Förordning om läkarvårdsersättning

Denna förordning gäller vid läkarvård enligt lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning. Termer och begrepp som används i lagen har samma betydelse i förordningen.

Av lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning följer att vissa läkare har rätt till förhöjda arvoden. I lagen finns också bestämmelser om patientavgift.

I denna förordning indelas de läkare med specialistkompetens som kan få läkarvårdsersättning i följande grupper av specialiteter.

För andra åtgärder inom den medicinska verksamhet som förekommer inom läkarens specialitet än sådana som anges i 7-10 §§ får läkaren tillgodoräkna sig normalarvode eller reducerat normalarvode enligt 5 eller 6 §.

För att normalarvode eller reducerat normalarvode skall lämnas skall läkarens vårdinsatser i direkt kontakt med patienterna i genomsnitt per kalendermånad uppgå till minst det antal minuter som anges i 5 §. Varje läkarbesök skall vidare omfatta

1. 1.anamnesupptagning innefattande psykosociala faktorer och undersökning med för specialiteten vedertagna undersökningsmetoder,
2. 2.bedömning och rådgivning eller information, eller
3. 3.behandling med för specialiteten vedertagna behandlingsmetoder.

För en läkare som saknar specialistkompetens gäller bestämmelserna i denna förordning på motsvarande sätt. Undersökningar och behandlingar skall ske med vedertagna metoder.

Normalarvode lämnas med högst följande belopp under förutsättning att summan av arvodet som lämnats till läkaren och vikarie i dennes verksamhet under kalenderåret har uppgått till högst det belopp som anges i tabellen.

Om läkarvårdsersättning till en läkare och vikarie i dennes verksamhet sammanlagt under ett kalenderår överstiger sammanlagt uppburet arvode enligt 5 § lämnas reducerat normalarvode för samma åtgärder med högst de belopp som anges i tabellen.

Reducerat normalarvode lämnas under förutsättning att summan av lämnat arvode till en läkare och vikarie i dennes verksamhet under ett kalenderår inte överstiger det ersättningstak som anges i tabellen.

Om en läkare och vikarie i dennes verksamhet inte bedriver verksamheten på heltid reduceras gränserna för sammanlagt uppburet arvode enligt 5 § och ersättningstaket enligt 6 § med 70 procent av den kvotdel som arbetstiden minskat i förhållande till heltidskravet i 8 § lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning. Förordning (1995:1220).

För enklare undersökningar, behandlingar och rådgivning än som anges i 4 § som utförs av läkaren eller under dennes överinseende lämnas enkelt arvode med högst 220 kronor. Under de förutsättningar som anges i 6 § lämnas reducerat enkelt arvode med högst 110 kronor. Förordning (2006:1261).

Sker en läkares rådgivning enligt 7 § per telefon lämnas ett enkelt arvode med 125 kronor. Under de förutsättningar som anges i 6 § lämnas reducerat enkelt arvode med högst 65 kronor. Förordning (2006:1261).

För de särskilt tids- eller kostnadskrävande åtgärder som anges i bilaga 1 lämnas särskilt arvode enligt vad som anges i bilagan.

Om läkarvårdsersättning till en läkare och vikarie i dennes verksamhet sammanlagt under ett kalenderår överstiger sammanlagt uppburet arvode enligt 5 §, lämnas reducerat särskilt arvode för åtgärd som avses i första stycket med högst de belopp som anges i bilaga 1. Reducerat särskilt arvode lämnas under förutsättning att summan av lämnat arvode till läkaren och vikarien under ett kalenderår inte överstiger det ersättningstak som anges i 6 §. Förordning (1997:94).

För samtalsbehandling som ges av en läkare som också är legitimerad psykoterapeut lämnas normalarvode med högst 760 kronor om behandlingstiden i direkt kontakt med patienten är minst 45 minuter. Under de förutsättningar som anges i 6 § lämnas reducerat normalarvode med högst 380 kronor. Förordning (2006:1261).

För rådgivning i födelsekontrollerande syfte eller i fråga om abort eller sterilisering som lämnas i samband med en undersökning lämnas ett arvode om 665 kronor eller, under de förhållanden som anges i 6 §, ett arvode om 335 kronor. Arvodet om 335 kronor lämnas dock även om ersättningstaket i 6 § har uppnåtts. Arvodet utgör ersättning även för inprovning av pessar, insättning av livmoderinlägg eller implantation under huden och uttagande av preventivmedel. Vid rådgivning i födelsekontrollerande syfte i annat fall lämnas ett arvode som motsvarar enkelt arvode.

Vid gynekologisk undersökning ersätts livmoderinlägg med 340 kronor utöver arvodet enligt första stycket samt pessar, införare och det första behovet av kemiska medel med 350 kronor utöver arvodet enligt första stycket. Detta gäller även när pessaret med tillbehör kan hämtas på apotek utan kostnad för patienten.

Arvodet enligt denna bestämmelse omfattar även förskrivning av preventivmedel och kostnader för preventivmedel som lämnas ut vid läkarbesöket.

Ersättning enligt denna paragraf ingår inte i beloppen för sammanlagt uppburet arvode i 5 § eller ersättningstak i 6 §. Förordning (2006:1261).

