fonder.

I många fall är det fler aktörer än fondbolaget och investeraren som är inblandade i en investering i fondandelar. Endast en bråkdel av kunderna vänder sig direkt till ett fondbolag för att köpa fondandelar. I stället är det vanligtvis någon mellanhand som hanterar kundkontakten. När kunder väljer fonder i PPM-systemet vänder de sig till Pensionsmyndigheten, som hanterar informationsutbytet och orderläggningen. Den som investerar i fonder inom ramen för sin tjänstepension eller genom en privat fondförsäkring vänder sig till försäkringsbolaget, en bank eller en försäkringsförmedlare för information om och hantering av köp och försäljningar av fondandelar. Även direktsparande i fonder sker vanligen genom värdepappersinstitut och försäkringsförmedlare. Därutöver tillhandahålls information om fonder av fristående aktörer som media och företag som sysslar med rating av fonder (Morningstar). Förutom denna senare kategori aktörer och Pensionsmyndigheten är mellanhänderna finansiella företag som omfattas av en rörelsereglering som har sitt ursprung i olika EU-regler.

För värdepappersinstitut (banker, värdepappersbolag och svenska filialer till utländska företag av samma typ) regleras kraven på företagens informationsgivning i MiFID.35 Dessa regler gäller också för

34 Finansinspektionens rapport Miljö- och hållbarhetsperspektiv i kreditgivning till företag, 27 november 2015, Dnr 15-14755, s. 18. 35 Europa Parlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG. Se även fotnot 38.

försäkringsförmedlare när de bedriver förmedlingsverksamheten som en sidoverksamhet till sin ordinarie verksamhet, dvs. när en försäkringsförmedlare förmedlar fondandelar utanför ramen för en försäkring. Kraven på fondbolagens och AIF-förvaltarnas informationsgivning avseende egna fonder har behandlats i föregående avsnitt. Fondbolag har även möjlighet att distribuera fonder som förvaltas av någon annan, och då gäller motsvarande krav på tillhandahållande av information som när bolaget distribuerar andelar i egna fonder.36Kraven på informationsgivning för värdepappersinstitut och försäkringsförmedlare är utformade så att de grundläggande kraven finns i direktivet som i sin tur har genomförts i den nationella lagstiftningen, i svensk rätt i 8 kap. 22 § lagen om värdepappersmarknaden och i 14 kap. Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2007:16) om värdepappersrörelse. Nämnda föreskrifter är baserade på ett genomförandedirektiv från kommissionen.37 På detta område är det dock fråga om fullharmonisering, dvs. medlemsstaterna får som huvudregel inte införa regler som avviker från bestämmelserna i MiFID eller i genomförandedirektivet. Det finns dock enligt artikel 4 i genomförandedirektivet en möjlighet för medlemsstaterna att införa strängare krav, men endast i sådana undantagsfall då dessa strängare krav är objektivt motiverade och står i proportion till särskilda risker avseende ”investerarskyddet eller marknadsintegriteten.” Undantagsregeln ger knappast utrymme för att ställa nationella krav på hållbarhetsinformation.38 Samma regelkomplex – MiFID, lagen om värdepappersmarknaden och fullharmoniserade genomförandeåtgärder från kommissionen – gäller för reglerade marknader och handelsplattformar. Det torde således inte heller gå att ställa några särskilda krav avseende hållbarhetsinformation på marknadsplatser där fondandelar är upptagna till handel.

När en försäkringsförmedlare hanterar fonder för en kunds räkning inom ramen för en försäkring utgör det en del av förmedlarens ordinarie verksamhet, som på europeisk nivå regleras i IMD. IMD

36 Se prop. 2010/11:135 s. 140. 37 Kommissionens direktiv 2006/73/EG. 38 De aktuella regelverken är för närvarande under omarbetning. Ett nytt direktiv, MiFID II (direktiv 2014/65/EU), och en förordning, MiFIR (EU, nr 600/2014), har antagits, vilka ersatt 2004 års MiFID, och det finns förslag till ändringar i den svenska lagen för genomförandet av de nya reglerna, se SOU 2015:2. Grundtanken i de nya reglerna är dock, liksom i de nu gällande, fullharmonisering. Och troligen blir utrymmet för nationella särregler ännu mindre då nivå II-reglerna från kommissionen kommer att vara i förordningsform.

är en minimireglering och hindrar inte ytterligare nationella informationskrav. Det skulle emellertid uppstå en skevhet i förhållande till värdepappersinstitut om försäkringsförmedlare ålades en specifik informationsskyldighet avseende hållbarhetsfrågor som inte åvilar värdepappersinstitut. Särskilt olyckligt skulle detta bli för försäkringsförmedlare som i sin sidoverksamhet förmedlar fondandelar och i den verksamheten ska följa de regler som gäller för värdepappersinstitut.39En sådan förmedlare skulle behöva tillämpa olika informationskrav för i stort sett samma verksamhet. Det har nyligen föreslagits att reglerna om rådgivning ska harmoniseras så att samma regler ska gälla oavsett vilken företagstyp som bedriver verksamheten.40 På samma sätt bör reglerna för förmedling av fondandelar vara så lika som möjligt, oavsett om förmedlingen har föregåtts av rådgivning eller inte och oavsett om förmedlingen avser fonder inom ramen för en försäkring eller inte. Utgångspunkten är dock att försäkringsförmedlare och andra näringsidkare som lämnar råd om fonder också har en skyldighet att lämna erforderlig information om fonderna. Eftersom den information som – enligt annan lagstiftning – anses behövas inför en investering i fonder utgörs av faktablad och tillgång till informationsbroschyren, bör det vara denna information som förmedlaren ska tillhandahålla för att anses agera i enlighet med god sed.41

När det gäller premiepensionssystemet är det en förutsättning för att en fond ska finnas tillgänglig där att fondbolaget har anslutit sig till systemet, vilket kräver ett åtagande att lämna samma information till pensionsspararna som till de ”vanliga” andelsägarna.42 Informationskraven inom premiepensionssystemet är således desamma som för värdepappersfonder i allmänhet. Några särskilda regler för att säkerställa att pensionsspararna får tillgång till hållbarhetsinformationen behövs därför inte.

39 Se 5 kap. 4 § fjärde stycket lagen (2005:405) om försäkringsförmedling. 40 Se SOU 2015:2 s. 389 ff. 41 Se 5 kap. 4 § första stycket lagen om försäkringsförmedling. 42 64 kap. 19 § 3 socialförsäkringsbalken (2010:110), se även prop. 1997/98:151 s. 411 f.

5. Aktiv och passiv fondförvaltning

5.1. Inledning

På fondmarknaden finns fonder som sägs förvaltas aktivt och fonder som sägs förvaltas passivt. Mycket förenklat kan man beskriva aktiv förvaltning på så sätt att fondförvaltaren placerar fondens medel i finansiella instrument, t.ex. aktier, som av förvaltaren bedöms ge bäst avkastning med hänsyn till risken. Vid passiv förvaltning görs inte den analysen. Oberoende av risknivån köps i stället instrument som representerar t.ex. en geografisk marknad eller en viss bransch; portföljen följer ett index.

Under senare år har aktiv och passiv fondförvaltning diskuterats flitigt, inte minst i förhållande till fondernas årliga avgifter. En rad akademiska studier och jämförelser har genomförts både i Sverige och utomlands.1Finansinspektionen har genomfört en undersökning på området,2Fondbolagens förening har bl.a. gett ut en vägledning3 och ett flertal artiklar samt en debattbok har publicerats.4

Under år 2015 påbörjade Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) ett arbete med att utreda förekomsten av s.k. dolda indexfonder (”closet index tracking”) på den europeiska

1 Cremers, M., Ferreira, M., Matos, P., Starks, L.: “The Mutual Fund Industry Worldwide: Explicit and Closet Indexing, Fees, and Performance”, University of Notre Dame m.fl., 2015, Otten, Dennis & Thevissen: “Does Industry Size Matter? Revisiting European Mutual Fund Performance”, 2011, Flam, H., och Vestman, R.: Swedish Equity Mutual Funds: Performance, Persistence and Presence of Skill, 2014, Swedish House of Finance Research Paper no 14-04. 2 Se Finansinspektionens konsumentskyddsrapport, ”Konsumentskyddet på

finansmarknaden

”,

12 maj 2015, Dnr 15-6895, s. 16-18. 3 Fondbolagens förening, Vägledning för beräkning av Active share för aktiefonder, antagen den 18 maj 2015. 4 Se t.ex. ”Aktiv förvaltning & indexförvaltning, Fondspecial, Fördjupning om fonder” från Fondbolagens förening, 2014-01-06, von Seth, C. J., ”Fiaskot på fondmarknaden”, DN 2015-05-22, Flam, H., och Vestman, R., Sverigefonder ger lägre avkastning än börsen, DN Debatt 2014-12-08, Dahlberg, J., ”Sammansvärjningen. Så luras 5 miljoner svenska fondsparare”, Ordfront, 2015.

marknaden, dvs. en fond som utifrån lämnad information om mål och placeringsinriktning förefaller vara aktivt förvaltad men som i själva verket ligger nära eller på dess jämförelseindex. Som en följd av Esma:s arbete, men även oberoende av det arbetet, har granskningar genomförts eller är på väg att genomföras av tillsynsmyndigheter i ett antal länder inom EU. Vidare kan nämnas att Sveriges Aktiesparares Riksförbund (Aktiespararna) under år 2014 inledde en grupptalan mot ett fondbolag i Allmänna reklamationsnämnden (ARN). Aktiespararna hävdade att fondbolaget hade tagit ut för höga fondavgifter i förhållande till vilken förvaltning bolaget levererat och begärde ersättning.5 Den 1 juli 2015 beslutade ARN att inte pröva ärendet. Som skäl anfördes att det krävs muntlig bevisning och muntlig förberedelse, vilket inte kan komma i fråga hos ARN.

Diskussionen och kritiken har sammanfattningsvis handlat om att skillnaderna mellan en aktivt förvaltad fond och en passivt förvaltad fond många gånger är mycket små. Fondernas innehav och avkastning är i stort sett densamma, men förvaltningsavgiften för aktivt förvaltade fonder är mycket högre. Investerare i en aktivt förvaltad fond kan därför få en sämre värdeutveckling netto jämfört med om de hade valt en passivt förvaltad fond.6Samtidigt hävdas att den information om fonderna som investerare har tillgång till inte alltid ger en rättvisande bild.7 Beskrivningen av förvaltningen stämmer inte överens med verkligheten, utan framställs som mer aktiv än den är.

I kommittédirektiven uttalas bl.a. att man skulle kunna tala om en ”falsk” aktivt förvaltad fond om den betecknas som aktivt förvaltad men i praktiken visar sig ligga nära en passivt förvaltad fond i termer av avkastning och placeringssammansättning, detta eftersom varken potentiellt utlovad meravkastning och förvaltaraktivitet som motiverat en högre avgift kommer att kunna realiseras. Det anges vidare att det bör finnas möjlighet för investerare att tydligt förstå vilka alternativ som står till buds och vilka kostnader och risker som är förenade med aktiv respektive passiv fondförvaltning. Utredningen har därför fått i uppdrag att analysera vilken information som in-

5 Ärendenummer 2014-11304. 6 Se t.ex. Flam, H., och Vestman, R., ”Sverigefonder ger lägre avkastning än börsen”, DN Debatt 2014-12-08. 7 Se t.ex. Finansinspektionens konsumentskyddsrapport, Konsumentskyddet på finansmarknaden, 12 maj 2015, s. 16–18.

vesterarna har behov av i detta avseende samt föreslå möjliga förbättringar av informationen eller andra åtgärder som förbättrar förutsättningarna att göra ett val när det gäller aktivt eller passivt förvaltade fonder.

5.2. Vad innebär aktiv respektive passiv fondförvaltning?

I lagen (2004:46) om värdepappersfonder finns särskild reglering av indexfonder som gäller för såväl värdepappersfonder som specialfonder (5 kap. 7 § nämnda lag respektive 12 kap. 13 § andra stycket lagen, 2013:561, om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Med indexfonder avses fonder vars medel enligt fondbestämmelserna ska placeras i aktier eller skuldförbindelser ”i syfte att efterbilda sammansättningen av ett visst aktieindex eller index för skuldförbindelser”. Endast fonder som uppfyller detta rekvisit är att betrakta som indexfonder i lagens mening. Uttrycken passiv förvaltning och indexförvaltning används ibland synonymt. Med beaktande av uppdragets inriktning används i det följande benämningarna indexförvaltning och indexfond (i motsats till aktiv förvaltning), vilket alltså även motsvarar språkbruket i fondlagstiftningen.

En invändning som kan riktas mot indexförvaltning är att den kan medföra att man köper mest av de aktier som är högst värderade, vilket i sin tur kan leda till en risk att köpa in sig i bubblor, såsom IT-bubblan under 1990-talet, då exempelvis Ericssonaktien som mest utgjorde närmare 40 procent av Stockholmsbörsens totala värde. Det har därför utvecklats index utifrån andra kriterier än just marknadsvärde, t.ex. val av bolag med utgångspunkt i kassaflödesanalyser eller med hänsyn till hur stor direktavkastning (utdelning) bolagen har. Fonder som följer sådana index kallas ibland faktorfonder eller smart beta.8Sådan regelbaserad förvaltning erbjuds främst av s.k.

8 Den avkastning som erhålls i en specifik portfölj brukar delas upp i alfa och beta. Med beta avses hur mycket en specifik marknad avkastar under en viss period, och med alfa avses hur mycket den speciella förvaltaren bidrar med. Alfa kan vara såväl positivt som negativt. Exempelvis kan en förvaltare som förvaltar en svensk aktiefond ha lyckats öka fondens behållning med tio procent under ett år. Under samma period har den svenska börsen gått upp med nio procent. Fonden har därmed haft ett beta på nio procent och ett alfa på en procent.

ETF:er (Exchange Traded Funds eller börshandlade fonder).9 Det finns vidare fonder som följer index vars sammansättning bestäms utifrån särskilda kriterier såsom hållbarhet och samhällsansvar. Det är visserligen ett aktivt val att besluta om en modell, och fonder som följer t.ex. ett hållbarhetsindex kan sägas vara aktiva såtillvida att påverkan kan ske gentemot portföljbolagen eller genom indirekt deltagande i samhällsdebatten om hållbarhetsaspekter. Efter att ett urval har gjorts kan dock fondförvaltningen som sådan skötas relativt maskinellt. Ju mer komplicerad förvaltningsmodell och ju oftare den behöver justeras, desto mer närmar sig förvaltningen aktiv fondförvaltning.

Vid indexförvaltning består det löpande förvaltningsarbetet i huvudsak av att innehaven i fonden kontinuerligt måste justeras för att överensstämma med tillgångarna i det index som speglas, då sammansättningen i det senare förändras. Förvaltaren behöver således inte lägga ned resurser på att analysera bolagen, varför indexfonder i genomsnitt har en lägre förvaltningsavgift än aktivt förvaltade fonder.

Fonder som inte är indexfonder utgör alltså per definition aktivt förvaltade fonder, se t.ex. i riktlinjer från Esma.10Även om aktivt förvaltade fonder också kan jämföras mot ett angivet index försöker förvaltaren generera värde för andelsinnehavarna genom val av instrument som förväntas prestera en maximal avkastning i förhållande till deras risk, samt att övervaka och modifiera portföljen utifrån det aktuella marknadsläget. Med hjälp av aktiv analys och kontinuerliga beslut kan förvaltaren utnyttja potentiella konjunkturfluktuationer som existerar på en specifik marknad eller bransch. Syftet är att uppnå en avkastning för andelsägarna som överstiger andra fonder eller ett referensindex. Ett annat syfte med aktiv förvaltning är eller kan vara att minska svängningar i fondens värde (volatilitet).

Förvaltare har olika strategier för hur de ska åstadkomma maximal avkastning. En vanlig strategi är det som kallas värdeförvaltning. Förvaltaren försöker då hitta undervärderade bolag. Tillväxtförvaltning är en annan strategi, vilken innebär att förvaltaren väljer bolag som bedöms ha en positiv utveckling och hög vinsttillväxt som för-

9 Till skillnad från traditionella fonder handlas ETF:er i realtid till känd kurs via en börs på samma sätt som aktier. 10 Riktlinjer om börshandlade fonder och andra frågor som rör fondföretag, 2014/937SV, s. 4.

modas vara ihållande. Förvaltarens placeringsval baseras (ofta) på fundamental analys som fokuserar på bolagens verksamhet, tillväxt, bokslut, företagsledning samt generella och specifika nyheter.11 Analysen innebär i princip en företagsvärdering. Detta skiljer fundamental analys från teknisk analys, där förvaltaren försöker förutse den framtida kursutvecklingen genom studier av trender i handeln och gruppbeteenden hos investerarna, varvid en av flera hypoteser är att marknaden inte alltid är rationell utan styrs av psykologiska faktorer. En aktie kan vara övervärderad enligt en fundamental analys trots att kursen fortsätter att stiga.12Teknisk analys riktar sig alltså mot tillgång och efterfrågan på finansiella instrument, eller mot marknaden som helhet, medan den fundamentala analysen koncentrerar sig på ekonomiska faktorer som påverkar bolagens lönsamhet. Både den tekniska och den fundamentala analysen försöker alltså prognostisera en tänkbar kursutveckling.

De analyser som föregår förvaltarens investeringsbeslut är förenade med förhållandevis höga kostnader, och aktiv förvaltning skapar således ett mervärde för investerarna bara om avkastningen är större än de ökade kostnaderna för förvaltningen som fondens andelsägare ådrar sig eller om den riskjusterade avkastningen varit högre.

5.3. Vissa nyckeltal och andra aspekter av betydelse vid utvärdering av fonder

Det finns olika sätt att mäta i vilken utsträckning en fond är aktivt förvaltad, varav omsättningshastighet i fonden kan utgöra ett mått eller en indikation. De vanligaste sätten att bedöma en fonds aktivitetsnivå är dock att granska hur mycket fondens avkastning avviker från marknadens genomsnitt, eller hur mycket fondens innehav avviker från dess jämförelseindex. För dessa mått, eller nyckeltal, används de engelska uttrycken ”Tracking error” (aktiv risk) respektive ”Active share” (aktiv andel). I likhet med omsättningshastighet illustrerar dessa nyckeltal att en fond inte alltid är antingen helt

11 Avsikten är att kunna värdesätta aktier genom nuvärdesberäkning av framtida kassaflöden.Om det nutida värdet är lägre än marknadspriset är, enligt den fundamentala analysen, aktien undervärderad och bör köpas. 12 Teknisk analys (en samlingsbenämning) motiverar inte ett värde utan hur värdet, som sätts av marknaden, förändras över tiden. Priser antas följa trender som med hög sannolikhet fortsätter i trendens riktning. Ett mål för teknisk analys är att förutse trendbrott.

aktivt förvaltad eller helt indexförvaltad (då skulle jämförelseindexet inte vara relevant), utan att det snarare är en fråga om gradskillnader, dvs. hur mycket fonden skiljer sig från dess index. När man talar om aktiv fondförvaltning bör också perspektiv som aktivt ägarutövande och hållbarhetsansvar tas i beaktande. Av intresse vid utvärdering av fonder är naturligtvis också fondens avkastning, där hänsyn bör tas till den risk som tas för att uppnå avkastningen. Sådan s.k. riskjusterad avkastning redovisas ofta genom måtten Information ratio och Sharpe ratio.

5.3.1. Omsättningshastighet

Omsättningen av aktier i en fond kan bero på aktiva placeringsbeslut av förvaltaren eller på stora flöden i fonden, dvs. när investerare köper och säljer andelar i fonden. Omsättningshastigheten beräknas genom att det lägsta av summan köp och summan försäljningar under året divideras med den genomsnittliga fondförmögenheten under perioden (se 31 kap. 51 § Finansinspektionens föreskrifter om värdepappersfonder, FFFS 2013:9). I genomsnitt har svenska aktiefonder en omsättning strax under 100 procent, vilket betyder att de i snitt behåller sina aktier drygt ett år.13 Som tidigare nämnts kan dock en fond bedömas vara aktivt förvaltad även med en låg omsättningshastighet, om fonden avviker från dess jämförelseindex. Låg omsättningshastighet kan bero på långsiktig investeringsstrategi. Indexfonder brukar ha en låg omsättning, ofta under tio procent.

5.3.2. Tracking error

För att uppnå en skillnad i förhållande till en fonds jämförelseindex måste förvaltaren antingen göra ett urval av värdepapper som bedöms kunna prestera bättre än index (stock-picking) eller inta positioner baserat på tron om systematiska risker eller rörelser för index/sektorer/branscher, dvs. försöka dra nytta av starka marknadssektorer och prisanomalier på marknaden (factor-timing).

Med nyckeltalet Tracking error kan man (på ett adekvat sätt) fånga upp aktivitetsgraden hos fondförvaltare som tillämpar factor-

13 Morningstar 2015.

timing.14 Tracking error beräknas som det kvadratiska medelvärdet av differensen i avkastning mellan fonden och jämförelseindex. Nyckeltalet utgör alltså skillnaden mellan fondens avkastning och avkastningen för dess jämförelseindex. För svenska fonder baseras beräkningarna oftast på månadsdata som sedan räknas upp till ett årsvärde. För att få fram värdet behövs endast fondens historiska andelskurser och dess index historiska utveckling, vilket gör det relativt enkelt att beräkna Tracking error. Enligt Fondbolagens förenings riktlinjer för redovisning av nyckeltal avseende svenska värdepapperfonder och specialfonder ska nyckeltalet anges i fondens årsberättelse.

En indexfonds Tracking error förväntas ligga nära noll. En aktivt förvaltad fond förväntas däremot ha ett högre tal, eftersom låg Tracking error indikerar liten möjlighet att slå index. Nyckeltalet visar alltså hur följsam fondens avkastning är i förhållande till sitt jämförelseindex; det säger inte något om de enskilda innehaven i fonden, men påverkas av i vilken utsträckning de enskilda positionerna har en avvikande utveckling i förhållande till index. En fond som har aktier i samma bolag som dess jämförelseindex men med en annan fördelning kan således ha hög Tracking error.

5.3.3. Active share

Som framgått kan innehavet i en fond skilja sig från innehavet i dess jämförelseindex genom att placeringsvalen styrs av stock-picking eller factor-timing, eller genom en kombination av dessa båda strategier. Historiskt har mätning av aktivitetsgrad i kvantitativa termer skett framför allt med hjälp av nyckeltalet Tracking error. Som nämnts kan detta nyckeltal ge en god bild av aktivitetsnivå för förvaltare som tillämpar strategin factor-timing, som i förhållande till index påverkas främst av systematisk risk15. Tracking error är dock mindre lämpad för att mäta aktivitetsgrad för förvaltare som andvänder sig av strategin stock-picking, eftersom denna främst är förenad med idiosynkratisk risk, dvs. en risk som är specifik för en viss tillgång

14 Cremers och Petajisto, “How Active is Your Fund Manager?’’, Yale School of Management, 2009, vol. 22, no. 9, s. 3329–3365. 15 Delen av volatiliteten, dvs. svängningarna i värde, som inte försvinner när en investerare diversifierar sin portfölj.

eller en liten grupp tillgångar. Idiosynkratisk risk har liten eller ingen korrelation med marknadsrisk16och kan därför dämpas avsevärt eller elimineras från en portfölj genom att man använder lämplig diversifiering. Därigenom kan måttet Tracking error bli relativt lågt och således ge en missvisande bild av aktivitetsgraden hos förvaltare vars strategi är stock-picking. För sådana fonder kan i stället måttet Active share vara bättre att använda (ofta i förening med Tracking error).

Begreppet och beräkningsmetoden Active share introducerades av forskarna Cremers och Petajisto, och är alltså ett annat sätt att mäta aktivitet i fondförvaltning. Måttet anger hur mycket fondens innehav i procent i varje aktie avviker från aktiernas vikt i ett (brett) börsindex, dividerat med två.17 Noll procent Active share innebär att fonden har exakt samma innehav och samma fördelning av innehaven som dess jämförelseindex, och 100 procent innebär att inga av fondens innehav finns representerade i indexet.18Fonder som inte är indexfonder kan enligt forskarna delas in i två kategorier: indexnära fonder (closet index), vars Active share understiger 60 procent, och verkligt aktiva fonder (truly active) som följaktligen har en andel Active share som överstiger 60 procent.19

Beräkningsmetoden lägger alltså samma vikt vid alla investeringsval oavsett strategi. Därmed klassas inte stock-picking som en mindre aktiv strategi jämfört med andra strategier, vilket kan ske vid användning av enbart måttet Tracking error.

För att beräkna Active share för en fond behöver man god insyn i innehaven i fonden och dess jämförelseindex. Beräkningen kan bli komplex och kräva att avvägningar görs huruvida vissa innehav ska beaktas vid beräkningen (exempelvis aktier som emitterats i olika klasser, depåbevis och derivat, vilka kan ge en mycket liknande exponering som aktier som ingår i fondens jämförelseindex).20 Det är således mer tids- och resurskrävande att beräkna Active share än

16 Måttet för marknadsrisk kallas betavärde. Det är ett mått som visar hur känslig fonden är för förändringar på de marknader där fonden placerar. 17 Active Share = ½ Σ|Wfond, i - Windex, i|, där Wfond, i är vikten av en aktie i fonden och W

index, i

är vikten av en aktie i index. 18 Cremers och Petajistos analys resulterade i att de fonder med högst Active share överträffade jämförelseindex både före och efter förvaltningsavgifter. Fonder med hög Tracking error överträffade däremot inte jämförelseindex. Implikationen blir således att investering ska göras i fonderna med hög Active share. 19 Cremers m.fl., 2015, s. 14. 20 Se Vägledning för beräkning av Active share för aktiefonder, Fondbolagens förening.

Tracking error. I sammanhanget bör tilläggas att inte alla aktiefonder kan beräkna Active share. Det kan t.ex. bero på att ett relevant jämförelseindex saknas.

5.3.4. Aktivt ägarutövande och hållbarhetsansvar

Eftersom en fond vanligen gör större investeringar i ett enskilt bolag än en privatperson kan göra, innebär det att fondförvaltaren i större utsträckning kan påverka bolagets agerande, t.ex. genom att bruka rösträtten vid årsstämman eller genom direkt dialog med bolagets ledning/representanter. Huruvida ett bolag är långsiktigt hållbart kan också användas som parameter vid val av bolag att investera i. Dessutom kan en fond med hjälp av sina investeringar påverka aspekter som mänskliga rättigheter, miljö och affärsetik. En fond som tar hänsyn till hållbara investeringar kan, förutom exkludering och påverkansarbete, också tillämpa någon form av normbaserad screening eller välja att vikta upp bolag som inom en viss hållbarhetskategori presterar bäst. Olika strategier för beaktande av hållbarhetsaspekter vid fondförvaltning behandlas i kapitel 4.

5.3.5. Metoder och mått för utvärdering av en fonds avkastning

Som framgått ger större avvikelser från fondens jämförelseportfölj eller index högre Active share och Tracking error. I sådana fall har större risker – i bemärkelsen risk i förhållande till utvecklingen av ett visst index – tagits i fonden; något som kan påvisa att förvaltaren har tillämpat en aktiv förvaltningsstrategi med det analysarbete som därmed får förutsättas. Som utredningen återkommer till finns det anledning att jämföra fondens årliga avgift med nyckeltalen Active share och Tracking error; avkastningen i en fond med hög avgift bör överstiga avkastningen i en jämförbar indexfond (eller ge samma avkastning till lägre risk) för att vara värd den extra kostnad som en aktiv förvaltning innebär.

Förutom att investerare önskar valuta för betald avgift vill de, enligt den moderna portföljteorin, maximera sin avkastning till så

låg risk som möjligt.21Investeringsval innebär (generellt sett) en avvägning mellan en möjlighet till avkastning och risk för, framför allt, negativ värdeförändring av investeringen22. I princip medför en högre förväntad avkastning en högre risk. Det vanligaste sättet att mäta en fonds risk är med hjälp av måttet standardavvikelse. Måttet visar hur mycket värdet på fonden stiger och sjunker under en viss period (vanligtvis två–fem år) i förhållande till fondens genomsnittliga värde eller, med andra ord, hur mycket fonden svänger runt sitt medelvärde (volatilitet).

För att relatera avkastning till fondens risknivå finns vissa metoder och mått för fondutvärdering, varav de riskjusterade avkastningsmåtten Sharpe ratio och Information ratio samt fondbetyget Morningstar Rating redovisas i det följande. Först bör dock nämnas att med uttrycket absolut avkastning avses vad fonden faktiskt har avkastat, medan uttrycket relativ eller aktiv avkastning är skillnaden mellan fondens avkastning och jämförelseindexets avkastning. Om fonden har avkastat tio procent och index nio procent är den relativa eller aktiva avkastningen en procent. Vidare kan tilläggas att gemensamt för de flesta riskmått och fondutvärderingsmetoder är att de beräknas på eller använder sig av historisk information och för ett begränsad tidsintervall. De visar alltså vilken risk fonden har haft och inte den framtida risken.

21 Modern portfolio theory, eller MPT, är en investeringsmodell som beskriver hur en rationell investerare kan använda diversifiering för att optimera sin portfölj. I modellen antas det att investerare är riskaverta, vilket innebär att om två tillgångar har samma förväntade avkastning men olika risk så kommer investerare att föredra den med minst risk; en investerare kommer bara att acceptera en högre risk i utbyte mot högre förväntad avkastning. Modellen utvecklades från 1950-talet till 1970-talet av bland andra den amerikanska nationalekonomen Harry M. Markowitz, som belönades med Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne år 1990. 22 Det finns olika slags risker, varav tillgångens volatilitet (prisrisk) utgör en av de mest centrala. Därutöver finns t.ex. risk i betydelsen avkastning relativt jämförelseindex (marknadsrisk).

Sharpekvoten och Informationskvoten

Sharpe ratio, även kallat Sharpekvoten, ger ett mått på om fondens absoluta avkastning är i paritet med dess risktagande.23 Måttet beräknas genom att riskpremien (fondens avkastning minus den riskfria räntan24) divideras med fondens risk (standardavvikelsen). Det visar alltså hur mycket avkastning per total risk som förvaltaren har åstadkommit. Sharpekvoten anges i regel i procent på årsbasis. Måttet bör bara användas genom att jämföra fonder som investerar på samma marknad. Hur hög Sharpekvot en bra fond har varierar mellan olika marknader, och det intressanta är vilken fond som har högst kvot, eftersom den ger bäst avkastning i förhållande till den exponerade risken. Sharpekvot finns presenterat för respektive fond hos bland andra det oberoende analysföretaget Morningstar.

Information ratio, eller informationskvoten som det kallas på svenska, definieras som den aktiva avkastningen dividerat med fondens Tracking error.25Nyckeltalet är därmed ett bra verktyg för att utvärdera investeringar gjorda inom aktiv förvaltning. En fond med en positiv informationskvot (>0) har lyckats ge en högre riskjusterad avkastning än fondens jämförelseindex avkastning. Hur hög informationskvoten blir beror på två faktorer, dels hur mycket fonden har överavkastat gentemot dess jämförelseindex, dels hur hög aktiv risk fonden har utsatts för. Hög överavkastning och låg Tracking error innebär hög informationskvot. Den avgörande skillnaden mellan Sharpekvoten och Informationskvoten är alltså att den förra utvärderingsmetoden fokuserar på standardavvikelsen som portföljens riskmått medan den senare lägger tyngd vid den aktiva risken.

23 Risken i detta fall speglas av volatiliteten i avkastningen som representeras av standardavvikelsen i portföljen. Måttet är framtaget av den amerikanska nationalekonomen William Sharpe, som belönades med Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1990. 24 Den avkastning man kan erhålla utan att ta någon risk under en given tidsperiod, vanligtvis tre månaders statsskuldsväxel eller på en obligation med samma löptid som tidsperioden i fråga. 25 Beräkningen av informationskvoten sker alltså i två steg. Först beräknas portföljens eventuella avkastning över dess jämförelseindex. Sedan divideras detta på den aktiva risken.

Morningstar Rating

Morningstar Rating är också ett verktyg för fondutvärdering. Fondbetygen (1–5 stjärnor) tas fram genom en objektiv matematisk beräkning, baserad på fondernas andelskurser.26 Inga subjektiva åsikter om fonderna, fondbolagen eller förvaltarna ingår. Med metoden jämförs de historiska resultaten från de senaste tre åren hos fonder med liknande inriktning, med hänsyn till kostnader och risk.27 Fonder med liknande placeringsinriktning – baserat på fondernas faktiska innehav av värdepapper – grupperas i kategorier, t.ex. Sverige (stora bolag), Sverige (små-/medelstora bolag), Europa (mix bolag), Global (bolag), Global & Sverige och Tillväxtmarknader. Alla dolda och synliga avgifter som tas direkt ur fonderna är redan avdragna när fondernas andelskurser beräknas, och har således beaktats redan vid beräkningen av fondens avkastning.

Morningstar Rating beräknas på fondernas resultat de senaste 36 månaderna, 60 månaderna och 120 månaderna. Dessutom beräknas en Total Morningstar Rating som är ett vägt medelvärde av Morningstar Rating för de tre tidsperioderna. Eftersom svängningarna i andelskursen under dessa mätperioder inte perfekt speglar fondens faktiska risktagande läggs stort fokus på att ta fram och analysera samtliga innehav i fonden. Med tillgänglig information söker man göra bästa möjliga riskjustering. Beräkningen bygger på ett explicit antagande om investerarnas nyttofunktion, alltså den nytta som investerarna upplever när fondens andelskurs ändras. Investerare föredrar normalt en jämn avkastning eller, med andra ord, de ogillar risk. Riskjusteringen av fondernas avkastning reflekterar detta: ju jämnare kursutveckling, desto högre Morningstar Rating. Fonderna rangordnas inom varje fondkategori, efter ovan nämnda justeringar av avkastningen och fördelas enligt följande: högst och lägst betyg, 10 procent, näst högsta och näst lägsta betyg, 22,5 procent och medelbetyg, 35 procent. Dessa beräkningar görs en gång per månad, och drygt en vecka efter varje månadsskifte offentliggörs nya fondbetyg baserad på fondernas resultat fram till den sista andelskursen föregående månad. Därmed kan fondernas betyg ibland skilja

26 The Morningstar RatingTM Methodology, Morningstar Methodology Paper June 30, 2009. 27 Sedan oktober år 2006 publicerar Morningstar i Europa Morningstar Rating även för fem och tio år.

sig mellan månader, precis som fondernas avkastning i förhållande till konkurrerande fonder varierar.

5.4. Fondsparandet i Sverige28

Vid utgången av år 2015 uppgick den sammanlagda fondförmögenheten i Sverige till 3 246 miljarder kronor, vilket utgör den högsta som någonsin uppmätts vid ett årsskifte. Ökningen bestod till cirka två tredjedelar av positiv värdeutveckling och till cirka en tredjedel av nysparande under året. Totalt nettoparades (insättningar minus uttag) 84 miljarder kronor. Av den totala fondförmögenheten finns 1 821 miljarder (motsvarande 56 procent) placerat i aktiefonder. Global-fonder och Sverige-fonder var under året de i särklass största kategorierna (35 respektive 28 procent) följt av Global & Sverigefonder (10 procent). Bransch-fonder, Europa-fonder och Nordamerika-fonder hade ungefär lika stora andelar (4–5 procent) av aktiefondförmögenheten. Därefter – men före Asien- Japan-, Indien-, och Kina-fonder – placerade sig kategorin Övriga marknader (3 procent).

Fondkapitalet är i huvudsak placerat i aktivt förvaltade fonder. Placeringar i indexfonder har dock ökat konstant. År 2001 uppgick andelen placeringar i indexfonder till 3 procent. Sedan år 2010 har 84 miljarder nettosparats i indexfonder, medan övriga aktiefonder uppvisat nettouttag på 11 miljarder. Under samma period har indexfondernas andel av den totala förmögenheten i aktiefonder således ökat, från 6 procent till drygt 13 procent. (Inkluderas förvaltningen av AP7:s aktiefond, som främst köper index globalt, ökar andelen till 27,6 procent.) De statistiska uppgifterna bör dock ses i sitt sammanhang. Från de stora aktiefonderna som funnits under flera decennier görs sedan en tid tillbaka uttag av fondsparare, som nu är pensionärer, utan att medlen återinvesteras i fonder. Dessa fonder har haft en bra värdeutveckling, varför uttagen blir stora. Eftersom indexfonder inte har funnits så länge blir uttagen små i förhållande till insättningarna. Dessutom har tillgången till indexfonder ökat

28 Statistiska uppgifter i detta avsnitt är hämtade från Fondbolagens förenings Årsrapport 2015.

också genom att fler fått möjlighet att enkelt och med låg kostnad investera i ETF:er.29

5.5. Skillnader i avgifter, aktivitetsgrad och avkastning mellan vissa jämförbara aktivt förvaltade fonder och indexfonder

I utredningens uppdrag ingår att ”kartlägga skillnader i avgifter mellan ett urval av jämförbara aktivt förvaltade fonder och indexfonder som erbjuds den svenska allmänheten”,30och ”analysera hur de aktivt förvaltade fonderna marknadsförs till fondsparare, med beaktande av hur den jämförelsevis högre avgiften motiveras i förekommande fall”.

För kartläggningsuppgiften har det oberoende analysföretaget Morningstar varit utredningen behjälplig genom att företaget sammanställt viss data t.o.m. mars månad 2016. Sammanställningen omfattar 50 aktiefonder med inriktningen svenska storbolag (härefter Sverige-fonder). Uppgifter om lika många fonder på dels europeisk, dels global nivå har också sammanställts, och även dessa fonder har alltså storbolag som inriktning (härefter Europa-fonder respektive Global-fonder). Antalet indexfonder med branschinriktning är begränsat (om man undantar ETF:er), och av den anledningen har urvalet fokuserats på geografi i stället för bransch.31 Urvalet har därutöver gjorts utifrån fondstorlek, och sammanställningen omfattar således de 50 största fonderna för varje kategori som är registrerade för försäljning i Sverige. Av Sverige-fonderna är alla utom tre svenskregistrerade och förvaltade av fondbolag. För Europa-fonderna gäller det omvända; fyra av de 50 är registrerade i Sverige och förvaltas av fondbolag. Av Global-fonderna är tolv svenskregistrerade och förvaltade av fondbolag (en av de utländskregistrerade fonderna förvaltas av ett fondbolag). Eftersom samtliga fonder är tillgängliga för försäljning i Sverige har de utländska fonderna inte exkluderats i sammanställningen. I jämförelsen av hur fondernas förvaltning

29 Morningstar 2015. 30 Med undantag av sådana fonder som omfattas av premiepensionssystemets särskilda rabattsystem. 31 Antalet indexfonder skiljer sig mellan kategorierna, se vidare nedan.

beskrivs i information till investerare ingår dock enbart svenskregistrerade Sverige-fonder (avsnitt 5.6).

För att möjliggöra en jämförelse mellan fondernas årliga avgifter (år 2016) i relation till aktivitetsnivå i fondförvaltningen och till avkastning finns i datasammanställingen nyckeltalen Active share och Tracking error respektive uppgifter om faktisk snittavkastning för den senaste femårsperioden32 och ”Morningstar Rating”33 (första kvartalet år 2016). För att beakta eventuell trend finns Active share för varje fond redovisat kvartalsvis under en sjuårsperiod (åren 2009– 2016). Fondernas Tracking Error redovisas som ett snitt under en treårsperiod bakåt i tiden. Vidare finns uppgifter om storlek på förvaltade tillgångar och antalet innehav.

Eftersom Morningstar inte har tillgång till innehaven för de officiella jämförelseindexen för varje enskild fond har generella Morningstarindex valts för jämförelsen.34 Fondens Active Share och Tracking error beräknat med det jämförelseindex som fondbolagen faktiskt använder för fonden kan alltså vara såväl högre som lägre än siffrorna i sammanställningen.35 Siffrorna ska därför endast ses som en indikation för att synliggöra generella trender.

Uppgifter från datasammanställningen finns i bilaga 5. I det följande redovisas de centrala uppgifterna i sammandrag samt lämnas några sammanfattande iakttagelser. Syftet är inte att göra någon utvärdering av prestation, kostnadseffektivitet eller liknande, utan att ta fram ett antal indexfonder och aktivt förvaltade fonder som är lämpliga för en jämförelse av hur fondförvaltningen beskrivs.

32 För Europa-fonderna är tidsperioden maj 2011–april 2016, för Sverige-fonder och Globalfonder är tidsperioden april 2011–mars 2016. 33 I datasammanställningen finns i viss utsträckning också nyckeltalet Sharpekvot (som ett

snitt för den senaste treårsperioden)

. Utredningen har dock valt att i jämförelsen använda sig av Morningstar Rating framför Sharpekvot. De genererar likvärdiga resultat men Morningstar Rating bedöms vara lättare att tolka. Det är ett välkänt verktyg i branschen och torde även vara mer bekant för allmänheten än exempelvis Sharpekvot, se vidare avsnitt 5.9. 34 Morningstar Sweden NR, Morningstar Europe NR och Morningstar DM NR. Dessa index är justerade för ”free float shares”, dvs. omfattar aktier i bolag som handlas fritt av allmänheten, http://corporate1.morningstar.com/us/products/indexes/. Valet av index påverkar inte jämförbarheten av fonderna i sammanställningen. 35 Givet de generella jämförelseindex och övriga uppgifter i datasammanställningen som använts vid beräkning av Active share innebär, enligt Morningstar, ett koncentrerat officiellt jämförelseindex med största sannolikhet högre Active share. För Global-fonder torde avvikelsen vara större, eftersom det finns potentiellt sett många fler sätt att konstruera globala index (och det finns också ett större utbud av dem än svenska index).

Global-fonder och Europa-fonder

I tidigare utförda jämförelser av indexfonder och aktivt förvaltade fonder har det konstaterats att marknad och jämförelseindex i stor utsträckning påverkar en fonds Active share och Tracking error. Även fondens storlek och antal innehav är av betydelse, särskilt när det är fråga om mindre marknader. I sammanställningen är det Globalfonderna som har den största spridningen såvitt avser storlek (6– 248 mdkr, jfr 4–67 mdkr för Europa-fonder, se nedan för Sverigefonder). Även beträffande innehav är både genomsnittet och spridningen störst i kategorin Global-fonder.

För Global-fonderna är det en tämligen stor skillnad mellan indexfonder och aktivt förvaltade fonder i fråga om Active share och Tracking error. Tre av de 40 aktivt förvaltade fonderna sticker dock ut med förhållandevis låg eller mycket låg Active share. Bland dem finns den till storleken största Global-fonden (248 mdkr). Fonden är svenskregistrerad och dess Active share uppgick den 31 mars 2016 till knappt 18,5 (i linje med fondens beräknade nyckeltal under sjuårsperioden). Denna fond har dock ett innehav om närmare 2 700 och en årlig avgift om 0,12 procent, vilka omständigheter kan sägas vara typiska för indexfonder. De övriga två aktivt förvaltade Globalfonderna med lägst Active share (18,5 respektive 37,7) är utlandsregistrerade, och även dessa har stora innehav och låga eller relativt låga avgifter (0,3 respektive 0,9 procent).

När gäller årliga avgifter framgår i övrigt att för indexfonderna på global nivå var avgiftsintervallet 0,2–0,7 procent (median 0,3). För de aktivt förvaltade Global-fonderna var spridningen på avgifternas storlek större (medianvärdet 1,9). Avgifterna för tio av de 40 aktivt förvaltade Global-fonderna översteg 2 procent, medan 4 fonders avgifter understeg 0,5 procent, och bland de senare finns de enda 2 svenskregistrerade Global-fonderna. Avgifterna för flertalet av de aktivt förvaltade Global-fonderna låg dock i intervallet 1–2 procent. Således kan konstateras att uppdelningen mellan indexfonder och aktivt förvaltade fonder i fråga om avgifter var relativt distinkt.

För Europa-fonderna gäller i princip samma förhållanden. Värt att notera är att 4 (av de 42) aktivt förvaltade fonderna hade Active share som låg endast strax över 60 eller därunder. En av dessa är svenskregistrerad och fonden har – genomgående under sjuårsperioden – haft ett relativt sett lågt Active share (som lägst drygt

38), även om nyckeltalet har ökat över tid. Beträffande avgifterna låg indexfonderna i intervallet 0,2–0,6 procent (medianvärdet 0,3). Majoriteten av de aktivt förvaltade Europa-fonderna befann sig i avgiftsintervallet 1,5–2 procent. Fem (av 42) aktivt förvaltade fonder har en årlig avgift under 1 procent och åtta fonder har en avgift överstigande 2 procent. (Medianvärdet var 1,9.)

När det gäller riskjusterad avkastning (Morningstar Rating) var spridningen större bland de aktivt förvaltade Global-fonderna än för indexfonderna i samma kategori. Detsamma gäller för Europafonderna.

