Kritik mot Falu tingsrätt för bristfällig hantering av sekretessfrågor. Även uttalanden om att domstolen borde ha kontaktat den socialnämnd som begärt sekretess

Bakgrund och initiativ I en anmälan till JO förde en socialnämnd fram klagomål mot Falu tingsrätts hantering av sekretessbelagda uppgifter i ett mål om överflyttning av vårdnad enligt 6 kap. 8 § föräldrabalken. Socialnämnden gjorde sammanfattningsvis gällande att tingsrätten, i förhållande till såväl vårdnadshavaren som andra, hade röjt de särskilt förordnade vårdnadshavarnas och därigenom barnets sekretessbelagda uppgifter.

Med anledning av klagomålet hämtade JO in vissa handlingar från tingsrätten. Av de inhämtade handlingarna framgick bl.a. följande.

Målet inleddes genom en ansökan om stämning ingiven av socialnämnden. Stämningsansökan innehöll ett yrkande om att vårdnaden om ett visst barn skulle överflyttas till två särskilt förordnade vårdnadshavare. I ansökan benämndes barnet ”NAMNSKYDD” [personnummer]. Som bilaga till stämningsansökan gavs bl.a. en skriftlig utredning in. I den angavs under rubriken ”Sekretesshandling” att den i sin helhet omfattades av sekretess utifrån barnets personskydd. Vidare angavs att en kopia på handlingen, i avidentifierat skick, hade delgetts vårdnadshavaren och även bilagts utredningen. I den avidentifierade kopian framgick exempelvis inte namnen på de föreslagna särskilt förordnade vårdnadshavarna eller deras bostadsort.

Enligt vad som angavs i utredningen hade barnet utsatts för mycket allvarlig brottslighet av en person som tidigare hade haft en nära relation med vårdnadshavaren.

I samband med ansökan gav socialnämnden även in en samtyckesblankett avseende vårdnadsöverflyttningen. I blanketten angavs namn och personnummer på de två personer som föreslogs att förordnas som särskilt förordnade vårdnadshavare. Denna blankett var undertecknad av barnets vårdnadshavare.

Efter utfärdande av stämning skickades stämningsansökan med bilagor, inklusive handlingar i avidentifierat skick, till barnets vårdnadshavare.

Genom dom utsåg tingsrätten två särskilt förordnade vårdnadshavare för barnet. I domen benämndes barnet på samma sätt som i stämningsansökan. De särskilt förordnade vårdnadshavarnas namn och personnummer angavs i domen, men inte deras adresser. På domens förstasida, men inte i domslutet utan ett par rader nedanför det, noterades att ”Tingsrätten upplyser om att sekretessen avseende barnets namn- och adressuppgifter består.” Vilken sekretessbestämmelse som tillämpades framgick inte.

Mot bakgrund av vad som framkommit beslutade jag att i ett särskilt ärende utreda tingsrättens handläggning. Därefter begärde JO att tingsrätten skulle yttra sig över vissa frågor.

Utredning

Tingsrätten yttrade sig genom lagmannen AA, som anförde i huvudsak följande.

Målet har lottats på BB:s rotel när det kom in och hon har därför enligt vår arbetsordning varit ansvarig domare för målet. Målet avgjordes sedan av CC under semestertid, eftersom han bevakade BB:s rotel under hennes semester. Jag delar de bedömningar och slutsatser som BB och CC redovisat och kan utifrån de handlingar som finns i målet inte se att tingsrätten borde ha agerat på något annat sätt i de frågor som rör sekretess och partsinsyn.

Inför tingsrättens svar hade rådmännen BB och CC yttrat sig. BB uppgav bl.a. följande.

Det förekom ingen kontakt mellan mig och företrädare för socialnämnden gällande sekretessfrågorna i målet, varken före utfärdande av stämning eller senare under målets handläggning. Jag gjorde vissa överväganden angående sekretess i samband med att stämning skulle utfärdas. Oavsett vad socialnämnden skrivit om sekretess och den rätt till insyn som gäller för part kunde jag konstatera att det samtycke till vårdnadsöverflytt som vårdnadshavaren undertecknat innehöll namn och personnummer på de två personer som föreslogs att förordnas som särskilt förordnade vårdnadshavare. Uppgifterna var således redan kända för denna, varför frågan om sekretess i förhållande till parten redan därför blev inaktuell. Stämningsansökan med bilagor var belagda med sekretess, vilket innebar att de inte utan sekretessprövning hade lämnats ut till någon annan. Jag gjorde bedömningen att det var ett tillräckligt skydd för barnets personskydd och sekretess.

CC yttrade sig enligt i huvudsak följande.

