Kritik mot en rådman för utformningen av förelägganden till en överförmyndarnämnd. Även uttalanden om handläggningen av sådana ärenden om godmanskap och förvaltarskap där det är svårt att rekrytera en ställföreträdare

Anmälan

I en anmälan till JO framförde Överförmyndarnämnden Mitt (i fortsättningen överförmyndarnämnden) klagomål mot Sundsvalls tingsrätt beträffande handläggningen av sådana godmanskaps- och förvaltarskapsärenden där det är svårt att rekrytera ställföreträdare. Den övergripande kritiken var att tingsrätten förelagt överförmyndarnämnden om sådant som saknat lagstöd, att förelägganden utformats på ett osakligt sätt och att tingsrätten inte tagit hänsyn till att nämnden inte har lyckats hitta en ställföreträdare. Överförmyndarnämnden framhöll särskilt två ärenden vid tingsrätten. Av handlingar som bilagts anmälan framgick bl.a. följande.

Sundsvalls tingsrätt har i dessa ärenden om anordnande av godmanskap (Ä 2606-23 och Ä 3316-23) förelagt överförmyndarnämnden att fortsätta att försöka rekrytera en ställföreträdare för den enskilde, t.ex. genom att ta direkt kontakt (s.k. direktrekrytering) med presumtiva ställföreträdare och därefter till tingsrätten redovisa vilka kontakter som tagits. I ett av ärendena (Ä 2606-23) angavs i tingsrättens föreläggande även att överförmyndarnämnden kunde ta kontakt med en privat aktör som åtar sig uppdrag som ställföreträdare till ett fast pris. I båda ärendena angavs avslutningsvis att ”I annat fall överväger tingsrätten att ta kontakt med Tillsynsmyndigheten”.

Det framgår vidare att tingsrätten inför ett sammanträde i ett av ärendena (Ä 2606-23) förelade överförmyndarnämnden att till sammanträdet ta med en lista med kontaktuppgifter på samtliga ställföreträdare som för närvarande fanns registrerade hos nämnden. Det framgår även att syftet med sammanträdet var, om så inte skett tidigare, att kontakta presumtiva ställföreträdare. I ett senare föreläggande till överförmyndarnämnden angavs därutöver följande. … Eftersom ÖFN [ Överförmyndarnämnden Mitt, JO:s anm. ] inte under lång tid har kunnat lämna förslag på ställföreträdare ser tingsrätten ingen annan utväg än att tillsammans med ÖFN vid ett sammanträde kontakta presumtiva ställföreträdare. Det är ÖFN som har kontaktuppgifterna till dessa och ska lämna förslag när det begärs av rätten. ”Listan” behöver inte lämnas in, men ska tas med för att vi ska kunna gå vidare med ärendet vid sammanträdet. Tingsrätten förutsätter därför att ÖFN tar med sig kontaktuppgifter så att ärendet kan drivas vidare.

Utredning

JO begärde att Sundsvalls tingsrätt skulle yttra sig över anmälan. Tingsrätten yttrade sig genom lagmannen AA. I yttrandet redogjordes för de aktuella ärendenas handläggning och de bedömningar som hade gjorts. Tingsrätten redogjorde även för handläggningen generellt i ärenden om anordnande av godmanskap och förvaltarskap när det finns svårigheter att rekrytera ställföreträdare. Vidare redogjorde tingsrätten för att sådana svårigheter tagits upp på möten mellan överförmyndarnämnden och tingsrätten. Tingsrätten angav också att domstolen hade tagit kontakt med professionella aktörer i syfte att efterhöra om de skulle kunna förordnas som ställföreträdare när överförmyndarnämnden inte lämnat förslag. Det visade sig dock inte vara en framkomlig väg då företagen uppgav att överförmyndarnämnden inte skulle godkänna deras ersättning. Enligt tingsrätten är det olyckligt att myndigheterna inte har kunnat nå en samsyn kring de aktuella frågorna.