Sverige-fonder

Av sammanställningens 50 fonder med inriktning svenska storbolag är 13 indexfonder i varierad storlek (1,4–20,4 mdkr). Per den 31 mars 2016 var antalet innehav för dessa fonder mellan 30 och 288, den årliga avgiften låg i intervallet 0,00–0,65 procent (medianvärde 0,4), Active share varierade mellan 8,7 och 26,2 och Tracking error uppgick till 1,1–2,9.

Storleksspannet för de 37 aktivt förvaltade Sverige-fonderna var större (1,2–34,2 mdkr), men innehaven var generellt sett färre och uppgick till 14–121. Den årliga avgiften varierade mellan 0,19– 1,79 procent (medianvärde 1,28). Flertalet (24 fonder) hade en avgift i intervallet 1–2 procent, och resterande lägre än 1 procent. Värt att notera är att 7 fonder hade en avgift på 0,5 procent eller lägre. Active share uppgick till 11,2–87,0. För 20 (av 36) fonder understeg Active share 50, och bland dessa fanns sex fonder där nyckeltalet var 25 eller lägre. Endast sex fonder hade 60 eller högre Active share. Den fond med högst Active share (87) avviker inte enbart beträffande nivån på aktivitetsmåttet utan även i fråga om avgift (0,2).36 För majoriteten av de aktivt förvaltade fonderna var Active share i linje med den nivå som fonderna har haft under sjuårsperioden. En svag, generell ökad tendens kan dock skönjas. Tracking error varierade mellan 1,4–7,4. Sex av fonderna vars Active share understeg 50 hade samtidigt Tracking error som var lägre än 3. Fyra av dessa hade dock

36 Fonden har svenska investmentbolag som placeringsinriktning. Enligt beskrivningen i faktabladet gör förvaltaren ett ”aktivt urval av vilka bolag som ska ingå i portföljen och vilken vikt de ska ha”, varefter fonden kommer att vara ”passivt förvaltad över tiden”.

förhållandevis låg årlig avgift (<0.5 procent), den femte är utlandsregistrerad och för den sjätte har förändringar aviserats i form av bl.a. en sänkning av avgiften till 0 procent.

När det gäller Morningstar Rating låg fyra av Sverige-fonderna på högsta nivå per den 31 mars 2016. Samtliga är aktivt förvaltade fonder med Active share mellan 54,8–87,0 och vars avgifter varierade från 0,2 till 1,4 procent, varav den fond med högst Active share har lägst avgift.

Några av de aktivt förvaltade fonderna utmärker sig genom att de har lågt Active share och samtidigt förhållandevis hög årlig avgift. Bland dessa fonder har ett par valts ut för att se hur de beskrivs för investerare.

Sammanfattade iakttagelser

Med uppgifter om Active share, Tracking error, och årlig avgift (avrundade nedåt till en decimal) samt Morningstar Rating (fördelning i procent) sammanförda i en tabell förefaller skillnaderna mellan fonderna inte alltid vara så stora, särskilt när det gäller kategorierna Global-fonder och Europa-fonder.

Global Index

37

Global Övriga

38

Europa Index

39

Europa Övriga

40

Sverige Index

41

Sverige Övriga

42

Active share 13,2–37,9 18,5–95,1 15.8–33,2 59,2–95,6 8,7– 26,2 11,2–87,0Tracking error

0,3–2,3 1,7–6,6 0,5–2,2 1,8–4,8 1,1– 3,7 1,4–7,4

Avgift (median)

0,2–0,7

(0,3)

0,1–2,9

(1,8)

0,2–0,6

(0,3)

0,6–2,8

(1,9)

0–0,6

(0,4)

0,2–1,7

(1,2)

37 Det saknas uppgift om Tracking error för tre av de tio indexfonderna på global nivå. Det saknas även uppgift om avgift för tre av indexfonderna. 38 Det saknas uppgift om Active share och Tracking error för fem respektive fyra av de 40 aktivt förvaltade Global-fonderna. Med undantag för tre hade samtliga fonder Active share som översteg 50. Det saknas vidare uppgift om avgift för en av de aktivt förvaltade Global-fonderna. 39 Det saknas uppgift om Tracking error för en av de åtta indexfonderna på europisk nivå. 40 Det saknas uppgift om Active share och Tracking error för en respektive sex av de 42 aktivt förvaltade Europa-fonderna. 41 Det saknas uppgift om Tracking error för två av de 13 svenska indexfonderna. 42 Det saknas uppgift om Active share för en av de 37 aktivt förvaltade Sverige-fonderna.

Morningstar Rating

Global Index

43

Global Övriga

44

Europa Index

45

Europa Övriga

46

Sverige Index

47

Sverige Övriga

48

5

29

17

-

30

-

11

4

71

39 57

28 17

26

3

-

39 43

42 50

31

2

-

5

-

- 33

29

1

-

-

-

-

-

3

Med uppgifterna studerade i detalj framgår dock att Active share (och Tracking error) – med bara ett fåtal undantag – är högre för aktivt förvaltade fonder än för indexfonder i fråga om fonder på global och europeisk nivå, dvs. stora geografiska marknader. Det tycks inte vara förenat med någon större svårighet för förvaltare av sådana fonder att göra placeringar som avviker från valt jämförelseindex i sådan utsträckning att Active share uppgår till den nivå som enligt de tidigare redovisade akademiska studierna krävs för att klassificeras som ”truely active” (>60). Vidare framgår av genomgången att avgiftsstorleken för Global-fonder och Europa-fonder ofta avspeglar om det är en indexfond eller om det är en aktivt förvaltad fond. Tilläggas bör dock här att den tidigare nämnda granskning som påbörjats av Esma, och som omfattar betydligt fler fonder, utvisar att andelen potentiellt dolda indexfonder inom EES kan uppgå till mellan 5 och 15 procent beroende på vilken uppsättning av nyckeltal som används (se vidare nedan).49

För de Sverige-fonder som omfattas av sammanställningen är däremot Active share – generellt sett – lägre för både indexfonder och aktivt förvaltade fonder jämfört med fonderna på global och europeisk nivå. Av de aktivt förvaltade Sverige-fonderna har 6 fonder av 36 (drygt 16 procent) Active share överstigande 60, och 16 fonder (drygt 44 procent) över 50. Skillnaden i nyckeltalens nivåer är inte heller lika distinkt som den mellan indexfonder och aktivt förval-

43 För tre av tio indexfonder på global nivå saknas uppgift om Morningstar Rating. 44 För 4 av 40 aktivt förvaltade Globalfonder saknas uppgift om Morningstar Rating. 45 För 1 av de 8 indexfonderna på europeisk nivå saknas uppgift om Morningstar Rating. 46 För 6 av de 42 aktivt förvaltade Europa-fonderna saknas uppgift om Morningstar Rating. 47 För 1 av de 13 svenska indexfonderna saknas uppgift om Morningstar Rating. 48 För 2 av de 37 aktivt förvaltade Sverige-fonderna saknas uppgift om Morningstar Rating. 49 Statement Supervisory work on potential closet index tracking. 2 februari 2016, ESMA/2016/165, s. 3 f.

tade fonder på global och europeisk nivå. Också beträffande avgiftsnivåerna är skillnaderna mindre mellan Sverige-indexfonder och aktivt förvaltade Sverige-fonder. Det förefaller således inte vara helt enkelt att uppnå höga nyckeltal för aktivitetsnivå, och i vissa fall är det inte självklart att bara utifrån avgiftens storlek avgöra om det är en ”dyr” indexfond eller en ”billig” aktivt förvaltad fond. Att avgiftens storlek är av betydelse – framför allt för fondsparande på lång sikt – torde det inte råda någon oenighet kring, men det ingår inte i utredningsuppdraget att ta ställning till vare sig avgiftsnivåer som sådana eller vilken typ av fondförvaltning investerare och fondsparare bör välja. Generellt sett är dock avgiftsnivån för Sverigefonder lägre än för Global-fonder och Europa-fonder. I detta sammanhang kan tilläggas att i Sverige förefaller trenden vara sjunkande avgifter. Enligt AMF Fonders årliga rapport om fondavgifter (för år 2014) har avgifterna för samtliga fondkategorier gått ner under åren 2012–2014. Den viktigaste förklaringen anges vara det ökande antalet indexfonder på marknaden och det ökade intresset för dessa fonder. Detta har bidragit till en prispress på främst de generellt sett dyrare, aktivt förvaltade fonderna. Det extremt låga ränteläget förklarar vidare att avgifterna sjunker på räntefonder. Enligt utredningens uppfattning kan det inte uteslutas att den pågående debatten om fondernas avgift i förhållande till aktivitetsgraden i förvaltningen också har haft betydelse för den förändrade prisbilden.

Slutligen kan konstateras att det, i likhet med resultat från tidigare gjorda jämförelser, inte nödvändigtvis finns ett samband mellan hög Active share och fondens avkastning eller dess riskjusterade avkastning (här redovisat genom Morningstar Rating) eller mellan Active share och höga avgifter. Högre Active share betyder inte per automatik att det är fråga om en ”bättre” förvaltning. Att använda enbart hög Active share som urvalsinstrument vid ett fondval kan resultera i att man hittar bra överavkastare, men också underavkastare. Bland de fonder, vars informationsmaterial har studerats närmare (nedan) finns exempel på detta. Hög avkastning beror på om fondförvaltaren är skicklig på att välja de rätta avvikelserna från ett jämförelseindex som ger överavkastning. Active share behöver därför kompletteras med fler nyckeltal för att en mer djupgående analys ska kunna göras (se vidare avsnitt 5.8).

5.6. Hur fonderna beskrivs i information till fondsparare

Det är, som framgått av det föregående, bland de aktivt förvaltade Sverige-fonderna som andelen fonder med låg eller mycket låg Active share är som störst. Vidare är, med ett fåtal undantag, fonderna registrerade i Sverige och förvaltade av fondbolag, dvs. det finns förutsättningar för eventuell nationell reglering. Med beaktande av inriktningen för utredningsuppdraget i denna del har därför ett stickprov gjorts, i vilket ingår sex indexfonder och sex aktivt förvaltade fonder med inriktning svenska storbolag. För dessa fonder har faktablad och annan dokumentation av fonderna, i den mån sådan varit tillgänglig, studerats närmare.

Först har tre aktivt förvaltade fonder, vars Active share var förhållandevis lågt (43 eller lägre), jämförts med tre indexfonder, som för att vara sådana fonder hade relativt hög Active share. I fråga om snittavkastning och årlig avgift skiljer sig de jämförda fonderna mer eller mindre åt. Tilläggas kan att indexfond 2 och fond C förvaltas av samma fondbolag samt att indexfond 3 och fonderna D och F (nedan) förvaltas av samma fondbolag.

Snittavkastning

50

Active share

51

Tracking error

52

Årlig avgift

Indexfond 1

43

26,2

1,1

0,31

Indexfond 2

55

15,5

2,8

0,65

Indexfond 3

56

15,3

2,1

0,40

Fond A

36

43,04

3,7

1,26

Fond B

64

40,7

3,7

1,28

Fond C

54

27,2

3,5

1,06

50 Return 4/1/2011 to 3/31/2016 SEK. (Här avrundad nedåt till närmaste heltal.) Årlig avgift är avdragen. 51 Avrundat nedåt till en decimal. 52 Avrundat nedåt till en decimal.

Indexfond 1

I fondens faktablad anges bl.a. följande.

Fonden är en indexfond och har som mål att så nära som möjligt följa …index till en låg kostnad. Fonden investerar i de aktier som ingår i … Genom att följa …. kan en värdetillväxt uppnås som på lång sikt överensstämmer med indexet och samtidigt har en god följsamhet mot den svenska aktiemarknadens utveckling.

Fonden marknadsförs i övrigt på följande sätt:

Ett sundare alternativ …. – aktieindexfonden som tänker långsiktigt!

Indexfond 2

I fondens faktablad anges bl.a. följande.

Fonden är en indexfond och har som mål att följa utvecklingen i [indexet] så nära som möjligt. Fonden placerar i aktier enligt detta index. Indexet består av samtliga bolag på Stockholmsbörsen. För att skydda fondens värde eller för att spara kostnader kan vi som komplement använda derivat såsom terminer. Fonden placerar i företag noterade på aktiemarknader som generellt kännetecknas av hög risk men också av möjlighet till hög avkastning.

Indexfond 3

I fondens faktablad anges bl.a. följande.

[Fonden] har som målsättning att spegla värdeutvecklingen i [jämförelseindexet], i huvudsak genom att köpa aktier som ingår i indexet. Det innebär att fondens innehav kan förändras i samband med att indexet förändras. [Indexet] är ett återinvesterande svenskt aktieindex som består av alla bolag som är noterade på Stockholmsbörsen. Indexet speglar den aktuella utvecklingen på den svenska aktiemarknaden.

Fond A:

I fondens faktablad och informationsbroschyr anges bl.a. följande.

Fondens mål är att på lång sikt uppnå en god värdetillväxt. Fonden investerar i svenska aktier. Fonden kan ha en begränsad exponering mot övriga nordiska aktiemarknader, då fonden får placera i aktiefonder med en sådan geografisk exponering. Fonden har etiska placerings-

begränsningar. Baserat på analys och förvaltarens urval placerar fonden i de aktier som bedöms ge attraktiv avkastning i syfte att uppfylla fondens mål. Derivatinstrument får användas för att effektivisera förvaltningen och öka avkastningen. … Förvaltaren har möjlighet att fatta investeringsbeslut oberoende av index.

Fondbolaget anger att dess ”strävan är att hela tiden uppnå maximal effektivitet i fondförvaltningen. Vi erbjuder två typer av fonder; kostnadseffektiva indexfonder och aktiva fonder med hög grad av specialisering med inriktning på aktier, räntor och företagsobligationer. … Hög grad av specialisering innebär att vi inom vissa specialområden har särskilt hög kompetens. Inom dessa områden är vår målsättning att över tid genom aktiv förvaltning skapa bättre avkastning än marknadens utveckling.”

Fond B

I fondens faktablad och informationsbroschyr anges bl.a. följande.

Fonden placerar i aktier huvudsakligen i stora och medelstora svenska bolag i olika branscher. Fonden följer fondbolagets policy för ansvarsfulla investeringar. Fonden har en långsiktig placeringshorisont och en aktiv investeringsstrategi som fokuserar på bolagsval snarare än branschval. Vi väljer de bolag som vi anser vara attraktivt värderade i förhållande till vår syn på bolagets framtida intjäningspotential och tar även hänsyn till bolagets vikt i jämförelseindex. Stockholmsbörsens koncentration mot stora och medelstora företag innebär en begränsning för fondens avvikelse mot jämförelseindex. Skillnaden i avkastning mellan fonden och jämförelseindex kan dock från tid till annan vara betydande.

Fond C

Fonden beskrivs som en svensk aktiefond med en bred inriktning, och som inte investerar i företag verksamma inom vapen och krigsmateriell, alkohol, tobak eller pornografi eller som bryter mot internationella konventioner.

I fondens faktablad anges bl.a. följande.

Fonden är aktivt förvaltad vilket innebär att förvaltaren fattar egna aktiva placeringsbeslut. Målet är att långsiktigt överträffa avkastningen på underliggande marknad, definierad som jämförelseindex. Fonden placerar på den svenska marknaden. När vi väljer aktier till fonden lägger

vi särskild vikt vid att företagets strategi sammanfaller med vår bedömning om vad som kan ge en god kursutveckling på aktien. Därefter värderar vi företagets nyckeltal såsom till exempel vinsttillväxten i förhållande till marknadens förväntningar. Fondens strävan är att ge långsiktig kapitaltillväxt genom att investera i företag som investeringsförvaltaren anser ta socialt ansvar, valda enligt målen och de fördefinierade kriterierna. Inom ramen för fondens placeringsinriktning beaktas internationella normer och riktlinjer för miljö, socialt ansvar och ägarstyrning. En restriktiv hållning till fossila bränslen tillämpas och kriterier för bolag med verksamhet inom områdena/branscherna vapen, tobak, alkohol, spel och pornografi beaktas. … Vi jämför fondens utveckling med [Index]. Eftersom fonden är aktivt förvaltad kommer avkastningen över tid att avvika från detta index.

I den andra jämförelsen ingår också tre svenska indexfonder och tre aktivt förvaltade Sverige-fonder. Samtliga fonder hade likvärdig snittavkastning (per den 31 mars 2016) men stora skillnader avseende Active share och avgifter. Active share var, utifrån svenska förhållanden, hög för de aktivt förvaltade fonderna. Två av de tre kan betecknas som en ”äkta aktiv” fond enligt det riktmärke som har förts fram i vetenskapliga studier eller enligt det modifierade riktmärke för mindre geografiska marknader som Esma har använt sig av i sin pågående granskning avsnitten 5.3.3 och 5.8.1). Tilläggas kan att indexfond 4 och fond E förvaltas av samma fondbolag och fonderna D och F förvaltas av fondbolaget som också förvaltar indexfond 2.

Snittavkastning

53

Active Share

54

Tracking error

55

Avgift

Indexfond 4

47

9,1

3,7

0,41

Indexfond 5

46

8,8

2,1

0,20

Indexfond 6

45

26,2

2,2

0,00

Fond D

48

47,3

3,4

1,35

Fond E

47

63,5

6,4

1,45

Fond F

46

58,2

3,8

1,55

53 Return 4/1/2011 to 3/31/2016 SEK. (Här avrundad nedåt till närmaste heltal.) Årlig avgift är avdragen. 54 Avrundat nedåt till en decimal. 55 Avrundat nedåt till en decimal.

Indexfond 4

I fondens faktablad anges bl.a. följande.

Målet med förvaltningen är att ge andelsägarna en så hög avkastning som möjligt med hänsyn tagen till fondens risknivå. Fonden är en indexfond vars strategi är att så nära som möjligt följa utvecklingen hos [index]. … Fonden följer utvecklingen hos indexet i huvudsak genom att köpa de aktier som ingår i indexet.

Indexfond 5

I fondens faktablad och informationsbroschyr anges bl.a. följande.

Fonden är en aktieindexfond som i sina placeringar strävar efter att efterlikna det svenska [index]. … Fonden passar som en del i en långsiktig placeringsportfölj. Fondens målsättning är att uppnå en värdetillväxt som motsvarar utvecklingen för indexet och har som strategi att främst placera fondens medel i de aktier som ingår i indexet. Avgiften är därför lägre än för en fond med aktiv förvaltning.

Indexfond 6:

I fondens faktablad anges bl.a. följande.

[Fonden] är en passivt, förvaltad indexfond med målsättningen att ge investerarna en förmögenhetsutveckling som i så stor utsträckning som möjligt följer utvecklingen för [index] … För att följa indexet investerar fonden huvudsakligen i de i index ingående aktierna.

Fonden marknadsförs bl.a. på följande sätt:

Få ett rekordbilligt sparande helt utan fondavgifter och med låg skatt.

När du investerar i fonden, följer du alltså den svenska börsen i både upp- och nedgång. Samtidigt slipper du avgifter som annars är förknippade med investeringar i aktierna som finns i fondportföljen.

Fond D

I fondens faktablad anges bl.a. följande.

[Fonden] har som målsättning att skapa en långsiktig värdetillväxt till väl avvägd risk. Med hjälp av analys och urval tar vi aktiva beslut att investera framför allt i medelstora och stora bolag med fokus på Sverige.

Fonden har även möjlighet att placera upp till tio procent av fondens medel i övriga nordiska länder. Vi har som målsättning att identifiera och investera i bolag med god lönsamhet och som vi bedömer har en inte alltför hög värdering i förhållande till dess intjäning, utdelning och kassaflöde. Vi undviker att investera i de allra minsta bolagen med begränsad omsättning på börsen. Fondens möjligheter att i sina placeringar avvika från marknaden i en större omfattning kan försvåras i de fall antal bolag och likviditeten i den aktuella marknaden är begränsad. Vi jämför fondens utveckling med [index], ett återinvesterande svenskt aktieindex.

Fond E

I fondens faktablad och annan dokumentation om fonden anges bl.a. följande.

Målet med förvaltningen är att ge andelsägarna en så hög avkastning som möjligt med hänsyn tagen till fondens risknivå. Fonden placerar i svenska aktier. Förutom i svenska aktier kan fonden placera upp till 25 procent av fondförmögenheten på de övriga nordiska aktiemarknaderna. Fonden förvaltas efter en så kallad Stock-picking-process. Urvalet av aktier i fonden baseras på en kombination av finansiell analys och ESG analys, dvs. analys av hur bolagen hanterar risker och möjligheter när det gäller miljö, sociala frågor samt affärsetik. Endast bolag som på ett bra sätt hanterar sina ESG risker och möjligheter samt är intressanta ur ett finansiellt perspektiv blir aktuella för fonden att investera i.

År 2014 fusionerades fonden. I samband med fusionen sänktes avgiften till nuvarande nivå och sedan dess har fonden inget jämförelseindex.

Fond F

I fondens faktablad anges bl.a. följande.

[Fonden] har som målsättning att skapa en långsiktig värdetillväxt till väl avvägd risk. Med hjälp av analys och urval tar vi aktiva beslut att investera i medelstora och stora bolag med fokus på Sverige. Fonden har möjlighet att placera upp till tio procent av fondens medel i vissa länder utanför Sverige. Fondens förvaltningsinriktning är så kallad ”Value”, även kallad ”Valueförvaltning”. Det innebär att vi beaktar ett flertal kvalitets- och valueparametrar vid sammansättningen av valuekonceptet. Exempel på parametrar som beaktas är direktavkastning, svängningar i vinsten, avkastning på totala tillgångar med mera. Vi har

som målsättning att identifiera och investera i vad vi anser vara undervärderade högkvalitativa bolag med starka marknadspositioner och en bevisad förmåga till lönsam tillväxt. Vi fokuserar inte på någon specifik bransch eller sektor. Fondens aktieinnehav är koncentrerat till ett begränsat antal bolag och dess avkastning kan komma att avvika betydligt från sitt index. Det innebär att fonden förväntas ha högre avkastningspotential men också högre risk. Vi jämför fondens utveckling med [index], ett återinvesterande svenskt aktieindex.

Några iakttagelser

Inledningsvis bör framhållas att det huvudsakligen är fondbolagens informationsmaterial, dvs. faktablad, informationsbroschyr, produktblad och årsberättelser som har granskats. I den mån det varit möjligt har även marknadsföringsmaterial studerats, men för flertalet av fonderna i fråga har sådant material inte funnits att tillgå. Som framgår av det följande är innehållet i faktablad och informationsbroschyr i stor utsträckning styrt genom tvingande lagstiftning, vilket delvis kan förklara språkbruket.

Det studerade informationsmaterialet för de i stickprovet utvalda och jämförda fonderna innehåller uppgifter och upplysningar som får anses vara sakliga, även om de ibland kan tyckas vara väl standardiserade och därmed tenderar att bli nästan intetsägande. Användandet av facktermer och uttryck som inte är självklara att förstå för en icke insatt person gör det vidare svårt att tillgodogöra sig informationen:

Baserat på analys och förvaltarens urval placerar fonden i de aktier som bedöms ge attraktiv avkastning i syfte att uppfylla fondens mål.

... en aktiv investeringsstrategi som fokuserar på bolagsval snarare än branschval. Vi väljer de bolag som vi anser vara attraktivt värderade i förhållande till vår syn på bolagets framtida intjäningspotential och tar även hänsyn till bolagets vikt i jämförelseindex.

Fondens målsättning är att på sikt öka i värde med hänsyn till fondens risknivå.

Exempel på parametrar som beaktas är direktavkastning, svängningar i vinsten, avkastning på totala tillgångar med mera. Vi har som målsättning att identifiera och investera i vad vi anser vara undervärderade högkvalitativa bolag med starka marknadspositioner och en bevisad förmåga till lönsam tillväxt.

I den granskning som Finansinspektionen genomförde under åren 2014 och 2015 konstaterades att användningen av värdeladdade ord kan skapa en otydlig förväntansbild och att målsättningar blir svåra att förstå när de inte sätts i ett sammanhang eller har något att ställas i relation till.

Av granskat material för de av utredningen jämförda fonderna är det inte möjligt att dra några slutsatser om att informationen angående fondernas förvaltning är felaktig eller vilseledande. Det torde dock – även med beaktande av gällande reglering av informationsmaterialets innehåll och utformning – finnas utrymme att beskriva fondens möjlighet till diskretionära placeringsval på ett mer nyanserat och rättvisande sätt än vad som tycks göras, och med utgångspunkt i hur förvaltningen ser ut och hur fonden normalt förhåller sig till jämförelseindex. Ett jämförelseindex – för det fall det hänvisas till ett sådant – måste dessutom vara relevant för förvaltningen, i annat fall kommer beräknade nyckeltal inte att överensstämma med verkligheten.

Det kan slutligen påpekas att de (i denna jämförelse) utvalda fonder vars placeringar görs med beaktande av hållbarhetsaspekter tillhandahåller information om t.ex. urvalsstrategier och uppföljning som kan anses vara mer klargörande än informationen om hur fonden i övrigt förvaltas.

5.7. Informationskrav – gällande rätt och behov av regelförändringar

Fondbolag och förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIFförvaltare) ska för varje värdepappersfond och specialfond upprätta en informationsbroschyr och ett faktablad. Motsvarande krav gäller också för andra AIF:er än specialfonder, om de marknadsförs i Sverige till icke-professionella investerare. För varje värdepappersfond och specialfond ska det dessutom upprättas årsberättelse och halvårsredogörelser med krav på att ange omsättningshastighet och fondens avkastning jämförd med jämförelseindex de senaste tio åren (av årberättelsen och halvårsredogörelsen ska det gå att bedöma fondens utveckling och ställning) samt årlig, skriftlig information om kostnader för fonden (av vilken det ska framgå hur stor del av kostnaden som avser förvaltningskostnader).

Bestämmelser om information till investerare finns i 4 kap. 15– 23 §§ lagen om värdepappersfonder respektive 10 kap. lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Bestämmelserna kompletteras av myndighetsföreskrifter.56

Beträffande faktablad för värdepappersfonder finns ytterligare bestämmelser i EU:s faktabladsförordning.57 Förordningen innebär, som tidigare nämnts, en fullharmonisering avseende formen och innehållet för faktablad. Inga andra uppgifter eller förklaringar ska ingå, om inte annat föreskrivs i förordningen (artikel 3.1). Faktablad ska vara enhetligt uppställda för att underlätta jämförelser av fonder, vilket är skälet till den fullharmoniserade och direkt tillämpliga förordningen. Bladet ska ge en lättbegriplig och sammanfattande information om fondbolaget, fonden, förvaringsinstitutet, placering av fondmedlen och viss ekonomisk och kommersiell information. Det är viktigt att innehållet är lättförståeligt i sig självt och att texten inte baseras på hänvisningar till andra texter som är nödvändiga att läsa för att investeraren ska få en rättvisande bild av fonden. Branschspecifika uttryck, tekniska och legala termer bör undvikas. Med uppgifterna i faktabladet, liksom i informationsbroschyren, ska investerare kunna göra en välgrundad bedömning av sin tänkta investering och särskilt av den risk som är förenad med den.58

I Faktabladsförordningen görs, som nämnts, en uppdelning mellan indexfonder och övriga fonder (dvs. aktivt förvaltade fonder). Detta kommer till uttryck i förordningen genom främst bestämmelserna om faktabladens beskrivning av ”Mål och placeringsinriktning” (artikel 7). Enligt förordningen ska det i detta avsnitt av faktabladet framgå om diskretionära investeringsval är möjliga för fonden och om detta inkluderar eller förutsätter hänvisning till en

56 Finansinspektionens föreskrifter om värdepappersfonder och Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2013:10) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. 57 Enligt 14 kap. 2 § i Finansinspektionens föreskrifter om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska faktabladet för AIF:er vara utformat och i tillämpliga delar ha det innehåll som anges i EU:s faktabladsförordning. 58 Värdepappersfonder utgör investeringsprodukter i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014 av den 26 november 2014 om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (Priip-produkter). Förordningen ska börja tillämpas den 12 december 2016. Av artikel 32 framgår dock att förvaltningsbolag (fondbolag) enligt definitionen i artikel 2.1 b i UCITSdirektivet, investeringsbolag som avses i artikel 27 i det direktivet och personer som ger råd om och säljer andelar i fondföretag som avses i artikel 1.2 i det direktivet ska undantas från skyldigheterna enligt förordningen om faktablad för Priip-produkter till och med den 31 december 2019.

jämförelsenorm och i så fall vilken samt, i tillämpliga fall, handlingsfriheten i förhållande till en jämförelsenorm och fondens indexmål. I Fondbolagens förenings Vägledning för upprättande av faktablad anges i detta sammanhang att ett fondbolag bör försöka formulera i hur stor utsträckning möjligheten till egna investeringsval kommer att utnyttjas och därvid reflektera över hur möjligheten till sådana val historiskt har utnyttjats samt hur möjligheterna ser ut för den specifika fonden med hänsyn till dess storlek och till egenskaperna på den marknad fonden placerar.59Vidare ska i faktabladet fondens resultat de senaste tio åren redovisas i ett stapeldiagram (artikel 15). Där så är relevant ska även resultatet för jämförelseindex redovisas i stapeldiagrammet (artikel 18). I Fondbolagens förenings vägledning anges att en jämförelse med ett relevant jämförelseindex i stapeldiagrammet bör utgöra en del av faktabladet när det främjar möjligheten till jämförbarhet mellan fonder och utvärdering av fonden.

För indexfonder har Esma antagit kompletterande riktlinjer som påverkar utformningen av faktabladen.60 Av dessa riktlinjer och föreningens vägledning följer att för sådana fonder ska det i faktabladet anges en sammanfattning av informationen om hur indexet kommer att följas och den valda metodens konsekvenser för investerare vad gäller deras exponering mot det underliggande indexet.61

När det gäller fonder vars innehav ligger nära dess jämförelseindex utan att uttryckligen utgöra en indexfond ger förordningen mycket litet utrymme för att dessa ska särredovisas på något särskilt sätt i faktabladen. Att lägga till nyckeltal är exempelvis inte tillåtet i faktabladen. I detta sammanhang bör det återigen erinras om att en indexnära fond inte per automatik utgör en s.k. dold indexfond (closet index tracking); så kan dock vara fallet om fonden är indexnära utan att korrekt informera om detta.

Som tidigare nämnts har Esma påbörjat ett arbete med att granska förekomsten av dolda indexfonder och behov av eventuell skärpning av informationskraven i detta avseende.62I februari 2016 presenterades ett första resultat av arbetet. Granskningen visar att det finns

59 Fondbolagens förening, Version 2015-09-01, s. 14. 60 Esma Riktlinjer för behöriga myndigheter och fondförvaltningsbolag ”Riktlinjer om börshandlade fonder och andra frågor som rör fondföretag”, 2014/937SV. 61 a.a. s. 9 b, 10, 13 och 14, se även Vägledning för upprättande av faktablad s. 16. 62 2015/SMSG/030, se protokoll http://www.esma.europa.eu/content/SMSG-September-Summary-Conclusions.

ett segment av fonder som har en relativt låg aktivitetsgrad mätt i Active share och Tracking error, vilka därför potentiellt kan vara dolda indexfonder. Om de verkligen är det vet man dock först när informationen om fonderna studerats närmare, vilket är nästa steg (se vidare nedan).63

Vissa tillsynsmyndigheter inom EES har, oberoende av Esma:s studie, genomfört särskilda granskningar av förekomsten av dold indexförvaltning, däribland Danmark (se vidare nedan). Enligt ett uttalande av den brittiska tillsynsmyndigheten, Financial Conduct Authority (FCA), kommer myndigheten, som en del i en bredare granskning av konkurrensen inom kapitalförvaltningsbranschen, att fokusera på bl.a. investerares svårigheter att bedöma om man får valuta för sitt investerade kapital (getting value for money) och begränsade möjligheter att övervaka förvaltares prestationer (monitoring the performance of asset managers). FCA avser att redovisa preliminära resultat av sin undersökning under sommaren 2016 och att publicera en slutrapport senast i början av år 2017.64 Även den irländska tillsynsmyndigheten, Central Bank of Ireland, har aviserat en liknande granskning inom ramen för sin tillsyn, planerad att påbörjas under år 2016.65

5.8. Tydligare information för ett medvetet fondval

Förslag: För en värdepappersfond som inte är en indexfond ska

fondbolaget i årsberättelsen redovisa aktivitetsmått eller, om sådana mått inte kan beräknas, på annat sätt beskriva hur förvaltningen av fonden bedrivs. En investerare ska därigenom kunna göra en bedömning av den årliga avgiftens storlek i förhållande till fondens aktivitetsmått eller lämnad beskrivning. Aktivitetsmått eller beskrivning ska finnas tillgänglig på fondbolagets webbplats. Detta ska också gälla för förvaltningsbolag med tillstånd att förvalta en värdepappersfond.

63 Statement Supervisory work on potential closet index tracking. 2 februari 2016, ESMA/2016/165, s. 3 f. 64 https://www.fca.org.uk/news/fca-publishes-terms-of-reference-for-asset-managementmarket-study 65 http://www.centralbank.ie/press-area/press-releases/Pages/CentralBankprogrammeofthe medinspectionsinMarketsSupervision.aspx

Även för förvaltare av alternativa investeringsfonder införs ett krav på att redovisa information om aktivitetsgrad i fondförvaltningen. Informationskravet ska gälla för sådana förvaltare som marknadsför sina alternativa investeringsfonder till ickeprofessionella investerare i Sverige.

I den föreslagna nya lagen om investeringsbolag ska finnas en motsvarande bestämmelse med krav på information om förvaltningens aktivitetsgrad.

5.8.1. Skulle investerare vara betjänta av att nyckeltalet Active share redovisas?

Det vanligaste skälet för att välja en aktivt förvaltad fond framför en indexfond torde vara möjligheten till överavkastning. Annat, såsom risknivå eller att det inte finns en indexfond inom ett önskat investeringssegment, kan naturligtvis också ha betydelse. En aktivt förvaltad fond vars innehav i praktiken motsvarar en indexfond ger dock inte någon reell möjlighet till överavkastning. Ju mer lik den aktivt förvaltade fonden är dess jämförelseindex, desto mindre chans att avkastningen blir bättre än index. Det är därför av betydelse för investeraren att veta hur lik en indexfond den aktivt förvaltade fonden är. Active share är, som framgått, ett mått som kan visa förvaltningens aktivitetsgrad genom hur mycket fondens innehav skiljer sig från innehavet i dess jämförelseindex. Uppgift om Active share för en fond kan därmed anses vara av betydelse för en presumtiv investerare. Ett antal omständigheter gör dock att nyckeltalet inte alltid är ett så enkelt mått att använda.

Active share styrs bl.a. av det index som förvaltaren väljer att jämföra en fond med. Här finns ett första potentiellt problem; det är inte alla aktivt förvaltade fonder som har ett relevant jämförelseindex, t.ex. fonder med en mer specialiserad inriktning mot en viss bransch eller en blandfond. Att i sådant fall beräkna Active share på ett icke relevant index ger inte en rättvisande bild. Detsamma gäller om en fond har som investeringsstrategi att avstå från vissa aktier som ingår i dess jämförelseindex. Förvaltningen kan då förefalla aktiv i förhållande till andra fonder utan att förvaltaren löpande behöver ta några egna aktiva beslut, t.ex. fonder som enbart investerar i tillväxtbolag eller enbart i vissa branscher, men har ett bredare jäm-

förelseindex. Investeringsstrategin är således också av betydelse för beräkningen av Active share. Tilläggas bör också att måttet bara speglar hur innehaven såg ut vid rapporteringsdatum; det kan t.ex. vara ett tillfälligt aktivt placeringsbeslut att investera i likhet med, eller i motsats till, ett jämförelseindex. En ensidig fokusering på måttet Active share skulle vidare kunna få till följd att aktiva fondförvaltare inte investerar i en aktie bara för att den finns representerad i fondens jämförelseindex och således skulle sänka fondens Active share, trots att förvaltaren gör bedömningen att aktien skulle bidra till överavkastning och ett mervärde för investeraren (eller skulle minska volatiliteten i fonden).

Utöver valt jämförelseindex påverkas fondens Active share av fondförmögenheten och på vilken marknad fonden investerar. I Cremers och Petajistos forskning har gränsen för att definiera en aktivt förvaltad fond satts vid Active share om 60 procent. Denna gräns har (tillsammans med Tracking error om 4 procent) även valts i Aktiespararnas fondutvärderingsverktyg Fondväljaren (se vidare nedan).66Man bör emellertid ha i åtanke att forskningsresultaten bygger på data från amerikanska aktiefonder. I USA finns betydligt fler stora börsbolag att välja mellan än i exempelvis Sverige, vilket gör det lättare för USA-fonder att avvika kraftigt från jämförelseindex. Fonder som investerar på små marknader som domineras av ett flertal stora bolag i kombination med UCITS-direktivets riskspridningskrav (jfr 5 kap. 6 § lagen om värdepappersfonder67) har däremot svårt att uppfylla ett krav på Active share om 60 procent.68Det gäller alltså oavsett om förvaltningen uteslutande grundar sig i aktiva placeringsbeslut eller inte. Även svenska småbolagsfonder kan få problem men torde klara ett sådant krav, om de jämförs med index där storbolag ingår. För stora fonder kan även fondstorleken medföra ytterligare problem, då det finns ännu färre börsbolag att välja bland utan risk att fonden blir en för stor ägare. Fondlag-

66 http://www.aktiespararna.se/lar-dig-mer/Sparportalen/Testa-din-fond/Hur-ar-Fondvaljarenuppbyggd/ 67 Som huvudregel får en värdepappersfond inte placera mer än fem procent i en enskild tillgång. Fonden får dock ha fyra innehav som uppgår till högst tio procent av de samlade tillgångarna. Detta innebär att en värdepappersfond måste ha minst sexton olika innehav. 68 Jfr beslut den 2 mars 2015 av norska Finanstilsynet om pålegg om retting vid forvaltning av aksjefond (gentemot DNB Asset Management AS), ref. 14/5784, vari konstateras samma sak men samtidigt påtalas att det inte är ett argument mot att ”benytte active share som ett av flera mål for forvaltningen”.

stiftningen ställer dessutom krav på att fondbolag inte får utöva väsentligt inflytande på portföljföretagen (jfr 5 kap. 20 § lagen om värdepappersfonder). Därför måste fondbolaget räkna samman innehaven i alla fonder som bolaget förvaltar. Problemet gäller därmed även för små fonder hos stora förvaltare.69

Esma:s granskning av förekomsten av dolda indexfonder inom EU visar betydelsen av att beakta aktiemarknadens storlek. Genom användning av tre olika nyckeltalsuppsättningar varierar andelen potentiellt dolda indexfonder inom EU mellan 5 och 15 procent, varav högst andel erhölls när nivåerna för Active share och Tracking error sattes till >60 respektive >4 procent. När nivåerna sänktes till >50 respektive >3 procent halverades nästan andelen potentiellt dolda indexfonder (7 procent). Den lägre nivån av nyckeltalen ansågs vara mer relevant för medlemsländer med relativt små aktiemarknader.70

Utöver att en investerare – vid valet av en aktivt förvaltad fond framför en jämförbar indexfond – har förhoppningar på en överavkastning kan det antas att denne har förväntningar på att förvaltaren i fråga är bättre och skickligare än den genomsnittlige förvaltaren på samma marknad, och för detta är beredd att betala en högre förvaltningsavgift. I detta sammanhang bör dock påpekas att forskning på området talar för att om marknaden i fråga är väl analyserad och det finns många placerare som söker efter underprissatta värdepapper är chansen liten att en viss förvaltare skulle vara så mycket bättre än genomsnittet. När det gäller breda aktiefonder som investerar i aktier i ett visst geografiskt område pekar viss forskning på att aktivt förvaltade fonder i genomsnitt inte ger bättre avkastning än index med motsvarande inriktning.71Man bör samtidigt komma ihåg att jämförelsen mellan indexfonder och aktivt förvaltade fonder är relevant enbart när den aktivt förvaltade fonden har ett brett placeringsunivers, som en viss geografisk marknad eller

69 Lindmark, J. ”Flytta fokus till de riktigt små fondbolagen”, Morningstar, 2014-11-20. http://www.morningstar.se/Articles/Chronicle.aspx?title=flytta-fokus-riktigt-smafondbolag 70 Statement Supervisory work on potential closet index tracking. 2 februari 2016, ESMA/2016/165, s. 3 f. 71 Otten, R. och Thevissen, K.,“Does Industry Size Matter? Revisiting European Mutual Fund Performance”, 2011, Maastricht University, Flam, H. och Vestman, R., Swedish Equity Mutual Funds: Performance, Persistence and Presence of Skill, Swedish House of Finance Research Paper no 14-04.

dylikt. För en fond med en mer specialiserad inriktning mot en viss bransch eller en viss placeringsstrategi finns det, som nämnts, ofta inget index som är relevant att jämföra med.

Det torde alltså inte vara den högre risken (hög Active share) i sig som, av den genomsnittlige fondspararen, anses vara värd en högre avgift, utan snarare en skicklig förvaltning i syfte att uppnå överavkastning. Av senare tids forskningsresultat framgår att nyckeltalet Active share som sådant inte kan användas för att hitta framgångsrika fonder; hög Active share är inte nödvändigt för en högre avkastning än den som fondens jämförelseindex ger, utan det kan vara tillräckligt med en andel under tio procent, om förvaltaren lyckas undvika de aktier som utvecklats sämst.72Även om de aktivt förvaltade fonder som omfattas av den tidigare redovisade kartläggningen (avsnitt 5.5) inte har Active share på så låg nivå som tio procent, finns det emellertid exempel på fonder med samma nivå för riskjusterade avkastning (Morningstar Rating) samtidigt som de uppvisar stora skillnader i beräknad Active share.

Av det anförda framgår ett antal potentiella svårigheter som är sammankopplade med nyckeltalet Active share. Förutsatt att det finns ett relevant jämförelseindex och att investeringsstrategin inte innebär att förvaltningen inte får avvika från detta index kan dock Active share ge investerare information om det finns reella möjligheter för en överavkastning. Använt i kombination med annan information och med andra mått – såsom fondens riskprofil, Tracking error och, i förekommande fall, historisk avkastning – kan Active share också vara ett användbart nyckeltal för att utvärdera förvaltningen i förhållande till fondens årliga kostnader. Storleken på avgiften har betydelse, framför allt när det är fråga om längre investeringshorisonter, och den bör vara i linje med den risk som tagits. Måttet Active share torde, för det ändamålet, också vara enklare att förklara än t.ex. Tracking error.

72 Frazzini A., Friedman J., Pomorski L., ”Deactivating Active Share”, april 2015. En av rapportens slutsatser är att det samband mellan hög Active share och överavkastning som Cremers och Petajisto hänvisar till i sin studie främst beror på att Active share i snitt är högre för fonder som jämför sig med småbolagsindex, samtidigt som småbolagsindex under den undersökta perioden (1990-2009) i snitt utvecklades sämre. https://www.aqr.com/library/ journal-articles/deactivating-active-share

5.8.2. Behövs ett lagstadgat krav på att redovisa Active share?

Som konstaterats i det föregående kan det antas att investerare har nytta av att även nyckeltalet Active share beräknas och redovisas för de fonder som har ett relevant jämförelseindex. Med beaktande av hur den EU-rättsliga regleringen för närvarande ser ut finns det dock inte någon möjlighet att i fondens faktablad ta in denna uppgift. Ett alternativ är däremot fondens årsberättelse, i vilken det ska anges bl.a. nyckeltal som beskriver värdepappersfondens värdeutveckling, risker och kostnader samt omsättningshastighet på fondens innehav av finansiella instrument (50 § Finansinspektionens föreskrifter, FFFS 2013:9).

Efter Finansinspektionens tidigare nämnda granskning av ett antal uttalat aktivt förvaltade fonder och huruvida dessa fonders faktablad ger rättvisande, tydlig och icke vilseledande information om fondens mål och placeringsinriktning,73 har Fondbolagens förening i maj 2015 fattat beslut om tre åtgärder för att förbättra informationen kring aktiefondernas aktivitetsgrad. För det första har föreningens Vägledning för upprättande av faktablad kompletterats såtillvida att jämförelseindex ska redovisas i fondens faktablad (när det finns ett relevant sådant), och föreningens Riktlinjer för redovisning av nyckeltal har kompletteras genom att det rekommenderas att nyckeltalet Active share redovisas för aktiefonder i fondens årsberättelse (där så är möjligt). För det andra har föreningen tagit fram en vägledning för hur nyckeltalet Active share ska beräknas så att det blir enhetligt och, för det tredje, har i föreningens kod för fondbolag införts ett tydligare krav på fondbolags styrelser när det gäller uppföljning av att målsättning, riskprofil, aktivitetsnivå och avkastning står i överensstämmelse med informationen om fonden.74

Problemet med diskrepans mellan beskrivningen av och fondens faktiska aktivitetsgrad har främst observerats bland de stora, breda aktiefonderna. Av redovisningen av utredningens kartläggning (och jämförelse) framgår också att det är bland vissa av de större Sverigefonderna som andelen aktivt förvaltade fonder vars innehav ligger

73 Se fotnot 2. 74 ”Riktlinjer för redovisning av nyckeltal för svenska värdepappersfonder och specialfonder”, se även fotnot 2, ”Vägledning för beräkning av Active Share för aktiefonder”, antagen den 18 maj 2015 samt ”Svensk kod för fondbolag”, antagen av Fondbolagens förenings styrelse den 6 december 2004, senast reviderad den 26 mars 2015.

tämligen nära jämförelseindex är som störst. I förhållande till jämförbara index-fonder visar det sig i några fall att varken nyckeltal för aktivitetsgrad eller avkastning har skilt sig åt i någon större utsträckning. Å andra sidan har flera av fonder med låg Active share (i sammanställningen) också en relativt låg årlig avgift, jämförbar med avgiftsnivån för indexfonder. I dessa fall drabbas inte investeraren av en sämre värdeutveckling netto jämfört med om en indexfond hade valts.75Icke desto mindre är det naturligtvis av största vikt att informationen om fondens förvaltning är korrekt och rättvisande, med en realistisk beskrivning av fondens mål och placeringsinriktning, där utgångspunkten – i fråga om aktivitetsgrad – är hur förvaltningen ser ut och hur fonden normalt förhåller sig till dess jämförelseindex.

