Bet. 1971:FiU1

Finansutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framlagda finansplan för budgetåret 1971/72 jämte motioner

Typ: Betänkande
Datum: 1971-02-23
Källa: data.riksdagen.se

Finansutskottets betänkande nr 1 år 1971 FiU 1971

Nr 1

Finansutskottets betänkande i anledning av Kungl. Majrts i statsverkspro positionen framlagda finansplan förbudgetåret 1971/72 jämte m otioner.

Propositionen

I propositionen nr 1, bilaga 1, har Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag av statsråd sp ro to k o llet över finansärenden för den 4 januari 1971 såvitt nu är i fråga föreslagit riksdagen att

1. godkänna de allm änna riktlinjer för den ekonom iska p olitiken och för statsregleringen som fö ro rd ats i statsråd sp ro to k o llet samt

2. godkänna vad i statsråd sp ro to k o llet anförts i fråga om Sveriges Investeringsbanks AB verksam het.

S tatsrådsprotokollet u p p ta r följande ru b rik er, nämligen 1. Den in ternationella utvecklingen (s. 1—6), 2. K onjunkturutveckling o ch ekonom isk politik i Sverige 1970 (s.

6- 12),

3. Den ekonom iska politiken 1971 med underrubrikerna

3.1 Mål och fö ru tsättn in g ar (s. 12—22), 3.2 B udgetpolitiken (s. 2 2 —25), 3.3 Försörjningsbalans och bytesbalans (s. 2 5 —27), 3.4 U tgiftsprogram m et (s. 2 8 —33),

4. S am m anfattning (s. 3 4 —37).

Motionerna

I d e tta sam m anhang har u ts k o tte t behandlat

dels m o tio n en n r 562 av herr B ohm an m. fl. vari hem ställts a tt riksdagen i skrivelse till Kungl. M a jt m å tte hem ställa, att Kungl. M a jt m åtte

1. tillsätta en parlam entarisk utredning med uppgift a tt genom gå det allm ännas utgiftsprogram samt föreslå åtgärder ägnade a tt begränsa den offentliga sektorns expansion och öka den offentliga sektorns effektivi te t,

2. inbjuda till överläggningar med representanter för regering, d em o kratiska o p positionspartier och arbetsm arknadens p arte r rörande den ekonom iska politiken,

1 Riksdagen 1971. 5 sami. Nr 1

3. i vad avser behovet av ökad u tlä n d sk upplåning och Investeringsbankens u ppgifter i sam band härm ed b ea k ta vad i m o tio n en anförts,

4. överse system et med em issionskontroll och i övrigt m etoderna för styrning av k reditm arknaden i k o n ju n k tu rp o litisk t syfte,

samt a tt riksdagen m åtte uttala

5. a tt om edelbara åtgärder vidtages för a tt åstadkom m a en lä ttn a d på kreditm arknaden,

dels m otionen nr 565 av herrar H edlund och Helén vari hem ställts att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj As proposition nr 1, Bilaga 1, F inansplanen beslutar, a tt som sin m ening uttala vad som i m otionen a nförts b eträffan d e den ekonom iska p o litiken,

dels m o tio n en n r 566 av h errar H edlund och Helén vari h em ställts a tt riksdagen beslu tar, a tt i skrivelse till Kungl. Maj A

1. anhålla om utredning beträffande in rättande av e tt ekonom isktsocialt råd med företrädare för regering och o p position, arbetsm arkna dens parter och näringslivets organisationer samt ekonom isk expertis med uppgift a tt belysa de sam hällsekonom iska problem en sam t a tt förbereda stabiliseringspolitiska konferenser, i enlighet med vad som an fö rts i m otionen n r 565,

2. hem ställa a tt en parlam entarisk utredning tillsätts med uppgift a tt u ta rb e ta riktlinjer för en ekonom isk planering i enlighet med vad som an fö rts i näm nda m otion, samt

3. begära a tt en parlam entarisk utredning tillsätts fö r en översyn av statens u ppgifter i syfte a tt främ ja kostnadsbesparingar.

U tskottet

Den internationella utvecklingen. Finansplanens och den prelim inära nationalbudgetens bedöm ning av de internationella k o n ju n k tu ru tsik tern a kan sam m anfattas sålunda. F ö r 1971 fö ru tses en begynnande produktionsuppgång i F ö ren ta staterna, delvis som följd av redan genom förda eller signalerade lättn ad er i den ekonom iska politiken. F ö r V ästeuropas del finns vissa tendenser till en svagare tillväxt. Dessa kan bland annat föras tillbaka på de successiva skärpningar av den ekonom iska p olitiken som vidtagits i en del länder, främ st V ästtyskland. Mot d e tta skall vägas de tendenser till expansion som väntas göra sig gällande i S torbritannien och F rankrike och de för vår utrikeshandel så betydelsefulla nordiska länderna. Med hänsyn till den allm änna utvecklingen av investeringarna, k onsum tionen och till den utform ning den ekonom iska politik en synes få bedöm er departem entschefen det sannolikt a tt tillväxten i V ästeuropa även u nder 1971 kom m er a tt ligga på en hög nivå, om än något lägre än u nder 1970.

I m o tio n en n r 562 konstateras a tt en rad fak to rer sam verkar till a tt försvåra bedöm ningen av den ekonom iska utvecklingen under 1971. Den stabilisering av den internationella liksom den inhem ska ko n ju n k tu ren , som kunde noteras under senare hälften av 1970, to rd e enligt m o tio n ä rerna kom m a att bestå åtm instone under de första m ånaderna 1971. I m otionen näm ns också tre fak to rer, som synes bekräfta finansplanens bedöm ning av den in te rnationella konjunkturutvecklingen under 1971, näm ligen fö r d et första a tt en u ppsplittring av k o n ju n k tu rm ö n stre t tycks ha sk e tt, för det andra a tt d et svenska näringslivets o rd ersituation är god samt slutligen a tt en förväntad uppgång i den nordam erikanska k o n ju n k tu ren to rd e få expansiva verkningar på den västeuropeiska ekonom in.

I m o tio n en nr 565 fram hålls inledningsvis a tt vissa bedöm are ansett a tt avm attningen blir m er m arkerad och att den ekonom iska ak tiviteten u nder 1971 blir klart lägre än vad finansplanen anger. Avgörande är verkningarna av utvecklingen i den västtyska ekonom in och i andra västeuropeiska länder, k o n ju n k tu rfö rlo p p et i USA samt den allm änna utvecklingen av världshandeln. O enigheten mellan bedöm ningarna synes dock m est avse graden av nedgång i ekonom in. Någon artskild bedöm ning är det in te fråga om. Sedan finansplanen presenterats har dock intrycken förstärkts av a tt konjunkturavm attningen und ersk attats.

U tsk o ttet anser a tt den in te rnationella ekonom iska utvecklingen — vid sidan av den inhem ska pris- och inkom stbildningen — är det största osäkerhetsm om entet i den k o n junkturbedöm ning som ligger till grund för utform ningen av riksstatsförslaget för 1971/72.

Vad b eträffar de intern atio n ella k o n ju n k tu ru tsik tern a har enligt u tsk o tte ts mening ingenting fram kom m it som på någon m era väsentlig p unkt givit anledning till revision av departem entschefens bedöm ning. Med hänsyn till den k o rta tid som stå tt till förfogande för bedöm ning av denna kom plicerade fråga vill u tsk o tte t likväl starkt u n derstryka a tt dess likaväl som departem entschefens bedöm ning av de internationella k o n ju n k tu ru tsik tern a för budgetåret 1971/72 kan kom m a a tt förskjutas innan slutlig ställning skall tagas till riksstatsförslaget i maj m ånad. Ny statistisk info rm atio n och fo rtlö p an d e analys av den ekonom iska utvecklingen förändrar kontinuerligt fram tidsbilden.

Konjunkturutveckling och ekonomisk politik i Sverige 1970. T enden serna till överhettning i ekonom in bestod under första halvåret 1970. Den intensifiering av högko n ju n k tu ren som skedde u nder denna period kunde enligt finansplanen väsentligen återföras till den .starka stegringen av lagerinvesteringarna. Sam tidigt försvagades handelsbalansen med ca 900 milj. k r jäm fö rt med andra halvåret 1969. Bakom denna försvagning låg främ st en av lageruppbyggnaden starkt uppdriven im port o ch det förhållandet a tt den b etydande efterfrågan på våra ex p o rtv a ro r inte

kunde tillgodoses fullt ut på grund av bristande p ro d uktionskapacitet.

K onjunkturutvecklingen föranledde regeringen a tt e fte r hand y tte r ligare stram a åt den ekonom iska politiken. För vissa kapitalvaror genom fördes höjningen av m ervärdeskatten redan den 9 februari 1970. Statliga industribeställningar senarelades och den 25-procentiga investeringsavgiften på m indre angelägna byggen återinfördes. Budgeten för 1970/71 innebar vidare en påtaglig skärpning av finanspolitiken i förhållande till föregående budgetår. Bensin- och spritskatterna höjdes den 1 novem ber 1970, och m ervärdeskattehöjningen för hushållskapitalvaror tidigarelades. Vid årsskiftet 1970/71 höjdes vidare den allm änna arbetsgivaravgiften från 1 % till 2 %. F ö r a tt begränsa den privata konsum tionen infördes en särkild prem iering av frivilligt banksparande av överskjutande prelim inär skatt.

En kraftig kreditpolitisk åtstram ning genom fördes under loppet av 1969, och denna stram het bibehölls under 1970. Denna inriktning av politiken var enligt finansplanen till en början främ st föranledd av hänsyn till vår utrikesbalans men blev efte r hand m otiverad även av de krav som ställdes av den inhem ska konjunkturutvecklingen.

Den restriktiva ekonom iska politiken ledde till en däm pning av den inhem ska efterfrågans tillväxt och till en fö rb ättrin g av den sam hällseko nom iska balansen under senare delen av år 1970. Av särskild betydelse var den påtagliga däm pning av lagerinvesteringarna som ägde rum . Denna bidrog i hög grad till den förstärkning av handelsbalansen som kunde registreras under andra halvåret och till a tt try ck e t på arbetsm arknaden lättade.

Däm pningen av efterfrågan har gällt både konsum tionen och investe ringarna. Den privata konsum tionens tillväxt stannade vid knap p t 3 %. O ffentlig k onsum tion steg med drygt 5 %. Bostadsinvesteringarna beräk nas i volym ha m inskat med 5 % m edan industrins investeringar steg med 7,5 %.

