Åklagarmyndighetens föreskrifter om ändring av Åklagarmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (ÅFS 2015:2) om restriktioner.

Om rätten har gett åklagaren tillstånd att meddela restriktioner av visst slag, ska åklagaren fortlöpande ta ställning till vilka av dessa enskilda restriktioner som behövs.

Allmänna råd

Detta gäller även vid beslut om häktning i utevaro. När den misstänkte har häktats måste alltid ett nytt restriktionsbeslut fattas. Om rätten beslutar om fortsatt oförändrat tillstånd till restriktioner i samband med t.ex. beslut om åtalsförlängning på handlingarna eller vid en omhäktningsförhandling är det däremot inte nödvändigt att fatta ett nytt beslut. Omprövning av restriktionerna ska dock alltid ske kontinuerligt.

I samband med att åklagaren anmäler hos rätten att ett beslut om häktning i utevaro har verkställts, enligt 24 kap. 17 § tredje stycket rättegångsbalken, ska åklagaren på nytt ta ställning till om det finns skäl att besluta om restriktioner och i så fall vilka, av de av rätten tillåtna, enskilda restriktioner som behövs. Även efter en häktningsförhandling enligt 24 kap. 17 § fjärde stycket rättegångsbalken ska restriktionsfrågan prövas på nytt.

När åklagaren beslutar att ändra ett tidigare meddelat restriktionsbeslut ska ett nytt beslut fattas beträffande samtliga restriktioner.

I 23 § första stycket häktesförordningen finns bestämmelser om åklagares skyldighet att omedelbart lämna skriftliga underrättelser om beslut om restriktioner.

Allmänna råd

Den misstänkte behöver bara underrättas om han eller hon är frihetsberövad. Av 23 § första stycket häktesförordningen följer att åklagaren har en ovillkorlig skyldighet att se till att den frihetsberövade och den myndighet som svarar för förvaringslokalen omedelbart får skriftliga underrättelser om restriktionsbeslut.

Restriktionsbeslut som inte fattas efter en häktningsförhandling När den misstänkte är anhållen eller frihetsberövad efter att ha varit häktad i sin utevaro bör underrättelseskyldigheten normalt fullgöras genom att åklagaren, i direkt anslutning till att restriktionsbeslutet har fattats, ger den utredande myndigheten i uppdrag att se till att den frihetsberövade och den myndighet som svarar för förvaringslokalen omedelbart får kopior av beslutet. I de fall det inte är möjligt att registrera restriktionsbeslutet i verksamhetsstödet Cåbra eller det av annan anledning inte är möjligt att översända beslutet till den utredande myndigheten får åklagaren ge den utredande myndigheten i uppdrag att skriftligen dokumentera beslutet om restriktioner och se till att den frihetsberövade och den myndighet som svarar för förvaringslokalen omedelbart får del av dokumentationen. En kopia av restriktionsbeslutet översänds så snart det kan ske. När ett beslut om anhållande i frånvaro har verkställts gäller underrättelseskyldigheten det restriktionsbeslut som åklagaren fattar i samband med beslut om fortsatt anhållande enligt 3 §. När ett beslut om häktning i utevaro har verkställts gäller underrättelseskyldigheten det restriktionsbeslut som åklagaren fattar i samband med anmälan hos rätten enligt 5 §. Inför häktningsförhandlingen och senast innan förhandlingen påbörjas bör även försvararen få del av restriktionsbeslutet.

Restriktionsbeslut som fattas efter en häktningsförhandling

Efter en häktningsförhandling där den misstänkte är närvarande underrättas häktet om restriktionsbeslutet genom att en ifylld underrättelseblankett lämnas till transportpersonalen. Den häktade och försvararen underrättas om restriktionsbeslutet genom att ifyllda underrättelseblanketter lämnas till dem. Blanketterna kan förberedas i Cåbra före förhandlingen.

Beslut om undantag från eller lättnader i meddelade restriktioner ska registreras i tvångsmedelsblanketten i Cåbra.

Denna författning träder i kraft den 1 juli 2021.

PETRA LUNDH Lennart Guné (Utvecklingscentrum)