Civilutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1971/72 till bostadsbyggande m. m. jämte motioner

CL 1 9 7 1 :1 2 2

11. bemyndiga Kungl. Maj:t att under de förutsättningar som angi­ vits i statsrådsprotokollet besluta om utökning av de under 6 och 9 upp­ tagna ram arna för långivningen under år 1971 och de under 8 och 10 upptagna ramarna, 12. godkänna vad i statsrådsprotokollet förordats rörande avveck­ ling av lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrin, 13. godkänna i statsrådsprotokollet förordade riktlinjer för främ ­ jande av bostadsförsörjningen för ungdomar och andra personer som har behov av bostad av genomgångskaraktär, 14. besluta att de särskilda bestämmelserna om bostadslån till stu­ dentbostadsföretag skall upphöra att gälla den 1 juli 1974 utom i fråga om lån som beviljats före näm nda dag, 15. besluta att gällande villkor för lån till studentbostadsföretag fr. o. m. den 1 juli 1971 inte skall utgöra hinder för uthyrning av ifråga­ varande bostäder till andra än studerande, 16. godkänna den i statsrådsprotokollet förordade ändringen av be­ stämmelserna om inventarielån, 17. medge att beslut om lån, som skall utgå från lånefonden för all­ männa samlingslokaler, meddelas intill 12 000 000 kr. under budgetåret 1971/72, 18. på driftbudgeten under elfte huvudtiteln fö r budgetåret 1971/72 anvisa a. till Bostadsstyrelsen ett förslagsanslag av 11 637 000 kr., b. till Länsbostadsnämnderna ett förslagsanslag av 22 106 000 kr., c. till Statens hyresråd ett förslagsanslag av 1 735 000 kr., d. till Statens nämnd för samlingslokaler ett förslagsanslag av 193 000 kr., e. till Räntebidrag ett förslagsanslag av 1 000 000 kr., f. till Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. ett förslagsanslag av 130 000 000 kr., g. till Byggnadsforskning ett anslag av 4 200 000 kr., h. till Rekonstruktionsbidrag till allmänna samlingslokaler ett reser­ vationsanslag av 700 000 kr., 19. på kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder för budgetåret 1971/72 anvisa a. till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av 3 060 000 000 kr., b. till Lånefonden för inventarier i vissa specialbostäder ett investe­ ringsanslag av 6 900 000 kr., c. till Lånefonden för kommunala markförvärv ett investeringsanslag av 50 000 000 kr., d. till Lånefonden för allmänna samlingslokaler ett investeringsanslag av 10 000 000 kr.

Motionerna

I detta sammanhang h ar utskottet behandlat motionerna nr 1971:

33 av herr Torwald m. fl. vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl M aj:t anhåller om utarbetande av förslag till åtgärder för att främ ja upprustning och ombyggnad av såväl småhus som flerfamiljshus i enlighet med vad i motionen anförts,

161 av herrar Gustavsson i Alvesta och Johansson i Växjö vari hem­ ställs att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utred­ ning angående utökade möjligheter till statliga bostadslån för förvärv och/eller ombyggnad av befintliga egnahem som främ jar ett rationellt nyttjande av samhällsresurser och en ändamålsenlig valfrihet i fråga om bostadsmiljö,

162 av herr Ham rin m. fl. vari hemställs att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t hemställa om a) en utvidgning av rätten till invalidbostadsbidrag så att den kommer att gälla alla som har behov av speciella arrangemang, b) att nuvarande maximigräns på 15 000 kronor tas bort samt c) att invalidbostadsbidrag kan utgå även för fritidsboende,

163 av herr Ham rin m. fl. vari med hänvisning till motiveringen i mo­ tion n r 133 föreslås att riksdagen m åtte besluta 1. att hos Kungl. M ajit hemställa om en undersökning angående möj­ ligheterna att till länsbostadsnämnderna knyta experter på handikapp­ frågor för bistånd vid planering av bostadsbyggande och 2. att hos Kungl. M ajit hemställa om initiativ för att främ ja byggande och drift av servicebostäder åt handikappade,

164 av fru Holmqvist m. fl. vari hemställs att riksdagen måtte i skri­ velse till Kungl. Majit anhålla om utredning av frågan om skälighetsprövning av hyressättning för inneboenderum,

226 av herr Larfors m. fl. vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om en utredning för kartläggning av den yrkesmässiga, privata förmedlingsverksamheten med uthyrandet av bostäder i andra hand och s. k. uthyrningsrum i syfte att skapa underlag för åtgärder från samhällets sida att sanera denna del av bostadsmarknaden,

451 av herr Engström m. fl. vari föreslås att riksdagen m åtte fatta be­ slut om att de kommunala bostadsförmedlingarna skall förmedla alla inom området nyproducerade och ledigblivna lägenheter samt att hos regeringen hemställa om utarbetandet av förslag till erforderlig lagtext härom, som snarast förelägges riksdagen för beslut,

521 av herr Bohman m. fl. vari hemställs att riksdagen måtte

A. besluta 1. att fastställa den övre lånegränsen för statliga lån till bostadsända­ mål till 90 % av låneunderlaget, oavsett förvaltningsform, 2. att avslå Kungl. Maj:ts förslag att till lånefonden för kommunala markförvärv anvisa ett investeringsanslag av 50 000 000 kronor, 3. att ränta på amorteringspliktiga tilläggslån från 1 juli 1971 fast­ ställes till 6 procent, samt B. i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om tilläggsdirektiv till den bostadspolitiska utredningen på följande punkter: 1. utreda möjligheterna att successivt öka andelen småhus i nypro­ duktionen så att denna andel mer än nu anpassas till konsumenternas reella efterfrågan, 2. utreda frågan om bostadspolitikens geografiska fördelning med särskild hänsyn tagen till de mindre kommunernas behov av bostadskvot, 3. utreda möjligheterna att successivt öka lånegivningen till förbätt­ rings- och ombyggnadsverksamheten för att därigenom minska avgången i lägenhetsbeståndet och i nuvarande ansträngda samhällsekonomiska läge om möjligt minska bostadsbyggandets anspråk på krediter, 4. utreda orsakerna till och föreslå åtgärder mot den successiva minsk­ ningen av lägenhetsstorlekar i nyproduktionen, 5. analysera och pröva olika konkurrensbetingelsers inverkan på markpris, byggproduktion och hyressättning och förutsättningen för in­ förande av starkare inslag av konkurrens i hela byggproduktionsledet, 6. utreda frågan om det statliga bostadslånestödet och den fram­ tida kreditgivningen till bostadsbyggandet och därvid särskilt föreslå åt­ gärder för en avveckling av paritetslånesystemet och införande av ett nytt lånesystem,

522 av herr Hedlund m. fl. vari hemställs 1. att riksdagen beslutar att det garanterade bostadsbyggnadsprogrammet för åren 1973-1975 skall fördelas över hela landet så att samt­ liga kommuners behov av långsiktiga rambesked beaktas, 2. att riksdagen uttalar att vid den regionala fördelningen hänsyn skall tagas till det förhållandet att standardhöjning och förnyelse av bo­ stadsbeståndet är nödvändiga även på orter som statistiskt sett inte räk­ nas som expansiva, 3. att riksdagen beslutar om decentralisering av besluten om fördel­ ning av bostadskvoter så att all fördelning mellan kommunblock sker på länsplanet, 4. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit anhåller om åtgärder för att stimulera till en sådan ökning av småhusbyggandet att småhusandelen blir i överensstämmelse med konsumenternas krav,

5. att riksdagen beslutar att byggande av friliggande småhus med stat­ liga bostadslån skall ske fritt utöver de av riksdagen fastställda ram arna under uppfyllande av lånevillkoren i övrigt, 6. att riksdagen beslutar medgiva att övre lånegränsen för statligt lån för småhus som bebos av låntagaren höjes till 95 % och till 90 % för enskilt ägda flerfamiljshus och godkänna vad som i motionen anförts angående kommunal borgen, 7. att riksdagen i skrivelse till Kungl. M ajit anhåller om utredning angående bostadsmiljön i enlighet med de riktlinjer som presenterats i motionen, 8. att riksdagen m åtte uttala vad som i motionen anförts angående räntans betydelse för paritetslånesystemets användning, 9. att riksdagen beslutar att räntan på nu amorteringspliktiga tilläggs­ lån skall vara 6 procent mot nuvarande 4 procent samt att denna subventionsminskning skall träda i kraft den 1 juli 1971, 10. att riksdagen beslutar att förbättringslån skall kunna utgå till de låginkomstgrupper som fram till den 1 juli 1966 var berättigade till så­ dant lån, 11. att riksdagen i övrigt beaktar vad i motionen anförts,

1149 av herr Adolfsson m. fl. vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit anhåller att medelsförbrukningen till Lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret 1972/73 ges andra proportioner mellan nybyggnads- och ombyggnadslån i linje med vad i motionen anförts,

1154 av herr Gustafsson i Byske m. fl. vari hemställs att riksdagen vid behandling av statsverkspropositionen, D 6. 1. beslutar om höjning av räntefri stående del i bostadsförbättringslån till 15 000 kronor och av invalidbostadsbidrag till 20 000 kronor, samt 2. till Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. för budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag av 135 000 000 kronor,

1157 av herr Helén m. fl. vari hemställs att riksdagen måtte 1. för ingångsättning av lägenheter godkänna följande bostadsbyggnadsplan under perioden 1971-1975 som mål och riktpunkt för det totala bostadsbyggandet:

2. besluta att minimiramar och konjunkturreserver - för såväl det statsbelånade som det icke statsbelånade bostadsbyggandet åren 1971- 1975 - får under innevarande år fördelas av bostadsmyndigheterna för följande antal lägenheter:

År

3. bemyndiga Kungl. M aj:t att besluta om utökning, med anlitande av konjunkturreserven, av de under punkt 2 föreslagna totalramarna för åren 1971 och 1972, om utvecklingen av samhällsekonomi och ar­ betsmarknad skulle göra en sådan ökning möjlig, 4. beträffande bostadsbyggandets struktur och geografiska fördelning i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala a) att erforderliga åtgärder bör vidtas för att successivt öka småhus­ byggandets andel av bostadsproduktionen, vilket efterfrågan motiverar, med riktpunkt tills vidare att uppnå 40 % år 1975 samt att ökat utrym­ me därvid ges för mindre och billigare småhus, b) att bostadsproduktionen i takt med tillgängliga mark- och planeringsresurser bör inriktas på områden där bostadsbristen är störst eller eljest skulle bli besvärande samt att ansträngningar bör göras för att minska efterfrågetrycket i storstadsområdena genom en aktiv lokalise­ ringspolitik, som ger sysselsättning utanför dessa områden, 5. i syfte att nedbringa boendekostnaderna i skrivelse till Kungl. M aj:t hemställa att Kungl. Majit måtte a) tillsätta en bostadskostnadsnämnd med uppgift att bl. a. följa pro­ duktivitets- och prisutvecklingen inom byggnadsindustrin och bygg­ nadsmaterialindustrin, övervaka att konkurrensen upprätthålles, mot­ verka prisöverenskommelser och monopolistiska inslag samt i övrigt verka för att rationaliseringsvinsterna kommer de boende till godo, b) besluta att, om icke särskilda skäl föreligger, anbudskonkurrens i form av öppen eller inbjuden anbudsgivning skall gälla som villkor för statliga bostadslån till flerfamiljshus och gruppbyggen av småhus, c) besluta att låneunderlaget för statliga bostadslån höjs så att det sammanfaller med pantvärdet, d) besluta att låneunderlag och pantvärde för flerfamiljshus och grupper av småhus därutöver skall kunna höjas under förutsättning att en från konkurrenssynpunkt effektiv upphandling skett för ifrågavaran­ de projekt, dock att denna höjning för att eliminera riskerna för kostnadsstegrande effekt inte procentuellt får överstiga den genomsnittliga överkostnad som redovisas för liknande projekt inom samma region det

föregående året, e) närmare utreda form erna för ett samordnat statligt finansierings­ system i form av totala årliga ram ar till kommunerna inom vilka ram ar statliga lån och bidrag kan erhållas för de olika kompletteringsinveste­ ringar som bostadsbyggandet medför, 6. besluta att byggandet av styckebyggda småhus inte begränsas av de årliga ram arna till kommunerna, 7. i skrivelse till Kungl. M aj:t begära en redogörelse över erfaren­ heterna av den försöksvisa användningen av kvadratmeter våningsyta som ramterm vid fördelning av det statsbelånade bostadsbyggandet, 8. besluta att räntan på nu amorteringspliktiga tilläggslån skall fast­ ställas till 6 % mot nuvarande 4 % samt att denna subventionsminskning skall träda i kraft fr. o. m. den 1 juli 1971, 9. beträffande den statliga låneverksamheten utöver vad som föreslås i punkterna 5 d) och e) a) fastställa den övre lånegränsen i fråga om bostadslån till kommun eller allmännyttiga bostadsföretag till 100 % av låneunderlaget inom 100 % av pantvärdet, under förutsättning att kommun ställer borgen för lånet i inteckningsläget mellan 95 och 100 % , b) fastställa den övre lånegränsen för enskilt byggda flerfamiljshus till 92 % av låneunderlaget inom 92 % av pantvärdet, c) fastställa den övre lånegränsen för servicehus byggda av enskilda bostadsföretag till 95 % av låneunderlaget inom 95 % av pantvärdet, d) fastställa den övre lånegränsen för småhus till 95 % av låneunder­ laget inom 95 % av pantvärdet, e) besluta att inkomststrecket för förbättringslån för åldringsbostäder fr. o. m. den 1 juli 1971 höjs till 8 000 kronor i beskattningsbar in­ komst, f) besluta att enskilda fastighetsägare får möjlighet att göra avsätt­ ningar till reparationsfond på samma villkor som s. k. allmännyttiga företag, 10. i skrivelse till Kungl. Maj:t a) begära att servicekommittén eller eventuellt en särskild utredning får i uppdrag att grundligt penetrera bostadsmiljöns sociala effekter och därvid anlita för ändamålet erforderlig forskningsexpertis, b) uttala att i samband med en utökad konsumentupplysning om bo­ stadsfrågor varudeklarationsnormer för bostäder bör utarbetas, c) uttala att önskemålen om trafikseparering, goda kollektiva kom­ munikationer samt anpassning till barn och handikappade i större ut­ sträckning bör beaktas vid planeringen av nya bostadsområden, d) uttala sin anslutning till i motionen fram förda uppfattningar be­ träffande närhetsservice i bostadsområden, e) uttala att även begränsade förbättringar i äldre bostadshus bör stimuleras,

1158 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. vari föreslås att riks­ dagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om för­ slag till statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet genom inrättandet av en statlig bostads- eller samhällsbyggnadsbank,

1159 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. vari föreslås att riks­ dagen beslutar att i skrivelse till regeringen hemställa om en snabbut­ redning att föreläggas höstriksdagen om kraftigt ökad bostadsvolym föt åren 1972-1974, som är de sista åren i 1 O-årsplanen, för att tillgodose en snabb förbättring av bl. a. de ensamståendes och invandrarnas bo­ stadssituation,

1160 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. vari - såvitt nu är i fråga - hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t måtte hem­ ställa om utredning och förslag om att statliga lån endast skall kunna be­ viljas till sådana hus som byggs på samhällsägd mark,

1161 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. vari hemställs att riks­ dagen måtte besluta att till Lånefonden för kommunala markförvärv »för budgetåret 1970/71» anvisa ett investeringsanslag av 200 000 000 kronor,

1162 av fru Jonäng m. fl. vari hemställs att riksdagen måtte 1. besluta att igångsättning av småhusbyggen inom det allmänna stöd­ området får ske utöver den bostadsbyggnadsplan som fastställs av riks­ dagen, 2. i skrivelse till Kungl. M ajit a) uttala sig för en generösare bostadskvottilldelning i orter inom det allmänna stödområdet och inom orter som erhåller statligt stöd för nä­ ringslivets utveckling, b) anhålla om utredning angående möjligheterna att i vad gäller dessa orter lämna bostadsbyggandet helt fritt utöver de av riksdagen fastställ­ da planerna,

1163 av herrar Karlsson i Huskvarna och Gustavsson i Nässjö vari hemställs att riksdagen måtte besluta att invalidbostadsbidraget kan utgå med högst 20 000 kronor per lägenhet i samband med ombyggnad av tidigare uppförd fastighet,

1164 av herr Lindkvist och fru Theorin vari föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit hemställer om förslag avseende införande av ett system för hyresgästinflytande i privatägda hyreshus,

1165 av herr Lindkvist m. fl. vari föreslås att riksdagen hemställer hos Kungl. Majit om åtgärder för att höja nuvarande övre lånegräns 95 %

till 98 % av låneunderlaget inom 98 % av pantvärdet för lån till koope­ rativt bostadsföretag,

1167 av herr Mellqvist m. fl. vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t såsom sin uppfattning uttalar önskemålet om en sådan förändring av bostadskvotens fördelning att län, som icke uppvisar lediga nybyggda bostäder, beviljas förtursrätt till bostadsbyggande fram för län som enligt statistiken icke kunnat utnyttja sitt bestånd av nyproducerade bostäder,

1169 av fru M ogård m. fl. vari hemställs att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla att en brett upplagd undersökning och utredning kring de faktorer som berörs i motionen verkställes,

1173 av herr Persson i Karlstad m. fl. vari föreslås att riksdagen måtte anhålla om att Kungl. Maj:t utfärdar tilläggsdirektiv till saneringsutredningen varvid de föreslagna åtgärderna beträffande finansieringen av markförvärvslånefonden beaktas,

1174 av herrar Petersson i Röstånga och Andersson i Örebro vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om regler för stats­ bidrag till teleslingor i samlingslokaler, skolor m. m.,

1179 av herr Turesson m. fl. vari hemställs att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om översyn av principerna för fördelning av bostadsbyggandets låneramar i syfte att ernå en effektiv samordning mellan de lokaliseringspolitiska åtgärderna och bostadsbyg­ gandet.

Utskottets yttrande

Bostadsbyggandets omfattning m. m.

Långtidsbedömningar Statsutskottet anslöt sig senast vid 1970 års riksdag (SU 1970: 50, s. 11) till utgångspunkten att det tidigare uppsatta målet om en miljon nya lägenheter under en tioårsperiod fram t. o. m. 1974 bör realiseras. N är sex år nu har förflutit har mer än 60 % av programmet genom­ förts. Kungl. Maj:t har tillkallat särskilda sakkunniga - boendeutredningen — för att bl. a. bedöma bostadsbyggandets omfattning och inriktning efter år 1974. Departementschefen erinrar i statsverkspropositionen om att i de sakkunnigas direktiv betonas att bostadsbyggnadsbehovet inte kan bedömas enbart på grundval av statistisk information utan att det i hög grad bestäms också av bostadspolitiska mål.