Inledningsvis vill jag uttrycka min förståelse för den frustration som framgår av den ursprungliga anmälan till JO […]. Jag kom i kontakt med målet första gången under sommarperioden 2023. Målet var då klart för avgörande, vilket medför att jag inte kan uttala mig om vilka överväganden som tidigare hade gjorts i de delar som JO efterfrågat. När domen skulle meddelas kontrollerade jag om de föreslagna vårdnadshavarna hade någon form av sekretess i folkbokföringen, men kunde inte se att så var fallet. Beaktande det nu redovisade och då aktbilagorna 1–6 hade skickats till svaranden vid utfärdandet av stämning i målet, gjorde jag den bedömningen att uppgifterna om de föreslagna vårdnadshavarnas namn och personnummer inte kunde beläggas med sekretess i domslutet. Skälet för detta var att svaranden då fått del av de uppgifterna (offentlighetsdopet). Mot den nu angivna bakgrunden ansåg jag att de föreslagna vårdnadshavarnas adress var det enda jag kunde utelämna i domslutet. Om jag missförstått gällande rätt, har jag gjort fel och ber om ursäkt för det. I detta mål tillkommer, såvitt jag kan bedöma, frågeställningen om rätten till partsinsyn, vilket komplicerar frågan om möjligheten att sekretessbelägga uppgifter om de föreslagna vårdnadshavarna. I övrigt hänvisar jag till lagmannens och min kollegas respektive yttrande.

Inför ärendets avgörande framkom vid muntliga kontakter med Skatteverket att barnet i fråga har en s.k. sekretessmarkering i folkbokföringsdatabasen med stöd av 22 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (OSL).

Rättsliga utgångspunkter Den som är part i ett mål hos domstol har på grund av rätten till insyn i handläggningen rätt att ta del av handlingar och annat material i målet. Partsinsynsrätten syftar bl.a. till att tillgodose partens behov av insyn för att kunna utföra sin talan i målet. Insynsrätten har ansetts utgöra en så grundläggande rättssäkerhetsprincip att den inte uttryckligen har slagits fast i rättegångsbalken (RB). (Se Högsta domstolens beslut den 5 oktober 2021 i mål nr Ö 2562-21.)

Vad som gäller vid en konflikt mellan olika sekretessregler och rätten till partsinsyn regleras i 10 kap. 3 § OSL. Av bestämmelsens första stycke framgår att sekretess som huvudregel inte hindrar att en part i ett mål hos en domstol – med utnyttjande av partsinsynen – tar del av en handling eller annat material i målet. Undantag från rätten till partsinsyn kan göras endast om det med hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs. I bestämmelsens andra stycke anges dock att sekretess aldrig hindrar en part att ta del av en dom eller ett beslut i ett mål och att sekretess inte heller kan begränsa en parts rätt enligt RB att få ta del av alla omständigheter som läggs till grund för avgörandet i ett mål.

Av huvudregeln i 43 kap. 5 § OSL följer att en sekretessbestämmelse som gäller för en uppgift i ett mål i en domstols rättskipande eller rättsvårdande verksamhet upphör att vara tillämplig i målet, om uppgiften läggs fram vid en offentlig förhandling i samma mål. Vidare gäller, enligt 43 kap. 8 § OSL, huvudregeln att en sekretessbestämmelse som gäller för en uppgift i ett mål i en domstols rättskipande eller rättsvårdande verksamhet upphör att vara tillämplig i målet om uppgiften tas in i en dom eller ett slutligt beslut i samma mål. Denna huvudregel tillämpas inte, om domstolen i sitt avgörande har beslutat att sekretessbestämmelsen ska vara tillämplig även i fortsättningen.

En uppgift som antingen har lagts fram vid en offentlig förhandling, eller tagits in i ett avgörande utan att domstolen har förordnat om fortsatt sekretess för uppgiften sägs ha genomgått ett s.k. offentlighetsdop (jfr t.ex. Lenberg m.fl., Offentlighets- och sekretesslagen, 11 december 2024 JUNO, kommentaren till 43 kap. 8 §). Uppgifter i målet som inte omfattas av offentlighetsdopet och som inte har offentliggjorts på annat sätt under handläggningen behåller det sekretesskydd som de kan ha enligt tillämpliga sekretessbestämmelser.

Ett beslut om fortsatt sekretess ska, enligt 43 kap. 8 a § OSL, fattas om intresset av sekretess för en uppgift i avgörandet väger väsentligt tyngre än intresset av offentlighet. Vid denna bedömning ska särskild vikt läggas vid bl.a. intresset av offentlighet för uppgift om vilka överväganden domstolen har gjort vid sin prövning och om resultatet av prövningen.