Som tidigare har anförts skulle en redovisning av nyckeltal för förvaltningens aktivitet öka förutsättnigen för att avgöra om det finns reella förutsättningar för överavkasting och om förvaltningen är värd sitt pris. Den självreglering som redan nu finns kommer att tillämpas först från och med i år (2016). Vilken effekt den kommer att få är således för tidigt att säga något om. Den är inte tvingande, inte ens för föreningens medlemmar. Finansinspektionen avser visserligen att följa upp självregleringen, men saknar möjlighet att vidta åtgärd om den inte följs. Vidare innebär rekommendationen att Active share ska redovisas, dock inte alltid utan där så är möjligt.

Detta talar för att det finns ett behov av ett lagstadgat informationskrav. En lagbestämmelse bör utformas som ett allmänt hållet informationskrav om att det i årsberättelsen för fonden ska lämnas sådan information som behövs för förståelsen av hur fondförvaltningen bedrivs och för bedömning av den årliga avgiftens storlek. Nyckeltal som Active share och Tracking error kan ge sådan information och ger därmed förutsättningar för ökad jämförbarhet för presumtiva investerare. Enligt utredningens bedömning är det dock inte lämpligt – framför allt av skäl som anförts i det föregående – att i lagstiftningen fastställa att just nyckeltalet Active share måste

75 Vid genomgången av informationsmaterialet för fonderna som omfattas av datasammanställningen har noterats att ett antal fondbolag på senare tid har genomfört förändringar av sitt fondutbud, bl.a. har avgifter ändrats och fonder har lagts ned eller fusionerats, se även J. Lindmark ” Fler döda fonder hos dyra fondbolag”, Morningstar 2016-05-20 (http://www.morningstar.se/Articles/Chronicle.aspx?title=fler-doda-fonder-dyra-fondbolagkinnel).

anges för att informationsskyldigheten ska vara uppfylld. I t.ex. fall då det inte finns ett relevant jämförelseindex får kravet i stället uppfyllas genom en beskrivning av hur förvaltningen bedrivs och avses att bedrivas. En förutsättning är dock att det för en investerare ska vara möjligt att bedöma den årliga avgiftens storlek i förhållande till lämnad beskrivning. Informationskravet gäller för fonder som inte är indexfonder. Beräkning och redovisning av nyckeltal torde bli aktuell främst för fonder som primärt placerar medel i aktier eller aktierelaterade instrument. Kravet är emellertid inte avsett att träffa de fonder för vilka anges ett jämförelseindex enbart för åskådliggöra fondens performance.

Informationskravet ska riktas mot fondens förvaltare, dvs. mot fondbolag och mot förvaltningsbolag med tillstånd att förvalta en värdepappersfond enligt 1 kap. 6 b § lagen om värdepappersfonder. Ett informationskrav ska också gälla för svenska och utländska AIF-förvaltare som till icke-professionella investerare i Sverige marknadsför AIF:er, inbegripet specialfonder. Det är bara i förhållande till sådana AIF:er som det i nationell lagstiftning kan uppställas krav som går utöver AIFM-direktivet76 (se artikel 43). Nya bestämmelser bör således införas i såväl lagen om värdepappersfonder som i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Som framgår av det följande föreslås att det ska vara möjligt att bilda fonder på associationsrättslig grund (kapitel 6). En informationsbestämmelse bör därför införas också i den nya föreslagna lagen om investeringsbolag.

Informationen om fondens aktivitetsgrad ska finnas tillgänglig på fondbolagets (härefter inbegripet berörda förvaltningsbolag) och förvaltarens webbplats, t.ex. genom att årsberättelsen finns där. Det kan i detta sammanhang anmärkas att även om ett nyckeltal som Active share måhända inte alltid framstår så informativt för enskilda fondsparare och konsumenter, så är det användbar information för rådgivare och analysföretag. För de fall Active share anges och för att ett högt tal i sig inte ska misstolkas som något entydigt och alltid positivt, är det viktigt att portföljförvaltare och rådgivare tydliggör för en fondsparare att måttet visar att fondens resultat

76 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 7).

kan komma att avvika från fondens jämförelseindex, både uppåt och nedåt. Det måste stå klart för den som står i begrepp att göra en investering att måtten på aktivitet – eller tydligare uttryckt storleken på avvikelsen i förhållande till jämförelseindex – inte säger något om hur bra fonden är som en investering; bara för att en fond avviker mycket från dess jämförelseindex behöver det inte betyda att den kommer att vara en bättre investering eller att den är mer prisvärd än en annan fond. Benämningarna ”aktiv” och ”passiv” fondförvaltning kan, som tidigare påtalats, missförstås som en värdering.

Om det vid Finansinspektionens tillsyn skulle framkomma att det föreligger brister i informationsgivningen – t.ex. en uttalat aktivt förvaltad fond som visar sig ligga mycket nära dess jämförelseindex – finns det skäl att ingripa mot fondbolaget eller AIF-förvaltaren. Vid Finansinspektionens tidigare nämnda granskning fann inspektionen också att det förekom att fondbolagen i interna protokoll och styrdokument hade uppställt målsättningar för fondens förvaltning som inte stämde överens med den information som fanns i det material som offentliggjordes för fonden, och där de interna målsättningarna syftade till att begränsa avvikelserna i fondens värdeutveckling i förhållande till utvecklingen för dess jämförelseindex. Dessutom konstaterades brister i fråga om hur fondbolagens styrelser följer upp och kontrollerar efterlevnaden av den allmänna placeringsinriktningen och placeringsstrategierna. Några ingripanden mot fondbolagen i fråga ägde dock inte rum.

När norska Finanstilsynet fann att ett fondbolag i den faktiska förvaltningen av en UCITS-fond under den granskade perioden (fem år) hade avvikit från det som kunde förutsättas med hänsyn till fondbestämmelser och informationsbroschyr (aktiv förvaltning) och att detta, i förening med fondens avgifter, inte gett någon reell möjlighet till överavkastning, beslutade myndigheten att förelägga bolaget att vidta rättelse. Bolaget förelades att antingen ändra den faktiska förvaltningen i enlighet med de förutsättningar som gäller för aktiv fondförvaltning och som reflekterades i fondens informationsmaterial, eller att anpassa prissättningen (avgiften) med hänsyn till den förvaltningsstrategi som bolaget de facto hade tillämpat (indexnära) samt, i sådant fall, göra vederbörliga justeringar i fondbestämmelser och informationsbroschyr. Därutöver skulle bolaget informera fondandelsägarna om Finanstilsynets beslut. I beslutet framhölls vidare att det är fondbolagets lednings ansvar att övervaka

och se till att varje fond följer den investeringsstrategi som framgår av fondbestämmelser och informationsbroschyr.77

Danska Finanstilsynets tidigare biträdande direktör har också gett uttryck för att felaktig eller vilseledande information bör föranleda ett ingripande från myndighetens sida.78Vid en år 2014 genomförd granskning av förekomsten av dolda indexfonder i Danmark fann Finanstilsynet att 22 aktivt förvaltade UCITS-fonder hade Active share och Tracking error understigande 50 respektive 3 procent. Vidare var skillnaden i bruttoavkastning mellan dessa fonder och deras respektive jämförelseindex, under en treårsperiod, mindre än 3 procent. Bland dessa fonder hade nio stycken sina medel investerade i huvudsak på den danska aktiemarknaden. Efter dialog med fondernas förvaltare konstaterade dock Finanstilsynet att det inte fanns tillräckliga skäl för att besluta om administrativa åtgärder eller sanktioner. Man noterade samtidigt att sex av de 22 fonderna som varit föremål för den särskilda granskningen hade lagts ned eller fusionerats. I november 2015 antog Fondbolagens förenings danska systerorganisation, Investeringsfondsbranchen, en rekommendation att dess medlemmar vars UCITS-fonder har Active share och Tracking error som understiger 50 respektive 3 procent i årsberättelsen ska beskriva hur den aktiva förvaltningen överensstämmer med avkastningsmål, placeringsinriktning, risknivå och andra relevanta parametrar. Finanstilsynet har granskat 2015 års årberättelser, och aviserat att i fråga om 35 danska UCITS-fonder som inte bedöms uppfylla kraven, kommer man att efterfråga förvaltarnas inställning, inbegripet förutsättningar för att övergå till passiv förvaltning.79

Lagstiftningen i Norge och Danmark i fråga om tillsyn och ingripanden överensstämmer med den svenska. Det finns således bestämmelser om ingripandemöjligheter för Finansinspektionens för det fall informationskraven inte följs på korrekt sätt.

77 Beslut den 2 mars 2015 om pålegg om retting vid forvaltning av aksjefond, ref. 14/5784. Se även fotnot 37. Jfr Finansinspektionens konsumentskyddsrapport, ”Konsumentskyddet på finans-marknaden”, 12 maj 2015. 78 Tilsyn skærper kontrol med »aktive« fonde, artikel i Berlingske Business den 16 december 2013. 79 Finanstilsynet Notat 2016-04-20, Active/passive management in Danish UCITS.

5.9. Andra verktyg för investerare och fondsparare att göra ett medvetet fondval

Senare års fokusering på aktivitetsgrad i fondförvaltningen i relation till fondens årliga avgift kan antas ha varit en bidragande orsak till att verktyg för att hjälpa investerare/fondsparare att utvärdera och välja fonder har tillskapats eller fått ökad uppmärksamhet, däribland ”Kolla fonden” och ”Hitta fonden” på webbplatsen Fondkollen.se (Fondbolagens förening) och ”Fondväljaren” (Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Aktiespararna). Därutöver finns naturligtvis företag som tillhandahåller rating av fonder, t.ex. Wassum Fund Rating och Standards & Poor’s Fund Management Rating och Morningstar Inc. (och dess svenska gren Morningstar Sweden AB).

Fondväljaren är en tjänst som sedan år 2014 tillhandahålls av Aktiespararna på förbundets webbplats. Fondväljaren uppges kunna testa om fonders placeringsinriktning och förvaltning stämmer överens med det som fondbolaget utlovar och därmed också om bolagets förvaltningskostnad är rimlig eller inte. Modellen bakom Fondväljaren bygger på variablerna aktiv andel (Active share) och avkastningsavvikelse (Tracking error). Gränsen för huruvida en fond är aktivt förvaltad har satts vid 60 procent aktiv andel (Active share). Utifrån fondernas framräknade nyckeltal indelas de Sverigefonder och Europafonder som finns på marknaden i fem kategorier: äkta aktiva fonder, falskt aktiva fonder, halvt aktiva fonder samt dyra och billiga indexfonder.

På webbplatsen Fondkollen.se finns information och verktyg för att utvärdera och välja fonder. ”Kolla fonden”, som introducerades redan år 2010 (som ett alternativ till Pensionsmyndighetens dåvarande beslutsstöd ”Lotsen”) visar hur en viss angiven fond står sig mot andra fonder med liknande placeringsinriktning utifrån vilken avkastning de har gett. På webbplatsen finns också verktyget ”Räknesnurran” som på ett åskådligt sätt visar hur beloppsstorlek, investeringstid, avkastning och avgift påverkar resultatet av en investering.

Morningstar har också verktyg för att jämföra både svenska och utländska fonder. Som nämnts i det föregående betygsätter företaget fonderna (Morningstar Rating) utifrån de historiska resultaten under de senaste 3, 5 eller 10 åren, varvid en jämförelse görs av fonder med liknande inriktning och med hänsyn till kostnader och risk. Därut-

över finns, på företagets webbplats, enkla fondvals- och utvärderingsverktyg80, bl.a. Morningstar Fondindex för jämförelser av kursutveckling för en specifik fond eller fondgrupp som marknadsförs i Sverige, med andra fonder och fondgrupper.81 Ett annat analysverktyg Morningstar X-Ray, som i första hand tänkt för att skapa en summering av en fondportfölj, men ger även möjligheter att i detalj jämföra olika fonder.

Det finns således relevant information och visst stöd för jämförelse och beslut tillgängligt för investerare/fondsparare som önskar göra medvetna investeringsval. Ett problem är dock att information som rör finansiella frågor ofta är svår att ta till sig för många personer.82I sammanhanget bör därför skyldigheterna för dem som yrkesmässigt lämnar råd om placeringar beröras. Den som lämnar råd till konsumenter om placeringar ska ha tillräckliga kunskaper i förhållande till den rådgivning som lämnas och ska t.ex. kunna tillämpa kunskaper om sparande och placeringar i finansiella instrument och försäkringar.83 Detta får anses innebära att den som lämnar råd om fonder ska förstå vad exempelvis måttet Active share står för och vad ett högt respektive lågt Active share innebär. Vidare ska rådgivaren iaktta konsumentens intresse och lämna råd som är lämpliga med utgångspunkt i konsumentens kunskaper och erfarenheter, ekonomiska situation och syftet med investeringen (8 kap. 1 och 23 §§ lagen om värdepappersmarknaden och 5 § lagen om finansiell rådgivning till konsumenter)

En rådgivare som rekommenderar en aktivt förvaltad fond som är mycket lik en indexfond och således inte kan förväntas ge högre avkastning framför en indexfond med samma inriktning, men med lägre avgift, torde varken uppfylla sin skyldighet att iaktta konsumentens intresse eller sin skyldighet att lämna råd som är lämpliga

80 http://www.morningstar.se/guide/quiz/choosefundsintro 81 http://www.morningstar.se/fundindex/ 82 Se promemorian Räknefärdighet och finansiell förmåga 2015, av Almenberg, J., se även rapporten Unga vuxna behöver bättre räknefärdigheter, februari 2011, http://www.fi.se/Tillsyn/Skrivelser/Listan/Unga-vuxnabehover-battre-raknefardigheter. För att samarbeta för folkbildning i finansiella frågor har ett antal myndigheter, organisationer och finansiella företag startat ett landsomfattande nätverk, Gilla Din Ekonomi, vars syfte är att ge konsumenter i hela landet – och i alla åldrar – bättre möjligheter för att bl.a. fatta olika finansiella beslut i livet. Detta kan uppnås med hjälp av olika utbildningsinsatser. 83 Se 16 kap. FFFS 2007:16 och 2 kap. FFFS 2004:4. Kraven omfattar rådgivare i samtliga företagstyper: värdepappersinstitut, försäkringsförmedlare, försäkringsbolag, fondbolag, AIFförvaltare samt även, i den mån det förekommer, rådgivare i företag utan tillstånd.

med utgångspunkt i konsumentens syfte med placeringen (om nu inte konsumentens syfte varit att få så dålig nettoavkastning som möjligt). Konsekvenserna för en rådgivare som agerar så kan bli både näringsrättsliga (ingripanden från Finansinspektionen mot företaget i fråga) och civilrättsliga (skadeståndsskyldighet mot kunderna). Genom att rådgivarna, med stöd av befintliga regler, måste ta hänsyn till måttet Active share när de hjälper kunder att välja fonder, gör måttet nytta även för de konsumenter som inte själva förstår vad måttet betyder.

6. Associationsrättsliga fonder

6.1. Inledning

I Sverige är det i dag inte möjligt att bilda värdepappersfonder på associationsrättslig grund, framför allt därför att den svenska associationsrätten inte ger någon möjlighet att bilda associationer med rörligt kapital, vilket krävs för att en fond ska fungera. Den legala strukturen för en svensk värdepappersfond bygger på ett kontraktsrättsligt tänkande där rättsförhållandet mellan ägarna (fondandelsägarna) och förvaltaren (fondbolaget) regleras i ett tänkt avtal. Enligt 4 kap. 1 § lagen om värdepappersfonder är fonden som sådan inte något självständigt rättssubjekt och de rättigheter och skyldigheter som följer av fondförmögenheten måste därför ledas vidare. Den konstruktion som anges i lagen om värdepappersfonder anses vara en specialiserad form av samäganderätt, där den gemensamma förmögenheten, enligt 4 kap. 2 § lagen om värdepappersfonder, förvaltas av en särskilt angiven uppdragstagare, fondbolaget.

Även specialfonder kan endast bildas på kontraktsrättslig grund medan andra alternativa investeringsfonders (AIF) legala form inte regleras i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Den lagen, liksom AIFM-direktivet, omfattar både fonder bildade på kontraktsrättslig grund och på associationsrättslig grund.

Enligt UCITS-direktivet får värdepappersfonder vara bildade antingen på kontraktsrättslig grund eller på associationsrättslig grund. Utomlands är den associationsrättsliga formen vanlig, bl.a. är många fonder – inklusive sådana som huvudsakligen marknadsförs i Sverige – etablerade i Luxemburg som s.k. SICAV:er (Société d’In-

vestissement à Capital Variable). Flera branschorganisationer har vid

upprepade tillfällen påtalat att avsaknaden av ett associationsrättsligt ramverk för fonder i Sverige innebär en konkurrensnackdel. Enligt utredningens direktiv ska utredningen undersöka möjlig-

heten att komplettera fondregelverket med bestämmelser om en associationsrättslig fondtyp med rörligt kapital (öppen fond) som ska kunna användas för bildande av både värdepappersfonder och alternativa investeringsfonder.

6.2. Tidigare lagstiftningsärenden

Frågan om associationsrättsliga fonder har berörts i Värdepappersfondsutredningens delbetänkande Investeringsfonder – Förslag till ny lag (SOU 2002:56). I betänkandet gick den utredningen igenom vilka olika former av associationsrättsliga fonder som var tänkbara i Sverige, hur regleringen såg ut i andra länder och skälen för och emot sådana fonder.1Utredningen kom fram till att det fanns vissa fördelar med associationsrättsliga fonder – andelsägarnas möjlighet till inflytande blir tydligare och den legala strukturen blir klarare vilket underlättar kontakter och marknadsföring utomlands – men att en sådan reglering krävde överväganden i en rad frågor som inte lät sig göras inom ramen för den utredningens uppdrag eller den tid som avsatts. Värdepappersfondsutredningen konstaterade dock att i den mån en reglering borde införas skulle det vara i form av bolag med rörligt aktiekapital, och inte föreningar. Bland de problem som uppmärksammades kan nämnas reglerna om aktiekapital och hur aktiekapitalet ökas eller minskas, reglerna om bolagsstyrning och aktieägarnas inflytande samt hur beskattningen ska se ut. Det följande utgår från de beskrivningar och problemställningar som Värdepappersfondsutredningen redovisade, med ett antal uppdateringar och tillägg.

6.3. UCITS-direktivets reglering

UCITS-direktivet omfattar fonder av öppen typ. Sådana fonder kan bildas antingen på kontraktsrättslig grund (som värdepappersfonder förvaltade av förvaltningsbolag/fondbolag), enligt trustlagstiftningen (”unit trusts”) eller på associationsrättslig grund (som investeringsbolag).2Det är den sistnämnda formen som är av intresse här.

1SOU 2002:56 s. 501 ff. 2 Se artikel 1.3 i UCITS-direktivet.

6.3.1. Allmänna bestämmelser

Enligt direktivet måste investeringsbolag ha tillstånd från sitt hemlands behöriga myndigheter (i Sverige Finansinspektionen). Tillstånd får inte lämnas om inte investeringsbolaget uppfyller de särskilda villkor som uppställs i direktivet. Det är dock upp till medlemsstaterna att bestämma vilken rättslig form ett investeringsbolag ska ha. Direktivet skiljer mellan investeringsbolag som har utsett ett förvaltningsbolag (motsvarande svenska fondbolag) och sådana som inte har gjort det. De sistnämnda bolagen sköter således själva förvaltningen av fondförmögenheten och brukar därför benämnas självförvaltande investeringsbolag.

Lika för alla investeringsbolag, vare sig de är självförvaltande eller inte, är att de endast får företa kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper eller andra i lagen angivna finansiella tillgångar (motsvarande placeringsbestämmelserna för värdepappersfonder) med kapital från allmänheten och under iakttagande av principen om riskspridning. Investeringsbolagets andelar ska på begäran av innehavaren återköpas eller lösas in med medel ur bolagets tillgångar. Ett investeringsbolags tillgångar ska förvaras av ett förvaringsinstitut.

Investeringsbolaget ska följa de placeringsbestämmelser som gäller för värdepappersfonder. Vidare gäller samma regler för investeringsbolag som för fondbolag avseende den information som ska lämnas till andelsägarna. För ett investeringsbolag finns dock inga fondbestämmelser; i stället finns en bolagsordning. Förbudet att låna upp, låna ut, gå i borgen eller göra vissa blankningsaffärer gäller även för investeringsbolag. Även bestämmelser avseende inlösen och värdering av fondandelar är gemensamma för alla typer av fondföretag.

I likhet med värdepappersfonder får andelar i ett investeringsbolag fritt säljas i andra medlemsländer under förutsättning att investeringsbolaget anmält fonden till behöriga myndigheter och villkoren för sådan försäljning är uppfyllda.

De flesta bestämmelserna i direktivet är följaktligen gemensamma för alla fonder oavsett juridisk konstruktion. För de självförvaltande investeringsbolagen gäller dock vissa särskilda regler, främst avseende förutsättningarna för tillstånd och möjligheten att bedriva sin verksamhet i ett annat medlemsland (utöver marknadsföring och försäljning).

6.3.2. Självförvaltande investeringsbolag

Självförvaltande investeringsbolag sköter själva fondförvaltningen. Beslut om hur fondens tillgångar ska investeras, försäljning och inlösen av andelar samt övrig administration utförs av investeringsbolagets personal. Något utomstående förvaltningsbolag (motsvarande de svenska fondbolagen) finns inte. Detta innebär att de bestämmelser i direktivet som avser just förvaltningsbolagen inte automatiskt träffar de självförvaltande investeringsbolagen.

Avsikten har dock varit att i så stor utsträckning som möjligt skapa ett regelverk som är lika oavsett vilken fondform man väljer.

I princip gäller samma regler för självförvaltande investeringsbolag som för förvaltningsbolag avseende krav på den verkställande ledningen, nära förbindelser med andra fysiska eller juridiska personer och förutsättningarna för att ingå uppdragsavtal. På samma sätt gäller motsvarande uppförande- och sundhetsregler. Tillståndet för ett självförvaltande investeringsbolag kan också återkallas på samma grunder som tillståndet för ett förvaltningsbolag.

Det finns dock vissa skillnader i regelverket. De självförvaltande investeringsbolagen måste ha ett startkapital om minst 300 000 euro. Detta kan jämföras med de kapitalkrav som gäller för förvaltningsbolagen (bl.a. 125 000 euro i starkapital).

Det finns inte heller några bestämmelser som tar sikte på ägarprövning motsvarande de som gäller för förvaltningsbolagen; investeringsbolagets ägare är ju fondandelsägarna.

Ett självförvaltande investeringsbolag får vidare inte, till skillnad från förvaltningsbolag, tillhandahålla diskretionär portföljförvaltning. Investeringsbolaget får endast förvalta sina fonder. Ett självförvaltande investeringsbolag får inte heller, i motsats till vad som gäller för förvaltningsbolag, bedriva sin verksamhet i ett annat medlemsland inom EES. Det självförvaltande investeringsbolaget får endast marknadsföra och sälja sina fondandelar i andra EES-länder.

6.3.3. Investeringsbolag som har utsett ett förvaltningsbolag

För de investeringsbolag som har utsett ett förvaltningsbolag uppställs inte de krav som angetts i det föregående. Tillgångarna i sådana investeringsbolag kommer ju att förvaltas av ett förvaltningsbolag som är underkastat bl.a. bestämmelserna om tillstånd. Liksom

självförvaltande investeringsbolag får dock investeringsbolag som har utsett ett förvaltningsbolag inte bedriva annan verksamhet än förvaltningen av sin egen portfölj. En annan likhet är att sådana investeringsbolag inte har möjlighet att bedriva verksamhet i ett annat EESland, utan endast marknadsföra och sälja sina andelar i andra EESländer.

6.3.4. Börsnoterade investeringsbolag

I UCITS-direktivet finns ett antal bestämmelser som underlättar för bildandet av börsnoterade investeringsbolag. För dessa bolag gäller en viss särreglering. För det första behöver dessa bolag inte återköpa eller lösa in fondandelarna på begäran.3 I stället är det tillräckligt om investeringsbolaget vidtar åtgärder för att säkra att marknadsvärdet av investeringsbolagets andelar inte i någon väsentlig mån avviker från andelarnas nettovärde.4

För det andra får en medlemsstat besluta att investeringsbolag som hör hemma i den staten och som utbjuder sina andelar uteslut-

ande på en eller flera fondbörser där andelarna är officiellt noterade

inte ska vara skyldigt att anlita ett förvaringsinstitut. För denna typ av börsnoterade investeringsbolag gäller inte bestämmelserna om offentliggörande av försäljnings- och återköpspriser, reglerna om återköp eller reglerna om värdering. I stället ska bestämmelser om värdering av tillgångarna i bolaget anges i lag eller annan författning eller i bolagsordningen.

En medlemsstat får också bestämma att ett investeringsbolag som hör hemma i den staten och som utbjuder minst 80 procent av sina andelar på en eller flera fondbörser, vilka finns angivna i bolagsordningen, inte ska vara skyldigt att ha ett förvaringsinstitut. En förutsättning är dock att andelarna noteras officiellt på fondbörserna i de medlemsstater där de utbjuds och att varje transaktion som investeringsbolaget kan komma att göra utanför fondbörserna sker uteslutande till börskurs. I bolagsordningen ska då anges en fondbörs i varje land där andelar utbjuds och vars kursnotering ska vara

3 Artikel 32.4 UCITS-direktivet. 4 Se artikel 32.5 fjärde–sjätte styckena.

bestämmande för de priser som ska gälla för transaktioner som bolaget genomför utanför börsen i det landet.

En förutsättning för dessa inte helt börsnoterade investeringsbolag är att medlemsstaten finner att andelsägarna har ett skydd som är likvärdigt med det som tillkommer andelsägare i fondföretag med förvaringsinstitut.

6.4. Internationell utblick

Den europeiska fondmarknaden präglas av UCITS-direktivet som ger en gemensam plattform för fondmarknaden. Direktivet möjliggör dock olika juridiska lösningar. Utredningens kartläggning koncentrerar sig på hur reglerna för associationsrättsliga fonder är utformade i några olika länder. Utredningen har valt att titta närmare på fondmarknaderna i Storbritannien, Luxemburg och Irland, eftersom dessa är väl utvecklade och – framför allt lagstiftningen i Luxemburg – lyfts fram som en förebild för lagstiftningen i många andra länder. I detta avsnitt beskrivs regleringen relativt översiktligt. I avsnitten därefter om en tänkbar svensk reglering återkommer utredningen mer i detalj till hur vissa frågor har lösts i de olika länderna.

6.4.1. Storbritannien5

Inledning

Fondsparandet i Storbritannien har en lång historia, längre än i de flesta länder. Det var troligtvis i Storbritannien på 1860-talet som de första företagen för kollektiv förvaltning av värdepapper uppstod. Den anglosachsiska rättens trustbegrepp lämpade sig väl för kollektiv förvaltning. I vissa avseenden kan en trust liknas vid en stiftelse. Trusten består av en förmögenhetsmassa som formellt ägs av en trustee för någon annans räkning. De som skjutit till tillgångarna har dock en omfattande ekonomisk rätt till egendomen såsom beneficier. De har t.ex. rätt till avkastning och kan i princip få sitt kapital återbetalt. Denna rättsfigur har utvecklats genom åren och

5 Beskrivningen grundar sig på, förutom lagtexter, samtal med Vivien Prais, lärare vid London School of Economics och en av henne icke utgiven lärobok om fonder, samt på samtal med tjänstemän vid den brittiska tillsynsmyndigheten Financial Conduct Authority (FCA).

regleras i mångt och mycket av allmänna principer som aldrig tecknats ner i lag. De investeringsfonder som är strukturerade enligt detta regelverk kallas för unit trusts.

I Storbritannien utvecklades samtidigt så kallade Investment Trusts. Trots namnet är dessa företag inte truster utan aktiebolag utan rörligt aktiekapital.

I och med UCITS-direktivet fick brittiska fonder tillgång till Europamarknaden. Som ett led i denna utveckling skapades förutsättningar för ytterligare en legal form av investeringsfond, huvudsakligen för att kunna konkurrera med de associationsrättsliga fonderna från Luxemburg och Irland. I maj 1997 infördes regler om bolag med rörligt kapital, så kallade Open-Ended Investment Com-

panies (OEIC). Denna legala form är bättre anpassad till modern

fondförvaltning och de flesta fonder skapas i dag i denna struktur.

År 2013 infördes ytterligare en fondtyp som i stor utsträckning liknar våra svenska värdepappersfonder, Authorised Contractueal

scheme (ACS). I Storbritannien finns således både kontraktsrätts-

liga och associationsrättsliga fonder.

Av de olika brittiska fondtyperna är det OEIC som är av intresse att titta närmare på. Övriga fondtyper är antingen kontraktsrättsliga (unit trusts och ACS) eller aktiebolag utan rörligt kapital (In-

vestment trusts).

OEIC-regleringen

Brittisk bolagsrätt ställer strikta krav på bolagens kapital och i vilken mån detta kan återbetalas till aktieägare. En sådan ordning ansågs inte fungera för fondverksamhet. En fond behöver kunna betala en andelsägare som vill lösa in sina andelar och därefter minska aktiekapitalet så att det motsvarar kvarvarande andelar. Att åstadkomma detta inom ramen för befintlig lagstiftning skulle kräva omfattande ändringar i den brittiska aktiebolagslagen. Detta löstes genom att man stiftade en separat associationsrättslag som enbart avsåg OEIC. De olika nivåerna i brittisk lagstiftning är ett komplicerat kapitel, men i korthet kan OEIC-lagstiftningen beskrivas som en förordning baserad på en lag om den europeiska

gemenskapen.6 Med anledning av detta var lagstiftningen inledningsvis utformad så att den enbart avsåg investeringsbolag i enlighet med UCITS-direktivet.7Även om det är fråga om en separat reglering hänvisar förordningen i flera frågor tillbaka till den brittiska aktiebolagslagen (t.ex. när det gäller registrering av bolaget) och konkurslagen (t.ex. när det gäller bolagets upplösning).

Därutöver innehåller OEIC-förordningen en mängd hänvisningar till Financial Markets ACT och därigenom görs den engelska finansinspektionens – Financial Conduct Authority (FCA) – föreskrifter (FCA Handbook) tillämpliga på verksamheten. I praktiken innebär detta att OEIC-förordningen innehåller de grundläggande bestämmelserna om hur bolaget bildas, dess aktiekapital samt hur bolaget företräds och upplöses, medan bestämmelserna om placeringsrestriktioner – kundskydd, avgifter, rapportering m.m. – finns FCA:s Hand-

book, under avsnittet COLL Collective Investment Schemes.

Bildandet av ett OEIC och tillstånd

Ett OEIC bildas som ett vanligt aktiebolag, men bolaget kan börja agera – ikläda sig skyldigheter och få rättigheter – först när bolaget har fått tillstånd av FCA. Tillståndskraven är i stort sett desamma som för andra tillståndspliktiga företag. För att få tillstånd ska bolaget bedömas bedriva sin verksamhet enligt bestämmelserna i OEICförordningen och FCA:s regler. Det ska ha sitt huvudkontor i Storbritannien och de personer som ingår i bolagets ledning ska vara lämpliga för uppdraget. Innan någon investerar i fonden krävs också att det finns ett prospekt (motsvarande närmast informationsbroschyren enligt 4 kap. 15 § lagen om värdepappersfonder).

6 Open-Ended Investment Companies (Investment Companies with Variable Capital) Regulation 1996 antogs med stöd av European Communities Act 1972. Lagstiftningen har senare

uppdaterats och förordningen –

Open-Ended Investment Companies Regulation 2001, som

den nu benämns – är numera ”godkänd” av parlamentet i enlighet bestämmelser i Financial Services and Markets Act 2000. 7 OEIC-förordningen ändrades senare så att ett OEIC även kunde investera i andra tillgångar än de som är tillåtna enligt UCITS-direktivet.

Bolagsorganen m.m.

Aktieägarna i ett OEIC har i grunden samma möjlighet att styra bolaget som ett vanligt aktiebolag. Bolagsstämma ska hållas årligen och aktieägarna kan tillsätta och avsätta bolagets ledning. Ledningen kan dock – efter en lagändring år 2007 – tillsättas och avsättas även utan en formell bolagsstämma. Ledningen består av en eller flera

directors. Åtminstone en av dessa måste dock vara en s.k. Authorised Corporate Director (ACD) och en ACD kan vara en juridisk per-

son. En ACD:s förhållande till ett OEIC motsvarar ett svenskt fondbolags förhållande till en värdepappersfond; ACD hanterar den dagliga förvaltningen, investeringsbeslut och hanteringen av köp och inlösen av fondandelar. I praktiken finns det inga OEIC som har en styrelse utan alla styrs av en ACD.

Vidare måste ett OEIC:s tillgångar förvaras av ett förvaringsinstitut, vars roll och skyldigheter – i korthet att förvara tillgångarna och utöva en kontrollfunktion – motsvarar ett svenskt förvaringsinstituts.

Rörligt aktiekapital

För att ett aktiebolag ska fungera som en fond i enlighet med UCITS-direktivet krävs att bolaget har ett rörligt aktiekapital, eftersom andelsägarna ska kunna lösa in sina andelar på begäran. Aktiekapitalet i ett OEIC motsvarar värdet av tillgångarna, beräknade enligt de värderingsmetoder som har angetts i prospektet. Varje aktie motsvarar aktiekapitalet delat med antalet aktier. En aktie i ett OEIC kan utfärdas när den blivande ägaren har tillskjutit ett kapital som motsvarar en akties värde och en aktieägare kan när som helst lösa in sin aktie och då få ut motsvarigheten till den aktiens andel av kapitalet. Utfärdandet och inlösen av aktier sköts av ACD:n och kräver ingen inblandning av bolagsstämman. Detta innebär, jämfört med ett vanligt aktiebolag, ett sämre skydd för bolagets borgenärer. Man tycks dock ha resonerat så att detta är acceptabelt eftersom risken för t.ex. konkurs är mycket liten, i vart fall för de OEIC:er som följer placeringsbestämmelserna i UCITS-direktivet.8

8 Se Treasurys konsultation avseende ändringar i OEIC-lagstiftningen, HM Treasury, Con-

sultation on better regulation measures for the asset managemnt sector, May 2007, s. 9.

Paraplyfonder

Ett OEIC kan innehålla flera underfonder med olika placeringsinriktningar och olika investerarkollektiv. Detta är möjligt genom att bolaget kan ge ut aktier i olika klasser där varje klass är kopplad till en specifik underfond. Fram till år 2007 var de olika underfonderna dock inte segregerade vid en eventuell konkurs. Detta innebar att om en underfond kollapsade och dess skulder översteg dess tillgångar förlorade inte enbart andelsägarna i den underfonden sina pengar utan borgenärerna kunde kräva ersättning även från andra underfonder. Även om risken för konkurs var mycket liten önskade man ändå åtgärda detta.9 Genom en lagändring år 2007 ändrades reglerna så att varje underfond är separerad från andra underfonder som om de vore skilda juridiska personer.

6.4.2. Luxemburg10

Inledning

Även fondsparandet och fondlagstiftningen i Luxemburg har en lång historia. Regler om både associationsrättsliga och kontraktsrättsliga fonder har funnits långt innan harmoniseringen startade på EU-nivå på 1980-talet. Luxemburg är känt som ett centrum för fonder som distribueras internationellt, främst i andra länder inom EES men också i USA och Asien. Luxemburgska fondföretag kan vara strukturerade på olika sätt. En fond kan, som i Sverige, ha en kontraktsrättslig struktur (Fonds Commun de Placement, FCP) men kan också organiseras som ett investeringsbolag med rörligt aktiekapital (Société d'Investissement à Capital Variable, SICAV). De luxemburgska SICAV:erna har fungerat som förebild för associationsrättsliga fonder i andra länder, t.ex. Storbritannien och Irland. Vid sidan av dessa två öppna fondstrukturer finns även andra bolagsstrukturer, t.ex. société à responsabilité limitée (SARL) och société

en commandite par actions (SCA) som används i fondsammanhang,

9 Vad utredningen har förstått så har ingen brittisk OEIC eller underfond till ett sådant, faktiskt gått i konkurs. 10 Beskrivningen grundar sig på, förutom lagtexter och informationsmaterial från CSSF, samtal med advokaten Claude Niedner på advokatbyrån Arendt & Medernach i Luxemburg.

ofta för att fungera som AIF:er, t.ex. riskkapitalfonder där andelsägarna önskar ha ett mer reellt inflytande.

En UCITS-fond i Luxemburg kan vara antingen en FCP eller en SICAV. Dessa två öppna strukturer, en kontraktsrättslig och en associationsrättslig, täcker de behov som finns för UCITS-fonder. SICAV-strukturen används främst när fonden ska distribueras internationellt. Det är framför allt skatteskäl som leder till att man i sådana situationer använder SICAV:er. Vissa länders skatteregler innebär att andelsägaren i en kontraktsrättslig fond beskattas direkt för vinster och utdelningar på de tillgångar som ingår i fonden. En andel i en SICAV anses dock i många jurisdiktioner vara en aktie i ett bolag och andelsägaren beskattas inte för vinster och utdelningar på egendom som ägs av bolaget. I teorin har en andelsägare i en SICAV ett inflytande över bolaget, styrelsen utses t.ex. av andelsägarna och skulle kunna bytas ut av andelsägarna. Detta sker dock i princip aldrig i praktiken och det är normalt inte inflytande, utan skattefördelar, som gör att vissa investerare föredrar att investera i en SICAV framför en FCP.

Av de olika fondtyperna i Luxemburg är det SICAV som är av intresse att titta närmare på.

SICAV-regleringen

En SICAV är i grunden ett bolag, men med rörligt aktiekapital. Den fondrättsliga regleringen av SICAV:er som är UCITS-fonder finns i Luxemburgs generella fondlag (3:e kapitlet i Law of 17 december

2010 relating to undertakings for collective investment).11I lagen är

utgångspunkten att en SICAV är ett bolag i enlighet med den luxemburgska bolagsrätten och anger att för en SICAV gäller de bestämmelser som gäller för bolag (sociétés anonymes) om inte något annat sägs i fondlagen. I praktiken innebär detta att de grundläggande bestämmelserna om hur bolaget bildas, hur bolaget företräds och

11 Utredningen har utgått från den engelska översättningen av lagen som heter Loi du

17 décembre 2010 concernant les organismes de placement collectif et portant transposition de la directive 2009/65/CE du Parlement européen et du Conseil du 13 juillet 2009 portant coordination des dispositions législatives, réglementaires et administratives concernant certains organismes de placement collectif en valeurs mobilières (OPCVM) (refonte); portant modification: de la loi modifiée du 20 décembre 2002 concernant les organismes de placement collectif ; de la loi modifiée du 13 février 2007 relative aux fonds d’investissement spécialisés; de l’article 156 de la loi modifiée du 4 décembre 1967 concernant l’impôt sur le revenu.

upplöses m.m. återfinns i bolagslagen, medan bestämmelserna om placeringsrestriktioner, kundskydd, avgifter, rapportering m.m. finns fondlagen. Det bör dock framhållas att den luxemburgska bolagsrätten i mycket skiljer sig från den svenska. Bestämmelserna är kortfattade och generella och många frågor regleras inte i lagen utan i bolagens bolagsordning. Detta innebär i sig att den luxemburgska bolagsrätten är mycket flexibel och kan vara en förklaring till att de olika bolagsformerna relativt enkelt har kunnat användas också i fondsammanhang.

Bildandet av en SICAV och tillstånd

En SICAV bildas som ett vanligt aktiebolag och endast om bolaget avser att agera som en UCITS-fond krävs tillstånd av den luxemburgska finansinspektionen (Commission de Surveillance du Secteur

Financier, CSSF). Tillståndskraven är i stort sett desamma som för

investeringsbolag enligt UCITS-direktivet. För att få tillstånd ska bolaget bedömas bedriva sin verksamhet enligt bestämmelserna i fondlagen; de personer som ingår i bolagets ledning ska vara lämpliga för uppdraget, bolaget ska ha ett visst minimikapital om det inte har utsett en extern förvaltare osv.

Bolagsorganen m.m.

Aktieägarna i en SICAV har i grunden samma möjlighet att styra en SICAV som aktieägarna i ett vanligt aktiebolag. Bolagsstämma ska hållas årligen och aktieägarna kan utse och avsätta bolagets styrelse. Till skillnad från de brittiska OEIC:erna måste en SICAV alltid ha en styrelse bestående av fysiska personer. Styrelsen för en SICAV kan dock utse ett förvaltningsbolag (motsvarande ett svenskt fondbolag) att förvalta SICAV:en. Detta är i sig inte en delegering i fondlagstiftningens mening, utan om SICAV:en har utsett ett förvaltningsbolag gäller bestämmelserna om delegering förvaltningsbolagets delegering av förvaltningen till en tredjepart. Även lagens bestämmelser om att agera hederligt, rättvist och professionellt och i fondens intresse gäller då förvaltningsbolaget direkt. Förvaltningsbolaget hanterar den dagliga förvaltningen, investeringsbeslut och hanteringen av köp och inlösen av andelar. I praktiken finns det

mycket få SICAV:er som inte har utsett ett förvaltningsbolag att förvalta SICAV:en.

Vidare måste en SICAV:s tillgångar förvaras av ett förvaringsinstitut, vars roll och skyldigheter – i korthet att förvara tillgångarna och utöva en kontrollfunktion – motsvarar ett svenskt förvaringsinstituts.

Rörligt aktiekapital

Aktiekapitalet i en SICAV motsvarar nettovärdet av tillgångarna, beräknade enligt de värderingsmetoder som har angetts i prospektet. En aktie i en SICAV kan utfärdas när den blivande ägaren har tillskjutit ett kapital som motsvarar en akties värde och en aktieägare kan när som helst lösa in sin aktie och då få ut motsvarigheten till den aktiens andel av kapitalet. Utfärdandet och inlösen av aktier sköts av förvaltningsbolaget eller, om ett sådant inte har utsetts, av SICAV:ens personal och kräver ingen inblandning av bolagsstämman.

Paraplyfonder

En SICAV kan innehålla flera underfonder med olika placeringsinriktningar och olika investerarkollektiv. Detta är möjligt genom att en SICAV kan ge ut aktier i olika klasser där varje klass är kopplad till en specifik underfond. De olika underfonderna ses som separata enheter vid en eventuell konkurs. Formellt skulle dock en likvidation eller konkurs avse hela bolaget, dvs. hela SICAV:en, men tydligen är även den luxemburgska insolvensrätten flexibel så att en konkursförvaltare eller likvidator kan tillämpa reglerna på en underfond utan att blanda in övriga underfonder.12

12 Muntlig uppgift av advokat Claude Niedner.

6.4.3. Irland13

Inledning

På Irland kan en fond, liksom i Storbritannien och Luxemburg, ha en kontraktsrättslig eller en associationsrättslig struktur. I det senare fallet, som är det som är av intresse i detta sammanhang, är fonden organiserad som ett bolag med rörligt aktiekapital.

Förändringar i den irländska lagstiftningen åren 2014 och 2015

Fram till år 2015 gällde för irländska associationsrättsliga fonder i princip samma regler som för vanliga irländska aktiebolag och den irländska aktiebolagslagen (Companies Act) var tillämplig. För associationsrättsliga fonder, s.k. investment companies, gjordes dock en rad undantag från aktiebolagslagen, bl.a. vad gäller aktiekapitalet och utgivning samt inlösen av aktier, och andra fondanpassade regler gällde i stället. År 2014 reformerades den irländska aktiebolagslagen. Förändringarna var inriktade på en modernisering för ”vanliga” aktiebolag och man bestämde sig därför för att införa en helt ny lagstiftning inriktad på enbart investment companies. Redan bildade

investment companies kan dock leva vidare i enlighet med befintlig

bolagsrätt och ett investment company kan fortfarande struktureras i enlighet med den irländska aktiebolagslagen. Sådana bolag kan också transformeras till ICAV:er enligt särskilda regler i ICAV-lagen.14

Den nya fondanpassade lagstiftningen har samlats i en egen lag,

Irish Collective Asset-management Vehicles Act 2015 (ICAV-lagen).

