Lag om rätt att ta fordon i anspråk för fordringar på vissa skatter och avgifter

Denna lag gäller rätt att ta fordon i anspråk för betalning av

1. 1.statens eller en kommuns fordringar på avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,
2. 2.statens fordringar på trängselskatt eller avgift enligt lagen (2004:629) om trängselskatt,
3. 3.statens fordringar på fordonsskatt eller avgift avseende fordonsskatt enligt vägtrafikskattelagen (2006:227),
4. 4.statens fordringar på skatt eller avgift enligt lagen (2006:228) med särskilda bestämmelser om fordonsskatt, och
5. 5.statens fordringar på avgift enligt lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen. Lag (2014:1562).

Vid indrivning av sådana fordringar som anges i 1 § får Kronofogdemyndigheten besluta att ta i anspråk det fordon som skatten eller avgiften avser för betalning av gäldenärens skuld om

1. 1.gäldenären saknar utmätningsbara tillgångar som räcker till betalning av skulden, och
2. 2.fordonet inte tillhör eller kan anses tillhöra gäldenären enligt bestämmelserna i utsökningsbalken.

Ett fordon som har sålts vid en exekutiv försäljning får inte tas i anspråk för skulder som uppkommit före eller samma dag som försäljningen.

I fråga om ianspråktagande enligt första stycket är i övrigt bestämmelserna om utmätning i utsökningsbalken tillämpliga. Det som föreskrivs i annan lag om utmätning tillämpas även för ianspråktagande. Lag (2020:508).

Uppgift om Kronofogdemyndighetens beslut ska föras in i vägtrafikregistret. Lag (2019:379).