Förordning om internationella vägtransporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Denna förordning reglerar vissa förhållanden i anslutning till

1. 1.rådets förordning (EEG) nr 684/92 av den 16 mars 1992 om gemensamma regler för internationell persontransport med buss,
2. 2.rådets förordning (EEG) nr 881/92 av den 26 mars 1992 om tillträde till marknaden för godstransporter på väg inom gemenskapen till eller från en medlemsstats territorium eller genom en eller flera medlemsstaters territorier,
3. 3.kommissionens förordning (EG) nr 3298/94 av den 21 december 1994 om det närmare förfarandet i systemet med transiträttigheter (miljöpoäng) för transport med tung lastbil genom Österrike, upprättat genom artikel 11 i protokoll nr 9 till anslutningsakten för Norge, Österrike, Finland och Sverige,
4. 4.rådets förordning (EG) nr 12/98 av den 11 december 1997 om villkoren för att transportföretag ska få utföra nationella persontransporter på väg i en annan medlemsstat än den där de är hemmahörande,
5. 5.rådets beslut nr 917/2002/EG av den 3 oktober 2002 om ingåendet av Interbus-överenskommelsen om tillfällig internationell persontransport med buss,
6. 6.Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg. Förordning (2010:223).

Transportstyrelsen är behörig myndighet enligt de rättsakter som anges i 1 §. Förordning (2009:1365).

Den som har hemvist i Sverige, Danmark, Finland eller Norge får utföra sådan tillfällig persontrafik som avses i artikel 2.3.1 i förordning (EEG) nr 684/92 mellan dessa länder utan sådant kontrolldokument som avses i artikel 11 i samma förordning. Förordning (2003:860).

Med behörig kontrollant enligt artikel 3 a.3 tredje meningen och artikel 15 i förordning (EEG) nr 684/92, enligt artikel 5.4 och 6.4 i förordning (EEG) nr 881/92 och enligt artikel 5 och 6 i förordning (EG) 12/98 avses polisman och bilinspektör. Med behörig kontrolltjänsteman enligt den överenskommelse som bifogats rådets beslut nr 917/2002/EG avses polisman och bilinspektör. Förordning (2010:223).

Till böter döms den som uppsåtligen

1. 1.driver trafik utan sådant
   1. atillstånd som avses i artiklarna 3 a eller 5 i förordning (EEG) nr 684/92,
   2. bkontrolldokument som avses i artikel 11 i samma förordning, om han eller hon inte är undantagen från kravet på kontrolldokument enligt 2 a §,
   3. ccertifikat som avses i artikel 13 i samma förordning,
2. 2.driver trafik utan något av de tillstånd som avses i artikel 3 i förordning (EEG) nr 881/92,
3. 3.utför cabotagetransporter i strid med förordning (EG) nr 1072/2009,
4. 4.driver trafik utan sådant tillstånd som avses i artikel 1 i förordning (EG) nr 12/98 eller sådant kontrolldokument som avses i artikel 6 i samma förordning, eller
5. 5.utför transporter utan sådant tillstånd som avses i artikel 15 i den överenskommelse som bifogas rådets beslut nr 917/2002/EG eller sådant kontrolldokument som avses i artikel 10 i samma överenskommelse. Förordning (2010:223).

Till penningböter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. 1.bryter mot artikel 3 a.3 tredje meningen eller artikel 15 i förordning (EEG) nr 684/92,
2. 2.bryter mot artikel 5.4 andra meningen eller artikel 6.4 tredje meningen i förordning (EEG) nr 881/92,
3. 3.bryter mot artikel 5 eller artikel 6.1 i förordning (EG) nr 12/98, eller
4. 4.bryter mot artikel 18 eller artikel 20 i den överenskommelse som bifogats rådets beslut nr 917/2002/EG. Förordning (2010:223).

Om trafik som avses i denna förordning har drivits utan tillstånd, döms den som yrkesmässigt för egen eller annans räkning har slutit avtal om transporten med trafikutövaren till böter, om han kände till eller hade skälig anledning anta att tillstånd saknades.

Om ett fordon framförs i strid mot bestämmelser som avses i denna förordning får en polisman eller en tulltjänsteman hindra fortsatt färd. Polismannen eller tulltjänstemannen får medge att fordonet förs till närmaste lämpliga uppställnings- eller avlastningsplats eller verkstad. I fråga om ett fordon som är registrerat i utlandet och som förs in i Sverige får polismannen eller tulltjänstemannen medge att det omedelbart förs ut ur landet.

I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.

Transportstyrelsen får meddela föreskrifter för verkställigheten av denna förordning när det gäller transporter som avses i förordning (EEG) nr 684/92, förordning (EEG) nr 881/92, förordning (EG) nr 3298/94 och kapitel III i förordning (EG) nr 1072/2009.

Rikspolisstyrelsen får i fråga om polismän och Tullverket får i fråga om tulltjänstemän meddela föreskrifter om verkställigheten av bestämmelser i denna förordning om hindrande av fortsatt färd. Innan sådana föreskrifter meddelas ska dessa myndigheter samråda med varandra. Förordning (2010:223).

Avgift för prövning av en ansökan enligt denna förordning tas ut enligt bestämmelserna i förordningen (2001:652) om avgifter inom vägtrafikområdet. Förordning (2001:665).