Kritik mot Polismyndigheten för att en 17 åring som var misstänkt för brott förhördes utan försvarare trots att han motsatte sig det

[P]

Justitieombudsmannen Per Lennerbrant

Kritik mot Polismyndigheten för att en 17-åring som var misstänkt för brott förhördes utan försvarare trots att han motsatte sig det

Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 2 maj 2024 förde advokaten AA fram klagomål mot Polismyndigheten. AA var kritisk till att polisen hade hållit förhör med en 17-åring, i JO:s beslut benämnd NN, utan en försvarare närvarande, trots att NN begärt AA som försvarare samt motsatt sig att förhöret hölls utan att hon närvarade. AA var också kritisk till att förhöret hölls med NN när han var berusad och påverkad av cannabis.

Utredning

Polismyndigheten (juristen BB) yttrade sig den 23 augusti 2024 efter att upplysningar lämnats av berörda befattningshavare. Av Polismyndighetens yttrande och utredningen i övrigt framgår i huvudsak följande.

Den 25 december 2023 kontrollerades NN av danska tulltjänstemän på ett tåg mellan Danmark och Sverige. I samband med kontrollen uppkom misstanke mot NN om ringa narkotikabrott, eget bruk och ringa narkotikasmuggling.

I den patrull som mötte upp och hanterade NN ingick polisassistenterna CC och DD. De kontaktade jourundersökningsledaren för direktiv, vilket är brukligt i ärenden där minderåriga misstänks för brott. De körde hem NN och valde, mot bakgrund av NN:s ålder, att genomföra förhör och kroppsbesiktning i NN:s bostad. NN motsatte sig såväl före som vid förhöret att det hölls utan försvarare närvarande. Han angav att han önskade advokaten AA som försvarare.

CC har i sina upplysningar uppgett att han hade kontakt med jourundersökningsledare per telefon och att han informerade om att NN inte godtog att förhöret hölls utan försvarare. Enligt CC mottog han direktiv om att hålla förhör med NN på plats eftersom denne med hänsyn till brottens beskaffenhet inte kunde antas få en offentlig försvarare förordnad. Dessa uppgifter framgår också av en avrapporteringspromemoria som DD upprättade samma kväll. DD har i promemorian antecknat att direktiven gavs av jourundersökningsledaren EE.

EE har upplyst att hon i efterhand inte kan se att hon ska ha fattat något beslut i ärendet och att hon inte heller minns något samtal gällande NN. EE har vidare uppgett att hon är säker på att hon inte skulle ge några direktiv om att hålla förhör utan försvarare när den misstänkte motsätter sig detta.

Av polisanmälan framgår att misstanken om bruk av narkotika grundades på att NN var slö i tal och allmäntillstånd, hade rödsprängda ögon och muntorrhet, samt att han uppgett sig ha brukat narkotika i närtid och hade narkotika på sig. DD har i sin avrapportering antecknat att NN var märkbart berusad vid ingripandet.

Förhöret med NN genomfördes av DD drygt en timme efter ingripandet. Enligt vad DD uppgett i sina upplysningar uppfattade han vid förhöret inte NN som påverkad på ett sätt som medförde att ett förhör inte kunde hållas, tvärtom hade NN en röd tråd och logiska resonemang.

Polismyndigheten redovisade rättslig reglering och följande bedömning.

Av de uppgifter som [DD] och [CC] har lämnat framgår att [NN] redan innan förhöret påbörjades hade uppgett att han ville ha försvarare närvarande. Polismyndigheten kan vidare konstatera att det framgår av utredningen i ärendet att [CC] haft kontakt med jourförundersökningsledare [EE] för att få direktiv om förhör med [NN] skulle hållas. Uppgifterna om vad som sades i detta samtal går dock isär. [EE] har uppgett att hon inte minns samtalet men att hon inte skulle ha gett direktiv om att hålla förhör med [NN] om denne begärt att få en försvarare. [CC] har å sin sida uppgett att han redogjorde för omständigheterna för [EE] och att [NN] ville ha försvarare närvarande men att han fick direktiv om att förhöret skulle genomföras utan försvarare med hänsyn till de misstänkta brottens beskaffenhet. Enligt Polismyndighetens bedömning kan ytterligare utredning i ärendet inte förväntas bringa klarhet i vad som sagts vid samtalet mellan [CC] och [EE]. Det står dock klart att [NN] vid inledningen av förhöret svarade nekande på frågan om han godtog att förhör skulle hållas utan försvarare närvarande och angav även vilken advokat han vill ha förordnad som försvarare men att förhöret genomfördes ändå. – – – Mot ovanstående bakgrund anser Polismyndigheten att det inte har funnits förutsättningar för att genomföra förhöret [med] [NN] utan försvarare. I stället borde en framställan om offentlig försvarare omedelbart ha översänts till tingsrätten. Polisens agerande i dessa delar har varken varit förenligt med bestämmelserna om förundersökning eller barnets bästa. Anmälarens uppgifter om att [NN:s] berusningsgrad skulle ha varit ett hinder mot att genomföra förhöret vinner inte stöd av utredningen.