Associationsrättsliga fonder som är bildade i enlighet med den nya lagen kallas Irish Collective Asset-management Vehicles (ICAV). Utgångspunkten för ICAV-lagen är fortfarande den irländska aktiebolagslagen. Lagstiftningstekniken är dock en annan än tidigare. I stället för att som tidigare säga att aktiebolagslagen är tillämplig i den mån det inte finns särregler, så är ICAV:er i sin helhet reglerade i ICAV-lagen. Under lagstiftningsarbetet hade man en diskussion huruvida det i den nya lagen skulle hänvisas till specifika bestämmelser i aktiebolagslagen eller, i de fall samma regel skulle gälla för

13 Beskrivningen grundar sig på, förutom lagtexter, samtal med advokaten Mark White på advokatbyrån McCann Fitzgerald i Dublin. 14 Part 8 och 9 i ICAV-lagen.

ICAV:er, bestämmelsen i dess helhet skulle tas in i den nya ICAVlagen. Man fastnade av olika skäl för det senare alternativet. Att säga att ICAV:er i sin helhet är reglerade i ICAV-lagen är dock en sanning med modifikation. Själva bolaget och dess organisation, styrning, rättskapacitet regleras i ICAV-lagen, medan de bestämmelser som rör en ICAV i dess egenskap av fond – t.ex. placeringsreglerna – återfinns i annan lagstiftning. För sådana ICAV:er som uppfyller UCITSdirektivets krav återfinns den kompletterande regleringen i European

Communities (Undertaking for Investment in Tranferable Securities) Regulations 2011 (S.I. No. 352 of 2011). Detta är ett s.k. Statuatory

Instrument, en sorts förordning beslutad av finansministern, med stöd av delegering i den av det Irländska parlamentet antagna lagen

European Communities Act 1972 (No. 27 of 1972). För övriga

ICAV:er återfinns den kompletterande regleringen i en liknande förordning: European Union (Alternative Investment Fund managers)

Regulations 2013 (S.I. no. 257 of 2013). Dessa förordningar om-

fattar var och en ett hundratal sidor lagtext.15

Även om associationsrättsliga fonder i Irland fortfarande kan bildas med stöd av den irländska aktiebolagslagen är det normala numera att de bildas med stöd av ICAV-lagen. Ett viktigt skäl för att välja ICAV framför ett investment company är skattebehandlingen. Detta är särskilt viktigt för utländska investerare. En ICAV är som subjekt skattebefriad och i stället beskattas andelsägarna för ICAV:ens vinster. En aktie i ett investment company beskattas däremot som en aktie i ett vanligt aktiebolag.16 Bland fördelarna kan också nämnas att redovisning och revision av underfonder i en ICAV kan ske helt separerat, till skillnad från underfonder i ett investment company, där det även måste göras en övergripande redovisning och revision av hela bolaget.

15 UCITS-förordningen 176 sidor och AIFM-förordningen 104 sidor. 16 Detta är alltså det omvända mot vad som beskrivs som för- och nackdelar med en luxemburgsk SICAV.

Bildandet av en ICAV och tillstånd

En ICAV bildas som ett vanligt aktiebolag men regleringen, som i princip är identisk med regleringen i den irländska aktiebolagslagen, återfinns i sin helhet i ICAV-lagen.17 Samtliga ICAV:er måste ha tillstånd av tillsynsmyndigheten (Central Bank of Ireland) oavsett om de följer UCITS-regelverket eller inte. För en ICAV som följer UCITS-regelverket blir de irländska regler som genomfört UCITSdirektivet18 tillämpliga, och för övriga ICAV:er, blir de irländska regler som genomfört AIFM-direktivet tillämpliga.19Registreringen av en ICAV sköts av Central bank of Ireland i stället för, som beträffande vanliga aktiebolag, det irländska bolagsverket.

Bolagsorganen m.m.

Aktieägarna i en ICAV har i grunden samma möjlighet att styra en ICAV som aktieägarna i ett vanligt aktiebolag. Bolagsstämma ska hållas årligen20och aktieägarna kan utse och avsätta bolagets styrelse. En ICAV måste alltid ha en styrelse bestående av minst två ledamöter, och endast fysiska personer kan vara styrelseledamöter. Reglerna om styrning och bolagsorgan är utformade som reglerna för vanliga irländska aktiebolag. En ICAV kan också utse ett annat bolag som förvaltare. Det förvaltande bolaget ska ha tillstånd antingen enligt UCITS-reglerna eller enligt AIFM-reglerna beroende på vad det är för typ av ICAV.

Rörligt aktiekapital

Aktiekapitalet i en ICAV motsvarar nettovärdet av tillgångarna, beräknade enligt de värderingsmetoder som har angetts i prospektet. En aktie i en ICAV kan utfärdas när den blivande ägaren har tillskjutit ett kapital som motsvarar en akties värde och en aktieägare

17 Part 1, Chapter 2, i ICAV-lagen. 18European Communities (Undertaking for Investment in Tranferable Securities) Regulations 2011 (S.I. No. 352 of 2011). 19 Se part 1, Chapter 2, section 8, ICAV-lagen. 20 Part 5, section 89, ICAV-lagen.

kan när som helst lösa in sin aktie och då få ut motsvarigheten till den aktiens andel av kapitalet.21

Paraplyfonder

En ICAV kan innehålla flera underfonder med olika placeringsinriktningar och olika investerarkollektiv. De olika underfonderna ses som separata enheter vid en eventuell konkurs. Det finns en uttrycklig regel i ICAV-lagen om att en underfond inte svarar för skyldigheter som rör en annan underfond.22 Regleringen är densamma för investment companies bildade med stöd av den irländska aktiebolagslagen. I praktiken har dock frågan aldrig ställts på sin spets. Enligt irländsk rätt står det klart att en konkurs i en underfond är begränsad till just den underfonden, men det är osäkert om utländska rättsordningar också skulle se det på detta sätt, eftersom det trots allt rör sig om olika delar av en och samma juridiska person.23

6.5. Behövs associationsrättsliga fonder i Sverige?

Bedömning: För att öka Sveriges konkurrenskraft i förhållande

till andra jurisdiktioner och deras fondlagstiftning bör en modell med associationsrättsliga fonder införas även i Sverige.

Finansmarknaderna har avgörande betydelse för den reala ekonomin vad gäller konkurrenskraft och sysselsättning. Europas karta över de finansiella marknaderna började ritas om i samband med EMU och har sedan dess fortsatt i snabb takt. Globaliseringen och digitaliseringen gör att de finansiella marknaderna kommer att fortsätta att förändras. Det pågår en strukturomvandling och branschglidning vilket påkallar en modernisering av nationell lagstiftning på samma sätt som redan har skett i andra EES-länder. Sverige har goda grundförutsättningar att utvecklas till en ledande finansplats i norra Europa. Det krävs dock att Sverige tar tillvara och förstärker

21 Part 1, Chapter 2, section 6.3 och Part 3, section 38 ICAV-lagen. 22 Part 2, Chapter 5, section 35 ICAV-lagen. 23 Baserat på samtal med advokaten Mark White på advokatbyrån McCann Fitzgerald.

konkurrensfördelar samt undanröjer lagstiftningshinder. För närvarande rankas Stockholm som den nionde mest betydelsefulla finansplatsen i Europa.24Mot bakgrund av infrastruktur, kompetens samt det omfattande svenska fondsparandet borde svensk fondindustri kunna bidra till att placera Sverige i en tätposition inte långt efter Storbritannien, Luxemburg och Irland. Kombinationen av högkvalificerad arbetskraft och riskvilligt kapital har hittills främjat framväxten av entreprenörsföretag och innovativa tjänster i Sverige.

Till skillnad från majoriteten av EES-medlemsländer (med Irland, Luxemburg och Storbritannien som ledande exempel) tillhandahåller den svenska rättsordningen i dag inte någon möjlighet att bilda associationer med rörligt kapital. Det är tydligt att andra medlemsstater strävar efter att se till att det finns ett utbud av legala strukturer som inkluderar bolagsmodeller, kommanditbolagsmodeller och kontraktuella modeller för fondverksamhet. Trenden är således att länder går mot att erbjuda ett utökat utbud av fondstrukturer i syfte att marknadsaktörerna själva ska kunna välja den legala struktur som passar deras verksamhet bäst. Mot bakgrund av detta har Sverige en konkurrensnackdel genom att inte tillhandahålla en bolagsmodell med rörligt aktiekapital för fondverksamhet. Detta visar sig bl.a. i det faktum att flera fonder med svensk anknytning har flyttat till utlandet, med reducerade skatteintäkter och förlorade arbetstillfällen som konsekvenser. För att öka Sveriges konkurrenskraft i förhållande till andra jurisdiktioner och deras fondlagstiftning bör en modell med associationsrättsliga fonder införas även i Sverige.

24 Tillväxt Stockholm, Det finansiella ekosystemet som tillväxtmotor, Rapport från Stockholms Handelskammare och NASDAQ 2014

6.6. Några utgångspunkter för svenska associationsrättsliga fonder

Bedömning: Införandet av lagstiftning om associationsrättsliga

fonder bör ske etappvis. Utgångspunkterna för det initiala lagstiftningsarbetet bör vara följande

1. regleringen ska utgå från bolagsrätten,

2. de associationsrättsliga fonderna ska följa reglerna i UCITS-

direktivet, så som dessa regler har genomförts i svensk rätt, men ska kunna beviljas samma undantag från placeringsreglerna som svenska specialfonder,

3. gemensam förvaltning eller bolagsledning för flera associa-

tionsrättsliga fonder bör vara tillåten (i stället för att tillåta underfonder inom ramen för samma juridiska person), och

4. befintlig reglering bör återanvändas i så stor utsträckning som

möjligt.

Som konstaterats tidigare skulle införandet av associationsrättsliga fonder i svensk rätt medföra att en rad frågor och problem måste övervägas och lösas. Konstruktionen som sådan – en association som egentligen inte ska fungera som en association, utan där associationsformen har valts endast för att fonden ska kunna betraktas som en juridisk person i transaktioner och kontakter främst med utländska motparter och investerare – framstår som främmande för svensk rätt. Den kommer i konflikt med vedertagna bolagsrättsliga och, beroende på hur regleringen för paraplyfonder utformas, insolvensrättsliga principer. I tidigare lagstiftningsärenden tycks ett införande av en möjlighet till kontraktuella fonder ha fallit på att frågorna och problemen har varit för många och för omfattande i förhållande till utredningstiden (Värdepappersfondsutredningen arbetade från december 1999 till juni 2002).

För att undvika att arbetet, som tidigare, inte leder till någonting mer än ett konstaterande att tiden är otillräcklig, är det utredningens uppfattning att antalet frågor och problem bör begränsas så långt det går för att göra det möjligt att under utredningstiden hinna hantera dem. Detta kommer i och för sig att leda till att varje önskemål inte blir uppfyllt. Med den utgångspunkt utredningen har

valt kommer den svenska lagstiftningen i detta första skede inte i varje detalj att motsvara t.ex. lagstiftningen i Irland, Luxemburg och Storbritannien. Vad som dock skulle kunna uppnås är att ta ett första steg, och åstadkomma en grundläggande reglering av associationsrättsliga fonder som efter hand kan utvecklas och stegvis närma sig nivån på regleringen i andra länder. För ett sådant tillvägagångssätt talar också det faktum att det är just genom en stegvis utveckling som man i andra länder har kommit fram till dagens reglering. En ny associationsform kommer givetvis att påverka och påverkas av andra delar av svensk rätt, och det är inte realistiskt att tro att samtliga konsekvenser kan förutses och omhändertas i detta enskilda lagstiftningsärende. Liksom i andra länder bör man därför ta ett steg i taget och utvärdera effekterna för att sedan ta nästa steg. På så sätt ökar chanserna att regleringen av svenska associationsrättsliga fonder utformas så att den kan utgöra ett konkurrenskraftigt alternativ för såväl den svenska som internationella fondbranschen. Det bör också framhållas att den irländska och luxemburgska regleringen inte enbart har fördelar. I vissa avseenden upplevs den av marknadsaktörer som komplicerad och byråkratisk, med en rad krav på funktioner och bolagsorgan som ska finnas på plats, många gånger med krav på bemanning med personer med hemvist i Storbritannien, Luxemburg respektive på Irland. Dessutom är regleringen av paraplyfonderna – dvs. flera delfonder inom en och samma juridiska person – förenad med en del frågetecken (se nedan). Med ett sådant tillvägagångssätt som utredningen förordar – en återanvändning av beprövade och fungerande regler så långt det är möjligt och att i ett första steg åstadkomma en grundläggande reglering – bör det också vara möjligt att undvika några av de nackdelar som regleringarna i andra länder är behäftade med. På sikt kan man då åstadkomma en reglering av associationsrättsliga fonder som fungerar bättre för både fondförvaltare och investerare än regleringen i andra länder.

Ett sätt att begränsa antalet frågeställningar är att avgränsa arbetet så att några möjliga regleringsspår, som man redan från början kan konstatera innebär ett omfattande utredningsarbete utan att ge motsvarande omedelbara effekter, väljs bort.

En sådan fråga är vilken av möjliga associationsformer som bör vara utgångspunkten. Värdepappersfondsutredningen konstaterade att det som låg närmast till hands var att regleringen skulle avse bolag

och inte föreningar.25 Det finns inte anledning att nu dra någon annan slutsats.

En annan fråga är vilka fonder den associationsrättsliga konstruktionen ska få användas till. SICAV:er och OEIC:er kan vara både UCITS-fonder och AIF:er. Det innebär att fondtypen i sig inte måste placera i enlighet med de placeringsrestriktioner som finns i UCITS-direktivet. En begränsning till enbart UCITS-fonder har dock den fördelen att den egendom som en sådan fond kan äga är finansiella instrument och likvida medel, och fondens möjligheter att låna pengar och ingå derivatkontrakt är starkt begränsade. Med dessa begränsningar är risken för konkurs ytterst liten varför analysen av insolvensrättsliga aspekter blir mindre omfattande. Vidare kan civilrättsliga och sakrättsliga frågor begränsas till den typ av egendom fonden kan äga – finansiella instrument och likvida medel – och man behöver inte undersöka hur det kommer att fungera om fonden skulle äga fastigheter, naturtillgångar, immateriella rättigheter m.m. Om man dessutom tar det svenska genomförandet av UCITSdirektivet som utgångspunkt kan man även lagtekniskt dra nytta av de bestämmelser som redan finns i lagen om värdepappersfonder, t.ex. placeringsbestämmelserna i 5 kap. En typ av AIF – specialfonder – är dock reglerade med UCITS-direktivet som förebild. Specialfonder får liksom värdepappersfonder endast placera i finansiella tillgångar men kan få undantag från de placeringsrestriktioner som i övrigt gäller för UCITS-fonder. För investeringsbolag bör samma undantag från placeringsrestriktioner m.m. kunna beviljas som de som kan beviljas specialfonder.

En ytterligare fråga är konstruktionen med paraplyfonder. För att det ska vara meningsfullt att ha olika underfonder i en och samma juridiska person måste dessa separeras så att en underfonds skyldigheter inte kan spilla över på andelsägarna i en annan fond, t.ex. vid en konkurs. Detta skulle kräva omfattande undersökningar och antagligen ändringar i sak- och insolvensrätten. Regleringen skulle behöva göra det möjligt att se olika delar av en juridisk person som olika juridiska personer. De olika underfonderna måste av borgenärer, myndigheter och investerare kunna identifieras som olika juridiska enheter i vissa hänseenden och som delar av samma juridiska person i andra. En sådan reglering ter sig främmande för svensk rätt

25SOU 2002:56 s. 519.

och torde kräva omfattande analys och stora förändringar av regelverken på flera områden. Samma effekt – flera fonder med gemensam förvaltning och administration – kan dock uppnås genom att tillåta att flera fonder som i och för sig är juridiska personer har en gemensam förvaltning. Detta kan åstadkommas t.ex. genom att en associationsrättslig fond som förvaltas av ett fondbolag inte behöver ha någon styrelse eller verkställande direktör, eller att flera självförvaltande associationsrättsliga fonder tillåts ha samma ledning. Ytterligare en fördel med en sådan ordning är att den innebär ett mer stabilt sakrättsligt skydd för aktieägarna. Som nämnts har frågan om hur en underfonds obestånd påverkar andra underfonder i samma juridiska person inte prövats i praktiken, varken i Luxemburg eller på Irland. Bedömningen är visserligen att andelsägare i andra underfonder inte ”borde” påverkas, och på Irland finns uttryckliga bestämmelser i lagen om att en underfonds tillgångar inte ska användas för betalning av en annan underfonds skulder. Det finns dock inga garantier för att detta respekteras internationellt. Om en irländsk ICAV har underfonder med tillgångar utomlands finns en viss risk att den utländska rättsordningen i en obeståndssituation skulle betrakta underfonderna som delar av en och samma juridiska person och inte göra någon åtskillnad mellan dem. Genom en reglering som innebär att varje fond är en egen juridisk person ökar chansen att åtskillnaden respekteras även av andra rättsordningar än den svenska.

Slutligen är det utredningens uppfattning att det är en fördel att, när det är möjligt, återanvända befintlig beprövad reglering i så stor utsträckning som möjligt för att lösa en viss fråga, som t.ex. fusion, delning och verksamhetens upphörande. Även om man kan tänka sig förbättringar och anpassningar för att åstadkomma ett mer sofistikerat regelverk finns en risk att man då förlorar sig i detaljer.

Sammanfattningsvis kommer utredningen i det följande att utgå från att

1. regleringen ska utgå från bolagsrätten,

2. de associationsrättsliga fonderna ska följa reglerna i UCITS-

direktivet, så som dessa regler har genomförts i svensk rätt, men ska kunna beviljas samma undantag från placeringsreglerna som svenska specialfonder,

3. problemet med underfonder bör lösas genom att tillåta gemen-

sam förvaltning eller bolagsledning för flera associationsrättsliga fonder, inte genom flera underfonder inom ramen för samma juridiska person, och

4. befintlig reglering bör återanvändas i så stor utsträckning som möj-

ligt.

Som nämnts har utgångspunkterna inte valts för att det saknas behov av reglering på dessa områden, utan för att det ska vara möjligt att inom utredningstiden kunna föreslå någon reglering över huvud taget. Ambitionsnivån är således inte att i detta första steg skapa en fulländad reglering.

En annan viktig utgångspunkt är syftet med regleringen. Ett av de viktigare momenten i de associationsrättsliga bestämmelserna är att reglera hur ett antal medlemmar eller delägare gemensamt ska bedriva en verksamhet och hur medlemmarnas/delägarnas inflytande över den gemensamma verksamheten ska utövas. Något sådant syfte finns inte – eller är ytterst begränsat – bakom associationsrättsliga fonder. Liksom för kontraktsrättsliga fonder är utgångspunkten att delägarna ”röstar med fötterna”, dvs. om en delägare inte är nöjd med hur verksamheten bedrivs, så är den närmast till hands liggande lösningen att delägaren säljer eller löser in sin andel. Meningen med associationsrättsliga fonder är inte att åstadkomma ett effektivt samarbete mellan delägarna; syftet är mycket mer begränsat och tekniskt, nämligen att fonden ska vara en egen juridisk person, vilket underlättar kontakter och transaktioner med utländska motparter och gör att utländska investerare känner igen konstruktionen som en motsvarighet till SICAV:er, OEIC:er och ICAV.er. Det medför att regleringen, även om den utgår från den associationsrättsliga regleringen, kommer att behöva göra avsteg från en del principer om delägarnas inflytande m.m. som kan betraktas som grundläggande för den egentliga associationsrätten. Men, som sagts i det föregående, bör man inte betrakta en associationsrättslig fond som ett vanligt verksamhetsdrivande bolag, utan mer se fonden som ett samägande i ett bolagsskal.

6.7. Vilken benämning ska svenska associationsrättsliga fonder ha?

Förslag: Svenska associationsrättsliga fonder ska benämnas in-

vesteringsbolag.

I UCITS-direktivet benämns associationsrättsliga fonder investeringsbolag, se artikel 1.3. Att i den svenska lagstiftningen använda direktivets beteckning har flera fördelar. Det blir för det första tydligt vad det är fråga om i förhållande till UCITS-direktivet. Ett mer tungt vägande skäl är att benämningen investeringsbolag används i nivå II-regler på fondområdet som är direkt tillämpliga i Sverige. Exempelvis ålägger faktabladsförordningen (kommissionens förordning (EU) nr 583/2010) ”investeringsbolag” en rad skyldigheter när det gäller utformningen av faktablad. En nackdel med benämningen investeringsbolag är att det finns en viss förväxlingsrisk med ”investmentbolag”. Begreppet är inte heller särskilt deskriptivt. Om bolagen i stället benämndes t.ex. ”fondinvesteringsbolag” skulle en sammanblandning med investmentbolag undvikas samtidigt som benämningen ger en indikation på vad det är för typ av bolag. Benämningen ”fondinvesteringsbolag” är emellertid något omständlig och lång och korresponderar inte mot något begrepp i UCITS-direktivet. Det finns således fördelar och nackdelar med båda benämningarna, och skälen för att använda den ena är ungefär lika starka som för att använda den andra. Utredningen har övervägt båda alternativen och stannat för benämningen investeringsbolag, främst för att denna bäst stämmer överens med UCITS-direktivet.

6.8. Den lagtekniska utformningen

Förslag: Reglerna om investeringsbolag bör samlas i en ny egen

lag. I de fall aktiebolagslagens (2005:551) regler ska vara tillämpliga ska det anges särskilt.

Som konstaterats ovan utgår utredningen från att regleringen av associationsrättsliga fonder bör utgå från den svenska bolagsrätten och att det är regleringen för aktiebolag som ligger närmast till hands.

Detta överensstämmer också med hur regleringen är utformad i de flesta andra länder. Associationsrättsliga fonder i form av aktiebolag med rörligt aktiekapital kommer dock att skilja sig från aktiebolag på en rad avgörande punkter.

Man kan tänka sig åtminstone två olika sätt att utforma regleringen. Antingen införs en helt egen lag för bolag med rörligt kapital, med samtliga de regler som behövs, eller så får aktiebolagslagen utgöra utgångspunkten och bestämmelserna i den lagen återanvändas i så stor utsträckning som möjligt. Så har exempelvis reglerna om bankaktiebolag i 10 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse utformats. Enligt utredningens bedömning är det senare alternativet det mest effektiva. På så sätt kan arbetet koncentreras till de särregler som är nödvändiga. Till skillnad från vad som gäller t.ex. bankaktiebolag bör dock ingen generell hänvisning till aktiebolagslagen göras, utan i den nya lagen bör det pekas ut vilka av aktiebolagslagens regler som gäller för investeringsbolag.

Nästa fråga är om regleringen ska finnas i en egen lag eller som en del av befintlig lagstiftning. Man skulle t.ex. kunna tänka sig att regleringen placeras i ett eget kapitel i lagen om värdepappersfonder. En av utredningens utgångspunkter är visserligen att investeringsbolag som huvudregel ska följa placeringsbestämmelserna i UCITSdirektivet, dvs. bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder, vilket talar för att placera regleringen i den lagen. Denna utgångspunkt har dock valts av tidsskäl, inte för att det skulle vara olämpligt i sig att formen investeringsbolag användes även för fonder med andra placeringsinriktningar. Dessutom bör ett investeringsbolag kunna få samma undantag från UCITS-direktivets placeringsrestriktioner som en specialfond, som regleras i lagen om förvaltning av alternativa investeringsfonder. Eftersom motsvarigheter till specialfonder ska omfattas och för att underlätta en framtida utveckling, där investeringsbolag även kan användas för andra ändamål, är det utredningens uppfattning att regleringen bör samlas i en egen lag som bör kallas lagen om investeringsbolag.

6.9. Förhållandet mellan den nya lagen och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Förslag: De regler som gäller interna AIF-förvaltare enligt lagen

(2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (3 kap. 1, 3, 5–10 §§, 4 kap. 1, 6, 7, 9–11 §§, 6 kap. 3–6 §§, 8 kap. 3–13, 16–18, 21, 22 §§, 9 kap., 10 kap. 1, 8–10 §§, 11 kap. samt 13 kap. 8 §) ska gälla också för självförvaltande investeringsbolag som har fått undantag från UCITS-reglerna.

En av utredningens utgångspunkter är som framgått att regleringen av investeringsbolagen ska vara anpassad så att den kan användas för associationsrättsliga fonder som följer UCITS-direktivets krav. Detta medför att bestämmelser om förutsättningar för tillstånd och verksamhetsregler m.m. bör utformas så att de stämmer överens med UCITS-direktivet. Regleringen bör också vara flexibel så att den ger utrymme för både självförvaltande bolag (dvs. bolag där förvaltningen sköts av investeringsbolaget självt) och externt förvaltade bolag (dvs. bolag där förvaltningen sköts av en annan juridisk person än investeringsbolaget självt), se avsnitt 6.12. Ytterligare en utgångspunkt är att ett investeringsbolag bör kunna få samma undantag från UCITS-reglerna som en specialfond kan få, men detta innebär en komplikation i förhållande till de europeiska regelverken. Ett investeringsbolag som inte fullt ut följer UCITS-reglerna betraktas nämligen som en AIF-fond enligt AIFM-direktivet.26Detta utgör inget problem i förhållande till externt förvaltade fonder; i lagen kan då ställas krav på att den externa förvaltaren ska vara en AIFförvaltare med tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Det blir emellertid mer problematiskt i de fall ett sådant investeringsbolag saknar extern förvaltare och alltså är självförvaltat. Investeringsbolaget är då både AIF-fond och AIFförvaltare enligt AIFM-direktivets bestämmelser .27 De svenska bestämmelser som genomför AIFM-direktivet – lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder – ska då tillämpas på investeringsbolaget. Ett sätt att undgå detta vore att kräva att ett investerings-

26 Se definitionen av AIF-fond i artikel 4.1.a i AIFM-direktivet. 27 Se artikel 5.1.b I AIFM-direktivet.

bolag som inte följer UCITS-bestämmelserna måste ha en extern förvaltare. Det skulle dock innebära en begränsning för sådana investeringsbolag som motsvarar specialfonder jämfört med de bolag som motsvarar värdepappersfonder, och man skulle förlora en del av den flexibilitet som den föreslagna regleringen syftar till. Utredningen föreslår i stället att de regler som gäller interna AIF-förvaltare enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder också ska gälla för självförvaltande investeringsbolag som har fått undantag från UCITS-reglerna (se mer om undantaget i avsnitt 6.10). Ett sådant investeringsbolag måste ha dubbla tillstånd – ett tillstånd som intern AIF-förvaltare enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och ett tillstånd som investeringsbolag enligt den föreslagna nya lagen.

6.10. Motsvarigheter till värdepappersfonder och specialfonder

Förslag: Ett investeringsbolag ska som huvudregel förvalta till-

gångarna i enlighet med bestämmelserna i 5 kap. eller 5 a kap. lagen (2004:46)om värdepappersfonder. Ett investeringsbolag ska dock kunna beviljas samma undantag som kan beviljas för specialfonder. Ett investeringsbolag vars verksamhet enligt bolagsordningen är begränsad till professionella investerare ska därutöver kunna beviljas samma undantag som utredningen föreslår för motsvarande specialfonder.

Som nämnts i avsnitt 6.6 bör investeringsbolag endast kunna användas för kollektiva investeringar, antingen enligt UCITS-direktivet placeringsregler eller med de undantag därifrån som kan beviljas för svenska specialfonder. Utredningen föreslår därutöver (avsnitt 8.5) att ytterligare möjligheter till undantag, såsom lättnader i informationskrav, bör vara tillgängliga för specialfonder som enligt sina fondbestämmelser är begränsade till professionella investerare. Motsvarande undantag bör vara möjliga att göra även för investeringsbolag.

På så sätt kan man åstadkomma en enhetlig svensk fondlagstiftning. De krav på riskspridning, information, möjligheter till inlösen

m.m. som gäller för reglerade kontraktsrättsliga fonder kommer också att gälla för associationsrättsliga fonder.

6.11. Bolagets namn och bildande m.m.

Förslag: Ett investeringsbolags firma ska innehålla ordet investe-

ringsbolag eller förkortningen IB. Ett investeringsbolag ska få rättskapacitet när bolaget har registrerats i investeringsbolagsregistret och har fått tillstånd av Finansinspektionen. Investeringsbolagsregistret bör fungera på samma sätt som aktiebolagsregistret och föras av Bolagsverket.

Ett investeringsbolag ska ha till enda syfte att göra kollektiva investeringar i finansiella tillgångar och förvalta dessa i enlighet med bestämmelserna i 5 kap. eller 5 a kap. lagen (2004:46) om värdepappersfonder, med möjlighet till samma undantag som kan beviljas för specialfonder. Bolagets aktier ska på begäran av aktieägarna kunna återköpas eller inlösas, direkt eller indirekt, med medel ur bolagets tillgångar.

Som nämnts i det föregående bör ett investeringsbolag benämnas just investeringsbolag för att inte förväxlas med ”vanliga” aktiebolag. I den nya lagen bör det därför anges att ett investeringsbolags firma ska innehålla ordet investeringsbolag eller förkortningen IB och att firman inte får innehålla ord som aktiebolag, AB eller publikt.

Bestämmelserna om bildande av aktiebolag i 2 kap. aktiebolagslagen bör gälla även för investeringsbolag. Enligt 2 kap. 25 § kan ett bolag inte förvärva rättigheter eller åta sig skyldigheter innan bolaget har registrerats i aktiebolagsregistret. För investeringsbolag bör i stället gälla att ett sådant bolag inte ska kunna förvärva rättigheter eller åta sig skyldigheter innan bolaget har registrerats och har fått tillstånd av Finansinspektionen (se om tillståndprocessen i avsnitt 6.25). Detta motsvarar vad som gäller för OEIC:er i Storbritannien och SICAV:er i Luxemburg28 och hindrar att ett investeringsbolag bildas och används i något annat syfte än att verka som just investeringsbolag. Beträffande registreringen bör investe-

28 Se Chapter 3, article 27 sjätte stycket i Luxemburgs law of 17 December 2010 relating to

undertakings for collective investment.

ringsbolagen hållas åtskilda från aktiebolagen även vad gäller register. Det bör finnas ett särskilt register – investeringsbolagsregistret – för investeringsbolagen. Investeringsbolagsregistret bör fungera på samma sätt som aktiebolagsregistret och föras av Bolagsverket. Det bör också finnas en förordning motsvarande aktiebolagsförordningen (2005:559) som anger bl.a. vilka uppgifter som ska registreras.

Enligt artikel 29.3 i UCITS-direktivet får ett investeringsbolag inleda sin verksamhet ”så snart auktorisation har beviljats”. Den svenska auktorisationsprocessen kommer att bestå av dels Finansinspektionens tillståndprövning, dels Bolagsverkets registrering. Det är först när båda dessa moment är genomförda som ”auktorisation har beviljats” och det är först då som investeringsbolaget kan inleda sin verksamhet. Ett investeringsbolag ska inte kunna ha något annat verksamhetsföremål än att företa kollektiva investeringar i finansiella tillgångar och – med vissa undantag – förvalta dessa i enlighet med bestämmelserna i 5 kap. eller 5 a kap. lagen om värdepappersfonder. Bolagets aktier ska på begäran av aktieägarna kunna återköpas eller inlösas, direkt eller indirekt, med medel ur bolagets tillgångar.29Detta bör dock framgå av lagens definition av ett investeringsbolag och inte av bolagsordningen.

6.12. Bolagets styrning

Förslag: Fondbolag och förvaltningsbolag ska kunna utses att

förvalta ett investeringsbolag. När det är fråga om ett investeringsbolag som motsvarar en specialfond ska en AIF-förvaltare kunna utses. Om en sådan extern förvaltare utses kan förvaltaren också utses till styrelse.

I de fall ett investeringsbolag har en styrelse bestående av fysiska personer ska aktiebolagslagens regler om publika aktiebolag beträffande styrelsens sammansättning samt styrelsens skyldigheter och ansvar tillämpas.

I investeringsbolag som har både en styrelse och en extern förvaltare ska styrelsen löpande granska och övervaka den externa

29 Se artikel 28 i UCITS-direktivet och Chapter 3, article 25 i Luxemburgs law of 17 December

2010 relating to undertakings for collective investment.

förvaltningen av bolaget och ha rätt till insyn i verksamheten. Styrelsen ska dock inte ingripa i den löpande förvaltningen.

Om ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i ett investeringsbolag skriftligen begär det ska en extra bolagsstämma hållas för att behandla frågan om att byta ut en extern förvaltare eller ersätta denne med en styrelse och en verkställande direktör. Beslutet ska fattas enligt aktiebolagslagens majoritetsregler för val av styrelse.

En extern förvaltare ska, efter Finansinspektionens tillstånd, kunna överlåta förvaltningen till en annan extern förvaltare, förutsatt att bolagsstämman godkänner överlåtelsen.

Ett aktiebolag styrs ytterst av dess aktieägare. Aktieägarna samlas åtminstone en gång per år och beslutar i bolagets angelägenheter.30Stämman ska besluta åtminstone om fastställelse av resultat- och balansräkning, dispositioner av bolagets vinst eller förlust, ansvarsfrihet för styrelseledamöter och den verkställande direktören och varje annat ärende som stämman ska besluta om enligt aktiebolagslagen eller bolagets bolagsordning.31 Ett sådant ärende är att utse bolagets styrelse.32 Styrelsen ansvarar för bolagets organisation och förvaltning av bolagets angelägenheter och kan utse en verkställande direktör för att sköta den löpande förvaltningen av bolaget.33För publika aktiebolag gäller att styrelsen ska bestå av minst tre ledamöter och det ska alltid finnas en verkställande direktör.34 Detta bör gälla även för investeringsbolag. Det bör inte finnas några begränsningar i hur många styrelser för investeringsbolag en och samma person kan vara styrelseledamot i, och en verkställande direktör bör kunna vara verkställande direktör i flera investeringsbolag. Genom att flera investeringsbolag i praktiken kan ha samma styrelse och verkställande direktör (det rör sig dock formellt om flera olika styrelser) uppnås en motsvarighet till de paraplykonstruktioner (flera separata underfonder i ett och samma bolag) som finns i andra länder, dvs. flera fonder har en och samma ledning.

307 kap. 1 § aktiebolagslagen. 317 kap. 11 § aktiebolagslagen. 328 kap. 8 § aktiebolagslagen. 338 kap. 27 § aktiebolagslagen. 348 kap.46 och 50 §§aktiebolagslagen.

För ett investeringsbolag bör det dock vara möjligt att göra avsteg från reglerna om årliga bolagsstämmor och även från reglerna om styrelse och verkställande direktör. Liksom gäller för ett brittisk OEIC bör en juridisk person kunna utses för att förvalta bolagets angelägenheter. En sådan extern förvaltare bör också kunna utses till bolagets styrelse. Detta innebär, till skillnad från vad som gäller aktiebolag,35 att en juridisk person ska kunna utgöra styrelsen i ett investeringsbolag. I engelsk rätt kallas detta en Authorised

Corporate Director (ACD) och motsvarar ett förvaltningsbolag/fond-

bolag i förhållande till en kontrakträttslig fond. En sådan extern förvaltare fullgör de uppgifter som i ett aktiebolag åvilar styrelse och verkställande direktör. Det kan därför tyckas onödigt att den externa förvaltaren också ska kunna utgöra styrelsen i bolaget. Det finns dock en risk att utländska rättsordningar inte skulle betrakta en associationsform utan egen styrelse eller annan form av ledning som en ”riktig” juridisk person. För att undvika den risken bör det i ett investeringsbolag alltid finnas en styrelse, men i externt förvaltade investeringsbolag kan styrelsen vara den externa förvaltaren. Med stöd av en sådan reglering kan ett svenskt fondbolag förvalta ett antal investeringsbolag och styrelsen i samtliga bolag kan utgöras av fondbolaget. Konstruktionen innebär att förvaltningen kan skötas kostnadseffektivt – i praktiken som om fondbolaget förvaltade ett antal kontraktsrättsliga fonder – och innebär en motsvarighet till de paraplykonstruktioner som finns i andra länder. Det bör dock vara möjligt för ett investeringsbolag att ha en styrelse bestående av fysiska personer även om en extern förvaltare utses. Den externa förvaltaren ansvarar då för samma skyldigheter som åligger ett fondbolag eller en AIF-förvaltare vid förvaltningen av en kontraktsrättslig fond. Styrelsen blir i det fallet att betrakta som aktieägarnas kontrollorgan för att följa upp att förvaltaren sköter sitt uppdrag. Styrelsens övervakande funktion i dessa fall kan likställas med den roll som ledningsorganet (den s.k. supervisory board) har i en dualistisk styrelsemodell (med en s.k. two-tier board struc-

ture), en modell som återfinns i hela EU (Sverige inbegripet) i form

av europabolag. Det bör också tydliggöras att styrelsen inte får gå in och agera inom den externa förvaltarens ansvarsområde. Ett sådant agerande skulle göra ansvarsfördelningen otydlig och försvåra

358 kap. 10 § aktiebolagslagen.

tillsynen. När en extern förvaltare har utsetts är det denne – inte investeringsbolaget i sig – som står under Finansinspektionens tillsyn och som har att se till att verksamheten bedrivs i enlighet med lagens krav.

Regleringen bör alltså göra det möjligt att i ett investeringsbolag utse en ACD, som i svensk rätt bör benämnas extern förvaltare, som också kan utses till styrelse i bolaget. Beslutet bör fattas av bolagsstämman, och i praktiken torde ett sådant beslut komma att fattas när investeringsbolaget är nybildat och förvaltaren eller förvaltarens ägare kontrollerar samtliga aktier i bolaget. För investeringsbolag som följer UCITS-reglerna utan undantag bör det krävas att förvaltaren är ett fondbolag med tillstånd från Finansinspektionen för förvaltning av fonder. Om investeringsbolaget har medgetts undantag som motsvarar de undantag som gäller för specialfonder bör förvaltaren kunna vara antingen ett fondbolag eller en AIF-förvaltare. I de fall investeringsbolaget inte har en styrelse bestående av fysiska personer kommer den externa förvaltaren att ha samma uppgifter och ansvar som styrelse och verkställande direktör. Det hela kan liknas vid s.k. anknuten förvaltning av en stiftelse enligt stiftelselagen (1994:1220). Enligt 2 kap. 23 § stiftelselagen företräder förvaltaren stiftelsen och tecknar dess firma. Det innebär att det organ eller de fysiska personer som enligt lag eller annan författning eller enligt praxis är företrädare för en viss slags juridisk person automatiskt också har rätt att företräda den juridiska personen som förvaltare för en stiftelse. Om förvaltaren exempelvis är ett aktiebolag, har alltså den verkställande direktören i bolaget, eller en särskild firmatecknare, samma behörighet att företräda bolaget i dess egenskap av förvaltare för den ifrågavarande stiftelsen som han har att företräda bolaget i frågor om bolagets egna angelägenheter.36 På liknande sätt blir det för ett fondbolag som förvaltar ett investeringsbolag. Om ett visst bolagsorgan skulle ha fattat ett visst beslut eller vidtagit en viss åtgärd om investeringsbolaget hade haft en styrelse bestående av fysiska personer och verkställande direktör, är det samma bolagsorgan, styrelse eller verkställande direktör (eller någon som har fått uppgiften delegerad till sig) i fondbolaget som ska fatta beslutet eller vidta åtgärden för investeringsbolagets räkning.

36 Se prop. 1993/94:9 s. 139 f.

I Luxemburg och Storbritannien är det normalt en ”förvaltare” som sköter ett OEIC:s eller en SICAV:s samtliga angelägenheter, och aktieägarnas inflytande är begränsat eller obefintligt. Det finns dock alltid en möjlighet för aktieägarna att byta ut förvaltaren. Om en tiondel av aktieägarna i ett OEIC begär det ska t.ex. en bolagsstämma hållas för att besluta om en eller flera ”directors” ska bytas ut.37 Den svenska regleringen bör utformas på ett liknande sätt så att aktieägarnas inflytande inte helt och hållet elimineras. Enligt aktiebolagslagen kan t.ex. en extra bolagsstämma hållas för att behandla ett särskilt ärende, om ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget skriftligen begär det. Denna regel bör gälla även för investeringsbolag. Om möjligheten att besluta om att utse en förvaltare utformas just som ett alternativ till reglerna i 8 kap. aktiebolagslagen är det fortfarande möjligt för aktieägarna att besluta om att bolaget ska ha en egen styrelse i stället för en förvaltare. Även om det räcker med en tiondel av aktieägarna för att få till stånd en bolagsstämma bör det vara aktiebolagslagens majoritetsregler som ska gälla för att besluta om en ny styrelse.

Ett fondbolag kan enligt 9 kap. 1 § lagen om värdepappersfonder överlåta förvaltningen av en värdepappersfond till ett annat fondbolag eller, som utredningen föreslår (avsnitt 11.4), ett förvaltningsbolag. En sådan överlåtelse kräver tillstånd från Finansinspektionen. Även en extern förvaltare av ett investeringsbolag bör kunna överlåta förvaltningen. I dessa fall är dock den externa förvaltaren utsedd av bolagsstämman. Det bör därför, förutom Finansinspektionens tillstånd, krävas bolagsstämmans godkännande av en sådan överlåtelse.

6.13. Revision m.m.

Förslag: Ett investeringsbolag ska ha minst en revisor. I övrigt

ska 9 kap.248 §§aktiebolagslagen (2005:551) tillämpas. Jävsgrunderna i 9 kap. 17 § aktiebolagslagen bör för investeringsbolagens del gälla revisors uppdrag och förhållande inte bara till investeringsbolaget utan också till den externa förvaltaren.

37 Se Section 34A The Open-Ended Investment Companies (Amendment) Regulations 2005

No. 923.

Bestämmelserna om särskild granskning i 10 kap. aktiebolagslagen ska inte tillämpas på investeringsbolag.

Bestämmelser om revision finns i 9 kap. aktiebolagslagen. Syftet med kravet att varje aktiebolag ska ha en revisor är att åstadkomma en revision av varje aktiebolag i enlighet med god revisionssed. Därmed främjas i första hand aktieägarnas intresse av att företagsledningen kontrolleras. Revisionen avser emellertid också att skydda andra bolagets intressenter – framför allt borgenärerna – kapitalmarknadens aktörer, den aktieinvesterande allmänheten, anställdas och statens intresse (i egenskap av borgenär) av betalningar av skatter och avgifter samt att motverka ekonomisk brottslighet. Aktiebolagslagens bestämmelser om revision bör tillämpas även på investeringsbolag. Enligt 9 kap. 1 § aktiebolagslagen kan dock bolagsordningen i ett privat aktiebolag ange att bolaget inte ska ha någon revisor. Detta bör inte gälla för investeringsbolag som alltid bör ha minst en revisor. I 9 kap. 17 § aktiebolagslagen anges en rad jävsgrunder som innebär att t.ex. aktieägare, styrelsedamot och anställd i ett aktiebolag inte får vara revisor i det bolaget. För investeringsbolagens del bör inte heller aktieägare, styrelseledamot, anställd m.fl. i den externa förvaltaren, t.ex. ett fondbolag, få vara revisor i ett investeringsbolag som den externa förvaltaren förvaltar.

I 10 kap. aktiebolagslagen finns bestämmelser om allmän och särskild granskning. Den allmänna granskningen (1–20 §§) sker fortlöpande och har i stort samma karaktär som revisionen, men den utförs av någon som inte behöver ha den formella kompetens som en revisor måste ha. Detta slag av granskning har särskild betydelse i offentligägda bolag, främst kommunala bolag, där den utgör ett väsentligt inslag i det svenska systemet för insyn och kontroll av offentligt bedriven verksamhet. Denna typ av granskning är inte relevant för investeringsbolag. Bestämmelserna om särskild granskning (21–23 §§) är skyddsbestämmelser för minoritetsaktieägare. Särskild granskning är en åtgärd av mer extraordinär natur, avsedd att användas för att undersöka avgränsade företeelser beträffande bolagets förvaltning och räkenskaper under viss förfluten tid, eller vissa åtgärder eller förhållanden i bolaget. Inte heller denna typ av granskning är relevant för investeringsbolag. Dessa står under Finansinspektionens tillsyn och den roll den särskilda granskningen har

för skyddet av minoritetsaktieägares rätt i aktiebolag fullgörs i stället genom inspektionens tillsyn.

6.14. Bolagsstämma

Förslag: För självförvaltande investeringsbolag ska bestämmel-

serna i 7 kap. aktiebolagslagen (2005:551) om bolagsstämma för publika bolag, vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad, tillämpas.

