Socialnämnden i Bjuvs kommun kritiseras för sin hantering av ett brev till ett barn som vårdades enligt LVU

Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på socialtjänsten i Bjuvs kommun och framförde att socialtjänsten hade öppnat och läst ett brev som hade skickats till hennes son som då var 3,5 år och vårdades enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Brevet var från en bank och handlade inte om vården. Socialtjänsten kontaktade även banken innan brevet efter 14 dagar överlämnades till henne.

Utredning

JO hämtade in handlingar från socialtjänsten. Därefter begärde JO att Socialnämnden i Bjuvs kommun skulle yttra sig över anmälan.

I yttrandet uppgav nämnden att socialtjänsten hade öppnat brevet med stöd av 11 § LVU och att det var påkallat och förenligt med tillämpliga regler.

AA kommenterade yttrandet.

Bedömning

Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och ska bl.a. se till att barnets behov av omvårdnad, trygghet och en god fostran blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för tillsyn och uppsikt över barnet och att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. (Se 6 kap. 1 och 2 §§ föräldrabalken, FB.)

Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Den eller de som har vårdnaden om barnet är som utgångspunkt även barnets förmyndare. En förmyndare ska förvalta omyndigas tillgångar och företräda dem i angelägenheter som rör tillgångarna. (Se 6 kap. 11 §, 10 kap. 2 § och 12 kap. 1 § FB.)

I fråga om barn och unga som vårdas enligt LVU gäller att socialnämnden under vårdtiden har samma ansvar som vårdnadshavaren för att den unges grundläggande rättigheter enligt 6 kap. 1 § FB tillgodoses. Nämnden bestämmer hur vården ska ordnas och var barnet eller den unge ska vistas under vårdtiden. Nämnden eller den åt vilken nämnden har uppdragit vården ska ha uppsikt över den unge och, i den utsträckning det behövs för att genomföra vården, bestämma om hans eller hennes personliga förhållanden. (Se 11 § LVU.)

I förarbetena till LVU uttalas att nämnden efter beslut om omedelbart omhändertagande eller vård enligt LVU inträtt vid sidan av föräldrarna eller i deras ställe, och att nämnden därmed, i den omfattning som behövs för att genomföra vården, bör ha samma skyldigheter och befogenheter som tillkommer föräldrarna (se prop. 1979/80:1 s. 596 f).

Av utredningen framgår att AA vid den aktuella tidpunkten var ensam vårdnadshavare för sin drygt tre år gamla son som vårdades med stöd av LVU och var placerad i ett familjehem. Ett brev som var adresserat till sonen skickades från en bank till sonens folkbokföringsadress, dvs. familjehemmet. Av kuvertet framgick att brevets avsändare var en bank, och familjehemmet överlämnade brevet oöppnat till socialtjänsten. Socialtjänsten öppnade brevet och kontaktade därefter banken för att ta reda på vem som skulle svara på det för barnets räkning. Brevet överlämnades till AA först efter 14 dagar.

Jag vill inledningsvis klargöra följande. Det är som utgångspunkt inte tillåtet för någon att öppna ett brev som är adresserat till någon annan, utan den personens medgivande. Det gäller även om mottagaren är ett barn (se t.ex. prop. 1978/79:67 s. 8). Det ligger dock i sakens natur att ett litet barn inte har möjlighet att öppna ett brev och läsa det, och inte heller att ge sin tillåtelse till att brevet öppnas av någon annan. Det anses därför ingå i vårdnadshavarens ansvar att bevaka och hantera post till barnet, så länge barnet inte klarar att göra det själv. I förarbetena till FB nämns även att en vårdnadshavare kan behöva öppna brev som har adresserats till barnet för att skingra eller få bekräftat

misstankar om att barnet deltar i något som kan vara skadligt eller på annat sätt är olämpligt (se prop. 1981/82:168 s. 60).