Överförmyndarnämnden kommenterade yttrandet.

Rättslig reglering

Under vissa förutsättningar kan rätten anordna godmanskap eller förvaltarskap för en enskild. När beslut om godmanskap eller förvaltarskap meddelas ska rätten samtidigt förordna en god man respektive en förvaltare att utföra uppdraget. (Se 11 kap. 4 och 7 §§ föräldrabalken.)

Om överförmyndaren ansöker om anordnande av godmanskap eller förvaltarskap hos tingsrätten ska nämnden lämna förslag på god man eller förvaltare (se 11 kap. 17 a § tredje stycket föräldrabalken).

Domstolen har det övergripande ansvaret för att ett ärende blir så utrett som dess beskaffenhet kräver (se 12 § lagen [1996:242] om domstolsärenden [ärendelagen]).

Rätten ska se till att begära in de yttranden och det underlag som behövs för att kunna ta ställning i frågan om godmanskap respektive förvaltarskap (se 11 kap. 16 och 17 §§ föräldrabalken).

Rätten får uppdra åt överförmyndaren att hämta in yttranden och utredning. På begäran av rätten ska överförmyndaren också lämna förslag på god man eller förvaltare, om det inte finns särskilda skäl mot det. (Se 11 kap. 17 a § första och andra stycket föräldrabalken, från och med den 1 juli 2026 17 c § föräldrabalken.) Särskilda skäl kan t.ex. vara att det inte går att finna någon person som vill åta sig uppdraget. Överförmyndaren ska i sådana fall redogöra för rätten vilka ansträngningar som har gjorts för att finna en lämplig ställföreträdare. (Se prop. 2013/14:225, s. 46.)

Det vilar ett tungt ansvar på överförmyndaren att se till att ett behov av ställföreträdarskap tillgodoses. Det krävs att överförmyndaren vidtar alla rimliga åtgärder för att hitta någon som är lämpad och villig att åta sig uppdraget. I det enskilda fallet krävs att överförmyndaren gör aktiva efterforskningar och i princip uttömmer de möjligheter som finns att hitta en ställföreträdare. Det kan t.ex. krävas att myndigheten tillfrågat samtliga personer som anmält intresse för ställföreträdaruppdrag och, i förekommande fall, kommunens förvaltarenhet. Om det rör sig om ett krävande uppdrag bör det dock inte krävas att överförmyndaren har frågat personer som saknar eller har begränsad erfarenhet av ställföreträdaruppdrag eller av någon annan anledning inte bedöms klara av eller vara lämpliga för ett sådant uppdrag. Vad som krävs av överförmyndaren får bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. (Se NJA 2012 s. 715, NJA 2018 s. 246 samt prop. 2013/14:225, s. 19, 26 och 47 f.; se även JO:s beslut den 10 juni 2021, dnr 3896-2019.)

Länsstyrelsen utövar tillsyn över överförmyndares och överförmyndarnämnders verksamhet (se 19 kap. 17 § föräldrabalken).

Bedömning

Förutsättningarna för en tingsrätt att förelägga överförmyndaren att fortsätta att rekrytera ställföreträdare En fråga som aktualiseras i ärendet är om det finns rättsligt stöd för en tingsrätt att förelägga överförmyndaren att fortsätta att rekrytera en ställföreträdare när överförmyndaren inte har kunnat lämna förslag på en sådan.

Enligt 11 kap. 17 a § föräldrabalken har överförmyndaren en skyldighet att lämna förslag på god man eller förvaltare. Skyldigheten är långtgående men, som nämnts, inte absolut. I de fall det inte går att hitta någon som vill åta sig uppdraget finns det enligt förarbetena särskilda skäl mot att överförmyndaren lämnar ett förslag.

En fråga som inställer sig är vilken myndighet som slutligt ska pröva frågan om det finns särskilda skäl för överförmyndaren att avstå från att lämna förslag på ställföreträdare.

