Förordning om frivillig sjukpenningförsäkring hos allmän försäkringskassa
Frivillig sjukpenningförsäkring enligt 21 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring beviljas, efter skriftlig ansökan om det, av den allmänna försäkringskassa som enligt 5 kap. socialförsäkringslagen (1999:799) skall avgöra ett ärende avseende den sökande. Förordning (2000:1039).
Har frivillig sjukpenningförsäkring beviljats skall försäkringen gälla från och med den fjortonde dagen efter den då ansökan kom in till försäkringskassan. Förordning (1987:1324).
Ersättning på grund av försäkringen får inte lämnas för sjukdom som har inträffat innan försäkringen blivit gällande. Ett anmält sjukdomsfall under försäkringens giltighetstid anses ha samband med sjukdom som inträffat innan försäkringen blivit gällande endast om sambandet är uppenbart. Samband skall inte anses föreligga om den försäkrade har varit normalt arbetsför under minst två år i följd.
Med de begränsningar som följer av 21 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring får den som innehar frivillig sjukpenningförsäkring, efter framställning om det, ändra omfattningen av sin försäkring.
En ändring enligt första stycket får verkan från och med den fjortonde dagen efter den då framställningen gjordes hos försäkringskassan. Bestämmelserna i 3 § har motsvarande tillämpning vid övergång från mindre till mer omfattande försäkring. Förordning (1987:1324).
Om en försäkrad säger upp sin försäkring skall den, om inte annat angetts, upphöra att gälla från och med dagen efter den då uppsägningen gjordes hos försäkringskassan. Förordning (1987:363).
En försäkrad, som kommer att tillhöra en annan försäkringskassa än den hos vilken han eller hon har en frivillig sjukpenningförsäkring, skall i samband med bytet till den nya kassan beviljas lika stor försäkring som han eller hon hade hos den förra kassan. Försäkringen i den nya kassan skall i fråga om rätten till försäkringsförmåner anses utgöra en fortsättning av den tidigare försäkringen. Förordning (2000:1039).
Avgifter enligt 21 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring fastställs av riksförsäkringsverket. De skall vara så avvägda att de i förening med andra medel, som är tillgängliga för frivillig sjukpenningförsäkring, täcker de beräknade kostnaderna för sjukpenning, sjukpenningtillägg och förvaltning samt förslår till den fondbildning som avses i nämnda lagrum.
Om fastställd avgift inte betalas skall försäkringen upphöra att gälla med verkan från början av den betalningstermin som avgiften avser. Försäkringen skall dock bestå om avgiften betalas inom tre månader efter utgången av den månad då betalningen skulle ha skett. Ersättning på grund av försäkringen får inte lämnas innan avgift har betalats för den tid som anspråket på ersättning avser.
Efter framställning av den försäkrade får försäkringskassan medge anstånd med betalningen av avgiften om särskild anledning finns till det.
Det kapital som finns i försäkringskassornas fonder för den frivilliga sjukförsäkringen samt avkastningen får tas i anspråk för denna försäkrings behov. Därvid skall fondmedlen hos varje försäkringskassa tas i anspråk i förhållande till kassans andel av det sammanlagda kapitalet i kassornas fonder för den frivilliga sjukförsäkringen.
Överskott tillförs fonden för den frivilliga sjukförsäkringen hos varje försäkringskassa i förhållande till kassans andel av det sammanlagda antalet frivilligt sjukpenningförsäkrade hos kassorna.
Vad som föreskrivs i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall i tillämpliga delar gälla i fråga om den frivilliga sjukpenningförsäkringen. Förordning (1987:363).
Försäkrade som avses i 3 kap. 15 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring skall, efter framställning om det, befrias från avgift till den frivilliga sjukpenningförsäkringen för varje dag som de med hänsyn till nämnda lagrum inte har haft rätt att uppbära ersättning från den frivilliga försäkringen.
I ärenden rörande frivillig sjukpenningförsäkring skall tillämpas även de bestämmelser i förvaltningslagen (1986:223) som enligt sin lydelse endast gäller ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild. Förordning (1986:878).
Riksförsäkringsverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.