Påstått missbruk av dominerande ställning - hyrda förbindelser, LLUB och bitströmstillträde

Tryck F11 för att gå till nästa skrivposition.

TDC Sverige AB Att: Niclas Almgren Norra Malmvägen 143 191 62 Sollentuna

Påstått missbruk av dominerande ställning – hyrda förbindelser, LLUB och bitströmstillträde

Konkurrensverkets beslut

Konkurrensverket avskriver ärendet från vidare handläggning.

Klagomålet

TDC Sverige AB (TDC) inkom den 25 april 2008 med ett klagomål mot TeliaSonera AB (TeliaSonera). Enligt TDC missbrukar TeliaSonera sin domine­rande ställning genom att tillämpa slutkundspriser som med knapp marginal överstiger de priser som erbjuds TDC för accesstjänster i grossistledet, och som är direkt nödvändiga för TDC för att kunna leverera en motsvarande konkurrerande slutkundsprodukt som TeliaSoneras. Missbruket består enligt TDC i diskrimine­ring mellan likvärdig intern och extern verksamhet samt marginalklämning. TDC ifrågasätter vidare om inte TeliaSoneras agerande utgör missbruk genom under­prissättning.

Som stöd för sina påståenden hänvisar TDC till TeliaSoneras offererade priser för en kommunikationslösning som AB Svensk Bilprovning (Bilprovningen) upp­handlat och till de grossistpriser TeliaSonera erbjuder TDC, och andra operatörer, för olika accessprodukter.

TDC yrkar att Konkurrensverket ålägger TeliaSonera, vid kraftfullt vite, att an­passa sina interna och externa priser till en nivå som medför att TeliaSonera inte missbrukar sin dominerande ställning.

I klagomålet hävdar TDC även att TeliaSoneras agerande kan påverka utfallet av offentliga ramavtalsupphandlingar för datakommunikationstjänster, med skad­liga effekter på konkurrensen som följd.

Ärendets handläggning

Under utredningen har möte hållits med TDC. Frågor och begäran att inkomma med underlag har ställts till TDC och TeliaSonera. Verket har även inhämtat information om bl.a. marknads­förhållanden från Post- och telestyrelsen (PTS), Kammarkollegiet och konkurrerande företag.

Konkurrensverkets utredning

TDC har uppgett att den aktuella slutkundsmarknaden är ”marknaden för WAN-tjänster och andra datakommunikationstjänster”, en nationell marknad som ut­görs av tillhandahållandet av privata nätverk för datakommunikation till före­tagskunder (företag och organisationer). TDC utesluter inte att marknaden kan avgränsas snävare t.ex. baserat på stora och små kunder.

Ett flertal operatörer är verksamma på slutkundsmarknaden, bl.a. TDC, TeliaSonera, Telenor, Tele2, BT Nordics och DGC.

Under 2008 och 2009 genomförde Kammarkollegiet en ramavtalsupphandling avseende helhetslösningar för kommunikationstjänster för den offentliga förvalt­ningen (”Kommunikation som tjänst”). Den 17 mars 2009 tecknade Kammarkollegiet ramavtal med fyra företag – TDC, TeliaSonera, Tele2 och Telenor – vilket är en dubblering jämfört med tidigare ramavtal. De nya ramavta­len gäller i tre år och kan förlängas ytterligare ett år. Vidare har Kammarkollegiet under 2009 tecknat ramavtal gällande fasta och mobila operatörstjänster samt transmission [1] med elva företag [2] .

Av de marknadskontakter som tagits under utredningen har framkommit att det råder ett högt konkurrenstryck på marknaden, med undantag för den del av marknaden där kunderna har verksamhetsställen utanför de större tätorterna i Sverige. På detta segment uppges TeliaSonera ha en hög marknadsandel.

För att kunna vara verksam på slutkundsmarknaden krävs tillgång till ett access­nät. TeliaSonera är det enda företaget som äger ett rikstäckande accessnät som omfattar i stort sett alla företag och hushåll. Andra aktörers accessnät är i regel begränsade till städer och andra tätbebyggda områden. Konkurrenter till TeliaSonera är således beroende av tillgång till TeliaSoneras accessnät för att kunna erbjuda tjänster utanför dessa områden, och tillträdesreglering på grossist­nivå är därför av betydelse för konkurrensen.

TeliaSonera är genom sektorspecifik reglering skyldigt att tillhandahålla tillträde till sitt accessnät, och erbjuder dessutom ytterligare grossisttjänster som inte om­fattas av reglering. Tillträde till accessnät erbjuds på olika förädlingsnivåer. Operatörer som hyr s.k. kopparaccesser (LLUB) och svart fiber måste investera i egen utrustning för att producera slutkundstjänster. Genom att hyra mer föräd­lade tjänster som s.k. bitströmstjänster och hyrda förbindelser behöver tillträ­dande operatörer inte göra sådana investeringar. Vilka grossisttjänster som ope­ratörer väljer att basera sina slutkundstjänster på beror bl.a. på kund­under­laget på olika orter, vilket har betydelse för förutsättningarna att med lönsamhet investera i egen utrustning. På grund av skalekonomi och de olika grossist­tjänsternas pri­ser, har företag med större kundunderlag i regel bättre förut­sättningar för att basera sina slutkundstjänster på kopparaccesser och svart fiber. Därigenom har de också möjlighet att erbjuda lägre slutkundspriser än operatörer som hyr bit­ströms­tjänster och hyrda förbindelser. Mindre förädlade grossist­tjänster ger dessutom större möjligheter till produktdifferentiering.

