Kritik mot Polismyndigheten för att en förundersökning om förmögenhetsbrott bedrevs så långsamt att brottet preskriberades

Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 9 juli 2024 förde AA fram klagomål mot Polismyndigheten avseende handläggningen av en förundersökning. Han uppgav att han 2019 gjorde en polisanmälan mot en utpekad person gällande bedrägeri och olaga hot. Han var kritisk mot att polisen aldrig tog kontakt med honom och att utredningen sedan lades ned på grund av att brotten preskriberats.

Utredning

Polismyndigheten (juristen BB) yttrade sig den 7 oktober 2024 efter att upplysningar lämnats av berörda befattningshavare och den regionala utredningsenheten i polisregion Stockholm. Av Polismyndighetens yttrande och handlingarna i övrigt framgår i huvudsak följande.

AA gjorde i april 2019 en polisanmälan om bedrägeri och olaga hot som begåtts under 2017. En förundersökning inleddes och en utpekad person registrerades som skäligen misstänkt. En dryg vecka senare fördelades ärendet på en handläggande enhet. Undersökningsledaren gav direktiv om att förhör skulle hållas med AA. I september 2019 gjordes en framställan till tingsrätten om målsägandebiträde. Under samma månad kontaktade AA polisen och uppgav att

han trots flera försök inte fick kontakt med undersökningsledaren. Vissa frågor som framgick av direktivet att hålla förhör med AA ställdes till honom och dokumenterades.

I maj 2020 fördelades ärendet om till en annan handläggande enhet. I juni 2020 efterfrågade målsägandebiträdet status i ärendet och fick besked att det låg i balans och inte utreddes aktivt men att det skulle fördelas så snart en resurs fanns tillgänglig. Enligt målsägandebiträdet hade Polismyndigheten kontaktat henne i maj 2020 för att omgående höra AA. Förhöret hade dock med kort varsel blivit inställt. I Polismyndighetens utredning finns inte någon dokumentation om att ett förhör bokades in.

I januari 2021 kontaktade AA Polismyndigheten för att få en uppdatering om ärendet. Han meddelades att ärendet fortfarande låg i balans. I april 2022 fördelades ärendet om till en annan handläggande enhet. I april 2023 beslutade den då ansvariga undersökningsledaren att lägga ned förundersökningen eftersom utredningen avsåg brott som hade preskriberats. Efter att AA begärt överprövning beslutade åklagare att inte ändra Polismyndighetens beslut.

Polismyndigheten redovisade i sitt yttrande upplysningar från undersökningsledare för det aktuella ärendet och de som varit chefer för den sektion eller grupp där ärendet hanterades. Av upplysningarna framgick sammanfattningsvis följande.

Det var ett stort inflöde av bedrägeriärenden och hög arbetsbelastning under den aktuella perioden. Resursläget var svårt och det var periodvis stor omsättning på medarbetare. Ärendet bedömdes inte gälla grov brottslighet och det fanns inte någon frihetsberövad eller brottsaktiv misstänkt. Ärendet var därför inte prioriterat. I samband med en omorganisation flyttades ärendet till en grupp med balansärenden. Syftet var att ärenden i balansgruppen skulle fördelas till utredningsgrupper. Det skedde dock inte eftersom inga utredare fanns att tillgå.

Polisintendenten CC, som sedan den 1 maj 2022 är chef för bedrägerisektionen, redogjorde för åtgärder som vidtagits för att komma till rätta med handläggningstiderna för bedrägeriärenden. Det har bl.a. införts en ny organisatorisk struktur och nya metoder för hur ärendeflödet ska omhändertas. Den totala ärendestocken har minskat samtidigt som antalet ärenden som avslutas har ökat. Det finns en rutin och struktur som syftar till att så tidigt som möjligt identifiera ärenden som riskerar preskription. Ärendena ses sedan över kontinuerligt. En gemensam struktur för arbetet med dessa ärenden ska tas fram tillsammans med Åklagarmyndigheten. Förändringsarbetet kommer att fortsätta i olika steg med syftet att alla inkomna ärenden ska hanteras aktivt.

Regionala utredningsenheten i polisregion Stockholm uppgav sammanfattningsvis att inget avvikande hade framkommit i ärendet och framhöll särskilt att brottet inte anmäldes förrän två år efter den påstådda händelsen, vilket innebar att det bara återstod tre år innan preskription inträdde.

Enheten framhöll också att bedrägerisektionens ärendebalans var mycket hög när preskription inträdde.

Polismyndigheten redogjorde för rättslig reglering och redovisade följande bedömning.