Efterfrågan på arbetskraft var m ycket stark, men under hösten 1970 m ärktes en avm attning. Bristen på arbetskraft var dock vid årets utgång stor inom delar av industrin. Löneglidningen ökade fram för allt inom industrin, där den uppgick till 7 % m ot 4 % 1969.

Den ökade ta k t i prisstegringarna som gjorde sig gällande m ot slutet av 1969 kvarstod även under 1970. Då prisstegringen på livsmedel under som m aren enligt finansplanen indikerade en påtaglig höjning av margi nalerna och då ytterligare prishöjningar aviserades fattad e regeringen beslut om prisstopp på vissa livsmedel från utgången av augusti. Prisstoppet gjordes allm änt från början av o k to b e r. K onsum entpriserna steg under årets lopp med drygt 7 %.

I m otionen n r 562 understryks a tt svårigheterna a tt u p prätthålla

balansen på de utrikes betalningarnas om råde sedan m itten av 19 6 0 —talet varit e tt perm anent problem i den svenska ekonom in. I 1970 års finansplan förutspåddes a tt handelsbalansens u n d ersk o tt 1970 skulle begränsas till 510 milj. k r. Det verkliga u n d ersk o ttet blev enligt m otionärerna närm are 1 400 milj. kr. T rots d e tta kunde valutareserven öka med närm are 400 milj. kr. till följd av fö rb ättrad kapitalbalans och — fram för allt — en fö rb ä ttrin g av betalningsbalansens restpost från — 450 milj. kr. 1969 till + 1 300 milj. kr. 1970. Innebörden av d e tta to rd e enligt m otionärerna vara a tt vår valutareserv i allt större utsträckning finansieras med kortfristiga k rediter och handelskrediter, som i väsentligt högre grad än de långfristiga krediterna är känsliga för förändringar i kreditm arknadsläget.

T rots en m ycket m arkant konjunkturuppgång har betalningsbalansen kraftigt försäm rats och en uttö m n in g av valutareserven ägt rum — u nder 1969 och 1970 har valutareserven m inskat med 3 4 % . B akgrunden till denna situation är enligt m otionärerna att den ekonom iska politiken u nder den senaste h ö g k o n ju n k tu re n , som vi nu tycks vara på väg ut ur, inte varit tillräckligt stram . Den expansiva finanspolitiken har m edverkat till en uppdriven efterfrågan under h ö g k onjunkturen 1968—1970, vilket få tt som följd kraftiga prisstegringar, överefterfrågan på arbetskraft och svårigheterna med bytes- o ch betalningsbalansen.

M otionärerna hävdar a tt de ekonom isk-politiska åtgärder som vidtogs för a tt begränsa effek tern a av det uppdrivna efterfrågeläget kom för sent och to rd e ha börjat verka först när den internationella k o n ju n k tu ru tv e ck lingen redan pekade nedåt. Även de åtgärder som aviseras i årets finansplan fö r a tt stim ulera näringslivets investeringar m åste sägas kom m a för sent. I 1970 års finansplan beräknades näringslivets investeringar öka med 1 0 % . M oderata sam lingspartiet ifrågasatte realism en i denna skattning. Enligt försörjningsbalansen för 1970 stannade ökningen av näringslivets investeringar också vid 3,6 %. Sannolikt har de negativa verkningarna för näringslivet av den hårda kreditp o litik en varit väsentligt m er o m fattan d e än denna begränsade investeringsökning ger vid handen. Ö kningen i an talet varsel om driftsinskränkningar och antalet konkurser pekar på d etta. De sysselsättningssvårigheter som särskilt m ot slutet av 1970 uppstod i skogslänen gör enligt m otionärerna a tt det inte synes osannolikt att den hårda kreditp o litik en också bidragit till a tt accentuera den regionala obalansen i den svenska ekonom in.

1 m o tio n en n r 565 hävdas a tt den ekonom iska p o litik regeringen fö rordar i årets finansplan m åste ses m ot bakgrund av de två senaste årens ekonom iska utveckling. I vissa avseenden har denna varit gynnsam , t. ex. vad gäller sysselsättningen. Men på några för fram tid en väsentliga om råden har regeringen m isslyckats att infria sina egna m ålsättningar. Det gäller fram för allt bytesbalansen, industriinvesteringarna och infla

tionsutvecklingen.

Det är enligt m otionärerna givet att denna utveckling delvis återfaller på fak to rer, som ligger u ta n fö r statsm akternas förm åga a tt påverka. Men regeringen kan likväl inte undgå ansvar för a tt stabiliseringspolitiken fo rts med otillräcklig kraft. M otionärerna k o n staterar med beklagande a tt finansm inistern u n d erlå tit a tt i tid inkalla en stabiliseringspolitisk konferens av det slag de tidigare föreslog. I det skede, som de pågående avtalsförhandlingarna b efinner sig i ju st nu, kan en sådan konferens inte med framgång fylla sina uppgifter. U nder år 1970 fram förde cen terp ar tiet och folk p artiet ett erbjudande till regeringen a tt stödja en stram are finanspolitik samt åtgärder för a tt stim ulera det enskilda sparandet. Regeringen satte em ellertid sin lit enbart till den hårda k reditpolitiken. Denna fick, m enar m otio n ärern a, för länge ensam bära up p stabiliserings politiken, vilket påtagligt häm m ade den förväntade och av alla önskade uppgången av industriinvesteringarna.

Jäm förelser m ellan 1969 och 1970 som enbart baseras på nationalbudgetens årssiffror ger enligt u tsk o tte ts uppfattn in g inte någon tillfreds ställande bild av den omsvängning i den svenska ekonom iska utvecklingen som inträffade under loppet av 1970. Som fram hållits i finansplanen var denna om svängning särskilt m arkerad när det gällde utrikeshandeln och betalningsbalansen. Den statistik som num era offentliggjorts beträffande utrikeshandelns utfall u n d er decem ber 1970 visar a tt om slaget i handelsbalansen under 1970 var starkare än som anges i finansplan och prelim inär nationalbudget. F rån e tt u n d ersk o tt på ca 1 450 milj. kr. under första halvåret svängde handelsbalansen till e tt överskott på ca 300 milj. kr. under andra halvåret. F ör hela året blev u n d ersk o ttet därm ed ca 1 150 milj. kr. m ot i finansplanen beräknade 1 370 milj. kr. Till omsvängningen i handelsbalansen under andra halvåret 1970 bidrog — fö ru to m fo rtsa tt god efterfrågan på våra ex portvaror utom lands — fram för allt den stram are ekonom iska p olitiken och den nerdäm pade inhem ska k o n junkturen.

Andra viktiga inslag i fjolårets betalningsbalansbild är den fo rtsatta försäm ringen i tjänstebalansen med u tlandet och det kraftiga om slaget i positiv riktning på kapitalbalansen. Som framgår av riksbankens förvalt ningsberättelse (s. 31) svängde kapitalbalansen från e tt k apitalutflöde 1969 på ca 200 milj. kr. till e tt kapitalinflöde på närm are 800 milj. kr. 1970. R estposten, som i b etydande utsträckning påverkas av förändringar i de ko rta kom m ersiella kred itern a, visade en ännu större omsvängning från i ru n t tal — 450 milj. kr. till + 1 550 milj. kr. V alutareserven ökade enligt de definitiva siffrorna med närm are 400 milj. kr. efter a tt ha m inskat med ca 1 850 milj. kr. året innan. D etta visar enligt u tsk o tte t att den stram a kreditp o litik en nådde e tt av sina huvudsyften.

Vissa statistiska in d ik atio n er, som fram kom m it sedan finansplanen skrevs, ty d e r såvitt u tsk o tte t kan bedöm a på a tt konjunkturdäm pningen kan kom m a a tt bli m er m arkerad. Enligt k o n ju n k tu rb a ro m e te rn m attades tillväx ttak ten i den svenska in d u strip ro d u k tio n en betydligt under fjärde kvartalet 1970, något som främ st to rd e bero på vikande efterfrågan och inte på otillräcklig k ap a citet. T rots m inskning i orderingången är orderstockarna fo rtfaran d e m ycket stora inom verkstadsindustrin, men inom övriga industrier bedöm s orderläget — m ed vissa undantag — som svagt. F ör innevarande kvartal väntas orderingången m inska i praktiskt taget samtliga branscher. Speciellt gäller d e tta verkstadsindustrins hem m am arknadsorder.

Även på arbetsm arknaden har effekten av k o n junkturdäm pningen gjort sig gällande. En indikation härpå är a tt an talet o b esatta platser vid arbetsförm edlingarna i m itten av januari i år var ca 45 0 0 0 , vilket innebar en nedgång från to ppläget i maj i fjol m ed ca 25 000 eller 36 % (båda siffrorna säsongrensade). O ch an talet anm älda arbetslösa var i januari i år 58 000 eller 11 00 0 flera än vid sam m a tid p u n k t i fjol. Enligt arbetskraftsundersökningen i jan u ari har arbetslösheten också ökat.

Mot denna bakgrund finner u tsk o tte t det välbetänkt a tt riksbanken i decem ber 1970 inledde förhandlingar m ed affärsbankerna om en försiktig uppm jukning i sin stark t restriktiva kreditp o litik . Som framgår av riksbankens förvaltningsberättelse fö r 1970 (s. 9) bedöm de riksbanken läget så a tt en viss selektiv ökning av affärsbankernas utlåning borde kunna genom föras fö r a tt skapa fö ru tsättn in g ar för e tt ök at bidrag till finansieringen av industrins investeringar. I den uppgörelse om riktlinjer na för k red itpolitiken under 1971, som träffades med bankföreningens m edlem m ar, gick riksbanken med på a tt slopa det utlåningstak, som tidigare gällt för all annan utlåning än b ostadskrediter, men sam tidigt nåddes enighet om a tt den ökade friheten i bankernas utlåningspolitik skulle u tn y ttja s för k rediter avsedda a tt finansiera industrins investerings verksam het. F ö r övriga sektorer och ändam ål skulle kreditgivningen även i fo rtsättningen vara stark t restriktiv. 1 högsta grad skulle d e tta gälla alla form er av konsum tionskredit.

