Förordning med instruktion för Ekobrottsmyndigheten

Ekobrottsmyndigheten ansvarar för frågor om samordning och andra åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten i den utsträckning som följer av denna förordning, andra författningar eller regeringens beslut.

Ekobrottsmyndigheten ansvarar dessutom för samordningen av de nationella åtgärderna mot bedrägerier, missbruk och annan oegentlig och ineffektiv hantering och användning av EU- relaterade medel i landet.

Vid Ekobrottsmyndigheten handläggs följande mål.

1. 1.Mål som hänför sig till Stockholms län, Västra Götalands län, Skåne län, Hallands län, Blekinge län eller Gotlands län och
   1. asom avser 11 kap. brottsbalken, lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., skattebrottslagen (1971:69) eller aktiebolagslagen (2005:551), eller
   2. bvars handläggning annars ställer särskilda krav på kännedom om finansiella förhållanden, näringslivsförhållanden, skatterätt eller liknande.
2. 2.Mål som avser 9 kap. 1-3 §§ brottsbalken om gärningen rör EU:s finansiella intressen samt 9 kap. 3 a § brottsbalken.
3. 3.Mål som avser lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument.
4. 4.Mål som lämpligen bör handläggas vid Ekobrottsmyndigheten med hänsyn främst till att målet rör kvalificerad ekonomisk brottslighet som har nationell utbredning eller internationell anknytning eller är av principiell natur eller av stor omfattning. Sådana mål får övertas av Ekobrottsmyndigheten efter framställning från Åklagarmyndigheten.

Om ett mål rör både brottslighet som avses i första stycket och annan brottslighet (blandad brottslighet), handläggs målet vid den åklagarmyndighet där det med hänsyn till omständigheterna är lämpligast.

Är det osäkert var ett mål ska handläggas, avgörs frågan av riksåklagaren.

I de län där Ekobrottsmyndigheten inte ansvarar för åklagarverksamheten samordnar myndigheten tillsammans med Åklagarmyndigheten verksamhet som rör ekonomisk brottslighet.

Ekobrottsmyndigheten ska utveckla metoder för att effektivisera bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten. Myndigheten ska särskilt följa och analysera utvecklingen av den ekonomiska brottsligheten, följa rättstillämpningen och utarbeta förslag till åtgärder.

Ekobrottsmyndigheten ska vara kontaktmyndighet i frågor som rör Europeiska kommissionens bedrägeribekämpningsbyrå (OLAF).

Ekobrottsmyndigheten ska lämna information om den ekonomiska brottsligheten till andra myndigheter, kommuner, näringsliv och organisationer samt till allmänheten.

Rikspolisstyrelsen tillkallar polismän från polismyndigheterna för verksamhet som bedrivs vid Ekobrottsmyndigheten.

Ekobrottsmyndigheten leder den verksamhet som polismännen ska delta i vid myndigheten, med undantag för åtgärder i verksamheten som enligt lag eller annan författning endast får utföras av anställda inom Polisen.

Ekobrottsmyndigheten och Rikspolisstyrelsen ska i samråd bestämma och fortlöpande utveckla formerna för samverkan mellan Ekobrottsmyndigheten och Polisen.

Personal från Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Tullverket och andra myndigheter är placerade vid Ekobrottsmyndigheten i den utsträckning som Ekobrottsmyndigheten och respektive myndighet kommer överens om.

Myndigheten leds av en myndighetschef.

Vid myndigheten ska det finnas ett insynsråd som består av högst åtta ledamöter.

Vid Ekobrottsmyndigheten ska det finnas det antal åklagarkammare som myndigheten beslutar.

Generaldirektören är myndighetschef.

I åklagarfrågor har generaldirektören behörighet och ställning som en överåklagare.

Vid myndigheten ska det finnas en personalansvarsnämnd.

Myndigheten ska tillämpa personalföreträdarförordningen (1987:1101).

Ytterligare bestämmelser om åklagarväsendet finns i 7 kap. rättegångsbalken och åklagarförordningen (2004:1265).

/Träder i kraft: 2008-05-01/

Vid Ekobrottsmyndigheten ska det finnas ett råd, Rådet för skydd av EU:s finansiella intressen, som ska främja en effektiv och korrekt användning av EU-relaterade medel och åtgärder mot bedrägerier, missbruk och annan oegentlig hantering av sådana medel i landet. Ekobrottsmyndigheten ansvarar för rådets kanslifunktioner. Förordning (2008:119).

/Träder i kraft: 2008-05-01/

Rådet ska

1. 1.främja samverkan mellan berörda myndigheter för att öka effektiviteten när det gäller att förebygga, upptäcka, utreda och vidta åtgärder vid misstanke om felaktig användning av EU- relaterade medel,
2. 2.följa utvecklingen inom sitt ansvarsområde samt föreslå eller initiera åtgärder för att upprätthålla skyddet för EU:s finansiella intressen,
3. 3.vara ett forum för informations- och erfarenhetsutbyte,
4. 4.analysera och utvärdera insatserna på området. Förordning (2008:119).

/Träder i kraft: 2008-05-01/

Rådet ska senast den 15 mars vart tredje år till regeringen lämna en rapport avseende skyddet av EU:s finansiella intressen i Sverige. Av rapporten ska det framgå vilka åtgärder som har vidtagits för att främja en effektiv och korrekt hantering av EU-relaterade medel och för att samordna berörda myndigheters insatser mot bedrägerier, missbruk och annan oegentlig hantering av sådana medel. I rapporten ska också redovisas hur rådets arbete utvecklats samt hur rådet avser att bedriva sitt arbete de tre därefter kommande åren.

Om det i tiden mellan rådets rapporter framkommer uppgifter som direkt bör komma till regeringens kännedom ska detta rapporteras särskilt. Förordning (2008:119).

/Träder i kraft: 2008-05-01/

I rådet ingår företrädare för Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Tullverket, Ekonomistyrningsverket, Statens jordbruksverk, Fiskeriverket, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Migrationsverket, Verket för näringslivsutveckling och Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige. Varje myndighet i rådet ska utse en ledamot och en ersättare för denne. Ekobrottsmyndighetens ledamot är ordförande i rådet.

Rådet får vid behov förordna en eller flera ledamöter med särskild sakkunskap. De medverkar i rådets arbete i den utsträckning som ordföranden bestämmer. Rådets sammansättning ska vara sådan att den främjar utvecklingen av en högt kvalificerad och effektiv samverkan mellan myndigheter och andra aktörer på området. Förordning (2008:119).

Följande bestämmelser i myndighetsförordningen (2007:515) ska enbart tillämpas på myndigheten i administrativa ärenden:

20 § om föredragning,

21 § om myndighetens beslut,

27 § om myndighetens rätt att företräda staten vid domstol, och

29 § om ärendeförteckning.