TeliaSonera har uppgett att företagets produktion av Bilprovningens upp­hand­lade kommunikationslösning utgår från en betydligt större andel av oförädlade tjänster än vad TDC uppgett för sin tänkta produktion. TeliaSonera har även upp­gett att företaget producerar slutkundstjänsterna med billigare utrustning än som framgår av TDC:s klagomål.

TDC har å sin sida uppgett att det varit nödvändigt för företaget att köpa grossist­tjänster från TeliaSonera av varierande förädlingsgrad. Enligt TDC är det inte ekonomiskt lönsamt för företaget att bygga slutkundserbjudanden på koppar­accesser eller svart fiber i hela landet.

Förhållandet att kundunderlaget i vissa geografiska områden är begränsat talar för att konkurrerande operatörer inte har samma möjligheter som Telia­Sonera att i dessa områden basera sina slutkundstjänster uteslutande på insats­varor med låg förädlingsgrad. I dessa områden är villkoren för bl.a. bitströms­tillträde av bety­delse för andra operatörers möjlighet att verka på slutkunds­marknaden. Den bild av konkurrensen på slutkundsmarknaden som framkommit under utredningen talar samtidigt för att tillträde med låg förädlingsgrad i mer tättbebyggda områ­den, liksom förekomsten av andra accessnät än TeliaSoneras, gör det möjligt för operatörer att konkurrera om en relativt stor del av slutkunds­marknaden.

Skäl för beslutet

Konkurrensverket bedömer i varje enskilt fall om det som tas upp i skrivelser till verket ska granskas närmare. För att Konkurrensverket ska inleda en utredning krävs normalt att det rör sig om något som i hög grad hindrar en effektiv konkur­rens. Dessutom krävs att det finns tillräckligt underlag för att utreda och bevisa en överträdelse av konkurrensreglerna. Konkurrensverket måste också prioritera inom ramen för tillgängliga resurser.

När det gäller det påstådda missbruket att TeliaSonera diskriminerar mellan lik­värdig intern och extern verksamhet, ger Konkurrensverkets utredning inte stöd för att så skulle vara fallet. Inte heller har utredningen visat att TeliaSoneras age­rande utgör missbruk genom underprissättning.

Marginalklämning kan uppstå när ett vertikalt integrerat företag erbjuder en pro­dukt på en slutkundsmarknad och samtidigt erbjuder en insatsvara till denna slutkundsprodukt på en grossistmarknad på vilken företaget är dominerande. Det vertikalt integrerade företaget kan snedvrida konkurrensen genom att tillämpa en marginal mellan slutkunds- och grossistpris som är otillräcklig för att täcka före­tagets egna tillkommande kostnader i nedströmsledet. Andra företag, även om de är lika effektiva i nedströmsledet, konkurrerar då inte på lika villkor med det ver­tikalt integrerade företaget på slutkundsmarknaden. Marginalklämning kan leda till att konkurrenter trängs ut från marknaden.

För att göra en fullständig analys om det i detta fall rör sig om missbruk av domi­nerande ställning genom marginalklämning, skulle en mer omfattande utredning behöva göras bl.a. av förutsättningarna för operatörer att i olika delar av landet erbjuda tjänster baserat på olika alternativa insatsvaror.

Utvecklingen på marknaden tyder på att konkurrenstrycket har ökat och att nya aktörer på relativt kort tid kunnat etablera sig i slutkundsledet. Med hänsyn till bl.a. marknadsutvecklingen och nödvändiga resurser för en fortsatt utredning, gör Konkurrensverket sammantaget bedömningen att det inte finns tillräckliga skäl att utreda ärendet vidare.

Hur ni kan gå vidare

Eftersom Konkurrensverket beslutar att inte ingripa med stöd av konkurrenslagen (2008:579) kan de företag som berörs av beslutet vända sig till Marknads­dom­stolen för att få saken prövad. Detta beslut kan inte överklagas.

Detta beslut har fattats av avdelningschefen Gunnel Schön. Föredragande har varit konkurrenssakkunnige Staffan Martinsson.

Gunnel Schön Staffan Martinsson

Kopia till: TeliaSonera AB

Detta beslut publiceras på Konkurrensverkets webbplats

[1] Fasta operatörstjänster omfattar abonnemang, anslutningar och trafik för fast tal- och bildkommunikation. Mobila operatörstjänster omfattar abonnemang, anslutningar och trafik för mobil kommunikation. Transmissionstjänster innehåller WAN- och ISP kommunikation.

[2] Av de totalt elva företagen har åtta företag ramavtal för fasta operatörstjänster, sex för mobila operatörstjänster och nio för transmission.