Som nämnts i det föregående ska bestämmelserna om bolagsstämma gälla för investeringsbolag med en extern förvaltare endast vid utseende och entledigande av förvaltaren samt vid beslut om överlåtelse av förvaltningen. För ett självförvaltande investeringsbolag bör dock 7 kap. aktiebolagslagen om bolagsstämma tillämpas mer generellt. I det kapitlet finns dock ett antal bestämmelser som rör publika bolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad.38 Dessa bestämmelser ställer särskilda krav på bl.a. information för börsnoterade aktiebolag och genomför olika artiklar i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG,39 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG.40De aktuella bestämmelserna är utformade för börsnoterade bolag och är inte relevanta för investeringsbolag, vilket framgår av att de enligt de bakomliggande EU-direktiven, inte måste tillämpas på bolag som är fondföretag, se artikel 1.3.a i direktiv 2007/36/EG och artikel 1.2 i öppenhetsdirektivet. Dessa bestämmelser bör därför inte gälla för investeringsbolag.

38 7 kap. 54 a, 55 a, 56 a, 56 b, 56 c, 61, 63–68 §§. 39 Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag 40 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG.

6.15. Aktiekapitalet samt tecknande/köp och inlösen av aktier

Förslag: Ett investeringsbolags aktiekapital ska utgöras av netto-

värdet av tillgångarna, beräknat enligt lag och bolagsordning. För att få teckna en ny aktie ska aktieägaren sätta in ett belopp som motsvarar aktiekapitalet delat med antalet aktier före teckningen. En aktieägare ska kunna lösa in sina aktier och då få ut ett belopp som motsvarar aktiekapitalet delat med antalet aktier före inlösen.

Varje aktiebolag måste ha ett aktiekapital som bestäms i bolagets redovisningsvaluta. Med aktiekapital avses summan av kvotvärdena för de aktier som bolaget emitterat i samband med bildandet och vad som därefter tillkommit genom hos Bolagsverket registrerade ökningar av aktiekapitalet med avdrag för vad som på motsvarande sätt registrerats som minskningar av aktiekapitalet. Aktiekapitalet är tänkt att utgöra en ”garanti” riktad till borgenärerna, av innebörd att aktiebolaget alltid har en viss tillgångsmassa som kan tas i anspråk för fordringar. Denna tillgångsmassa – motsvarande aktiekapitalet – får inte delas ut till aktieägarna. Till följd av detta innehåller aktiebolagslagen en rad bestämmelser om aktiekapitalets storlek (se t.ex. 1 kap. 4–6 och 14 §§), om hur aktiekapitalet ökas och hur nya aktier ges ut (11–16 kap.), om begränsningar i hur kapitalet får användas (17–18 kap.), i vilken mån bolaget får äga sina egna aktier (19 kap.) samt om hur aktiekapitalet minskas och aktier löses in (20 och 22 kap.). Sammanfattningsvis innebär reglerna att förändringar av aktiekapitalet och antalet aktier är komplicerade procedurer som normalt kräver beslut på bolagsstämma och inblandning av både bolagsorgan och myndigheter (Bolagsverket). Dessa delar av regelverket är inte förenliga med kraven på ett investeringsbolag som ska fungera som en fond. Ett sådant bolag måste kunna utfärda en ny aktie omgående när den blivande aktieägaren har skjutit till kapitalet, och bolaget måste på begäran av aktieägarna återköpa eller inlösa aktier direkt eller indirekt med medel ur bolagets tillgångar. Köp och inlösen måste kunna ske löpande och utan särskilda procedurer, offentliggöranden, bolagsstämmor och inblandning av myndigheter. Liksom för en värdepappersfond bör köp och inlösen

kunna hanteras av bolagets förvaltare (eller för självförvaltande bolag den verkställande direktören eller den som verkställande direktören har utsett). En sådan ordning innebär att i stort sett samtliga regler i aktiebolagslagen som rör aktiekapitalet, hur nya aktier ges ut och hur aktier löses in inte kan tillämpas på investeringsbolag. Bestämmelserna i 1 kap. 4–6 och 14 §§, 11–18 kap. samt 20 och 22 kap. aktiebolagslagen ska således inte tillämpas på investeringsbolag. Reglerna för dessa bolag får i stället utformas så att bolagets aktiekapital utgörs av nettovärdet av tillgångarna beräknat enligt lag och bolagsordning/fondbestämmelser. För att få teckna en ny aktie krävs att aktieägaren sätter in ett belopp som motsvarar aktiekapitalet delat med antalet aktier före teckningen. På motsvarande sätt ska en aktieägare kunna lösa in sina aktier och då få ut ett belopp som motsvarar aktiekapitalet delat med antalet aktier före inlösen.

6.16. Startkapital

Förslag: Ett självförvaltande investeringsbolag ska ha ett start-

kapital om minst 300 000 euro i form av lån som är villkorade så att långivarna har rätt till betalning först efter aktieägarna. Startkapitalet ska placeras i likvida räntebärande tillgångar, såsom skuldinstrument utgivna av staten eller inlåning till ett kreditinstitut.

Enligt artikel 29 i UCITS-direktivet krävs att ett självförvaltande investeringsbolag har ett startkapital om minst 300 000 euro. Bestämmelserna om startkapital och kapitalbas för finansiella företag syftar till att företagen ska ha ett visst kapital för att täcka olika risker som verksamheten är förenad med. Regleringen är utformad så att ett finansiellt företag ska ha ett visst startkapital för att få tillstånd, och därefter ska företaget ha en kapitalbas eller egna medel som motsvarar minst startkapitalet, ofta med tillägg beroende på vilken verksamhet som bedrivs och omfattningen av den. Ett fondbolag ska t.ex. ha ytterligare medel utöver det ursprungliga startkapitalet i relation till värdet på de fonder som förvaltas.41För banker och andra kreditinstitut är regleringen mycket omfattande och de risker

41 2 kap. 9 § lagen om värdepappersfonder.

som ska hanteras rör stabiliteten i det finansiella systemet och skyddet för kontohavares och insättares pengar. För denna typ av företag görs normalt en koppling mellan kravet på starkapital och kapitalbas å den ena sidan och företagets eget kapital å den andra sidan. Ett instituts kapitalbas delas in i två delar: primärt kapital och supplementärt kapital. Primärt kapital utgörs av eget kapital reducerat med föreslagen utdelning, uppskjutna skattefordringar och immateriella tillgångar som t.ex. goodwill. I primärkapitalet tillåts också vissa typer av förlagslån ingå, s.k. primärkapitaltillskott eller hybridkapital. Primärkapital ska till största delen bestå av kärnprimärkapital, dvs. primärkapital med avdrag för kapitaltillskott och reserver.42retagets eget kapital består alltså av aktieägarnas aktiekapital (egentligen ägarnas fordringar på bolaget i form av aktier). Tanken är att det framför allt är aktieägarnas kapital som ska fungera som en buffert för insättare m.fl. Det är aktieägarnas kapital som, för att skydda insättarna, ska räcka för att hantera de risker som kan uppstå.

På liknande sätt fungerar kraven på startkapital och egna medel i ett fondbolag. Om fondbolaget t.ex. missköter förvaltningen av en fond kan fondbolaget bli skadeståndsskyldigt mot fondandelsägarna. För att detta skydd ska vara meningsfullt krävs att fondbolaget har tillräckligt mycket pengar för att betala eventuella skadestånd. Därför är kravet på eget kapital relaterat till fondförmögenheten. Den lösningen fungerar också i de fall ett fondbolag eller en AIF-förvaltare43förvaltar ett investeringsbolag. För ett självförvaltande investeringsbolag blir dock en koppling mellan kravet på startkapital och aktiekapital mer problematisk. Om lagen kräver att ett självförvaltande investeringsbolag ska ha ett visst minsta aktiekapital skulle det innebära att aktieägarnas egna pengar fungerar som buffert till skydd för just aktieägarna. Ett krav på att aktiekapitalet alltid måste uppgå till ett visst minsta belopp skulle också leda till att vissa aktieägare, när den nedre gränsen är nådd, inte skulle kunna lösa in sina aktier. Det skulle komma att bero på rena tillfälligheter – vem som hinner först – vilka aktieägare som får lösa in sina aktier och vilka som inte får det. För en Luxemburgs SICAV ställs dock krav

42Prop. 2013/14:228 s. 114 ff. 43 Kraven på startkapital och kapitalbas för AIF-förvaltare finns i 7 kap. lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

på ett minsta aktiekapital i enlighet med artikel 29.1 i UCITS-direktivet och det görs ingen åtskillnad mellan detta kapital och aktiekapitalet i övrigt, se artikel 27.1 i Law of 17 december 2010 relating

to undertakings for collective investments. Inte heller den irländska

lagstiftningen synes göra åtskillnad mellan startkapital (initial capital) och eget kapital (own funds) å den ena sidan och aktieägarnas aktiekapital å den andra sidan. Den irländska regleringen finns i Part 4, Chapter 1 Section 17 i European Communities (Undertaking for

Investment in Tranferable Securities) Regulations 2011 (S.I. No. 352

of 2011) och Part 2 Section 10 i European Union (Alternative

Investment Fund managers) Regulations 2013 (S.I. no. 257 of 2013).

För att åstadkomma ett skydd för aktieägarna i ett självförvaltande investeringsbolag motsvarande det som följer av kapitalkraven på fondbolag krävs att startkapitalet åtskiljs från aktieägarnas kapital. Det skulle kunna åstadkommas om startkapitalet utgjorde någon form av efterställda lån eller ett särskilt ”efterställt” aktieslag. Efterställda lån eller förlagslån innebär normalt att långivaren vid konkurs eller likvidation erhåller rätt till betalning först efter övriga fordringsägare, men före aktieägarna. För investeringsbolag skulle dock lånen behöva konstrueras så att långivaren fick betalt först efter både övriga fordringsägare och aktieägarna. Ett annat alternativ är att kräva att startkapitalet motsvaras av ett särskilt aktieslag för vilket aktieägares rätt till utdelning och del av bolagets kapital efterställs övriga aktieägares. Båda alternativen har fördelar och nackdelar.

Lån efterställda aktieägarnas rätt till betalning är något som, vad utredningen känner till, inte förekommer i Sverige. En sådan konstruktion har dock den fördelen att startkapitalet skulle kunna särskiljas från aktiekapitalet. Lånet skulle, till skillnad från aktier, vara utgivet i ett nominellt belopp och skulle kunna vara en särskild post – ”startkapital” – i balansräkningen, och man skulle i lagen kunna ställa krav på att den posten motsvaras av likvida och säkra tillgångar på tillgångssidan.

Ett särskilt aktieslag, efterställt övriga aktieägares rätt, ligger emellertid närmare vad som redan gäller för svenska aktiebolag. Ett aktiebolag kan i enlighet med 4 kap.24 §§aktiebolagslagen ge ut aktier som inte har lika rätt till andel i bolagets tillgångar eller vinst. Ett särskilt aktieslag har emellertid den nackdelen att det kapital detta aktieslag svarar mot fortfarande är en del av aktiekapitalet.

Aktiekapitalet ska, enligt utredningens förslag, utgöras av nettovärdet av bolagets tillgångar. Vilka tillgångar det är fråga om kommer att bero på investeringsbolagets placeringsinriktning. Värdet av tillgångarna kommer således att variera och värdet av den del av aktiekapitalet som utgör startkapitalet kan mycket väl komma att understiga minimigränsen 300 000 euro. Det skulle leda till antingen att bolaget inte längre uppfyller kraven på visst kapital – då som huvudregel bolaget ska förlora sitt tillstånd – eller till att en del av övriga aktieägares kapital skulle anses ingå i startkapitalet. Oavsett vilket så innebär en lösning med ett särskilt aktieslag nackdelar för aktieägare i ett investeringsbolag jämfört med det skydd fondandelsägare i en värdepappersfond har.

Av dessa två – båda relativt okonventionella – lösningar för att åstadkomma ett startkapital i investeringsbolag, är det efterställda lån som närmast skulle motsvara det skydd – ett nominellt kapitalkrav riktat mot fondbolaget – som gäller för värdepappersfonder. Regleringen bör därför utformas så att ett självförvaltande investeringsbolag ska ha ett startkapital som motsvarar 300 000 euro i form av lån som är villkorade så att långivarna har rätt till betalning först efter aktieägarna. Starkapitalet bör placeras i likvida räntebärande tillgångar, såsom skuldinstrument utgivna av staten eller inlåning till ett kreditinstitut (pengar på bankkonto).

6.17. Olika aktieslag

Förslag: Det ska vara tillåtet med olika aktieslag i ett investerings-

bolag. Ett aktieslag ska kunna vara förenat med avvikande villkor i fråga om rösträtt, utdelning, avgifter, lägsta teckningsbelopp, distribution, valutasäkring samt i vilken valuta aktierna tecknas och löses. Aktier inom ett och samma aktieslag ska dock medföra lika rätt till bolagets egendom.

Enligt aktiebolagslagen kan ett bolag ge ut olika aktieslag. Oftast är det fråga om fördelningen av bolagets vinst och tillgångar vid bolagets upplösning. En vanlig indelning av aktieslag är den mellan preferens- och stamaktier. Det är också vanligt med olika aktieklasser (A, B och C osv.) för att åstadkomma röstvärdesskillnader. Bättre rätt till vinst och tillgångar kombineras ofta med ett lägre

röstvärde. Aktiebolagslagen innehåller inga särskilda begränsningar för möjligheten att i bolagsordningen variera fördelningen av de ekonomiska rättigheterna mellan olika aktieslag.

I en värdepappersfond kan det finnas olika andelsklasser, men regleringen av vilka avvikelser från huvudregeln – att alla andelar ska vara lika stora och medföra lika rätt till den egendom som ingår i fonden – är striktare än aktiebolagslagens regler om olika aktieslag. Enligt 4 kap. 10 § andra stycket lagen om värdepappersfonder får en andelsklass vara förenad med avvikande villkor i fråga om utdelning, avgifter, lägsta teckningsbelopp samt i fråga om vilken valuta andelarna tecknas och löses. Andelarna i en och samma andelsklass ska dock vara lika stora och medföra lika rätt till den egendom som ingår i fonden.

Med utredningens utgångspunkt – att utgå från de svenska reglerna om värdepappersfonder – bör samma begränsningar som gäller andelsklasser i värdepappersfonder gälla för aktieslag i investeringsbolag med undantag för frågan om röstvärde. I Luxemburg kan olika aktieklasser i en SICAV ha olika röstvärde, vilket förenklar fondförvaltningen då det bidrar till att begränsa andelsägarnas inflytande. Detsamma bör gälla svenska investeringsbolag, och aktiebolagslagens möjlighet att ha olika röstvärde för olika aktieslag bör gälla även för investeringsbolag. Enligt 4 kap. 5 § aktiebolagslagen får ingen aktie ha ett röstvärde som överstiger tio gånger röstvärdet för någon annan aktie. Tidigare kunde enligt svensk rätt skillnaderna i röstvärde vara större. Begränsningen i aktiebolagslagen är en anpassning till EU-regleringen på bolagsrättens område. Inom bolagsrätten är en sådan begräsning främst motiverad av att en aktieägares inflytande så långt som möjligt ska vara relaterat till dennes andel av kapitalet. Den typen av aspekter – delägarnas inflytande över hur en gemensam verksamhet ska utövas – gör sig inte lika starkt gällande när det gäller associationsrättsliga fonder (se avsnitt 6.6). Liksom för kontraktsrättsliga fonder är det ur delägarens synvinkel i första hand fråga om en ren kapitalplacering och utgångspunkten är att delägarna inte eftersträvar ett reellt inflytande över verksamheten. Om en delägare inte är nöjd med hur verksamheten bedrivs, så är den närmast till hands liggande lösningen att delägaren säljer eller löser in sin andel. Därför bör skillnader i röstvärde kunna vara avsevärt större i ett investeringsbolag än i ett aktiebolag. Någon begränsning, liknande den som finns i aktiebolagslagen, för hur stor

skillnaden i röstvärde får vara bör därför inte finnas för investeringsbolag. Den som vill starta ett investeringsbolag bör ha möjlighet att styra bolaget genom ett aktieägande – t.ex. genom att inneha röststarka aktier – i stället för att utses till extern förvaltare. En lösning med olika röststarka aktier underlättar också ägarprövningen i självförvaltande investeringsbolag (se avsnitt 6.25). Genom att från början säkerställa att kontrollen av bolaget, genom särskilt röststarka aktier, tillkomer den som startar fonden, t.ex. en bank, ett värdepappersbolag eller ett fondbolag, kommer ägarprövningen att avse just den ägaren och inte av en tillfällighet råka träffa andra aktieägare.

Utredningen har i avsnitt 11.5 föreslagit att det i en värdepappersfond ska vara möjligt att ha särskilda andelsklasser för vissa distributionskanaler och att en andelsklass ska kunna vara förenad med särskilda villkor för valutasäkring. Dessa möjligheter bör gälla även för olika aktieslag i ett investeringsbolag.

6.18. Aktiers överlåtbarhet

Förslag: En aktie i ett investeringsbolag ska vara fritt överlåtbar,

utan några inskränkningar.

Aktier i ett aktiebolag kan som huvudregel överlåtas och förvärvas fritt om inte vissa i aktiebolagslagen utpekade förbehåll har tagits in i bolagsordningen. En viktig förutsättning för aktiebolag att attrahera riskkapital är att den som tillskjuter kapital mot aktier i bolaget enkelt kan omsätta aktierna och tillgodogöra sig eventuella värdestegringar. Den fria omsättningen av aktierna leder också till att de kommer att innehas av den som värderar dessa högst och som därmed typiskt sett kan väntas driva verksamheten mest effektivt. Principen anses också vara viktig för skyddet av aktieägarminoriteten. Rätten att fritt överlåta aktier gör det möjligt för minoritetsaktieägare att lämna bolaget vid missnöje med det sätt på vilket majoriteten utövar sin makt i bolaget. De förbehåll som kan tas in i bolagsordningen är samtyckesförbehåll (aktier får överlåtas endast med bolagets samtycke), förköpsförbehåll (aktieägare eller någon annan ska erbjudas att köpa en aktie innan den överlåts till en ny ägare) och hembudsförbehåll (aktieägare eller någon annan ska ha rätt att

lösa en aktie som har övergått till en ny ägare). Dessa undantag från principen om aktiers fria överlåtbarhet har tagits in främst med hänsyn till små och medelstora aktiebolag, där ett strikt upprätthållande av principen kan leda till oönskade konsekvenser. Med hänsyn till att de flesta svenska aktiebolag är en- eller fåmansbolag i vilka oftast ägarna har familjeband eller andra personliga kopplingar till varandra, har det ansetts önskvärt att stipulera undantag från principen om fri överlåtbarhet. Ägarnas engagemang i bolaget är i en- och fåmansbolag ofta avhängigt av att ägarkretsen inte förändras. På samma sätt har ägarna i fåmansägda aktiebolag ofta ett behov av att kunna kontrollera växlingar i ägarkretsen. En sådan ägarkontroll är också viktig för företagets möjligheter att förhindra konkurrenter från att bereda sig affärsmässiga fördelar genom att gå in som ägare i företaget.

Andelar i värdepappersfonder kan också överlåtas. Enligt 4 kap. 14 § lagen om värdepappersfonder ska 31 § lagen (1936:81) om skuldebrev tillämpas i fråga om överlåtelse eller pantsättning av en fondandel, om inte – vilket är ovanligt – lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument är tillämplig.44Bestämmelsen i 31 § skuldebrevslagen rör enkla skuldebrev och innebär att en överlåtelse blir sakrättsligt giltig när gäldenären (för fondandelar: fondbolaget) har underrättats.

Motiven bakom den grundläggande principen om aktiers fria överlåtbarhet och vilka inskränkningar i överlåtbarheten som är tillåtna gör sig inte gällande när det gäller fondandelar. En fondandelsägares möjligheter att tillgodogöra sig eventuella värdestegringar och att lämna fonden vid missnöje är i första hand tillgodosedda genom möjligheten att när som helst kunna lösa in sina andelar. Att fondanddelar är överlåtbara får främst betydelse i speciella situationer, t.ex. vid arv. Detsamma kan antas gälla för aktier i ett investeringsbolag. Liksom andelar i värdepappersfonder bör alltså aktierna vara överlåtbara, men de inskränkningar i överlåtbarheten i form av samtyckes-, förköps- och hembudsförbehåll som kan göras enligt aktiebolagslagen bör inte vara möjliga att göra för aktier i investeringsbolag.

44 Om lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument skulle vara tillämplig, gäller den lagens bestämmelser om rättsverkan av registrering.

6.19. Aktiebok och aktiebrev

Förslag: Investeringsbolaget eller, om förvaltningen sköts av en

extern förvaltare, den externa förvaltaren ska föra ett aktieägarregister, men några aktiebrev ska inte utfärdas.

I ett aktiebolag ska det finnas en aktiebok, där bl.a. aktieägarnas namn och det antal aktier varje aktieägare innehar ska framgå. Det är styrelsen som ansvarar för aktieboken, om bolaget inte är ett avstämningsbolag. I sådana fall förs aktieboken av värdepapperscentralen. I bolag som inte är avstämningsbolag ska en aktieägare föras in i aktieboken, om aktieägaren visar upp ett aktiebrev eller på annat sätt styrker sitt förvärv.45 På begäran av någon som är införd som ägare i aktieboken för ett sådant bolag ska bolaget utfärda ett aktiebrev. För överlåtelser och pantsättning av aktiebrev tillämpas bestämmelserna om löpande skuldebrev i skuldebrevslagen.46

För värdepappersfonder gäller att fondbolaget ska föra eller låta föra ett register över samtliga innehavare av andelar i fonden. Fondbolaget ska visserligen skriftligen bekräfta att andelsägarens innehav har registrerats, men någon motsvarighet till aktiebrev ska inte upprättas. Tidigare gavs andelsbevis ut i form av löpnade skuldebrev. Ett sådant system ansågs dock redan på 1990-talet osmidigt och man övergick till ett system med enbart ett andelsägareregister, som var enklare och billigare.47 Något senare uppkom frågan om registreringen i sig skulle ge upphov till rättsverkningar vid t.ex. överlåtelse och pantsättning, ungefär som är fallet enligt lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. Då konstaterades att ett system där registreringen är avgörande skulle vara det lämpligaste för att ge underlag för handel med fondandelar av likartat slag som den handel som sker exempelvis med noterade aktier. En övergång till ett sådant system skulle dock göra det ofrånkomligt att komplettera lagen om värdepappersfonder med en reglering i fråga om rättsverkningarna av och förfarandet vid registreringar. Särskilt för de mindre fondbolagen ansågs hanteringen dock i flera hänseenden komma att kompliceras på ett sätt som skulle

455 kap. 9 § aktiebolagslagen. 466 kap. 8 § aktiebolagslagen. 47 Se prop. 1989/90:153 s. 41 f.

kunna uppfattas som överflödigt om det inte förekommer någon egentlig handel med fondandelarna. Man valde därför att komplettera lagen om värdepappersfonder med en bestämmelse som hänvisade till reglerna om enkla skuldebrev och som innebär att en överlåtelse eller en pantsättning blir sakrättsligt giltig när fondbolaget har underrättats.48

För aktier i ett investeringsbolag bör regleringen i princip vara densamma som för andelar i värdepappersfonder. Bolaget eller förvaltaren, om förvaltningen sköts av en extern förvaltare, ska föra ett aktieägarregister motsvarande en aktiebok, men några aktiebrev ska inte utfärdas. Liksom för värdepappersfonder ska registret kunna föras av en värdepapperscentral, se 4 kap. 11 § andra stycket lagen om värdepappersfonder.

6.20. Bolagsordning

Förslag: Kraven på bolagsordningen i ett investeringsbolag ska

vara desamma som på bolagsordningen i ett aktiebolag. Bestämmelserna i 3 kap. 1 § 4 och 5 aktiebolagslagen (2005:551), som rör aktiekapitalet, ska dock inte gälla. I stället ska de krav som ställs på en värdepappersfonds fondbestämmelser gälla. Därutöver ska ett investeringsbolag i bolagsordningen ange de undantag från placeringsrestriktionerna och från möjligheten att lösa in aktier som har beviljats av Finansinspektionen.

I UCITS-direktivet är förhållandet mellan prospekt, fondbestämmelser och bolagsordning inte helt lättbegripligt. Detta är troligen en följd av att direktivet är influerat av, och ska kunna tillämpas på, flera olika konstruktioner av fonder i flera olika jurisdiktioner, var och en med sin egen historia. Prospektet – som i Sverige benämns informationsbroschyren – ska innehålla den information som krävs för att investeraren ska kunna göra en välgrundad bedömning av den föreslagna placeringen och särskilt av den risk som är förenad med den.49 Mer specifikt ska prospektet innehålla den information som räknas upp i modul A i bilaga 1 till direktivet. Av prospektet

48 Se prop. 1995/96:50 s. 123 ff. 49 Artikel 69.1 UCITS-direktivet.

ska t.ex. framgå vilka tillgångar fonden placerar i och hur värderingen samt köp och inlösen går till. Fondbestämmelserna, eller i fråga om investeringsbolag, bolagsordningen, ska utgöra en integrerad del av prospektet.50Någon närmare reglering av fondbestämmelsernas eller bolagsordningens innehåll finns dock inte i direktivet. I svensk rätt ställs krav på att varje värdepappersfond ska ha fondbestämmelser, som ska godkännas av Finansinspektionen, och av vilka ska framgå bl.a. fondens placeringsinriktning samt hur värderingen och köp och inlösen går till.51 Flera av de informationskomponenter som ska finnas i svenska fondbestämmelser är sådant som ska finnas i prospektet enligt UCITS-direktivet, och den svenska motsvarigheten till prospektet – informationsbroschyren – ska bl.a. innehålla fondbestämmelserna. Det har därför inte spelat så stor roll om ett informationskrav, härrörande från UCITS-direktivet, i svensk rätt har kopplats till fondbestämmelserna eller informationsbroschyren; informationen kommer ändå alltid att finnas i informationsbroschyren. Antagligen ska man se det så att fondbestämmelserna konstituerar själva fonden och utgör motsvarigheten till ett aktiebolags bolagsordning.

Ett aktiebolag ska ha en bolagsordning vars innehåll regleras främst i 3 kap.13 §§aktiebolagslagen men även på andra platser i lagen. Om det t.ex. finns olika aktieslag ska detta enligt 4 kap. 2 § anges i bolagsordningen. I några avseenden ställs krav motsvarande de krav som ställs på fondbestämmelserna, t.ex. att bolagsordningen ska ange bolagets firma (jfr fondens namn) och bolagets räkenskapsår (jfr fondens räkenskapsår). För att, i enlighet med de utgångspunkter för regleringen som har angetts ovan, i mesta möjliga mån dra nytta av den reglering som redan finns bör bestämmelserna om investeringsbolags bolagsordning utgå från vad som gäller för aktiebolag (3 kap. 1 § 4 och 5, som rör aktiekapitalet, måste dock justeras för investeringsbolagens del) och kompletteras med de krav som ställs på en värdepappersfonds fondbestämmelser. Därutöver ska det för varje investeringsbolag finnas en informationsbroschyr, på vilken samma krav bör ställas som på en informationsbroschyr för en värdepappersfond.

50 Artikel 71.1 UCITS-direktivet. 51 Se 4 kap. 8 § lagen om värdepappersfonder.

I avsnitt 6.11 har konstaterats att ett investeringsbolag har till enda syfte att företa kollektiva investeringar i finansiella tillgångar och förvalta dessa i enlighet med bestämmelserna i 5 kap. eller 5 a kap. lagen om värdepappersfonder. Detta behöver dock inte framgå av bolagsordningen, men det ska inte heller vara möjligt att där ange något annat föremål för bolagets verksamhet (jfr 3 kap. 1 § 3 aktiebolagslagen).

Investeringsbolag som har beviljats undantag från placeringsrestriktioner och som – om de enbart vänder sig till professionella investerare – kan ha begränsat möjligheten att lösa in aktier, ska ange detta i sin bolagsordning.

6.21. Informationsregler

Förslag: Kraven på faktablad samt årsberättelse och halvårs-

redogörelse i lagen (2004:46) om värdepappersfonder ska gälla även för investeringsbolag. I den nya lagen tas bestämmelser in om innehållet i investeringsbolagens prospekt (informationsbroschyr) som motsvarar UCITS-direktivets krav. Investeringsbolag som enligt sin bolagsordning enbart vänder sig till professionella investerare ska dock vara undantagna från flertalet av dessa krav.

I UCITS-direktivet ställs krav på information till andelsägarna. Som nämnts i det föregående ska det finnas ett prospekt (informationsbroschyr), men också en årsrapport för varje räkenskapsår och en halvårsrapport (benämnt årsberättelse respektive halvårsredogörelse i svensk rätt). En investerare ska, på begäran få prospektet och de senaste års- och halvårsrapporterna. Därutöver ska det finnas en handling med basfakta för investerare (benämnt faktablad i svensk rätt) som ska tillhandahållas i god tid innan en investerare tecknar sig för andelar i fonden. Dessa krav gäller enligt direktivet oavsett om fonden ifråga är en kontraktuell fond, såsom svenska värdepappersfonder, eller en associationsrättslig fond, såsom ett investeringsbolag.

I svensk rätt återfinns kraven på informationsbroschyr, faktablad samt hel- och halvårsrapporter i lagen om värdepappersfonder. Samma krav bör gälla även för investeringsbolag. För investeringsbolag

finns dock i UCITS-direktivet särskilda regler för vilken information som ska finnas i prospektet, vilka skiljer sig från vad som gäller kontraktuella fonder, se Modul A i Bilaga 1 till direktivet. I denna del måste därför särskilda regler som motsvarar UCITS-direktivets krav tas in i den nya lagen. Om ett fondbolag förvaltar bolaget är det fondbolaget som ansvarar för informationen, i annat fall investeringsbolaget självt. Bestämmelserna om årsberättelse och halvårsredogörelse ska gälla i stället för årsredovisningslagens (1995:1554) bestämmelser.

Investeringsbolag som enligt sin bolagsordning enbart vänder sig till professionella investerare bör dock, liksom specialfonder med motsvarande begränsning, vara undantagna från flertalet av dessa krav. Detta undantag bör gälla de informationskrav av konsumentskyddskaraktär som i svensk rätt gäller för AIF:er som är specialfonder, dvs. kraven på informationsbroschyr, faktablad, halvårsredogörelse och kostnadsinformation på individnivå (se avsnitt 8.5).

6.22. Placeringsrestriktioner

Förslag: Placeringsbestämmelserna i 5 kap. lagen (2004:46) om

värdepappersfonder, med möjlighet till undantag motsvarande 12 kap. 13 § lagen (2013:561) om alternativa investeringsfonder, ska vara tillämpliga på investeringsbolag.

UCITS-direktivets placeringsbestämmelser (artiklarna 49–57) gäller oavsett om en fond är kontraktsrättslig eller associationsrättslig. Bestämmelserna begränsar vilka slags tillgångar en fond får placera i. I korthet kan placeringar ske endast i likvida finansiella instrument och medel på konto i kreditinstitut. Bestämmelserna ställer också krav på riskspridning. En fond får t.ex. inte placera för stor andel av fondens värde i finansiella instrument utgivna av en och samma emittent. Vidare är fondens möjligheter att låna pengar och ingå derivatkontrakt begränsade. Bestämmelserna har i svensk rätt genomförts framför allt i 5 kap. lagen om värdepappersfonder.

En av utredningens utgångspunkter är att investeringsbolag enbart ska få placera medlen i enlighet med UCITS-direktivets placeringsregler eller kunna beviljas samma undantag som gäller specialfonder. Det innebär att placeringsbestämmelserna i 5 kap. lagen om

värdepappersfonder, och en möjlighet till undantag motsvarande 12 kap. 13 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, också bör vara tillämpliga på alla investeringsbolag.

6.23. Förvaringsinstitut

Förslag: Kraven på att ha ett förvaringsinstitut samt förvarings-

institutets uppgifter och ansvar ska vara desamma för investeringsbolag som för värdepappersfonder och specialfonder.

Huvudregeln i UCITS-direktivet är att även tillgångarna i ett investeringsbolag ska förvaras av ett förvaringsinstitut. Enligt artikel 32.4 och 32.5 får dock medlemsstaterna bestämma att investeringsbolag som hör hemma i den staten och som utbjuder sina andelar på en eller flera fondbörser under vissa förutsättningar inte ska vara skyldiga att ha förvaringsinstitut.52En sådan ordning skulle dock innebära ett avvikande kundskydd för sådana investeringsbolag, vilket i sig skulle kräva överväganden som inte ryms inom denna utrednings tidsramar. Utredningen förslår därför att samma regler om förvaringsinstitut som gäller för värdepappersfonder och specialfonder också ska gälla alla investeringsbolag.

6.24. Fusion och delning

Förslag: Reglerna om fusion och delning i lagen (2004:46) om

värdepappersfonder ska – med de justeringar som krävs – vara tillämpliga på fusion och delning av investeringsbolag.

I 23 kap. aktiebolagslagen finns bestämmelser om fusion av aktiebolag. Regleringen är omfattande och innebär i huvuddrag att ett aktiebolag (det överlåtande bolaget) går upp i ett annat aktiebolag (det övertagande bolaget). Före en fusion ska det upprättas en fusionsplan som ska granskas av bolagets revisorer samt registreras,

52 Förutsättningarna skiljer sig åt mellan artiklarna 32.4 och 32.5 bl.a. vad gäller hur stor del av andelarna som ska vara börshandlade och vilken notering det är fråga om. Dessa skillnader är dock inte av intresse i detta sammanhang.

kungöras och under viss tid hållas tillgänglig för aktieägarna. När planen godkänts, ska bolaget ansöka om tillstånd att genomföra den. Tillstånd lämnas av Bolagsverket efter det att verket kallat det överlåtande (och i vissa fall även det övertagande) bolagets borgenärer. Skyddet för borgenärerna tillgodoses primärt genom tillståndsförfarandet. Normalt beviljar Bolagsverket ansökan om den inte bestrids. För det fall den bestrids ska verket överlämna ärendet till tingsrätten för prövning. Lämnas tillstånd ska det övertagande bolaget anmäla detta tillsammans med nödvändiga följdbeslut för registrering. Fusionen fullbordas i och med registreringen.

Aktiebolagslagens regler (som i stora delar är genomförandet av EU-direktiv på bolagsrättens område) påminner en hel del om UCITS-direktivets regler om gränsöverskridande fusioner mellan fonder. De senare reglerna har genomförts i 8 kap. lagen om värdepappersfonder. Vid genomförandet gjordes bedömningen att i princip de regler, som enligt UCITS-direktivet ska gälla gränsöverskridande fusioner, också borde gälla för inhemska fusioner. Det ansågs inte rimligt att ha två parallella system med i vissa avseenden mer restriktiva bestämmelser för inhemska fusioner.53

För fusioner mellan investeringsbolag inställer sig ett liknande problem. Det skulle i och för sig vara möjligt att genomföra direktivets bestämmelser för gränsöverskridande fusioner och tillämpa aktiebolagslagens fusionsregler för inhemska fusioner. Men liksom för värdepappersfonder är det inte rimligt att ha två parallella system. De fusionsregler som i dag gäller för värdepappersfonder bör, i stället för aktiebolagslagens regler, tillämpas även på investeringsbolag, med de justeringar som krävs.

Det är enligt 8 kap. 25 § lagen om värdepappersfonder möjligt att dela en värdepappersfond, och utredningen föreslår vissa förändringar av reglerna om delning, se avsnitt 11.1. På detta område finns dock inga krav i UCITS-direktivet. Man skulle därför kunna tänka sig att tillämpa reglerna om delning av aktiebolag i 24 kap. aktiebolagslagen på investeringsbolagen. Kundskyddsregler och processer för delning av ett investeringsbolag bör dock inte skilja sig från vad som gäller värdepappersfonder, och när nu reglerna om delning för värdepappersfonder föreslås utformas som en spegel-

53Prop. 2010/11:135 s. 197 ff.

bild av reglerna om fusioner lämpar sig dessa regler bättre för investeringsbolagens del.

6.25. Tillstånd

Förslag: För att få driva verksamhet som investeringsbolag ska

krävas tillstånd från Finansinspektionen. Samtliga investeringsbolag ska ha en bolagordning som uppfyller samma krav som fondbestämmelserna för en värdepappersfond. För ett självförvaltande investeringsbolag ska därutöver krävas

1. att bolaget har ett startkapital på minst 300 000 euro,

2. att det finns en verksamhetsplan som beskriver bolagets orga-

nisationsstruktur,

3. att de personer som ingår i bolagets ledning har tillräcklig

erfarenhet och är lämpliga för sitt uppdrag, och

4. att bolaget inte har nära förbindelser med andra personer som

skulle hindra Finansinspektionen från att utöva tillsyn.

Ett investeringsbolag ska inte kunna få tillstånd att bedriva sidoverksamhet.

Enligt artikel 27 i UCITS-direktivet ska ett investeringsbolag ha tillstånd från den behöriga myndigheten (Finansinspektionen) och ha sitt säte i hemmedlemsstaten. Förutsättningarna för att få tillstånd skiljer sig åt beroende på om investeringsbolaget har utsett ett förvaltningsbolag/fondbolag eller inte. Om investeringsbolaget har utsett ett förvaltningsbolag/fondbolag ställs inga andra krav än dem som ställs på fondföretag i allmänhet, dvs. investeringsbolaget kan få tillstånd under samma förutsättningar som en värdepappersfond. På ett självförvaltande investeringsbolag ställs i stort sett samma krav som på ett fondbolag. Bolaget ska ha ett startkapital på minst 300 000 euro,54det ska finnas en verksamhetsplan som beskriver bolagets organisationsstruktur, de personer som ingår i bolagets ledning ska ha tillräcklig erfarenhet och vara lämpliga för sitt uppdrag

54 Artikel 29.1 första stycket i UCITS-direktivet.

och bolaget ska inte ha nära förbindelser med andra personer som skulle hindra den behöriga myndigheten att utöva tillsyn.55

Tillståndsförfarandet i svensk rätt är utformat så att Finansinspektionen, enligt 4 kap. 9 § lagen om värdepappersfonder, godkänner fondbestämmelserna som ska vara utformade enligt kraven i 4 kap. 8 § samma lag. Som nämnts bör ett investeringsbolags rättskapacitet – möjligheten att förvärva rättigheter och åta sig skyldigheter – knytas till att bolaget får tillstånd från Finansinspektionen. Det bör därför vara fråga om ett uttalat tillståndsförfarande och inte någon motsvarighet till inspektionens godkännande av fondbestämmelserna för en värdepappersfond. För ett självförvaltande investeringsbolag bör, förutom en bolagsordning som uppfyller de krav som angetts i avsnitt 6.20, också krävas att bolaget uppfyller kraven avseende startkapital, verksamhetsplan och bolagets ledning m.m. för att tillstånd ska ges. För ett investeringsbolag som har utsett en förvaltare bör förutsättningarna för tillstånd vara desamma som för att inspektionen ska godkänna fondbestämmelserna för en värdepappersfond. Liksom för värdepappersfonder ska även ändringar i bolagsordningen godkännas av Finansinspektionen. Därutöver ska förändringar i ledningen i ett självförvaltande investeringsbolag anmälas till inspektionen.

Tillståndet för ett investeringsbolag innebär enbart ett tillstånd att med kapitaltillskott från allmänheten göra kollektiva investeringar i finansiella tillgångar och förvalta dessa i enlighet med placeringsbestämmelserna i lagen om värdepappersfonder (med möjlighet till undantag motsvarande de undantag som en specialfond kan få). Ett investeringsbolag är, även om det är självförvaltande, att betrakta som en fond. Det bör därför inte vara möjligt för ett investeringsbolag att bedriva någon annan verksamhet än just att vara fond. Ett investeringsbolag bör inte, som ett fondbolag, kunna bedriva t.ex. diskretionär portföljförvaltning. Det framgår av artikel 6.3 i UCITSdirektivet att möjligheten att bevilja tillstånd för sådana sidoverksamheter är begränsad till ”förvaltningsbolag”, dvs. motsvarigheten till fondbolag.

55 Artikel 29.1 andra stycket i UCITS-direktivet.

6.26. Ägarprövning

Förslag: Bestämmelser om ägarprövning, motsvarande dem som

gäller för fondbolag, ska gälla för självförvaltande investeringsbolag med den skillnaden att bedömningen av vad som utgör ett kvalificerat innehav enbart ska utgå från röstandelen, inte kapitalet.

För företag inom finanssektorn gäller sedan många år att inte bara lämpligheten och kompetensen hos företagets ledning, utan också lämpligheten hos större ägare ska prövas. Prövningen ska ske dels när företaget får tillstånd och dels vid ägarförändringar. År 2009 genomfördes en rad förändringar i de svenska ägarprövningsreglerna för kreditinstitut, försäkringsbolag, värdepappersbolag, börser m.fl. till följd av EU:s s.k. förvärvsdirektiv,56 se prop. 2008/09:155. Motsvarande förändringar genomfördes något år senare för fondbolagens del, se prop. 2010/11:135 s. 224 ff.

Reglerna för ägarprövning är således i dag i stort sett identiska för kreditinstitut, försäkringsbolag, värdepappersbolag och fondbolag. Sammanfattningsvis innebär regleringen att större ägares lämplighet ska prövas i samband med att företaget söker tillstånd. Att ägare med ett kvalificerat innehav är lämpliga är en av förutsättningarna för att företaget ska få tillstånd. De kriterier som avgör om en ägare kan betraktas som lämplig är anseende och kapitalstyrka, att ägaren inte kommer att motverka att verksamheten bedrivs i enlighet med lagen och att förvärvet/ägandet inte har samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism. För en närmare beskrivning av de olika kriterierna se prop. 2008/09:155 s. 87 ff. Förutom vid tillståndprövningen ska ägares lämplighet också prövas vid ägarförändringar, dels om någon som inte tidigare har haft ett kvalificerat innehav (tio procent av kapitalet eller rösterna) men får det, och dels om någon som har ett kvalificerat innehav ökar sitt innehav i större omfattning (t.ex. om ägarandelen stiger från 10 till 20 procent). Detta innebär också att en blivande ägare – och även bolaget självt

56 Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG av den 5 september 2007 om ändring av direktiv 92/49/EEG och direktiven 2002/83/EG, 2004/39/EG, 2005/68/EG och 2006/48/EG vad gäller förfaranderegler och utvärderingskriterier för bedömning av förvärv och ökning av innehav inom finanssektorn.

– är skyldig att anmäla ägarförändringar till Finansinspektionen, och en blivande ägare av ett kvalificerat innehav måste söka tillstånd för sitt förvärv. Om en ägare inte bedöms vara lämplig kan Finansinspektionen vidta olika åtgärder, t.ex. förbjuda att ägaren företräder sina aktier vid stämman.

För investeringsbolag som förvaltas av en extern förvaltare är reglerna om ägarprövning inte relevanta. Förvaltningsverksamheten sköts i dessa fall av ett företag där lämpligheten av både ledning och ägare har prövats enligt fondlagstiftningen, och investeringsbolagets aktieägare motsvarar andelsägarna i en värdepappersfond eller en specialfond. I ett självförvaltande investeringsbolag däremot hanteras förvaltningsverksamheten internt inom bolaget. I jämförelse med värdepappersfonder är ett självförvaltande investeringsbolag att jämställa med att en värdepappersfond och ett fondbolag skulle vara en och samma enhet. Ägare med ett kvalificerat innehav kan styra bolaget bl.a. genom beslut på bolagsstämman, genom val av styrelse och genom ägardirektiv. Samma skäl som föranlett ägarprövning i fondbolag gör sig alltså gällande för ett självförvaltande investeringsbolag. För sådana investeringsbolag bör därför införas regler om ägarprövning som motsvarar vad som gäller för fondbolag. I fråga om vad som ska anses vara ett kvalificerat innehav bör dock en åtskillnad göras mellan självförvaltande investeringsbolag och fondbolag. För fondbolag är, enligt 1 kap. 1 a § lagen om värdepappersfonder, tio procent eller mer av kapitalet eller rösterna att betrakta som ett kvalificerat innehav. För ett investeringsbolag är andelen av kapitalet inte en lämplig faktor för att avgöra vad som är ett kvalificerat innehav. Som nämnts ska aktierna i ett investeringsbolag alltid vara lika stora (se avsnitt 6.17). Samtidigt ska aktierna kunna ha olika röstvärde, och någon begränsning i skillnaderna i röstvärde, t.ex. som i aktiebolagslagen, ska inte finnas. Det innebär att om andelen av kapitalet var avgörande skulle någon mer eller mindre av en tillfällighet kunna komma att betraktas som kvalificerad ägare och behöva genomgå en ägarprövning, trots att denne inte har något reellt inflytande över investeringsbolaget. En sådan situation skulle kunna uppstå om den som startat investeringsbolaget innehar aktier med ett mycket högt röstvärde och den förste investerarens aktieteckning innebär att denne tecknar sig för mer än tio procent av kapitalet. Då skulle både den som startat investeringsbolaget och den förste investeraren behöva genomgå ägar-

prövning. För att undvika sådana situationer bör bedömningen av vad som utgör ett kvalificerat innehav enbart utgå från andelen av rösterna, dvs. den som har tio procent eller mer av rösterna i ett självförvaltande investeringsbolag ska anses ha ett kvalificerat innehav. I övrigt bör reglerna – dvs. kriterierna för att anses lämplig och anmälnings- och tillståndsförfarandena samt Finansinspektionens tillsyns- och sanktionsverktyg – vara desamma för självförvaltande investeringsbolag som för fondbolag.