Bostadsbyggnadsplanen 1971-1975 Riksdagen har enligt antagna huvudprinciper att nu ta ställning till en bostadsbyggnadsplan för åren 1971-1975 som enligt Kungl. Maj:ts förslag innehåller för varje år en garanti för att statliga bostadslån skall kunna beviljas för byggandet av bostäder m. m. med en viss total våningsyta. Denna yta motsvarar i hemställan angivna antal lägenheter (87 000, 87 000, 65 000, 50 000 resp. 50 000) multiplicerat med genomsnittsytan (94,8 m2 våningsyta) för under åren 1967 och 1968 preliminärt belånade lägenheter. Planen innehåller vidare för vart och ett av åren 1971, 1972 och 1973 projektreserver på motsvarande sätt uttryckta i m2 med utgångspunkt i angivna lägenhetstal. Dessa lägenhetstal avser för 1971 och 1972 såväl statsbelånat som inte statsbelånat byggande (10 000 lägenheter för ettvart av åren) och för 1973 endast det statsbelånade byggandet (16 000 lägenheter). De garanterade årsprogrammen och projektreserverna är för de två första åren utm ätta för en fördelning över hela landet. F ö r det tredje året avses de om fatta dels i princip orter med klart expansivt näringsliv och en långsiktigt positiv befolkningsutveckling, dels - i enlighet med 1970 års riksdags beslut - övrigt orter som har ett med konkreta projekt dokumenterat behov av låneutfästelser för sin planering. De garanterade programmen för de två sista åren avser endast de förstnäm nda orterna med ett klart expansivt näringsliv. Vid hittills skedd fördelning av ramar enligt dessa principer har utanför de tre storstadsregionerna 44 kom­ munblock ansetts som klart expansiva. Med tillämpning av 1970 års riksdags beslut har i december 1970 ramfördelning skett till ytterligare 27 kommunblock med ett genom konkreta projekt dokumenterat plane­

ringsbehov. F ör ettvart av åren 1971 och 1972 h ar departementschefen vidare beräknat ett byggande utan statliga lån av högst 8 000 lägenheter. Om­ fattningen av detta byggande är beroende på de beslut om igångsättningstillstånd som beviljas och därmed av de föreskrifter om angelägenhetsgradering med vissa lägenhetsramar, som Kungl. M aj:t meddelar. Lagen om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete - med prioriteringsfullmakt som ger Kungl. Maj:t möjlighet inte bara att beakta behovet av säsongutjämning utan även att konjunkturreglera detta byggande gäller nu t. o. m. utgången av år 1971. Bostadsbyggnadsplanen som garanterat program är definitiv för år 1971. Kungl. M ajit begär som tidigare bemyndigande att besluta om ut­ ökning av denna ram vilken något understiger den nivå som ansetts möjlig med hänsyn till den aktuella konjunkturbedömningen. Sådant beslut förutsätter sålunda en fortlöpande bedömning av konjunkturut­ vecklingen. Departementschefens bedömning därav i statsverksproposi­ tionen och antaganden om utvecklingen av medelytorna leder fram till ett påbörjande innevarande år av ungefär samma omfattning som år 1970, dvs. ca 100 000 lägenheter. En sådan igångsättning ansluter till tioårsprogrammets målsättning. I folkpartiets partimotion n r 1157 föreslås en bostadsbyggnadsplan som med åsyftad högre långsiktig planeringsnivå för femårsperioden 1971-1975 innehåller för det totala bostadsbyggandet dels årliga lägen­ hetsram ar som mål och riktpunkter, dels därinom fallande minimiramar. M inimiramarna och konjunkturreserverna är för de tre första åren utm ätta för fördelning innevarande år på samtliga kommunblock medan enligt motionen för de två sista åren en viss mindre begränsning i fördelningen bör ske. Till dessa angivelser läggs årliga konjunktur­ reserver. Planen förutsätter vidare att styckebyggda småhus får byggas fritt. F ör år 1971 torde - frånsett småhusen - motionsförslaget volym­ mässigt nära ansluta till Kungl. Majits förslag. Även för år 1972 är den faktiska avvikelsen i fråga om ett garanterat program svårmätbar. Bort­ sett från vissa skillnader i de tekniska uttryckssätten torde motionen när­ mast skilja sig från Kungl. Majits förslag genom motionens högre plane­ ringsnivå för de sista åren i planeringsperioden. Statsutskottet uttalade vid 1970 års riksdag att det enligt utskottets mening inte förelåg erforderliga förutsättningar för att höja den lång­ siktiga planeringsnivån vid en vägning mellan kraven på stabila och produktionsbefrämjande betingelser för bostadsbyggandet å ena och möjligheterna att anpassa investeringarna till konjunkturförändringarna å andra sidan. Statsutskottet erinrade vidare om osäkerheten i plane­ ringsunderlaget och riskerna för felbedömningar under planperiodens senare del. I tidigare överväganden har även beaktats önskvärdheten av

att utrymme lämnas för ännu ej konkretiserade bostadsbyggnadsbehov till följd av lokaliseringspolitiska beslut m. m. Byggplaneringsutredningen har i sitt betänkande Medel för styrning av byggnadsverksamheten (SOU 1970: 33) anfört att en förbättring av beräkningsunderlaget kan åstadkommas endast genom ett långsiktigt utvecklingsarbete, som pågår på skilda händer. I centerns partimotion nr 522 godtas Kungl. Maj:ts förslag till bostadsbyggnadsplan i fråga om principiell uppläggning och byggandets omfattning med undantag av att friliggande småhus föreslås få byggas utom angivna ramar. Vidare föreslås att det garanterade programmet för åren 1973-1975 skall fördelas över hela landet och på samtliga kom­ muner. I motionen anförs att det förhållandet att vissa kommuner inte får del av garantiprogrammet för de tre sista åren i planperioden är en allvarlig diskriminering av majoriteten av landets kommunblock. Även dessa har behov inte bara av ett bostadsbyggande utan även av en lång­ siktig planering därav. En sådan planering är enligt motionen en förut­ sättning för att göra näringslivet mer expansivt. Vidare åberopas att de långsiktiga rambesked som nu ges uppfattas som samhällspolitiska mål­ sättningar. I den nyssnämnda motionen nr 522 föreslås vidare riksdagen besluta om en regelmässig kommunblocksfördelning på länsplanet. Som grund för förslaget anges praktiska och principiella skäl. Motionen vänder sig mot att fördelningen för de sista åren har gjorts av bostadsstyrelsen som en följd av att kvoterna destinerats till expansiva och andra orter i enlighet med bostadsbyggnadsplanens konstruktion. I motionen n r 1162 föreslås att småhus skall få byggas utan kvotbe­ gränsningar inom stödområdet och begärs utredning om ett helt fritt byggande inom detta område och inom orter i övrigt som erhåller stat­ ligt stöd för näringslivets utveckling. Vid 1969 och 1970 års riksdagar har statsutskottet ansett att syftet att främ ja visst småhusbyggande och påverka den regionala fördelningen inte bör främjas på föreslaget sätt. Vad först angår frågan om från bostadsbyggnadsplanen skall undantas vissa småhus torde enligt civilutskottets mening i motioner fram­ förda yrkanden därom närmast syfta till att påverka fördelningen mel­ lan småhus och flerfamiljshus eller den regionala fördelningen av byg­ gandet - syften som kan och bör främjas genom beslut i andra former på grundval av särskilda överväganden. Avsevärd risk finns snarare för att vid bifall till motionerna i vart fall den regionala fördelningen på­ verkas ogynnsamt och ett rationellt byggande hämmas. F ör det fall att ett bifall till motionerna i denna del inte ansetts medföra m ärkbara änd­ ringar i byggandets totalvolym har de anförda skälens tyngd i motsva­ rande mån minskat. Det kan dock under nu föreliggande förhållanden och mot bakgrund bl. a. av uppgifter och ansökningar om igångsättnings-

tillstånd för småhus antas att ett bifall till motionerna skulle kunna medföra sådana påfrestningar på samhällsekonomin och byggn adsresurserna som nu inte kan tolereras. I fråga om strävandena mot en högre långsiktig planeringsnivå kan civilutskottet i allt väsentligt ansluta sig till vad statsutskottet enligt ovan uttalat till 1970 års riksdag. Positiva verkningar av en högre långsiktig planeringsnivå förutsätter att denna planering kan lokalt konkretiseras, något som i vart fall inte är möjligt innan den regionala och kommunal­ ekonomiska planeringen funnit sina former. En högre långsiktig planeringsnivå innebär som antytts att den lokala fördelningen kunde nå ytterligare kommunblock. En ytterligare sprid­ ning av enligt Kungl. Maj:ts förslag beräknade garantiram ar för planeringsperiodens tre sista år skulle - förutom att förutsättningar ännu sak­ nas enligt det anförda - få uppenbart otillfredsställande konsekvenser för kommunblock med ett reellt långtidsplanerat byggande och kan där­ för inte tillstyrkas. Med de nämnda utgångspunkterna föreligger inte heller möjlighet att tillgodose förslaget om att alla ram ar skulle ytterst fördelas av länsmyn­ dighet. Utskottet har ingen erinran mot den föreslagna medelsramen för år 1971. Vänsterpartiet kommunisterna för i partimotionen nr 1159 fram för­ slag om en snabbutredning om kraftigt ökad bostadsvolym för åren 1972-1974, en utredning vars resultat bör föreläggas riksdagen och i första hand syfta till att tillgodose en snabb förbättring av bl. a. de en­ samståendes och invandrarnas bostadssituation. Enligt motionen kan dessa gruppers bostadsbehov inte tillgodoses genom en omfördelning av det föreslagna programmet. Enligt utskottets mening måste motionärernas syfte att tillgodose vissa gruppers bostadsbehov främjas inom ramen för det bostadsbyggande som enligt vad ovan anförts kan bedömas som möjligt. Dessa bostads­ behov har likom andra lagts till grund för avvägningarna. En utredning av föreslagen typ torde inte kunna tillföra bedömningen några nya om­ ständigheter som nu kan påverka de aktuella garanterade programmen eller Kungl. Maj:ts konjunkturbedömningar. Riksdagen föreslås i motionen nr 1157 begära en redogörelse över er­ farenheterna av ytramar som försöksvis använd fördelningsgrund. I mo­ tionen åberopas effekterna därav genom minskad ytstandard och möjlig­ heten att småhusbyggandet kan komma att reduceras. Den näm nda försöksvis använda fördelningsmetoden har tillämpats för hela landet först för år 1970 och har därmed ännu inte kunnat in­ verka på alla tidigare projekterade byggnadsföretag. Utskottet har utgått från att Kungl. M aj:t när förutsättningar därför föreligger lämnar en

redogörelse för försöksverksamheten utan något riksdagens initiativ i detta sammanhang.

Ombyggnad m. m. Omfattningen av bostadslån för ombyggnad och räntebärande för­ bättringslån anges endast i medelsramar, för vart och ett av åren 1971 och 1972 angivna till 170 milj. kr. Kungl. Maj:t föreslås som förut få bemyndigande att öka denna ram för år 1971. Medelsramen har under de senare åren varit 170 milj. kr. Medelsåtgången har emellertid, liksom utbetalningarna av lånen, legat på en lägre nivå. I motionen nr 1149 föreslås riksdagen begära att för budgetåret 1972/ 73 ombyggnadsramen ökas och nybyggnadsramarna något minskas. Av det anförda fram går att motionärernas syfte torde tillgodoses en­ ligt Kungl. Maj:ts förslag, vilket utskottet tillstyrker. I moderata samlingspartiets partimotion nr 521 hemställs att boendeutredningen får i uppdrag att utreda möjligheterna att successivt öka långivningen till förbättrings- och ombyggnadsverksamheten. Enligt utskottets mening kan även syftet med det sistnämnda motionsyrkandet i vad det avser att tillföra ytterligare bedömningsunderlag anses tillgodosett utan föreslaget uppdrag. Saneringsutredningens under år 1971 väntade huvudbetänkande torde lämna väsentliga bidrag därtill. Långsiktiga bedömningar i frågan ligger redan i boendeutredningens uppdrag.

Bostadsbyggandets inriktning m. m.

Regional fördelning Tidigare riksdagar (SU 1965: 38, s. 10, 1966: 38, s. 14) har uttalat att kraftigare produktionsinsatser behövdes i områden med bostadsbrist. Vid den regionala fördelningen av bostadslånemedlen borde myndigheterna ta särskild hänsyn till föreliggande bostadsbrist i storstadsområden och andra tätorter samt till det bostadsbehov som uppkommer i samband med näringslivets expansion. Vidare underströks angelägenheten av att vid den regionala fördelningen hänsyn tas till näringspolitiska betingelser och samhällets lokaliseringspolitiska mål. Vidare skall skälig hänsyn tas till betydelsen av kontinuitet i planering och produktion. Kungl. Maj:t har (cirkulär 1969: 438) anbefallt samtliga statsmyndig­ heter att vid beslut som rör lokalisering av offentliga investeringar eller som på annat sätt har betydelse för den regionala utvecklingen beakta det programmaterial m. m. som utarbetats inom länsplanering 1967 samt vad statsmakterna uttalat i anledning härav. Långtidsutredningen har (SOU 1971: 16) i följande tabell redovisat

bostadsbyggandet jäm fört med befolkningen 1970, totala befolknings­ förändringen 1960-1970, nettoinkomsten för fysiska personer 1969,

bostadsstocken 1965 samt rivningar 1965-1969. Redovisningen h ar skett efter fördelning på regiongrupper: H 1 Stockholm, H 2 Göteborg och Malmö, H 3 större städer utanför storstäderna, H 4 mindre kommun­ block i södra Sverige, H 5 Norrlands kustland och H 6 Norrlands in­ land.

Hela H 1 H 2 H 3 H 4 H 5 H 6 riket

Bostadsbyggandet. Bruttoant. lägenh. 1961—1969 160 681 143 707 274 587 156 765 55 438 27 208 818 386 Proc. av rikets bostadsbyggande 19,6 17,6 33,6 19,1 6,8 3,3 100 Befolkningen, milj. personer 1970 1,43 1,13 2,62 1,82 0,62 0,44 8,06 Proc. av rikets befolkning 1970 17,7 14,0 32,5 22,6 7,7 5,5 100 Totala befolkningsförändr. 1960— 1970 195 868 165 589 259 185 22 473 — 9 181 —74 768 559 166 Proc. av rikets totala bef. för. 1960—1970 35,0 29,6 46,4 4,0 - 1,6 —13,4 100 Nettoink. för fysiska pers., miljarder kr. 1969 17,8 12,1 24,3 15,9 5,7 3,7 79,5 Proc. av rikets totala nettoink. 1969 22,4 15,2 30,6 22,0 7,2 4,6 100 Bostadsstocken, milj. lägen­ heter 1965 0,52 0,40 0,91 0,66 0,21 0,16 2,86 Procent av rikets bostadsstock 1965 18,2 14,0 31,8 23,1 7,3 5,6 100 Rivning, antal lägenheter 1965—1969 8 123 12 500 19 619 7 932 2 125 759 51 058 Proc. av rikets rivning 1965—1969 15,9 24,5 38,4 15,5 4,2 1,5 100

Utredningen redovisar vidare i följande tabell nyproduktionen av lä­ genheter 1961-1969 fördelade på de ovan angivna regiongrupperna. Index för år 1961 har satts till 100.

Regiongrupper 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

I flera motioner förs fram förslag om uttalanden m. m. i fråga om den regionala fördelningen av bostadsbyggandet. I centerns partimo­ tion nr 522 föreslås riksdagen uttala att vid fördelningen för planpe­ riodens två första år hänsyn skall tas till det förhållandet att standard­ höjning och förnyelse av bostadsbeståndet är nödvändig även på orter som statistiskt sett inte räknas som expansiva. Folkpartiets partimotion nr 1157 innehåller förslag till uttalande att bostadsproduktionen i takt med tillgängliga mark- och planeringsresurser bör inriktas på områden där bostadsbristen är störst eller eljest skulle bli besvärande. Detta ut­ talande föreslås kombinerat med ett uttalande att ansträngningar bör göras för att minska efterfrågetrycket i storstadsområdena genom en aktiv lokaliseringspolitik, som ger sysselsättning utanför dessa om rå­ den. M oderata samlingspartiets partimotion nr 521 utgår från den tidi­ gare i gemensamma borgerliga reservationer hävdade meningen att en inriktning mot bristorter och expansiva orter inte får tolkas så att de num erärt mindre bostadsbehoven och behovet av bostadsförnyelse i andra orter än de statistiskt expansiva inte tillräckligt beaktas. Motionen utm ynnar i denna del i förslag att den tillsatta bostadspolitiska utred­ ningen får i uppdrag att utreda frågan om den regionala fördelningen med särskild hänsyn tagen till de mindre kommunernas behov av bostadskvot. Utskottet har funnit att de uttalanden som statsmakterna enligt ovan tidigare gjort väl kan förenas med de förslag till uttalanden som förts fram i motionerna nr 522 och 1157. Utvecklingen visar också att syftet med dessa uttalanden tillgodosetts vid kvotfördelningarna. Vid dessa fördelningar kommer alltid stridiga lokala intressen att konfronteras, och avvägningarna har hittills inneburit att samtliga intressen i möjlig och rimlig grad beaktats - även behovet av standardhöjning och för­ nyelse på enligt motionen n r 522 statistiskt sett inte expansiva orter. Inriktningen mot områden där bostadsbristen är störst eller eljest är besvärande framgår av redovisade uppgifter om fördelningen. Syftet att driva en aktiv lokaliseringspolitik - och därmed minska efterfrågetryc­ ket i storstadsområdena - har markerats i ett flertal uttalanden i sådant ämne. M ot denna bakgrund har utskottet funnit att syftet med näm n­ da motionsförslag redan får anses tillgodosett. Förslaget i motionen n r 521 om tilläggsdirektiv till boendeutredningen utgår från synpunkter som enligt utskottets mening redan beaktats vid de konkreta avvägningarna. Något behov av en angiven utredning kan därför inte anses föreligga. D et bör noteras att boendeutredningens redan givna uppdrag torde komma att ge en ytterligare belysning av frågan om bostadsbyggandets regionala inriktning i ett vidare samman­ hang. I den förut i samband med bostadsbyggnadsplanen behandlade mo­

tionen nr 1162 föreslås utifrån lokaliseringspolitiska och arbetsmarknadsmässiga bedömningar ett uttalande för en generösare kvottilldel­ ning i orter inom det allmänna stödområdet och inom orter som erhåller statligt stöd för näringslivets utveckling. Med i huvudsak samma ut­ gångspunkter och under åberopande av sambandet med den konkreta regionala utvecklingsplaneringen föreslås i motionen nr 1179 en över­ syn av principerna för fördelning av bostadsbyggandets låneram ar i syfte att ernå en effektiv samordning mellan de lokaliseringspolitiska åt­ gärderna och bostadsbyggandet. H ärtill anknyter vidare förslaget i mo­ tionen n r 1167 om att riksdagen uttalar sig för en prioritering av vissa län som inte uppvisar lediga nybyggda bostäder. I den sistnämnda mo­ tionen hävdas mot bakgrund av förhållandena i Kopparbergs län att storstadsregionernas bostadsbehov sedan i vart fall mitten av 1960talet betonats och förstärkts på ett sätt som inte står i samklang med den allmänna socialpolitiken och regionalpolitiken. Som tidigare anförts har anknytningen till lokaliseringssyftena - som de träder fram i regionalpolitiken - markerats i samband med frågorna om regional utvecklingsplanering m. m. och konkretiserats i ett Kungl. Maj:ts cirkulär till statsmyndigheterna. I av riksdagen tidigare godtagna riktlinjer har också strukits under angelägenheten av att vid bostadskvotens fördelning ta hänsyn till de näringspolitiska betingelserna och sam­ hällets lokaliseringspolitiska mål. Länsstyrelsereformen har öppnat ytter­ ligare möjligheter att regionalt göra samordnade avvägningar. Utskottet har i annat sammanhang (CU 1971: 7, s. 2) ansett sig ha skäl för antagan­ de av bl. a. att en fortsatt integrering av de statliga samhällsplaneringsinsatsema på riks- respektive länsnivå blir nödvändig för ett effektivt och smidigt samspel med den kommunala planeringen. Underlaget för prioriteringsbesluten blir därmed och genom pågående utvecklingsarbete förbättrat. N äm nda principiella utgångspunkter, om vilka full enighet rått, torde enligt utskottets mening innebära att grunderna för de nämnda motionerna n r 1162, 1179 och 1167 kan anses tillgodosedda utan någon riksdagens ytterligare åtgärd i enlighet med vad i motionerna hem­ ställts.

Fördelning på hustyper Statsmakterna har överlämnat det konkreta valet mellan småhus och flerfamiljshus till kommunerna i den mån anspråken inte kan tillgodoses inom låneramarna. Som skäl härför har angetts att hänsyn alltid måste tas till varierande lokala behov och produktionsläget. U nder större delen av efterkrigstiden har andelen småhus i ny­ produktionen uppgått till 25 å 30 % räknat i lägenheter. Fördelningen mellan lägenheter i småhus och flerfamiljshus färdigställda åren 1961— 1970 fram går av följande tabell.

2 Riksdagen 1971. 19 sami. Nr 12

därav lägenheter i Totalt

Andelen lägenheter i småhus, angiven i påbörjade lägenheter, ökade under år 1969 markant från 28 till 33 % och var för år 1970 31 % . Enligt de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen är andelen småhus 33 % för programperioden 1970-1974 jäm fört med 32 % för program­ perioden 1969-1973. En ökning av småhusandelen mot slutet av pe­ rioden är mer markerad i den senare än i den förra programomgången. D etta kan enligt bostadsstyrelsen tyda på att andelen småhus sakta kommer att öka. Departementschefen anför till statsrådsprotokollet bl. a. att byggindustrialiseringsutredningens förslag Rationellt småhusbyggande (SOU 1969: 63) har remissbehandlats och att förslag till de beslut vartill be­ tänkandet bör föranleda senare kommer att anmälas för Kungl. Majit. Statsutskottet fann vid 1970 års riksdag inte anledning till något riksdagens uttalande i detta sammanhang. Samma riksdag godkände Kungl. Maj:ts förslag att upphäva tidigare föreskrifter om minsta yta och rumsantal, ett förslag som lagts fram i syfte att undanröja hinder för en utveckling mot ökad produktion av småhus för mindre hushåll. I partimotioner förordas på skilda sätt ett ökat småhusbyggande. Folkpartiet föreslår i partimotionen n r 1157 en ökning med efterfrå­ gan som grund och med riktpunkt tills vidare att uppnå en småhus­ andel om 40 % år 1975. Centern föreslår i motionen n r 522 att riks­ dagen skall anhålla om åtgärder för att stimulera till en sådan ökning av småhusbyggandet att småhusandelen blir i överensstämmelse med konsumenternas krav. I motionen n r 521 föreslår slutligen moderata samlingspartiet att boendeutredningen får i uppdrag att utreda möj­ ligheterna att successivt öka andelen småhus i nyproduktionen så att denna andel mer än nu anpassas till konsumenternas reella efterfrågan. Civilutskottet har på de skäl riksdagen tidigare godkänt inte funnit anledning till något uttalande i fråga om fördelningen på hustyper. K om m unerna har sålunda att i samklang med den fysiska detaljpla­ neringen ta ställning till angelägenheten av framställda låneanspråk i den

m ån de inte helt kan tillgodoses. E tt särskilt uppdrag till boendeutredningen i denna del kan inte anses påkallat. Denna utrednings uppgift att precisera de bostadspolitiska m å­ len med utgångspunkt i förändringar av konsumenternas anspråk och behov, i ändrade levnadsvanor och den tekniska utvecklingen torde ändock leda till konkretiseringar av intresse i detta sammanhang.

