Förordning om vissa statsbidrag och försäkringsersättningar för sjukvård m.m.

I denna förordning finns bestämmelser om statsbidrag och ersättning från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring till landsting och andra för sjukvård m.m. Vad som i förordningen sägs om landsting gäller även kommuner som inte ingår i ett landsting. Förordning (1996:1537).

Särskilt statsbidrag till hälso- och sjukvården lämnas i enlighet med vad regeringen särskilt beslutar.

Det särskilda bidraget innefattar även ersättning

1. 1.för rådgivning som lämnas i födelsekontrollerande syfte eller om abort eller sterilisering enligt 1 § lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m.,
2. 2.för sådan oralkirurgisk behandling som avses i 2 § första stycket tandvårdsförordningen (1998:1338),
3. 3.för läkarundersökningar och utlåtanden som behövs för de allmänna försäkringskassornas handläggning av försäkringsärenden,
4. 5.för öppen sjukvård till personer som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller är anhållna, häktade eller intagna vid kriminalvårdsanstalter,
5. 6.för sådan öppen sjukvård som föranletts av godkänd arbetsskada,
6. 7.för avinstitutionalisering,
7. 8.för förebyggande hälsovård, samt
8. 9.för hjälp åt funktionshindrade. Förordning (1998:1381).

För rehabilitering och behandling som bedöms förbättra de försäkrades möjligheter att delta i arbetslivet eller på annat sätt leva ett aktivt liv lämnas särskild försäkringsersättning med högst följande belopp för år 1999.

Till Handikappinstitutets fond lämnas för år 1998 särskild ersättning med 51 miljoner kronor. Förordning (1997:1308).

Ersättningen enligt 3 § betalas ut av den allmänna försäkringskassan när villkoren för ersättningen är uppfyllda. Riksförsäkringsverket betalar ut ersättningen enligt 4 § med en tolftedel för varje månad i efterskott. Förordning (1996:1537).

Patientavgift får tas ut av den försäkrade

1. 1.när han hos sjukvårdshuvudmannen besöker en läkare eller besöker någon annan som ger psykoterapi eller psykoanalys,
2. 2.för varje besök hos en privatpraktiserande läkare eller hos en annan privat vårdgivare som ger psykoterapi eller psykoanalys, om vårdgivaren har särskilt avtal med en sjukvårdshuvudman,
3. 3.för annan sjukvårdande behandling än läkarvård, som ombesörjs av en sjukvårdshuvudman eller av en vårdgivare som avses i 2,
4. 4.för rådgivning som lämnas av läkare per telefon,
5. 5.för undersökning eller läkarutlåtande enligt 3 kap. 4 b och 8 a §§, 7 kap. 3 b § och 16 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, 11 § tredje stycket lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag samt 14 § lagen (1991:1047) om sjuklön som ombesörjs av en sjukvårdshuvudman,
6. 6.för sjuktransport som ersätts enligt 2 §.

Avgiften enligt första stycket 1 och 2 gäller för samtliga åtgärder vid besöket, inräknat läkemedelsförskrivning, provtagning för klinisk laboratorieundersökning, utfärdande av läkarintyg som behövs för att få ut sjukpenning samt för förbands- och annat förbrukningsmaterial. Avgiften enligt första stycket 3 gäller för samtliga åtgärder vid ett behandlingstillfälle. Avgiften för läkarutlåtande enligt första stycket 5 avser även den undersökning som har legat till grund för utlåtandet. Förordning (2000:1054).

Ges läkarvård eller annan sjukvårdande behandling vid besök hos den försäkrade får en tilläggsavgift tas ut. Om flera personer som tillhör samma hushåll ges vård vid samma sjukbesök, får inte mer än en tilläggsavgift tas ut. Förordning (1991:1647).

Uppkommer kostnader med anledning av att en patient har uteblivit från avtalat läkarbesök eller besök för annan sjukvårdande behandling får patientavgift ändå tas ut.

Patientavgift får inte tas ut

1. 1.för rådgivning i födelsekontrollerande syfte eller för rådgivning om abort eller sterilisering som meddelas vid personligt besök,
2. 2.för sådan öppen sjukvård som avses i 2 § andra stycket 5,
3. 3.för intyg som behövs för att få ut föräldrapenningförmåner enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. 4.för sjuktransport, som ersätts enligt 2 §, av personer som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Förordning (1995:431).

12 § har betecknats 10 § genom förordning (1990:1395).

Ersättning enligt denna förordning lämnas under förutsättning att landstinget inte tar ut avgifter i vidare mån än vad som följer av förordningen. Vidare gäller som förutsättning för att ersättning skall lämnas enligt 3 § att landstinget har träffat överenskommelse med den allmänna försäkringskassan om medlens användning. Förordning (1996:1537).

Sjukvårdshuvudmannen är skyldig att lämna de uppgifter om hälso- och sjukvården som Riksförsäkringsverket föreskriver inom sitt område. Förordning (1997:1308).

Landstinget skall på begäran av patienten anteckna betalda patientavgifter enligt 8 § första stycket 1-5 och 9 §. Även i övrigt skall landstinget vidta de åtgärder som behövs för kostnadsbefrielse enligt 26 a § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

En patient som för viss tid har uppnått kostnadsbefrielse enligt nämnda bestämmelse är även befriad från att betala patientavgifter enligt 8 § första stycket 1-5 och 9 § under samma tid. Förordning (1996:1537).

Beslut enligt denna förordning får inte överklagas. Förordning (1994:1004).