Anmälan mot Polismyndigheten i Stockholms län för långsam handläggning av en förundersökning

Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 18 maj 2005, framförde AA kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län. Av anmälan med bilagor framgick bl.a. följande. I början av juli 2003 gjordes en polisanmälan om bedrägeri m.m. (K170425-03). I februari 2005 lämnade polismyndigheten besked om att utredningen ännu inte var påbörjad i ärendet.

Utredning

Handlingar i ärendet fordrades in från polismyndigheten. Av handlingarna framgick bl.a. följande. Anmälan om brott gjordes den 5 juli 2003 och samma dag inledde polismyndigheten förundersökning. Därefter synes det inte ha vidtagits några utredningsåtgärder i ärendet.

Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över handläggningen av ärendet.

Polismyndigheten kom in med ett yttrande jämte upplysningar från chefen för City polismästardistrikt, polismästaren AA (här utelämnat). Polismyndigheten

Bakgrund

En skrivelse från den auktoriserade revisorn BB kom in till myndigheten den 5 juli 2003 gällande misstankar om brott begångna av vissa styrelsemedlemmar i en bostadsrättsförening. En anmälan upprättades vid City polismästardistrikt och samma dag beslutades om att förundersökning skulle inledas. Några konkreta åtgärder i ärendet har dock ännu inte vidtagits.

Rättslig reglering

Av 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken framgår bl.a. att en förundersökning skall bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger.

Bedömning

Polismyndigheten konstaterar att det förflutit mer än två år mellan anmälan och handläggning, vilket naturligtvis är beklagligt. Arbetssituationen vid City polis-

mästardistrikts bedrägerigrupper har inneburit att det varit nödvändigt att prioritera vissa ärenden framför andra. Avgörande för om ett ärende blir prioriterat kan t.ex. vara att någon är frihetsberövad eller om andra tvångsmedel har förekommit. Andra faktorer som kan inverka på bedömningen är t.ex. att ärendet berör höga belopp i jämförelse med målsägandens ekonomiska ställning, seriebrottslighet eller att de utpekade är unga förstagångsförövare. Den aktuella brottsanmälan bedömdes inte kunna prioriteras framför andra. Som framgår av det bifogade yttrandet från City polismästardistrikt har en översyn av verksamheten vid utredningsrotelns bedrägeribrottsgrupper nyligen genomförts. Tillsammans med viss personalförstärkning har det medfört att det totala antalet ärenden den 30 juni 2005 uppgick till 1230 stycken (motsvarande siffra år 2004 var 2753). Av dessa är cirka 550 utlagda på handläggare och föremål för olika utredningsåtgärder. Av yttrandet från City polismästardistrikt framgår vidare att i maj 2005 hade situationen förbättrats så att det nu aktuella ärendet kunnat prioriterats upp och att det ser ut som att utredningen i ärendet kommer att påbörjas strax efter sommarsemestrarna. Polismyndigheten vill vidare framhålla det pågående arbetet med att genomföra de förbättringsförslag som tagits fram i den tidigare gjorda översynen av hela myndighetens utredningsverksamhet. De förslag som särskilt berör bedrägeribrottsutredningar har högsta prioritet i det arbetet. AA bereddes tillfälle att kommentera remissvaret men hördes inte av.

Muntliga upplysningar inhämtades därefter från polismyndigheten och av dessa framgår att förundersökningen i ärendet lades ned av åklagare den 25 oktober 2005 med motiveringen ”brott kan ej styrkas” (C 11-13-5734-05).

Bedömning

En förundersökning skall bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Finns det inte längre skäl att fullfölja en förundersökning skall den läggas ned (23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken, RB).

Undersökningsledaren har ansvar för förundersökningen i dess helhet. Han skall se till att utredningen bedrivs effektivt och att de enskildas rättssäkerhetsintressen tas tillvara. Undersökningsledaren skall också ge dem som biträder honom de direktiv som behövs för arbetet (1 a § förundersökningskungörelsen, 1947:948).

Av utredningen framgår att den aktuella anmälan om brott gjordes den 5 juli 2003, att förundersökning inleddes samma dag och att det under drygt två års tid inte vidtogs några utredningsåtgärder i ärendet. Polismyndigheten har som förklaring till handläggningstiden hänvisat till den ansträngda arbetssituationen.

JO har under de senaste åren i ett stort antal ärenden kunnat konstatera att den brottsutredande verksamheten uppvisar allvarliga brister och att handläggningstiderna i åtskilliga fall inte står i överensstämmelse med det skyndsamhetskrav som uttalas i rättegångsbalken. Jag är således väl medveten om att arbetssituationen inom polisväsendet är ansträngd och att man därför måste prioritera vissa ärenden framför andra. Även med hänsyn till detta är det emellertid helt oacceptabelt att ett ärende ligger obearbetat under så lång tid som i detta fall. Polismyndigheten förtjänar därför kritik för den långa handläggningstiden.

JO har också tidigare kritiserat City polismästardistrikt för långsam handläggning av bedrägeriärenden (se t.ex. dnr 31-2003, beslut den 23 maj 2003 och dnr 505-

2004, beslut den 18 maj 2004). Polismyndigheten har i sitt remissvar påpekat att man vidtagit en översyn av hela utredningsverksamheten inom myndigheten och nyligen genomfört även en översyn av bedrägerigruppen inom City polismästardistrikt. Av remissvaret framgår vidare att vidtagna åtgärder har förbättrat situationen vid bedrägerigruppen och att det pågår arbete att genomföra de förbättringsförslag som tagits fram i översynen av hela myndighetens utredningsverksamhet. Jag utgår från att detta kommer att medföra att utredningsverksamheten kan bedrivas på ett effektivt och rättssäkert sätt.

Ärendet avslutas.