lagen.nu
SFS 1991:1124/konsolidering/2016:452 · äldre lydelse

Förordning om avgifter för prövning inom skolväsendet

Titel
Förordning (1991:1124) om avgifter för prövning inom skolväsendet
Ikraftträder
1991-07-01
Ändring införd t.o.m.
SFS 2016:452
Jämför lydelser 11
Äldre lydelseFörfattningen i dess lydelse t.o.m. ändringar genom SFS 2016:452. Visa gällande lydelse.
1 §

Huvudmannen för utbildningen får ta ut en avgift av den som vill gå igenom

  1. 1.särskilt anordnad prövning i grundskolan,
  2. 2.särskilt anordnad prövning i gymnasieskolan, om inte annat är föreskrivet,
  3. 3.särskilt anordnad prövning inom kommunal vuxenutbildning på grundläggande eller gymnasial nivå, och
  4. 4.särskilt anordnad prövning inom kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare eller motsvarande utbildning för den som har rätt att delta i sådan utbildning enligt skollagen (2010:800).

Avgift får dock inte tas ut för

  1. 1.den som har gått ut grundskolan och inte uppnått de kunskapskrav som minst ska ha uppnåtts i årskurs 9 i det ämne prövningen gäller,
  2. 2.elev i gymnasieskolan som har fått betyget F på den kurs prövningen gäller eller om betyg inte satts enligt 15 kap. 27 § skollagen,
  3. 3.elev inom den kommunala vuxenutbildningen som har fått betyget F på den kurs prövningen gäller,
  4. 4.elev inom den kommunala vuxenutbildningen som inom ramen för en kurs går igenom prövning efter validering, eller
  5. 5.den som efter avslutad kurs inom kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare eller motsvarande utbildning för den som har rätt att delta i sådan utbildning enligt skollagen inte har nått upp till nivån för betyget E. Förordning (2016:452).
2 §

Avgiften får uppgå till högst 500 kronor. Förordning (1995:946).

3 §

Avgift som avser prövning i grundskolan, gymnasieskolan, kommunal vuxenutbildning på grundläggande eller gymnasial nivå och kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare eller motsvarande utbildning för den som har rätt att delta i sådan utbildning enligt skollagen (2010:800) tillfaller huvudmannen. Förordning (2016:452).