Hos domstol gäller, enligt 36 kap. 1 § andra stycket OSL, sekretess för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om en part begär det och det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i bl.a. mål om vårdnad. En förutsättning för sekretess på denna grund är alltså att en part har begärt det. Handläggs målet utan att parterna inställer sig, måste begäran göras innan domstolen skiljer målet från sig. En ytterligare förutsättning för sekretess är att det kan antas att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men om uppgiften röjs. Ett rakt skaderekvisit gäller således, vilket innebär en presumtion för att uppgifterna är offentliga. (Se a.a., kommentaren till 36 kap. 1 §.)

Vad som menas med personliga förhållanden ska enligt förarbetena bestämmas med ledning av vanligt språkbruk. Uttrycket avser så vitt skilda förhållanden som t.ex. en persons adress eller yttringarna av ett psykiskt sjukdomstillstånd. (Se prop. 1979/80:2 Del A s. 84.) Även exempelvis uppgift om enskilds namn anses omfattas av begreppet (se prop. 2003/04:93 s. 45).

Vad som gäller för s.k. sekretessmarkeringar på allmänna handlingar regleras i 2 kap. 20 § tryckfrihetsförordningen och 5 kap. 5 § OSL. Av dessa bestämmelser framgår att det får göras en anteckning på en allmän handling om det finns en sekretessbestämmelse som omfattar uppgifter i handlingen och som kan hindra ett utlämnande. Av bestämmelserna framgår också att den tillämpliga sekretessbestämmelsen i ett sådant fall ska anges i anteckningen. (Se vidare Heuman m.fl., Sekretess m.m. hos allmän domstol, sjätte upplagan, s. 27 f.)

Bedömning

Jag har valt att begränsa min granskning till tingsrättens hantering av vissa sekretessfrågor i det aktuella vårdnadsmålet. I dessa delar gör jag följande överväganden.

Handläggningen i samband med utfärdande av stämning BB har angett att hon gjorde vissa överväganden angående sekretess i samband med att stämning utfärdades. Vilka bestämmelser hon beaktade vid dessa överväganden framgår emellertid inte av hennes yttrande. Det har inte heller angetts någon tillämplig sekretessbestämmelse vid sekretessmarkeringarna i tingsrättens målhanteringssystem Vera. Detta är en brist.

Oavsett denna oklarhet framgår det av utredningen att den samtyckesblankett som vårdnadshavaren undertecknat innehöll de särskilt förordnade vårdnadshavarnas namn och personnummer. Uppgifterna var således redan kända för barnets vårdnadshavare, som var ensam svarande i målet. Med ledning av dessa uppgifter torde svaranden utan svårighet även ha kunnat ta reda på de särskilt förordnade vårdnadshavarnas adress, som inte omfattades av något skydd i folkbokföringen, och således också barnets adress. Till följd av det sagda finner jag – i likhet med BB – att det i vart fall av detta skäl saknades förutsättningar att låta uppgifterna om de särskilt förordnade vårdnadshavarna omfattas av sekretess i förhållande till svaranden.

I denna något speciella situation – dvs. när socialnämnden begärt sekretess med hänvisning till barnets personskydd och det finns uppgifter om att en person har dömts för mycket allvarliga brott mot barnet och tingsrätten konstaterat att förutsättningar för den begärda sekretessen saknas – inställer sig frågan om det fanns anledning för tingsrätten att kontakta socialnämnden.

I samband med anhängiggörandet av målet hade socialnämnden angett att vissa uppgifter omfattades av sekretess, även gentemot svaranden. Vilken eller vilka sekretessbestämmelser som socialnämnden ansåg var tillämpliga framgick

emellertid inte av handlingarna. Det som socialnämnden hade angett i handlingarna lämnade även utrymme för olika tolkningar i frågan om vilka uppgifter som enligt nämnden omfattades av sekretess. Vidare hade socialnämnden, redan i samband med att samtyckesblanketten undertecknades, låtit svaranden ta del av namn och personnummer för de särskilt förordnade vårdnadshavarna trots att sekretess också gällde gentemot svaranden enligt nämnden.

Med hänsyn till att sekretessbegäran var delvis oklar och att ett eventuellt röjande av sekretess skulle kunna medföra mycket allvarliga konsekvenser anser jag att en kontakt med socialnämnden skulle ha varit lämplig i detta fall. När tingsrätten gjorde bedömningen att det inte fanns förutsättningar att sekretessbelägga några uppgifter alls i förhållanden till svaranden borde tingsrätten, enligt min mening, åtminstone ha upplyst socialnämnden om detta. Med vetskap om tingsrättens uppfattning i sekretessfrågan hade socialnämnden haft möjlighet att överväga eventuella åtgärder med anledning av tingsrättens ståndpunkt. Det framstår därutöver som sannolikt att en kontakt med nämnden även hade kunnat bidra till ett mer komplett beslutsunderlag för tingsrättens sekretessbedömningar i målet.

Min granskning har inte omfattat socialnämndens agerande. I sammanhanget vill jag ändå framhålla att en socialnämnd givetvis också har ett stort ansvar för att frågor om sekretess hanteras med stor noggrannhet. Det gäller inte minst i ett fall som detta.