Till en läkare som har sin verksamhet inom de geografiska områden som anges i 20 § lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning lämnas tillläggsarvode med 220 kronor för medicinskt motiverade hembesök. Om flera personer ges vård vid ett besök lämnas högst två tilläggsarvoden. För telefonkonsultationer lämnas till en sådan läkare, utöver den ersättning som kan lämnas enligt 7 a §, en särskild ersättning med 20 kronor. Förordning (2006:1261).

Ersättning för en läkares kostnader för resa med egen bil vid sjukbesök lämnas med det belopp som anges i 16 kap. 27 § inkomstskattelagen (1999:1229) om det på grund av patientens tillstånd är motiverat med hembesök. För varje resa lämnas dock en minsta ersättning om 10 kronor. Ersättning för resa med annat färdmedel lämnas om det finns särskilda skäl.

Ersättning för resa med egen bil lämnas även om kostnaden skulle ha blivit lägre om annat färdmedel hade använts. Endast om det finns särskilda skäl, får avståndet till patienten från läkarens mottagning beräknas överstiga avståndet från patienten till en allmän läkarmottagning som är inrättad för den ort där patienten vistas. Förordning (2000:930).

För laboratorieundersökning som utförs av Smittskyddsinstitutet lämnas ersättning från landstinget om undersökningen utförs efter remiss från

1. 1.en läkare som har ersättning enligt lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning,
2. 2.en läkare som är anställd av studerandehälsovårdsorganisation, eller
3. 3.en läkare inom företagshälsovård som
   1. 1.är en rådgivande expertfunktion för arbetsgivare och arbetstagare,
   2. 2.arbetar förebyggande med arbetsmiljön och medverkar i arbets-, anpassnings- och rehabiliteringsverksamheten på arbetsstället,
   3. 3.aktivt medverkar i det lokala arbetsmiljöarbetet,
   4. 4.samverkar med berörda samhällsorgan, och
   5. 5.drivs med för ändamålet utbildad personal.

Ersättning lämnas med högst det belopp som finns angivet för sådan undersökning i den för institutet gällande taxan.

Landstinget skall till läkaren betala ut skillnaden mellan det arvode som följer av bestämmelserna i denna förordning och den patientavgift som läkaren fått ta ut.

Arvodet betalas dock helt genom läkarvårdsersättning

1. 1.för provtagning i syfte att utröna om en allmänfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen (2004:168) föreligger och för undersökning i samband med provtagningen,
2. 2.om patienten enligt 24 § lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning är befriad från att betala patientavgift,
3. 3.för rådgivning i födelsekontrollerande syfte eller angående abort eller sterilisering,
4. 4.för läkarens resekostnader enligt 12 §,
5. 5.för sjukvård som avses i 2 § andra stycket 5 förordningen (1984:908) om vissa statsbidrag och försäkringsersättningar för sjukvård m.m. Förordning (2004:262).

Vid utbetalning av ersättning till en mottagare som inte åberopar innehav av en F-skattesedel och inte är juridisk person minskas ersättningen med 10,3 procent eller, om mottagaren vid årets ingång är 65 år eller äldre, med 6,5 procent. Om mottagaren visar att minst 60 procent av ersättningen motsvarar kostnader i arbetet som skall täckas med ersättningen, skall ersättningen minskas med det lägre belopp som beräknas motsvara de arbetsgivaravgifter eller den särskilda löneskatt som landstinget skall betala.

Läkarvårdsersättningen utgör ersättning för samtliga åtgärder vid ett vårdtillfälle inräknat läkemedelsförskrivning och provtagning för klinisk laboratorieundersökning. I ersättningen ingår också betalning för läkarintyg som behövs för att få ut sjukpenning eller sjuklön samt för förbands- och annat förbrukningsmaterial.

Läkarvårdsersättningen innefattar också betalning för de kliniska laboratorieundersökningar som anges i bilaga 2 och provtagning för sådan undersökning. Om undersökningen eller provtagningen utförs av någon annan skall läkaren stå för kostnaden.

Provtagningskostnaden för andra laboratorieundersökningar än som anges i bilaga 2 bekostas av läkaren om det inte är medicinskt motiverat att provtagning sker vid ett laboratorium som landstinget har anvisat. Förordning (1996:1360).

En läkare som har läkarvårdsersättning är skyldig att i fråga om all sådan vård visa läkarvårdsräkning för landstinget och redovisa arbetstid, antalet vidtagna åtgärder samt uppgift om patientens bosättningsort. Sådan provtagning och undersökning som avses i 14 § andra stycket 1 skall dock, utan uppgifter om patientens identitet, redovisas särskilt. Läkaren är även skyldig att rapportera till respektive landsting om han eller hon är verksam i två eller flera landstingsområden och skall därvid även ange beräknad omfattning i respektive landstingsområde. Därutöver är läkaren skyldig att själv bevaka när han eller hon når ersättningstak 1 eller ersättningstak 2 och att underrätta landstinget om detta.

Läkarvårdsersättning i motsvarande mån kan innehållas i avvaktan på att sådana uppgifter lämnas som avses i första stycket. Förordning (1997:94).

Dem som ger vård mot läkarvårdsersättning skall lämna kvitto på betalda patientavgifter och anteckna dessa på formulär för tillämpning av bestämmelserna om kostnadsbefrielse för patientavgifter. Förordning (1996:1360).