Den ekonomiska politiken 1971. Enligt finansplanen är de centrala målen fö r den eko n o m iska politiken 1971 givna: full sysselsättning, fo rtsa tt hög tillv äx ttak t, jäm nare inkom stfördelning sam t b ättre regional balans. H ärtill kom m er kravet på stabilisering av prisnivån. 1 finansplanen understryks också a tt behovet a tt återställa utrikesbalansen ställer två ofrånkom liga krav på den ekonom iska politiken. F ö r det första m åste resursinriktningen förskjutas m o t avsättning av en större andel varor och tjänster u to m lan d s och lägre tillväxttakt i förbrukningen inom landet. F ör det andra m åste en hög investeringsverksam het upprätthållas inom

industrin. Sam tidigt är det nödvändigt a tt pressa ned ta k te n i pris- och kostnadsstegringarna.

I m otionen nr 562 betonas a tt den ekonom iska politikens mål är beroende av varandra. Hög tillv äx ttak t i ekonom in och full sysselsättning fö ru tsä tte r enligt m otionärerna stabilt penningvärde och balans i de u trikes betalningarna. Stigande välstånd kräver vidare e tt effektivt resu rsu tn y ttjan d e, vilket i sin tu r fö ru tsä tte r en effektiv avvägning mellan politiska mål såsom ekonom isk utjäm ning m ellan olika m edborgargrupper eller tillhandahållande av det allm ännas tjänster å ena sidan och å andra sidan långsiktiga tillväxtm ål. Ju större del av de tillgängliga resurserna som i dag används för privat eller offentlig k o n su m tio n , desto långsam m are kom m er resurserna a tt växa. Det k o n stateras i m o tio n en att det stora beroende av in te rn atio n e llt u tb y te av varor och tjän ster som präglar den svenska ek onom in begränsar de m arginaler inom vilka avvägningar kan göras m ellan kon su m tio n och investeringar.

I m otionen nr 565 fram hålls a tt den allm änna inriktningen av den ekonom iska p o litiken, sådan den redovisas i finansplanen, ligger i linje med de krav som ce n te rp a rtiet och fo lk p artie t tidigare ställt. M otionä rerna no terar också med tillfredsställelse a tt regeringen nu för första gången fö r fram regional balans som e tt övergripande mål för den ekonom iska politiken. Om de i finansplanen uppställda m ålen för p ro d u k tio n , priser, sysselsättning och förb ättrin g av bytesbalansen skall kunna uppnås är enligt m otio n ärern as m ening främ st avhängigt av m öjligheterna a tt u p p n å den beräknade investeringsökningen inom industrin.

Enligt u tsk o tte ts u p p fattn in g råder i stort sett principiell enighet när det gäller de allm änna m ålen för den ekonom iska politik en i vårt land. Det m an h ar olika m eningar om är avvägningar på m arginalen och fram fö r allt vilka m edel som skall användas fö r a tt nå de uppställda m ålen. Enligt u ts k o tte ts u p p fattn in g är e tt återställande av den utrikes balansen e tt prim ärt krav. Våra m öjligheter a tt realisera de mål vi satt upp fö r den ekonom iska utvecklingen är y tte rst beroende av a tt balansen i de u trik e s betalningarna återställs. U tsk o tte t återk o m m er till denna problem atik i d et följande.

K o n junkturbedöm ningen. Av u to m o rd e n tlig betydelse för varje ställ ningstagande till den fram lagda budgeten och d e t ekonom isk-politiska handlingsprogram som framläggs i finansplanen är givetvis bedöm ningen av den fram tid a k o n junkturutvecklingen i Sverige. I finansplanen konstateras härom a tt det står klart a tt kulm en i h ö g k o n ju n k tu re n nu passerats. Enligt d ep artem entschefen går vi 1971 in i e tt lugnare k o n ju n k tu rfö rlo p p . D et är d ock in te fråga om någon kraftigare konjunkturavm attning u ta n utvecklingen präglas fortfarande av ak tiv itet på hög

nivå. 1 den prelim inära försörjningsbalansen räknas m ed en ökning av b ru tto n a tio n a lp ro d u k te n m ellan 1970 och 1971 m ed ca 3 %.

I m o tio n en n r 562 understryks a tt en rad fak to rer sam verkar till a tt försvåra bedöm ningen av den ekonom iska utvecklingen u nder 1971. Enligt m otionärerna torde den stabilisering av den internationella och inhem ska k o n ju n k tu ren som kunde no teras u nder senare hälften av 1970 kom m a a tt bestå åtm instone u n d er de första m ånaderna 1971. Men m otio n ärern a pekar också på några svaga p u n k te r i konju n k tu rb ild en , bl. a. en viss ten d en s till a tt i ökad u tsträckning annullera gjorda beställningar och den senaste tidens utveckling på arbetsm arknaden, som redan b erö rts i föregående avsnitt av u ts k o tte ts y ttra n d e . I sto rt sett synes m otionärerna dela d epartem entschefens u p p fattn in g om den sannolika konjunkturutvecklingen u n d er resten av 1971. På vissa p u n k te r ifrågasätter de em ellertid realism en i hans bedöm ning, bl. a. när d e t gäller m öjligheten a tt förverkliga den fö rb ä ttrin g av handelsbalansen, som förutses i finansplanen.

I m o tio n en nr 565 fram hålls bl. a. a tt m eningarna bland ex perterna om det k o n ju n k tu rfö rlo p p , som kan vara m est sannolikt senare under 1971 o ch 1972, tro ts allt är delade. R esu ltatet av nu pågående avtalsrörelse och dess effekt på budgeten och den ekonom iska utveck lingen kan ännu inte bedöm as med någon säkerhet. M otionärerna vill därför avvakta m ed e tt slutgiltigt ställningstagande till avvägningen av den ekonom iska p olitiken till dess avtalsrörelsens resultat kan överblickas och ytterligare bedöm ningsunderlag presenteras i kom pletteringspropositio nen.

U tsk o tte t har in te funnit anledning a tt i något väsentligt avseende ifrågasätta den prognos rörande den fo rtsa tta ekonom iska utvecklingen i Sverige som lagts till grund för utfo rm n in g en av den nu fram lagda budgeten och finansplanen. Den nu pågående k o n junkturdäm pningen kan bli relativt begränsad och av k o rt varaktighet sam t u n d er nästa b udgetår följas av hög ekonom isk a k tiv ite t och förnyad press på resurserna. U tsk o tte t vill em ellertid understry k a den osäkerhet som h äfta r vid varje fram tidsbedöm ning som sträcker sig så långt fram i tiden som till slu tet av nästa budgetår — en period på närm are 1 1/2 år. Det är möjligt a tt utvecklingen kan bli en annan. I d e tta sam m anhang vill u ts k o tte t peka på de alternativa utvecklingsförlopp, som behandlas på s. 19 i den till finansplanen fogade prelim inära nationalbudgeten. R esone m anget är där k n u te t till den prognos över bytesbalansen, som gjorts fö r försörjningsbalansen 1971. C entral betydelse tillm äts den fo rtsa tta konjunkturutvecklingen i V ästeuropa. Skulle avm attningstendenserna inom konju n k tu r- och lagerutvecklingen i V ästeuropa ha u n d ersk a tta ts i prognosen är d e t enligt nationalbudgeten möjligt a tt det positiva utslaget på bytesbalansen blir m er begränsat, sam tidigt som sysselsättningsläget

inom Sverige kan kom m a a tt påverkas ogynnsam t av en förhållandevis svagare utveckling av ex p o rten . Även gynnsam m are utvecklingsalternativ anses em ellertid tänkbara. Om den västeuropeiska k o n ju n k tu ren andra halvåret 1971 behåller sin styrka eller rent av visar uppsvingstendenser skulle en ännu kraftigare tillväxt av den svenska e x p o rte n än de 8 1 /2 % som beräknas i den prelim inära nationalbudgeten kunna em otses. En sådan utveckling skulle enligt nationalbudgeten b ry ta en eventuell stagnation inom den svenska ek onom in u nder andra halvåret 1971.

Man kan enligt u ts k o tte ts m ening inte bortse från den m öjlighet till svagare konjunkturutveckling i V ästeuropa som n ationalbudgeten pekat på. Om de tendenser till k onjunkturdäm pning, som där föreligger på vissa om råden — inte m inst i V ästtyskland — skulle förstärkas, kan d e tta inte undgå a tt återverka på den svenska ekonom in. U tsk o tte t återkom m er senare till de krav på vår k o njunkturberedskap, som sam m anhänger med a tt det enligt u tsk o tte ts bedöm ning kan föreligga en viss risk fö r a tt vi under 1971 kom m er a tt påverkas av k o njunkturdäm pande ten d en ser i större u tsträckning än vad m an räk n a t m ed i finansplanen.

F inanspolitiken. U tgående från de mål som tidigare b ehandlats och den bedöm ning av konjunkturutvecklingen, som nu relaterats, h ar årets budgetförslag u tfo rm ats m ed sikte på a tt uppnå den åtstram ning, som bedöm ts som nödvändig. U tgifternas expansion har hållits tillbaka och upplåningsbehovet h ar begränsats i förhållande till det nu löpande budgetåret. F ö r a tt möjliggöra d etta har enligt d ep artem entschefen en m ycket restriktiv prövning av utgiftsbehoven varit ofrånkom lig. De av 1970 års höstriksdag beslutade inkom stförstärkningarna i form av höjda sk atter på bensin, sprit, vin m. m. sam t höjningen av den allm änna arbetsgivaravgiften hade samma syfte, d. v. s. a tt åstadkom m a en av alla efterlyst förstärkning av finanspolitiken. Någon ytterligare in k o m stfö r stärkning h ar departem entschefen i dagens läge inte bed ö m t vara erforderlig. Därvid har b o rtse tts från den aviserade skatt på annonser, som i finansplanen främ st m otiverats av behovet a tt förstärka p resstödet.

En sam m anfattande in dikation på den finanspolitiska åtstram ningen ges av budgetsaldots utveckling. F ö r budgetåret 1969/70 uppgick d etta saldo till —3.8 m iljarder kr. F ör löpande budgetår beräknas det i finansplanen till —1.3 m iljarder kr och fö r budgetåret 1971/72 till —0.2 m iljarder kr. Det understryks a tt den utgiftsberäkning som ligger bakom de två sista saldona fortfarande är osäker, bl. a. d ärför a tt några belopp för höjda löner u nder 1971 för de statsanställda in te kunnat tas in i kalkylerna. S tatens finansiella sparande — budgetsaldot beräknat m ed bortseende från finansiella transaktioner av typen utlåning — uppgick budgetåret 1969/70 till knappt en halv miljard kr. Enligt finansplanen beräknas d e tta sparande stiga till ca 3.3 m iljarder kr b udgetåret 1970/71

och till ca 4 .6 m iljarder kr. u n d er nästa budgetår. Den statliga ko n su m tio n en beräknas stiga m ed endast 2 % m ellan åren 1970 och 1971.

