Lag om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal

Denna lag tillämpas på sådana avtal om livförsäkring som har anknytning till två eller flera stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-stater), om försäkringstagaren är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i en EES-stat eller om försäkringstagaren är en juridisk person och det driftställe som avtalet gäller för är beläget i en EES-stat.

Med livförsäkring avses i denna lag sådana försäkringar som anges i 2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen (1982:713).

Denna lag tillämpas också på sådana avtal om skadeförsäkring som har anknytning till två eller flera EES-stater, om den försäkrade risken är belägen i en EES-stat.

Med skadeförsäkring avses i denna lag sådana försäkringar som anges i 2 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen (1982:713).

Med EES-stat där risken är belägen avses i denna lag

1. anär försäkringen avser antingen byggnad eller byggnad och dess innehåll, till den del byggnaden och innehållet täcks av samma försäkring, den EES-stat i vilken egendomen är belägen,
2. bnär försäkringen avser registreringspliktigt fordon, den EES-stat där fordonet är registrerat, utom i det fall som avses i c,
3. cnär ett fordon som är registrerat i en EES-stat köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i en annan EES-stat, under 30 dagar från det att fordonet kommit i köparens besittning, den stat till vilken fordonet skall införas,
4. dnär försäkringen har en giltighetstid av fyra månader eller mindre och oberoende av försäkringsklass täcker rese- eller semesterrisker, den EES-stat där försäkringstagaren har tecknat försäkringen,
5. ei andra fall än de som uttryckligen omfattas av a-d, om försäkringstagaren är en fysisk person, den EES-stat där han har sin vanliga vistelseort eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, den EES-stat där det driftställe som avtalet gäller för är beläget. Lag (2007:335).

/Träder i kraft: 2008-01-01/

Lagen gäller inte återförsäkring eller försäkring som avses i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller lagen (1991:1047) om sjuklön. Lag (2007:1007).

På ett avtal om livförsäkring tillämpas lagen i den EES-stat där försäkringstagaren, om han är en fysisk person, har sin vanliga vistelseort. Om försäkringstagaren är en juridisk person, tillämpas lagen i den EES-stat där det driftställe som avtalet gäller för är beläget.

Om försäkringstagaren är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort i en EES-stat och är medborgare i en annan EES-stat, får parterna avtala att lagen i den EES-stat där han är medborgare skall tillämpas.

Om den lag som är tillämplig enligt första stycket är utländsk och medger det, får parterna avtala att lagen i någon annan stat skall tillämpas.

Om försäkringstagaren har sin vanliga vistelseort eller har sin centrala förvaltning i den EES-stat där risken är belägen, skall lagen i den staten tillämpas på ett avtal om skadeförsäkring. Om den lagen är utländsk och medger det, får parterna avtala att lagen i någon annan stat skall tillämpas.

Om försäkringstagaren inte har sin vanliga vistelseort eller inte har sin centrala förvaltning i den EES-stat där risken är belägen, får parterna avtala att tillämplig lag för ett avtal om skadeförsäkring skall vara antingen lagen i den EES-stat där risken är belägen eller lagen i den stat där försäkringstagaren har sin vanliga vistelseort eller har sin centrala förvaltning.

Om försäkringstagaren bedriver näringsverksamhet och avtalet omfattar två eller flera risker hänförliga till sådan verksamhet och belägna i skilda EES-stater, får parterna i stället för vad som sägs i första stycket avtala att tillämplig lag för avtalet skall vara lagen i någon av dessa EES-stater eller i den stat där försäkringstagaren har sin vanliga vistelseort eller har sin centrala förvaltning.

Om lagen i de EES-stater som avses i första eller andra stycket ger parterna större frihet att avtala om tillämplig lag för avtalet, får parterna utnyttja denna avtalsfrihet.

Om de risker som omfattas av försäkringsavtalet är begränsade till händelser som uppkommer i en annan EES-stat än den EES-stat där risken är belägen, får parterna avtala att lagen i den förstnämnda staten skall tillämpas trots bestämmelserna i 6 och 7 §§.

Trots bestämmelserna i 6 och 7 §§ får parterna avtala vilken stats lag som skall vara tillämplig på försäkringsavtalet, om detta gäller en risk som hänför sig till

1. 1.någon av de försäkringsklasser som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 4--7, 11 och 12 försäkringsrörelselagen (1982:713),
2. 2.någon av de försäkringsklasser som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 14 och 15 försäkringsrörelselagen, om försäkringstagaren är näringsidkare och den försäkrade risken avser näringsverksamheten, eller
3. 3.någon av de försäkringsklasser som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 3, 8--10, 13 och 16 försäkringsrörelselagen, om försäkringstagaren är näringsidkare och minst två av följande förutsättningar är uppfyllda enligt senast fastställda resultat- och balansräkning:
   1. aFörsäkringstagaren har en balansomslutning som uppgår till minst ett belopp motsvarande 6 200 000 ecu.
   2. bFörsäkringstagaren har en bruttoomsättning som uppgår till minst ett belopp motsvarande 12 800 000 ecu.
   3. cFörsäkringstagaren har haft i genomsnitt minst 250 personer anställda.

Om försäkringstagaren ingår i en koncern som avger koncernredovisning, skall förutsättningarna i första stycket 3 gälla koncernen.

Om parterna i ett fall som avses i 6 eller 9 § har avtalat att en viss stats lag skall tillämpas men alla övriga omständigheter av betydelse vid tiden för nämnda avtal anknyter till en och samma EES-stat, skall sådana bestämmelser i den sistnämnda statens lag tillämpas som enligt den lagen inte får åsidosättas genom avtal.

Parternas val av tillämplig lag enligt 6--9 §§ skall antingen uttryckligen anges i försäkringsavtalet eller framgå av omständigheterna. Om så inte är fallet skall, såvida inte annat följer av 6 §, på avtalet tillämpas lagen i den av staterna enligt 7, 8 eller 10 § till vilken avtalet har sin närmaste anknytning. Om inte annat visas, skall avtalet anses ha sin närmaste anknytning till den EES-stat där risken är belägen.

Har en avskiljbar del av avtalet en starkare anknytning till någon annan av de stater som avses i 7, 8 eller 10 § än till den stat vars lag enligt första stycket andra meningen skall tillämpas på avtalet, får lagen i den förstnämnda staten tillämpas på denna del av avtalet, om det finns synnerliga skäl för det.

På ett avtal om obligatorisk skadeförsäkring tillämpas, i stället för vad som annars skulle följa av 6--11 §§, lagen i den EES-stat som har föreskrivit skyldigheten att teckna försäkring.

Om en tvist om försäkringsavtal handläggs vid svensk domstol, skall utan hinder av bestämmelserna i denna lag sådana svenska bestämmelser tillämpas som inte får åsidosättas oavsett vilken stats lag som i övrigt är tillämplig på avtalet.