Åklagarmyndighetens föreskrifter om samordning av brottmålsärenden.

Samordning enligt dessa föreskrifter innebär att flera brottsmisstankar mot en person handläggs i samma ärende.

I samband med att en åklagare inleder en förundersökning eller övertar ledningen av en förundersökning från en polismyndighet eller Tullverket skall åklagaren pröva om förutsättningar finns för samordning. Åklagaren skall därvid undersöka om den misstänkte förekommer i misstankeregistret.

Handläggningen av en brottsmisstanke behöver inte samordnas med andra brottsmisstankar om 1. den genast skall skrivas av, 2. den kan antas komma att kräva betydligt längre utredning än de övriga eller 3. det finns någon annan omständighet som innebär att handläggningen skulle försenas så att en föreskriven frist inte kan hållas eller att handläggningen på annat sätt skulle försvåras avsevärt av en samordning. Om samordning inte sker enligt första stycket 2 eller 3, skall beslutet och skälen för beslutet dokumenteras och diarieföras. Beslutet skall omprövas om något av de hinder som anges i första stycket inte längre finns.

Om det finns förutsättningar för samordning, skall berörda åklagare samråda om vem som i fortsättningen skall handlägga samtliga brottsmisstankar. Om enighet inte kan uppnås, skall frågan hänskjutas till berörda kammarchefer. När frågan om samordning prövas, skall även övervägas om det av samordningsskäl är lämpligt att åklagare övertar ledningen av en förun-

dersökning som leds av en polismyndighet eller Tullverket. Om förundersökningsledningen inte övertas, skall berörd förundersökningsledare underrättas när åtal väcks.

Denna författning träder i kraft den 29 december 2005. Samtidigt upphör RÅFS 2001:7 att gälla.

FREDRIK WERSÄLL Agneta Blidberg (Åklagaravdelningen)