I m o tio n en n r 562 ifrågasätts den nu framlagda budgetens stram het. Med hänsyn till kom m ande löneökningar fö r de statsanställda och eventuellt tillkom m ande u tg ifte r på tilläggsstat synes enligt m otionärerna — tro ts a tt även statsinkom sterna kan kom m a a tt stiga — sannolikt a tt b u d g etu n d ersk o tte t budgetåret 1971/72 blir av storleksordningen en m iljard kr. De erinrar också om a tt statsutgifterna enligt riksstatsförslaget för b u dgetåret 1971/72 är 5.3 m iljarder kr eller 1 1 .5 % högre än i riksstaten fö r budgetåret 1970 /7 1 . En sådan jäm förelse ger enligt m otionärerna inte vid handen, a tt återhållsam heten i fråga om de statliga utg iftern as ökning u nder det kom m ande budgetåret varit anm ärknings värd.

M otionärerna u n d erstry k er a tt de ekonom iska problem , som Sverige i dag har a tt b ro tta s med, i främ sta ru m m et är långsiktiga problem med stru k tu rell bakgrund. Den offentliga sektorns om fattn in g och snabba expansion och det höga sk a tte try c k e t i vårt land gör a tt k o n su m en ten / skatteb etalaren söker vidta försvarsåtgärder fö r a tt bibehålla sina konsum tionsm öjligheter och åstadkom m a en rimlig tillväxt av sina disponibla inkom ster. D etta kan han göra på olika vägar, bl. a. genom a tt förhandla sig till hö jd a löner, genom löneglidning eller genom a tt m inska sitt personliga sparande. F öljden av dessa olika m otåtgärder blir a tt statsm ak tern a får det allt svårare a tt genom finanspolitiska åtgärder u ppnå en eftersträvad däm pning av den privata konsum tionen.

U tsk o tte t är inte främ m ande för a tt kom pensationstänkande och kom pensationsm ekanism er av det slag som m otionärerna b erö rt spelar en roll i dagens Sverige. Såväl lönekrav som enskilt sparande påverkas av beskattningen. Vissa löntagargrupper u tgår vid form ulerandet av sina lönekrav från »lön efte r skatt» och ser främ st till sina privata konsum tionsm öjligheter m en kän n er m indre ansvar fö r den gem ensam m a konsum tionen. Enligt u ts k o tte ts m ening skärper företeelser av d e tta slag ytterligare kraven på finanspolitiken i dagens Sverige.

U tform ningen av årets budgetförslag fyller enligt u ts k o tte ts m ening de krav på stram h et, som erfo rd ras m ot bakgrund av den k o n ju n k tu rb ild för b udgetåret 1971/72 som för närvarande föreligger. Över huvud taget förefaller d e t a tt råda en u tb red d enighet om önskvärdheten av en restriktiv budgetpolitik. E ndast härigenom kan m an enligt u tsk o tte ts m ening åstadkom m a den om fördelning av resurser som behövs för a tt återställa den svenska ekonom ins y ttre jäm vikt. En stram are finanspolitik skapar också m er utrym m e fö r lä ttn a d er inom kreditp o litik en avsedda a tt möjliggöra ökade investeringar på d et industriella om rådet.

K red itp o litiken och näringslivets investeringar. Den lä ttn a d , som enligt finansplanen b ö r åstadkom m as på k reditm arknaden, b ör i fö rsta hand kom m a den från valutasynpunkt helt avgörande industriella sektorn till del fö r a tt därm ed åstadkom m a ökade investeringar och ökad p ro d u k tion. Den offentliga se k to m tvingas i konsekvens härm ed u n d er en övergångstid till en viss återhållsam het.

F ö r a tt säkerställa den eftersträvade investeringsuppgången bö r lä tt nader på kreditm arknaden fö r industrins del stödjas av andra åtgärder ägnade a tt stim ulera investeringsviljan. D epartem entschefen anser sålunda m otiverat a tt genom medgivande av särskilt investeringsavdrag om 10% stim ulera företagen a tt öka sina investeringar i m askiner och inventarier u n d er 1971. Med hänsyn till k o njunkturläget anser han d et em ellertid in te m otiverat a tt frisläppa investeringsfonderna. D ärem ot bö r dessa liksom h ittills kunna användas i lokaliserings- och regionalpolitiskt syfte.

F inansplanen berör även andra åtgärder avsedda a tt fö rb ä ttra de finansiella föru tsättn in g arn a för företagens långsiktiga investeringsplanering. Sålunda fö ru tsä tts a tt Sveriges Investeringsbank u n d er 1971 tillåts a tt öka sitt bidrag till näringslivets investeringar i samma ta k t som under tidigare år. D epartem entschefen fö ru tsä tte r även a tt AB Indu strik red it och AB F öretagskredit får m öjligheter a tt öka sin utlåning i samma kraftiga ta k t som u nder 1970.

I d e tta sam m anhang ta r d ep artem entschefen också u p p frågan om organiserad kapitalim port från u tla n d et, en fråga som han red an berörde i kom pletteringspropositionen till fjolårets riksdag. S yftet m ed en sådan upplåning m åste vara a tt den kom m er den industriella uppbyggnaden till godo. En upplåning utom lands av Investeringsbanken u tgör e tt led i dessa strävanden. Även industriföretag bör enligt hans m ening beredas möjlig h e t till långfristig upplåning utom lands. F öretagen bör då kunna visa preciserade och från bytesbalans- och v alutasynpunkt angelägna investe ringsplaner. S torleken av upplåningen uto m lan d s får vid varje tillfälle bedöm as m ed hänsyn till tillgången på reala resurser och sam hällsekono m iskt utrym m e.

I m o tio n en n r 562 ifrågasätts realism en i finansplanens bedöm ning a tt en 12-procentig ökning av industrins investeringar kan kom m a till stånd i år. Såväl förhållandena på k reditm arknaden som näringslivets neddragna likviditet kan enligt m o tionärerna kom m a a tt verka återhållande på investeringsaktiviteten, sam tidigt som det vikande k o njunkturläget gör näringslivet m indre benäget a tt investera. M otionärerna hem ställer a tt om edelbara åtgärder vidtas för a tt åstadkom m a en lättnad på kred itm ark naden. M otionärerna fö ro rd ar också en breddning och aktivering av ak tiem arknaden samt e tt avskaffande av em issionskontrollen på obliga tionsm arknaden. Det kösystem som ko n tro llen le tt till anser m o tio n ärer na m inska sannolikheten för a tt tillgängligt kapital leds till de m est räntabla p rojekten.

I m o tio n en n r 565 hävdas a tt den tidigare berörda överenskom m elsen mellan riksbanken och affärsbankerna om ökad kreditgivning till in d ustrin kom m er fö r sent och a tt lä ttn a d en på k reditm arknaden är otillräcklig fö r a tt ge nödvändigt u try m m e fö r de planerade industriinves teringarna. Såväl e tt ö k a t frisläpp av investeringsfondsm edel u ta n fö r storstadsregionerna som särskilda åtgärder fö r a tt ge de m indre och m edelstora företagen del av det ökade k red itu try m m et är enligt m otionärerna påkallade. En ytterligare positiv stim ulansåtgärd skulle vara a tt bidra till en sänkning av företagens kreditkostnader.

U tsk o tte t vill till en början understry k a a tt investeringar ta r tid och först sm åningom resulterar i ökad p ro d u k tio n . Det är därfö r, som också fram hålls i finansplanen, angeläget a tt utbyggnaden av den på ex p o rt eller im portersättn in g inriktade p ro d u k tio n sap p araten kom m er till stånd u tan dröjsm ål. F ör a tt möjliggöra denna utbyggnad krävs en ökad kreditgiv ning till industrin. På denna p u n k t — liksom i fråga om finanspolitikens allm änna inriktning — förefaller d et a tt i princip råda u tb red d enighet.

E tt betydelsefullt steg m ot en lä tta re k red itp o litik har enligt u tsk o tte t tagits genom riksbankens och affärsbankernas överenskom m else om slopandet av utlåningstaket för »övrig» utlåning och nya riktlinjer för kred itpolitiken u n d er 1971. Tillsam m ans m ed det aviserade särskilda 10-procentiga investeringsavdraget på m askiner och inventarier b ör denna överenskom m else enligt u tsk o tte ts m ening skapa fö ru tsättn in g ar fö r en avsevärd uppgång i investeringsaktiviteten inom ind u strin u nder inneva rande år.

Enligt u tsk o tte ts m ening är det e tt allm änt intresse a tt industrin u n d er 1971 u tn y ttja r föreliggande m öjligheter till en utbyggnad av p ro d u k tio n s kapaciteten. Det bör också Egga i industriföretagens eget intresse a tt försöka förskjuta sin investeringsaktivitet till tidsperioder, då p ro d u k tionsresurserna är m indre h å rt ansträngda och ta k te n i pris- och kostnadsutvecklingen därm ed i regel blir lugnare. Rimligen bö r en sådan period ligga fram för oss.

I d e tta sam m anhang vill u ts k o tte t u n d erstryka a tt ökade industriinves teringar självfallet också fö ru ts ä tte r insatser av annat slag fö r a tt effektivt kunna u tn y ttjas. S am bandet mellan industriutbyggnad och behovet av bostadsbyggande på de o rte r där expansionen sker är välbekant. Av vikt är också de regionalpolitiska och arbetsm arknadspolitiska åtgärder som kan m obilisera tidigare o u tn y ttja d e resurser av arbetsk raft. A rbetsm ark nadsutbildning för nytillträd an d e grupper och om skolning av arbetskraft spelar härvid en sto r roll. Det finns också e tt klart sam band m ellan den senaste tidens starka ökning av an talet förvärvsarbetande gifta kvinnor — under 1970 ca 50 00 0 — och sam hällets insatser för a tt fö rb ä ttra barntillsynen.

Insatser av de slag som nu senast b erörts innebär ökade resursanspråk

inom den offentliga sektorn. Det råder enligt u tsk o tte ts mening ingen m o tsättning m ellan dem och önskem ålet a tt öka industriinvesteringarna. Båda slagen av åtgärder är lika viktiga för a tt lägga en grund för den fram tida produktionsökningen.