6.27. Matarfonder och mottagarfonder

Förslag: Bestämmelserna i 5 a kap. lagen (2004:46) om värde-

pappersfonder om matarfonder och mottagarfonder ska vara tillämpliga på investeringsbolag.

I 5 a kap. lagen om värdepappersfonder finns bestämmelser om matarfonder och mottagarfonder. Bestämmelserna utgör det svenska genomförandet av UCITS-direktivets regler om masterfonder (mottagarfonder) och feederfonder (matarfonder) och innebär i korthet ett undantag från placeringsreglerna i 5 kap. lagen om värdepappersfonder. I en matarfond kan upp till 100 procent, dock minst 85 procent, av fondmedlen placeras i en annan fond, en s.k. mottagarfond. för mottagarfonden gäller dock placeringsreglerna i 5 kap. lagen om värdepappersfonder. Fonderna behöver inte ha hemvist i samma medlemsstat och en utländsk matarfond kallas i lagen om värdepappersfonder för matarfondföretag och en utländsk mottagarfond kallas mottagarfondföretag.

Enligt UCITS-direktivet ska dessa regler gälla samtliga fondföretag, dvs. även investeringsbolag. För att genomföra denna del av UCITS-direktivet för investeringsbolagens del bör det i den föreslagna lagen om investeringsbolag anges att bestämmelserna om matarfonder och mottagarfonder i 5 a kap. lagen om värdepappersfonder ska tillämpas på investeringsbolag.

6.28. Avgiftsuttag

Förslag: I den nya lagen om investeringsbolag tas in bestämmel-

ser om att ett självförvaltande investeringsbolag, – dels i informationsbroschyren/prospektet ska lämna infor-

mation om storleken på och sättet för utbetalning av bolagets ersättningar och täckande av omkostnader, avseende styrelse och personal, förvaringsinstitutet och tredje man, – dels årligen informera varje andelsägare om hur stort belopp

av de totala kostnaderna som hänfört sig till varje andelsägares innehav.

Av informationen ska framgå hur stor del av beloppet som avser förvaltningskostnader och hur stor del som avser kostnader för förvaring av fondens tillgångar.

För värdepappersfonder gäller att det förvaltningsarvode som fondbolaget maximalt får ta ut för förvaltningen av fonden ska framgå av fondbestämmelserna.57Fondbolaget ska också årligen informera varje andelsägare om hur stort belopp av de totala kostnaderna för fonden som hänfört sig till varje andelsägares innehav. Av informationen ska framgå hur stor del av beloppet som avser förvaltningskostnader, inklusive kostnader för förvaring av tillgångarna. I relationen mellan en värdepappersfond och ett fondbolag blir förvaltningskostnaderna en fråga om ersättning från fonden som betalas till fondbolaget. I ett självförvaltande investeringsbolag blir det i stället fråga om en kostnad internt i bolaget. På grund härav är reglerna om informationsgivning rörande kostnader i UCITS-direktivet utformade så att bolaget i prospektet ska lämna information om bolagets ersättningar och täckande av omkostnader, avseende styrelse och personal, förvaringsinstitutet och tredje man.58 Reglerna om informationsgivning rörande ersättningar bör i den föreslagna lagen utformas med UCITS-reglerna som förebild. Därutöver bör, liksom fondbolaget för värdepappersfonder, investeringsbolaget årligen informera varje andelsägare om hur stort belopp av de totala

57 4 kap. 8 § 8 lagen om värdepappersfonder. 58 Se 1.18 i Modul A i bilaga I till UCITS-direktivet.

kostnaderna som hänfört sig till varje andelsägares innehav. I informationen ska anges hur stor del av beloppet som avser förvaltningskostnader och hur stor del som avser kostnader för förvaring av fondens tillgångar.

6.29. Verksamhetsregler

Förslag: De verksamhetsregler som gäller för fondbolag enligt

lagen (2004:46) om värdepappersfonder ska gälla för investeringsbolag. För självförvaltande investeringsbolag ska bolagets ledning ansvara för efterlevnaden av reglerna, medan ansvaret åvilar den externa förvaltaren, om en sådan har utsetts.

Enligt artikel 30 i UCITS-direktivet ska de artiklar i direktivet som rör organisation och uppföranderegler för fondbolag (artiklarna 13– 14 b) även gälla för självförvaltande investeringsbolag. I artikel 13 anges villkoren för delegering (outsourcing). I artikel 14 anges generella sundhetsregler, som att bedriva verksamheten på ett hederligt och rättvist sätt, utnyttja resurser och förfaranden så att verksamheten fungerar väl och undvika intressekonflikter. I artikel 14 a och 14 b regleras ersättningar till ledning och personal. Artiklarna 13 och 14 har för fondbolagens del genomförts genom 2 kap. 17 och 18 §§ samt 4 kap. 4–7 §§ lagen om värdepappersfonder. Artikel 14 a och 14 b har, för fondbolagens del, genomförts genom en ny bestämmelse i lagen om värdepappersfonder och myndighetsföreskrifter (se prop. 2015/16:170 s. 6 f. och 140 f.). Motsvarande regler bör tas in i den nya lagen om investeringsbolag. I lagen om värdepappersfonder finns bland verksamhetsreglerna också bestämmelser om tystnadsplikt och uppgiftsskyldighet (vid förundersökningar). Även dessa regler bör gälla för investeringsbolag för att skapa neutralitet mellan de olika fondtyperna.

När det gäller frågan om delegering (artikel 13 i UCITS-direktivet) är skillnaden mellan självförvaltande och externt förvaltade investeringsbolag av visst intresse. När ett investeringsbolag förvaltas av en extern förvaltare är det inte fråga om delegering, utan den externa förvaltaren är direkt ansvarig för fullgörande av uppdraget i förhållande till Finansinspektionen och andelsägarna, precis på samma sätt som om investeringsbolaget vore en fond som förvaltaren för-

valtar. Om investeringsbolaget förvaltas av styrelsen och den verkställande direktören (självförvaltande investeringsbolag) kan dock förvaltningen eller delar av den delegeras, t.ex. till ett fondbolag. I den situationen är det investeringsbolaget – utöver att se till att villkoren för delegering är uppfyllda – som är ansvarigt för förvaltningen i förhållande till andelsägarna och Finansinspektionen

6.30. Gränsöverskridande verksamhet

Förslag: Avser ett investeringsbolag att marknadsföra aktier i ett

annat land inom EES, ska bolaget underrätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas. Bestämmelser om vilka uppgifter och handlingar som underrättelsen ska innehålla finns i kommissionens förordning (EU) nr 584/2010 av den 1 juli 2010 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG vad gäller den skriftliga anmälans och fondföretagsintygets form och innehåll, elektronisk kommunikation mellan behöriga myndigheter i samband med anmälan, förfaranden för kontroller på plats och utredningar samt informationsutbyte mellan behöriga myndigheter.

Finansinspektionen ska inom tio arbetsdagar från det att en fullständig underrättelse togs emot lämna över den till behörig myndighet i det land där verksamheten ska bedrivas. Tillsammans med underrättelsen ska inspektionen även lämna ett intyg om att investeringsbolaget uppfyller kraven i UCITS-direktivet. Finansinspektionen ska meddela investeringsbolaget när inspektionen lämnar över underrättelsen.

Investeringsbolaget ska offentliggöra de handlingar som lämnats tillsammans med underrättelsen.

Artiklarna 16–21 i UCITS-direktivet som regelerar rätten att etablera filialer och bedriva gränsöverskridande verksamhet gäller förvaltningsbolag, t.ex. svenska fondbolag, men inte investeringsbolag. För investeringsbolagens del gäller dock bestämmelserna om marknadsföring av andelar i andra medlemsstater (artiklarna 91–96 i UCITSdirektivet). Dessa bestämmelser gäller också kontraktuella fonder, som svenska värdepappersfonder. Reglerna innebär att ett fondföretag som avser att marknadsföra andelar i företaget i en annan med-

lemsstat än i sitt hemland ska lämna en skriftlig anmälan till den behöriga myndigheten i hemlandet. Till anmälan ska bifogas fondbestämmelser/bolagsordning, prospekt, faktablad, senaste årsrapport m.m. Närmare bestämmelser om vilka uppgifter och handlingar som anmälan ska innehålla finns i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 584/2010. Den behöriga myndigheten i fondföretagets hemland ska senast tio arbetsdagar efter mottagandet av anmälan överlämna den tillsammans med ett intyg om att fondföretaget uppfyller kraven i UCITS IV-direktivet till den behöriga myndigheten i värdlandet. Den behöriga myndigheten i fondföretagets hemland ska därefter omedelbart underrätta fondföretaget om att handlingarna har överlämnats. Från och med den dagen får fondföretaget tillträde till marknaden i värdlandet. För att få marknadsföra sina andelar i andra medlemsstater krävs att fondföretaget kan göra utbetalningar till andelsägarna, verkställa återköp och inlösen och lämna ut den information som företaget är skyldigt att tillhandahålla. För värdepappersfondernas del har dessa artiklar genomförts genom 2 kap. 15 c § lagen om värdepappersfonder. En motsvarande regel för gränsöverskridande marknadsföring av aktier i investeringsbolag bör tas in i den föreslagna lagen.

Ett investeringsbolag som motsvarar en specialfond är, enligt 1 kap. 2 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, en AIF. För sådana investeringsbolag gäller bestämmelserna om gränsöverskridande i den lagen.

6.31. Likvidation

Förslag: Investeringsbolagets stämma ska kunna besluta om lik-

vidation. Likvidation ska också kunna följa av bestämmelser i bolagsordningen. Bolagsverket ska kunna besluta om likvidation om investeringsbolaget inte på föreskrivet sätt har kommit in med en anmälan till Bolagsverket om sådan behörig styrelse, verkställande direktör, behörig delgivningsmottagare eller revisor som ska finnas enligt aktiebolagslagen (2005:551). Övriga likvidationsgrunder enligt aktiebolagslagen ska inte vara tillämpliga på investeringsbolag. Aktiebolagslagens regler om handläggning av likvidation, utseende av likvidator m.m. bör dock gälla även för investeringsbolag.

Om en extern förvaltare som förvaltar ett investeringsbolag förlorar sitt tillstånd, ska gå i tvångslikvidation, har försatts i konkurs eller beslutar att upphöra med förvaltningen, och investeringsbolaget saknar styrelse, ska Finansinspektionen besluta om likvidation. Detsamma ska gälla självförvaltande investeringsbolag som förlorar sitt tillstånd. Om ett investeringsbolag saknar både andelsägare, skulder och förmögenhet får bolaget, efter Finansinspektionens tillstånd, avvecklas utan inblandning av en likvidator.

Likvidation enligt aktiebolagslagens regler

Enligt aktiebolagslagen kan beslut om bolagets likvidation fattas frivilligt av bolagsstämman eller tvångsvis av bolagsstämman eller Bolagsverket eller allmän domstol.

Vid frivillig likvidation är enligt aktiebolagslagen bolagsstämmans beslutskompetens exklusiv. Varken styrelsen eller den verkställande direktören kan således besluta om likvidation. Bolagsordningen kan dock ställa upp särskilda villkor för likvidation, t.ex. att bolagsstämman ska besluta om likvidation, om detta begärs av en bestämd person, eller på grund av att ett visst villkor uppfylls eller att vissa omständigheter inträffar. Detsamma bör gälla för investeringsbolag.

Enligt aktiebolagslagen kan beslut om tvångslikvidation fattas av Bolagsverket eller av allmän domstol. Bolagsverket ska besluta om likvidation när vissa av aktiebolagslagens krav åsidosätts, bl.a. krav på registrering av styrelse och vid försummelse att inge redovisningshandlingar. Allmän domstol ska fatta ett sådant beslut då likvidationsskyldighet föreligger på grund av en föreskrift i bolagsordningen eller på grund av bolagets kapitalbrist.

Av de fyra obligatoriska likvidationsgrunderna som kan leda till att Bolagsverket beslutar om likvidation är den första att bolaget inte på föreskrivet sätt har kommit in med en anmälan till Bolagsverket om sådan behörig styrelse, verkställande direktör, behörig delgivningsmottagare (för de fall bolaget inte har någon behörig ställföreträdare som är bosatt i Sverige) eller revisor som ska finnas enligt aktiebolagslagen. Denna likvidationsgrund bör gälla även för investeringsbolag.

Nästa grund är att bolaget inte har gett in årsredovisning och revisionsberättelse enligt årsredovisningslagen. För investeringsbolagens del bör dock särskilda regler – motsvarande dem som gäller för värdepappersfonder – gälla i stället för årsredovisningslagen. Denna likvidationsgrund bör därför inte vara tillämplig för investeringsbolag. Om bolaget inte upprättar årsberättelse och halvårsredogörelse kan i stället ingripande från Finansinspektionen komma i fråga (se avsnitt 6.34).

De tredje och fjärde likvidationsgrunderna enligt aktiebolagslagen handlar om bolagets aktiekapital och är relaterade till kraven på ett visst minsta aktiekapital. Inte heller dessa likvidationsgrunder ska vara tillämpliga på investeringsbolag. När det gäller självförvaltande investeringsbolag finns visserligen ett krav på minsta startkapital (300 000 euro) men eventuella brister i det avseendet kan, liksom i fallet med bristande årsberättelse och halvårsredogörelse, hanteras genom inspektionens ingripanden.

Allmän domstol kan enligt aktiebolagslagen besluta om likvidation, om bolaget enligt bolagsordningen är skyldigt att gå i likvidation. Frågan om likvidation tas i sådana fall upp av tingsrätten på anmälan av Bolagsverket eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören eller en aktieägare. Det är bolagsstämman som förfogar över bolagsordningen och som alltså kan besluta att föra in eller ta bort en sådan bestämmelse. Rent principiellt skiljer sig inte denna likvidationsgrund från att bolagsstämman fattar beslut om likvidation och den bör gälla även för investeringsbolag.

En annan situation då allmän domstol kan besluta om likvidation är vid kapitalbrist. Lagen innehåller en mängd regler om den situationen, vilka bl.a. innebär att styrelsen ska upprätta en s.k. kontrollbalansräkning om bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Därefter ska bolagsstämman, och i andra hand, tingsrätten besluta om likvidation. Inte heller denna likvidationsgrund blir aktuell för investeringsbolag, eftersom reglerna om aktiekapitalet är utformade på ett annat sätt än för aktiebolag i allmänhet.

Slutligen kan allmän domstol besluta om likvidation vid s.k. majoritetsmissbruk. En aktieägarminoritet kan få till stånd en tvångslikvidation när majoritetsägaren missbrukar sin ställning. Missbruket ska vara av allvarligt slag. Det förutsätts därvid att särskilda skäl

föreligger, t.ex. att majoritetsmissbruket pågått under lång tid. Minoritetsaktieägarna har då att väcka talan vid allmän domstol, som kan besluta om tvångslikvidation. En situation med majoritetsmissbruk kan endast i undantagsfall tänkas bli aktuell för ett investeringsbolag. I så fall – t.ex. om en majoritet utser en styrelse eller ett förvaltande fondbolag som förfördelar minoriteten – torde även uppförandereglerna, t.ex. kravet på att agera i aktieägarnas intresse, vara åsidosatta. I dessa situationer kan Finansinspektionen ingripa med sanktioner och/eller besluta att avsätta styrelseledamöter och även besluta att ett fondbolag inte får förvalta ett visst investeringsbolag (se avsnitt 6.34). Majoritetsmissbruk behöver därför inte finnas med som likvidationsgrund för investeringsbolagens del.

Likvidation motsvarande reglerna i lagen om värdepappersfonder

I 9 kap. lagen om värdepappersfonder regleras vad som händer om ett fondbolags förvaltning av en värdepappersfond upphör. Att ett fondbolags förvaltning upphör kan ha flera olika orsaker; fondbolagets tillstånd kan återkallas, fondbolaget ska gå i tvångslikvidation eller konkurs, eller fondbolaget kan självt ha bestämt att upphöra med förvaltningen av en fond. I samtliga dessa fall ska som huvudregel förvaltningen av fonden övertas av förvaringsinstitutet.59Förvaringsinstitutet ska försöka överlåta förvaltningen till ett annat fondbolag och, om inte det går, sälja tillgångarna i fonden och skifta ut tillgångarna till andelsägarna. Regleringen har i vissa avseenden likheter med reglerna om ett aktiebolags likvidation, men i stället för en likvidator är det förvaringsinstitutet som träder in.

Om en värdepappersfond saknar både andelsägare och förmögenhet får fondbolaget, enligt 9 kap. 1 § tredje stycket lagen om värdepappersfonder, efter Finansinspektionens tillstånd, avveckla fonden.

Situationer motsvarande dem som regleras i 9 kap. 1 § lagen om värdepappersfonder kan också uppkomma för investeringsbolag. Regleringen bör i dessa fall ansluta till de regler som gäller för värdepappersfonder. Förvaltningen bör dock inte övertas av förvaringsinstitutet. Att förvaringsinstitutet övertar förvaltningen medför en

59 Om fondbolaget självt har bestämt att upphöra med förvaltningen av en fond som saknar både andelsägare och förmögenhet, kan dock fondbolaget självt avveckla fonden efter tillstånd från Finansinspektionen.

rad komplikationer. Enligt artikel 25.1 i UCITS-direktivet kan ett och samma företag inte samtidigt vara förvaltningsbolag (i svensk rätt fondbolag) och förvaringsinstitut. Inte heller ska ett företag kunna vara investeringsbolag samtidigt som företaget är förvaringsinstitut. Den svenska regleringen i lagen om värdepappersfonder innebär i och för sig inte att förvaringsinstitutet när det övertar förvaltningen ”blir” ett fondbolag, men det går inte att komma ifrån att förvaringsinstitutet när det övertar förvaltningen av en värdepappersfond kommer att utföra de uppgifter som normalt åligger ett fondbolag, uppgifter som enligt andra bestämmelser i lagen i viss omfattning ska övervakas och kontrolleras av just förvaringsinstitutet. Det är en sådan sammanblandning av olika funktioner som förbudet i artikel 25.1 i UCITS-direktivet syftar till att undvika. För investeringsbolagens del bör därför en annan lösning övervägas. Enligt utredningens mening lämpar sig det förfarande som redan finns för aktiebolag, där en likvidator utses som träder i styrelsens eller den externa förvaltarens ställe, bättre. Genom att tillämpa dessa regler för investeringsbolagen undviker man en sammanblandning av förvaltarens och förvaringsinstitutets uppgifter även i avvecklingssituationer. Dock bör likvidatorn, i likhet med vad som gäller för värdepappersfonder, först försöka hitta en ny extern förvaltare som kan överta förvaltningen, och först om det inte lyckas bör likvidation av investeringsbolaget inledas.

I de fall investeringsbolaget saknar tillgångar och andelsägare bör det dock gå att avveckla bolaget med ett enklare förfarande, motsvarande det som gäller för sådana fonder enligt 9 kap. 1 § tredje stycket lagen om värdepappersfonder.

6.32. Konkurs

Förslag: För ett investeringsbolag ska de regler som gäller för

ett aktiebolags konkurs tillämpas.

Om ett investeringsbolag går i konkurs skulle det motsvara att en värdepappersfond skulle försättas i konkurs (vilket inte är möjligt). I praktiken torde sannolikheten för detta vara mycket liten. De placeringsrestriktioner som ett investeringsbolag ska följa innebär att det inte ska kunna hända att bolagets skulder överstiger dess till-

gångar. Det är emellertid inte helt uteslutet att en sådan situation skulle kunna uppstå på grund av extrema marknadsförhållanden60eller, kanske något mer sannolikt, på grund av att den som förvaltar bolaget bryter mot placeringsrestriktionerna. Situationen måste därför regleras på något sätt. En svensk värdepappersfond är inte något självständigt rättssubjekt, vilket som sagt medför att den inte kan försättas i konkurs.61 Egendom som ingår i en värdepappersfond får inte heller utmätas.62Liksom för ett investeringsbolag är det dock teoretiskt möjligt att fondens skulder skulle kunna komma att överstiga dess tillgångar, t.ex. på grund av extrema marknadsförhållanden eller för att fondbolaget har brutit mot placeringsrestriktionerna. Eftersom någon konkurs inte är möjlig torde detta innebära att även om fondens skulder, som inte är förfallna till betalning, överstiger dess tillgångar skulle fondandelsägarna kunna lösa in sina fondandelar och få ut de pengar som finns före borgenärerna. Någon återvinning är inte möjlig eftersom konkursreglerna inte är tillämpliga. En motsvarande reglering för investeringsbolag skulle innebära att aktieägarna skulle kunna lösa in sina aktier oavsett hur bolagets balansräkning ser ut utan att borgenärerna skulle kunna begära återvinning. En sådan reglering skulle antagligen motverka ett av syftena med associationsrättsliga fonder, nämligen att underlätta kontakter och avtalsslutande med utländska motparter. För investeringsbolag bör därför i stället gälla det som gäller generellt för aktiebolag avseende konkurs; konkursförvaltaren träder in i stället för det förvaltande fondbolaget eller, vid självförvaltning, bolagets ledning.

I författningar som reglerar insolvens, utmätning och konkurs (t.ex. konkurslagen, utsökningsbalken och förmånsrättslagen) används normalt begrepp som gäldenär för att beteckna den som ska försättas i konkurs eller den som utmätning ska ske hos. Någon ändring i dessa författningar för att de ska kunna tillämpas också på investeringsbolag behövs därför inte.

60 Oavsett hur extrema marknadsförhållanden än är, är detta scenario dock ytterst osannolikt. En värdepappersfond får som mest ta kortfristiga lån motsvarande högst tio procent av fondens värde, och det finns begränsningar i hur stora exponeringarna i derivatinstrument får vara, se 5 kap. 13 och 21 §§ lagen om värdepappersfonder. Teoretiskt skulle dock skulderna/åtagandena komma att överstiga tillgångarna om tillgångarna drastiskt förlorade värde, men skulder och åtaganden enligt derivatkontrakt inte gjorde det. 61 Se prop. 2002/03:150 s. 307. 62 4 kap. 1 § andra stycket lagen om värdepappersfonder.

6.33. Skadestånd

Förslag: Samma skadeståndsregler som gäller för förvaltningen

av värdepappersfonder och AIF:er ska gälla för investeringsbolag.

I 29 kap. aktiebolagslagen finns särskilda skadeståndsbestämmelser som innebär att stiftare, styrelseledamot, verkställande direktör, revisor, särskild granskare och aktieägare, under vissa förutsättningar, kan bli skadeståndsskyldiga gentemot bolaget. För fondbolag och AIF-förvaltare som förvaltar fonder finns regler om skadeståndsskyldighet i 2 kap. 21 § lagen om värdepappersfonder och i 8 kap. 28 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Bestämmelserna innebär i korthet att fondbolaget eller AIF-förvaltaren är skyldig att ersätta en skada som denne har tillfogat fonden genom att överträda lag, andra författningar eller fondens fondbestämmelser. För att regleringen avseende investeringsbolag i så hög utsträckning som möjligt ska motsvara regleringen för värdepappers- och specialfonder bör den senare regleringen – och inte aktiebolagslagens regler – gälla för investeringsbolag.

Om investeringsbolaget förvaltas av en extern förvaltare är det den externa förvaltaren – fondbolaget, förvaltningsbolaget eller AIFförvaltaren – som ansvarar för investeringsbolagets angelägenheter och bör åläggas samma ansvar som i dag åvilar dem vid förvaltning av en fond enligt lagen om värdepappersfonder respektive lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.63 Investeringsbolagets ledning ansvarar i dessa fall för att följa upp den externa förvaltarens arbete, och skadeståndsansvaret blir inskränkt till brister i denna uppföljning. Normalt torde styrelsen i ett externt förvaltat investeringsbolag inte kunna bli skadeståndsskyldig med mindre den externa förvaltaren har gjort sig skyldig till ett skadeståndsgrundande beteende och styrelsen borde ha upptäckt detta. Om investeringsbolaget är självförvaltat ansvarar dock styrelse och verkställande direktör för samtliga åtgärder på samma sätt som en extern förvaltare.

63 Se 2 kap. 21 § lagen om värdepappersfonder och 8 kap. 28 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

6.34. Tillsyn

Förslag: Finansinspektionen ska utöva tillsyn över investerings-

bolagen. Tillsynsbestämmelserna ska utformas med 12 kap. lagen (2004:46) om värdepappersfonder som förebild. För självförvaltande investeringsbolag som har fått undantag från UCITS-reglerna ska därutöver 13 kap. 8 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder tillämpas.

Enligt artikel 97 i UCITS-direktivet ska en behörig myndighet utses för övervakningen av efterlevnaden av de regler som genomför UCITS-direktivet och en liknande bestämmelse finns i artikel 44 i AIFM-direktivet. För värdepappersfonder, specialfonder, fondbolag och AIF-förvaltare har i svensk rätt Finansinspektionen utsetts till behörig myndighet, och inspektionens tillsyn bör således även omfatta investeringsbolagens verksamhet. I artikel 98 i UCITS-direktivet finns bestämmelser om den behöriga myndighetens tillsyn och tillsynsbefogenheter. I svensk rätt har artikeln genomförts genom 10 kap. lagen om värdepappersfonder. Motsvarande bestämmelser bör tas in i lagen om investeringsbolag, så att tillsynen blir i princip densamma oavsett om verksamheten bedrivs i form av ett investeringsbolag eller som en värdepappersfond. Investeringsbolag som beviljas undantag från placeringsregler m.m. kommer att vara AIF:er, och ett självförvaltande investeringsbolag kommer att vara AIF-förvaltare och omfattas av den regleringen. Bestämmelserna om tillsyn av AIF-förvaltare är i svensk rätt utformade med tillsynsbestämmelserna i lagen om värdepappersfonder som förebild, varför den föreslagna regleringen är lämplig även i dessa fall. För AIF-förvaltare finns dock en särskild regel om tillsyn över förvaltarens värderingsfunktion (13 kap. 8 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Den bestämmelsen bör tillämpas även på självförvaltande investeringsbolag som har fått undantag från UCITS-reglerna.

6.35. Ingripanden

Förslag: För ett fondbolag eller en svensk AIF-förvaltare (extern

förvaltare) som förvaltar ett investeringsbolag ska sanktionssystemet vara detsamma som vid förvaltning av en värdepappersfond. Ett ingripande ska riktas mot förvaltaren, men sanktioner ska kunna påföras också dess styrelseledamöter och verkställande direktör, eller deras ersättare, vid överträdelser från företagets sida. De överträdelser som kan föranleda sanktioner mot sådana fysiska personer anges uttryckligen i lagen och ingripande får ske endast om fondbolagets eller AIF-förvaltarens regelöverträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har orsakat överträdelsen.

För självförvaltande investeringsbolag ska ingripanden i form av rättelseförelägganden och förbud mot att verkställa beslut riktas mot investeringsbolaget. Detsamma ska gälla för sanktionerna anmärkning och varning samt för återkallelse av investeringsbolagets tillstånd. När anmärkningen eller varningen förenas med skyldighet att betala en sanktionsavgift ska dock sanktionen åläggas enbart investeringsbolagets styrelseledamöter eller verkställande direktör, eller ersättare för dessa personer. Ett beslut om sanktionsavgift får meddelas sådana personer även utan att det görs en anmärkning eller meddelas en varning. I stället för att återkalla investeringsbolagets tillstånd får Finansinspektionens besluta om att en styrelseledamot (eller hela styrelsen) eller den verkställande direktören i det självförvaltande investeringsbolaget, eller ersättare för någon av dem, inte får vara det. Ett sådant beslut ska gälla under viss tid, lägst tre år och högst tio år, eller för upprepade allvarliga överträdelser, utan tidsgräns. För att sanktioner mot personer i ledningen av ett investeringsbolag ska bli aktuella krävs att personen i fråga av uppsåt eller oaktsamhet har orsakat regelöverträdelsen. Sanktionssystemet för ledningspersoner i självförvaltande investeringsbolag ska i övrigt utformas som det föreslagna sanktionssystemet för fysiska personer i ett fondbolags ledning.

För förvaltningsbolag och utländska AIF-förvaltare med stadgeenligt säte inom EES vilka har tillstånd att förvalta ett investeringsbolag ska gälla bestämmelser om ingripanden mot-

svarande dem som gäller för förvaltningsbolag med tillstånd att förvalta en värdepappersfond.

I lagen införs också bestämmelser om ingripanden mot förvaringsinstitut och mot fysiska personer i ledningen av sådana institut.

Bestämmelserna om ingripanden och sanktioner bör utformas så att de så långt som möjligt överensstämmer med vad som gäller värdepappersfonder och AIF:er. Utgångspunkten är att UCITS-direktivets bestämmelser om sanktioner ska gälla för de investeringsbolag som motsvarar värdepappersfonder och AIFM-direktivets sanktionsregler ska gälla för övriga investeringsbolag. Regleringen av sanktioner ser dock inte likadan ut i de två direktiven. UCITS-direktivets regler är av senare datum och är därför utformade som sanktionsbestämmelserna i andra senare direktiv, t.ex. kapitaltäckningsdirektivet för banker och andra kreditinstitut och MiFID II för värdepappersbolag, börser m.fl. Nämnda direktiv innehåller en överträdelsekatalog som anger vilka överträdelser som ska kunna leda till sanktioner (se artikel 99a i UCITS-direktivet) och klargör vilka typer av sanktioner som ska finnas i medlemsstaterna samt anger minimigränser för sanktionsavgifter (se artikel 99.6 i UCITS-direktivet). Det ställs vidare krav på att fysiska personer som är ansvariga för överträdelser ska kunna åläggas sanktioner (se artikel 99.5 i UCITS-direktivet). Regleringen i AIFM-direktivet är av äldre datum och mer kortfattad. Där anges endast att det ska finnas lämpliga sanktioner för överträdelser, medan den närmare utformningen har överlämnats till medlemsstaterna (se artikel 48 i AIFM-direktivet).

Enligt utredningens mening är det inte lämpligt att laborera med två olika sanktionssystem för investeringsbolagens del, beroende på om de motsvarar värdepappersfonder eller inte. Sanktionssystemet för investeringsbolagens del bör därför utformas med förebild i de ändringar i lagen om värdepappersfonder som har föreslagits i Regeringens proposition En uppdaterad fondlagstiftning (UCITS V)64. En sådan reglering är alltså förenlig med UCITS-direktivets krav och även med miniregleringen i AIFM-direktivet. Det är sannolikt att regleringen i AIFM-direktivet kommer att uppdateras, så att även

64Prop. 2015/16:170.

det direktivets sanktionsregler kommer att likna vad som gäller enligt kapitaltäckningsdirektivet, MiFID II65 och UCITS-direktivet. Även detta talar för att redan nu utforma regleringen på föreslaget sätt.

Det finns dock en avgörande skillnad mellan sanktioner mot ett investeringsbolag och sanktioner mot ett fondbolag som förvaltar en värdepappersfond. Om fondbolaget förlorar sitt tillstånd kan förvaltningen av fonden tas över av ett annat fondbolag, och återkallelsen av tillståndet drabbar inte nödvändigtvis andelsägarna. Om fondbolaget åläggs att betala sanktionsavgifter kommer det att drabba just fondbolaget (i slutänden det bolagets aktieägare) och inte fondandelsägarna. Om däremot ett investeringsbolag förlorar sitt tillstånd eller åläggs att betala sanktionsavgifter drabbar detta investeringsbolagets aktieägare, vilka motsvarar värdepappersfondens andelsägare, genom att investeringsbolaget vid en återkallelse skulle tvingas att upphöra med sin verksamhet eller, vid beslut om sanktionsavgift, betala sanktionsavgiften med aktieägarnas pengar.

Utgångspunkten bör därför vara att sanktioner i normalfallet inte ska riktas mot investeringsbolaget självt utan, vid extern förvaltning, den externa förvaltaren, eller – i fråga om självförvaltande investeringsbolag – mot investeringsbolagets styrelse och verkställande direktör. Från denna huvudregel måste dock vissa undantag göras. I vissa fall måste investeringsbolagets tillstånd kunna återkallas. Det rör sig om de situationer som anges i artikel 29.4 i UCITS-direktivet och artikel 11 i AIFM-direktivet; investeringsbolaget har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter, bolaget har inte inom ett år från det att tillståndet beviljades bedriver verksamhet, bolaget har förklarat sig avstå från tillståndet eller under en sammanhängande tid av minst sex månader inte bedrivit verksamhet. I dessa situationer är det snarare fråga om att korrigera ett fel – tillståndet skulle inte ha beviljats om omständigheterna hade varit kända vid tillståndbeslutet – än ”bestraffning” på grund av en regelöverträdelse. I nämnda artiklar anges även den återkallelsegrunden att företaget allvarligt eller systematiskt har överträtt direktivets bestämmelser. Även om det just i det fallet rör sig om en sanktion för en eller flera regelöverträdelser bör det vara möjligt att återkalla investe-

65 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU.

ringsbolagets tillstånd vid särskilt allvarliga regelöverträdelser. I sådana fall måste en avvägning göras mellan aktieägarnas intressen och vikten av att verksamheten upphör. Det kan t.ex. röra sig om att verksamheten riskerar att skada marknadens integritet genom att användas för marknadsmissbruk eller att förvaltningen sköts så illa att det mest sannolika är att aktieägarna förlorar sitt kapital. I sådana fall kan den bästa lösningen vara att verksamheten upphör. Därutöver förutsätts det i både UCITS-direktivet och AIFM-direktivet att tillståndet ska kunna återkallas i dessa situationer.66

I andra fall – när det handlar om överträdelser av åtminstone de regler som räknas upp i artikel 99a i UCITS-direktivet – bör, som nämnts, huvudregeln vara att sanktioner och andra åtgärder riktas mot den externa förvaltaren eller – i fråga om självförvaltande investeringsbolaget – styrelseledamöter i investeringsbolaget eller dess verkställande direktör (och inte mot investeringsbolaget). När det gäller externa förvaltare bör dessa kunna drabbas av sanktioner under samma förutsättningar som ett fondbolag eller en AIF-förvaltare som förvaltar en värdepappersfond eller en specialfond, dvs. att Finansinspektionen också kan förelägga förvaltaren att begränsa riskerna i verksamheten eller att vidta åtgärder för att komma till rätta med en regelöverträdelse. Inspektionen kan också meddela ett förbud att verkställa ett visst beslut.

Den nya lagen bör således innehålla en bestämmelse motsvarande 12 kap. 1 § lagen om värdepappersfonder respektive 14 kap. 1 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Vidare införs bestämmelser om ingripanden mot förvaringsinstitut och mot fysiska personer i ledningen av en extern förvaltare och sådana institut motsvarande dem som nu gäller för fondbolags och förvaringsinstituts ledningspersoner (12 kap. 1–1 b § lagen om värdepappersfonder, se prop. 2015/16:170 s. 19 f.). Även i fråga om förvaltningsbolag och utländska AIF-förvaltare med stadgeenligt säte inom EES (externa förvaltare), bör det i den nya lagen finnas bestämmelser om ingripanden som, så långt möjligt, överensstämmer med bestämmelserna om ingripanden mot förvaltningsbolag som förvaltar värdepappersfonder (jfr 12 kap. 15–17 §§ lagen om värdepappersfonder).

66 Artikel 29.4 i UCITS-direktivet och artikel 11 i AIFM-direktivet.

För självförvaltande investeringsbolag bör sanktionssystemet i viss mån utformas med förebild i det föreslagna sanktionssystemet för fysiska personer i ett fondbolags ledning (se prop. 2015/16:170 s. 92103, 113116 och 122131). Det sanktionssystemet är i sig utformat som systemet för sanktioner mot styrelse och verkställande direktör i banker (se 15 kap. 1 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse och prop. 2014/15:57 s. 36 ff.). Grundtanken i dessa sanktionssystem är att de fysiska personerna i företagets ledning, under vissa förutsättningar, kan åläggas sanktioner för företagets överträdelser. För att sanktioner ska bli aktuella måste det vara fråga om allvarliga överträdelser från företagets sida, och överträdelserna ska ha berott på ledningspersonens uppsåtliga eller grovt oaktsamma agerande eller underlåtenhet. Dessa kvalificerade förutsättningar har införts för att sanktionssystemets huvudsakliga fokus ligger på företagen. Det är i första hand företagen som ska kunna drabbas av sanktioner; sanktioner mot fysiska personer ska förekomma endast i undantagsfall.

Det går inte att resonera på samma sätt om man för investeringsbolagens del ska ”hoppa över” ledet med sanktioner mot företaget i sig. För självförvaltande investeringsbolag kommer i vissa fall sanktioner mot fysiska personer i ledningen i princip att vara den enda rimliga sanktionsmöjligheten. I dessa fall bör förutsättningarna för sanktioner mot fysiska personer i investeringsbolagets ledning i så stor utsträckning som möjligt motsvara förutsättningarna för sanktioner mot t.ex. fondbolag. Sanktioner bör därför för det första kunna komma i fråga vid samtliga, för investeringsbolag relevanta, överträdelser som anges i artikel 99 a i UCITS-direktivet. När det gäller det subjektiva rekvisitet, som krävs för sanktioner mot fysiska personer, saknas uttrycklig motsvarighet till detta när det gäller sanktioner mot företag som fondbolag och banker. I bestämmelserna är det uttryckt så att företaget kan åläggas sanktioner om det ”har åsidosatt sina skyldigheter” enligt de regler som gäller för verksamheten. Finansinspektionen kan dock underlåta att ingripa om överträdelsen är ”ursäktlig”.67 En sådan konstruktion kan i viss mån sägas tillgodose rätten att försvara sig mot en anklagelse (oskuldspresumtionen). När det gäller sanktioner av straffliknande karaktär mot fysiska personer – som det ju är fråga om i dessa fall – bör det

67 Se 12 kap. 2 § lagen om värdepappersfonder.

dock inte utdömas sanktioner utan att personen i fråga i något avseende har visat uppsåt eller oaktsamhet.68 Mot den bakgrunden bör det uttryckligen framgå av lagen att det krävs oaktsamhet för att en fysisk person ska åläggas sanktioner. Eftersom – till skillnad från vad som gäller för ledningspersoner i banker och fondbolag – sanktionsmöjligheterna inte ska vara begränsade till undantagsfall bör det subjektiva rekvisitet vara oaktsamhet av normalgraden.

De sanktioner som ska kunna komma i fråga är dels skyldighet att betala sanktionsavgift (i eller utan kombination med en anmärkning eller varning), dels ett förbud att under viss tid vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett investeringsbolag, dvs. i huvudsak samma sanktioner som ska kunna bli aktuella för ledningspersoner i ett fondbolag.69Sanktionssystemet bör även i övrigt utformas som det föreslagna sanktionssystemet för fysiska personer i ett fondbolags ledning, bl.a. med en överträdelsekatalog (en uppräkning av vilka regelöverträdelser som ska kunna föranleda ett ingripande), de omständigheter som ska beaktas vid valet av sanktion, sanktionsavgifternas storlek och att sanktioner beslutas genom ett förfarande med sanktionsföreläggande (se prop. 2014/15:57 s. 43– 66, se även prop. 2015/16:170 s. 9298, 113120 och 122131).

I fråga om fondbolag och AIF-förvaltare kan Finansinspektionen, som framgått, ingripa även på andra sätt än genom sanktioner i form av återkallelse av tillstånd och sanktionsavgifter. Inspektionen kan utfärda exempelvis rättelseföreläggande och meddela förbud mot att verkställa beslut. Denna typ av ingripande, som snarare handlar om att komma tillrätta med en pågående överträdelse än att beslut om en sanktion, riktas direkt mot det självförvaltande investeringsbolaget.

6.36. Förhållandet till övrig lagstiftning

6.36.1. Inledning

I avsnitten 6.8 och 6.9 har förhållandet mellan den föreslagna regleringen av investeringsbolagen på den ena sidan och aktiebolagslagen samt lagen om förvaltare av alternaiva investeringsfonder på

68 Se prop. 2014/15:57 s. 42. 69 Se prop. 2015/16:170 s. 113116.

den andra sidan behandlats. Även förhållandet till lagen om värdepappersfonder har behandlats i flera avsnitt. Det återstår att nämna något om förhållandet till övrig lagstiftning där begrepp som ”juridisk person” och ”aktiebolag” förekommer. Först bör dock utredningens utrymme och möjligheter att lämna förslag i dessa delar beskrivas.

Enligt kommittédirektiven ingår inte skattefrågor i utredningens uppdrag.70För att den föreslagna associationsformen investeringsbolag ska kunna bli ett konkurrenskraftigt alternativ till svenska befintliga fonder och utländska motsvarigheter krävs att behandlingen av investeringsbolagen i skattehänseende utreds och att nya regler införs, sannolikt antingen motsvarande vad som gäller för värdepappers- och specialfonder eller motsvarande vad som gäller för aktiebolag. Detta ingår alltså inte i utredningens uppdrag. Även om det hade gjort det hade det troligen krävt arbete och expertis av en omfattning och karaktär som utredningen inte har tillgång till. När nu utredningen inte kan lämna ett komplett förslag, som inkluderar skattefrågor, innebär det att arbetet måste fullföljas i ett senare skede, antingen i regeringskansliet eller i ytterligare en utredning. Mot den bakgrunden har utredningens genomgång av vilka förändringar och anpassningar som krävs i annan lagstiftning gjorts något översiktligt. Om och när nästa steg tas kan det vara lämpligt att återigen gå igenom vilka ändringar som förändrade skatteregler m.m. kan föranleda i annan lagstiftning.

6.36.2. Juridisk person

Ett investeringsbolag är en juridisk person på samma sätt som ett aktiebolag, och kan – liksom ett aktiebolag – rättshandla när bolaget har registrerats. I annan lagstiftning används ofta begrepp som ”juridisk person” eller liknande när man inte vill begränsa regleringen till någon särskilt utpekat rättssubjekt.71Exempel på sådana regler finns i 10 kap. 1 § rättegångsbalken där det anges vilket som är rätt forum för ”bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller

70 Dir 2014:139 s. 6. 71 Vid en sökning i Karnov får man träffar i 438 olika lagar om man söker på ”juridisk person”. Träffarna inkluderar även kommentarer till lagarna, men indikerar att lagen i fråga behandlar juridiska personer generellt, men använder andra begrepp, som t.ex. ”inrättning”, se rättegångsbalken och brottsbalken.

annan sådan inrättning”. Ett annat exempel finns i 2 kap. 3 § brottsbalken, där det förklaras att någon kan dömas för brott enligt svensk lag om brottet begås mot ”svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild inrättning”. Ytterligare exempel finns i 5 kap.1 och 2 §§utsökningsbalken där det stadgas undantag från utmätning för kläder, möbler, bostad m.m., vilka enligt 5 kap. 3 § samma balk inte gäller för ”juridiska personer” (förutom i viss mån dödsbon). Ännu ett exempel är 2730 §§delgivningslagen, där det finns bestämmelser om särskild delgivning med juridiska personer. Slutligen kan nämnas 2 kap. 1 § bokföringslagen som stadgar att ”juridiska personer” är bokföringsskyldiga, om inte annat sägs i bokföringslagen. När annan lagstiftning använder begrepp som juridisk person eller liknande på detta sätt omfattas även investeringsbolag, vilket enligt utredningens mening är korrekt och någon anpassning behöver inte göras.

6.36.3. Aktiebolag

Som framgår av avsnitt 6.8 har utredningen föreslagit att den nya lagen om investeringsbolag utformas så att den uttryckligen anger vilka av aktiebolagslagens regler som ska vara tillämpliga på investeringsbolagen. Avsikten är att den föreslagna lagen på så sätt ska vara tydlig och att det där ska framgå vad som gäller för investeringsbolag. Lagstiftningstekniken har dock den konsekvensen att ingen annan reglering som handlar om aktiebolag automatiskt blir tillämplig på investeringsbolag. I stället måste man i varje enskilt fall ta ställning till om en viss reglering som gäller för aktiebolag också ska gälla för investeringsbolag. Vid en sökning på begreppet ”aktiebolag” i svenska författningar träffar man 200 författningar. Av dessa utgör 73 regeringens förordningar och 17 är skatteförfattningar. Dessa författningar behandlas inte närmare av utredningen. Övriga 110 författningar behandlas i det följande övergripande. Eftersom det i den övervägande delen av fallen inte krävs några ändringar har beskrivningen utformats så att författningar där några ändringar inte behövs beskrivs övergripande och gruppvis. De författningar där ändringar behövs beskrivs därefter var för sig.

Finansiell reglering om tillstånd m.m.

