Nationalparksförordning

Följande nationalparker har bildats för angivna syften:

1. 1.Vadvetjåkka nationalpark för att bevara ett högnordiskt fjällandskap i dess naturliga tillstånd,
2. 2.Abisko nationalpark för att bevara ett högnordiskt fjällandskap i dess naturliga tillstånd,
3. 3.Stora Sjöfallets nationalpark för att bevara ett högnordiskt fjällandskap i dess naturliga tillstånd,
4. 4.Sareks nationalpark för att bevara ett utpräglat högfjällslandskap i dess naturliga tillstånd,
5. 5.Padjelanta nationalpark för att bevara ett på sjöar och vidsträckta hedar rikt fjällandskap i dess naturliga tillstånd,
6. 6.Muddus nationalpark för att bevara ett skogs- och myrlandskap i dess naturliga tillstånd,
7. 7.Pieljekaise nationalpark för att bevara ett område med fjällbjörkskog i dess naturliga tillstånd,
8. 8.Sånfjällets nationalpark för att bevara ett skogs- och fjällområde i de södra fjälltrakterna i dess naturliga tillstånd,
9. 9.Töfsingdalens nationalpark för att bevara ett blockmarks- och barrskogsområde i de södra fjälltrakterna i dess naturliga tillstånd,
10. 10.Hamra nationalpark för att bevara ett område med urskogsartad barrskog i dess naturliga tillstånd,
11. 11.Garphyttans nationalpark för att bevara ett äldre odlingslandskap i väsentligen oförändrat skick,
12. 12.Ängsö nationalpark för att bevara ett äldre odlingslandskap i väsentligen oförändrat skick,
13. 13.Norra Kvills nationalpark för att i den sydsvenska barrskogsregionen bevara ett område med urskogsartad barrskog i dess naturliga tillstånd och för fri utveckling mot urskog,
14. 14.Gotska Sandöns nationalpark för att bevara ön i dess naturliga tillstånd,
15. 15.Blå Jungfruns nationalpark för att bevara ön i dess naturliga tillstånd,
16. 16.Dalby Söderskogs nationalpark för att bevara ett område med sydsvensk lövskog i väsentligen oförändrat skick,
17. 17.Store Mosse nationalpark för att bevara Sydsveriges största sammanhängande myrområde i väsentligen oförändrat skick, där sjö och myr med växtlighet och djurliv ska få utvecklas fritt,
18. 18.Tivedens nationalpark för att bevara ett sammanhängande skogs-, sjö- och sprickdalslandskap i väsentligen orört skick, där skogen ska få utvecklas mot urskog,
19. 19.Skuleskogens nationalpark för att bevara ett starkt kuperat kustanknutet skogs-, hällmarks- och sprickdalslandskap i orört skick, där växtlighet och djurliv får utvecklas fritt,
20. 20.Stenshuvuds nationalpark för att bevara ett storslaget naturområde med stora geologiska och biologiska skyddsvärden som är av stor betydelse för det rörliga friluftslivet,
21. 21.Björnlandets nationalpark för att bevara ett värdefullt berg- och urskogsområde,
22. 22.Djurö nationalpark för att bevara ett skärgårdslandskap i Vänern i väsentligen oförändrat skick,
23. 23.Tyresta nationalpark för att bevara ett representativt sprickdalslandskap med omfattande urskogar och värdefull natur i övrigt,
24. 24.Haparanda skärgårds nationalpark för att bevara ett unikt skärgårdslandskap i väsentligen orört skick,
25. 25.Trestickla nationalpark för att bevara ett sprickdalslandskap av ödemarkskaraktär med omfattande naturskogar med en låg grad av kulturpåverkan,
26. 26.Färnebofjärdens nationalpark för att bevara ett unikt älvlandskap med omgivande värdefulla skogar och våtmarker i väsentligen orört skick,
27. 27.Söderåsens nationalpark för att bevara ett större sammanhängande område av det sydsvenska horstlandskapet i väsentligen oförändrat skick,
28. 28.Fulufjällets nationalpark för att bevara ett sydligt fjällområde med särpräglad vegetation och stora naturvärden i väsentligen oförändrat skick, och
29. 29.Kosterhavets nationalpark för att bevara ett särpräglat och artrikt havs- och skärgårdsområde samt angränsande landområden i väsentligen oförändrat skick. Förordning (2009:729).

Nationalparkerna är belägna på mark som tillhör staten. Deras huvudsakliga gränser anges i bilagorna 1–29. I de fall som anges särskilt ingår angränsande vattenområden. I Gotska Sandöns nationalpark och Blå Jungfruns nationalpark ingår de vattenområden som enligt lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde hänförs till respektive fastighet. Förordning (2009:729).

Nationalparkerna ska vårdas och förvaltas i enlighet med de syften för vilka de har bildats.

Länsstyrelsen är förvaltare av nationalparker i länet, med undantag för att

1. 1.Stiftelsen Tyrestaskogen är förvaltare av Tyresta nationalpark,
2. 2.Länsstyrelsen i Örebro län är förvaltare även av den del av Tivedens nationalpark som ligger i Västra Götalands län, och
3. 3.Länsstyrelsen i Gävleborgs län är förvaltare även av de delar av Färnebofjärdens nationalpark som ligger i Dalarnas, Västmanlands och Uppsala län. Förordning (2009:729).

Naturvårdsverket får efter samråd med länsstyrelsen och kommunen meddela föreskrifter

1. 1.om inskränkningar i rätten att använda mark- eller vattenområden inom en nationalpark, och
2. 2.om rätten att färdas och vistas och om ordningen i övrigt inom en nationalpark.

Naturvårdsverket får efter samråd med länsstyrelsen och kommunen i ett beslut om en skötselplan bestämma hur en nationalpark ska vårdas och förvaltas.

Om en föreskrift enligt första stycket avser inskränkning i renskötselrätt eller annan enskild rätt, gäller det som sägs i förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. om föreläggande till sakägare att yttra sig över förslag till beslut och om kungörande av beslut. Det som sägs i den förordningen om länsstyrelsen och kommunen ska i stället gälla Naturvårdsverket. Förordning (2009:729).

Länsstyrelsen får, om det finns särskilda skäl, i det enskilda fallet ge dispens från föreskrifter enligt 4 § första stycket. Att regeringens tillåtelse behövs i vissa fall följer av 7 kap. 29 § miljöbalken.

Bestämmelserna i 23 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. ska tillämpas i fråga om ansökans innehåll. Förordning (2009:729).

I förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken finns bestämmelser om avgifter. Förordning (1998:1253).

Förvaltaren av en nationalpark ska snarast möjligt underrättas om beslut enligt 4 § första och andra styckena.

Beslut enligt 5 § ska sändas till Naturvårdsverket. Förordning (2009:729).

I 29 kap. miljöbalken finns bestämmelser om straff och förverkande. Förordning (1998:1253).

Naturvårdsverkets beslut enligt 4 § får överklagas hos regeringen. Bestämmelser i övrigt om överklagande finns i 19 kap. 1 § och 23 kap. 1 § miljöbalken.

Naturvårdsverket och Fiskeriverket får överklaga beslut enligt 5 §. Förordning (1998:1253).