Anmälan mot Stadsbyggnadsnämnden i Stockholms kommun

AA har anmält Stadsbyggnadsnämnden i Stockholms kommun och ifrågasatt lydelsen av en skrivelse den 23 mars 2009 från stadsbyggnadskontoret i ett ärende om ansökan om tillstånd att hantera brandfarlig vara.

Skrivelsen hade följande lydelse. – – – Sedan ansökan inkommit till stadsbyggnadskontoret har ärendet remitterats till Brandförsvaret för yttrande. Brandförsvarets yttrande daterat 2009-03-02 översänds för kännedom. Tillstånd kan inte tillstyrkas då mängden gasol är för stor för att gå under begreppet användas för eget behov. För eget behov kan 60 liter gasol hanteras (2 flaskor P11) utan tillstånd. Sprängämnesinspektionen föreskrifter SÄIFS 1998:7 om brandfarlig gas i lös behållare m.m. ska dock efterföljas. Inväntar besked om huruvida ansökan återtas. – – – AA vände sig främst mot skrivelsens avslutande mening och gjorde gällande att den var avsedd att få honom att ge upp överklagandemöjligheten.

Av handlingar, som inhämtades från nämnden, framgick följande. I en skrivelse daterad den 24 mars 2009 begärde AA att ansökan skulle prövas i sak. Härefter fortsatte beredningen av ärendet. Genom beslut den 20 augusti 2009 avslog nämnden hans ansökan. Beslutet har överklagats av AA.

Med anledning av vad som framkommit i ärendet vill jag erinra nämnden om följande.

Ett ärende får som huvudregel inte avgöras utan att den som är sökande, klagande eller annan part har underrättats om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än honom själv och han har fått tillfälle att yttra sig över den, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild (17 § förvaltningslagen [1986:223]).

Har en ansökan gjorts av en person som är berättigad till det, är myndigheten i normalfallet skyldig att pröva den i sak. Ett beslut i ärendet kan i sådant fall innebära antingen att ansökan bifalls eller avslås. En myndighet som preliminärt gjort bedömningen att det inte finns förutsättningar att bifalla en ansökan kan inom ramen för serviceskyldigheten enligt 4 § förvaltningslagen, om det bedöms lämpligt, upplysa en sökande om möjligheten att återkalla ansökan och därmed undgå att betala en fastställd prövningsavgift. Det får dock ske med försiktighet eftersom bedömningen, efter eventuell komplettering från sökanden och ytterligare beredning av ärendet, kan bli en annan. Det måste också framgå av upplysningarna att sökanden har rätt att få sin ansökan prövad i sak, även om det förväntade beslutet innebära att ansökan avslås.

Med dessa uttalanden avslutas ärendet.