Förordning om sjöfartsskydd

Denna förordning reglerar vissa förhållanden i anslutning till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 725/2004 av den 31 mars 2004 om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar samt lagen (2004:487) om sjöfartsskydd. Förordning (2004:514).

Sambandspunkt enligt artikel 9.2 i förordning (EG) nr 725/2004 är Sjöfartsverket.

Behörig sjöfartskyddsmyndighet enligt artikel 2 i förordning (EG) nr 725/2004 är Sjöfartsverket, om inte annat är föreskrivet.

Utsedd myndighet och administration enligt bilagorna till förordning (EG) nr 725/2004 är Sjöfartsverket, om inte annat är föreskrivet.

Sjöfartsverket skall fullgöra de uppgifter som enligt förordning (EG) nr 725/2004 skall fullgöras av Sverige, utom såvitt avser artikel 9.2, 12 och 14.

Sjöfartsverket får efter överenskommelse med Rikspolisstyrelsen och Kustbevakningen besluta att polismyndighet eller Kustbevakningen skall fullgöra uppgifter som Sjöfartsverket har enligt vad som följer av 3-5 §§. Sjöfartsverket skall kungöra sådana beslut i Sjöfartsverkets författningssamling.

När Sjöfartsverket, polismyndighet eller Kustbevakningen utövar tillsyn enligt vad som följer av 3-6 §§ skall Sjöfartsverket, polismyndigheter, Kustbevakningen och Tullverket på begäran av tillsynsmyndigheten biträda vid tillsynen och lämna de upplysningar som tillsynsmyndigheten behöver för att utöva tillsynen.

Tillsyn av ett fartyg enligt förordning (EG) nr 725/2004 skall om det är möjligt samordnas med den tillsyn som skall göras enligt fartygssäkerhetslagen (2003:364) och föreskrifter meddelade med stöd av den lagen.

Sjöfartsverket får meddela föreskrifter om

1. 1.vilka åtgärder en hamnanläggnings skyddsplan skall innehålla,
2. 2.sjöfartsskyddsdeklarationer,
3. 3.tillsyn,
4. 4.märkning av ett fartyg med IMO-identifikationsnummer,
5. 5.sådana handlingar med fartygshistorik som skall finnas ombord på ett fartyg, och
6. 6.avgifter till staten för sjöfartsskyddet. Förordning (2004:514).