Det finns ett stort antal författningar som rör finansiell verksamhet. En undergrupp är regler om tillståndspliktig verksamhet. Bland dessa författningar kan nämnas lagen om bank- och finansieringsrörelse, lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet, lagen om värdepappersmarknaden, lagen (2010:751) om betaltjänster, försäkringsrörelselagen (2010:2043) och lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter. Begreppet aktiebolag används i dessa författningar för att definiera vilka företagsformer som kan få tillstånd att bedriva viss verksamhet, t.ex. att vara bank och att driva värdepappersrörelse. Till dessa författningar finns författningar som rör årsredovisningar i de tillståndspliktiga företagen (lagen, 1995:1560, om årsredovisning i försäkringsföretag och lagen, 1995:1559, om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag). Ett investeringsbolag ska inte kunna ägna sig åt sådan verksamhet och någon anpassning av dessa författningar behövs inte.

I lagen om värdepappersmarknaden återkommer benämningen aktiebolag när begreppet finansiella instrument definieras. Hänvisningar till denna definition finns i en rad författningar på det finansiella området. Definitionen är dock utformad så att aktier i aktiebolag räknas upp i 1 kap. 4 § som ett exempel på överlåtbara värdepapper som en undergrupp av finansiella instrument. En annan undergrupp finansiella instrument enligt samma paragraf är ”fond-

andelar: andelar i värdepappersfonder, fondföretag, alternativa in-

vesteringsfonder och andra företag för kollektiva investeringar”. Så som denna undergrupp är utformad innefattar den också aktier i investeringsbolag, varför någon ändring inte heller behövs i detta avseende.

En annan undergrupp bland författningarna som rör finansiell verksamhet är författningar som ålägger vissa aktiebolag specifika skyldigheter. Bland dessa kan nämnas lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden, som ålägger publika aktiebolag att i vissa fall offentliggöra ett uppköpserbjudande, lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument, som ålägger listade aktiebolag vissa skyldigheter i förhållande till insynspersoner och handel med egna aktier, lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, som ålägger aktiebolag att upprätta prospekt i vissa fall, samt lagen (2005:405) om

försäkringsförmedling, som ålägger aktiebolag som är försäkringsförmedlare att ha en skriftlig arbetsordning för styrelsen (motsvarande regler finns i lagen, 1996:1006, om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet). Detta är företeelser som inte är relevanta för investeringsbolag och som inte ska omfattas av dessa regler. Någon anpassning behövs alltså inte heller i dessa fall.

Ytterligare en undergrupp finansiell lagstiftning är sådana författningar som rör specifika tillsynsfrågor och hanteringsfrågor för vissa typer av företag, t.ex. lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, lagen (2014:966) om kapitalbuffertar och lagen (2015:1016) om resolution. I dessa författningar används begreppet aktiebolag för att peka ut vissa särskilda företagstyper som bestämmelserna ska tillämpas på. Investeringsbolag ska inte omfattas av dessa regler och någon anpassning behövs inte heller i dessa fall.

Slutligen kan nämnas lagen (2005:377) om marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument, där begreppet aktiebolag nämns i samband med att vissa åtgärder som har samband med ett uppköpserbjudande inte ska utgöra insiderbrott. Inte heller detta är relevant för investeringsbolag.

Sammanfattningsvis behövs inte några ändringar i dessa 18 författningar.

Associationsrättslig reglering

Förutom i aktiebolagslagen och i lagen (2005:552) om införande av aktiebolagslagen, förekommer begreppet aktiebolag i en rad författningar av associationsrättslig karaktär (i vid bemärkelse).

I lagen (2010:879) om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag används begreppet aktiebolag för att definiera en viss annan typ av association, nämligen allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag. Detta är inte relevant för investeringsbolag och någon anpassning behövs inte.

Enligt 6 kap. 5 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska styrelseledamöter och verkställande direktör i en ekonomisk förening anmäla sina innehav av aktier i aktiebolag i samma koncern som föreningen. Vidare finns i samma lag bestämmelser om fusion

mellan en ekonomisk förening och aktiebolag. Motsvarande regler finns i Sparbankslagen (1987:619) och i lagen (1995:1570) om medlemsbanker. Dessa bestämmelser ska inte tillämpas på investeringsbolag och någon anpassning krävs inte.

Årsredovisningslagen (1995:1554) anknyter till bokföringslagen och där särskilt utpekade företag när tillämpningsområdet – dvs. vilka som ska upprätta årsredovisningar enligt lagen – definieras. För investeringsbolag finns särskilda regler om årsredovisning och årsredovisningslagen ska inte tillämpas. Några anpassningar för att åstadkomma detta behövs alltså inte.

I lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag används begreppet aktiebolag i 4 kap. 6 § där det anges att bolagsmännen i ett enkelt bolag i avtal inte får använda ”något av orden “handelsbolag”, “aktiebolag”, “förening” eller “stiftelse””. Det finns emellertid en rad andra benämningar som ett enkelt bolag antagligen inte ska använda, t.ex. bank och fondbolag, som inte räknas upp i lagen. Även om ordet ”investeringsbolag” inte heller ska användas finns inte skäl att lägga till just det begreppet i lagen om handelsbolag och enkla bolag.

Enligt lagen (2004:575) om europabolag kan ett aktiebolag delta i bildandet av ett europabolag. Detta ska inte gälla för investeringsbolag och någon anpassning i den lagen behövs inte.

Enligt 9 § firmalagen (1974:156) får en firma registreras endast om den är ägnad att särskilja innehavarens verksamhet från andras. I andra stycket i samma paragraf finns en bestämmelse om att för det fall det i firman ingår ”sådan beteckning som aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening eller förkortning därav, skall vid bedömningen bortses från denna.” Detta är i och för sig relevant för investeringsbolag, men eftersom uppräkningen av beteckningar som man ska bortse från endast är exempel torde beteckningen investeringsbolag också utan lagändring anses vara en sådan komponent som man ska bortse från vid bedömning av om firman är tillräckligt särskiljande.

Enligt lagen (1998:1593) om trossamfund får ett aktiebolag inte registreras som ett sådant. Det ska inte heller investeringsbolag få göra, men det följer redan av den föreslagna lagen om investeringsbolag, att dessa bolag bara får ägna sig åt kollektiva investeringar. Någon ändring krävs inte heller i lagen om trossamfund.

Sammanfattningsvis behövs inte några ändringar i dessa nio författningar.

Tillståndskrav m.m.

I nästa grupp har utredningen samlat ett stort antal författningar som rör tillståndsplikt eller någon form av tillsyn av privata rättssubjekt utanför finanssektorn.

I lagen (2015:812) om rapportering av betalningar till myndigheter används begreppet aktiebolag för att definiera vilka företag som är rapporteringspliktiga enligt lagen. Lagen rör företag som utvinner vissa naturtillgångar eller avverkar naturskog och är inte relevant för investeringsbolag.

I lagen (2015:812) om identifiering av rapporteringspliktiga konton enligt FATCA-avtalet används begreppet aktiebolag för att definiera en viss kategori amerikanska rättsubjekt. Inte heller detta är aktuellt för ett investeringsbolag.

Taxitrafiklagen (2012:211), där begreppet aktiebolag förekommer, rör juridiska personer med trafiktillstånd enligt den lagen, och i alkohollagen (2010:1622) ska ett för ändamålet särskilt bildat aktiebolag ombesörja detaljhandel av spritdrycker m.m. Enligt lagen (2010:1065) om kollektivtrafik kan en regional kollektivtrafikmyndighet under vissa förutsättningar överlämna befogenheten att ingå avtal om allmän trafik till ett aktiebolag. Inget av detta är aktuellt for investeringsbolag.

Lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar inom den offentliga förvaltningen rör aktiebolag endast om ett offentligt organ har bestämmande inflytande över dem, vilket inte är aktuellt för investeringsbolag. Enligt luftfartslagen (2010:500) kan ett aktiebolag under vissa förutsättningar få tillstånd att bedriva luftfart. Inte heller det är aktuellt för ett investeringsbolag.

6.36.4. Författningar som behöver ändras

Förslag: I 16 kap. 10 a § föräldrabalken (1949:381) görs ett tillägg

om att även investeringsbolag är skyldiga att lämna uppgifter till överförmyndaren.

Investeringsbolag läggs till i uppräkningen av juridiska personer som ska ha ett organisationsnummer i 1 § lagen (1974:174) om identitetsbeteckningar för juridiska personer.

Möjligheten att vidta registreringsåtgärder för annans räkning, enligt 3 kap. 2 § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, utvidgas så att fondbolag och förvaltningsbolag också kan vidta registreringsåtgärder beträffande aktier i investeringsbolag och så att ett självförvaltande investeringsbolag kan vidta samma åtgärder som ett fondbolag.

Värdepappersinstituts skyldighet att i vissa situationer tillhandahålla faktablad enligt 8 kap. 22 a lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden utvidgas till att avse även faktablad för investeringsbolag.

Investeringsbolag läggs till i uppräkningen av verksamheter som omfattas av reglerna om penningtvätt i 1 kap. 2 § lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

Föräldrabalken

Enligt 16 kap. 10 a § föräldrabalken är vissa finansiella företag skyldiga att lämna uppgifter till överförmyndaren. Det kan t.ex. gälla uppgifter om någons tillgångar eller skulder som överförmyndaren behöver i sin granskning av förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet. Skyldigheten att lämna uppgifter gäller fondbolag, avseende t.ex. innehav av fonder som fondbolaget förvaltar, och bör följaktligen också gälla investeringsbolag.

Lagen ( 1974:174 ) om identitetsbeteckningar för juridiska personer m.fl.

I lagen om identitetsbeteckningar för juridiska personer m.fl. anges vilka juridiska personer som ska ha ett organisationsnummer. Investeringsbolag bör ingå bland de juridiska personer som ska ha ett sådant nummer och bör därför läggas till i uppräkningen i 1 §.

Lagen ( 1998:1479 ) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument

I lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument finns regler om hanteringen av avstämningsbolag, dvs. aktiebolag vars bolagsordning innehåller förbehåll om att bolagets aktier ska vara registrerade i ett avstämningsregister (se 1 kap. 10 § aktiebolagslagen). För investeringsbolag ska emellertid dessa regler inte tillämpas; aktier i investeringsbolag bör i stället behandlas på samma sätt som andelar i värdepappersfonder. Att ett fondbolag och ett investeringsbolag kan vara kontoförande institut följer redan av 3 kap. 1 § lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. I 3 kap. 2 § den lagen regleras fondbolags och AIF-förvaltares rätt att vidta registreringsåtgärder för andras räkning – t.ex. göra registreringar på så kallade vp-konton för kunders räkning. Ett fondbolag får enligt den bestämmelsen vidta registreringsåtgärder för annans räkning beträffande fondandelar och bör ges samma möjlighet beträffande aktier i ett investeringsbolag. En AIF-förvaltares rätt att vidta registreringsåtgärder är formulerad så att förvaltaren får vidta registreringsåtgärder ”när det gäller andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar”. Detta omfattar också aktier i investeringsbolag. Slutligen bör bestämmelsen kompletteras så att ett självförvaltande investeringsbolag ska kunna agera på samma sätt som ett fondbolag.

Lagen ( 2007:528 ) om värdepappersmarknaden

Enligt 8 kap. 22 a § lagen om värdepappersmarknaden ska ett värdepappersinstitut som förmedlar eller lämnar råd om fonder tillhandahålla faktabladet för fonden. Denna bestämmelse hänger samman

med bestämmelserna om fondbolags och AIF-förvaltares skyldigheter att tillhandahålla faktablad (se 4 kap. 20 § lagen om värdepappersfonder och 10 kap. 3 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Reglerna i fondlagstiftningen innebär att fondbolaget eller AIF-förvaltaren inte har en skyldighet att tillhandahålla faktablad i de fall då den skyldigheten åvilar ett värdepappersinstitut. Detsamma bör gälla för tillhandahållande av faktablad för investeringsbolag.

Lagen ( 2009:62 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism är enligt 1 kap. 2 § 7 tillämplig på fondverksamhet och bör således också vara tillämplig på investeringsbolag. I uppräkningen av verksamheter i 1 kap. 2 § bör därför läggas till ”verksamhet som investeringsbolag enligt lagen (0000:0000)”.

7. Investeringssparkonto

7.1. Inledning

En ny sparform – investeringssparkonto – infördes den 1 januari 2012.1Reglerna om investeringssparkonto är ett parallellt system till reglerna om konventionell kapitalbeskattning av värdepapper. Tillgångar som förvaras på ett investeringssparkonto schablonbeskattas. Schablonbeskattningen innebär att den enskilde inte beskattas utifrån faktiska inkomster och utgifter på de finansiella instrumenten. I stället beskattas den enskilde för en schablonmässigt beräknad avkastning på tillgångarna. Detta betyder bl.a. att den enskilde inte behöver redovisa varje avyttring av instrumenten som ingår i den schablonbeskattade sparformen. Den enskilde behöver alltså inte beräkna eller hålla reda på sin anskaffningsutgift, vilket ansågs vara en stor förenkling. Ytterligare ett skäl för att införa sparformen var att den dåvarande regleringen medförde en inlåsningseffekt, till nackdel för såväl de enskilda spararna som för konkurrensen på den finansiella marknaden.2

När investeringssparkonto infördes blev det inte möjligt för fondbolag att administrera sådana konton. Ett fondbolag kan få tillstånd att ta emot fondandelar för förvaring enligt 7 kap. 1 § första stycket 1 lagen om värdepappersfonder. Men ett sådant tillstånd gäller enbart fondandelar. Ett fondbolag kan också, enligt samma lagrum, få tillstånd att ta emot medel med redovisningsskyldighet, men bara som ett led i fondbolagets verksamhet i form av diskretionär portföljförvaltning. Det är således inte möjligt för ett fondbolag att få de tillstånd som ansågs krävas för att tillhandahålla investeringssparkonton3; det är fråga om dels tillstånd att ta emot återbetalnings-

1 Se lagen (2011:1268) om investeringssparkonto. 2 Se prop. 2011/12:1 s. 280. 3Prop. 2011/12:1 s. 285.

skyldiga medel från allmänheten och placera medlen på ett inlåningskonto eller ta emot inbetalningarna med redovisningsskyldighet, dels tillstånd att förvara värdepapper för kundens räkning.

7.2. Bör fondbolag få tillhandahålla investeringssparkonton?

Den utformning som reglerna om investeringssparkonto har i dag innebär alltså att sparande i fondandelar kan omfattas av reglerna om schablonbeskattning enbart om ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag har åtagit sig att förvalta fondandelarna, och ett fondbolag kan inte självt erbjuda sina kunder ett sparande med schablonbeskattning.

Reglerna i UCITS-direktivet och lagen om värdepappersfonder är utformade så att ett fondbolag ska kunna tillhandahålla fonder direkt till investerarna utan inblandning av andra företag. Begreppet ”fondverksamhet” innefattar samtliga komponenter som krävs för att marknadsföra fonden, ta emot förfrågningar från kunder, genomföra investerarnas köp och inlösen inklusive avveckling av transaktionen samt förvalta kapitalet och lämna den information och redovisning som investerarna behöver.4 I Sverige kan dock ett fondbolag självständigt bedriva denna verksamhet endast för sådant fondsparande som omfattas av regler om konventionell kapitalbeskattning, inte för sparande med schablonbeskattning. I den delen måste fondbolaget samarbeta med ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag. Det är knappast så att reglerna om investeringssparkonto strider mot UCITS-direktivet, men man kan i vart fall hävda att de går stick i stäv med intentionen att ett fondbolag ska kunna erbjuda investerarna ett fondsparande utan att behöva blanda in andra företag. Redan detta utgör enligt utredningens mening skäl för att fondbolag bör kunna erbjuda schablonbeskattat sparande. Genom att dagens regler tvingar fondbolag som vill erbjuda ett sådant sparande att samarbeta med ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag är fondbolagen konkurrenshämmade. Detta har också påtalats av

4 Se Bilaga II till UCITS-direktivet där de funktioner räknas upp som ingår i fondverksamheten.

Konkurrensverket i två rapporter.5Ett sådant fondbolag är hänvisat till de lösningar och kostnader som kreditinstitutet eller värdepappersbolaget har skapat för att hantera investeringssparkonton, även om fondbolaget skulle kunna åstadkomma en bättre och mer kostnadseffektiv lösning. Därutöver har de stora bankerna – som är de aktörer som står för merparten av dagens investeringssparkonton – fondbolag i koncernen och det kan inte uteslutas att bankerna kan komma att fokusera på att marknadsföra och distribuera de egna fonderna i stället för andra fondbolags fonder. Genom att göra det möjligt för fondbolag att själva hantera investeringssparkonton skulle bolagen inte längre vara hänvisade till att samarbeta och ingå distributionsavtal med kreditinstitut och värdepappersbolag, vilket enligt utredningens mening bättre skulle stämma överens med intentionerna i UCITS-direktivet och skapa konkurrensneutrala villkor för fondbolagen.

Det faktum att fondbolag tillåts föra investeringssparkonton kommer sannolikt att leda till att vissa fondbolag, som i dag distribuerar fondandelar i den schablonbeskattade sfären genom kreditinstitut och värdepappersbolag, i framtiden tillhandahåller egna investeringssparkonton. Det betyder att tillgångar som i dag hålls på investeringssparkonton i kreditinstitut och värdepappersbolag kommer att hållas på investeringssparkonton hos fondbolag. I vissa fall kan även försäljningar av tillgångar på befintliga investeringssparkonton komma att ske, och pengar från försäljningen kan föras över till ett fondbolags investeringssparkonto.

7.3. Investeringssparkonton i begränsad form?

Förslag: Fondbolag ges möjlighet att tillhandahålla investerings-

sparkonton där fondandelar och kontanta medel kan förvaras.

Som konstaterades när reglerna om investeringssparkonton infördes är den verksamhet som ett fondbolag får driva harmoniserad på EU-nivå genom UCITS-direktivet. Ett fondbolag får därför inte driva annan verksamhet än som anges i den uttömmande uppräk-

5 Konkurrensen på den finansiella tjänstemarknaden – inlåning, bolån och fonder, rapport 2013:4, s. 145 f. Den svenska fondmarknaden – en fördjupning, rapport 2015:8, s. 91 f.

ningen som finns i det direktivet. Det är således inte möjligt att utvidga denna för fondbolag, så att de generellet tillåts förvara kunders finansiella instrument eller ta emot medel med redovisningsskyldighet. Om fondbolag ska kunna tillhandahålla investeringssparkonton måste det således bli fråga om investeringssparkonton i inskränkt bemärkelse. På ett investeringssparkonto kan man i dag ha pengar, finansiella instrument som är upptagna till handel på en reglerad marknad eller som handlas på en handelsplattform samt fondandelar. På ett investeringssparkonto som tillhandahålls av ett fondbolag skulle man bara kunna ha fondandelar och pengar; det senare förutsätter att fondbolaget har tillstånd för diskretionär portföljförvaltning och förvaring av kunders medel.

7.3.1. Investeringssparkonto avseende andelar i fonder som fondbolaget förvaltar eller förvarar

Ett fondbolag ska enligt 4 kap. 11 § lagen om värdepappersfonder föra ett register över samtliga innehavare av andelar i fonden. Registret kan även på bolagets uppdrag föras av någon annan än fondbolaget. Fondbolaget ska enligt samma paragraf till varje fondandelsägare skriftligen bekräfta att andelsägarens innehav har registrerats. Regleringen har vissa likheter med den registrering av aktieägares och andra värdepappersinnehavares rättigheter som sker enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument (kontoföringslagen).6Likheterna består i att andelsägarens – liksom aktieägarens – rätt framgår av ett register. En viktig skillnad är dock att för finansiella instrument som kontoförs enligt kontoföringslagen följer enligt lag en rad civilrättsliga konsekvenser av registreringar i systemet.

Reglerna om investeringssparkonton utgår emellertid från att den som tillhandahåller kontot – investeringsföretaget – förvarar tillgångarna på kontot. Fondbolagens andelsägarregister är inte något konto och det är inte så att fondbolaget ”förvarar” fondandelarna. Möjligen kan man tala om ”förvaring” när fondandelarna lämnats till förvaltning enligt 4 kap. 12 § lagen om värdepappersfonder. Men även i detta sammanhang, och generellt när det gäller dematerialise-

6 Om den lagen är tillämplig på andelarna i fonden ska registret föras av en värdepapperscentral.

rade finansiella instrument (finansiella instrument som inte existerar i fysisk form som aktie- eller skuldebrev), är begreppet ”förvaring” missvisande. Att tala om förvaring för tankarna till fysiska objekt som befinner sig på en viss fysisk plats. Något sådant är det dock aldrig fråga om, varken när det gäller fondandelar eller andra finansiella instrument.7 Kontoförda aktier och andra värdepapper existerar endast som registreringar i ett elektroniskt system. Vem som äger värdepapperet, och vem som har eventuella andra rättigheter kopplade till det – t.ex. panträtt – framgår endast av avstämningsregistret.8Enligt kontoföringslagen kan värdepapperen visserligen förvaltas av någon annan än ägaren, men det innebär i sak att förvaltaren har registrerats som förvaltare i avstämningsregistret och att förvaltaren i sin tur ska registrera vem som äger värdepapperet. På samma sätt förhåller det sig med fondandelar. De existerar bara som registreringar i fondandelsägarregistret. Om de har lämnats över till en förvaltare ska denne registreras som förvaltare i registret och förvaltaren ska i sitt eget register ange vem som äger andelarna. I grunden finns det – utöver vissa civilrättsliga olikheter – ingen skillnad mellan ett fondandelsägarregister och ett avstämningsregister, och inte heller mellan en förvaltarregistrering av kontoförda värdepapper och en förvaltarregistrering av fondandelar. Vid utformningen av lagen om investeringsparkonto ansågs det att finansiella instrument som kontoförs enligt kontoföringslagen ”förvaras” på investeringssparkontot. Det innebär att både värdepapper som av ett kontoförande institut har registrerats på ett avstämningskonto9 och värdepapper som har registrerats hos en förvaltare anses ”förvaras” av det kontoförande institutet respektive förvaltaren. Även fondandelar som har förvaltarregisterats enligt 4 kap. 12 § lagen om värdepappersfonder anses kunna ”förvaras” av förvaltaren. Det finns således inget principiellt hinder mot att betrakta ett fondandelsägareregister på

7 Här bortses i det följande från de, i detta sammanhang, sällsynta fall då de finansiella instrumenten existerar i fysisk form. 8 Se 6 kap. kontoföringslagen. 9 Enligt kontoföringslagen är avstämningsregistret ett register över t.ex. alla aktieägare i ett aktiebolag medan avstämningskontot visar en viss persons alla registreringar i avstämningsregister för olika bolag. Man kan likna hela systemet vid ett koordinatsystem med bolag på y-axeln och ägare på x-axeln. Om man betraktar registreringarna i systemet lodrätt så ser man avstämningsregistren för bolagen och betraktar man samma registreringar vågrätt så ser man avstämningskontona för ägarna.

samma sätt som värdepapper som kontoförs enligt kontoföringslagen. En bättre jämförelse är kanske finansiella instrument, t.ex. derivatinstrument, som förvaras i en depå utan att omfattas av kontoföringslagen. I det fallet följer inga rättsverkningar av kontoföringslagen. Men instrumentet anses ändå ”förvaras” i den mening som avses i lagen om investeringssparkonto. Fondbolagets registreringar i fondandelsägarregistret är ”förvaring” i lika hög grad som registreringar av sådana finansiella instrument i depå.

Även om ett fondbolag således kan anses ”förvara” fondandelar genom att föra fondandelsägarregistret är huvudproblemet att ett fondbolags förvaring är begränsad till enbart fondandelar. I förarbetena till lagen om investeringssparkonto framhölls att det ansågs nödvändigt för ett investeringsföretag att kunna tillhandahålla både tjänsten förvaring av finansiella instrument för kunders räkning, utan inskränkning till enbart vissa instrument, och någon av tjänsterna inlåning eller att ta emot medel med redovisningsskyldighet.10Tanken bakom detta är att investeringssparkontot ska kunna fungera som en ram eller ett staket; köp och försäljningar innanför staketet ska inte utlösa någon beskattning, utan tillgångarna i sin helhet schablonbeskattas. Ett investeringssparkonto där det enbart kan finnas fondandelar blir i det perspektivet meningslöst; om fondandelarna löses in kommer fondbolaget att sätta in ersättningen någon annanstans än på investeringssparkontot och hela tanken med en ram runt tillgångarna går förlorad. Dock kan, som nämnts, ett fondbolag få tillstånd att förvara kunders medel med redovisningsskyldighet. Genom att för fondbolagens del låta investeringssparkontot avse dels kundens fondandelar, dels medel på ett sådant konto skulle kundens pengar – pengar för köp av fondandelar och pengar som erhålls vid inlösen – fortfarande förvaras innanför staketet. Problemet med denna lösning är att fondbolaget, enligt dagens regler, inte kan tillhandahålla tjänsten ”ta emot medel med redovisningsskyldighet” på detta sätt. Enligt 7 kap. 1 § lagen om värdepappersfonder får tjänsten ”ta emot medel med redovisningsskyldighet” endast tillhandahållas som ett led i fondbolagets diskretionära förvaltning. Bestämmelsen har tolkats så att tjänsten endast får avse medel som förvaras för kunder i den diskretionära förvaltningen, inte i fondverksamheten. Denna begränsning framgår dock

10 Se prop. 2011/12:1 s. 284 och 285.

inte av UCITS-direktivet. I direktivet anges att ett fondbolag måste ha tillstånd till portföljförvaltning för att kunna få tillstånd till de andra sidotjänsterna.11Direktivet ställer dock inget krav på att tjänsterna endast får tillhandahållas som ett led i portföljförvaltningen. Här är förarbetena till den lagstiftning som genomförde ett annat direktiv – AIFM-direktivet – av intresse. I det direktivet finns i det närmaste identiska artiklar om tillstånd till diskretionär portföljförvaltning och sidotjänster.12 Inte heller i det direktivet ställs krav på att sidotjänsterna endast får tillhandahållas som ett led i den diskretionära portföljförvaltningen. I remissomgången önskade Finansinspektionen att ett sådant krav skulle ställas i den svenska lagen. Regeringen konstaterade dock att ett sådant krav inte följde av direktivet. Som stöd för tolkningen anförde regeringen att vissa sidotillstånd anses ingå i tillståndet för diskretionär portföljförvaltning; utförande av order eller mottagande och vidarebefordran av order inom ramen för ett diskretionärt uppdrag kräver t.ex. inte något särskilt tillstånd utan det får anses ingå i tillståndet för diskretionär portföljförvaltning.13Det skulle med andra ord vara ologiskt att kräva att verksamheter, som redan ingår i verksamheten diskretionär portföljförvaltning, skulle kräva särskilt tillstånd och dessutom endast få utföras som ett led i den diskretionära portföljförvaltningen. En ändring av dagens regler, i linje med tolkningen vid genomförandet av AIFM-direktivet, skulle göra det möjligt för fondbolag med tillstånd till diskretionär portföljförvaltning och tillstånd att ta emot medel med redovisningsskyldighet att föra ett investeringssparkonto som innefattade både fondandelar och kunders medel.

Ett fondbolag med tillstånd att ta emot medel med redovisningsskyldighet bör således få tillhandahålla investeringssparkonto för andelar i de fonder som bolaget förvaltar. Fondbolaget bör även få tillhandahålla investeringssparkonto för andelar i fonder som bolaget distribuerar för ett annat fondbolags räkning. Som regel kommer sådana fondandelar att vara förvaltarregistrerade i fondbolagets namn för kundens räkning (4 kap. 12 § lagen om värdepappersfonder). Det kan här noteras att fondbolag sedan den 1 mars 2016

11 Se artikel 6.3 andra stycket UCITS-direktivet. 12 Artiklarna 6.4 och 6.5 AIFM-direktivet. 13 Se prop. 2012/13:155 s. 281 f.

får vara kontoförande institut enligt kontoföringslagen (3 kap. 2 § första stycket 5 och 6). För detta krävs att fondbolaget har tillstånd att ta emot fondandelar för förvaring enligt 7 kap. 1 § första stycket 1 lagen om värdepappersfonder.

Det går dock inte att komma ifrån att ett investeringssparkonto där kunderna endast kan ha fondandelar och kontanta medel innebär en begränsning i förhållande till ”vanliga” investeringssparkonton. Trots det bör, av de skäl som redogjorts för ovan, en möjlighet för fondbolag att tillhandahålla sådana begränsade investeringssparkonton införas. Det kan tilläggas att investeringsföretag, även om de inte har några legala begränsningar avseende vilka investeringstillgångar de får förvara, i praktiken har möjlighet att erbjuda endast ett begränsat antal tillgångar på kontot. Det är ofta endast de finansiella instrument som investeringsföretaget självt producerar eller säljer som företaget erbjuder inom ett investeringssparkonto. Kunden kan således redan i dag behöva vända sig till flera investeringsföretag för att få tillgång till olika finansiella instrument, och ha flera investeringssparkonton. Fondbolagen bör dock åläggas att tydligt informera sina kunder om de legala begränsningarna, dvs. informera om vilka tillgångar som får förvaras på kontot. För sparare som redan har investeringssparkonton innebär de föreslagna ändringarna ingen förändring.

7.3.2. Begreppet finansiella instrument

I samband med översynen av bestämmelserna om sidotjänster i 7 kap. 1 § lagen om värdepappersfonder har användningen av begreppet ”finansiella instrument” i paragrafens första stycket varit föremål för diskussion i utredningen. I paragrafen används begreppet för att beskriva vad det är för verksamhet fondbolaget får ägna sig åt. Verksamheten ”portföljförvaltning avseende finansiella instrument” är samma verksamhet som ett värdepappersinstitut kan få tillstånd för enligt 2 kap. 1 § 4 lagen om värdepappersmarknaden.14Eftersom det är samma verksamhet har den också beskrivits med samma ordalydelse. Finansiella instrument betyder dock inte exakt detsamma i lagen om värdepappersfonder som i lagen om värde-

14 Se prop. 2006/07:115 s. 310 och 671.

pappersmarknaden. Definitionen av finansiella instrument i 1 kap. 1 § 7 lagen om värdpappersfonder motsvarar den definition av finansiella instrument som användes före genomförandet av MiFID.15Det innebär att definitionen exempelvis inte omfattar samtliga derivatinstrument som omfattas av definitionen av finansiella instrument i 1 kap. 4 § 1 lagen om värdepappersmarknaden. Situationen skulle kunna tolkas så att den portföljförvaltning som ett fondbolag kan ägna sig åt är i viss mån inskränkt i förhållande till den portföljförvaltning som ett värdepappersinstitut kan ägna sig åt. Detta har dock inte varit lagstiftarens avsikt. Av artikel 6.3.a. i UCITS-direktivet framgår att den portföljförvaltning som avses är sådan där det ingår ett eller flera av de instrument som enligt MiFID är finansiella instrument, och av förarbetena till den svenska bestämmelsen framgår att det rör sig om samma portföljförvaltning som ett värdepappersinstitut får ägna sig åt. Att definitionen av finansiella instrument är ”gammal” bör inte hindra att den – när den som i detta fall ingår som ett språkligt led för att beskriva en viss typ av verksamhet – tolkas direktivkonformt och i enlighet med lagstiftarens vilja. Detsamma bör gälla sådan investeringsrådgivning som avses i första stycket 3. Möjligen skulle det vara en fördel att förtydliga detta genom att justera definitionen av finansiella instrument i 1 kap. 1 § 7 lagen om värdpappersfonder. Men eftersom frågan uppkom relativt sent under utredningstiden, och utredningen därför inte har haft möjlighet att gå igenom vilka övriga konsekvenser en sådan ändring skulle kunna få, samt då frågan inte uttryckligen omfattas av utredningens uppdrag lämnas inget sådant förslag.

15 Se prop. 2002/03:150 s. 295.

8. Ändringar och förtydliganden av vissa placeringsbestämmelser

8.1. Inledning

Bestämmelser om hur medel i en värdepappersfond får placeras finns i 5 kap. lagen om värdepappersfonder.1 Placeringsbestämmelserna i lagen kompletteras av myndighetsföreskrifter. En värdepappersfonds medel får placeras i likvida finansiella tillgångar som utgörs av överlåtbara värdepapper, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument och fondandelar samt på konto i kreditinstitut (5 kap. 1 §).

I kommittédirektiven anges att det finns skäl för en översyn av dels bestämmelsen om placeringar av medel i överlåtbara värdepapper (5 kap. 3 §) dels bestämmelsen om placeringar av medel i fondandelar (5 kap. 15 §). Analysen bör göras med utgångspunkt i reglerna i UCITS-direktivet och syfta till att bestämmelserna i lagen blir tydligare.

8.2. Placering i överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument som handlas på en handelsplattform

Förslag: För att tydliggöra att värdepappersfonders medel får pla-

ceras också i överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument som handlas på en multilateral handelsplattform (MTF-plattform) görs ett tillägg i 5 kap. 3 § första stycket lagen (2004:46)

1 Dessa bestämmelser gäller också för specialfonder, om inte Finansinspektionen har tillåtit undantag, se 12 kap. 13 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

om värdepappersfonder. I lagen införs också en definition av en MTF-plattform.

Bakgrund

När det gäller i vilka tillgångar som en värdepappersfond får placera medel, föreskrevs i 1985 års UCITS-direktiv2att det skulle vara ”överlåtbara värdepapper”. Dessa skulle vara officiellt noterade på en fondbörs i en medlemsstat, eller vara föremål för handel på någon annan reglerad marknad i en medlemsstat. Marknadsplatsen skulle fungera fortlöpande och vara erkänd och öppen för allmänheten. Vid handel på en marknadsplats i ett tredjeland gällde (och gäller fortfarande) ett krav på att valet av fondbörs eller annan marknadsplats ska vara godkänt av de behöriga myndigheterna, eller vara reglerat i lag eller i fondbestämmelserna eller i investeringsbolagets bolagsordning. Slutligen tilläts (och tillåts fortfarande) under vissa förutsättningar att medel placeras i onoterade värdepapper.3

Placeringsmöjligheterna utvidgades och preciserades år 2002 genom en ändring av direktivet4. Det ansågs då att investeringsmöjligheterna borde utökas till att omfatta andra, tillräckligt likvida, finansiella instrument än överlåtbara värdepapper. Genom ändringarna medgavs placeringar också i vissa penningsmarknadsinstrument5, derivatinstrument6och fondandelar samt även placeringar på konto i vissa kreditinstitut (artikel 19.1.a–c i 2002 års ändringsdirektiv, därefter ersatt av artikel 50.1.a–c i UCITS IV7). Fondföretagen fick

2 Rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag). 3 Uttrycket ”noterad” har utmönstrats ur lagstiftningen, se prop. 2006/07:115 s. 548 f. Sådana överlåtbara värdepapper som inte är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en handelsplattform, och som omfattas av 5 kap. 5 § lagen om värdepappersfonder, brukar dock fortfarande benämnas ”onoterade” värdepapper. 4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/108/EG av den 21 januari 2002 om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), vad gäller fondföretags investeringar. 5 Definition av penningmarknadsinstrument finns i 1 kap. 1 § 22 lagen om värdepappersfonder. 6 Definition av derivatinstrument finns i 1 kap. 1 § 3 i lagen om värdepappersfonder. 7 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), se även prop. 2002/03:150 s. 196 f.

också möjlighet att avvika från de allmänna riskspridningsreglerna för att kunna följa ett visst index. I syfte att klargöra vilka instrument som är tillåtna som placeringar och att säkerställa en enhetlig tillämpning av UCITS-direktivet har kommissionen därefter antagit det s.k. direktivet om tillåtna tillgångar.8Direktivet har genomförts i huvudsak genom myndighetsföreskrifter (FFFS 2013:9 Värdepappersfonder, se även prop. 2007/08:57 s. 45 f.).

Överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument samt handelsplatskravet

Enligt huvudregeln i 5 kap. 3 § första stycket får således en värdepappersfonds medel placeras i penningmarknadsinstrument som är, eller i överlåtbara värdepapper som är eller inom ett år från emissionen avses bli, (1) upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES, eller (2) föremål för regelbunden handel vid någon annan marknad som är reglerad och öppen för allmänheten.9

Kravet i 5 kap. 3 § på att instrumenten ska vara upptagna till handel på en reglerad marknad, en motsvarande marknad utanför EES, eller föremål för regelbunden handel vid någon annan marknad som är reglerad, anses säkerställa en viss likviditet i fonden, vilket i sin tur är en förutsättning för att andelsägare ska kunna få sina andelar inlösta på begäran. Samtidigt underlättas värderingen av fondandelarna. I syfte att skapa samstämmighet är definitionen av vad som menas med en reglerad marknad knuten till den definition av reglerad marknad som ursprungligen fanns i det s.k. investeringstjänstedirektivet10. Definitionen av reglerad marknad har senare införts i MiFID11, som därefter ersatts av MiFID II12. Be-

8 Kommissionens direktiv 2007/16/EG om genomförande av rådets direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), när det gäller förtydligandet av vissa definitioner. 9 Definition av reglerad marknad och överlåtbart värdepapper finns i 1 kap. 1 § 21 och 26 lagen om värdepappersfonder. 10 Rådets direktiv 93/22/EEG om investeringstjänster inom värdepappersområdet. 11 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG. 12 Europarådets och parlamentets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EU och av direktiv 2011/61/EU.

greppet reglerad marknad avser själva marknadsplatsen. Bara marknadsplatser inom EES som uppfyller övriga krav enligt definitionen kallas reglerade marknader. För en marknadsplats utanför EES (tredjeland) används i stället uttrycket eller ”motsvarande marknad utanför EES”, om den är att jämställa med en reglerad marknad. I den svenska lagstiftningen är definitionen av reglerad marknad införd i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden.13

Överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument som inte handlas på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES är också tillåtna placeringar, om handeln sker på ”någon annan marknad som är reglerad och öppen för allmänheten”. Detta följer av 5 kap. 3 § första stycket 2 lagen om värdepappersfonder. Punkten 2 omfattar marknadsplatser såväl inom som utanför EES. Benämningen ”någon annan marknad som är reglerad” – vilken härrör från UCITS-direktivets formulering ”another regulated market” – klargör att direktivets krav på att marknaden ska vara reglerad gäller, men att det alltså inte är en sådan reglerad marknad som anges i punkten 1 som avses.14 Handel på en handelsplattform eller en s.k. MTF-plattform (i det följande används den senare benämningen, som också används i MiFID och MiFID II)15 har ansetts inte falla in under punkten 2. Som skäl har i förarbetena anförts att en MTF-plattform (handelsplattform) inte är att betrakta som en reglerad marknad enligt MiFID och inte heller är omnämnd i placeringsreglerna i UCITS-direktivet, varför en sådan handelsplats inte borde anses som en sådan marknad som innefattas i punkten 2. I förarbetena påpekades emellertid samtidigt att kommissionens genomförandedirektiv avseende tillämpningen av placeringsreglerna i UCITS-direktiv et16 skulle medföra en översyn av placeringsreglerna inom en då nära framtid.17 Bestämmelser med preciseringar av bl.a. vissa definitioner och vad som avses med tillgångar enligt genomförandedirektivet införlivades dock i svensk lagstiftning främst genom myndighetsföreskrifter och föranledde inga ändringar av 5 kap. 3 § lagen om värdepappersfonder. Med hänvisning till det redovisade

13 Definitionen motsvarar i sak artikel 4.1.14 i MiFID (som betecknas artikel 4.1.21 i MiFID II). 14Prop. 2006/07:115 s 672. 15 Se definition i 1 kap. 5 § 12 lagen om värdepappersmarknaden, jfr artikel 4.1.15 i MiFID (som betecknas artikel 4.1.22 i MiFID II). 16 Kommissionens direktiv 2007/16/EG (se fotnot 2). 17Prop. 2006/07:115 s. 672 f.

förarbetsuttalandet är det enligt Finansinspektionens praxis inte tillåtet att placera en värdepappersfonds medel i överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument som handlas på en MTFplattform.18

I MiFID II görs fortfarande skillnad mellan reglerad marknad och MTF-plattform. Vad som avses med reglerad marknad och MTFplattform är i sak detsamma som tidigare, men reglerna för de båda handelsplatserna har blivit fler och mer detaljerade. Vissa av reglerna finns nu i en direkt tillämplig förordning, MiFIR19. Det har vidare tillkommit en typ av handelsplats, s.k. ”OTF-plattform”.20Definitionerna (i MiFID II) av de olika handelsplatserna är i vissa delar lika, särskilt i fråga om reglerad marknad och MTF-plattform. Detsamma kan sägas om de regler som gäller för dessa båda handelsplatser. En skillnad mellan en reglerad marknad och en MTF-plattform, å ena sidan, och en OTF-plattform, å andra sidan, är att aktier eller aktierelaterade instrument inte kan handlas på den sistnämnda handelsplatsen, utan bara vissa andra typer av finansiella instrument (obligationer, strukturerade finansiella produkter, utsläppsrätter och derivatinstrument). En ytterligare skillnad är att det inte ställs något krav på icke-skönsmässiga regler för handeln på en OTF-plattform.

Sedan tiden för det ovan redovisade förarbetsuttalandet har antalet handelsplatser blivit fler och handeln på dessa – i synnerhet vad gäller MTF-plattformar – har ökat i volym och betydelse. Med MiFID II har också regelverket för handelsplatserna blivit mer omfattande. Handeln på MTF-plattformar är i dag väl etablerad, öppen för allmänheten och har under lång tid stått under behöriga myndigheters tillsyn. Detta är omständigheter som tidigare har anförts som skäl för att handeln på den svenska penningmarknaden (med bl.a. statsskuldväxlar) kunde bedömas vara reglerad på ett sådant sätt att syftet med EU-regelverket var tillgodosett.21Detsamma kan nu anföras i fråga om MTF-plattformar. Vidare tyder Esma:s rikt-

18 FI dnr 07-7473, s. 3. Tillsynsmyndigheten i Luxemburg, Commission de Surveillance du Secteur Financier (CSSF), har däremot klassificerat en MTF-plattform som en marknad som är reglerad och öppen för allmänheten, se CSSF, Annual Report 2007, s. 85. 19 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012. 20 Se artikel 4.1.23 i MiFID II. Med anledning av detta finns förslag till ändrad definition (för handelsplattform) respektive ny definition (för OTF-plattform) i lagen om värdepappersmarknaden, se vidare SOU 2015:2 s. 321 ff. 21Prop. 1989/90:153 s. 62 f.

linjer om börshandlade fonder och andra frågor som rör fondföretag22 på att även Esma anser att placering i tillgångar som handlas på MTF-plattformar är förenligt med UCITS-direktivet.

I bestämmelsen i 5 kap. 3 § första stycket bör därför ett tillägg göras så att det framgår att placeringar av en värdepappersfonds medel får göras i överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument som handlas på en MTF-plattform. När det gäller handel på OTF-plattformar gäller delvis andra förutsättningar. Det är en ny typ av handelsplats som först genom MiFID II har blivit reglerad. Som framgått skiljer sig reglerna i vissa väsentliga delar från vad som gäller för en MTF-plattform (och en reglerad marknad). Det finns med beaktande av detta skäl att under en tid avvakta utvecklingen av denna handel.

Som en följd av den föreslagna ändringen bör det i lagen om värdepappersfonder införas en särskild definition av vad som menas med en MTF-plattform. MiFID II innehåller, som nämnts, en definition av MTF-plattform. Någon motsvarighet finns ännu inte i svensk rätt, men förslag till anpassningar med anledning av direktivet har lämnats av 2013 års värdepappersmarknadsutredning23och bereds i Regeringskansliet. När definitionen av MTF-plattform i MiFID II har införlivats i svensk rätt kan en hänvisning göras till svensk lag, men i avvaktan på detta bör det i lagen om värdepappersfonder hänvisas till definitionen av en MTF-plattform i artikel 4.1.22 i nämnda direktiv.

8.3. Kravet på att ange marknadsplats i fondbestämmelserna eller att den ska vara godkänd av Finansinspektionen

Förslag: Kravet på att i fondbestämmelserna ange den marknad

på vilken de överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument som en värdepappersfonds medel placeras i, eller att placeringar görs i sådana tillgångar på en marknad som är godkänd av Finansinspektionen ska gälla enbart i fråga om marknader utanför

22 ESMA/2014/937. 23SOU 2015:2 s. 321 ff.

EES. Bestämmelsen i 5 kap. 3 § andra stycket lagen (2004:46) om värdepappersfonder ändras så att detta tydligt framgår.

Av 5 kap. 3 § andra stycket lagen om värdepappersfonder framgår att det i fondbestämmelserna ska anges på vilken marknad som instrument handlas och som fondens medel placeras i, alternativt att marknaden ska vara godkänd av Finansinspektionen. Som anges i kommittédirektiven förefaller detta krav inte stämma överens med UCITS-direktivet. Kravet enligt direktivet anges enbart i förhållande till värdepapper och penningmarknadsinstrument som handlas på en fondbörs i ett tredjeland eller någon annan reglerad marknadsplats som finns i ett tredjeland, dvs. marknadsplatser i länder utanför EES (artikel 50.1.c, tidigare betecknad 19.1.c).