I det aktuella fallet handlade det om ett brev som var adresserat till ett barn som inte hade nått den ålder som krävs för att själv kunna hantera brev. När det gäller ett så litet barn måste det alltså normalt ankomma på vårdnadshavarna att hantera barnets post i enlighet med det ansvar som en vårdnadshavare har enligt FB. Frågan är vem eller vilka som har det ansvaret när barnet vårdas enligt LVU.

Jag vill understryka att den förälder som är vårdnadshavare för sitt barn fortsätter att vara det även om barnet vårdas enligt LVU. Samtidigt har socialnämnden inträtt vid sidan av föräldern som ansvarig bl.a. för att tillgodose barnets grundläggande behov av omvårdnad, och i den utsträckning det behövs för att genomföra vården har nämnden tagit över ansvaret för att bestämma om barnets personliga förhållanden. Enligt förarbetena kan det t.ex. gälla frågor som medicinsk vård eller behandling och rätt för den unge att företa resor eller att påbörja arbetsanställning (se prop. 1979/80:1 s. 596 f). Förmynderskapet påverkas dock inte när ett barn vårdas med stöd av LVU. Frågor som gäller barnets ekonomiska förhållanden, dvs. sådant som ryms inom förmyndarens ansvar, ingår alltså inte i det som nämnden ansvarar för.

Jag har tidigare uppmärksammat att lagstiftningen inte är tydlig gällande nämndens ansvar och bestämmanderätt över barn som vårdas med stöd av LVU (se bl.a. JO:s yttrande över betänkandet För barn och unga i samhällsvård [SOU 2023:66], dnr R 110-2023). Eftersom gränserna för nämndens ansvar inte är helt givna, och med tanke på att vård med stöd av LVU är tänkt som en tillfällig åtgärd under en begränsad tid, bör en socialnämnd enligt min mening tillämpa bestämmelserna med försiktighet och med respekt för att vårdnadshavaren är den som i ett normalläge har ansvaret för barnet. Så långt det är möjligt bör frågor som uppkommer därför redas ut i dialog och samförstånd med vårdnadshavaren, inte minst oklarheter som rör barnets omvårdnad, fostran och tillsyn, där ansvaret är gemensamt och de exakta gränserna för det kan vara särskilt otydliga. Med detta sagt vill jag dock klargöra att ett sådant förhållningssätt givetvis inte ska påverka eller försvåra genomförandet av den vård som barnet bedömts ha behov av.

Mot denna bakgrund gör jag följande bedömning i fråga om nämndens hantering av brevet till AA:s son. Varken FB eller LVU ger klart besked om vem som hade ansvaret för den post som var adresserad till barnet. I ett sådant läge borde nämnden ha diskuterat frågan med AA för att komma överens om hanteringen. Jag konstaterar att nämnden inte kontaktade AA för att rådgöra om saken, utan i stället diskuterades frågan internt inom nämnden, och man kom fram till att brevet skulle öppnas. Jag utesluter inte att det finns situationer då en nämnd behöver öppna och hantera post som skickas till ett barn som vårdas enligt LVU utan att först kontakta vårdnadshavaren. Det finns dock inte något

som tyder på att nämnden behövde agera skyndsamt i det här fallet, eller att det fanns någon annan omständighet som gjorde att nämnden hade skäl att öppna brevet utan att först ha rådgjort med AA om hur brevet skulle hanteras. Detta gäller särskilt med tanke på att det framgick att brevet kom från en bank och således med all sannolikhet rörde ekonomiska förhållanden som ju nämnden inte hade befogenhet att bestämma något om. Nämnden förtjänar därför kritik för sin hantering av brevet.

Övrigt Min granskning har endast inriktats på frågan om socialtjänstens hantering av brevet var förenlig med det ansvar socialnämnden har enligt LVU. Det som AA har framfört i övrigt föranleder därför inte någon åtgärd eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.

Beslutet har fattats av JO Thomas Norling. Dokumentet har fastställts digitalt och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Clara Ljunggren har föredragit ärendet och byråchefen Christina Fredin har deltagit i beredningen.