Ifrågasatt konkurrensbegränsande samarbete - miljöavgifter på kyl- och frysprodukter

Att: advokaten Johan Karlsson Advokatfirman Vinge KB Box 1703

111 87 STOCKHOLM

Miljöavgifter på kyl- och frysprodukter

Bakgrund

Konkurrensverkets aktuella utredning har föranletts av ett brev som EHL Elekt­riska Hushållsapparat Leverantörers Förening (EHL) [1] skickade till sina medlem­mar och till medlemmarnas kunder den 13 maj 2005.

I brevet anges bl. a. att miljöavgift exklusive mervärdesskatt för producentansva­ret [2] är 300 kr för kyl- och frysprodukter och att avgifterna kommer att tas ut på produkter levererade efter den 1 juli 2005.

Redan nu gäller enligt svensk lagstiftning att producenter har ansvar för uttjänta elektriska och elektroniska produkter. Den nya förordningen innehåller nyheten att producentansvaret även omfattar kyl- och frysprodukter.

På EHL:s hemsida fanns även Allmänna leveransbestämmelser för försäljning till åter­försäljare av elektriska hushållsapparater (ALH 2005) publicerade. Enligt sin ordaly­delse skulle bestämmelserna tillämpas i samband med avtal mellan leverantör och återförsäljare om leverans av elektriska hushållsapparater. Vidare angavs att bestämmelserna var avsedda att vara ”normalbestämmelser” samt att avvikelser och tillägg för att vara gällande skulle framgå av mellan parterna träffat skriftligt avtal. I bestämmelserna föreskrevs under rubriken Producentansvarsavgift :

För alla köp utgår en avgift per produkt enligt förordningen om producent­ansvar för elektriska och elektroniska produkter, dvs. ansvar för återvinning av skrotade produkter.

På hemsidan återfanns också EHL BYGG 2005 som innehöll bestämmelser som, enligt dokumentet, gällde vid leveranser från medlemsföretag i EHL till företag inom bygg- och fastighetsbranscherna i deras yrkesmässiga verksamhet. Under rubriken Producentansvarsavgift föreskrevs:

För alla köp utgår en avgift per produkt för producentansvar av elektriska och elektroniska produkter, dvs. ansvar för återvinning av uttjänta produk­ter.

Konkurrensverket har i anledning av brevet och bestämmelserna om producent­ansvarsavgifter i gällande branschbestämmelser ställt frågor till EHL, ett antal av EHL:s medlemmar, återförsäljare av kyl- och frysprodukter samt byggföretag.

Efter att ha besvarat Konkurrensverkets frågor inkom EHL med en skrivelse där EHL informerade verket om att föreningen hade skickat ut ett nytt brev daterat den 1 december 2005 till medlemmarna, till berörda återförsäljare och till kunder. I brevet förtydligar EHL att det brev som är föremål för Konkurrensverkets utredning vare sig utgör eller ska uppfattas som en rekommendation från EHL hur medlemmarna ska hantera en miljöavgift i förhållande till sina kunder och att det därför är fritt för varje medlem att bestämma hur avgiften ska hanteras. I bre­vet anges även att p. 7 i ALH 2005 och p. 39 i EHL Bygg 2005 är otydliga och att dessa kommer att revideras eller utgå. EHL har därefter den 16 december 2005 inkommit med ytterligare en skrivelse i vilken anges att EHL fattat beslut om att ta bort ovan nämnda bestämmelser.

Förbudet i 6 § konkurrenslagen

Enligt 6 § konkurrenslagen är avtal mellan företag förbjudna om de har till syfte eller effekt att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på marknaden på ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant resultat. Med avtal jämställs enligt 3 § 2 st konkurrenslagen beslut av en sammanslutning av företag och samordnade förfaranden av företag. Ett beslut av en branschförening innebär i regel att avtals­kriteriet i 6 § konkurrenslagen är uppfyllt. Det enskilda medlemsföretaget behöver inte heller ha deltagit i eller godkänt beslutet för att det skall anses omfattas av de åtgärder och beslut som vidtas av branschföreningen.

Förbudet i 6 § konkurrenslagen gäller särskilt avtal som innebär att inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs. I förar­betena till konkurrenslagen sägs bl.a. att prisöverenskommelser till sin natur innebär ett hämmande av konkurrensen, eftersom priset är det viktigaste medlet för konkurrens och att det därför finns anledning att se särskilt strängt på sådant samarbete. Detta förbud gäller även avtal genom vilka en del av priset fastställs.

Ett avtal om prissamarbete behöver inte vara bindande för att omfattas av förbu­det i 6 § konkurrenslagen. Även prisrekommendationer från en branschförening kan omfattas av förbudet.

Slutsats

Innehållet i EHL:s brev av den 13 maj 2005, liksom ovan nämnda bestämmelser i ALH 2005 och EHL Bygg 2005, skulle kunna utgöra ett otillåtet prissamarbete och omfattas av förbudet i 6 § konkurrenslagen. Konkurrensverket kan med stöd av 23 § konkurrenslagen ålägga företag att upphöra med pågående överträdelser av lagen.

Mot bakgrund av att EHL har klargjort för sina medlemmar att det aktuella brevet inte skall uppfattas som en rekommendation, att det står varje medlem fritt att avgöra hur avgiften ska hanteras och att EHL dessutom tagit bort de punkter i branschbestämmelserna som rör producentansvarsavgifter, kan en eventuell överträdelse inte längre vara pågående. Förutsättningar för att meddela ett even­tuellt åläggande enligt 23 § konkurrenslagen föreligger därför inte längre. Kon­kurrensverket finner inte tillräckliga skäl för att i övrigt driva utredningen vidare. Ärendet avskrivs därför från vidare handläggning.

Detta beslut har fattats av generaldirektören. Föredragande har varit konkurrens­sakkunnige Owe Gärdin .

Claes Norgren Owe Gärdin

Detta beslut publiceras på konkurrensverkets webbplats.

[1] EHL är en branschorganisation för tillverkare och importörer av elektriska hushållsapparater. Medlemsföretagen svarar för den övervägande delen av hushållsapparatmarknaden. Verksamheten bedrivs genom EHL Elektriska Hushållsapparatleverantörer AB som är ett helägt dotterbolag till EHL. EHL:s medlemmar svarar enligt egen uppgift för den övervägande delen av hushållsapparatmarknaden.

[2] Den 13 augusti 2005 trädde en ny förordning om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter i kraft, SFS 2005:209. Förordningen medför att EU-direktivet om elektroniskt avfall införs i den svenska lagstiftningen. Producenter och importörer av elektriska och elektroniska produkter är numera skyldiga att utan ersättning ta om hand avfall från sådana produkter och att fullgöra denna skyldighet genom att tillse att det finns ett eller flera lämpliga insamlingssystem.