I fråga om sekretess gentemot andra än svaranden har BB gjort gällande att stämningsansökan med bilagor sekretessmarkerades och att handlingarna därmed inte skulle lämnas ut till någon annan, utan en föregående sekretessprövning. Bortsett från den brist som består i att det inte framgår vilken sekretessbestämmelse som tillämpades vid sekretessmarkeringarna och vad som angetts ovan har jag inga synpunkter på handläggningen i samband med utfärdandet av stämning.

Domens utformning Redan på grund av att de särskilt förordnade vårdnadshavarnas namn och personnummer var kända för svaranden torde det inte ha funnits anledning att gentemot svaranden hemlighålla dessa uppgifter. Med hänsyn till svarandens rätt till partsinsyn och regleringen i 10 kap. 3 § OSL inställer sig frågan om det under några förhållanden hade varit möjligt. Det finns dock inte anledning för mig att närmare gå in på denna fråga i detta fall. Den omständigheten att svaranden genom domen på nytt kom att få del av de aktuella uppgifterna föranleder därför inte några ytterligare kommentarer från min sida.

Vad gäller frågan om att inkludera personuppgifter för de särskilt förordnade vårdnadshavarna i en offentlig del av domen – och därmed göra dessa tillgängliga även för andra än vårdnadshavaren – blir bedömningen emellertid en annan.

CC har anfört att uppgifterna hade genomgått ett offentlighetsdop genom att de, i samband med föreläggande om svaromål, hade kommunicerats med svaranden. Enligt hans uppfattning fanns det därför inte förutsättningar att sekretessbelägga namn och personnummer för de särskilt förordnade vårdnadshavarna.

Detta är en felaktig slutsats som sannolikt bygger på ett missförstånd om under vilka förutsättningar en uppgift blir offentlig. Uppgifter kan inte anses ha genomgått ett offentlighetsdop eller på annat sätt offentliggjorts enbart på den grunden att de har kommunicerats med en part i målet. På den av CC anförda grunden fanns det alltså inte något hinder mot att hemlighålla uppgifterna och besluta om fortsatt sekretess för dessa. Något annat skäl mot att belägga uppgifterna med sekretess gentemot utomstående har inte lagts fram av vare sig tingsrätten eller de ansvariga domarna. Det fanns mot denna bakgrund anledning för tingsrätten att överväga om det med stöd av någon bestämmelse i OSL fanns utrymme att låta uppgifterna omfattas av sekretess.

Varken av yttrandena eller utredningen i övrigt framgår vilka sekretessbestämmelser som BB och CC hänförde sig till vid sina överväganden. Som utgångspunkt ankommer det inte heller på mig att överpröva domstolarnas sekretessbedömningar.

Sett till vad CC har uppgett kan jag emellertid inte dra någon annan slutsats än att han skulle ha sekretessbelagt uppgifterna om det enligt hans bedömning hade funnits utrymme för det. Med hänsyn till bl.a. detta vill jag därför ändå påpeka att mycket talar för att 36 kap. 1 § andra stycket OSL skulle ha varit tillämpligt. Det finns inte heller något som tyder på att en prövning mot 43 kap. 8 a § OSL skulle ha utfallit till förmån för offentlighet. Uppgifterna borde därmed ha kunnat sekretessbeläggas och i stället redovisas i en hemlig bilaga till domen.

Vidare konstaterar jag att noteringen om fortsatt sekretess på domens förstasida, nedanför domslutet, ger upphov till vissa frågor. Till att börja med är det otydligt om den är ett förordnande om sekretess eller, som utformningen och placeringen antyder, endast en upplysning. Till detta kommer att uppgifterna i fråga vare sig har lagts fram vid en förhandling eller tagits in i domen. Det torde därför, för det fall det ska förstås som ett förordnande, inte finnas något behov av fortsatt sekretess. Därutöver saknas det en hänvisning till tillämplig sekretessbestämmelse, vilket bl.a. innebär att det inte går att avgöra om det finns stöd för den aktuella sekretessen. Sammantaget medför det nu anförda att syftet med denna notering framstår som allt annat än klart.

I ljuset av vad som har kommit fram i ärendet vill jag avslutningsvis understryka vikten av noggrannhet vid hanteringen av mål som innehåller sekretessbelagda uppgifter, särskilt då som i detta fall ett röjande av uppgifterna kan få mycket allvarliga konsekvenser för berörda personer.

Med den kritik som ligger i det ovan sagda avslutas ärendet.

Beslutet har fattats av chefsJO Erik Nymansson. Dokumentet har fastställts digitalt och har ingen underskrift. Rättssakkunniga Per Samuelsson har föredragit ärendet och byråchefen Stefan Nyman har deltagit i beredningen.