U tsk o tte t anser liksom departem entschefen a tt det inte är m otiverat a tt nu frisläppa investeringsfonderna m en a tt m an därem ot b ör fo rtsätta a tt använda dem i lokaliserings- och regionalpolitisk! syfte. Inte heller har u tsk o tte t någon erinran m ot a tt Investeringsbanken och AB In dustrikre dit samt AB Före tagskredit får m öjlighet a tt öka sin utlåning på sätt som föreslagits i finansplanen.

I anledning av vad som anförts i m otionen n r 562 om em issionskon troll vill u tsk o tte t erinra om a tt em issionskontrollen syftar till a tt dels m öjliggöra en kon tro ll av ränteutvecklingen på kapitalm arknaden, dels möjliggöra en prioritering av kreditbehov varom riksdagen själv fattar beslut. Dessa m otiv äger alltjäm t giltighet. På en kapitalm arknad där efterfrågan är större än tillgången u ppstår — om m an in te är beredd godta en besvärande ränteglidning — med nödvändighet en köbildning. Det synes u ts k o tte t m est fö rn u ftig t a tt fullm äktige i riksbanken bär det y ttersta ansvaret för köordningen snarare än varje enskilt kreditin stitu t. Inte heller i övrigt b ör vad m otionärerna an fö rt i fråga om styrning av eller åtgärder i övrigt på kreditm arknaden föranleda någon riksdagens åtgärd.

Frågan om organiserad kapitalim port från u tla n d e t kom m er u ts k o tte t a tt behandla i följande avsnitt.

Den y ttr e balansbristen. Den bristande balansen i utrikesbetalningarna och nödvändigheten av a tt återställa denna balans är e tt ledm otiv i årets finansplan. På sikt är vår politik för full sysselsättning och rättvis inkom stfördelning liksom m öjligheterna a tt bistå de fattiga länderna enligt d ep artem entschefen beroende av a tt balansen i utrikesbetalning arna återställs.

Också i m otionerna nr 562 och nr 565 u n derstryks vikten av en förstärkning av den svaga handels- och bytesbalansen. I m otionen nr 562 pekas dessutom på det m otsatsförhållande som på k o rt sikt u p p står mellan kravet på en m er b etydande lä ttn a d på kreditm arknaden och på e tt frisläppande av investeringsfonderna å ena sidan och å andra sidan behovet av en ekonom isk politik, som prim ärt vill försvara den svenska kronan och stärka betalningsbalansen. På längre sikt är em ellertid en ökning av näringslivets investeringar enligt m otionärerna den enda fram kom liga vägen a tt kom m a till rä tta med vårt betalningsbalanspro blem. F ör a tt klara de ökade investeringarna u ta n en uttö m n in g av valutareserven måste därfö r en ökad upplåning uto m lan d s kom m a till stånd. Härvid finns det enligt m otionärerna ingen anledning a tt — som

finansplanen a n ty d e r — Investeringsbanken skulle särskilt favoriseras utan affärsbankerna m åste få samma m öjligheter som denna till utländsk upplåning.

I lik h e t med d ep artem entschefen anser u ts k o tte t a tt den y ttre balansbristen i fö rsta h and m åste hävas genom en inriktning av den allm änna ekonom iska politik en som u n d erlä tta r den p roduktionsökning och resursfördelning som krävs i sam m anhanget. F inanspolitikens å t stram ning och den selektiva lä ttn a d en för i första hand industrins kreditförsörjning m åste, som fram gått av det föregående, vara huvudm ed len. D ärutöver kan em ellertid enligt u tsk o tte ts m ening m er specifika åtgärder också vara påkallade.

U tsk o tte t delar sålunda departem entschefens u p p fattn in g a tt en viss k apitalim port i m er organiserade form er bö r kom m a till stånd, en kapitalim port som kom m er den industriella utbyggnaden till godo. U tsk o tte t vill em ellertid sta rk t u n d erstryka d epartem entschefens påpe kande a tt storleken av upplåningen utom lands vid varje tillfälle måste bedöm as m ed hänsyn till tillgången på reala resurser och sam hällseko nom iskt utry m m e. Risk kan annars föreligga a tt nya överhettningstendenser uppstår. B eträffande form erna fö r denna industriella upplåning anser u tsk o tte t a tt Investeringsbanken och vissa industriföretag m ed från v alutasynpunkt angelägna investeringsplaner b ö r ifrågakom m a som lån tagare.

En annan specifik åtgärd m ot den y ttre balansbristen, som föreslagits i den allm änna d e b a tte n , är någon form av b eskattning på turistresor. D enna fråga berörs i m o tio n en n r 562, där m an pekar på den prelim inära nationalbudgetens k o n sta te ra n d e a tt tu ristb y rå er o ch charterflyg i Sverige hade en dålig säsong 1970 tro ts a tt u n d e rsk o tte t i turistbalansen d e tta år ökade kraftigt. Liksom departem entschefen anser m otionärerna a tt denna ökning i huvudsak m åste förklaras av andra fak to rer, bl. a. den ökade invandringen till Sverige o ch im m igranternas överförande av m edel till sina hem länder. M otionärerna drar därav slutsatsen a tt en sk a tt på tu ristreso r — även om en sådan kunde göras effektiv — sannolikt b lo tt i begränsad utsträck n in g skulle förm å avsakta ökningen i »turistunder skottet».

I o ch fö r sig kan enligt u ts k o tte t skäl anföras fö r a tt utlandsturism belastas med sk a tte r och avgifter i samma o m fattn in g som övrig — även helt oundgänglig — konsum tion. Denna sy n p u n k t har få tt ökad tyngd efter m ervärdeskattens höjning till 15 % från årsskiftet. Sam tidigt är u ts k o tte t m edvetet om de m ycket stora svårigheter som m ö te r när m an i p rak tik en skall skapa en effektiv k o ntroll av en skatt på utlandsturism en. En sådan b eskattning to rd e också fö ru tsätta en gem ensam överenskom melse m ellan de nordiska länderna om en enhetlig utform ning. Dessa frågor h ar tidigare behandlats i bevillningsutskottets betänkande

1970:15, där m o tio n er i ärendet avstyrkts. Även i år förekom m er sådana m otioner. Dessa har rem ittera ts till s k a tte u tsk o tte t, vilket enligt vad fin an su tsk o tte t in h äm tat har för avsikt a tt behandla dem u nder riksda gens höstsession.

En annan post som få tt och som kom m er a tt få successivt ökad betydelse i betalningsbalanssam m anhang är d et offentliga biståndet till u-länderna. Riksdagen har här antagit en plan enligt vilken d e tta bistånd budgetåret 1974/75 skall uppgå till 1 % av b ru tto n a tio n alp ro d u k ten . U tsk o tte t n o te ra r m ed tillfredsställelse a tt i linje med denna plan i årets statsverksproposition har föreslagits en ökning av anslagen fö r in tern a tionellt utvecklingsbistånd m ed 200 milj. kr. eller 25 %. Enligt u tsk o tte ts m ening är d e tta förenligt m ed strävandena a tt fö rb ä ttra den svenska betalningsbalansen. Den nödvändiga fö rbättringen av vår y ttre balans bör som departem entschefen fram håller åstadkom m as på varusidan genom ökad ex p o rt.

Stabiliseringskonferens m. m. I fråga om m er allm änna och långsiktiga sy n p u n k ter på resursfördelningen i sam hället har i m o tio n en nr 562 begärts dels a tt en parlam entarisk utredning tillsätts m ed uppgift a tt genom gå d e t allm ännas utgiftsprogram sam t föreslå åtgärder i syfte att begränsa den offentliga sektorns expansion och öka dess effek tiv itet, dels a tt Kungl. Maj t m åtte inbjuda representanter fö r regering, dem okratiska oppositionspartier och arbetsm arknadens p arte r till överläggningar om den ekonom iska politiken.

1 m otionen nr 565 beklagar m otionärerna a tt en stabiliseringspolitisk konferens inte inkallats tidigare. Sam tidigt konstateras a tt en sådan konferens i nuvarande skede av avtalsförhandlingarna inte m ed framgång kan fylla sitt syfte. I stället anhåller samma m otionärer i m otionen nr 566 om en u tredning beträffande inrättande av e tt ekonom iskt-socialt råd med fö reträd are fö r regering och opposition, arbetsm arknadens parter och näringslivets organisationer sam t ekonom isk expertis med uppgift a tt belysa de sam hällsekonom iska problem en samt a tt förbereda stabiliseringspolitiska konferenser.

I m o tio n en n r 566 hem ställs vidare a tt en parlam entarisk utredning tillsätts med uppgift a tt u ta rb e ta riktlinjer för en ekonom isk planering. Planeringen skall enligt m otionärerna in n efatta väl underbyggda prog noser, klarlägga olika handlingsalternativ samt främ ja en sam ordning av olika offentliga åtgärder respektive av den statliga och icke-statliga sektorns handlande. Som viktiga inslag i planeringen näm ns ram budget, arbetsk raftsb u d g et, utbyggd regionalplanering och alternativ planering. I m otionen begärs vidare en parlam entarisk utredning för översyn av sta te n s u ppgifter i syfte a tt främ ja kostnadsbesparingar.

I fråga om kravet i m otionen nr 562 på överläggningar i särskild

ordning om den ekonom iska politiken respektive anhållan i m otionen nr 566 om u tredning rörande in rättan d e av e tt ekonom iskt-socialt råd för a tt förbereda stabiliseringspolitiska konferenser finner u ts k o tte t a tt det knappast saknas m öjligheter a tt aktualisera stabiliseringspolitiska fråge ställningar in o m ram en fö r de in stitu tio n e r som redan finns. Det ekonom iska planeringsrådet är e tt sådant fo ru m . Riksdagens egen behandling i u ts k o tt och kam m are av finansplan och reviderad finansplan ger också m öjligheter till dry ftan d e av de stabiliseringspolitiska p roble m en. En särskilt grundlig genom lysning av dessa frågeställningar torde erbjudas i sam band m ed årets k o m pletteringsproposition, vilken väntas ge en samlad bedöm ning av 1970 års långtidsutredning och rem issyttrande na häröver. Som näm n ts y rk ar inte heller förslagsställarna i m otionerna nr 565 och nr 566 på stabiliseringspolitisk konferens i nuläget. Mot denna bakgrund finner u ts k o tte t a tt m otio n ärern as krav i dessa p u n k te r b ö r avslås.

De i m otio n ern a aktualiserade kraven på en parlam entarisk besparingsoch rationaliseringsutredning för den offentliga sektorn respektive en parlam entarisk utred n in g för a tt u ta rb e ta riktlinjer för den ekonom iska planeringen avser u ts k o tte t a tt behandla senare u n d er sessionen.