Rumsantal och yta Även fördelningen på lägenhetstyper ankommer på den kommunala planeringen. M ot bakgrund närm ast av kostnadsutvecklingen och efterfrågesituationen har dock riksdagen tidigare anslutit sig till allmänna uttalanden i denna fråga. Vid 1966 och 1967 års riksdagar uttalade sålunda statsutskottet att den fördelning mellan små och stora lägenheter som då utvecklats i allt väsentligt borde bibehållas de närmaste åren. Det ströks under att en alltför ensidig inriktning på lägenheter med färre rum kunde medföra bristfenomen av annan art. Inom en given resursram var det enligt ut­ skottet mer angeläget att öka antalet rum än golvytan per rum. 1968 års riksdag anförde med avsedd anslutning till vad tidigare uttalats att återhållsamhet i fråga om rum sytom a är starkt befogad för att byggnadskostnadema skall kunna begränsas. M ot bakgrund av en konstate­ rad minskning i efterfrågan på större lägenheter fann statsutskottet vid 1969 års riksdag att den lokala bedömningen av den faktiska efterfrågesituationen måste få påverka den aktuella planeringen men att skäl där­ för inte fanns att frångå tidigare uttalanden. Till denna mening anslöt sig statsutskottet även vid 1970 års riksdag. I sammanhanget har erin­ rats om de åtgärder som statsmakterna vidtagit för att sänka byggnadskostnadem a och lämna ett delvis bostadsanknutet konsumtionsstöd. En förskjutning mot mindre lägenhetstyper i flerfamiljshus med pre­ liminärt beslut om bostadslån började under år 1967 och fortsatte under år 1968 enligt bostadsstyrelsens i statsrådsprotokollet (s. 138) redovi­ sade uppgifter. Den genomsnittliga lägenhetsytan i flerfamiljshus med statliga lån fortsatte att minska under år 1968 (s. 139). Utvecklingen i stort får ses mot bakgrund bl. a. av en jämförelse med använda trångboddhetsnormer. Uppgifter från bostadsräkningarna åren 1945, 1960 och 1965 har sammanställts i följande tabell. N orm 1 avser därvid att ett hushåll räknas som trångbott om antalet boende i lägen­ heten överstiger två per bostadsrum, köket oräknat. Enligt denna norm kan enpersons- och tvåpersonshushåll således aldrig räknas som trång­ bodda. Enligt norm 2 räknas ett hushåll som trångbott om antalet bo­ ende i lägenheten överstiger två per bostadsrum, kök och ett rum oräk­ nade.

Andel, % trångbodda hushåll med olika antal barn Hushåll med . . . barn 0 1 + 1 2 3 + Norm 1

Norm 2 1945 1960 i i 55 53 50 68 1965 15 43 43 37 57

I moderata samlingspartiets partimotion nr 521 föreslås att boendeutredningen får i uppdrag att utreda orsakerna till och föreslå åtgär­ der mot en minskning av lägenhetsstorlekarna. Härtill anknyter i viss mån motiven för det ovan behandlade yrkandet i motionen nr 1157 om en redovisning av erfarenheter av systemet med ram ar uttryckta i våningsyta. Enligt utskottets mening är de ovan refererade uttalandena från bl. a. 1968, 1969 och 1970 års riksdagar fortfarande aktuella. I stort bör alltså den lägenhetsfördelning som uppnåtts vid mitten av 1960-talet fortfarande eftersträvas. Det är mer angeläget att öka antalet runi än golvytan per rum. Därmed skulle även ett ökat antal lägenheter med få rum kunna frigöras för småhushållen. Arbetet med ändringsbara lägenhetsindelningar bör fortsätta. E tt föreslaget särskilt uppdrag till boendeutredningen kan inte anses erforderligt bl. a. med hänsyn dels till redan lämnade direktiv, dels till insatserna mot en oförmånlig kostnadsutveck­ ling, dels till det förut konstaterade sambandet med det delvis bostadsanknutna konsumtionsstödet. Familjepolitiska kommittén har efter 1970 års riksdags beslut (SU 1970: 5) fått i uppdrag att även pröva möjlig­ heterna att utvidga bidragssystemet till låginkomstgrupper utan barn under 16 år och därvid aktualisera frågor om bidragets effekter i olika familjekombinationer, vid olika civilstånd och vid olika hyreskostnader.

M iljö Statsutskottet anförde till 1970 års riksdag att miljöfrågorna bör tas upp som en betydelsefull del i den bostadspolitiska målsättningen och erinrade om att frågorna ägnas uppmärksamhet i olika berörda organ. Direktiven fö r boendeutredningen utgår bl. a. från en erinran om att av grundläggande betydelse för förverkligandet av de bostadspolitiska målen är samhällets möjligheter att styra bostadsproduktionens och bo­ stadsförvaltningens sociala inriktning. Därvid har erinrats om de bo­ stadspolitiska program som har lagts fram av HSB, Riksbyggen, Hyres­ gästernas riksförbund och Svenska byggnadsarbetareförbundet, i vilka

bl. a. dessa frågor berörs. I centerns partimotion n r 522 föreslås en parlamentarisk utredning angående bostadsmiljön i enlighet med de riktlinjer som presenterats i motionen. Dessa riktlinjer betonar den sociala miljön, faran av kate­ goriindelning i boendet och kontaktmöjligheterna. Utredningen föreslås utgå från pågående utredningar och studier av bostadsmiljöns betydelse för den sociala anpassningen. Arbetet bör inte begränsas till den yttre miljön utan syfta till en totalbedömning. Folkpartiet föreslår i partimotionen nr 1157 att servicekommittén eller eventuellt en särskild utredning får i uppdrag att grundligt pene­ trera bostadsmiljöns sociala effekter och därvid anlita för ändamålet erforderlig forskningsexpertis. I motionen betonas i anslutning till des­ sa frågor vikten av en ökad boendeservice. I motionen n r 1169 föreslås riksdagen begära en brett upplagd un­ dersökning och utredning kring konsumenternas attityder till olika bo­ stadsformer och bostadsmiljöer, efterfrågan på lägenheter av olika typer, effekterna av omstruktureringen av boendet m. m. Utskottet delar den grundsyn som främst präglar motionen n r 522 i denna del och som ansluter till statsmakternas tidigare uttryckta upp­ fattning. Enligt utskottets mening torde dock föreslagna utredningar inte nu vara en lämplig väg att främ ja avsedda syften. E tt växande ak­ tivt intresse för dessa frågor - manifesterat i kontinuerligt ökande in­ satser inom den statligt stödda byggnadsforskningen, pågående arbete inom bostadsstyrelsen och skilda organisationers och folkrörelsers aktiva medverkan - torde i förening med boendeutredningens arbete leda i den riktning som motionerna syftar till. E tt särskilt riksdagens initiativ i dessa frågor är därför obehövligt. I den näm nda motionen n r 1157 föreslås vidare riksdagen dels uttala att önskemål om trafikseparering, goda kollektiva kommunika­ tioner samt anpassning till barn och handikappade i större utsträck­ ning bör beaktas vid planeringen av nya bostadsområden, dels uttala sin anslutning till i motionen fram förda uppfattningar beträffande närhetsservice i bostadsområden. Föreslaget uttalande om beaktande av vissa allmänt omfattade planeringsönskemål synes utskottet obehövligt. Ett uttalande om servicefrågorna torde i den mån de inte anses tillgodosedda genom vad utskot­ tet ovan anfört i miljöfrågorna få behandlas i samband med konkretise­ rade överväganden i ämnet. Inga meningsmotsättningar torde råda om vikten av att boendeservicen är väl utbyggd och så utform ad att den är tillgänglig för alla i bostadsområdet.

Kostnader och konkurrens En redogörelse för kostnadsutvecklingen inom bostadsbyggandet m. m. har lämnats i statsverkspropositionen (s. 140-141, 189-190.)

Byggkonkurrensutredningen tillkallades i december 1969. I direktiven uttalades att riktlinjerna för bostadspolitiken inrymmer också kravet på effektiv konkurrens inom bostadsbyggandet men att man i detta av­ seende kan sätta i fråga om utvecklingen helt h ar svarat mot målsätt­ ningen. Utredningen har att kartlägga och analysera utvecklingen hit­ tills och utvecklingstendenserna för framtiden. M ed utgångspunkt däri skall bl. a. bedömas vilken inverkan producerande företags markinne­ hav h ar på kommunernas reella möjligheter att avgöra frågor om bo­ stadsbyggande på denna mark och vilka åtgärder som kan behöva vid­ tas. Vidare bör förutsättningslöst övervägas vilka krav eller villkor som bör ställas upp för att konkurrensen mellan byggföretagen skall främjas och i vad mån sådana krav eller villkor kan knytas till olika samhälls­ insatser inom bostadsbyggandet, t. ex. bostadslångivningen. I moderata samlingspartiets partimotion n r 521 föreslås nu att boendeutredningen skall få tilläggsdirektiv att analysera och pröva olika konkurrensbetingelsers inverkan på markpris, byggproduktion och hyressättning och förutsättningar för införande av starkare inslag av kon­ kurrens i hela byggproduktionsledet. M ot bakgrund av de allmännyttiga bostadsföretagens dominans anförs att verklig garanti för anpassning till konsumentönskemålen kan ges endast vid fri konkurrens mellan byggherrar på lika villkor. Därvid skapas också större möjlighet att hålla tillbaka kostnadsstegringarna. Folkpartiet för i partimotionen nr 1157 fram förslag dels om en bostadskostnadsnämnd, dels att anbudskonkurrens i regel skall sättas som villkor för vissa bostadslån och därvid även medföra höjning av låneunderlag och pantvärde. I motionen anförs vidare att det är ange­ läget att konkurrensutredningen snarast slutför sitt arbete. Som ovan angetts inrymmer antagna riktlinjer för bostadspolitiken också kravet på en effektiv konkurrens inom bostadsbyggandet. De mo­ tiv som anförts för de nyssnämnda förslagen i motionen nr 1157 får i väsentliga delar anses tillgodosedda genom till konkurrensutredningen lämnat uppdrag. Motiven i övrigt liksom grunden för hemställan i mo­ tionen n r 521 får närmast anses spegla skilda samhällsekonomiska vär­ deringar m. m. av övergripande natur som inte torde kunna förenas genom ett föreslaget utredningsuppdrag.

Konsumentupplysning Departementschefen anförde till 1970 års riksdag att det från bostadskonsumentemas synpunkt behövs upplysning och information som kan ge bättre underlag för bedömning av kostnader och kvaliteter hos bo­ städer och olika bostadsalternativ, en information som kan öka kon­ sumenternas inflytande och rikta in sig på värdet av god bostad och god boendemiljö. Sådana initiativ har också tagits. Frågan om konsu­ mentupplysning behandlas av en inom bostadsstyrelsen år 1970 tillsatt

utredningsgrupp. Inom denna grupp pågår nu bl. a. även ett arbete som syftar till att möjliggöra en enhetlig form för uppgifter om bostaden. Styrelsen har anmält sin avsikt att under år 1971 redovisa resultatet av övervägandena i dessa frågor. Partimotionen nr 1157 från folkpartiet innehåller förslag att riksda­ gen skall uttala att i samband med en utökad konsumentupplysning varudeklarationsnormer för bostäder bör utarbetas. I anslutning till de viktiga insatserna för att genom en vidgad kon­ sumentupplysning på bostadsområdet påverka konsumenternas värdering av bostaden i förhållande till andra konsumtionsområden pågår som nämnts arbete med att förenhetliga väsentliga uppgifter om bostäderna. D etta arbete sker i samråd med skilda berörda organisationer. Motionsförslaget i denna del får anses helt tillgodosett.

Genomgångsbostäder m. m.

Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att godkänna riktlinjer för främjande av bostadsförsörjningen för ungdomar och andra personer som har behov av bostad av genomgångskaraktär. Förslaget återförs till ungdomsbostadsutredningens betänkande (SOU 1970: 43). Kungl. Maj:ts förslag (s. 196-208) innebär i huvudsak följande. Ett allmänt riktmärke bör vara att bostadsfrågan för ungdomar liksom för andra småhushåll skall lösas genom att ett erforderligt antal lägenheter blir tillgängliga inom det normala bostadsbeståndet i vanliga bostads­ områden. Därigenom motverkas även en inte önskvärd kategorisering av boendet. Vissa frågor av långsiktig art rörande bostadsförsörjningen för ungdomar m. fl. bör prövas ytterligare i ett större sammanhang. U tan dröjsmål bör dock vidtas speciella åtgärder för att tillgodose det m er tillfälliga bostadsbehovet för ungdomar, såväl studerande som yrkesarbetande, samt andra personer som behöver bostad i samband med t. ex. flyttning av sysselsättningsskäl, skilsmässa eller invand­ ring. Bland dessa åtgärder anges främ st produktion av specialbostäder - genomgångsbostäder - som upplåts i möblerat skick. Ansvaret för pla­ neringen och genomförandet av produktionen av dessa genomgångsbo­ städer förutsätts som för bostadsförsörjningen i övrigt ligga hos kom­ munerna. Departementschefen stryker under att det är av vikt att boendeservicen är väl utbyggd och så utform ad att den blir tillgänglig för alla inom bostadsområdet, vilket dock inte hindrar att genomgångsbostädem a kan behöva i begränsad omfattning förses med vissa sär­ skilda kollektiva komplement. F ör genomgångsbostädema skall gälla de allmänna lånevillkoren för bostadslån. F ö r inventarier i dessa bostäder skall lån kunna utgå enligt de regler som nu gäller för inventarier i studentbostäder. I anslutning till vad sålunda förordats och i syfte främ st att undvika

den kategorisering som följer av den nuvarande långivningen med sär­ skilda villkor för studentbostäder föreslås att denna särskilda långiv­ ning skall upphöra och att de särskilda produktions- och förvaltnings­ företagen för studentbostäder bör avvecklas. Bl. a. för att inte hindra projekterad och planerad produktion och för att tillgodose de studie­ sociala intressena bör dock de gällande särskilda villkoren få tilläm­ pas under en övergångstid av tre år. Under denna övergångstid förut­ sätts vidare överenskommelser kunna träffas på det lokala planet om avveckling eller omorganisation av studentbostadsföretagen. F ör att inte motverka integrationssträvanden föreslås vidare att gällande villkor för lån till studentbostäder inte skall utgöra hinder för att även nu be­ fintliga sådana bostäder upplåts till andra grupper av boende. Utskottet har ingen erinran mot vad Kungl. M aj:t sålunda föreslagit. I vissa fall kan dock särskilda skäl motivera att pantvärde för genomgångsbostäder beräknas som för studentbostadshus. Det bör ankomma på Kungl. M aj:t att i sådana fall meddela erforderliga beslut.

Bostadsbyggandets finansiering

Departementschefen redovisar (s. 191-192) uppgifter om försörj­ ningen med byggnadskrediter, vilken nu för fjärde året i följd grundats på mellan delegationen för bostadsfinansiering och kreditinstituten träf­ fad överenskommelse. En särskild expertgrupp h ar tillsatts och kon­ tinuerligt följt utvecklingen. I riksbankens förvaltningsberättelse för år 1970 har intagits en över­ siktlig redogörelse för bostadsfinansieringen. Den även vid tidigare riksdagar fram förda hemställan att riksdagen skall begära förslag till statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet ge­ nom en statlig bostads- och samhällsbyggnadsbank - avsedd att finan­ siera även följdinvesteringar - förs nu åter fram i vänsterpartiet kom­ munisternas partimotion nr 1158. I motionen erinras bl. a. om stats­ utskottets yttranden i frågan vid tidigare riksdagar. Statsutskottet ytt­ rade sålunda vid 1967 och 1968 års riksdagar att fördelarna med en statlig totalfinansiering är så påtagliga att de borde avstås endast av mycket tungt vägande skäl. Vid 1969 års riksdag vidhöll utskottet sam­ ma uppfattning och ansåg att, om den då inledda förhandlingen med kreditinstituten inte ledde till godtagbara resultat, andra förslag borde övervägas på nytt. Vid 1970 års riksdag fann statsutskottet inte heller då anledning att överge sin principiella inställning trots att överenskom­ melsen med kreditgivarna om det då beslutade samarbetet mellan post­ banken och kreditbanken hade väsentligt förbättrat förutsättningarna för en rationell kreditförsörjning till bostadsbyggandet. Bedömningen av frågan om andra åtgärder behövdes borde ske mot bakgrund av ut­ skottets principiella ställning och de fortsatta erfarenheterna.

Utvecklingen har visat att överenskommelserna med kreditinstituten - som departementschefen anför - lett till att uppkomna svårigheter undanröjts och alla projekt fått sin kreditfråga ordnad. De i statsverks­ propositionen förutsatta ökade informationsinsatserna kan, som departe­ mentschefen likaledes anför, leda till att uppkommande kreditproblem kan lösas snabbare. Med hänsyn härtill finns det inte skäl att ytterligare överväga frågan om en statlig totalfinansiering av byggandet genom en bostads- och samhällsbyggnadsbank. Vad utskottet sålunda anfört bör ges Kungl. M aj:t till känna. Motionen n r 1158 avstyrks. I folkpartiets partimotion nr 1157 förs fram det likaledes tidigare fram förda förslaget att närm are utreda formerna för ett samordnat statligt finansieringssystem i form av totala årliga ram ar till kommu­ nerna avseende lån och bidrag till bostadsbyggandets kompletteringsin­ vesteringar. Förslaget utgår från bl. a. den bristande samordningen av de statliga finansieringsformerna och därav föranledda svårigheter till samordning vid byggandet av den totala samhällsmiljön. Statsutskottet noterade vid 1970 års riksdag den då aviserade över­ synen av stödformerna med överväganden om tem porära lösningar fö r integrerade projekt och utgick från att behovet av administrativ samordning även i övrigt uppmärksammades. Statsutskottet fann att in­ tegrationsfrågan anknöt även till regionala och kommunala planeringsaspekter och erinrade bl. a. även om den pågående försöksverksamheten m ed kommunalekonomisk långtidsplanering och till byggplaneringsutredningen, vars förslag nu övervägs inom inrikesdepartementet. Servicekommittén (SOU 1970: 68) har anfört att huvudmålet för det statliga anläggningsstödet bör vara att det har formen av ett enda en­ hetligt lån och ges samma betydelse och får likartade villkor som bo­ stadsstödet. En samordnad finansiering av kompletterande lokaler har varit före­ mål för bedömningar inom slutförda och pågående utredningar. Proviso­ riska lösningar har prövats enligt riksdagens tidigare medgivanden. Den fortsatta beredningen av dessa frågor torde kunna ge underlag för över­ väganden utan en särskild utredning för ändamålet. Motionsförslaget torde i dessa delar kunna anses tillgodosett. Utvecklingen i övrigt på detta område är avhängig av bl. a. försöken med kommunalekonomisk långtidsplanering och kommande beslut om den regionalekonomiska utvecklingsplaneringen. En särskild utredning i dessa delar är nu inte erforderlig.

