Betänkandet En uppväxt fri från våld – En nationell strategi för att förebygga och bekämpa våld mot barn (SOU 2022:70)

(Departementets diarienummer S2023/00244)

Justitiekanslern, som i övrigt inte har några synpunkter på de förslag som läggs fram i betänkandet och de överväganden som görs där, lämnar följande synpunkter på den föreslagna ändringen i 4 § lagen om (1988:609) målsägandebiträde.

Den föreslagna ändringen omfattar även fall där barn inte är målsägande Den föreslagna ändringen avseende kompetenskraven är utformade så att den skulle omfatta alla förordnanden av målsägandebiträden, dvs. även i de fall där målsäganden inte är ett barn. Justitiekanslern utgår från att detta inte är avsikten med förslaget och att man i den fortsatta beredningen kommer att hitta en författningsteknisk lösning på problemet.

Brist på undantagsmöjlighet och behovet av ändring Även för det fall en avgränsning görs till samtliga uppdrag där barn är målsägande framstår ändringen som alltför rigid då det saknas möjligheter till undantag i enskilda fall. Justitiekanslern ser att det kan vara svårt i praktiken att i samtliga situationer förordna någon som uppfyller de särskilda krav som utredningen menar ska ställas. För det fall det inte finns någon behörig att förordna måste regleringen ge utrymme att avvika från kraven. Under alla omständigheter kräver frågeställningen en närmare analys i den fortsatta beredningen.

Justitiekanslern vill också påtala att i många fall där en särskild företrädare för barn har förordnats, brukar inte ett målsägandebiträde också förordnas. Det innebär att det föreslagna kompetenskravet i 5 § lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn i hög grad tillgodoser det syfte utredningen vill uppnå. Mot den bakgrunden, och att den nuvarande avfattningen av den aktuella bestämmelser i 4 § lagen om målsägandebiträde redan föreskriver ett lämplighetskrav kopplat till ärendets art, finns det möjligen även skäl att på ett mer allmänt plan ifrågasätta behovet av den ändring i 4 § som utredningen föreslår.