Det är tingsrättens uppgift att pröva om förutsättningarna för ställföreträdarskap är uppfyllda. Tingsrätten har också det yttersta ansvaret för att ärenden om ställföreträdarskap blir så utredda som dess beskaffenhet kräver.

Av förarbetena framgår att överförmyndaren ska redogöra för vilka ansträngningar som gjorts för att finna en lämplig ställföreträdare om överförmyndaren inte har kunnat lämna något förslag på en sådan. Att överförmyndaren ska lämna en sådan redovisning talar för att domstolen ska göra en bedömning av om de ansträngningar som har gjorts för att finna en ställföreträdare är tillräckliga.

Om det inte finns någon som är beredd att ta på sig uppdraget som ställföreträdare kan det innebära att ett förvaltarskap eller godmanskap inte kan komma till stånd fastän det behövs (se NJA 2012 s. 715, p. 3). Domstolens prövning kan då resultera i att en ansökan om godmanskap eller förvaltarskap avslås. Det finns hovrättspraxis där ställföreträdarskap har anordnats utan att det funnits något förslag på ställföreträdare från överförmyndaren att ta ställning till. Hovrätten har då återförvisat ärendet till tingsrätten för att utse en god man och i skälen för beslutet uttalat att det ankommer på överförmyndaren att göra ytterligare ansträngningar för att finna en ställföreträdare (se RH 2018:5 och Hovrätten för Nedre Norrlands beslut den 28 september 2023 i ärende nr 63-23).

Mot den anförda bakgrunden anser jag att det står klart att det ytterst är domstolen som avgör om det finns särskilda skäl för överförmyndaren att avstå från att lämna ett förslag på ställföreträdare. Om tingsrätten gör bedömningen att det inte finns särskilda skäl måste domstolen kunna förelägga överförmyndaren att göra ytterligare ansträngningar för att finna en ställföreträdare. Motsvarande befogenhet har tingsrätten om överförmyndaren anser att det saknas förutsättningar för ett ställföreträdarskap och därför avstår från att lämna ett förslag på ställföreträdare, men tingsrätten gör en annan bedömning av behovet (se a. prop. s. 19).

Jag anser därmed att Sundsvalls tingsrätt i och för sig har haft rätt att förelägga överförmyndarnämnden att fortsätta att försöka rekrytera en ställföreträdare. Huruvida det borde ha gjorts i de nu aktuella ärendena är emellertid en sådan

bedömningsfråga som jag normalt inte uttalar mig om. Det finns inte anledning att göra någon annan bedömning i detta fall.

I sammanhanget vill jag dock framhålla följande. En tingsrätt kan inte kräva att överförmyndaren ska vidta vilka rekryteringsåtgärder som helst. Tingsrätten måste givetvis respektera att det är överförmyndaren som avgör hur den myndigheten ska organiseras. I detta ingår exempelvis om överförmyndaren använder sig av privata företag som åtar sig uppdrag som ställföreträdare. Det kan också variera mellan kommuner om det finns en kommunal s.k. förvaltarenhet med anställda tjänstemän som inom ramen för sin anställning har som uppgift att vara god man eller förvaltare, och dit överförmyndaren kan göra en förfrågan. Tingsrättens utformning av vissa förelägganden JO har tidigare uttalat att i den mån tingsrätter och överförmyndare har olika uppfattning i en sakfråga är det rimligt att man utifrån sina respektive uppdrag försöker komma fram till ett sätt att förhålla sig till detta utan att saken ställs på sin spets (se JO 2025 s. 423, dnr 6899-2023). Jag delar denna utgångspunkt. Det kan mot den bakgrunden finnas skäl för en tingsrätt att noga överväga hur förelägganden till en annan myndighet ska utformas när det kan finnas olika uppfattningar hos myndigheterna i den sak föreläggandet avser. Ett lämpligt förhållningssätt kan vara att försöka lösa de meningsskiljaktigheter som finns i ett annat forum än inom ramen för enskilda ärenden, till exempel vid sådana samverkande möten som förekommer enligt Sundsvalls tingsrätt.