Statliga bostadslån

Paritetslånesystemet m. m. Våren 1970 tillkallades paritetslåneutredningen för att utreda vissa frågor rörande paritetslånesystemet. Utredningen beräknas slutföra sitt

arbete under år 1971. I moderata samlingspartiets partimotion nr 521 föreslås boendeutredningen genom tilläggsdirektiv få i uppdrag att utreda frågan om det statliga bostadslånestödet och den fram tida kreditgivningen till bostads­ byggandet och därvid särskilt föreslå åtgärder för en avveckling av paritetslånesystemet och införande av ett nytt lånesystem. I motionen konstateras bl. a. att paritetslånesystemet visat sig vara en olämplig administrativ anordning för att avveckla räntebidragssystemet. Boendeutredningen bör redan från början få till uppgift att - med beaktande av bostadssociala hänsyn - få fram finansieringsformer utan öppna eller dolda subventionsinslag. I motionen pekas vidare på den beräknade skuldökningen på paritetslånen och lånesystemets hyresuppdrivande effekt. Utskottet har med hänsyn bl. a. till paritetslåneutredningens uppdrag inte funnit anledning förorda ett föreslaget uppdrag till boendeutredningen. I centerns partimotion nr 522 föreslås i anslutning till omdömet att situationen i fråga om paritetslånesystemet är oroande att riksdagen måtte uttala att det är synnerligen angeläget att den nuvarande höga räntenivån sänks. Enligt motionen är det i annat fall knappast möjligt att lösa den nuvarande situationen utan att avstå från viktiga bostads­ sociala målsättningar om vilka det råder stor enighet. Räntesatsen för bostadslån fastställs av Kungl. M aj:t för ett kalender­ år i sänder efter yttrande från riksgäldsfullmäktige. Räntan på icke för­ djupad del av lån för nybyggnad eller större ombyggnad m. m. utgår efter 7,5 % enligt kungörelsen (1970: 679) om ränta för år 1971 på vissa statliga lån. Enligt utskottets mening kan det förhållandet att riksbanksdiskontot - som sänkts efter motionens avlämnande - påverkar bostadslåneräntom a m. m. inte föranleda ett riksdagens uttalande avsett att läggas till grund för bedömningen av den på annat sätt bestämda allmänna ränte­ nivån. De för denna nivå ytterst bestämmande riktlinjerna för den ekono­ miska politiken har behandlats av riksdagen i anslutning till finansutskot­ tets betänkande 1971: 1.

Beräkning av låneunderlaget Bostadslånens storlek bestäms på grundval av ett låneunderlag, be­ räknat enligt grunder som Kungl. Maj:t fastställer (19 § bostadslånekungörelsen). Till säkerhet för lånet ställda inteckningar skall ha en förmånsrätt som ställs i relation till ett pantvärde (27 §). Pantvärdet får vid nybyggnad överstiga låneunderlaget med värdet av mark, bygg­ nad eller annat som ej beaktas vid beräkningen av låneunderlaget och beräknas i övrigt likaledes enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder. Dessa grunder innebär att tillägg får göras till ett belopp motsvarande

låneunderlaget, utrustning, våningsyta och lokaler utom låneunderlaget för särskilt högt fastighetsvärde som beror på gott läge, ringa bebyggelse­ täthet eller hög gatustandard samt fö r nyttigheter utom byggnadsföreta­ get. Tidigare beräknades för privatägda hus även ett belopp för godkänd produktionskostnad, närm ast avsett att vara bestämmande för hyressättningen. Förslaget i folkpartiets partim otion n r 1157 att låneunderlaget höjs till att sammanfalla med pantvärdet torde avse att de pantvärdestillägg som inte avser nyttigheter utom byggnadsföretaget skall räknas in i låneunderlaget. M otionärerna åberopar att bl. a. administrativa fördelar står att vinna om begreppen låneunderlag och pantvärde förs samman. I motionen föreslås vidare att ett sålunda höjt låneunderlag ytter­ ligare skall kunna höjas för flerfamiljshus och gruppbyggda småhus under vissa angivna förutsättningar i fråga om styrkt konkurrens vid upphandlingen. Förslaget i denna del har behandlats ovan (s. 22). Frågan om bostadslånets storlek och läge behandlades ingående i prop. 1967: 100 (s. 240-243) mot bakgrund av bostadspolitiska kom­ mitténs överväganden. Utgångspunkten var bedömningen av det s. k. lånetakets effekt på produktionskostnaderna, dess styrande inverkan och dess betydelse för överkostnaderna. Statsutskottet (SU 1967: 100, s. 43-44) tillstyrkte Kungl. Maj:ts förslag att de på visst sätt beräknade produktionskostnaderna även i fortsättningen skall utgöra sådant under­ lag. I anledning av motioner om att i enlighet med bostadspolitiska kommitténs förslag sammanföra låneunderlag samt pantvärde och god­ känd produktionskostnad fann utskottet Kungl. M aj:ts förslag att höja pantvärdet vara ett lämpligt sätt att förena önskemålet om att reducera överkostnaderna med angelägenheten av att iaktta återhållsamhet med statens utgifter. Motioner om ett sammanförande av låneunderlag och pantvärde har därefter avslagits vid 1968-1970 års riksdagar, år 1970 med hänvisning även till den översyn av beräkningsmetoderna som sker inom bostadsstyrelsen och till konkurrensutredningens arbete. Civilutskottet har inte funnit motionen n r 1157 i denna del innehålla några skäl som nu kan grunda ett ändrat ställningstagande. Även om vissa skäl för att behålla en uppdelning på låneunderlag och pantvärde inte längre är aktuella - som t. ex. ett subventionsmoment i långivningen - kan åberopade administrativa fördelar inte anses utan samband med en principiell reform motivera en ökning av bostadslånets storlek och mot­ svarande minskning av de nuvarande bottenlånen på den öppna mark­ naden.

Lånets storlek och säkerhetsläge I partimotioner föreslås ändringar i de säkerhetslägen inom vilka bostadslånens säkerheter skall placeras. M otionerna torde avse även

motsvarande ändringar av reglerna om beräkning av lånets storlek ur låneundcrlaget. M oderata samlingspartiets partimotion n r 521 utgår från att de olika villkoren för olika låntagarkategorier påverkar konkurrenssitua­ tionen dem emellan och utmynnar i ett förslag som torde innebära att övre lånegränsen sätts till 90 % av pantvärdet. I folkpartiets partimotion nr 1157 torde föreslås, med huvudsaklig utgångspunkt likaledes i önskemålet om mer likvärdiga lånevillkor för olika kategorier, att allmännyttigt bostadsföretag får 100-procentig be­ låning endast om kommunen även vid belåning mot inteckningssäkerhet ställer borgen motsvarande 5 % av pantvärdet att komplettera inteckning med sämsta förm ånsrätt. Vidare föreslås med motiv dels i kravet på anbudskonkurrens, dels i utvecklingen av förräntningen av bostadslånen att lån för enskilt ägt flerfamiljshus får ges mot inteckning inom 92 % av ett enligt tidigare behandlat yrkande sammanfallande låneunderlag/ pantvärde. F ö r att stimulera byggandet av servicehus genom enskilda bostadsföretag föreslås en 95-procentig lånegräns för småhus för att ge förbättrade belåningsmöjligheter för småhusbyggandet. Utskottet har ovan behandlat det i samma motion fram förda förslaget att styckebyggda småhus skall kunna få bostadslån utan kvotbegränsning. Centerns partimotion n r 522 innehåller förslag om en höjning av övre lånegränsen för småhus till 95 % och till 90 % för enskilt ägda flerfamiljshus. Förslagen motiveras med önskemålen att underlätta den enskildes möjligheter till egnahemsägande respektive att stimulera en effektiv konkurrens mellan olika kategorier företag från såväl produk­ tions- som förvaltningssynpunkt. F ör att tillgodose statens krav på sä­ kerhet föreslås krav på kommunal borgen motsvarande 5 % av pant­ värdet dels för småhus utanför detaljplanelagt område, dels generellt för allmännyttigt bostadsföretag. Yrkandena får ses mot bakgrund även av det ovan behandlade förslaget i motionen att friliggande småhus skulle få belånas utan hinder av kvotbegränsningar. Ändringar som innebär kraftigt sänkta lånegränser för kommuner samt allmännyttiga och kooperativa företag är inte realistiska. Sådana ändringar torde inte heller främ ja de i motionen nr 521 angivna syftena. Slutligen föreslås i motionen nr 1165 att övre lånegränsen höjs till 98 % för de bostadskooperativa företag som nu får lån mot säkerhet inom 95 % av pantvärdet. Förslaget motiveras med att en sådan änd­ ring torde vara den enda framkomliga vägen för att minska grund­ avgifterna vid bostadsrättsupplåtelser. Departementschefen har i statsrådsprotokollet (s. 205) i anledning av ungdomsbostadsutredningens rekommendation om ökad kommunal borgensteckning för lån till förvärv av bostadsrätt erinrat om kommu­ nernas generella rätt att gå i borgen för halva den nominella insatsen och att inom ramen för den underställningsfria låne- och borgensrätten ge ökad borgen till dem som har behov därav. Bostadsstyrelsen konsta­

terade - varom departementschefen erinrar - i remissyttrande över ut­ redningens betänkande att utredningens rekommendation inte tar sikte på särskilda typer av småhushåll och att en generell borgensteckning har samma effekt som en höjning av den övre lånegränsen. Departe­ mentschefen erinrar även om att borgen bör kunna lämnas till alla hushållsgrupper efter behovsprövning. Utskottet har inte funnit skäl tillstyrka vad i motionerna föreslagits i fråga om lån för småhus eller till allmännyttigt bostadsföretag. övertygande skäl har inte visats för ändring av lånegränsen för en­ skilt ägda flerfamiljshus. Civilutskottet erinrar h är om tidigare över­ väganden i ämnet. Vad angår lån till vissa bostadskoopeartiva företag har utskottet kon­ staterat en vikande efterfrågan p å bostadsrättslägenheter som måste återföras till svårigheten att betala kontantinsatserna. Vad i motionen nr 1165 anförts och departementschefens redovisade överväganden ut­ gör enligt utskottets mening skäl för prövning av frågan om övre låne­ gräns fö r de kooperativa bostadsföretag som nu får lån mot säkerhet inom 95 % av pantvärdet. Med hänsyn till frågans samband med andra överväganden bör den nämnda motionen därför överlämnas till boendeutredningen för skyndsam behandling.

Särskilda förutsättningar fö r bostadslån I vänsterpartiet kommunisternas partimotion nr 1160 föreslås att riksdagen skall begära utredning och förslag om att statliga lån endast skall kunna beviljas till sådana hus som byggs på samhällsägd mark. Förslaget motiveras närm ast med syftet att motverka starka privata och konkurrenshämmande koncentrationstendenser inom byggnadssektorn, att motverka markspekulation och att öka möjligheterna att styra ut­ vecklingen mot en mera socialt inriktad bostadspolitik. Statsutskottet yttrade till 1970 års riksdag vid avstyrkan av mot­ svarande motionshemställan att önskemålen att förhindra hus- och markspekulation låg i linje med av statsmakterna antagna grunder. I detta syfte hade statsmakterna antagit grunder för en aktiv kommunal markpolitik och förutsatt att de självkostnadsbestämda företagen även i framtiden får en dominerande ställning inom nyproduktionen. Samtidigt hade statsmakterna dock framhållit önskvärdheten av att bibehålla en konkurrens mellan de olika företagsformerna. Dessa syften var inte oförenliga vare sig med varandra eller med den rationella produktionens krav. Civilutskottet kan i denna del ansluta sig till statsutskottets redovisade bedömning. Motionsyrkandet avstyrks därför.

Bostadslån fö r ombyggnad och förbättring m. m. Bostadslån kan utgå även för ombyggnad och annan förbättring under de generella förutsättningarna att ombyggnadskostnaden är skälig med

hänsyn till husets återstående användningstid och ombyggnaden inte är av endast ringa omfattning. Vidare förutsätts som för nybyggnad att det finns ett varaktigt behov av bostäderna eller lokalerna, att skäliga krav på god bostadsstandard uppfylls och att bostadsmiljön blir tillfredsstäl­ lande. Dessa sistnämnda krav gäller dock inte ombyggnad av småhus då låneunderlaget är högst 20 000 kr. eller ombyggnad av flerfamiljshus då särskilda skäl finns att ändock främja förbättring av bostäderna. 1970 års riksdag godkände att sådant lån för ombyggnad av fler­ familjshus där särskilda skäl finns för att främja en förbättring skall återbetalas genom annuiteter, beräknade efter 6,5 % ränta. Skillnaden mellan aktuell bostadslåneränta, för 1971 7,5 % , och förstnämnda räntesats läggs till respektive dras från annuiteten vid varje aviseringstillfälle. Bostadslån kan i princip utgå till kommun och allmännyttigt bostads­ företag för förvärv av hus som byggts med stöd av bostadslån m. m. då lånet inte ännu betalats ut. Försöksvis kan vidare särskilt statligt lån utgå till enskild person, kommun eller allmännyttigt bostadsföretag för förvärv av egnahem som kommit i statens ägo efter inlösen enligt be­ stämmelser därom på arbetsmarknads- och jordbruksområdet. Saneringsutredningen tillkallades vid årsskiftet 1968-1969 för att utreda frågan om åtgärder för sanering av det äldre bostadsbeståndet. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1971. Huvudbetänkan­ det torde avlämnas under året. Folkpartiets partimotion n r 1157 innehåller förslag att riksdagen ut­ talar att även begränsade förbättringar i äldre bostadshus bör stimule­ ras. Förslaget utgår från angelägenheten av att förbättra boendemiljön i äldre områden. Enligt vad som anförts i motionen bör dock begräns­ ningar accepteras då merkostnaden blir större än vad hyresgästerna anser förbättringarna värda. De refererade möjligheterna att få bostadslån för även mindre ge­ nomgripande förbättringar infördes år 1967 för att tillgodose det av motionärerna angivna syftet. I avvaktan på förslag från saneringsutred­ ningen finns nu inte anledning till något uttalande från riksdagens sida. Motionens syfte får anses redan tillgodosett. I motionen n r 161 föreslås att riksdagen begär utredning om ökade möjligheter till statliga bostadslån för förvärv av befintliga egnahem och för modernisering av sådana byggnader. Förslaget om förvärvslån motiveras med svårigheterna att få sådana krediter på den öppna m ark­ naden. Liknande förslag har behandlats vid flera riksdagar sedan år 1956. 1970 års riksdag avslog en motsvarande motion med motivering att övertygande skäl inte förelåg för en sådan utredning. Frågan om förvärvslån har även tagits upp av bostadspolitiska utredningen (SOU 1956: 40) och bostadspolitiska kommittén (SOU 1966: 44). Utskottet har mot bakgrund av tidigare noggranna överväganden inte

funnit anledning att nu tillstyrka en vidgning av långivningen vid för­ värv. Motionens syften i övrigt får anses tillgodosedda. Motionen n r 33 och dess förslag att riksdagen skall begära åtgärder fö r att främja upprustning och ombyggnad hänför sig till såväl bostadslångivningen som förbättringslånen. I den senare delen behandlas mo­ tionen nedan. Vad i den sistnämnda motionen förordats angående återbetalningsvillkoren för bostadslån för begränsad upprustning har tillgodosetts vid föregående års riksdag efter förslag från saneringsutredningen. önske­ målet att stödja ombyggnader som ger optimalt förbättrad boendestandard för det insatta kapitalet är likaledes tillgodosett genom inte minst möjligheterna att få lån för begränsad upprustning. I övrigt torde frå­ gorna få bedömas i anslutning till saneringsutredningens kommande för­ slag.

Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m.

Förbättringslån Förbättringslån för uppförande eller förbättring av hus med mer än två lägenheter kan utgå enligt av Kungl. Maj:t meddelade särskilda be­ stämmelser. Enligt dessa bestämmelser kan sådant lån endast utgå till kommun och då under förutsättning bl. a. att lägenheterna skall bebos av pensionärer eller motsvarande och de inte är avsedda att tillgodose ett varaktigt bostadsbehov. Kungl. Majit föreslår riksdagen att godkänna att förbättringslån skall kunna beviljas även allmännyttigt företag. Utskottet tillstyrker en sålunda föreslagen ändring i grunderna för för­ bättringslån. Förbättringslån till den del det inte är räntefritt och stående betalas genom annuiteter under i regel 10 eller 15 år och löper med 4 % ränta. Vad i motionen nr 33 förordats beträffande förbättringslån i fråga om en vidgning av låntagarkretsen synes i huvudsak avse sådana syften som tillgodoses genom bostadslån, numera även för begränsad upprustning. Sådana lån kan utgå till även annan än kommun enligt vad utskottet ovan anfört. Utskottet, som förutsatt att motionärerna inte avsett att införa ett ge­ nerellt subventionsmoment för förbättringar, finner att syftet även i öv­ rigt i denna del måste anses tillgodosett och inte kan grunda krav på särskild utredning. Förslaget om en uppmjukning av kategorikravet på de boende, delvis i anslutning till bostadsstyrelsens anslagsframställning, torde böra bedömas i samband med saneringsutredningens övervägan­ den. Motionärernas syfte att utjämna lånekostnaderna är helt tillgodo­ sett. Motionsförslaget i övrigt har behandlats ovan i samband med bo­ stadslån för ombyggnad m. m.

Vare sig förbättringslånet utgår till kommun eller enskild krävs i frå­ ga om låneändamålet att åtgärderna avser förbättring av bostad för pensionär eller motsvarande, handikappad eller person som tillhör be­ folkningsgrupp som lever under särpräglade förhållanden. Förbättrings­ lån till annan än kommun utgår endast under förutsättning dels att sö­ kandens - eller makars - beskattningsbara inkom st inte överstiger 7 000 kr., dels att behov av lån föreligger med hänsyn till t. ex. förmögen­ hetsförhållandena. I centerns partimotion n r 522 föreslås riksdagen besluta att förbätt­ ringslån skall kunna utgå för de låginkomstgrupper som fram till den 1 juli 1966 var berättigade till sådant lån. Vid 1964 års riksdag beslöts att statsmakterna skulle stimulera en ökad upprustning av bostäder för åldringar. Behovet av upprustning skulle klargöras genom en riksomfattande inventering. 1966 års riksdag beslöt att förbättringslånen i fortsättn mgen skulle förbehållas pensionä­ rer och jämställda och resurserna därmed koncentreras på den besluta­ de ökade upprustningen av åldringsbostäder. Beslutet får ses mot bak­ grund av syftet att avveckla generella kapitalsubventioner. Kreditstödet skulle tillgodoses genom bostadslån. Det särskilda stöd som kunde be­ hövas för andra befolkningsgrupper, främst barnfamiljerna, skulle utgå i andra former än kapitalsubventionens. Utskottet avstyrker motionsförslaget under erinran om tidigare, ovan refererade överväganden. Som tidigare angetts har familjepolitiska kom­ mittén att pröva ytterligare ändringar i bostadstilläggssystemet. Förslag om att höja inkomst gränsen för förbättringslån för åldrings­ bostäder från 7 000 kr. till 8 000 kr. beskattningsbar inkomst förs fram i folkpartiets partimotion n r 1157. Inkomstgränsen höjdes år 1969 från 6 000 kr. till 7 000 kr., vilket tor­ de motsvara en bruttoinkomst om ca 17 000 kr. Vid bestämmandet av inkomstgränsen togs bl. a. hänsyn till reglerna om särskilda skatteavdrag för pensionärer. I den beskattningsordning som gäller fr. o. m inkomst­ året 1971 har folkpensionärerna fått ett ytterligare förbättrat avdragssystem. Rätten till extra avdrag inverkar upp till taxerade inkomster om 17 300 kr. för ensamstående respektive 20 200 kr. för makar. Höjda folkpensioner och pensionstillskott förskjuter dessa gränser uppåt. Vi­ dare har det kommunala bostadstillägget gjorts skattefritt. Konsument­ prisindex som för februari 1969 var 218 har t. o. m. februari 1971 stigit till 251. Den inverkan på bostadsbetalningsförmågan som följer av ökade lev­ nadskostnader i övrigt kompenseras genom pensionsförändringar som enligt de nya skattereglerna förskjuter övre avdragsgränserna uppåt. Denna kompensation motverkar i sådan utsträckning effekten på bo­ stadsbetalningsförmågan av höjda levnadskostnader i övrigt att skäl inte nu föreligger för en föreslagen höjning av inkomstgränsen.

Räntefritt stående förbättringslån till annan än kommun utgår sedan 1968 i allmänhet med ett maximibelopp av 12 000 kr. I motionen nr 1154 föreslås att detta belopp med hänsyn till penningvärdeförändring och behovet av standardhöjning skall ändras till högst 15 000 kr. Med hänsyn bl. a. till storleken av det genomsnittliga räntefria låne­ beloppet per lägenhet - för budgetåret 1969/70 7 381 kr. - har utskot­ tet inte funnit övertygande skäl att nu överväga en ytterligare höjning av maximibeloppet, vilket höjdes till 12 000 kr. år 1970.