Det investerarskydd som kravet är avsett att ge får, i fråga om marknadsplatser inom EES, anses vara tillgodosett genom att handeln måste ske på en reglerad marknad eller en annan marknad som är reglerad. Den svenska bestämmelsen bör därför ändras så att det klargörs att kravet enbart gäller för marknader i ett tredjeland.

8.4. Placering i fondandelar

Förslag: Bestämmelsen i 5 kap. 15 § första stycket lagen (2004:46)

om värdepappersfonder ges en mer direktivnära utformning av vilken tydligare framgår vilka krav som gäller vid placering av en värdepappersfonds medel i fondandelar.

Enligt 5 kap. 15 § första stycket lagen om värdepappersfonder får medel som ingår i en värdepappersfond placeras i andelar i (1) andra värdepappersfonder, (2) i fondföretag inom EES med tillstånd enligt UCITS-direktivet, samt (3) i vissa specialfonder och utländska alternativa investeringsfonder (AIF:er) som uppfyller i paragrafen angivna krav. Därutöver gäller vissa riskspridningsregler och placeringsbegränsningar, exempelvis får placeringar inte göras i matarfonder (15 § andra stycket och 5 a kap. 1 och 3 §§, se även 16 §). Bestämmelsen, som möjliggör dels renodlade fondandelsfonder (även kallade fond-i-fond eller liknande), dels fonder där fondmedlen placeras i såväl fondandelar som i andra finansiella instrument, är ett

genomförande av artikel 19.1.e i dess lydelse enligt ändringsdirektivet från år 200224.

Att placeringar får göras i andelar i andra värdepappersfonder och specialfonder anges uttryckligen i 15 § första stycket. Genom lagrumshänvisningar utpekas även andra fonder i vilka medel får placeras. Det är dels fondföretag som har auktoriserats enligt UCITSdirektivet i sin hemmedlemsstat, dels vissa utländska AIF:er. Vid sidan av de krav som följer av de hänvisade bestämmelserna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder25finns ytterligare förutsättningar angivna (punkterna 3 a–d) som måste vara uppfyllda för att det ska vara fråga om en tillåten tillgång.

Tidigare fanns bestämmelser om specialfonder och utländska icke harmoniserade fondföretags verksamhet i Sverige (dvs. fonder som inte uppfyllde samtliga krav i UCITS-direktivet) i lagen om värdepappersfonder. I samband med att AIFM-direktivet26genomfördes i svensk rätt överfördes dessa bestämmelser, i förekommande fall anpassade enligt direktivet, till lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Som en följd av detta ändrades även de dåvarande hänvisningarna till bestämmelser i lagen om värdepappersfonder till de nu gällande lagrumshänvisningarna. I lagstiftningsärendet anfördes att detta inte innebar någon materiell ändring beträffande vilka svenska och utländska fonder som omfattas av bestämmelsen i 15 § lagen om värdepappersfonder.27

Som framgår av det följande kan det dock ifrågasättas om avsikten, att rättsläget skulle vara oförändrat, besannades. I utredningens direktiv anges att det behövs en översyn av bestämmelsen för att säkerställa att de krav som ställs motsvarar dem som gäller enligt UCITS-direktivet, och att bestämmelsen bör förtydligas för att undvika osäkerhet kring de krav som gäller när medel i en värdepappersfond placeras i fondandelar.

24 Direktiv 2001/108/EG. Se prop. 2002/03:150 s. 212 ff. Artikel 19.1.e motsvarar i princip artikel 50.1.e enligt UCITS-direktivet i dess nuvarande lydelse. 25 Kraven går i princip ut på att dessa ska motsvara en svensk specialfond. 26 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU. 27 Se prop. 2012/13:155 s. 530.

8.4.1. Andelar i värdepappersfonder och fondföretag som är auktoriserade enligt UCITS-direktivet

Av 5 kap. 15 § första stycket 1 och 2 lagen om värdepappersfonder följer således att medel i en värdepappersfond får placeras i andelar i fonder som är auktoriserade enligt UCITS-direktivet. Samtliga bestämmelser om tillstånd, tillsyn, riskspridning och krav på förvaringsinstitut och information etc. gäller då automatiskt även för den fond som medlen placeras i.

Hänvisningen i punkten 1 till ”andra värdepappersfonder” uppfyller kraven i direktivet och föranleder inga oklarheter. När det gäller placeringar av medel i andelar i utländska fonder med tillstånd enligt UCITS-direktivet (punkten 2) kan dock den nuvarande lagtekniska lösningen med en hänvisning till 1 kap. 7 § lagen om värdepappersfonder felaktigt leda till föreställningen att också kraven som anges i den paragrafens andra stycke måste vara uppfyllda. Dessa krav, däribland att vidta nödvändiga åtgärder för att lösa in andelar och göra utbetalningar till andelsägarna, gäller emellertid för gränsöverskridande verksamhet och utgör inte något villkor för att placera medel i en sådan fond (jfr artikel 50.1.e). I stället för en lagrumshänvisning bör uttrycket ”fondföretag som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG” användas. Denna lagtekniska lösning används t.ex. i 2 kap. 12 § lagen om värdepappersfonder.

8.4.2. Andelar i andra fonder än värdepappersfonder och fondföretag som är auktoriserade enligt UCITS-direktivet

Enligt 5 kap. 15 § första stycket 3 lagen om värdepappersfonder får, som angetts ovan, placeringar göras även i andelar i specialfonder och vissa AIF:er, om de uppfyller angivna krav och förutsättningar. Oavsett om dessa fonder är etablerade inom EES eller inte krävs att de är att jämställa med värdepapperfonder eller fondföretag som är auktoriserade enligt UCITS-direktivet. Vad detta innebär framgår av artikel 50.1.e punkterna i–iv (som i huvudsak motsvarar artikel 19 i 2002 års ändringsdirektiv).

För det första krävs att fonden i fråga med kapital från allmänheten gör kollektiva investeringar i sådana likvida finansiella tillgångar

som medel i en värdepappersfond får placeras i samt att fonden tillämpar principen om riskspridning och är öppen för utträde. Med återköp eller inlösen av andelar jämställs sådana åtgärder som säkrar att börsvärdet av fondens andelar inte i någon väsentlig mån avviker från fondandelsvärdet, NAV (se artikel 1.2.a och 1.2.b). För det andra ska fonden som medlen placeras i vara auktoriserad enligt lagstiftning som fastställer att fonden är ”föremål för tillsyn som anses motsvara den tillsyn som fastställs i gemenskapslagstiftningen”, och att det anses tillräckligt säkerställt att samarbete mellan tillsynsmyndigheterna sker (punkten i). För det tredje krävs att det för fonden finns regler som ger andelsägarna ett skydd som är likvärdigt med det som ges andelsägare i en värdepappersfond; särskilt omnämns att reglerna om att tillgångarna i fonden ska hållas avskilda och att reglerna för ut- och inlåning samt blankning ska vara likvärdiga med dem som återfinns i UCITS-direktivet (punkten ii). För det fjärde måste fondens verksamhet rapporteras halvårsvis och årsvis på ett sätt som möjliggör bedömning av fonden avseende tillgångar och skulder, intäkter och verksamhet under den aktuella perioden (punkten iii). Slutligen, och för det femte, ställs som krav att den fond i vilken placeringar görs inte i sin tur placerar mer än tio procent av tillgångarna i andra fonder (punkten iv), dvs. det får inte vara fråga om en matarfond.

Specialfonder

Vid genomförandet av artikel 19.1.e (nu artikel 50.1.e) berördes frågan huruvida de nationellt reglerade fonderna, som föreslogs få benämningen specialfonder, kunde anses uppfylla förutsättningarna för att värdepappersfonders medel skulle kunna placeras i dem.

Även om specialfonder inte, vare sig då eller nu, omfattas av UCITS-direktivet finns det för specialfonder en med värdepappersfonder gemensam grundstruktur. Vanligtvis riktar sig även specialfonder till konsumenter och för att garantera konsumentskyddet gäller därför i flera avseenden samma regler som för värdepappersfonder, t.ex. bestämmelser om fondernas rättsliga ställning och tillståndsplikt samt kraven på fondbestämmelser, förvaringsinstitut och viss grundläggande information. Specialfonder får däremot, efter tillstånd av Finansinspektionen och med iakttagande av principen om

riskspridning, avvika från de placeringsbestämmelser som gäller för värdepappersfonder.

I förarbetena konstaterades att kraven på grundskyddet för investerare troligtvis inte skulle komma att utgöra något problem för specialfonder att uppfylla, men att vissa specialfonders placeringsbestämmelser kan komma att innehålla sådana undantag från det som gäller för värdepappersfonder att placeringar i specialfonderna i fråga inte är möjliga.28

Övriga fonder som inte är auktoriserade enligt UCITS-direktivet

Vid sidan av specialfonder har avsikten varit att 15 § första stycket 3 lagen om värdepappersfonder ska omfatta placeringar i andelar i vad som tidigare kallades ”1:9-or” och numera går under benämningen utländska motsvarigheter till specialfonder.29 Dessa fonder faller in under tillämpningsområdet för AIFM-direktivet och, som framgått, finns regleringen för förvaltare av sådana fonder i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Det är alltså fråga om dels utländska AIF:er etablerade inom EES, dels fondföretag för kollektiva investeringar etablerade utanför EES som faller in under tillämpningsområdet för direktivet. För de ifrågavarande investeringsformerna är det dock – till skillnad från specialfonder – förenat med svårigheter att på ett tydligt sätt ange vilka som utgör tillåtna tillgångar för en värdepappersfond att placera medel i. Det beror på att AIFM-direktivet i huvudsak reglerar förvaltare av AIF:er och inte AIF:er eller dess form. Därmed saknas regler för bl.a. placeringsbegränsningar och andelägares möjlighet till inlösen som finns för t.ex. specialfonder. I brist på sådana regler hänvisas i punkten 3 i stället till bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som reglerar marknadsföring i Sverige av utländska AIF:er till icke-professionella investerare, beroende på om det är fråga om fonder som marknadsförs av antingen svenska AIF-förvaltare (4 kap. 2 och 3 §§), eller utländska AIF-förvaltare (5 kap. 6 § första stycket 1 och 11 §

28 Se prop. 2002/03:150 s. 213. 29 Bestämmelser om sådana fonder fanns i den nu upphävda paragrafen 1 kap. 9 § i lagen om värdepappersfonder.

första stycket 1). I dessa bestämmelser anges särskilda krav som måste vara uppfyllda för att marknadsföringen ska vara tillåten.

Kraven enligt de hänvisade lagrummen tar främst sikte på fonderna och överensstämmer delvis med de i UCITS-direktivet uppställda förutsättningarna för placering av en värdepappersfonds medel i fondandelar. I marknadsföringsbestämmelserna finns dock även krav på bl.a. att det ska finnas ett faktablad för fonden och att AIFförvaltaren ska vidta nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna göra utbetalningar till andels- eller aktieägarna och lösa in andelar eller aktier. I fråga om icke EES-baserade AIF-förvaltare följer av de hänvisade lagrummen också att förvaltaren (men inte AIF:en) ska stå under betryggande tillsyn, att det land där (den icke EESbaserade) fonden eller förvaltaren är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism och att förvaltaren kan antas följa vissa informationskrav (i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Kraven syftar till att åstadkomma ett konsumentskydd motsvarande det som gäller för specialfonder, och sådana krav är enligt AIFM-direktivet tillåtet att uppställa i fråga om just AIF:er som marknadsförs till icke-professionella investerare.

Även om syftet bakom placeringsbestämmelsen i 5 kap. 15 § lagen om värdepappersfonder och bestämmelserna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder om marknadsföring i Sverige till icke-professionella investerare således är att skydda främst konsumenter så skiljer sig dock företeelsen att placera värdepappersfonders medel i fondandelar från marknadsföring av AIF:er. Vissa krav för marknadsföringen, såsom att förvaltaren ska ha vidtagit åtgärder för att här i landet kunna göra utbetalningar, är inte av relevans i fråga om förutsättningar för placering av medel i fondandelar.

Den nuvarande lagtekniska lösningen för att peka ut vilka fonder (som inte är auktoriserade enligt UCITS-direktivet) som kan komma i fråga innebär således både dubbleringar av lika eller likartade krav och tillägg av krav som inte förutsätts för placering av en värdepappersfonds medel i fondandelar. Det finns därför anledning att överväga en annan utformning av punkten 3, varvid det ligger närmast till hands att göra den så direktivnära som möjligt.

Som konstaterats i lagens förarbeten kan andelar i specialfonder i många fall utgöra en tillåten tillgång för värdepappersfonder.30Det är en särskilt definierad och reglerad form av AIF, varför en hänvisning till denna typ av fond kan kvarstå i punkten 3.

Oaktat att det inom ramen för bestämmelsen i 15 § vanligtvis inte är möjligt att placera fondens medel i exempelvis en riskkapitalfond, då dessa fonder i regel inte uppfyller kravet att andelarna ska kunna lösas in på begäran av andelsägarna, kan det finnas andra svenska AIF:er än specialfonder som uppfyller föreskrivna krav för placeringar i fondandelar.31Detsamma gäller för utländska företag som omfattas av AIFM-direktivets tillämpningsområde.

Begreppet ”företag för kollektiva investeringar” används som en del i definitionen av en AIF (se 1 kap. 2 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och artikel 4.1.a i AIFM-direktivet). I artikel 50.1 och i resten av UCITS-direktivet används begreppet ”andra företag för kollektiva investeringar” när det talas om fonder som inte omfattas av UCITS-direktivet. Andra svenska fonder än specialfonder och utländska fondföretag som inte uppfyller UCITSdirektivet är alltså att klassificera som en ”alternativ investeringsfond”. Det är därmed lämpligt att 5 kap. 15 § första stycket 3 använda den senare termen i stället för nuvarande lagrumshänvisningar till lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Genom att utmönstra hänvisningarna undanröjs oklarheter om vilka krav som egentligen ska vara uppfyllda.

Oavsett om en AIF är svensk eller utländsk måste – liksom tidigare – en bedömning göras av om samtliga förutsättningar som anges i 3 a–d är uppfyllda. I punkten 3 c, som anger att fonden ska vara öppen för utträde, bör ett tillägg göras som tydliggör att en åtgärd som vidtas för att säkra att fondandelars börsvärde inte i väsentlig mån avviker från fondandelsvärdet (NAV) jämställs med återköp och inlösen av andelarna (se hänvisningen i artikel 50.1.c till artikel 1.2.b i UCITS-direktivet). Även punkten 3 d om rapportering bör anpassas till direktivets uttryckssätt. Slutligen bör en ny punkt 3 e införas av vilken framgår att fonden ska vara föremål för

30Prop. 2002/03:150 s. 213. 31 När det gäller andelar i s.k. stängda fonder torde de kunna klassificeras som överlåtbara värdepapper och därmed utgöra en placeringsmöjlighet enligt 5 kap. 5 § första stycket lagen om värdepappersfonder, jfr European Commission, Reflections by the Commission services on the application of article 19(2) of Directive 85/611/EEC.

tillsyn som av den behöriga myndigheten (Finansinspektionen) anses motsvara den som fastställs i unionslagstiftningen och att det anses tillräckligt säkerställt att samarbete mellan myndigheterna sker. Vad som utgör betryggande tillsyn har förtydligats genom riktlinjer av Committee of European Securities Regulators, CESR (numera Esma).32

8.5. En ny fondtyp för professionella investerare

Förslag: Specialfonder som enligt fondbestämmelserna enbart rik-

tar sig till professionella investerare undantas från kraven på – faktablad (10 kap. 2 § och 12 kap. 8 § lagen, 2013:561, om

förvaltare av alternativa investeringsfonder), – tillhandahållande av årsberättelse inom fyra månader efter

räkenskapsårets utgång (4 kap. 18 § första stycket 1 lagen, 2004:46, om värdepappersfonder), – halvårsredogörelse (4 kap. 18 § första stycket 2 lagen om värde-

pappersfonder), – information om riskhantering (4 kap. 17 § lagen om värde-

pappersfonder), – löpande information om avgifter och kostnader (4 kap. 22 §

lagen om värdepappersfonder), och – att fonden ska vara öppen för inlösen minst en gång om året

(12 kap. 6 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder).

För sådana fonder bör kraven på riskspridning ställas lägre och mer omfattande undantag från placeringsbestämmelserna i 5 kap. lagen om värdepappersfonder tillåtas.

Enligt utredningens direktiv ska det övervägas om man bör införa särskilda regler för fonder som endast riktar sig till professionella investerare. Förslag i den riktningen har tidigare lagts fram, men inte

32 CESR/07-044.

genomförts (se prop. 2010/11:135 s. 134 och 135, prop. 2012/13:155 s. 242 och där gjorda hänvisningar). De tidigare förslagen har handlat om undantag från delar av kraven i lagen om värdepappersfonder, t.ex. placeringsreglerna33 och kraven på tillstånd för gränsöverskridande marknadsföring.34 Som konstaterats tidigare finns det skäl både för och emot en särskild reglering i förhållande till professionella investerare inom ramen för den befintliga fondlagstiftningen, men frågan är komplex.

AIFM-direktivet innebar att kraven för att utländska AIF:er ska få marknadsföras i Sverige sänktes, åtminstone för fonder som vid tidpunkten för genomförandet av direktivet föll under tillämpningsområdet för lagen om värdepappersfonder. Tidigare krävdes att en utländsk fond, som inte var en UCITS-fond, var likvärdig med en svensk specialfond för att den skulle få marknadsföras i Sverige. Sedan AIFM-direktivet genomfördes är det tillräckligt att AIF-förvaltaren har tillstånd i Sverige eller i sitt hemland och att förvaltaren har underrättat sin behöriga myndighet om att fonden ska marknadsföras i Sverige. För marknadsföring till professionella investerare ställs inga ytterligare krav. Detta innebär en konkurrensnackdel för svenska specialfonder som är underkastade en rad krav på information m.m. som till stor del tillkommit av konsumentskyddsskäl.

Utredningen kan konstatera att vissa av informationsreglerna för specialfonder är utformade i första hand med tanke på konsumenter. Kraven på faktablad i 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och löpande information om avgifter i 4 kap. 22 § lagen om värdepappersfonder är sådana regler som i första hand är till för icke-professionella kunder. Detsamma kan sägas om kraven på kompletterande information om riskhantering i 4 kap. 17 § lagen om värdepappersfonder samt tidsgränsen för att tillhandahålla årsberättelse och kravet på halvårsredogörelse i 4 kap. 18 § första stycket samma lag. En specialfond som enligt sina fondbestämmelser endast riktar sig till professionella investerare bör undantas från dessa krav. Att en sådan begränsning av vilka som kan investera i fonden kan göras i fondbestämmelserna, förutsatt att Finansinspektionen godkänner det, följer av

33SOU 2002:56 s. 473 ff. och SOU 2012:67 s. 343 ff. 34Prop. 2010/11:135 s. 134.

12 kap. 6 § lagen om värdepappersfonder (se prop. 2002/03:150 s. 251255). Likaså bör specialfonder som endast är öppna för professionella investerare kunna undantas från kravet på att vara öppna för inlösen minst en gång per år, se 12 kap. 6 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Regeln får betraktas som ett likviditetskrav för att skydda icke-professionella investerare. När det gäller placeringsbestämmelserna kan Finansinspektionen redan i dag enligt 12 kap. 13 § andra stycket samma lag, tillåta undantag från huvudregeln om att bestämmelserna i 5 kap. lagen om värdepappersfonder ska tillämpas för förvaltningen av medlen i en specialfond. I de fall då fonden enligt sina fondbestämmelser enbart riktar sig till professionella investerare bör detta inverka på bedömningen av vilka undantag som kan tillåtas. Detsamma gäller bedömningen av vad som enligt 12 kap. 13 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder är en lämplig fördelning av placeringar med hänsyn till de krav som bör uppställas på riskspridning. För en specialfond för enbart professionella investerare bör kraven på riskspridning kunna ställas lägre, och mer omfattande undantag från placeringsbestämmelserna i 5 kap. lagen om värdepappersfonder bör kunna tillåtas än för andra specialfonder. Kravet på riskspridning kan dock inte reduceras så att karaktären av fond går förlorad; en fond bör t.ex. inte kunna placera i endast en tillgång, t.ex. en aktie.

Bland de undantag som Finansinspektionen bör kunna bevilja för denna typ av specialfonder kan också nämnas bestämmelserna i 5 kap. 5 § lagen om värdepappersfonder, som innebär att placeringar i onoterade aktier kan göras till högst tio procent av fondens värde. En specialfond som enbart riktar sig till professionella investerare bör kunna undantas från denna begränsning och även från den begränsning som följer av 5 kap. 20 §, dvs. att fonden inte får förvärva aktier i en sådan omfattning att förvaltaren kan utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett företag.

När det gäller specialreglerna för AIF:er under vissa tröskelvärden bör samma regel gälla för samtliga specialfonder, dvs. att en AIF-förvaltare inte får förvalta en specialfond om förvaltaren enbart är registrerad och saknar tillstånd. Vissa av de regler som en AIFförvaltare som förvaltar fonder under vissa tröskelvärden undantas från har att göra med den juridiska konstruktionen av en specialfond, t.ex. att fondens tillgångar ska hållas åtskilda från förvaltarens och förvaras av ett förvaringsinstitut. Vidare förutsätter förfarandet

med att Finansinspektionen ska medge undantag från placeringsregler m.m. ett tillståndsförfarande.

De möjligheter till undantag som utredningen nu föreslår har stora likheter med det förslag som lämnades i SOU 2012:67 s. 343 ff. Skatteverket avstyrkte det förslaget. Verket ansåg att en sådan ändring skulle göra bedömningen av vilka utländska fonder som ska jämställas med svenska fonder svårare. Svårigheterna med att bedöma vilka utländska företeelser som ska likställas med fonder och vilka som ska likställas med andra företag leder redan i dag till problem för andelsägare, kontrolluppgiftslämnare och Skatteverket, och antalet problem – och risken för att beskattningen inte blir likformig – skulle enligt Skatteverket öka om man skulle ställa olika krav på riskspridning beroende på vilken typ av investerare fonden vänder sig till. Ett ytterligare problem som Skatteverket tar upp är att det är Finansinspektionen som gör bedömningen av om en utländsk fond är att likställa med en specialfond, och därför får marknadsföras i Sverige, medan det är Skatteverket som sedan beslutar om beskattningen. Finansinspektionen bedömer detta från fall till fall och det finns inga offentliggjorda riktlinjer för bedömningen, vilket leder till att inte heller Skatteverket kan utfärda några riktlinjer. Att Finansinspektionen avgör om en utländsk fond är att likställa med en specialfond gäller dock enbart om fonden ska marknadsföras till icke-professionella kunder. Det är bara då tillstånd behövs från inspektionen. Om fonden inte alls marknadsförs i Sverige kommer Finansinspektionen inte att vara inblandad, och om fonden bara marknadsförs till professionella investerare i Sverige behövs endast en anmälan till den behöriga myndigheten i hemlandet, som sedan underrättar Finansinspektionen. I inget av dessa fall gör Finansinspektionen någon bedömning av om fonden är att likställa med en svensk specialfond. Andelar i sådana fonder kan dock köpas och säljas av personer som är skattskyldiga i Sverige och då måste bedömningen göras av Skatteverket. De problem som Skatteverket tar upp i sitt remissyttrande finns alltså redan i dag, men skulle enligt Skatteverket öka i antal med den ändring som utredningen föreslår.

Enligt utredningens mening är det tveksamt om det är lämpligt att koppla den skatterättsliga bedömningen av en utländsk AIF till Finansinspektionens bedömning av om en fond är att likställa med en specialfond som får marknadsföras till icke-professionella kunder.

Finansinspektionens bedömning är i dessa fall inriktad på att kontrollera att kundskyddet – informationslämning, riskspridning, likviditet m.m. – är att likställa med vad som gäller för en svensk specialfond. Huruvida fonden är att betrakta som ett företag – en associationsrättslig fond – eller en kontraktsrättslig fond, vilket torde ha betydelse för den skatterättsliga bedömningen, har mindre betydelse för inspektionens bedömning. Både UCITS- och AIFM-direktivet syftar till en harmonisering av den europeiska fondmarknaden, dvs. en UCITS-fond och en AIF ska kunna distribueras inom hela EES på samma villkor (med den inskränkningen att medlemsstaterna får ställa upp särskilda villkor av kundskyddsskäl för AIF:er som marknadsförs till icke-professionella kunder). Utgångspunkten bör vara att också beskattningen ska vara likformig. Beskattning av vinster och utdelningar relaterade till en UCITS-fond borde med denna utgångspunkt vara densamma oavsett vilken medlemsstat fonden kommer från. Detsamma borde gälla AIF:er. På det området inställer sig dock problemet att sådana fonder inte är reglerade på fondnivå; AIFM-direktivet riktar sig mot förvaltarna och inte fonderna i sig. Svenska AIF:er kan därför vara mycket olika. Även den juridiska konstruktionen – både avseende svenska och utländska fonder – kan skilja sig åt. En svensk AIF kan exempelvis vara ett aktiebolag, och då gäller skattereglerna för aktiebolag, eller den kan vara en specialfond, varvid andra regler gäller. På samma sätt förhåller det sig med fonder i andra länder. Bedömningen i dessa fall bör dock utgå från den juridiska konstruktionen. En utländsk associationsrättslig fond som enligt AIFM-direktivet är en AIF borde skatterättsligt hanteras på samma sätt som en svensk associationsrättslig AIF, t.ex. ett aktiebolag. Och en utländsk kontraktsrättslig AIF borde skatterättsligt hanteras på samma sätt som en svensk kontraktsrättslig AIF, dvs. en specialfond. Med en sådan utgångspunkt bör inte det faktum att det blir tillåtet med olika riskspridning beroende på kundkategori försvåra bedömningen.

9. Marknadsföring av alternativa investeringsfonder till ickeprofessionella investerare

9.1. Inledning

Ett av utredningens många uppdrag är att se över reglerna om marknadsföring av alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare. I det uppdraget ingår bl.a. att ta ställning till vilka fondtyper som ur ett konsumentskyddsperspektiv är lämpliga som investeringar för icke-professionella investerare. Ett ytterligare skäl att se över bestämmelserna är den nya EU-förordningen om europeiska långsiktiga investeringsfonder.1 De svenska reglerna om marknadsföring till icke-professionella investerare kan behöva anpassas till förordningens krav, åtminstone i fråga om alternativa investeringsfonder med tillstånd enligt förordningen.

9.2. Regelverket för förvaltare av alternativa investeringsfonder

Definitionen av en alternativ investeringsfond

Med en alternativ investeringsfond (AIF) avses ett företag för kollektiva investeringar, som tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare. Ett ytterligare rekvisit enligt legaldefinitonen är att tillstånd enligt UCITS-direktivet inte krävs, dvs. det ska inte vara fråga om en värdepappersfond eller ett fond-

1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 av den 29 april 2015 om europeiska långsiktiga investeringsfonder.

företag som är auktoriserat enligt nämnda direktiv (1 kap. 2 § och 11 § 9 respektive 11 § 27 lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder).

Definitionen av en AIF är alltså vid. Varken definitionen eller regelverket i övrigt reglerar fondens rättsliga ställning. Därmed kommer ett flertal olika investeringsformer att finnas inom ramen för tillämpningsområdet. Det gäller bl.a. kontraktsrättsliga fonder, såsom specialfonder, och fonder bildade på annat sätt, t.ex. riskkapitalfonder, vilka vanligtvis är konstruerade på associationsrättlig grund som aktiebolag eller kommanditbolag eller som utländska motsvarigheter till bolagsformer.

Tillståndsplikt och marknadsföring

Ett viktigt syfte bakom AIFM-direktivet2 är att uppnå harmoniserade regler för tillståndsgivning och tillsyn över förvaltare av AIF:er (AIF-förvaltare) samt att skapa ett gemensamt regelverk för att hantera de risker som investerare i dessa fonder utsätts för (skälen 2 och 3 i direktivet). Direktivet reglerar således i huvudsak AIF-förvaltare, men även – i begränsad utsträckning – fonderna.

En AIF-förvaltares verksamhetstillstånd omfattar en rätt att marknadsföra andelarna i en av förvaltaren förvaltad AIF till professionella investerare.3Det krävs dock att förvaltaren har underrättat den behöriga myndigheten innan marknadsföringen påbörjas (4 kap. 6 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, se även artikel 31 i direktivet).4Underrättelsen till den behöriga myndigheten ska innehålla vissa uppgifter om varje AIF som ska marknadsföras i landet i fråga. Att marknadsföringen ska föregås av en underrättelse

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU. 3 Definitionen av professionell investerare hänvisar till MiFID, där en professionell investerare är en kund som ingår i ett företag med tillstånd att verka på finansmarknaden, stora företag med krav på visst eget kapital, omsättning och balansomslutning, stater och offentliga institutioner, andra institutionella investerare samt företag som ägnar sig åt värdepapperisering av tillgångar eller andra finansiella transaktioner. Definitionen i MiFID är införlivad i 8 kap. 16 och 17 §§ lagen om värdepappersmarknaden, till vilka hänvisas i 1 kap. 11 § 21 lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. 4 Är det fråga om gränsöverskridande verksamhet ska myndigheten överlämna underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land inom EES där verksamheten ska bedrivas.

utgör inte något tillståndsförfarande och innebär formellt sett inte ett godkännande av de AIF:er som omfattas av underrättelsen, men myndigheten kan förhindra marknadsföringen om verksamheten anses strida mot regelverket.

För fonder som i och för sig träffas av definitionen av AIF, men där fondernas samlade tillgångsvärde understiger vissa tröskelvärden, finns en möjlighet för förvaltaren att låta registrera sig i stället för att söka tillstånd (artikel 3.2 i direktivet och 2 kap. 3 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). För en registrerad förvaltare är bara delar av regelverket tillämpligt (se 2 kap. 1 §), och som huvudregel får en sådan förvaltare inte förvalta fonder som marknadsförs till icke-professionella investerare (se dock 2 kap. 1 § 3 stycket).5

Med marknadsföring avses enligt artikel 4.1.x i AIFM-direktivet

… direkt eller indirekt erbjudande eller placering, på AIF-förvaltarens initiativ eller för AIF-förvaltarens räkning, av andelar eller aktier i en AIF-fond som denne förvaltar och som riktar sig till investerare med hemvist eller stadgeenligt säte i unionen.

En definition motsvarande artikel 4.1.x i AIFM-direktivet finns i 1 kap. 11 § 14 lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Begreppet marknadsföring har en vid mening och inbegriper fler åtgärder än dem som är direkt hänförliga till att saluföra eller introducera andelar eller aktier i en AIF på marknaden.6 Närmare ledning för tolkningen av begreppets innebörd kan, enligt förarbetena, i viss mån hämtas från genomförandet av UCITS IVdirektivet. Också i det lagstiftningsärendet ansågs begreppet ha en vid innebörd som omfattar säljfrämjande åtgärder före köp eller som inte leder till köp, t.ex. reklam i massmedia, marknadsföring per telefon, post och internet samt särskilda evenemang för investerare.7

Enligt förarbetena bör det – i likhet med hur begreppet marknadsföring har tolkats i lagen om värdepappersfonder – inte anses som marknadsföring enligt AIFM-direktivet om försäljning av andelar eller aktier i en AIF sker helt på investerarens eget initiativ; om

5 En registrerad förvaltare får inte heller utnyttja rätten att driva gränsöverskridande verksamhet enligt direktivet (förvaltar- och marknadsföringspassen). 6Prop. 2012/13:155 s. 230 f. 7Prop. 2010/11:135 s. 126136.

andelar eller aktier i en AIF är föremål för handel på en handelsplats och ett värdepappersinstitut enbart utför en kunds order avseende sådana andelar, är utförandet av ordern i sig inte att betrakta som marknadsföring. Det konstaterades dock samtidigt att saluförande av andelar eller aktier i en AIF på en handelsplats är att anse som ett erbjudande enligt definitionen av marknadsföring i AIFM-direktivet. I sammanhanget hänvisades till skäl 60 i direktivet, vari anges bl.a. att andelar eller aktier endast bör kunna noteras på en reglerad marknad, om den AIF-förvaltare som förvaltar AIF:en har rätt att marknadsföra dem i det aktuella landet.8

AIFM-direktivets regler om marknadsföring tar i huvudsak sikte på när marknadsföring över huvud taget får ske och, i så fall, till vilka kategorier av investerare den får riktas. De närmare formerna för hur marknadsföringen får utformas faller i allt väsentligt utanför direktivets tillämpning. Bestämmelser på det området finns i stället i marknadsföringslagen (2008:486), som gäller marknadsföring i allmänhet.9 Begreppet marknadsföring i den lagen har en något vidare innebörd än i AIFM-direktivet, framför allt genom att marknadsföringslagen omfattar även åtgärder som äger rum efter försäljningen av produkten i fråga. Det innebär att marknadsföring av andelar eller aktier i en AIF faller inom marknadsföringslagens tillämpningsområde (jfr skäl 60 i direktivet).

Bestämmelserna om marknadsföring i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och marknadsföringslagen kompletteras av riktlinjer för marknadsföring av fonder utarbetade av Fondbolagens förening10. Av föreningens riktlinjer följer bl.a. att med marknadsföring avses reklam och andra avsättningsfrämjande kommersiella meddelanden oavsett bärare (tidningsannonser, direktreklam, tv-reklam, webbsidor, affischer m.m.) samt övriga åtgärder i enlighet med marknadsföringslagen. Reglerna ger uttryck för en miniminivå. Vid s.k. profilskapande marknadsföring11 utan produkt-

8Prop. 2012/13:155 s. 231. 9 Lagen utgör det huvudsakliga genomförandet av direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden, EUT L 149, 11.6.2005, s. 22. 10 Dessa och andra riktlinjer finns tillgängliga på Fondbolagens förenings webbplats http://www.fondbolagen.se/sv/Juridik/Riktlinjer/ 11 Med profilskapande marknadsföring menas förmedling av information om fondbolaget, eller värdepappersbolaget utan att informationen i sig själv kan uppfattas som en uppmaning att köpa produkter eller tjänster.

information där endast fondbolaget nämns är flera av reglerna i riktlinjerna inte tillämpliga (bl.a. behöver inte riskinformation anges). Utöver dessa riktlinjer har Fondbolagens förening och Konsumentverket träffat en överenskommelse om regler för marknadsföring av fonder (BÖ 2015:02). Överenskommelsen, som började gälla den 1 juni 2015, utgör en justering av en tidigare överenskommelse mellan parterna (BÖ 2008:02) och innebär inte någon ändring i sak.

Marknadsföring till icke-professionella investerare i Sverige

Utgångspunkten för reglerna i AIFM-direktivet är alltså att marknadsföring av AIF:er sker till professionella investerare12. Som framgått gäller att AIF-förvaltaren först ska underrätta den behöriga myndigheten i sitt hemland om marknadsföringen. För marknadsföring till icke-professionella investerare – dvs. sådana som inte uppfyller rekvisiten för en professionell investerare, däribland konsumenter – får varje land behålla eller införa striktare krav på förvaltare och fonder än vad som föreskrivs i AIFM-direktivet. Om det i nationell rätt uppställs ytterligare eller hårdare krav på AIFförvaltare och AIF:er som marknadsförs till icke-professionella investerare måste dock dessa krav gälla för såväl inhemska förvaltare och fonder som förvaltare och fonder från andra medlemsländer i EU (artikel 43 i AIFM-direktivet). Eftersom direktivet är tillämpligt även i länder inom EES används i stället det begreppet (liksom EES-baserad) i det följande när det i direktivet talas om unionen och EU-baserad.

Införlivandet av AIFM-direktivet i svensk rätt innebär att fonder som omfattas av definitionen av AIF även fortsättningsvis kan få marknadsföras till icke-professionella investerare. Som huvudregel gäller dock att förvaltarna och, i förekommande fall, fonderna ska uppfylla samtliga krav i AIFM-direktivet. Det innebär för det första att förvaltaren måste ha tillstånd som AIF-förvaltare. Därutöver måste vissa högre ställda investerarskyddskrav avseende likviditet och information vara uppfyllda.

Vid sidan av specialfonder får, efter särskilt tillstånd från Finansinspektionen, marknadsföring ske av dels utländska motsvarigheter

12 Se fotnot 3.

till specialfonder, dels AIF:er vars andelar eller aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES och för vilka det finns ett faktablad (se 4 kap. 1–4 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Även s.k. riskkapitalfonder13får, efter särskilt tillstånd från Finansinspektionen, marknadsföras till vissa icke-professionella investerare (semi-professionella investerare)14. Det gäller också för rikskapitalfonder som förvaltas av AIF-förvaltare som enbart är registrerade (4 kap. 5 § respektive 2 kap. lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder).

För utländska AIF-förvaltares verksamhet i Sverige, dvs. marknadsföring gentemot icke-professionella investerare, finns motsvarande bestämmelser i 5 kap. 6, 7 och 11 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Bestämmelser om bl.a. särskilda krav på innehåll i faktablad finns i EU:s faktabladsförordning och Finansinspektionens föreskrifter om förvaltare av alternativa investeringsfonder (FFFS 2013:10).

9.3. Förordningen om långsiktiga investeringsfonder

Europaparlamentet och rådet antog den 29 april 2015 förordning (EU) 2015/760 om europeiska långsiktiga investeringsfonder (härefter Eltif-förordningen). Dessa fonder (förkortas Eltif) syftar till att öka tillgången till kapital för alternativa investeringar, dvs. tillgångsslag som faller utanför definitionen av överlåtbara värdepapper. Det kan t.ex. vara investeringar i fastigheter, aktier i onoterade bolag och infrastrukturprojekt.15 En annan skillnad i förhållande till t.ex. värdepappersfonder är att en Eltif som huvudregel är sluten. Med slutenhet menas i detta sammanhang att fonden inte är öppen för inlösen under dess livstid. Detta beror på att de flesta investeringarna i långsiktiga projekt är av illikvid natur (skäl 35). Fondens livs-

13 AIF:er, där andels- eller aktieägaren saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen och som enligt sin investeringspolicy generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll över dem. 14 Sådana investerare som utfäster sig att investera ett belopp som motsvarar minst 100 000 euro och skriftligen uppger att de är medvetna om riskerna med det avsedda åtagandet eller investeringen. 15 Europaparlamentet och rådet har sedan tidigare etablerat regelverk för Europeiska riskkapitalfonder (EuVECA) och Europeiska fonder för socialt företagande (EuSEF) för att stimulera investeringar och kapitalanskaffning inom specifika områden.

längd ska vara tillräckligt lång för att täcka varje underliggande tillgångs livstid och fondens långsiktiga investeringssyfte (artikel 18.3).

Bestämmelserna om Eltif:er är baserade på de rättsliga ramar som har upprättats genom AIFM-direktivet och de rättsakter som antagits för dess genomförande. En Eltif är alltså per definition en EES-baserad AIF som förvaltas av en förvaltare med tillstånd som avses i AIFM-direktivet, och Eltif-reglerna är nära knutna till nämnda direktiv. EES-baserade AIF:er som inte avses att marknadsföras som Eltif:er är inte bundna av Eltif-förordningen, och fonder med tillstånd enligt UCITS-direktivet och icke EES-baserade AIF:er har inte rätt att marknadsföra sig som Eltif:er.16

Till skillnad från AIFM-direktivet innehåller Eltif-förordningen regler om ett särskilt auktorisationsförfarande för fonderna som sådana; bara EES-baserade AIF:er som har auktoriserats i enlighet med förordningen får använda beteckningen Eltif (artiklarna 4–6). Eftersom AIF:er kan ha olika rättsliga former som inte nödvändigtvis ger dem status som juridisk person gäller i sådana fall skyldigheten att efterleva verksamhetskraven och vidta åtgärder för förvaltaren (artikel 7).

För att säkerställa att Eltif:er inriktar sig på långsiktiga investeringar och bidrar till att finansiera en hållbar ekonomisk tillväxt i EES, identifieras i förordningen de kategorier av tillgångar som är godtagbara för investering för Eltif:er samt villkoren för detta (artiklarna 9–17). Av placeringsreglerna följer att minst 70 procent av fondens tillgångar ska placeras i s.k. godtagbara investeringstillgångar. Sådana tillgångar kan avse bl.a. eget kapital, skuldinstrument eller lån i godkända portföljföretag eller andelar i andra Eltif:er (artiklarna 9, 10 och 13). Det rör sig om tillgångar som skapar ekonomiska och sociala fördelar, exempelvis energi-, transport- och kommunikationsinfrastruktur, välfärdsstöd, immateriella rättigheter och industrianläggningar, men däremot inte tillgångar såsom konst eller smycken, eftersom dessa normalt sett inte ger avkastning i form av ett förutsägbart kassaflöde (skälen 17 och 18 i förordningen). Aktier emitterade av ett godkänt portföljföretag får som huvudregel inte vara upptagna till handel på en reglerad marknad eller en

16 För att ge icke-professionella investerare bredare tillgång till Eltif:er bör en värdepappersfond och ett fondföretag med tillstånd som avses i UCITS-direktivet kunna investera i andelar eller aktier som emitterats av en Eltif i den mån dessa andelar eller aktier är godtagbara enligt nämnda direktiv, se skäl 38 i Eltif-förordningen.

multilateral handelsplattform (artikel 11). Den resterande delen, dvs. högst 30 procent av tillgångarna, får placeras i tillgångar som uppfyller reglerna i UCITS-direktivet (artikel 9.1 b). Förordningen innehåller även restriktioner för bl.a. värdepapperslån, placering i råvaror och en strikt begränsning av användningen av derivatinstrument för andra syften än kurssäkring av valuta- och ränterisker. Dessutom finns det ett strikt förbud mot blankning. Vidare finns det bestämmelser som syftar till att begränsa koncentrationen av risker i fonden. Exempelvis får endast tio procent av kapitalet investeras direkt eller indirekt i en enskild real tillgång eller i ett enskilt portföljföretag (artiklarna 13 och 16, se även skäl 29 i förordningen).

Produktreglerna för Eltif:er ska alltså tillämpas utöver AIFMregelverket. Det innebär att detta regelverks bestämmelser om förvaltning och marknadsföring samt även gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster och fri etableringsrätt är tillämpliga för Eltif:er.

Marknadsföring av Eltif:er är inte begränsad till professionella investerare och i förordningen finns därför vissa kompletterande bestämmelser för att skydda investerare, framför allt icke-professionella investerare. Vid sidan av transparenskraven i AIFM-direktivet ska Eltif:er offentliggöra ett prospekt och – vid marknadsföring till icke-professionella investerare – ett faktablad i enlighet med Priipförordningen17 (artiklarna 23 och 24). Även redovisning av kostnader som direkt eller indirekt belastar investeraren ska redovisas (artikel 25).

För marknadsföring till icke-professionella investerare krävs dessutom att förvaltaren tillhandahåller vissa faciliteter för att teckna andelar eller aktier, göra utbetalningar till andels- eller aktieinnehavare, verkställa återköp eller inlösen av andelar eller aktier samt lämna ut den information som fonden och förvaltaren är skyldiga att tillhandahålla. Som tidigare nämnts har investeraren som huvudregel inte någon rätt att lösa in andelar eller aktier i fonden i förtid. Fonden kan dock erbjuda inlösen i förtid om vissa villkor är uppfyllda (artikel 18.2 och skäl 36). Fondbestämmelserna får inte hindra att andelar eller aktier i en Eltif tas upp till handel på en reglerad

17 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014 av den 26 november 2014 om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (Priip-produkter).

marknad eller en mulilateral handelsplattform (artikel 19). Detta ger andelsägare en möjlighet att realisera sitt innehav i förtid. Fonden får även ge regelbunden utdelning till investerarna (artikel 22).

Som ytterligare investerarskydd finns bestämmelser med krav på att inrätta och tillämpa en särskild intern bedömningsprocess för Eltif:er som avses att marknadsföras till icke-professionella investerare, i syfte att bl.a. avgöra huruvida fonden är lämplig att marknadsföras till sådana investerare, samt krav på att göra en s.k. passandebedömning för dessa investerare (artiklarna 26–28). För investerare med portföljer vars värde uppgår till mellan 100 000 och 500 000 euro ska en förvaltare eller distributör försäkra sig om att högst tio procent investeras i Eltif:er men att en investering i Eltif:er samtidigt inte understiger 10 000 euro. Beloppskravet i kombination med andelsbegränsningen hindrar förvaltare eller distributörer från att låta icke-professionella investerare med portföljer som understiger 100 000 euro investera i Eltif:er över huvud taget. För investerare med portföljer vars värde överstiger 500 000 euro finns däremot inga begränsningar vad gäller förmedling av investeringar i Eltif:er (artikel 30).18Om livscykeln för en Eltif är längre än tio år måste fondförvaltaren eller distributören dessutom utfärda en skriftlig varning att den kanske inte är lämplig för icke-professionella investerare som inte kan upprätthålla ett sådant långsiktigt åtagande av illikvid natur. Eltif:er erbjuder i allmänhet inte någon rätt till inlösen innan deras livslängd löper ut. Detta måste tydligt anges som ett särskilt datum i bestämmelserna eller stiftelseurkunden för en Eltif och redovisas för invester