Förordning om tillstånd till sjöfart i inrikes trafik med utländskt fartyg m.m.

Fråga om undantag i visst fall från bestämmelserna i förordningen den 10 november 1724 angående främmandes Fahrt på Swerige och Finland och i förklaringen den 28 februari 1726 över denna förordning om förbud mot sjöfart i inrikes trafik med utländskt fartyg prövas av Sjöfartsverket.

Om undantag i fråga om fartyg, som är registrerade i vissa främmande länder, finns särskilda överenskommelser.

Sjöfartsverket fastställer avgifter för tillstånd enligt denna förordning. Förordning (1995:961).

Förordningen den 10 november 1724 angående främmandes Fahrt på Swerige och Finland och förklaringen den 28 februari 1726 över denna förordning gäller inte för fartyg som omfattas av rådets förordning (EEG) nr 3577/92 av den 7 december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandhålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage)3. Förordning (1995:961).

Tullverket och kustbevakningen utövar tillsyn över att sjöfart ej bedrives i strid mot de bestämmelser som anges i 1 § första stycket. Förordning (1999:487).

Används fartyg uppsåtligen eller av oaktsamhet i strid mot de bestämmelser som anges i 1 § första stycket utan att fartyget omfattas av ett sådant undantag som anges i 1 § andra stycket eller av rådets förordning (EEG) nr 3577/92 som anges i 1 a §, döms befälhavaren och redaren eller den som i redarens ställe brukar fartyget till böter. Förordning (1999:346).

Sjöfartsverkets beslut enligt denna förordning får överklagas hos regeringen. Förordning (1999:346).