Av utredningen framgår att den aktuella förundersökningen pågick i cirka fyra år innan beslut fattades om att den skulle läggas ned. I det initiala skedet av undersökningen förefaller åtgärder ha vidtagits med tillräcklig skyndsamhet, då direktiv om förhör lämnades och målsägandebiträde tillsattes. Därefter har dock inga utredningsåtgärder vidtagits. Det har inte framkommit något i utredningen som tyder på att ärendets beskaffenhet motiverat en sådan lång handläggningstid. Den utdragna handläggningstiden ledde till att brotten i fråga preskriberades innan brotten hann utredas. Visserligen inkom anmälan knappt två år efter att händelserna som anmälts påstods ha inträffat, vilket medförde att preskriptionstiden förkortades med cirka två år. Den omständigheten innebär enligt Polismyndigheten dock inte att hanteringen av ärendet kan anses ursäktlig. Av inhämtade yttranden framgår att inflödet av prioriterade ärenden under perioden varit stort, samtidigt som utredningsresursen varit begränsad. Detta har medfört att utredningen inte har bedrivits med den skyndsamhet som ärendets karaktär har krävt. Det dröjsmål som förekommit i nu aktuellt ärende förefaller således främst ha orsakats av ett stort antal ärenden och en begränsad utredningsresurs vilket enligt Polismyndighetens mening talar för att någon enskild befattningshavare inte kan lastas för den långsamma handläggningen av ärendet. Berörda befattningshavare och regionala utredningsenheten i region Stockholm har redovisat vilka åtgärder som vidtagits i syfte att komma tillrätta med handläggningstiderna. Sammanfattningsvis kan konstateras att förundersökningen inte har handlagts i enlighet med rättegångsbalkens skyndsamhetskrav. Det är givetvis mycket beklagligt.

Rättsliga utgångspunkter En förundersökning ska bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Om det inte längre finns anledning att fullfölja förundersökningen, ska den läggas ned. (Se 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken.)

Undersökningsledaren ansvarar för förundersökningen i dess helhet. Han eller hon ska se till att utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas till vara. Undersökningsledaren ska också ge dem som biträder honom eller henne behövliga direktiv för arbetet. (Se 1 a § andra stycket förundersökningskungörelsen.)

Skyndsamhetsprincipen har betydelse för såväl det allmänna som den enskilde. Den som är misstänkt och den som utsatts för brott skyddas genom skyndsam utredning mot ett utdraget förfarande. Det ligger även i det allmännas intresse att en förundersökning bedrivs effektivt eftersom möjligheterna att klara upp brott är större i nära anslutning till brottstidpunkten. Ju längre tid som förflyter, desto mer riskerar bevisningen att försämras. Långsam handläggning kan även leda till att brottet eller brotten preskriberas. En skyndsam handläggning motiveras också av intresset att kunna döma ut en adekvat påföljd. (Se Lindberg, Rättegångsbalk 23 kap. 4 §, Lexino 2023-12-01 [JUNO].)

Bedömning

Av utredningen framgår att AA gjorde en polisanmälan om bedrägeri och olaga hot den 17 april 2019 och att en förundersökning inleddes dagen därpå. Undersökningen lades ned i april 2023 med hänvisning till att brotten hade preskriberats. Under de fyra år som förundersökning pågick vidtogs i princip inga utredningsåtgärder alls. En sådan passivitet står i strid med rättegångsbalkens skyndsamhetskrav. Passiviteten har också resulterat i att de anmälda brotten preskriberades, även om jag noterar att anmälan gjordes nästan två år efter att gärningarna skulle ha begåtts.

Enligt den vid brottstidpunkten gällande straffskalan, preskriberades olaga hot efter två år. Brottet preskriberades således redan 2019 och var därmed preskriberat under merparten av Polismyndighetens handläggning, dock utan att detta uppmärksammades. Bedrägeriet preskriberades under 2022, dvs. året innan förundersökningen lades ned.

Om förundersökningen lagts ned i närmare anslutning till att preskription inträdde hade det medfört att uppgifter om den misstänkte tidigare hade gallrats ur misstankeregistret. I stället fanns de kvar under längre tid än vad som borde ha varit fallet. (Se 13 § lagen om misstankeregister.) Det är naturligtvis inte godtagbart.

Jag har de senaste åren flera gånger kritiserat Polismyndigheten för långsam handläggning av förundersökningar gällande förmögenhetsbrott (se bl.a. JO 2023 s. 269, dnr 1994-2022, och mitt beslut den 13 maj 2024, dnr 7860-2023). Klagomål som gäller långsam handläggning av bedrägeri och andra förmögenhetsbrott fortsätter att komma in till JO. Jag har löpande erinrat Polismyndigheten om att en förundersökning ska bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger (se bl.a. mina beslut den 19 december 2024, dnr 10936-2024, och den 17 januari 2025, dnr 10855-2024 och 11720-2024). Dessutom utreder jag för närvarande ytterligare ett ärende om långsam handläggning av en förundersökning om förmögenhetsbrott (se dnr 8400-2024).

Som jag påtalat i tidigare beslut riskerar brister av detta slag i Polismyndighetens utredningsverksamhet att allvarligt skada allmänhetens förtroende för myndigheten. I förlängningen kan det leda till att den som blir utsatt för brott upplever att man inte kan räkna med någon hjälp från de brottsutredande myndigheternas sida. Det är mycket angeläget att Polismyndigheten fortsätter arbetet med att minska handläggningstiderna för utredningar om förmögenhetsbrott.

Jag ser allvarligt på att den aktuella förundersökningen till slut fick läggas ned på grund av preskription, utan att det i princip vidtagits några utredningsåtgärder. En sådan passiv handläggning är naturligtvis helt oacceptabel. Polismyndigheten kritiseras för detta.

Ärendet avslutas.

Beslutet har fattats av JO Per Lennerbrant. Dokumentet har fastställts digitalt och har ingen underskrift. Rättssakkunniga Rebecka Olsson har föredragit ärendet och byråchefen Nils Västberg har deltagit i beredningen.