Nationalparksförordning
Följande nationalparker har bildats i angivet syfte:
| Nationalpark | Syfte | |
| 1. Vadvetjåkka | att bevara ett högnordiskt fjällandskap i dess naturliga tillstånd | |
| 2. Abisko | att bevara ett högnordiskt fjällandskap i dess naturliga tillstånd | |
| 3. Stora Sjöfallet | att bevara ett högnordiskt fjällandskap i dess naturliga tillstånd | |
| 4. Sarek | att bevara ett utpräglat högfjällslandskap i dess naturliga tillstånd | |
| 5. Padjelanta | att bevara ett på sjöar och vidsträckta hedar rikt fjällandskap i dess naturliga tillstånd | |
| 6. Muddus | att bevara ett skogs- och myrlandskap i dess naturliga tillstånd | |
| 7. Pieljekaise | att bevara ett område med fjällbjörkskog i dess naturliga tillstånd | |
| 8. Sånfjället | att bevara ett skogs- och fjällområde i de södra fjälltrakterna i dess naturliga tillstånd | |
| 9. Töfsingdalen | att bevara ett blockmarks- och barrskogsområde i de södra fjälltrakterna i dess naturliga tillstånd | |
| 10. Hamra | att bevara ett område med urskogsartad barrskog i dess naturliga tillstånd | |
| 11. Garphyttan | att bevara ett äldre odlingslandskap i väsentligen oförändrat skick | |
| 12. Ängsö | att bevara ett äldre odlingslandskap i väsentligen oförändrat skick | |
| 13. Norra Kvill | att i den sydsvenska barrskogsregionen bevara ett område med urskogsartad barrskog i dess naturliga tillstånd och för fri utveckling mot urskog | |
| 14. Gotska Sandön | att bevara ön i dess naturliga tillstånd | |
| 15. Blå Jungfrun | att bevara ön i dess naturliga tillstånd | |
| 16. Dalby Söderskog | att bevara ett område med sydsvensk lövskog i väsentligen oförändrat skick | |
| 17. Store Mosse | att bevara Sydsveriges största sammanhängande myrområde i väsentligen oförändrat skick, där sjö och myr med växtlighet och djurliv skall få utvecklas fritt | |
| 18. Tiveden | att bevara ett sammanhängande skogs-, sjö- och sprickdalslandskap i väsentligen orört skick och att därvid skogen skall få utvecklas mot urskog | |
| 19. Skuleskogen | att bevara ett starkt kuperat kustanknutet skogs-, hällmarks- och sprickdalslandskap i orört skick, där växtlighet och djurliv får utvecklas fritt | |
| 20. Stenshuvud | att bevara ett storslaget naturområde med stora geologiska och biologiska skyddsvärden och som är av stor betydelse för det rörliga friluftslivet | |
| 21. Björnlandet | att bevara ett värdefullt berg- och urskogsområde | |
| 22. Djurö | att bevara ett skärgårdslandskap i Vänern i väsentligen oförändrat skick | |
| 23. Tyresta | att bevara ett representativt sprickdalslandskap med omfattande urskogar och värdefull natur i övrigt | |
| 24. Haparanda | att bevara ett unikt skärgårdslandskap skärgård | i väsentligen orört skick |
| 25. Trestickla | nationalpark | att bevara ett sprickdalslandskap av ödemarkskaraktär med omfattande naturskogar med en låg grad av kulturpåverkan |
| 26. Färnebofjärdens | nationalpark | att bevara ett unikt älvlandskap med omgivande värdefulla skogar och våtmarker i väsentligen orört skick |
| 27. Söderåsens | nationalpark | att bevara ett större sammanhängande område av det sydsvenska horstlandskapet i väsentligen oförändrat skick |
| 28. Fulufjällets nationalpark | att bevara ett sydligt fjällområde med särpräglad vegetation och stora naturvärden i väsentligen oförändrat skick | |
| Förordning (2002:679). |
Nationalparkerna är belägna på mark som tillhör staten. Deras huvudsakliga gränser anges i bilagorna 1-28 till denna förordning. I de fall som anges särskilt ingår angränsande vattenområden. I nationalparkerna Gotska Sandön och Blå Jungfrun ingår de vattenområden som enligt lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde hänförs till respektive fastighet. Förordning (2002:679).
Nationalparkerna skall vårdas och förvaltas i enlighet med de syften för vilka de har bildats.
Länsstyrelsen är förvaltare av nationalparker i länet, med följande undantag.
- 1.Stiftelsen Tyrestaskogen är förvaltare av Tyresta nationalpark.
- 2.Länsstyrelsen i Örebro län är förvaltare även av den del av Tivedens nationalpark som ligger i Västra Götalands län.
- 3.Länsstyrelsen i Västmanlands län är förvaltare även av de delar av Färnebofjärdens nationalpark som ligger i Dalarnas och Gävleborgs län. Förordning (2004:642).
Naturvårdsverket meddelar efter samråd med länsstyrelsen föreskrifter enligt 7 kap. 3 och 30 §§ miljöbalken
- 1.om vård och förvaltning av nationalparken genom att fastställa en skötselplan,
- 2.om inskränkningar i rätten att använda mark eller vatten inom nationalparken, och
- 3.om rätten att färdas och vistas och om ordningen i övrigt inom nationalparken.
Om en sådan föreskrift avser inskränkning i renskötselrätt eller annan enskild rätt gäller vad som sägs i förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. om föreläggande till sakägare att yttra sig över förslag till beslut och om kungörande av beslut. Vad som sägs i den förordningen om länsstyrelsen och kommunen skall då i stället gälla Naturvårdsverket. Förordning (1998:1253).
Länsstyrelsen får, om det finns särskilda skäl, meddela dispens från förskrifter enligt 4 § första stycket. Att regeringens tillåtelse behövs i vissa fall följer av 7 kap. 29 § miljöbalken.
För ansökans innehåll gäller reglerna i 23 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. Förordning (2004:642).
6 § Har upphävts genom förordning (1998:1253).
I förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken finns bestämmelser om avgifter. Förordning (1998:1253).
7 a § Har upphävts genom förordning (1998:1253).
Förvaltaren av nationalparken skall snarast möjligt underrättas om beslut som avses i 4 § första stycket.
Beslut som avses i 5 § skall sändas till Naturvårdsverket. Förordning (1998:1253).
I 29 kap. miljöbalken finns bestämmelser om straff och förverkande. Förordning (1998:1253).
Naturvårdsverkets beslut enligt 4 § får överklagas hos regeringen. Bestämmelser i övrigt om överklagande finns i 19 kap. 1 § och 23 kap. 1 § miljöbalken.
Naturvårdsverket och Fiskeriverket får överklaga beslut enligt 5 §. Förordning (1998:1253).