Förordning om avgifter vid lantmäteriförrättningar

Denna förordning innehåller bestämmelser om avgifter för förrättningar som handläggs av en lantmäterimyndighet och om beslut om debitering av förrättningskostnader (räkningar). Förordning (1998:1188).

Med förrättning avses i denna förordning även godkännande av överenskommelser enligt 43 § anläggningslagen (1973:1149), registrering av andelstal enligt 24 a § anläggningslagen (1973:1149), frigörande av fastighetstillbehör enligt 12 a § ledningsrättslagen (1973:1144) samt sådana återutsättningar av gränsmärken enligt bestämmelserna i 2 § mätningskungörelsen (1974:339) som handläggs av en lantmäterimyndighet.

Taxeavgift som beslutas med stöd av denna förordning skall även avse lantmäterimyndighetens kostnader för registrering av förrättningar. Förordning (2003:1192).

Lantmäteriverket meddelar föreskrifter om avgifter för förrättningar. Avgifterna skall betalas till lantmäterimyndigheten.

När det finns särskilda skäl får lantmäterimyndigheten för en viss förrättning besluta att sökanden skall betala beräknade förrättningskostnader innan ansökan tas upp till prövning (förskott).

Avgiften beräknas efter den tid som behövs för handläggning av förrättningen och införande i fastighetsregistret, inklusive manuellt förd registerkarta, samt kostnaderna för handläggningen respektive införandet. Förordning (2003:1192).

Om en sakägare begär det skall lantmäterimyndigheten, om det är möjligt, för en viss förrättning eller för en del av förrättningen lämna skriftligt anbud. Förordning (1998:1188).

Andra förrättningskostnader än taxeavgifter får förskotteras av lantmäterimyndigheten och tas upp i en räkning enligt 8 §. På ett förskotterat belopp skall ränta betalas från dagen för utbetalningen till räkningens förfallodag enligt en räntefot som Lantmäteriverket föreskriver.

Lantmäterimyndigheten får i ett enskilt fall besluta att ränta inte skall betalas på det förskotterade beloppet.

Avgiften får sättas ned om

1. 1.fastighetsreglering eller sammanläggning medför att en fastighet eller en samfällighet av mindre betydelse inte behöver redovisas i fastighetsregistret,
2. 2.fastighetsreglering medför att redovisning i fastighetsregistrets allmänna del blir obehövlig för ett skifte eller ett servitut av mindre betydelse,
3. 3.fastighetsreglering medför att ett servitut av mindre betydelse kan avföras ur fastighetsregistrets inskrivningsdel, eller
4. 4.förrättningen avser en äganderättsutredning som länsstyrelsen beslutat om.

Nedsättning enligt första stycket får ske i mån av tillgång på medel och för åtgärder som är särskilt angelägna från allmän synpunkt. Förordning (2000:326).

Lantmäterimyndigheten skall i en räkning ange det belopp som en sakägare skall betala för en avslutad eller inställd förrättning eller avvisad ansökan. Av räkningen skall framgå om och med vilket belopp avgiften har satts ned enligt 7 §. På belopp som har förfallit till betalning skall ränta betalas enligt 6 § räntelagen (1975:635).

En räkning skall betalas även om förrättningsbeslutet eller räkningen överklagas. Förordning (2003:1192).

Lantmäterimyndigheten får i en förrättning besluta att räkning för utfört arbete skall upprättas innan förrättningen har avslutats eller registrerats (delräkning). En delräkning får inte avse förskott. Förordning (2003:1192).

En räkning som avser återutsättning av gränsmärken enligt bestämmelserna i 2 § mätningskungörelsen (1974:339) får överklagas hos Lantmäteriverket. Tiden för överklagandet räknas från räkningens förfallodag.

Bestämmelser om överklagande av andra räkningar finns i 15 kap. 6 § tredje stycket fastighetsbildningslagen (1970:988) och 30 § fjärde stycket anläggningslagen (1973:1149). Förordning (1998:1188).

Finner en lantmäterimyndighet att en räkning är oriktig skall myndigheten ändra den, om det kan ske snabbt och enkelt och utan att det blir till nackdel för någon enskild part.

Lantmäteriverkets beslut enligt denna förordning får inte överklagas.

Lantmäteriverket får för lantmäterimyndigheterna i länen meddela föreskrifter om att avgifter enligt denna förordning skall betalas till Lantmäteriverket i stället för till lantmäterimyndigheten och om att vad som gäller för en lantmäterimyndighet enligt 6 § i stället skall avse Lantmäteriverket.

Lantmäteriverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.

En kommunal lantmäterimyndighet får besluta om lägre avgifter än de som Lantmäteriverket föreskriver.