K onjunkturberedskap. Som b eto n ats i d e t tidigare avsnittet om k o n ju n kturbedöm ningen ry m m er utsikterna fö r den fo rtsa tta k o njunk turutvecklingen m ånga ovissa drag. I finansplanen fram hålls a tt en hög beredskap kom m er a tt upprätthållas fö r a tt m öta de påfrestningar som skulle kunna u ppstå om den internationella k o n ju n k tu re n utvecklas svagare än som fö ru tsa tts i finansplanen. En p olitik syftande till en generell efterfrågeexpansion är härvid inte tillrådlig u ta n vi bör i stället arbeta med i tid och rum avgränsade insatser. K apacitet föreligger för en betydande expansion av de sysselsättningspolitiska insatserna.

I m otionen n r 565 påtalas den branschvis och näringsgeografiskt splittrade konju n k tu rb ild en . N uvarande allm änna ekonom iska läge anses m otivera vissa ytterligare stim ulanser av investeringar och sysselsättning. Dessa har b erö rts i det föregående. Y tterligare ställningstaganden bör anstå till kom pletteringspropositionen. M otionärerna beto n ar vikten av en skärpt k o njunkturberedskap. Olika åtgärder m åste planeras för a tt snabbt k unna vidtas i skilda lägen.

Enligt u ts k o tte ts m ening bö r generella stim ulansåtgärder undvikas tills klara in dikationer föreligger på a tt e tt realekonom iskt utrym m e före ligger för en expansion och a tt d etta u try m m e inte är tillfälligt. Mot bakgrunden av föreliggande u tsik ter för den intern atio n ella konju n k tu ren m åste d ärfö r selektiva och avgränsade insatser som in te binder det långsiktiga hand lan d et få fö rtu r. Den arbetsm arknadspolitiska plane ringen bör intensifieras med tonvikt på snabb ak tio n om en sådan blir 2 Riksdagen 1971. 5 sami. Nr 1

aktuell. U tvecklingen på arbetsm arknaden b ör följas med stö rsta upp m ärksam het.

Sam m anfattning. I finansplanen sägs klart ifrån a tt den gynnsam m a prognos fö r p ro d u k tio n och sysselsättning som lagts fram fö r år 1971 står och faller med fö ru tsättn in g en a tt de nu pågående lönerörelserna resulterar i en uppgörelse som är förenlig med stabil sam hällsekonom i.

U tsk o tte t delar denna bedöm ning och vill för sin del k o n statera a tt en fö rb ättrin g av balansen i våra utrikesbetalningar är en allm änt accepterad m ålsättning som ligger till grund fö r den ekonom iska politikens u tfo rm ning u nder år 1971. F ö rb ättrin g en kan endast åstadkom m as genom a tt utvecklingen av den inhem ska efterfrågan hålls u n d er k o n tro ll, sam tidigt som kostnaderna utvecklas inom sådana gränser a tt en fo rts a tt kraftig ex p ortökning kan kom m a till stånd. S kuldsättning i u tla n d et kan endast ge tillfällig lindring. På längre sikt m åste bytesbalansen varaktigt fö rb ä ttras fö r a tt ge utrym m e för önskad handlingsfrihet i den ekonom iska politiken.

Sverige är som följd av sin stora utrikeshandel i relation till den totala p ro d u k tio n e n m ed nödvändighet sta rk t beroende av p olitik och ekonom i i andra länder. De am bitiösa mål för bl. a. sysselsättning och in k o m stu t jäm ning som vi satt upp för oss kan i sig innebära tendenser till tillfälliga spänningar i ekonom in i det kortsiktiga perspektivet. D esto viktigare är det då med en ekonom isk p olitik som långsiktigt skapar utry m m e fö r en självständig avvägning av de ekonom isk-politiska m edlen.

Som konstaterats i d e t föregående innebär den i propositionen föreslagna finanspolitiken en b etydande åtstram ning av staten s egen efterfrågan i vad avser den statliga konsum tionen. Därtill kom m er a tt den statliga efterfrågeökningen i första h and kan härledas till om råden, främ st arbetsm arknadspolitiken som är en oundgänglig del av en resursskapande politik. Den b etydande ökningen av statens investeringar avser i första hand a tt öka affärsverkens p ro d u k tio n av elkraft och kom m unikations tjä n ste r, vilket är en av föru tsättn in g arn a för näringslivets utveckling.

Såsom tidigare fram hållits kan b u d g etu n d ersk o tte t för budgetåret 1971/72 väntas öka inte o b etydligt som följd av höjda statstjänarlöner. D ärutöver tillkom m er regelmässigt på tilläggsstat vissa utg ifter. D etta inskärper nödvändigheten av a tt riksdagens utgiftsprövning sker under b eaktande av behovet av en stram finanspolitik och m ot bakgrunden av de krav på den ekonom iska p o litiken, som e tt återställande av utrikesbalansen ställer.

Om det likväl vid en samlad bedöm ning av riksdagens behandling av riksstatsförslaget visar sig a tt besluten innebär en försvagning av finanspolitiken, som inte är e tt övervägt led i en sam hällsekonom isk avvägning, m åste d e tta enligt u ts k o tte t föranleda kom penserande åt gärder, som vidm akthåller stram heten i statsbudgeten.

Hemställan. Under åberopande av d e t anförda hem ställer u tsk o tte t 1. a tt riksdagen a. b eträffan d e u tredning om in rä tta n d e av e tt ekonom isktsocialt råd med uppgift a tt belysa de sam hällsekonom iska problem en avslår m otionen n r 566 såvitt nu är i fråga, b. b eträffan d e överläggningar rörande den ekonom iska p o liti ken och stabiliseringspolitiska konferenser avslår m o tio n ern a n r 562, 565 och 566, samtliga såvitt nu är i fråga, 2. b eträffande en översyn av system et med em issionskontroll och i övrigt m e to d ern a för styrning av k reditm arknaden i konjunktu rp o litisk t syfte a tt riksdagen avslår m o tio n en n r 562 såvitt nu är i fråga, 3. b eträffande uttalan d e av riksdagen om om edelbara åtgärder för a tt åstadkom m a en lä ttn a d på k reditm arknaden a tt riksdagen avslår m otio n ern a nr 562 och 565, båda såvitt nu är i fråga, 4. beträffande Sveriges Investeringsbanks AB verksam het a tt riks dagen m ed bifall till Kungl. Maj ds förslag och m ed avslag å m o tio n en n r 562 såvitt n u är i fråga godkänner vad i statsråd sp ro to k o llet anfö rts, 5. b eträffande de allm änna riktlinjerna för den ekonom iska poli tik e n och fö r statsregleringen a tt riksdagen med godkännande av vad i statsråd sp ro to k o llet fö ro rd ats och med avslag å m o tio n er na n r 562 o ch 565, båda såvitt nu är i fråga, som sin m ening ger Kungl. Maj d till känna vad u ts k o tte t an fö rt.

Stockholm den 23 februari 1971

På fin an su tsk o tte ts vägnar

SVEN EKSTRÖM

Närvarande: herrar E kström (s), Wedén (fp ), K nut Johansson i S tock holm (s), Fälldin (c), Franzén (s), Burenstam Linder (m ), Larsson i Karlskoga (s), Kristiansson i Harplinge (c), Jansson (s), Josefsson i Halm stad (s), A rne Pettersson i Malmö (s), Åsling (c), fru T horsson (s), herrar W irtén (fp ) o ch Bohm an (m ).

Reservation

av h errar Wedén (fp ), Fälldin (c), B urenstam Linder (m ), K ristiansson i Harplinge (c), Åsling (c), Wirtén (fp ) o ch B ohm an (m ), vilka an sett att u tsk o tte ts y ttra n d e o ch hem ställan b o rt ha följande lydelse:

”Den internationella utvecklingen. F inansplanens och . . . (u tsk o tte ts te x t s. 2 — s. 6 andra sty c k et) . . . av industriinvesteringarna.

Jäm förelser m ellan 1969 och 1970 som enbart baseras på nationalbudgetens årssiffror ger enligt u tsk o tte ts up p fattn in g inte någon tillfredsstäl lande bild av den omsvängning i den svenska ekonom iska utvecklingen som inträffad e under lo p p et av 1970. Som fram hållits i finansplanen var denna om svängning särskilt m arkerad när det gäller utrikeshandeln och betalningsbalansen. Den statistik som num era offentliggjorts b eträffande u trikeshandelns u tfall u n d er decem ber 1970 visar a tt om slaget i handelsbalansen u nder 1970 var starkare än som anges i finansplanen och prelim inär n ationalbudget. F rån e tt u n d ersk o tt på ca 1 450 milj. kr. u nder fö rsta halvåret svängde handelsbalansen till e tt överskott på ca 300 milj. kr. under andra halvåret. F ör hela året blev u n d ersk o ttet därm ed ca 1 150 milj. kr. m ot i finansplanen beräknade 1 370 milj. kr. Omsväng ningen blev dock m indre än m an räknade med i 1970 års finansplan och reviderade finansplan enligt vilka handelsbalansens u n d ersk o tt skulle begränsas till 510 milj. kr. resp. 545 milj. kr. Till om svängningen i handelsbalansen under andra halvåret 1970 bidrog — fö ru to m fo rtsa tt god efterfrågan på våra ex portvaror u tom lands — den stram are ekonom is ka politik en o ch den nerdäm pade inhem ska k o n ju n k tu re n liksom avm attningen av den internationella högkonjunkturen.

Andra viktiga inslag i fjolårets betalningsbalansbild är den fo rtsa tta försäm ringen av tjänstebalansen med u tla n d et och det kraftiga om slaget i positiv riktning på kapitalbalansen. Som fram går av riksbankens förvalt ningsberättelse (s. 31) svängde kapitalbalansen från e tt kapitalu tflö d e 1969 på ca 200 milj. kr. till e tt kapitalinflöde på närm are 800 milj. kr. 1970. D enna förändring har skett parallellt med en o m fattan d e kortfristig upplåning i u tla n d et. D etta avspeglas i restposten, som i b e ty d an d e utsträckning påverkas av förändringar i de k o rta kom m ersiella kred itern a och som visar en än större om svängning än kapitalbalansen — frå n i ru n t tal — 45 0 milj. kr. till + 1 550 milj. kr. Härigenom kom valutareserven enligt de definitiva siffrorna a tt öka m ed närm are 400 milj. kr. e fte r a tt ha m inskat m ed ca 1 850 milj. kr. året innan. F ö rbättringarna u n d er förra året i dessa avseenden m åste dock i bety d an d e o m fattning b etra k tas som tillfälliga. D etsam m a gäller den fö rb ä ttrin g i handelsbalansen som in träffade u n d er andra halvåret och som till stor del är a tt hän fö ra till en nedgång i lagerinvesteringarna. D enna fö rb ättrin g kan enligt finansm inis te rn in te förväntas bli bestående. U tsk o tte t delar denna uppfattn in g .