När det gäller utformningen av de nu aktuella föreläggandena gör jag följande överväganden.

De delar av föreläggandena som avsett fortsatt rekrytering har, i enlighet med vad jag anfört ovan, inte gått utöver vad tingsrätten har haft rätt att förelägga överförmyndarnämnden om. Det som därutöver anges i föreläggandet om direktrekrytering eller att rekrytera en privat aktör är utformat som förslag på en fortsatt handläggning hos överförmyndarnämnden. Enligt min mening är föreläggandena i dessa delar sakligt utformade. Några förelägganden innehöll texten ”I annat fall överväger tingsrätten att ta kontakt med Tillsynsmyndigheten”. Texten förekom i anslutning till en beskrivning av vissa åtgärder som överförmyndarnämnden enligt tingsrätten kunde vidta i ärendena. Vad gäller denna text har tingsrätten fört fram följande.

Med anledning av den problematik som förevarit i ställföreträdarärenden har i några ärenden övervägts att lämna samlad information till tillsynsmyndigheten utifrån de svar som lämnats på tingsrättens förelägganden om vilka åtgärder som vidtagits, om överförmyndarens arbetssätt och metoder vid rekrytering av ställföreträdare. Den ansvariga rådmannen BB har uppgett att skrivningen lades till för att vara transparent med överförmyndarnämnden i detta avseende.

Det angivna syftet återspeglas enligt min mening inte i den använda formuleringen, och jag kan inte uppfatta skrivningen på något annat sätt än som en påtryckning i det enskilda ärendet. Att utforma ett föreläggande på detta sätt är självfallet inte godtagbart.

I fråga om föreläggandena till överförmyndarnämnden om att ta med en lista över presumtiva ställföreträdare framstår det som klart olämpligt att kontakter med potentiella ställföreträdare skulle tas vid ett sammanträde. Av handlingarna i ärendet framkommer inte annat än att det var just så BB avsåg att göra. Som det nu blev tog överförmyndarnämnden inte med sig någon lista till tingsrätten och några kontakter med tänkbara ställföreträdare togs således inte vid sammanträdet.

Sammantaget förtjänar rådmannen BB kritik för utformningen av de delar av föreläggandena som jag anmärkt på ovan.

Vad som kommit fram i fråga om tingsrättens förelägganden i övrigt ger inte anledning till några uttalanden från min sida. Tingsrättens åtgärder för att komplettera utredningen Som angetts under den rättsliga regleringen bär tingsrätten det slutliga ansvaret för att ett ärende om godmanskap eller förvaltarskap blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. I det ansvaret ligger en skyldighet att genom aktiv processledning, t.ex. riktade förelägganden till överförmyndaren, driva på ärendenas handläggning ( se JO 2019/20 s. 644, dnr 893-2018).

Av tingsrättens yttrande till JO framgår att man på tingsrätten vidtagit olika åtgärder för att driva ärenden om förvaltarskap och godmanskap framåt och försöka förmå överförmyndarnämnden att hitta ställföreträdare. Enligt tingsrätten har åtgärderna haft positiv effekt. Överförmyndarnämnden har redovisat en annan bild av orsaken till att ställföreträdare har kunnat hittas. Oavsett hur det ligger till med den saken är det enligt min mening bra att tingsrätten aktivt har arbetat med processledning i syfte att få fram förslag på ställföreträdare.

Vad som i övrigt framkommit i ärendet föranleder inga åtgärder eller uttalanden från min sida.

Ärendet avslutas.

Beslutet har fattats av chefsJO Erik Nymansson. Dokumentet har fastställts digitalt och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Beatrice Norin har föredragit ärendet och byråchefen Stefan Nyman har deltagit i beredningen.