Förordning med instruktion för Konsumentverket

Konsumentverket är central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor med huvudansvar för att genomföra den statliga konsumentpolitiken. Övergripande mål för verksamheten skall vara

1. 1.att stärka konsumenternas ställning och inflytande på marknaden,
2. 2.att ge hushållen goda möjligheter att utnyttja sina ekonomiska och andra resurser effektivt,
3. 3.att skydda konsumenternas hälsa och säkerhet,
4. 4.att medverka till att sådana produktions- och konsumtionsmönster utvecklas som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling, och
5. 5.att medverka till att konsumenterna har tillgång till god vägledning, information och utbildning. Förordning (2002:566).

Konsumentverket skall särskilt inrikta sin verksamhet på

1. 1.åtgärder som rör hushållens baskonsumtion,
2. 2.stöd till konsumentgrupper som är ekonomiskt eller socialt utsatta eller av andra skäl har behov av särskilt stöd, och
3. 3.att främja konsumentintressena i det internationella samarbetet.

Konsumentverket har ett samlat ansvar, sektorsansvar, för konsumentrelaterade miljö- och handikappfrågor. Verket skall vara samlande, stödjande och pådrivande i förhållande till andra berörda parter i sådana frågor. Förordning (2001:790).

Konsumentverket får

1. 1.meddela föreskrifter om skyldigheten att lämna prisinformation och om beräkningen av pris och jämförpris enligt prisinformationslagen (2004:347),
2. 2.utarbeta riktlinjer för näringsidkarnas marknadsföring och utformning av varor, tjänster och andra nyttigheter samt för näringsidkarnas tillämpning av konsumentkreditlagen (1992:830), och
3. 3.mot ersättning utföra undersökningar på uppdrag av myndigheter eller enskilda. Förordning (2005:32).

Konsumentverket skall

1. 1.låta genomföra prisundersökningar vart tredje år och årligen justera resultatet till beräknad prisnivå för kommande år,
2. 2.senast den 15 juli varje år till regeringen ge in ett underlag som är baserat på prisundersökningar enligt 1 och Statistiska centralbyråns konsumtionsundersökningar, som kan ligga till grund för regeringens beslut om riksnorm enligt 2 kap. 1 § socialtjänstförordningen (2001:937),
3. 3.vara kontaktpunkt för svenska myndigheters samarbete med myndigheter inom EES och med Europeiska gemenskapernas kommission i konsumentrelaterade frågor som rör informationssamhällets tjänster enligt lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster,
4. 4.vara central kontaktpunkt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen, och
5. 5.fullgöra de uppgifter som ankommer på behörig myndighet enligt förordning (EG) nr 2006/2004, i fråga om efterlevnaden av sådana regler som verket har tillsyn över.

Innan underlag enligt första stycket 2 ges in skall Konsumentverket hämta in synpunkter från Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Socialstyrelsen. Om det finns skilda uppfattningar mellan myndigheterna i väsentliga frågor, skall Konsumentverket redovisa detta för regeringen. I samband med att underlaget ges in skall verket redovisa för regeringen vilka undersökningar och vilket material som använts. Förordning (2005:1038).

Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på Konsumentverket med undantag av 4 § andra stycket, 17 och 32 §§. Förordning (1996:238).

Konsumentverkets generaldirektör är chef för verket. Generaldirek tören är också konsumentombudsman (KO).

För generaldirektören finns en ställföreträdare.

Som ersättare för generaldirektören i dennes egenskap av konsumentombudsman finns en ställföreträdande konsumentombudsman.

Konsumentverkets styrelse består av högst tio personer, generaldirektören inräknad. Generaldirektören är styrelsens ordförande. Förordning (1996:238).

Inom Konsumentverket skall finnas ett KO-sekretariat. Dess uppgift skall främst vara att biträda Konsumentombudsmannen med dennes uppgifter enligt marknadsföringslagen (1995:450) och lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Ställföreträdande konsumentombudsmannen är chef för KO- sekretariatet.

Konsumentverket bestämmer i övrigt själv sin organisation. Förordning (2004:474).

Vid delegering enligt 21 § andra stycket verksförordningen (1995: 1322) får uppdrag att föra talan vid domstol lämnas endast till en tjänsteman som är jurist med domstolserfarenhet. Förordning (1996:238).

Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på Konsumentverket.

Om det framförs klagomål mot en viss marknadsföringsåtgärd och det är fråga om prövning enligt 14, 15, 17 eller 22 § marknadsföringslagen (1995:450) får klagomålen lämnas utan åtgärd, om det med hänsyn till konsumentintresset är av liten betydelse att saken prövas. Förordning (1995:1350).

Innan Konsumentombudsmannen ansöker hos domstol om förbud, åläggande eller marknadsstörningsavgift, skall den som ansökan gäller få tillfälle att yttra sig.

I brådskande fall eller om det finns andra särskilda skäl, får dock Konsumentombudsmannen ansöka utan att erbjuda tillfälle till yttrande. Förordning (1996:238).

Ett föreläggande enligt 21 § marknadsföringslagen (1995:450) eller 7 § lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden skall vara skriftligt och undertecknas av Konsumentombudsmannen.

Föreläggandet godkänns genom att den som det riktas till skriftligen hos Konsumentombudsmannen förklarar sig godkänna det förbud eller åläggande som anges i föreläggandet.

Godkännandet bör i regel tecknas på föreläggandet. Om godkännandet tecknas på någon annan handling, gäller det endast om det klart framgår vilket föreläggande som avses. Förordning (2004:474).

Konsumentombudsmannen får under de förutsättningar som anges i 1 a § förordningen (1988:1583) med instruktion för Allmänna reklamationsnämnden göra anmälan om grupptalan till nämnden. Förordning (1998:1807).

I tvister mellan konsumenter och näringsidkare som rör varor, tjänster eller andra nyttigheter som tillhandahålls huvudsakligen för enskilt bruk får Konsumentombudsmannen väcka offentlig grupptalan enligt lagen (2002:599) om grupprättegång, när ombudsmannen anser att det är motiverat från allmän synpunkt. Förordning (2002:952).

Generaldirektören anställs genom beslut av regeringen. Andra anställningar beslutas av myndigheten. Förordning (1998:1807).

Konsumentombudsmannens beslut i ärenden enligt marknadsföringslagen (1995:450) eller lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden får överklagas endast i den utsträckning som anges i dessa lagar. Förordning (2004:474).