Invalidbostadsbidrag Invalidbostadsbidrag utgår för sådan inredning av bostadslägenhet och i vissa fall sådant extra lägenhetsutrymme som rörelsehindrad in­ valid eller person med starkt nedsatt synförmåga behöver, dock i all­ mänhet med högst 15 000 kr. för varje lägenhet. 1970 års riksdag för­ ordade en översyn av villkoren för invalidbostadsbidrag i syfte att öppna möjligheter till bidrag för nya grupper. Enligt vad statsutskottet anförde borde bidragsgivningen inom ramen för vad som var tekniskt lämpligt och anknutet till bostadsbyggandet kunna tillgodose behov som föranleds av skilda handikapp och ansluta till det område som täcks genom sär­ skilda bidrag till handikapphjälpmedel. Kungl. Maj:t medgavs lämna er­ forderliga bestämmelser i ämnet. Handikapputredningen har fått i upp­ drag att i samråd med bostadsstyrelsen utreda frågan om ett vidgat tillämpningsområde för bidragen. I motionen nr 162 föreslås riksdagen begära en utvidgning av rätten till invalidbostadsbidrag så att den kommer att gälla alla som har behov av speciella arrangemang. Motionsförslaget i denna del får anses tillgodosett genom den av 1970 års riksdag påkallade utredningen. I den näm nda motionen föreslås vidare att invalidbostadsbidrag skall kunna utgå även för fritidsboende. En sålunda föreslagen vidgning av tillämpningsområdet torde få stå tillbaka vid en angelägenhetsgradering av ställda anspråk. Förslag som rö r beloppsgränsen för bidrag förs fram i flera motioner. Sålunda förordas i motionen nr 162 att beloppsgränsen slopas medan den i motionerna nr 1154 och 1163 föreslås höjd till 20 000 kr., i den se­ nare motionen dock endast vid ombyggnad. Den ovan redovisade översynen av villkoren för invalidbostadsbidrag har enligt vad utskottet erfarit omfattat även undersökningar av bidrags­ givningen. Handikapputredningens tidigare uppdrag och vad i de sist­ nämnda motionerna anförts bör enligt utskottets mening föranleda att motionerna i denna del överlämnas till handikapputredningen. Kungl. Maj:t torde bemyndigas att i avvaktan på ett slutligt ställningstagande medge de undantag från gällande regler som visar sig påkallade. Förslagen i motionen nr 163 om experter på handikappfrågor och

3 Riksdagen 1971. 19 sami. Nr 12

initiativ för byggande och drift av servicebostäder åt handikappade bör även tas upp i detta sammanhang. Enligt utskottets mening är länsbostadsnämndernas egen erfarenhet och deras möjligheter att anlita konsulter sådana att en särskild under­ sökning enligt motionsförslaget inte är påkallad. Inte heller torde någon riksdagens åtgärd i och för sig vara erforderlig för att påkalla ytterligare uppmärksamhet på frågorna om servicebostäder för handikappade frågor som bl. a. senast aktualiserats av servicekommittén, som i sin angelägenhetsgradering prioriterat det samhälleliga ansvaret för service­ funktionen till den del det rör omsorgen om barn, åldringar, handikap­ pade och sjuka.

Vinterbidrag Utskottet har ingen erinran mot Kungl. Maj:ts förslag att föra ut­ gifterna för vinterbidrag till anslag på driftbudgeten. Byggplaneringsutredningens betänkande med förslag i hithörande frå­ gor (SOU 1970: 33) bereds inom inrikesdepartementet. Låneramar och anslag Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag i fråga om låneram ar för räntefria förbättringslån och bemyndigande att öka ramen för 1971 om det behövs av sysselsättningsskäl. Med hänvisning till utskottets bedömanden ovan i fråga om beloppsgränserna för räntefritt förbättringslån och invalidbostadsbidrag avstyrks motionen nr 1154 i vad den avser anslag. Anslag bör anvisas enligt Kungl. Maj:ts förslag.

Äldre låneformer

I partimotioner från moderata samlingspartiet, centern och folkpar­ tiet, nr 521, 522 respektive 1157, förs som vid tidigare riksdagar fram förslaget att räntan på amorteringspliktiga tilläggslån skall bestämmas till 6 % . Förslagen torde avse räntan - nu 3,5 % eller 4 % - på de tillläggslån för flerfamiljshus som nu förräntas och amorteras enligt be­ slut av 1953 och 1961 års riksdagar. I enlighet med beslut av 1967 års riksdag uppdrog Kungl. Maj:t åt bostadsstyrelsen att undersöka möjligheterna att ändra bl. a. de angiv­ na räntesatserna. Bostadsstyrelsen framhöll att ingenting antyder att statsmakterna avsett att ändra besluten och att dessa beslut allmänt uppfattats som slutgiltiga. Statsutskottet fann vid 1968 års riksdag mot bakgrund av utredningen att statens agerande måste bindas av det ge­ nom långivningen grundade avtalsförhållandet. Eventuell ovisshet om avtalsläget borde lända låntagarparten till fördel. Med hänsyn därtill och till att statsmakterna även eljest har att ta hänsyn till en låntagarna bibringad uppfattning avstyrkte statsutskottet motionerna i denna del. Samma uppfattning vidhölls vid 1969 och 1970 års riksdagar.

Civilutskottet avstyrker motionsförslagen i denna del under åbero­ pande av vad statsutskottet tidigare anfört i frågan.

Samlingslokaler Kungl. Maj:ts förslag till låneram samt anslag på drift- och kapital­ budgeten tillstyrks. Förslaget i motionen nr 1174 om statsbidrag till teleslingor i sam­ lingslokaler m. m. torde i avvaktan på samlingslokalutredningens för­ slag inte nu böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Markförvärvslån

Utskottet har i sitt betänkande 1971: 11 behandlat frågor om sam­ hällets markpolitik som inte direkt rör anslag. Bostadsstyrelsen har i sin anslagsframställning redovisat markägandet för samtliga lägenheter enligt de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen för åren 1970-1974. Som övrig mark h ar betecknats m ark som ägs av annan än kommun eller uppgiven byggherre.

Tabell 5

D ärav i % på Kom m ungrupper Totala antalet kom m un- bygg- övrig uppgift lägen­ mark herre­ mark saknas

ö v r ig a program kom m uner

Kommunernas kostnader för m arkförvärv har ökat från ca 700 milj. kr. under vart och ett av åren 1964-1965 till ca 1 200 milj. kr. under vart och ett av åren 1967-1968. F ör år 1969 uppskattades kommuner­ nas kostnader till ca 900 milj. kr. D etta belopp innefattar inte de kommunägda företagens markförvärv. Statliga markförvärvslån till kommunerna infördes efter principbe­ slut i ämnet vid 1967 års riksdag och mot bakgrund bl. a. av att kon­ staterade brister i fråga om kommunernas markberedskap i väsentlig mån kunnat återföras på kommunala finansieringssvårigheter. Långiv­ ningen tillkom som ett led i statsmakternas förstärkning av samhällets markpolitiska medel. Departementschefen och statsutskottet anförde att det är särskilt viktigt att kommunerna kan skaffa krediter till förköpsförvärven vilkas effektivitet som markpolitiskt medel därvid skulle främjas.

Ändamålsbegränsningcn för markförvärvslånen sammanfaller med den i förköpslagen intagna. Markförvärvslånen avser dock att täcka endast en begränsad del av de samlade förvärven. I anslutning därtill har stats­ m akterna vid 1968 års riksdag godtagit riktlinjer för urvalet av de mark­ förvärv som skall stödjas med statliga lån. Dessa riktlinjer innebär att långivningen koncentreras till nyexploateringsfallen och att avvägning­ ar i övrigt mellan kom m unerna får göras huvudsakligen med utgångs­ punkt i kommunernas möjligheter och vilja att själva göra finansiella in­ satser. Statsutskottet har senast vid 1970 års riksdag uttalat att medelsanvis­ ningen i första hand bör beräknas på grundval av den efterfrågan som visas och inte göras beroende av skatteintäkter av viss art. Kungl. Maj:t föreslår att medelsanvisningen till lånefonden för kom­ munala markförvärv ökas från 30 milj. kr. till 50 milj. kr. med oföränd­ rad inriktning av utlåningen. Härem ot ställs motionsyrkanden dels i vänsterpartiet kommunisternas partimotion n r 1161 om en ytterligare ökning av anslaget till 200 milj. kr. enligt bostadsstyrelsens anslagsfram­ ställning, dels i moderata samlingspartiets partimotion nr 521 om att anslag inte alls skall anvisas. Det sistnämnda förslaget utgår från att en prioritering av vissa krediter är olämplig, att det inte finns anledning att skapa ett kommunalt markmonopol, att föreslaget belopp mot bak­ grund av de totala förvärven är ringa och att det är angeläget att i det rådande samhällsekonomiska läget avsätta tillgängliga resurser till di­ rekt produktiva investeringar. Förslaget om en ytterligare höjning ut­ går dels från det genom ansökningar dokumenterade lånebehovet, dels från markpolitiska utredningens beräkningar av lånebehovet, dels all­ mänt från angelägenheten att ytterligare främja en aktiv markpolitik. Utskottet har inte funnit fram förda motiv för att långivningen skulle upphöra vara bärande. G rundtanken om ett kompletterande statligt kre­ ditstöd måste vidhållas för att tillgodose konkreta kreditbehov och främja de markpolitiska syftena. Volymen av detta kreditstöd får bestämmas vid dels en bedömning av de totalt erforderliga krediterna för ändamålet inom det samhällsekonomiska utrymmet, dels en vägning mellan beho­ vet att styra krediter över statlig långivning och möjligheterna att upp­ nå avsedda mål på den öppna kreditmarknaden. Finansutskottet har i sitt betänkande 1971: 11 bl. a. konstaterat att en överflyttning av finan­ sieringen av en del av kommunernas utgifter till staten inte i och för sig kan öka de tillgängliga reala resurserna i samhället. Med hänsyn till att såväl saneringsutredningen som byggkonkurrensutredningen behand­ lar frågor som är av betydelse för en bedömning av behovet av markförvärvslån torde det inte nu finnas skäl att öka anslaget till lånefonden utöver Kungl. Maj:ts förslag. Vidare har i motionen n r 1173 föreslagits att riksdagen begär tillläggsdirektiv till saneringsutredningen vari beaktas att en vidgning av

långivningen till att omfatta mark inom saneringsområden bör ske redan under budgetåret 1971/72 och att erforderliga ytterligare tillskott till fonden bör möjliggöras genom en särskild saneringsavgift. Saneringsutredningens uppdrag innefattar bl. a. att undersöka frå­ gor rörande en aktiv kommunal markpolitik som innefattar inköp av saneringsfastigheter och därmed följande finansieringsproblem. Enligt vad utskottet erfarit torde de av m otionärerna angivna frågorna delvis bli belysta av utredningen utan någon riksdagens åtgärd. Lämpligheten av en samlad bedömning av frågorna talar dock för att motionen över­ lämnas till saneringsutredningen för prövning.

Bostadsförmedling

Kommun är enligt 2 § bostadsförsörjningslagen (1947: 523) skyldig att genom lämpligt organ »fortlöpande samla uppgifter om bostadsför­ sörjningen i kommunen och på begäran underrätta bostadssökande om möjligheterna att få bostad i kommunen, bostädernas belägenhet, stor­ lek och utrustning, bostadskostnader och andra förhållanden som bo­ stadssökande behöver kännedom om ». Enligt 4 § samma lag äger Kungl. Maj:t förordna att kommun skall anordna avgiftsfri bostadsförmedling samt att kommuner inom ett bostadsförsörjningsområde skall anordna gemensam bostadsförmedling. Något sådant förordnande har inte getts. Organiserad kommunal bostadsförmedling finns f. n. i ett 90-tal kom­ m uner och bedrivs i nämnvärd omfattning därutöver i ett 50-tal kommu­ ner. I hyresregleringslagen finns intagna bestämmelser om förbud i vissa fall mot förmedlingsprovision m. m. (11 §) och ett bemyndigande för Kungl. M aj:t att meddela föreskrifter om skyldighet att lämna uppgift rörande hyresledighet och hyresavtal. Tidigare sådana föreskrifter om anmälan av hyresledighet m. m. och om skyldighet att lämna uppgift an­ gående uthyrning av möblerad bostad h ar upphört att gälla med u t­ gången av år 1968. Utskottet torde i samband med behandlingen av prop. 1971: 103 få anledning beröra hithörande frågor. F ör att förbättra den kommunala bostadsförmedlingens tillgång till nyproducerade lägenheter har i bostadslånekungörelsen tagits in bestäm­ melser som ger kommun möjlighet att få beslut om att bostadslån skall förenas med villkor att lägenheterna tillförs bostadsförmedlingen m. m. Sådant beslut skall vara generellt och förutsätter att kommun följer vissa norm er i sin förmedlingsverksamhet. I motionen n r 451 föreslås riksdagen besluta om obligatorisk kom ­ munal bostadsförmedling och begära förslag till erforderliga bestämmel­ ser därom. Liknande förslag har behandlats tidigare och sist vid 1968 års riksdag (3LU 1968: 32). Förslagen har därvid avstyrkts under hän­ visning till bl. a. att en sådan förmedling skulle kräva en omfattande

lagstiftning, vars tillämpning skulle bli tungrodd och förutsätta en om­ fattande kontrollapparat för att bli effektiv. År 1968 åberopades även de år 1967 införda möjligheterna för kommun att tillförsäkra sig anvisningsrätt till lägenheter. I motionen nr 226 föreslås att riksdagen begär en utredning för kart­ läggning av den yrkesmässiga privata förmedlingsverksamheten med ut­ hyrning av bostäder i andra hand och s. k. uthyrningsrum i syfte att skapa underlag för åtgärder från samhällets sida att sanera denna del av bostadsmarknaden. I samband med anmälan av ungdomsbostadsutredningens förslag an­ för departementschefen (s. 206) att man - även om bättre boendealter­ nativ kom m er till stånd i ökad omfattning - inte kan räkna med att in­ neboendesystemet kan avvecklas på kort sikt. En ökad kommunal för­ medling av inneboenderum skulle sannolikt i viss omfattning kunna begränsa nackdelarna med inneboendesystemet. Departementschefen har mot bakgrund av Svenska kommunförbundets positiva inställning förut­ satt att kommunala initiativ i denna riktning skall tas i den mån förmed­ lingarna får resurser härför. Enligt civilutskottets mening bör andra medel än en helt obliga­ torisk kommunal bostadsförmedling tillgripas för att motverka de för­ hållanden som påkallat yrkandet därom i motionen nr 451. K om m u­ nernas ökade möjligheter att tillförsäkra sig anvisningsrätt och den po­ sitiva inställning som enligt ovan redovisats från kommunalt håll bör kunna ge väsentliga bidrag till en lösning utan obligatoriets nackdelar. Den föreslagna kartläggningen av privat förmedling av bl. a. uthyr­ ningsrum torde i och för sig inte bidra till att grunda alternativa för­ slag till åtgärder. Utskottet har förutsatt att kommunerna beaktar de skiftande lokala förhållandena även på detta ansvarsområde och tar de initiativ som är påkallade och lämpliga. Motionen nr 226 avstyrks.

Hyressättningen för inncboenderum

Den nya hyreslagen innehåller regler om hyressättning med ett dub­ belt syfte att dels utgöra ett nödvändigt led i besittningsskyddet, dels hindra från samhällssynpunkt inte godtagbara hyresstegringar. Om par­ terna inte kan enas har hyresnämnd eller, vid överklagande, domstol att fastställa hyran med tillämpning av givna normer. Gäller hyresregleringslagen för lägenheten är hyresgästen inte skyl­ dig betala högre hyra än som medgivits enligt denna lag. Besittningsskyddet enligt hyreslagen och därmed hyresprövningen gäller inte lägenheter som utgör del av upplåtarens bostad, bl. a. inackorderingsrum. Hänsynen till upplåtarens personliga förhållanden har ansetts påkalla att sådana upplåtelser lämnas utanför optionsreglemas tillämpningsområde. Vid 1968 års riksdags behandling av hy-

reslagförslaget (3LU 1968: 50) erinrades om att hyresspärren inte var en hyresreglering i egentlig mening utan ett komplement till besitt­ ningsskyddet. Med hänsyn till detta samband ansågs det inte möjligt att införa en ren skälighetsprövning utan att rubba grunderna för lag­ förslaget. Det erinrades vidare om att fristående möblerade lägenheter omfattas av besittningsskyddsreglerna. Ungdomsbostadsutredningen har på särskilt uppdrag i enlighet med 1969 års riksdags beslut (3LU 1969: 11) behandlat vissa frågor om be­ sittningsskydd och hyresprövning för inneboenderum. Utredningen an­ såg det vara mindre lämpligt att kräva besittningsskydd eftersom ett så­ dant skulle kunna innebära en permanentning av inneboendesystemet till nackdel för såväl hyresgäst som uthyrare. E tt ökat utbud av de före­ slagna genomgångsbostäderna skulle begränsa inneboendeformen och dess brister. Departementschefen anför i anslutning härtill att nämnda frågor om besittningsskydd och hyresprövning inte bör tas upp nu utan får aktualiseras senare om utvecklingen skulle ge anledning därtill. Departementschefen erinrar vidare om att motsvarande frågor för de föreslagna genomgångsbostädemas del faller under den nya hyreslagen. I motionen n r 164 anförs att ungdomsbostadsutredningen vid sin be­ dömning av genomgångsbostäder som ett alternativ inte i sak utrett hyressättningsfrågan och föreslår att riksdagen nu begär en utredning om skälighetsprövning av hyra fö r inneboenderum. Civilutskottet har inte funnit anledning frångå tidigare bedömningar i fråga om besittningsskyddets begränsning till lägenheter som inte utgör del av upplåtarens bostad. Med detta ställningstagande blir en utvidg­ ning av hyreslagens regler om skälighetsprövning av hyran inte heller aktuell. E tt kvarstående alternativ skulle då vara att ytterligare utreda möjligheterna att återinföra en hyresreglering för inneboenderum. Ung­ domsbostadsutredningen har i sin bedömning dock funnit att andra vägar bör prövas: kommunal förmedling och normalkontrakt för möble­ rade rum och på sikt ett ökat utbud av genomgångsbostäder på vilka hyreslagen blir tillämplig. Utskottet ansluter sig till denna utredningens principiella uppfattning. Motionärernas krav på utredning får anses till­ godosett.

Medinflytande för hyresgäster

I motionen n r 1164 har hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall begära förslag avseende införande av ett system för hyresgäst­ inflytande i privatägda hyreshus. I motionen anförs att det som vanligen brister är kontakt och samråd med hyresgästerna i väsentliga frågor: reparationsplanering, hyresutveckling och dispositioner av betydelse för bostadsmiljön m. m. Boendekostnadens andel av disponibla inkomster och det förhållandet att hyresbetalningen ofta sker med betydande bidrag

från stat och kommun nämns bland argumenten för en sålunda förordad ordning. Departementschefen har tagit upp frågan om hyresgästinflytande in­ om bl. a. förvaltning av genomgångsbostäder och bl. a. anfört att frågan om medinflytande på sikt är något som gäller alla hyresgäster. Åtgärder från statsmakternas sida blir, enligt departementschefen, beroende på vilka initiativ och vilket utvecklingsarbete på området som kan komma fram inom de stora bostadsförvaltande företagen och deras organisatio­ ner. Utskottet kan helt ansluta sig till bedömningen att frågan om med­ inflytande för hyresgästerna h ar stor och principiell betydelse. Frånsett det medinflytande som utövas via samhällsorganen finns obestridda behov av vidgad information och samråd till gagn för båda parter. V är­ det av ett samråd är dock ofta knutet till möjligheten av ömsesidiga åtaganden. I vissa fall kan avtalsvägen visa sig vara den enda möjliga, i andra fall kan en samhällsreglering visa sig erforderlig. Hyresgästorga­ nisationerna påtar sig vidgade uppgifter i samband med en ändrad hyres­ marknad, och ett fortsatt arbete därmed torde bidra till att analysera praktiska frågor. Civilutskottet förutsätter att den ordning som utveck­ las mellan de allmännyttiga bostadsföretagen och hyresgästorganisatio­ nerna också skall komma att tillämpas för privatägda hyreshus. Enligt utskottets grunduppfattning skulle därmed motionens syfte vara till­ godosett. U tskottet anser inte skäl föreligga fö r att nu begära ett förslag till reglering av samrådsformer.

Avsättning till reparationsfond I folkpartiets partimotion nr 1157 föreslås riksdagen besluta att en­ skilda fastighetsägare får möjlighet att göra avsättningar till reparations­ fond på samma villkor som de allmännyttiga bostadsföretagen. Förslaget torde avse möjligheter till skatteavdrag. Allmännyttigt bostadsföretag schablonbeskattas och skall som intäkt av fastighet ta upp ett belopp motsvarande tre procent av fastighetens taxeringsvärde. F rån intäkter får avdrag endast göras för ränta på lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt tomträttsavgäld eller liknande avgäld. Skatteavdrag för avsättning till reparationsfond blir sålunda inte aktuellt. Från och med 1970 års taxering har ägare till hyresfastighet som inte schablonbeskattas möjlighet att fördela reparations- och underhållskost­ nader som överstiger 6 000 kr. till avdrag på tre år. I detta sammanhang diskuterades, som även tidigare, en kontometod för reparationskostnadsavdragen utan att dock föranleda förslag i denna riktning (prop. 1969: 100, s. 141-142, BeU 45). Utskottet avstyrker motionsförslaget.

