Förordning om placering av fondmedel under Kammarkollegiets förvaltning

Denna förordning gäller fondmedel som förvaltas av Kammarkollegiet och som inte utgör stiftelse. Den gäller också donationsmedel som en myndighet uppdragit åt Kammarkollegiet att förvalta enligt 11 § donationsförordningen (1998:140). Förordning (1998:141).

Kammarkollegiet skall se till att de förvaltade medlen placeras så att kraven på god avkastning och riskspridning tillgodoses. Förordning (1998:141).

Medlen skall placeras i

1. 1.fordringar hos Riksbanken eller Riksgäldskontoret,
2. 2.skuldförbindelser med låg kreditrisk, vilka har utfärdats av en svensk emittent eller av ett bankföretag som driver verksamhet i Sverige,
3. 3.fordringar, vilka bankföretag som driver verksamhet i Sverige eller försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige genom etablering svarar för,
4. 4.sådana aktier, förlagsbevis, konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som är inregistrerade vid en svensk börs,
5. 5.andelar i värdepappersfonder som avses i lagen (2004:46) om investeringsfonder och fondföretag som avses i 1 kap. 7 § samma lag och
6. 6.andra svenska finansiella instrument, som med hänsyn till sin art och till den säkerhet som de erbjuder kan anses jämförliga med någon av de finansiella instrument som anges vid 4 och 5. Förordning (2004:79).

Sådana finansiella instrument som anges i 3 § 4-6 får

1. 1.utgöra högst sextio procent av de förvaltade tillgångarnas bokförda värde,
2. 2.till högst tio procent av sitt marknadsvärde vid förvärvet utgöras av instrument utfärdade av samma person. Förordning (1998:141).

Placeringen av de tillgångar som Kammarkollegiet förvaltar får till högst 5 procent av röstvärdet för samtliga aktier ske i ett och samma aktiebolag