Vissa statistiska . . . (u tsk o tte ts te x t s. 7, första s ty c k e t ) . . . verkstads industrins hem m am arknadsorder.

Även på arbetsm arknaden har effekten av konjunk tu rd äm p n in g en gjort sig gällande. A ntalet arbetslöshetsanm älda var i m itten av februari i år 59 700 m o t 51 200 vid sam m a tid förra åre t. A ntalet u n d er arbetsm arknadsutbildning var ca 54 100 m ot 40 600 vid sam m a tid förra året; an talet sysselsatta vid beredskapsarbeten ca 18 600 m ot 16 600 förra åre t; an talet anställda vid skyddad verksam het var i m itte n av februari 12 300 m ot 10 500 förra året och antalet arkivarbetare 9 200 m ot 7 400 förra året. Ca 20 000 fler är alltså förem ål för arbetsstim ulerande åtgärder än vid samma tid p u n k t förra året. Parallellt därm ed har an talet obesatta platser vid arbetsförm edlingarna m inskat. D enna försäm ring av arbetsm arknadsläget jä m fö rt med 1970 är desto m er anm ärknings värd med tan k e på den milda vintern.

U nder 1970 ökade an talet konkurser m ed drygt 30 % från 2 838 1969 till prelim inärt 3 750 1970. A ntalet varsel om driftsinskränkningar var 683 m ot 320 u nder 1969 o ch an talet därav berörda anställda 21 028 m ot 10 921 1969.

Av dessa förhållanden fram går d et än klarare att de förhandlingar som riksbanken i decem ber 1970 inledde med affärsbankerna om en försiktig uppm jukning i sin stark t restriktiva kreditpolitik dels b orde ha kom m it till stånd tidigare och dels b orde ha gått längre än vad som blev fallet.

Som fram går . . . (u tsk o tte ts te x t s. 7, tredje stycket, fr. o. m . andra m e n in g e n ). . . norm er av k onsum tionskredit.

Den ekonomiska politiken 1971. Enligt finansplanen . . .( u ts k o tte ts te x t, s. 7 — s. 11, tredje s ty c k e t ) . . . privata konsum tionen.

U tsk o ttet är inte främ m ande för a tt k o m pensationstänkande och kom pensationsm ekanism er av det slag som m otionärerna b erö r spelar en roll i dagens Sverige. Såväl lönekrav som enskilt sparande påverkas av beskattningen och av penningvärdets utveckling. Det blir vanligare a tt olika grupper av löntagare vid fo rm ulerandet av sina lönekrav utgår från ” lön efter s k a tt” . D etta skapar speciella svårigheter för finanspolitiken. 1970 års långtidsutredning tog upp d etta problem och m enade (s. 52) a tt en sk attep o litik som söker hålla nere privat kon su m tio n o ch de disponibla inkom sterna i vissa lägen kan tänkas m öta e tt effektivt m otstånd genom att k onsum enterna sänker sitt sparande. Utvecklingen under 1960-talets senare hälft är därvid e tt m em ento. M öjligheterna a tt b ry ta igenom en sådan elastiskt undanglidande försvarslinje hos k o nsu m enterna förefaller inte vara stora. Endast m edel som kan ge en effektiv sparstim ulans är enligt långtidsutredningen användbara därför.

Enligt u tsk o tte ts u p p fattn in g bör ökad uppm ärksam het därfö r ägnas åt m öjligheterna a tt stim ulera det personliga sparandet. I d e tta sam m an

hang b ö r den betydelse som penningvärdeförsäm ringen har betonas. Den m edverkar till uppkom sten av e tt k o m pensationstänkande. U tsk o tte t m enar a tt en indexreglering av skattesystem et skulle m otverka tendenser av d e tta slag och m edverka till a tt öka finanspolitikens användbarhet.

U tform ningen a v (u tsk o tte ts te x t, s. 11, fem te sty c k et - s. 13, första s ty c k e t ) . . . . företagens k red itk o stn ad e r.

U tsk o tte t vill till en början und erstry k a a tt investeringar ta r tid och först så sm åningom resulterar i ökad p ro d u k tio n . Det är d ärför som också fram hållits i finansplanen angeläget a tt utbyggnaden av den på exp o rt eller im p o rtersättn in g in riktade p ro d u k tio n sap p araten kom m er till stånd u ta n dröjsm ål. F ör a tt möjliggöra denna utbyggnad krävs en ökad kreditgivning till industrin. På denna p u n k t — liksom i fråga om finanspolitikens allm änna inriktning — förefaller det i princip råda utb red d enighet. Finansplanen räknar med en uppgång i industriinveste ringen om 12 % m ot den prelim inära nationalbudgetens 7 %. D et m åste ifrågasättas, om de åtgärder avsedda a tt stim ulera industrins investeringar som föreslås i finansplanen verkligen är tillräckliga för a tt åstadkom m a den erforderliga investeringsuppgången.

En viss uppm jukning av den stark t restriktiva kreditp o litik en h ar skett genom överenskom m elsen mellan riksbanken och affärsbankerna om att slopa utlåningstaket för 'övriga’ lån och nya riktlinjer för kreditpoli tik en under 1971. Enligt u tsk o tte ts u p p fattn in g är denna lä ttn a d inte tillräcklig fö r a tt realisera den av alla önskade uppgången av industrins investeringar. Y tterligare lä ttn a d er på k reditm arknaden b ö r kom m a till stånd. Även d et nu förefintliga realekonom iska k ap acitetsu try m m et m otiverar d e tta . På sikt bör även en mer konsekvent sparstim ulerande politik kunna öka utry m m et på k reditm arknaden. U tsk o tte t vill em eller tid också b e to n a , a tt den nödvändiga investeringsuppgången in te kan åstadkom m as enbart med hjälp av kred itp o litik en . Tillräckliga stim ulans åtgärder m åste också innebära, a tt investeringsåtaganden bedöm s som lönsam m a. Man kan heller inte förbise a tt industriinvesteringarna kan kräva följdinvesteringar inom andra näringslivsom råden. K reditpolitiken m åste kom bineras med regionalpolitiska åtgärder, varigenom även re surserna för expansion b ä ttre kan tillvaratagas.

Enligt u tsk o tte ts . . . (u tsk o tte ts te x t s. 13, fjärde sty ck et — s. 13, fem te s ty c k e t ) . . . fö rb ä ttra barntillsynen.

Insatser av det slag som nu senast b erö rts innebär ökade resursanspråk inom den offentliga sektorn. D et råder enligt u tsk o tte ts m ening ingen m o tsättn in g mellan dem och önskem ålet a tt öka industriinvesteringarna.

Båda slagen av åtgärder är lika viktiga fö r a tt lägga en grund fö r den fram tida produktionsutvecklingen. U tsk o tte t anser a tt ökade frisläpp av investeringsfonderna u ta n fö r storstadsregionerna n u är påkallade. Dessa frisläpp b ö r i första hand äga rum i de regioner, där tillgången på arbetskraft är god. På det sä tte t blir frisläppen av investeringsfonderna e tt m edel a tt fö rb ä ttra den regionala balansen. Den uto m o rd en tlig t stram a k red itp o litik en har allra hårdast d rabbat de m indre och m edelstora företagen. D ärför krävs det särskilda åtgärder för a tt tillförsäkra dem del i d et ökade k red itu try m m et. U tsk o tte t n o te ra r a tt d e t i finansplanen fö ru ts a tts a tt såväl AB In d u strik red it som AB F öretagskredit u n d er 1971 bö r få m öjlighet a tt öka sin för den m indre företagsam heten betydelsefulla utlåning. U tsk o tte t vill betona, a tt d etta fö ru tsä tte r a tt AB Indu strik red it och AB F öretagskredit från A P-fonden tillförs de fö r deras kreditexpansion erforderliga m edlen. U tsk o tte t delar också den u p p fattn in g som fra m fö rts i m o tio n 565 a tt en ytterligare positiv stim ulansåtgärd skulle vara a tt sänka företagens k reditkostnader. De räntesänkningar som skett u tom lands bö r göra det lättare a tt genom föra sådana åtgärder. E m issionskontrollen har som fram hållits i m o tio n en nr 562 till syfte a tt dels m otverka ränteglidning, dels möjliggöra en viss prioritering på kapitalm arknaden. D et är u ts k o tte ts u p p fattn in g a tt en sådan styrning av k apital till ekonom ins olika sektorer t. ex. bostad ssek to rn även i fortsättn in g en måste ske e fte r de riktlinjer varom riksdagen fa tta t beslut. E m issionskontrollen har em ellertid svagheter som penningpolitiskt instru m ent, och det finns därfö r anledning att överse d et nuvarande system et. Frågan om organiserad kapitalim p o rt från u tla n d et kom m er u tsk o tte t a tt behandla i följande avsnitt.

D en y ttr e balansbristen. Den bristande . . . (u tsk o tte ts te x t s. 14, fem te sty c k et — s. 15, andra s ty c k e t ) . . . vara påkallade.

U tsk o tte t delar sålunda departem entschefens u p p fattn in g a tt en viss kapitalim port i mer organiserade form er bör kom m a till stånd för att finansiera en del av den industriella utbyggnaden. En ökad långsiktig upplåning i utlan d et behövs enligt u tsk o tte t för a tt vi skall klara den erforderliga utbyggnaden u ta n ytterligare påfrestningar på valutareserven. Sam tidigt föreligger enligt u tsk o tte ts bedöm ning för närvarande e tt visst sam hällsekonom iskt utrym m e i form av o u tn y ttja d e arbetskraftsresurser, varför en sådan upplåning in te behöver befaras leda till någon ekonom isk överhettning. En sådan upplåning löser givetvis inte det grundläggande jäm viktsproblem et — u n d e rsk o tte t i bytesbalansen — men bör k u n n a vara en väg u t u r det tvångsläge som vi nu befinner oss i, delvis till följd av

tidigare försum m elser i den ekonom iska politiken.