övriga frågor Kungl. Maj:ts förslag i vad de inte särskilt behandlats här ovan har inte gett utskottet anledning till erinran. Förslagen tillstyrks.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer 1. beträffande bostadsbyggandets omfattning m. m. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å motio­ nerna n r 522, 1157 och 1162, näm nda motioner såvitt nu är i fråga, a. uttalar sig för en bostadsbyggnadsplan för år 1971 med den omfattning och fördelning som förordats i statsrådsprotokollet, b. medger att ram arna för bostadslån för nybyggnad bestäms med utgångspunkt i följande antal lägenheter år 1971 . . . 87 000 år 1972 . . . 87 000 år 1973 . . . 65 000 år 1974 . . . 50 000 år 1975 . . . 50 000, c. medger att Kungl. M aj:t meddelar bestämmelser om projekt­ reserv för åren 1971-1973 i enlighet med vad i statsrådsproto­ kollet förordats, d. bemyndigar Kungl. Maj:t att under angivna förutsättningar besluta om ökning av den under b upptagna ram en för långiv­ ningen under år 1971, 2. beträffande medelsramen för nybyggnad att riksdagen a. medger att beslut om bostadslån för nybyggnad meddelas intill ett belopp av 1 925 000 000 kr. under år 1971, b. bemyndigar Kungl. Maj:t att under i statsrådsprotokollet angivna förutsättningar besluta om ökning av den under a an­ givna ramen, 3. beträffande snabbutredning om kraftigt ökad bostadsvolym att riksdagen avslår motionen nr 1159, 4. beträffande en redogörelse över erfarenheterna av ytram ar att motionen nr 1157 såvitt nu är i fråga inte föranleder någon riks­ dagens åtgärd, 5. beträffande medelsramar för ombyggnad m. m. att riksdagen a. medger att beslut om bostadslån för ombyggnad samt ränte­ bärande förbättringslån meddelas intill ett belopp av 170 000 000 kr. under vart och ett av åren 1971 och 1972, b. bemyndigar Kungl. M aj:t att under i statsrådsprotokollet an­ givna förutsättningar besluta om ökning av den under a angiv­ na ramen för långivningen under år 1971,

c. avslår motionen nr 1149, 6. beträffande utredning om successivt ökad långivning för om­ byggnad m. m. att motionen n r 521 såvitt nu är i fråga inte föranleder någon riksdagens åtgärd, 7. beträffande bostadsbyggandets regionala fördelning a. att riksdagen avslår motionerna nr 521, 522 och 1157, samt­ liga såvitt nu är i fråga, b. att motionerna nr 1162, 1167 och 1179, den förstnämnda såvitt nu är i fråga, inte föranleder någon riksdagens åtgärd, 8. beträffande fördelningen på hustyper m. m. att riksdagen av­ slår motionerna n r 521, 522 och 1157, samtliga såvitt nu är i fråga, 9. beträffande utredning angående orsakerna till minskningen av lägenheternas storlek m. m. att riksdagen avslår motionen nr 521 såvitt nu är i fråga, 10. beträffande utredning om boendemiljön m. m. att motionerna n r 522, 1157 och 1169, de två förstnämnda såvitt nu är i fråga, inte föranleder någon riksdagens åtgärd, 11. beträffande uttalanden om vissa planeringsönskemål att motio­ nen n r 1157 såvitt nu är i fråga inte föranleder någon riksda­ gens åtgärd, 12. beträffande konkurrensförutsättningarna att riksdagen avslår motionerna nr 521 och 1157, båda såvitt nu är i fråga, 13. beträffande varudeklarationsnormer för bostäder att motionen nr 1157 såvitt nu är i fråga inte föranleder någon riksdagens åtgärd, 14. beträffande genomgångsbostäder m. m. att riksdagen a. godkänner i statsrådsprotokollet förordade riktlinjer för främ ­ jande av bostadsförsörjningen för ungdomar och andra personer som har behov av bostad av genomgångskaraktär, b. beslutar att de särskilda bestämmelserna om bostadslån till studentbostadsföretag skall upphöra att gälla den 1 juli 1974 utom i fråga om lån som beviljats före nämnda dag, c. beslutar att gällande villkor för lån till studentbostadsföretag fr. o. m. den 1 juli 1971 inte skall utgöra hinder för uthyrning av ifrågavarande bostäder till andra än studerande, d. godkänner den i statsrådsprotokollet förordade ändringen av bestämmelserna om inventarielån, e. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört, 15. beträffande statlig totalfinansiering att riksdagen med avslag å motionen nr 1158 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört, 16. beträffande ett samordnat statligt finansieringssystem att riks­ dagen avslår motionen n r 1157 såvitt nu är i fråga,

17. beträffande utredning i syfte att avveckla paritetslånesystemet m. m. att riksdagen avslår motionen nr 521 såvitt nu är i fråga, 18. beträffande ett uttalande om räntenivån att riksdagen avslår motionen nr 522 såvitt nu är i fråga, 19. beträffande låneunderlag och pantvärde att riksdagen avslår motionen nr 1157 såvitt nu är i fråga, 20. beträffande bostadslån för småhus och till allmännyttigt bo­ stadsföretag att riksdagen avslår motionerna n r 521, 522 och 1157, samtliga såvitt nu är i fråga, 21. beträffande bostadslån för vissa flerfamiljshus att riksdagen avslår motionerna n r 521, 522 och 1157, samtliga såvitt nu är i fråga, 22. beträffande bostadslån till vissa kooperativa bostadsföretag m. m. att riksdagen a. avslår motionen nr 521 såvitt nu är i fråga, b. i anledning av motionen n r 1165 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört, 23. beträffande samhällsägd m ark som förutsättning för bostadslån att riksdagen avslår motionen n r 1160, 24. beträffande uttalande om begränsade förbättringar i äldre bo­ stadshus att motionen n r 1157 såvitt nu är i fråga inte föran­ leder någon riksdagens åtgärd, 25. beträffande bostadslån för förvärv av egnahem, m. m., att riks­ dagen avslår motionen n r 161, 26. beträffande åtgärder för att främ ja upprustning och ombyggnad att motionen n r 33 inte föranleder någon riksdagens åtgärd, 27. beträffande förbättringslån till allmännyttigt bostadsföretag att riksdagen godkänner den ändring av grunderna för förbätt­ ringslån som förordats i statsrådsprotokollet, 28. beträffande förbättringslån för vissa låginkomstgrupper att riksdagen avslår motionen nr 522 såvitt nu är i fråga, 29. beträffande inkomstgränsen för förbättringslån att riksdagen avslår motionen nr 1157 såvitt nu är i fråga, 30. beträffande högsta belopp för räntefritt stående förbättrings­ lån att riksdagen avslår motionen nr 1154 såvitt nu är i fråga, 31. beträffande vidgad rätt till invalidbostadsbidrag att motionen n r 162 såvitt nu är i fråga inte föranleder någon riksdagens åt­ gärd, 32. beträffande invalidbostadsbidrag för fritidsboende att riksda­ gen avslår motionen n r 162 såvitt nu är i fråga, 33. beträffande högsta belopp fö r invalidbostadsbidrag att riksda­ gen i anledning av motionerna nr 162, 1154 och 1163, de två förstnämnda såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet anfört, 34. beträffande vissa experter samt servicebostäder för handikap­

pade m. m. att motionen nr 163 inte föranleder någon riks­ dagens åtgärd, 35. beträffande vinterbidrag att riksdagen medger att utgifterna därför överförs från det på kapitalbudgeten uppförda anslaget Räntefria lån till bostadsbyggande till ett på driftbudgeten upp­ fört förslagsanslag till Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m., 36. beträffande låneram ar för räntefria förbättringslån att riksdagen a. medger att nämnda lån beviljas med högst 100 000 000 kr. under vart och ett av åren 1971 och 1972, b. bemyndigar Kungl. Maj:t att vid behov besluta om ökning av den under a upptagna ram en för långivningen under år 1971, 37. beträffande anslag för förbättringslån m. m. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen nr 1154 såvitt nu är i fråga till Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. för budgetåret 1971/72 på driftbudgeten under elfte hu­ vudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 130 000 000 kr., 38. beträffande ränta på amorteringspliktiga tilläggslån att riks­ dagen avslår motionerna nr 521, 522 och 1157, samtliga såvitt nu är i fråga, 39. beträffande statsbidrag till teleslingor i offentliga lokaler att motionen n r 1174 inte föranleder någon riksdagens åtgärd, 40. beträffande anslag för markförvärvslån att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna nr 521 och 1161, den förstnämnda såvitt nu är i fråga, till Lånefonden för kommunala markförvärv för budgetåret 1971/72 på kapi­ talbudgeten under statens utlåningsfonder anvisar ett investeringsanslag av 50 000 000 kr., 41. beträffande utredning om långivningen för kommunala m ark­ förvärv, m. m., att riksdagen i anledning av motionen nr 1173 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet an­ fört, 42. beträffande kommunal bostadsförmedling m. m. att riksdagen a. avslår motionen nr 451, b. avslår motionen nr 226, 43. beträffande utredning om skälighetsprövning av hyra för inne­ boenderum att motionen nr 164 inte föranleder någon riksda­ gens åtgärd, 44. beträffande medinflytande för hyresgäster att motionen nr 1164 inte föranleder någon riksdagens åtgärd, 45. beträffande avsättning till reparationsfond att riksdagen avslår motionen n r 1157 såvitt nu är i fråga, 46. beträffande förhandsbesked om bostadslån för hus som skal] byggas med tillämpning av industriella produktionsmetoder att riksdagen

a. medger att sådana förhandsbesked meddelas för högst 10 000 lägenheter under vart och ett av åren 1972-1976, b. bemyndigar Kungl. M aj:t att under i statsrådsprotokollet an­ givna förutsättningar besluta om ökning av de under a angivna ramarna, 47. beträffande lånefonden för maskinanskaffning inom byggnads­ industrin att riksdagen godkänner vad i statsrådsprotokollet för­ ordats rörande avveckling av fonden, 48. beträffande låneram för samlingslokaler att riksdagen medger att beslut om lån, som skall utgå från lånefonden för allmänna samlingslokaler, meddelas intill 12 000 000 kr. under budget­ året 1971/72, 49. beträffande anslag på driftbudgeten under elfte huvudtiteln i vad de ej behandlats under 37 att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar a. till Bostadsstyrelsen ett förslagsanslag av 11 637 000 kr., b. till Länsbostadsnämnderna ett förslagsanslag av 22 106 000 kr., c. till Statens hyresråd ett förslagsanslag av 1 735 000 kr., d. till Statens nämnd fö r samlingslokaler ett förslagsanslag av 193 000 kr., e. till Räntebidrag ett förslagsanslag av 1 000 000 kr., f. till Byggnadsforskning ett anslag av 4 200 000 kr., g. till Rekonstruktionsbidrag till allmänna samlingslokaler ett re­ servationsanslag av 700 000 kr., 50. beträffande anslag på kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder i vad de ej behandlats under 40 att riksdagen för budget­ året 1971/72 anvisar a. till Lånefonden fö r bostadsbyggande ett investeringsanslag av 3 060 000 000 kr., b. till Lånefonden fö r inventarier i vissa specialbostäder ett in­ vesteringsanslag av 6 900 000 kr., c. till Lånefonden fö r allmänna samlingslokaler ett investerings­ anslag av 10 000 000 kr. Stockholm den 14 april 1971 På civilutskottets vägnar ERIK GREBÄCK Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s), Almgren (s), Kristians­ son i örkelljunga (s), fröken Ljungberg (m), herrar Petersson i Nybro (s), Lindkvist (s), Ullsten1 (fp), Henrikson (s), W ennerfors2 (m), Hög­ ström3 (s), fru Olsson i Hölö (c), herrar Engström (vpk), Jadestig4 (s), Strömberg (fp), Åkerfeldt (c) och Ångström5 (fp). 1 Ej närvarande vid mom. 9—50. * » » » » 23. 8 » » » » 1—8 samt 4 » » » » 9—16. 8 » » » » 1—8.

Reservationer

1. beträffande bostadsbyggandets omfattning m. m. a. av herr Grebäck, fru Olsson i Hölö och herr Åkerfeldt (samtliga c) som anser att dels den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med »Vad först» och på s. 13 slutar med »av länsmyndighet» bort ha följande ly­ delse: »Kungl. Maj:ts förslag till bostadsbyggnadsplan bör enligt utskottets mening i anslutning till vad som anförts och föreslagits i motionen nr 522 antas endast med ändringar i följande hänseenden. Planen får inte innebära en sådan styrning att samhällsekonomiskt godtagbara variationer inte kan ske för att tillgodose regionala sysselsättningskrav i förening med de välmotiverade kraven på ett ökat små­ husbyggande. Föreslagna lägenhetstal i ramangivelserna bör därför inte om fatta friliggande småhus, till vilka bostadslån - under gällande för­ utsättningar i övrigt - sålunda skall kunna beviljas utan hinder av nämn­ da rambeslut. Därmed tillgodoses främst de bostadsbehov utanför stor­ stadsregionerna som inriktas på småhus avsedda att bebos av låntaga­ ren. Vidare tillgodoses därmed delvis även möjligheterna att i mindre kommuner ersätta ett åldrat bostadsbestånd och anpassa sig till nya be­ hov som inte kan beaktas i en ramplanering. Kungl. M aj:t bör ha att ut­ färda erforderliga övergångsbestämmelser i ämnet. Planen bör inrymma möjlighet att ge långsiktiga planeringsbesked till alla kommuner för bostadslån inom ram arna. Utskottet har därvid sär­ skilt beaktat vad som anförts i motionen n r 522 och de synpunkter som Svenska kommunförbundet fram fört till Kungl. Maj:t. Först med en sådan ordning kan en uppföljning av en regional planering ske och de femåriga kommunala bostadsbyggnadsprogrammen, som nu lämnats för 500 kommuner, få en meningsfull bedömning. Den angivna möjligheten bör kompletteras med ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att vidga ra­ marna för planeringsperiodens tre sista år i den mån detta visar sig er­ forderligt. En vidgad ramfördelning gör det vidare möjligt att låta fördelningen mellan kommuner ske på länsnivå, vilket bäst överensstämmer med planeringsprincipema i övrigt. Med sålunda av utskottet förordade ändringar kan Kungl. Maj:ts förslag i övrigt godtas. Vad utskottet därmed tillstyrker tillgodoser även vad i motionen n r 1157 förordats.» dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: »1. beträffande bostadsbyggandets omfattning m. m. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna 1157 och 1162 samt med bifall till motionen n r 522, nämnda motioner

såvitt nu är i fråga, a. uttalar sig för en bostadsb 5 'ggnadsplan för år 1971 nied den omfattning och fördelning som utskottet förordat, b. medger att ram arna för bostadslån för nybyggnad av andra hus än friliggande småhus bestäms med utgångspunkt i föl­ jande antal lägenheter år 1 9 7 1 ____ 87 000 å r 1972 ____ 87 000 år 1973 ____ 65 000 år 1974 ____ 50 000 år 1975 ___ 50 000 c. medger att Kungl. M aj:t meddelar bestämmelser om pro ­ jektreserv för åren 1971-1973 i enlighet med vad i statsråds­ protokollet förordats och utskottet yttrat, d. bemyndigar Kungl. Maj:t att under de förutsättningar som utskottet angett besluta om ökning av den under b upptagna ram en för långivningen under år 1971, e. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

b. av herrar Ullsten och Strömberg (båda fp) som anser att dels den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med »Vad först» och på s. 13 slutar med »av länsmyndighet» bort ha följande lydelse: »Bostadsbyggnadsplanen bör enligt utskottets mening och i enlighet med förslag i motionen n r 1157 om fatta både det statsbelånade och det inte statsbelånade byggandet och konstrueras så att dels målsättningen anges, dels garanterade minimiramar fastställs därinom för fördelning under innevarande år. I båda fallen bör därtill anges konjunkturreserver inom vilka Kungl. M aj:t bör bemyndigas vidga de sålunda angivna ra­ marna. Med en sådan ordning kan uppnås såväl administrativ förenk­ ling som bättre bostads- och arbetskraftsplanering. Bostadsbyggnadsplanen bör vidare ge uttryck för en högre långsiktig planeringsnivå än enligt Kungl. Majrts förslag. Därigenom kan plane­ ringsbehovet tillgodoses för samtliga kommuner under planperiodens tre första år och för alla kommuner med ett behov därav för även de två sista åren. På sådant sätt tillgodoses även vad i motionen nr 522 anförts om fördelning på ytterligare kommuner. F ö r att öppna möjlighet till en anpassning av andelen småhus till kon­ sumenternas efterfrågan bör bostadslån för styckebyggda småhus få be­ viljas utan begränsning av låneramar. Därmed tillgodoses anspråken i fråga om hus som skall bebos av låntagaren. Kungl. M aj:t bör bemyn­ digas företa sådana ändringar av ram arna som svarar mot den nuvaran­ de andelen styckebyggda hus i nyproduktionen.»

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: » 1. beträffande bostadsbyggandets omfattning m. m. att riksdagen i anledning av Kungl. Majrts förslag och motionerna n r 522 och 1162 samt med bifall till motionen n r 1157, nämnda mo­ tioner såvitt nu är i fråga, a. godkänner som mål och riktpunkt för det totala bostads­ byggandet åren 1971-1975 följande bostadsbyggnadsplan av­ seende påbörjade lägenheter

b. beslutar att minimiramar och konjunkturreserver - för så­ väl det statsbelånade som det icke statsbelånade byggandet av andra hus än styckebyggda småhus - får under innevarande år fördelas av bostadsmyndigheterna för följande antal lägenheter

Å r

c. bemyndigar Kungl. M aj:t att besluta om utökning, med anlitande av konjunkturreserven, av de under b föreslagna totalram arna för åren 1971 och 1972 om utvecklingen av sam­ hällsekonomi och arbetsmarknad skulle göra en sådan ökning möjlig, d. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

2. beträffande snabbutredning om kraftigt ökad bostadsvolym av herr Engström (vpk) som anser att dels det stycke i utskottets yttrande på s. 13 som börjar med »Enligt utskottets» och slutar med »Kungl. Maj:ts konjunkturbedömningar» bort ha följande lydelse: »Bostadsbristen är fortfarande stor i många kommuner. M ånga barn­ familjer väntar i bostadsköerna på att få en modern och rymlig familje-

bostad. Enligt 1965 års bostadsräkning var en tredjedel fortfarande trångbodda enligt den norm som nu tillämpas om högst 2 boende per rum; köket och vardagsrummet oräknade. Övergången till beräkning av ramen för det statsbelånade byggandet i kvm vånängsyta har skärpt ten­ densen till krympning av lägenhetsytorna samt ökad produktion av fler en- och tvårumslägenheter, vilket kommer att öka svårigheterna att minska trångboddheten. Vid sidan av behovet att bygga fler och rym­ ligare familjebostäder fram träder allt klarare behovet av ett tillgodo­ seende av de ensamståendes och invandrarnas eftersatta bostadsbehov, vilket inte minst klarlagts av ungdomsbostadsutredningen. Ungdomen har en klart sämre bostadssituation än övriga kategorier. Invandrarna är ofta mer trångbodda och skiljer sig åldersmässigt från totalbefolkningen ge­ nom den starka dominansen av yngre personer. Såväl bostadssökande ungdomar och andra ensamstående som invandrarna söker sig främst till de expansiva regionerna så länge arbete inte erbjuds på andra or­ ter. En förbättring av dessa gruppers bostadssituation måste komma till stånd, men det kan inte komma i fråga att detta skall få ske på be­ kostnad av övriga bostadssökandes behov av rymliga bostäder. Flera re­ missinstanser bl. a. Storstockholms planeringsnämnd, bostadsstyrelsen och Hyresgästernas riksförbund understryker att fler ungdomsbostäder måste skapas inom ramen av ett totalt ökat bostadsbyggande samt att småhushållens liksom andra hushålls bostadsproblem främst är en fråga om tillräckligt utbud av bra bostäder över huvud taget. Utskottet vill i likhet med ungdomsbostadsutredningen starkt understryka att en förbätt­ ring av ungdomens bostadssituation måste ske genom ett integrerat byg­ gande. Servicehus och serviceområden för alla åldrar bör få en ökad andel av bostadsbyggandet. Fler insprängda smålägenheter i övrig bo­ stadsbebyggelse bör tillämpas i högre grad än f. n. för att lösa de en­ samståendes bostadsfråga. Integreringen med övrigt bostadsbyggande är speciellt angeläget även n är det gäller att förbättra invandrarnas bo­ stadssituation. Särskilda invandrarkolonier håller på att bildas i stor­ stadsregionernas saneringsområden. I många kommuner existerar fort­ farande baracksystemet som mer eller mindre permanent och dålig lös­ ning på ungdomars och invandrares bostadsfråga. Konjunkturpolitiska skäl och förtur för industrins investeringar kan inte åberopas som skäl mot ökad bostadsbyggnadsvolym. Den ökade byggarbetslösheten talar för ett ökat bostadsbyggande. En god och rymlig bostad för alla åldrar tjänar närm ast att stimulera till goda produktionsinsatser i arbetslivet. U tifrån de värderingar som här anförts anser utskottet det angeläget tillstyrka bifall till motionen n r 1159.» dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: »3. beträffande snabbutredning om kraftigt ökad bostadsvolym att riksdagen med bifall till motionen nr 1159 som sin me­ ning ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet anfort,»

