Bevisbörda
Hänvisat till av
- AD 1994 nr 162
- AD 1995 nr 11
- AD 2000 nr 84
- AD 2001 nr 76
- AD 2003 nr 20
- AD 2004 nr 22
- AD 2004 nr 49
- AD 2008 nr 58
- AD 2009 nr 86
- AD 2012 nr 88
- AD 2013 nr 53
- AD 2013 nr 74
- AD 2014 nr 28
- AD 2023 nr 18
- AD 2024 nr 66
- Behandlingsskadan II (NJA 2024 s. 277)
- Bilbranden i Sollentuna (NJA 2021 s. 983)
- Bilrånet (NJA 2017 s. 642)
- Byggnadsställningarna (NJA 2011 s. 576)
- De okända förarna (NJA 1994 s. 449)
- De utbrända bilarna (NJA 1984 s. 501)
- Den betalande sambon (NJA 2019 s. 23)
- Den inspelade föreläsningen (NJA 2000 s. 355)
- Den skadade dörren (NJA 2013 s. 524)
- Flaggan (NJA 2019 s. 72)
- Gamla vägen (NJA 2019 s. 94)
- Glasbergas entreprenadskuld (NJA 2019 s. 959)
- Gripenhus (NJA 2016 s. 1011)
- Gropen i gatan (NJA 2006 s. 367)
- Grundskoleelevens stödbehov (NJA 2024 s. 386)
- HFD 2020 ref. 52
- HFD 2025 ref. 55
- Hoppgropen (NJA 2021 s. 1050)
- Husbranden i Bara (NJA 1990 s. 93)
- Irish Coral Guy (NJA 2008 s. 1053)
- Klädpartiet och avräkningen (NJA 2009 s. 64)
- Knivbråket i Härnösand (NJA 1990 s. 210)
- Källaröversvämningen i Kungsbacka (NJA 1993 s. 764)
Bevisbörda är ett juridiskt begrepp för det förhållandet att när något ska bevisas i en rättegång är det också någon av parterna som ska bevisa vad han påstår.
När det gäller brottmål är det alltid åklagaren som har den fulla bevisbördan för att den tilltalade har handlat på det sätt som åklagaren påstår samt att handlandet eller underlåtenheten inte varit straffritt. Det innebär vidare att den tilltalade betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisats av åklagaren.
Inom civilrätten finns en praktisk, men inte konsekvent använd, regel som innebär att den som påstår något har bevisbördan för sitt påstående. Den som yrkar något måste med andra ord styrka sitt yrkande. Lyckas han med detta går oftast bevisbördan över på motparten som har att visa att omständigheten inte föreligger eller att yrkandet av något annat skäl skall ogillas.
I det intressanta målet [https://lagen.nu/dom/rh/1996:116 RH 1996:116] har bevisbördeproblemet varit föremål för överväganden. Huvudfrågan var om vid en entreprenad fast pris var avtalat eller om den skedde på löpande räkning. Den av parterna som påstod fast pris ansågs ha haft lättare att säkerställa bevisningen och bevisbördan placerades därför på den parten.