Rättsliga utgångspunkter

Rätten till tillgång till försvarare En person som misstänks för ett brott har en generell rätt att biträdas av en försvarare för att förbereda och utföra sin talan (se 21 kap. 3 § första stycket rättegångsbalken). Rätten till tillgång till försvarare är en del av rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6 i Europakonventionen. En sådan rätt följer även av artikel 48 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och av EU:s försvarardirektiv. Den misstänktes försvararrättigheter är en central rättssäkerhetsfråga.

Av Europadomstolens praxis framgår att rätten till försvarare inträder tidigt under förundersökningen, som huvudregel redan från och med första förhöret (se Salduz mot Turkiet [stor kammare], no. 36391/02, 27 november 2008, p. 52, 54 och 55, samt Danelius m.fl., Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, sjätte uppl. s. 418 f.).

Den misstänkte ska, i samband med att han eller hon underrättas om misstanken, informeras om bl.a. sin rätt att anlita biträde av försvarare och att under vissa förutsättningar få en offentlig försvarare förordnad (se 12 § första stycket förundersökningskungörelsen).

Vid ett förhör med en misstänkt har han eller hon som utgångspunkt rätt att ha sin försvarare närvarande (se 23 kap. 10 § fjärde stycket rättegångsbalken).

Barnkonventionen FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) gäller, enligt vad som nu är av intresse, som lag i Sverige. Konventionens bestämmelser ska beaktas vid avvägningar och bedömningar som rör barn. Med barn avses varje människa under 18 år (se artikel 1). En grundprincip i barnkonventionen är att barnets bästa ska beaktas i första hand vid alla åtgärder som rör ett barn (se artikel 3.1). Även barnkonventionen föreskriver en rätt till juridiskt biträde (se artikel 40.2 [b]).

När polisen vidtar en åtgärd som direkt eller indirekt rör ett barn ska det alltså prövas om åtgärden är förenlig med de rättigheter som tillförsäkras ett barn enligt barnkonventionen.

Bedömning

NN, som vid tillfället var 17 år gammal, misstänktes för ringa narkotikabrott och ringa narkotikasmuggling. Av utredningen framgår att han motsatte sig att höras utan försvarare och att han uppgav att han ville ha advokaten AA som försvarare. Det är vidare utrett att ett förhör genomfördes utan att någon försvarare närvarade och att frågor ställdes till NN om det som misstankarna gällde. Därigenom har NN:s grundläggande rätt till tillgång till försvarare inte respekterats. Agerandet var inte heller förenligt med principen om barnets bästa enligt barnkonventionen.

Polisassistenterna CC och DD å ena sidan och jourundersökningsledaren EE å andra sidan har lämnat olika uppgifter om huruvida EE gav direktiv om att förhöret skulle hållas trots att NN inte hade tillgång till någon försvarare. DD har samma kväll som ingripandet gjordes upprättat en promemoria av vilken det framgår att EE gav direktiv om att höra NN utan försvarare, trots NN:s inställning. DD har uppgett att han upprättade promemorian på uppmaning av en annan jourundersökningsledare som vid avrapportering ifrågasatte de direktiv som patrullen uppgav sig ha fått. EE har å sin sida fört fram att hon inte minns något samtal och att hon i efterhand inte kan se att hon fattade något beslut i ärendet samt att ärendet, efter att hon avslutat sitt arbetspass, granskades av en kollega till henne.

Jag har i och för sig inte anledning att ifrågasätta de uppgifter som DD lämnat hos JO och som får stöd av vad han antecknat i direkt anslutning till händelsen. Jag noterar dock att DD inte själv hade telefonkontakten med EE. Utredningen är inte tillräcklig för att jag ska kunna uttala mig om vem som bär ansvaret för det inträffade.

Utredningen ger inte heller någon klar bild av hur påverkad NN var vid förhöret och om det även av det skälet fanns något hinder mot att höra honom på ett rättssäkert sätt.

Polismyndigheten kritiseras för att NN:s rätt att ha en försvarare närvarande vid förhöret inte respekterades.

Mot bakgrund av det som kommit fram vill jag erinra om vikten av att undersökningsledaren är tydlig när direktiv ges inför ett förhör och att direktiven dokumenteras. Det är vidare viktigt att det i varje enskilt fall görs en bedömning av förhörspersonens påverkansgrad. Av kontroll- och rättssäkerhetsskäl kan bedömningen behöva dokumenteras.

Ärendet avslutas.

Beslutet har fattats av JO Per Lennerbrant. Dokumentet har fastställts digitalt och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Rebecka Olsson har föredragit ärendet och byråchefen Nils Västberg har deltagit i beredningen.