U tsk o tte t delar d epartem entschefens u p p fattn in g , att Investeringsbankens verksam het under 1971 b ö r kunna utvidgas inom givna ram ar i samma ta k t som u nder föregående år. Det finns em ellertid in te någon anledning a tt särskilt favorisera Investeringsbanken, när d e t gäller form erna fö r denna upplåning. F ö r a tt undvika skevhet i kreditgivningen måste affärsbankerna beredas samma m öjlighet a tt m edverka till upp låning utom lands som Investeringsbanken. U tsk o tte t vill i d e tta sam m an hang också b eto n a angelägenheten av a tt insatser vidtas för att u n d erlätta export kreditgivningen.

En annan . . . (u tsk o tte ts te x t s. 15, fjärde stycket - s. 16, första s ty c k e t. . . riksdagens höstsession.

En annan post som d iskuterats i betalningsbalanssam m anhang är det offentliga biståndet till u-länderna. Riksdagen har här antagit en plan enligt vilken d e tta bistånd b u dgetåret 1974/75 skall uppgå till 1 % av b ru tto n a tio n a lp ro d u k te n . I linje m ed denna plan har i årets statsverksproposition föreslagits en ökning av anslagen för in ternationellt utvecklingsbistånd med 200 milj. k ro n o r eller 25 %. Enligt u tsk o tte ts mening är d e tta liksom m ålsättningen fö r 1974/75 förenligt med strävandena a tt f ö rb ä ttra den svenska betalningsbalansen. Den nödvändi ga fö rb ä ttrin g en av vår y ttre balans b ö r som departem entschefen fram håller åstadkom m as på varusidan genom ökad ex p o rt.

Stabiliseringskonferens m. m. I fråga om m er . . . (u tsk o tte ts tex t s. 16, tredje stycket — s. 16, fem te sty c k et) . . . främ ja kostnadsbespa ringar.

U tsk o tte t delar den u p pfattning, som kom m er till u ttry c k i m o tio n er na nr 562, 565 o ch 566, a tt också m era långsiktiga åtgärder m åste sättas in för a tt göra stabiliseringspolitiken effektiv. D et är vidare angeläget a tt de svåra avvägningsproblem på det ekonom iskt-politiska om råd et, som kan väntas de närm aste åren, kan lösas i sam förstånd mellan olika grupper. D etta aktualiserar i sin tu r kraven på fortlö p an d e gem ensamma överläggningar m ellan regeringen, de politiska partierna, p arte rn a på arbetsm arknaden och ekonom isk exp ertis. E tt institutionaliserat samråd på bredare bas än vad som nu förekom m er inom t. ex. det ekonom iska planeringsrådet skulle vara ägnat a tt öka fö rtro e n d e t för statsm akternas ekonom iska politik. U tsk o tte t tillsty rk er därför a tt e tt ekonom isktsocialt råd in rättas m ed fö reträdare för regeringen, de politiska partierna, arbetsm arknadens p a rte r, näringslivets organisationer och ekonom isk expertis.

E tt ekonom iskt-socialt råd skulle även kunna m edverka till a tt få till stånd stabiliseringspolitiska konferenser. Inte m inst utvecklingen av årets avtalsrörelse visar m ed all tydlighet angelägenheten av a tt sådana konferenser kom m er till stånd i god tid före de större avtalsrörelserna.

Liksom m otionärerna beklagar u tsk o tte t a tt regeringen hittills inte velat u tn y ttja d e tta in stru m en t i den ekonom iska politiken.

De i . . . (u tsk o tte ts te x t s. 17, andra s ty c k e t) . . . u nder sessionen.

K onjunkturberedskap. Som b e to n a ts . . . (u tsk o tte ts te x t s. 17, tredje sty ck et — s. 17, fjärde s ty c k e t ) . . . skilda lägen.

U tsk o tte t delar den syn på k o n ju n k tu rläg et, som m o tio n ärern a ger u ttry c k för. E tt teck en på ökad avm attning är som redan näm n ts det förändrade arbetsm arknadsläge, som har redovisats u n d er ja n u ari och februari. Mot denna bakgrund är som u ts k o tte t b eto n at ytterligare lä ttn a d er i kreditp o litik en befogade. Förändringarna i arbetsm arknads läget o ch vissa m era svårbedöm bara förhållanden, som t. ex. verkningarna av nedgången i lagerinvesteringarna, gör det nödvändigt a tt u n d er de närm aste m ånaderna hålla en m ycket hög k o n ju n k tu rb ered sk ap . Inte minst utvecklingen på arbetsm arknaden måste följas med stö rsta up p m ärksam het och olika åtgärder m åste planeras för att kunna sättas in med k o rt varsel.

Sammanfattning. I finansplanen . . . (u tsk o tte ts te x t s. 18, andra stycket — s. 18, fjärde s ty c k e t) . . . ekonom isk-politiska m edlen.

F ö r a tt trygga en sådan handlingsfrihet m åste som redan fram hållits balansen i de utrikes betalningarna återställas. D etta ställer i sin tu r stora krav på resurser när det gäller den fo rtsatta utbyggnaden av p ro d u k tio n s apparaten. Investeringar i industrin och andra sek to rer av näringslivet, som kan bidra till ökad e x p o rt och till a tt göra såväl ex p o rt- som hem m am arknadsinriktade företag m er m otståndskraftiga i den interna tionella konkurrensen, m åste sålunda få p rio ritet vid fördelningen av det ökade sam hällsekonom iska u try m m e, som kom m er a tt stå till förfogande de närm aste åren'. D ärigenom skapas ökade fö ru tsättn in g ar fö r en fo rtsatt hög p ro d uktionsökning och för full och jäm n sysselsättning på längre sikt.

Skall denna m ålsättning kunna uppnås te r sig en ytterligare upp m ju k ning av k red itp o litik en nödvändig. Särskilda åtgärder måste vidtas för a tt säkerställa kreditförsörjningen fö r de m indre och m edelstora företagen, vilka drabbats speciellt hårt av de senaste två årens hårda k red itrestrik tio n e r. Frisläpp u r företagens investeringsfonder bör medges i större

utsträckning vid investeringar u ta n fö r storstadsom rådena. Den avm att ning i k o n ju n k tu re n , som gjort sig gällande under hösten och vintern, und erstry k er angelägenheten av sådana åtgärder.

F ö r a tt en investeringsökning verkligen skall kom m a till stånd är det em ellertid in te tillräckligt m ed a tt skapa d et sam hällsekonom iska u try m m e t för denna ökning. Det gäller också a tt se till a tt de incitam ent, som gör det lockande för företagen att bygga u t, är tillräckligt starka. Sam hället kan här genom bl. a. sin näringspolitik och rän tep o litik bidra till e tt m era produktionsvänligt klim at. F inanspolitiken b ö r likaså utform as så a tt den främ jar arbetsvilja och enskilt sparande. E tt viktigt led i ansträngningarna a tt brom sa det senaste årets m ycket snabba prisoch kostnadshöjningar m åste vidare vara, a tt bl. a. genom lokaliseringspolitiska och arbetsm arknadspolitiska åtgärder söka tillvarata befintliga arbetskraftsreserver och andra produktionsresurser.

Riksdagens prövning av de olika utgiftsförslagen fö r b u dgetåret 1971/72 m åste m o t denna bakgrund bli restriktiv. Den ekonom iska tillväxten ger d ock även i år fö ru tsättn in g ar för en fo rts a tt reform verk sam het på olika om råden. Det förtjänar också a tt understrykas a tt alla poster i budgeten inte har samma realekonom iska verkningar. En utbyggnad av exem pelvis kom m unikationsväsendet, den ex p o rtfräm jande verksam heten och k red itstö d et till den m indre företagsam heten kan således m ycket väl förenas m ed kravet på en stram finanspolitik.

B u dgetunderskottet för budgetåret 1971/72 kan som redan fram hål lits väntas öka in te obety d lig t i förhållande till vad som anges i finansplanen till följd av bl. a. ökade statstjänarlöner. D etta inskärper ytterligare nödvändigheten av a tt riksdagens utgiftsprövning blir restrik tiv, särskilt m ed hänsyn till pris- och kostnadsutvecklingen o ch de krav på den ekonom iska p o litiken, som e tt återställande av utrikesbalansen ställer.

Om det . . . (u tsk o tte ts te x t s. 18, sjunde s ty c k e t ) . . . i statsbudgeten,

Hemställan. U nder åberopande av det anförda hem ställer u tsk o tte t

1. a tt riksdagen

a. b eträffan d e utred n in g om in rättan d e av e tt ekonom iskt-

socialt råd med uppgift a tt belysa de sam hällsekonom iska

problem en med bifall till m otionen nr 566, såvitt nu är i

fråga, hos Kungl. Maj t anhåller om u tredning i enlighet med

vad u ts k o tte t an fö rt,

b. beträffan d e överläggningar rö ran d e den ekonom iska poli

tik en och stabiliseringspolitiska konferenser i anledning av

m o tio n ern a n r 562, 565 och 566, samtliga såvitt nu är i fråga,

som sin m ening ger Kungl. Maj .t till känna vad u tsk o tte t

an fö rt,

2. b eträffan d e en översyn av system et m ed em issionskontroll och i övrigt m etoderna för styrning av k reditm arknaden i k o njunkturp olitiskt syfte i anledning av m o tio n en nr 562, såvitt nu är i fråga, som sin m ening ger Kungl. Maj .t till känna vad u tsk o tte t an fö rt, 3. b eträffan d e u tta la n d e av riksdagen om om edelbara åtgärder för a tt åstadkom m a en lättnad på k reditm arknaden med bifall till m otionen nr 562 och i anledning av m otionen n r 565, båda såvitt nu är i fråga, som sin m ening utta la r a tt åtgärder m å tte vidtas fö r a tt åstadkom m a en lä ttn a d på k reditm arknaden i enlighet med vad u tsk o tte t an fö rt, 4. b eträffande Sveriges Investeringsbanks AB verksam het i anled ning av Kungl. Maj:ts förslag o ch m otionen n r 562, såvitt nu är i fråga, som sin m ening ger Kungl. M a jt till känna vad u tsk o tte t an fö rt b eträffan d e upplåning u tom lands och Investeringsbankens u ppgifter i sam band därm ed, 5. b eträffan d e de allm änna riktlinjerna för den ekonom iska p o liti ken o c h för statsregleringen i anledning av vad som förordats i statsråd sp ro to k o llet och med bifall till m otionerna nr 562 och 565, båda såvitt nu är i fråga, som sin m ening ger Kungl. Majd till känna vad u tsk o tte t a n fö rt.”