3. beträffande bostadsbyggandets regionala fördelning av herr Gre­ bäck (c), fröken Ljungberg (m), herr Wennerfors (m), fru Olsson i Hölö (c) och herr Åkerfeldt (c) sorn anser att dels den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med »Utskottet har» och slutar med »vidare sammanhang» bort ha följande lydelse: »Bostadsbyggandets regionala fördelning bör som hittills fastställas i enlighet med av statsmakterna antagna riktlinjer. Den hittillsvarande ordningen har visat sig medföra att en del kommuner även för de två första åren i planeringsperioden helt blir utan tilldelning eller får en mycket liten tilldelning vid ramfördelningarna. Enligt utskottets mening bör riksdagen därför i enlighet med förslaget i motionen nr 522 uttala att vid den regionala fördelningen hänsyn skall tas till det förhållandet att standardhöjning och förnyelse av bostadsbeståndet är nödvändiga även på orter som statistiskt sett inte räknas som expansiva. Dessa syn­ punkter bör beaktas även vid upprättandet av turordningsförslagen inom kommunerna. Med ett sådant uttalande skulle även tillgodoses vad i motionen nr 521 anförts om att hänsyn bör tas till de mindre kommu­ nernas behov av bostadskvot. Vad i motionen n r 1157 förordats har redan tillgodosetts vid hittills gjorda fördelningar.» dels det stycke i utskottets yttrande på s. 17 som börjar med »Som tidigare» och slutar med »motionerna hemställts» bort ha följande ly­ delse: »De av utskottet enligt ovan förordade principerna för den regionala fördelningen tillgodoser i allt väsentligt även motionerna nr 1162, 1167 och 1179.» dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: »7. beträffande bostadsbyggandets regionala fördelning att riks­ dagen med bifall till motionen nr 522 och i anledning av mo­ tionerna nr 521, 1157, 1162, 1167 och 1179, de fyra först­ nämnda motionerna såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet anfort,»

4. beträffande fördelningen på hustyper m. m. av herr Grebäck (c), fröken Ljungberg (m), herrar Ullsten (fp), Wennerfors (m), fru Olsson i Hölö (c), herrar Strömberg (fp) och Åkerfeldt (c) som anser att dels den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med »Civil­ utskottet har» och på s. 19 slutar med »detta sammanhang» bort ha följande lydelse: »Statsmakterna bör även i fråga om fördelningen på hustyper ange sin allmänna uppfattning om den önskvärda fördelningen mellan fler­ familjshus och småhus. Enligt utskottets bedömning svarar den hittills­ varande småhusandelen inte mot konsumenternas faktiska efterfrågan och den bör därför ökas. F ör många, inte minst bland barnfamiljerna, torde småhusen representera den bästa bomiljön. D et är av vikt att dessa be­

dömningar beaktas redan vid detaljplaneringen. Riksdagen bör ge Kungl. Majit till känna vad utskottet sålunda anfört.» dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: »8. beträffande fördelningen på hustyper m. m. att riksdagen med bifall till motionerna n r 522 och 1157 samt i anledning av mo­ tionen n r 521, samtliga såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. M ajit till känna vad utskottet anfort,»

5. beträffande utredning angående orsakerna till minskningen av lä­ genheternas storlek m. m. av fröken Ljungberg och herr Wennerfors (båda m) som anser att dels det stycke i utskottets yttrande på s. 20 som börjar med »Enligt utskottets» och slutar med »olika hyreskostnader» bort ha följande lydelse: »Den konstaterbara minskningen av lägenheternas storlek kan ge upp­ hov till en inte önskvärd lägenhetsfördelning i totalbeståndet. Med hänsyn till bostädernas långa användningstid är denna utveckling oroan­ de. Enligt utskottets mening bör därför boendeutredningen få i uppdrag att enligt förslag i motionen nr 521 utreda orsakerna till denna utveck­ ling och föreslå åtgärder däremot. Anledning finns till antagande att sådana åtgärder måste innebära en principiell omprövning av hela den regleringspolitik som gynnar vissa företagstyper och hindrar en helt fri och prispressande konkurrens.» dels utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: »9. beträffande utredning angående orsakerna till minskningen av lägenheternas storlek m. m. att riksdagen med bifall till motio­ nen nr 521 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Majit till känna vad utskottet anfort,»

6. beträffande utredning om boendemiljön m. m. av herr Grebäck (c), fröken Ljungberg (m), herr Wennerfors (m), fru Olsson i Hölö (c), herrar Strömberg (fp), Åkerfeldt (c) och Ängström (fp) som anser att dels det stycke i utskottets yttrande på s. 21 som börjar med »Utskot­ tet delar» och slutar med »därför obehövligt» bort ha följande lydelse: »Den växande insikten om den totala boendemiljöns betydelse h ar lett fram till skilda delförslag och pågående arbete. Ytterligare studier av boendemiljöns betydelse för den sociala anpassningen bör göras. Sam­ manfattande bedömningar bör göras av en parlamentarisk utredning som kan lägga fram förslag till de åtgärder som erfordras för att kraven på en god bostadssocial totalmiljö skall kunna tillgodoses i såväl ny­ produktionen som i äldre bostadsområden. Åtgärder i denna riktning måste anses vara bland det mest angelägna i försöken att skapa en målinriktad bostadspolitik.» dels utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

»10. beträffande utredning om boendemiljön m. m. att riksdagen med bifall till motionerna n r 522 och 1157 samt i anledning av motionen nr 1169, de två förstnäm nda såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet anfort,»

7. beträffande konkurrensförutsättningarna a. av herrar Strömberg och Ångström (båda fp) som anser att dels det stycke i utskottets yttrande på s. 22 som börjar med »Som ovan» och slutar med »föreslaget utredningsuppdrag» bort ha följande lydelse: »Konkurrensförutsättningarnas direkta inverkan på kostnaderna i nyproduktionen bör enligt utskottets mening leda till att förslagen i motionen nr 1157 om en bostadskostnadsnämnd och om anbudskonkurrens som villkor för bostadslån bifailes. Därmed skulle möjlighet ska­ pas för att nedbringa produktionskostnaderna och se till att rationalise­ ringsvinsten kommer bostadskonsumentema till godo. Med en sådan lösning får även syftet med motionen nr 521 i denna del anses tillgodo­ sett utan däri föreslagna tilläggsdirektiv till boendeutredningen.» dels utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: »12. beträffande konkurrensförutsättningarna att riksdagen med bifall till motionen nr 1157 och i anledning av motionen nr 521, båda såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

b. av fröken Ljungberg och herr Wennerfors (båda m) som anser att dels det stycke i utskottets yttrande på s. 22 som börjar med »Som ovan» och slutar med »föreslaget utredningsuppdrag» bort ha följande lydelse: »En fri konkurrens mellan byggherrar på lika villkor är den grund­ förutsättning på vilken strävanden att sänka boendekostnaderna och tillgodose konsumenternas önskemål måste vila. Boendeutredningens givna uppdrag bör enligt utskottets mening kompletteras med uppgiften att enligt förslaget i motionen nr 521 analysera och pröva olika konkur­ rensbetingelsers inverkan på markpris, byggproduktion och hyressättning samt förutsättningarna för att få starkare konkurrensinslag i hela byggproduktionsledet. I ett sådant sammanhang kan även vad i motionen nr 1157 förordats om bostadskostnadsnämnd och anbudskonkurrens få en ytterligare belysning.» dels utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: »12. beträffande konkurrensförutsättningarna att riksdagen med bifall till motionen nr 521 och i anledning av motionen nr 1157, båda såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

8. beträffande statlig totalfinansiering såvitt avser utskottets hemställan av herr Engström (vpk) som anser att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse: »15. beträffande statlig totalfinansiering att riksdagen med bifall till motionen n r 1158 hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag till statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet genom in­ rättandet av en statlig bostads- och samhällsbyggnadsbank,»

9. beträffande statlig totalfinansiering såvitt avser utskottets yttrande a. av herrar Bergman, Almgren, Kristiansson i Örkelljunga, Peters­ son i Nybro, Lindkvist, Henrikson och Högström (samtliga s) som - vid bifall till utskottets hemställan under 15 - anser att det stycke i utskot­ tets yttrande på s. 25 som börjar med »Utvecklingen har» och slutar med »1158 avstyrks» bort ha följande lydelse: »Civilutskottet har inte funnit anledning till en annan principiell in­ ställning i frågan om statlig totalfinansiering av byggandet än den som senast 1970 års riksdag godkänt. Erfarenheterna från långivningen i nuvarande former är dock sådana att vid en bedömning av frågan även mot bakgrund av det näm nda principiella ställningstagandet utskottet inte ansett sig böra tillstyrka motionen n r 1158.»

b. av herr Engström (vpk), som - vid bifall till reservationen 8 - anser att det stycke i utskottets yttrande på s. 25 som börjar med »Utveck­ lingen har» och slutar med »1158 avstyrks» bort ersättas med text av följande lydelse: »Utvecklingen har, som anförs i årets statsverksproposition, visat att byggherrarnas svårigheter att få byggnadskrediter ökat. Även om pro­ jekten i allmänhet kunnat finansieras utan större förseningar av bygg­ starten kvarstår olägenheterna med nuvarande finansieringssystem. D e­ partementschefen kan inte utfärda några garantier för framtiden utan nöjer sig med en begränsad och kortsiktig målsättning bestående av bätt­ re information till kreditgivarna. Enligt utskottets mening måste frågan om bostadsbyggandets finan­ siering sättas in i ett vidare sammanhang. Målsättningen bör klart ange en social inriktning på bostadsbyggandets finansiering varvid huvudfrå­ gan är att bringa ned kapitalkostnader och hyror. Det står utom all diskussion att statliga enhetslån, som befriar byggandet från dyra byggnadskreditiv, leder till såväl billigare hyror som till en garanterad kapi­ talförsörjning av det av statsmakterna beslutade bostadsbyggnadsprogrammet. En statlig bostads- och samhällsbyggnadsbank skulle också innebära att bostadsbyggandets följdinvesteringar och den sociala servi­ cens utbyggnad i takt med bostädernas färdigställande skulle följas upp bättre än vad som nu sker. Riksdagen har under en följd av år uttalat sig positivt för en statlig

totalfinansiering av bostadsbyggandet. Opinionen för en sådan finansie­ ringsform har ökat kraftigt bl. a. genom att Hyresgästernas riksförbund i sitt nya program anslutit sig till kravet. Den ogynnsamma kostnadsut­ vecklingen inom nyproduktionen under senare år motiverar att riksda­ gen nu beslutar om övergång till ett rationellare och för hyresgästerna förmånligare finansieringssystem för bostadsbyggandet. En övergång till ett enhetligt statligt bostadslån med en amorteringsplan och en ränte­ sats leder vare sig till en ökning eller minskning av kreditresurserna för bostadsbyggandet. Samhällsekonomiska eller kreditpolitiska svårigheter kan inte åberopas som skäl för att längre fördröja denna angelägna re­ form på bostadspolitikens område. Riksdagen måste ge garantier för att det bostadsbyggnadsprogram som beslutas också kan fullföljas utan stör­ ningar i kreditgivningen och utan fördyrande byggnadskreditiv. En stat­ lig totalfinansiering av bostadsbyggandet genom inrättande av en stat­ lig bostads- och samhällsbyggnadsbank är en reform som nu måste ge­ nomföras för att grundlägga en socialt inriktad bostadspolitik. Utskottet finner det därför angeläget att tillstyrka bifall till motionen n r 1158. Syftet i motionen nr 1157 till den del den avser ett samordnat statligt finansieringssystem och bättre samordning med krediter till bostadsbyg­ gandet och dess kompletteringsinvesteringar får därmed anses tillgodo­ sett.»

10. beträffande ett samordnat statligt finansieringssystem av herrar Strömberg och Ängström (båda fp) som anser att dels det stycke i utskottets yttrande på s. 25 som börjar med »En sam­ ordnad» och slutar med »inte erforderlig» bort ha följande lydelse: »Strävandena mot en bättre boendemiljö är avhängiga av att möjlig­ het ges till genomförande av denna miljös samtliga element. I första hand måste låne- och bidragssystemen för bostäderna och de grundläg­ gande lokalkomplementen samordnas. Om detta inte sker kommer även det fortsatta byggandet att styras mot oacceptabla totalmiljöer med brist på funktionsmässigt grundläggande bostadskomplement, bl. a. av service­ karaktär. Enligt utskottets mening finns nu underlag för en reform med syfte att skapa enhetliga låne- och bidragsformer för såväl bostäder som lokaler och utan de nu omotiverade begränsningar som lever kvar från en bostadspolitik med inslag av generella subventioner. Förslag därom bör snarast läggas fram. De kommunala följdinvesteringama bör — vare sig de stöds statligt eller inte - även reellt fogas in i den kommunala självbestämmanderät­ ten. Först därmed blir bostadsförsörjningslagens grunder förenliga med den uppfattning om bostadsförsörjningens inriktning på totalfunktioner­ na som fått allt flera även konkreta uttryck. Den kommunala uppfatt­ ningen av dessa följdinvesteringars inbördes angelägenhetsgrad bör, där kommunens önskemål av konjunkturskäl inte helt kan tillgodoses i

avsedd takt, få avgöra investeringsplanerna inom ram ar som inte förut­ sätter centrala prioriteringsbeslut för de enskilda investeringsobjekten. Form erna för ett sådant system bör, med tillgodogörande av erfaren­ heter från försöksverksamheten m ed kommunalekonomisk långtidspla­ nering, nu närmare utredas så att förslag snarast kan föreläggas riksda­ gen.» dels utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: »16. beträffande ett samordnat statligt finansieringssystem att riks­ dagen med bifall till motionen nr 1157 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet an­ fort,»

11. beträffande utredning i syfte att avveckla paritetslånesystemet m. m. av fröken Ljungberg och herr Wennerfors (båda m) som anser att dels det stycke i utskottets yttrande på s. 26 som börjar med »Utskot­ tet har» och slutar med »till boendeutredningen» bort ha följande ly­ delse: »Även den fortsatta utvecklingen har besannat tidigare anförda far­ hågor att paritetslånesystemet är en olämplig administrativ anordning för att avveckla räntebidragssystemet. Boendeutredningens givna upp­ drag bör därför kompletteras med den uttryckliga uppgiften att lägga fram förslag till ett nytt system för det statliga kreditstödet, ett system som - med beaktande av bostadssociala hänsyn - kan underlätta en anpassning av byggandet till konsumenternas önskemål och ett utbud av bostäder till rimliga priser utan öppna eller dolda subventionsinslag.» dels utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse: »17. beträffande utredning i syfte att avveckla paritetslånesyste­ met m. m. att riksdagen med bifall till motionen nr 521 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet anfort,»

12. beträffande ett uttalande om räntenivån av herr G rebäck (c), fru Olsson i Hölö (c), herrar Engström (vpk) och Åkerfeldt (c) som anser att dels det stycke i utskottets yttrande på s. 26 som börjar med »Enligt utskottets» och slutar med »betänkande 1971: 1» bort h a följande lydel­ se: »Beslut om riksbankens diskonto fattas utan riksdagens direkta med­ verkan. D et bör dock vara riksdagen obetaget att i vanlig ordning ge uttryck för åsikter om räntenivåns betydelse för möjligheterna att full­ följa en socialt inriktad bostadspolitik. Effekterna av hittillsvarande höga räntelägen har genom paritets- och räntelånesystemen visserligen inte ännu fått full och direkt inverkan på boendekostnaderna m en belastar för lång framtid kommande betalningar. Enligt bostadsstyrelsens revi­

derade långtidsbedömning når de halvårsvisa skuldökningarna på paritetslånen halvmiljardnivån omkring årsskiftet 1974—1975 medan mot­ svarande halvårsvisa räntelån vid samma tid skulle uppgå till ca 40Ö milj. kr. Anslagsbelastningen på lånefonden för bostadsbyggande närm ar sig enligt samma bedömning vid samma tid ca 3,5 miljarder kronor för budgetår och antas stiga. E n fortsatt hög räntenivå skulle leda till orim­ liga belastningar. Detta förhållande bör enligt utskottets mening m ar­ keras genom att riksdagen i detta sammanhang ger Kungl. Majrt till känna vad utskottet sålunda anfört.» dels utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse: »18. beträffande ett uttalande om räntenivån att riksdagen med bi­ fall till motionen nr 522 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

13. beträffande låneunderlag och pantvärde av herrar Strömberg och Ångström (båda fp) som anser att dels det stycke i utskottets yttrande på s. 27 som börjar med »Civil­ utskottet har» och slutar med »öppna marknaden» bort ha följande lydelse: »Skälen för att behålla en uppdelning på låneunderlag och pantvärde är numera inte aktuella. F ör att undvika olämpliga styrningseffekter och åstadkomma en administrativ förenkling bör såväl lånets storlek som säkerhetsläge bestämmas u r enhetligt beräknade belopp. Utskottet har förutsatt att frågan om den undre säkerhetsgränsen för statslån bedöms fristående u r andra utgångspunkter.» dels utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse: »19. beträffande låneunderlag och pantvärde att riksdagen med bifall till motionen nr 1157 såvitt nu är i fråga som sin me­ ning ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

14. beträffande bostadslån för småhus och till allmännyttigt bostads­ företag a. av herr Grebäck, fru Olsson i Hölö och herr Åkerfeldt (samtliga c) som anser att dels det stycke i utskottets yttrande på s. 29 som börjar med »Utskot­ tet har» och slutar med »allmännyttigt bostadsföretag» bort ersättas med text av följande lydelse: »Övre lånegränsen för småhus bör i enlighet med förslagen i motio­ nerna nr 522 och 1157 höjas till 95 % för att underlätta ett ökat små­ husbyggande. Statens krav på säkerhet bör i dessa fall ytterligare till­ godoses genom att kommunal borgen krävs för ett belopp motsvarande 5 % av pantvärdet såvitt avser småhus utom detaljplanerat område. Allmännyttigt bostadsföretag som inte eljest tar upp bostadslån mot kommunal borgen bör inte få 100-procentig belåning utan att inteck­

ning med sämsta förm ånsrätt inom pantvärdet kompletterats med kom­ munal borgen för ett belopp motsvarande 5 % av nämnda värde. Motionen nr 521 avstyrks i denna del.» dels utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse: »20. beträffande bostadslån för småhus och till allmännyttigt bo­ stadsföretag att riksdagen med bifall till motionerna n r 522 och 1157 samt med avslag å motionen nr 521, samtliga så­ vitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till kän­ na vad utskottet anfort,»

b. av fröken Ljungberg och herr W ennerfors (båda m) som anser att dels det stycke i utskottets yttrande på s. 29 som börjar med »Utskot­ tet har» och slutar med »allmännyttigt bostadsföretag» bort ha följande lydelse: »De nuvarande övre lånegränserna diskriminerar vissa låntagarkategorier. De bör därför ersättas med en enhetlig lånegräns i enlighet med förslaget i motionen nr 521. Därav följer att motionerna nr 522 och 1157 bör avslås även i vad däri föreslagits ändrad övre lånegräns för småhus och särskilda säkerhetsvillkor.» dels utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse: »20. beträffande bostadslån för småhus och till allmännyttigt bo­ stadsföretag att riksdagen med bifall till motionen nr 521 och med avslag å motionerna nr 522 och 1157, samtliga såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad ut­ skottet anfort,»

15. beträffande bostadslån för vissa flerfamiljshus a. av herr Grebäck (c), fröken Ljungberg (m), herr Wennerfors (m), fru Olsson i Hölö (c) och herr Åkerfeldt (c) som anser att dels det stycke i utskottets yttrande på s. 29 som börjar med »Över­ tygande skäl» och slutar med »i ämnet» bort ha följande lydelse: »Oavsett om anslutning ges till grunderna för motionen nr 521 eller för motionen nr 522 talar övervägande skäl för att övre lånegränsen för enskilt ägda flerfamiljshus sätts till 90 % av pantvärdet. En ändring av bestämmelserna i denna del bör således komma till stånd.» dels utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: »21. beträffande bostadslån för vissa flerfamiljshus att riksdagen med bifall till motionerna nr 521 och 522 samt i anledning av motionen nr 1157, samtliga såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

b. av herrar Strömberg och Ångström (båda fp) som anser att dels det stycke i utskottets yttrande på s. 29 som börjar med »Över­ tygande skäl» och slutar med »i ämnet» bort ha följande lydelse:

