Förordning om behörig domstol vid erkännande och verkställighet av utländska avgöranden i vissa fall

Denna förordning innehåller bestämmelser om behörig domstol vid prövning av en ansökan som avses i

1. 1.3 kap. 8 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,
2. 2.9 § lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz,
3. 3.7 § lagen (1965:723) om erkännande och verkställighet av vissa utländska domar och beslut angående underhåll till barn,
4. 4.38 § atomansvarighetslagen (1968:45),
5. 5.7 § lagen (1969:12) med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg,
6. 6.9 § lagen (1976:108) om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet,
7. 7.13 § lagen (1983:368) om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område,
8. 8.12 § lagen (1983:1015) med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 6 april 1974 om en uppförandekod för linjekonferenser,
9. 9.9 § lagen (1985:367) om internationella faderskapsfrågor,
10. 10.16 § lagen (1990:272) om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden,
11. 11.21 kap. 6 § sjölagen (1994:1009),
12. 12.9 § lagen (1994:2087) med anledning av Sveriges tillträde till den multilaterala överenskommelsen om undervägsavgifter,
13. 13.6 § lagen (2005:253) om ersättning från de internationella oljeskadefonderna,
14. 14.4 kap. 4 § lagen (2015:417) om arv i internationella situationer, och
15. 15.15 § järnvägstrafiklagen (2018:181). Förordning (2018:192).

En ansökan som avses i 1 § görs till den tingsrätt i följande förteckning inom vars domsområde motparten har sin hemvist. Om motparten inte har sin hemvist i Sverige, görs ansökan till Nacka tingsrätt.