»De skäl som i motionen nr 1157 anförts för att höja övre lånegrän­ serna till 92 % för enskilt ägda flerfamiljshus och 95 % för enskilt ägda eller förvaltade servicehus har utskottet funnit övertygande. Reglerna om lånets storlek och säkerhetsläge bör därför ändras i enlighet med vad i motionen anförts.» dels utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: »21. beträffande bostadslån för vissa flerfamiljshus att riksdagen med bifall till motionen n r 1157 och i anledning av motio­ nerna n r 521 och 522, samtliga såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

16. beträffande bostadslån till vissa kooperativa bostadsföretag a. av herr Grebäck och fru Olsson i Hölö (båda c) som anser att dels det stycke i utskottets yttrande på s. 29 som börjar med »Vad angår» och slutar med »skyndsam behandling» bort ha följande lydelse: »De bostadskooperativa företagens lånegränser får anses fortfarande anpassade till en lämplig nivå under förutsättning att överkostnader inte kommer i fråga. Kommunernas av departementschefen understrukna möjligheter att lämna borgen för lån till grundavgift tillgodoser i sådan utsträckning grunderna för motionen nr 1165 att någon riksdagens åt­ gärd inte är erforderlig. M otionen nr 521 avstyrks i denna del.» dels utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: »22. beträffande bostadslån till vissa kooperativa bostadsföretag m. m. att riksdagen a. avslår motionen n r 521 såvitt nu är i fråga, b. läm nar motionen nr 1165 utan åtgärd,»

b. av fröken Ljungberg och herr Wennerfors (båda m) som anser att dels det stycke i utskottets yttrande på s. 29 som börjar med »Vad angår» och slutar med »skyndsam behandling» bort ha följande lydelse: »Utskottet kan inte ansluta sig till yrkandet i motionen nr 1165 vilket skulle förstärka de negativa effekterna u r allmän synpunkt av ytterligare differentierade lånegränser. M otionärernas syften torde böra tillgodoses genom en helt fri bostadsmarknad med gynnsammare konkurrenseffek­ ter. En sådan marknad främ jas genom att lånegränserna inte differen­ tieras. Avsättningssvårigheter i enskilda fall kan motverkas genom kommunal borgen enligt vad departementschefen anfört.» dels utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: »22. beträffande bostadslån till vissa kooperativa bostadsföretag m. m. att riksdagen a. med bifall till motionen nr 521 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört, b. avslår motionen nr 1165,»

17. beträffande samhällsägd mark som förutsättning fö r bostadslån av herr Engström (vpk) som anser att dels det stycke i utskottets yttrande på s. 29 som börjar med »Civil­ utskottet kan» och slutar med »avstyrks därför» bort ersättas med text av följande lydelse: »De av statsmakterna antagna riktlinjerna för kommunal markpolitik måste betecknas som klart otillräckliga. Utvecklingen har visserligen gått mot att de självkostnadsbärande företagen - allmännyttiga och bo­ stadskooperativa företag - står som byggherrar för en ökad andel av nyproduktionen. M en jämsides med detta m ärks en klar tendens att privata byggkonsortier lierade med storbankerna köper upp stora m ark­ områden. De behärskar därigenom hela produktionskedjan: mark, byg­ gande, byggnadsmaterialproduktion och finansiering. Men även n är det gäller de självkostnadsbestämda företagen är det nödvändigt att dra en klar gräns mellan förvaltningen av bostäder och produktion av dessa. Privata företag, och i ökad grad ett fåtal stora sådana företag, svarar för 90-95 procent av själva bostadsproduktionen. I många kommuner existerar över huvud taget ingen konkurrens med privatbyggmästarna när det gäller att bygga bostäder. D et ofta anförda argumentet, som också framfördes av statsutskottet som svar på mot­ svarande motionsyrkande föregående år - »konkurrens på lika villkor mellan olika företagsformer» - tjänar endast att dölja bristen på kon­ kurrens i själva byggandet. Kommunernas möjligheter att driva en aktiv markpolitik och tränga tillbaka privata intressens inflytande över m ar­ ken måste öka väsentligt. Utskottet finner att det i motionen n r 1160 fram förda förslaget om att statliga lån endast skall kunna beviljas till hus som uppförs på samhällsägd m ark skulle öka kommunernas möj­ ligheter att tränga tillbaka bl. a. de stora privata byggkonsortiemas inflytande och öka kommunernas möjligheter att styra utvecklingen mot en mera socialt inriktad bostadspolitik. Yrkandet i motion n r 1160 tillstyrkes därför i denna del.» dels utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse: »23. beträffande samhällsägd m ark som förutsättning för bostads­ lån att riksdagen med bifall till motionen n r 1160 som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet anfort,»

18. beträffande förbättringslån för vissa låginkomstgrupper av herr Grebäck, fru Olsson i Hölö och herr Åkerfeldt (samtliga c) som an­ ser att dels det stycke i utskottets yttrande på s. 32 som börjar med »Utskot­ tet avstyrker» och slutar med »i bostadstilläggssystemet» bort ha föl­ jande lydelse: »Ett bostadspolitiskt mål att höja bostadsstandarden för betalningssvaga grupper måste fullföljas genom åtgärder, anpassade till skilda

boendeformer. Koncentrationen av förbättringslångivningar under de senaste åren på pensionärer och handikappade kan nu avlösas genom att dessa lånemöjligheter åter ställs till förfogande för även andra lån­ tagare i samma ekonomiska omständigheter. Även samhällsekonomiskt måste en sådan vidgning av förbättringslånens tillämpningsområde anses vara en lämplig åtgärd. Kungl. Maj:t bör fr. o. m. nästa budgetår öppna möjlighet till förbättringslån enligt vad som föreslagits i motionen nr 522.» dels utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse: »28. beträffande förbättringslån för vissa låginkomstgrupper att riksdagen med bifall till motionen n r 522 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet anfort,»

19. beträffande inkomstgränsen för förbättringslån av fröken Ljung­ berg (m), herrar Wennerfors (m), Strömberg (fp) och Ångström (fp) som anser att dels det stycke i utskottets yttrande på s. 32 som börjar med »Den inverkan» och slutar med »av inkomstgränsen» bort ha följande lydelse: »Bostadsstyrelsen anförde redan i sin anslagsframställning år 1968 övertygande skäl för att höja inkomstgränsen till 8 000 kr. Den fort­ satta levnadskostnadsutvecklingen och de särskilda ekonomiska påfrest­ ningar som drabbar främst de äldre och låginkomstgrupperna har enligt utskottets mening inte kompenserats av sådana skattelättnader att de ursprungliga argumenten försvagats. Snarast fram står en höjning av inkomstgränsema som en nödvändighet för att inte förbättringslångivningens reella innehåll skall ytterligare tunnas ut. Enligt utskottets mening bör inkomstgränsen snarast höjas enligt förslaget i motionen nr 1157 och en översyn av reglerna göras i syfte att medge hänsynstagande till skilda individuella behovssituationer.» dels utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse: »29. beträffande inkomstgränsen för förbättringslån att riksdagen med bifall till motionen nr 1157 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. M ajit till känna vad riksdagen anfort,»

20. beträffande högsta belopp för räntefritt stående förbättringslån av fru Olsson i Hölö och herr Åkerfeldt (båda c) som anser att dels det stycke i utskottets yttrande på s. 33 som börjar med »Med hänsyn» och slutar med »år 1970» bort ha följande lydelse: »Enligt utskottets mening bör beloppsgränsen för räntefria förbätt­ ringslån höjas till 15 000 kr. på de skäl som angetts i motionen nr 1154. Önskemålet att inte med denna låneform finansiera alltför långsiktiga ombyggnader kan anses tillgodosett genom i övrigt för långivningen angivna förutsättningar i fråga om byggnadsarbetenas omfattning.»

dels utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse: »30. beträffande högsta belopp för räntefritt stående förbättrings­ lån att riksdagen med bifall till motionen n r 1154 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad ut­ skottet anfort,»

21. beträffande anslag fö r förbättringslån m. m. av fru Olsson i Hölö och herr Åkerfeldt (båda c) som - vid bifall till reservationen 20 - an­ ser att dels det stycke i utskottets yttrande på s. 34 som börjar med »Med hänvisning» och slutar med »Kungl. Maj:ts förslag» bort ha följande lydelse: »Utskottets bedömanden av departementschefens medelsberäkning och ställningstagandet i fråga om högsta belopp för räntefritt stående för­ bättringslån har föranlett utskottet att förorda att anslaget höjs med 5 milj. kr.» dels utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse: »37. beträffande anslag för förbättringslån m. m. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motio­ nen nr 1154 såvitt nu är i fråga till Viss bostadsförbättringsverksamhet m .m . för budgetåret 1971/72 på driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 135 000 000 kr.,»

22. beträffande ränta på amorteringspliktiga tilläggslån av herr G re­ bäck (c), fröken Ljungberg (m), herr W ennerfors (m), fru Olsson i Hölö (c), herrar Strömberg (fp), Åkerfeldt (c) och Ängström (fp) som anser att dels det stycke i utskottets yttrande på s. 35 som börjar med »Civil­ utskottet avstyrker» och slutar med »i frågan» bort ha följande lydelse: »Enighet torde föreligga om att räntorna på ifrågavarande amorte­ ringspliktiga tilläggslån bör höjas till lägst i motionerna föreslagna 6 % . Då vare sig uttalanden vid tidigare riksdagsbehandling eller något Kungl. Maj:ts beslut kan anses ha betagit staten möjligheterna till en sådan ränteändring tillstyrks bifall till motionerna.» dels utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse: »38. beträffande ränta på amorteringspliktiga tilläggslån att riks­ dagen med bifall till motionerna n r 521, 522 och 1157, samt­ liga såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

23. beträffande anslag fö r markförvärvslån a. av fröken Ljungberg och herr Wennerfors (båda m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 36 som börjar med »Utskottet har» och slutar med »Kungl. Maj:ts förslag» bort ha följande lydelse: »Det är enligt utskottets mening obestritt att kom m unerna måste ha lånemöjligheter för vissa markförvärv. Dessa lånemöjligheter bör dock skapas i annan ordning än genom att en fixerad lånevolym avskärs för distribution genom statliga myndigheter utan hänsyn till den öppna kreditmarknadens flexibla kreditallokering. Kommunernas verkliga kre­ ditbehov för ändamålet kan inte bedömas mot bakgrund av ett syfte att skapa ett kommunalt markägarmonopol med rent konkurrenshämmande effekter. Den nuvarande samhällsekonomiska situationen ger särskild tyngd åt förslagen i motionen n r 521 om att den statliga långivningen bör upphöra. En fri kreditm arknad i förening med markförsäljningar från kommunernas sida ger möjlighet att tillgodose för plangenomföran­ den erforderliga investeringsbehov. Av det anförda följer att utskottet avstyrker motionen n r 1161.» dels utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse: »40. beträffande anslag för markförvärvslån att riksdagen med bifall till motionen n r 521 såvitt nu är i fråga avslår Kungl. Maj:ts förslag om medelsanvisning till Lånefonden för kom­ munala m arkförvärv samt motionen n r 1161,»

b. av herr Engström (vpk) som anser att dels det stycke i utskottets yttrande på s. 36 som börjar med »Utskottet har» och slutar med »Kungl. Maj:ts förslag» bort ha följande lydelse: »Motiven för en kraftig ökning av långivningen till kommunala mark­ förvärv har ökat mycket starkt. Som bostadsstyrelsen framhåller i sin anslagsframställning översteg efterfrågan på markförvärvslån väsentligt tillgången på lånemedel. Bostadsstyrelsen påvisar också att det krävs betydande resurser för att kommunerna skall kunna förvärva fastigheter inom områden med samlad äldre bebyggelse, s. k. saneringsområden. Om kommunerna på ett tillfredsställande sätt skall kunna föra en aktiv mark­ politik såväl vid nyexploatering som vid sanering av äldre bebyggelse krävs en kraftig utökning av fonden för kommunala markförvärv. Den starka koncentrationen av kapital och produktionsresurser hos ett fåtal storbyggmästare lierade med de privata affärsbankerna måste mötas med långt effektivare medel än hittills för att hindra starka storfinansintressen att öka sitt inflytande i kommunerna. Den av departementschefen före­ slagna utökningen av marklånefonden med blygsamma 20 milj. kr. måste anses klart otillräcklig mot bakgrund av kommunernas svårigheter och samlade behov. Finansutskottets bedömning i betänkandet 1971: 11, att en överflyttning av en del av kommunernas utgifter till staten inte i och för sig kan öka de tillgängliga reala resurserna i samhället, finner utskottet missvisande. Kommunernas markförvärv finansieras i allmänhet genom lån. De privata kreditinstituten - främst affärsbankerna - använder

ofta krediterbjudande till kom munerna för att skaffa inflytande åt privat­ kapitalet över byggandet. Grundlinjen i långtidsutredningen och årets finansplan är att förtur skall ges åt industriinvesteringarna. Detta kom ­ mer att ytterligare häm m a kommunernas lånemöjligheter. De privata kreditinstitutens intresse att kombinera krediterbjudande med villkor om vem som skall bygga okar erfarenhetsmässigt i perioder med knapp till­ gång på krediter för markköp och bostadsbyggande. Staten måste ingripa på ett aktivt sätt och underlätta kommunernas m arkförvärv och möjlig­ heter att stå fria från privata påtryckningar. Staten h ar genom beslutet att inrätta en lånefond för kommunernas långsiktiga markförvärv gjort ett klart åtagande. Utskottet har vid sin prövning funnit att detta åtagan­ de endast kan uppfyllas genom en kraftig ökning av anslaget till fonden för kommunala markförvärv. Långivningen bör nu utökas till att om fatta även m ark inom saneringsområden. Utskottet tillstyrker därför bifall till motionen n r 1161 och där ställt yrkande om utökning av anslaget till markförvärvslån och avslag på i motionen n r 521 ställt yrkande att inga anslag skall utgå för detta ändamål. D et grundläggande syftet i motionen nr 1173 om vidgning av långivningen ur marklånefonden får därmed anses tillgodosett.» dels utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse: »40. beträffande anslag för markförvärvslån att riksdagen i anled­ ning av Kungl. Maj:ts förslag, med bifall till motionen nr 1161 och med avslag å motionen nr 521, den sistnämnda motionen såvitt nu är i fråga, till Lånefonden fö r kommunala markför­ värv för budgetåret 1971/72 på kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder anvisar ett investeringsanslag av 200 000 000 kr.,»

24. beträffande utredning om långivningen för kommunala m arkför­ värv av fröken Ljungberg och herr Wennerfors (båda m) som - vid bifall till reservationen 23 a - anser att dels det stycke i utskottets yttrande på s. 37 som börjar med »Saneringsutredningens uppdrag» och slutar med »för prövning» bort ha föl­ jande lydelse: »Med hänsyn till utskottets bedömning att långivningen bör upphöra avstyrks motionen n r 1173.» dels utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse: »41. beträffande utredning om långivningen för kommunala m ark­ förvärv att riksdagen avslår motionen nr 1173,»

25. beträffande kom m unal bostadsförmedling m. m. av herr Engström (vpk) som anser att dels den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med »Enligt civilutskottets» och slutar med »226 avstyrks» bort ha följande lydelse:

»Enligt civilutskottets mening är behovet av obligatorisk kommunal förmedling av nyproducerade och ledigblivna lägenheter klart dokumen­ terat. D etta gäller även inneboenderum för att avskaffa den prisuppskörtning genom privata förmedlingar, som sker även på detta område. 1962 års bostadsförmedlingsutredning (SOU 1967: 1) och riksdagsuttalanden har tidigare avstyrkt förslag om obligatorisk kommunal bo­ stadsförmedling med hänvisning till att detta kräver en omfattande kon­ trollapparat. Sådana invändningar kan inte anses hållbara. Lagstift­ ningen innehåller på en rad områden bestämmelser, som anses nödvän­ diga av sociala skäl, men som också kräver kontroll av efterlevnaden. Bostadspolitiken måste främst ha en social målsättning. Lagen skall vara en hjälp för de bostadssökande - inte för dem som vill skaffa sig vinster på de bostadssökandes bekostnad. Hyresregleringslagens bestämmelser om förbud i vissa fall att m otta förmedlingsprovisioner är ingen garanti mot att pengar lämnas under bordet på de privata bostads- och rumsförmedlingama. Uppskörtningen av bostadssökande kan endast förhindras genom att alla bostäder förmedlas genom kommunala bostadsförmed­ lingar. Bostadslånekungörelsens bestämmelser om möjlighet för kommu­ nerna att få beslut om bostadslån förenat med villkor att lägenheterna skall förmedlas genom bostadsförmedlingen, ger inget inflytande för kommunerna över förmedlingen av äldre fastigheters ledigblivna lägen­ heter. E n betydande del av bostadsbeståndet kommer med nuvarande bestämmelser att under överskådlig tid vara undandragna de kommu­ nala bostadsförmedlingarnas inflytande. I motionen nr 451 ges en rik dokumentation över behovet av obligatorisk kommunal bostadsförmed­ ling. Utskottet vill även framhålla angelägenheten av en sanering när det gäller förmedling av inneboenderum. Den av departementschefen förordade lösningen med kommunal förmedling av inneboenderum torde inte ge m ärkbara resultat så länge kommunerna inte kan falla tillbaka på tvingande lagbestämmelser på detta område. Med understrykande av att obligatorisk kommunal bostadsförmedling även bör innefatta förmed­ ling av inneboenderum anser utskottet det angeläget att tillstyrka bifall till motionen nr 451. Nackdelarna med privat yrkesmässig bostadsför­ medling är sedan länge så klart dokumenterade att någon speciell kart­ läggning därav inte är nödvändig. Vad som nu erfordras är konkreta och snara åtgärder för införande av obligatorisk kommunal bostadsför­ medling. Motionen nr 226 bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.» dels utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse: »42. beträffande kommunal bostadsförmedling m. m. att riksdagen a. med bifall till motionen nr 451 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört, b. beslutar lämna motionen n r 226 utan åtgärd,»

Särskilda yttranden

1. av fröken Ljungberg och herr Wennerfors (båda m) som anför: »Riksdagsbehandlingen av bostadsfrågorna innebär till stor del be­ dömningar av förslag inom ramen för 1967 års riksdags starkt ifråga­ satta beslut i ämnet. D etta beslut har hittills låst utvecklingen genom kvotregler och stymingsinstrument som avser att gynna vissa ideolo­ giska linjer fram för det gemensamt formulerade bostadspolitiska målet. Beslutet m otverkar snarare förverkligandet av detta mål genom att hindra den fria konkurrens mellan företagsformerna som skulle kunna leda till att tillgängliga resurser på bästa sätt används för att tillgodose konsumenternas reella efterfrågan i ett fritt val av goda bostäder av skilda typer till rimliga produktionskostnader och rimliga faktiska boen­ dekostnader. Sådana möjligheter kan skapas endast i ett bostadspolitiskt system, som bygger på de grundförutsättningar som närmare utvecklats i motionen nr 521. 1967 års näm nda beslut innebär vidare att de direkta subventionerna i form av räntebidrag ersatts med ökande anslag på kapitalbudgeten, vilkas generella subventionskaraktär endast nödtorftigt dolts genom att de bokförs som statens tillgångar med nominellt belopp - dock utan att behöva i motsvarande utsträckning bokföras som bostadsföretagens reella skulder. De bostadssociala tungt vägande anspråken måste givet­ vis beaktas men bör för prismedvetandets skull redovisas och bedömas för sig och inte som i paritetslånesystemet skjutas fram åt i tiden i för­ hoppningen att deras kostnader skall försvinna i låneanslagens växande mångmiljardbelopp. De redan år 1967 anmälda farhågorna i detta av­ seende besannas ytterligare genom därefter avgivna budget- och tilläggs­ budgetförslag och får en än skarpare relief i långtidsbedömningarnas belysning.»

2. beträffande bostadslån till vissa bostadskooperativa företag av herr Engström (vpk) som anför: »Utskottets hemställan att till boendeutredningen för skyndsam pröv­ ning överlämna motionen nr 1165 med förslag om höjning av övre låne­ gränsen för bostadskooperativa företag till 98 procent föranleder inget särskilt yrkande från min sida. Bostadskooperationen är en bostadsform, som på allt sätt bör stödjas. De nuvarande höga insatserna är en spärr för många bostadssökande med lägre inkomster när det gäller att teckna bostadsrätt. Insatserna måste bringas ner. En höjning av lånegränsen från 95 till 98 procent är motiverad. Men en sådan höjning får inte ut­ göra någon ersättning för andra åtgärder, som är nödvändiga för att pressa ned byggnadskostnaderna. Nödvändiga åtgärder för att få ner produktionskostnader, hyror och insatser är främst tillbakapressande av vinst- och spekulationsintressena i mark, byggnadsmaterialproduktion och byggande samt en övergång till totalfinansiering genom en statlig bostads- och samhällsbyggnadsbank.»