Finansutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1971:102 med förslag till lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank jämte motion
Finansutskottets betänkande nr 22 år 1971 FiU 1971:22
Nr 22
Finansutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1971:102 med förslag till lag om ändring i lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank jämte motion.
Propositionen
Kungl. M aj:t har i propositionen 1971: 102 under åberopande av u t drag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 2 april 1971 föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank.
I propositionen föreslås att riksbanken skall ges möjlighet att bevilja Sveriges Investeringsbank Aktiebolag kredit i checkräkning med ett be lopp om högst 200 milj. kr.
I skrivelse den 25 mars 1971 i ärendet fram håller fullmäktige i riks banken att riksdagen vid behandlingen av de riktlinjer för den ekono miska politiken, som angavs i finansplanen, godkänt vad som där an förts om investeringsbankens verksamhet och ökade utlåning (se FiU 1971: 1, rskr 1971: 25). Samtidigt understryker fullmäktige att banken i kreditpolitiska sammanhang bör bedömas på ett i stort sett likartat sätt som hypoteksbanker och kreditaktiebolag och omfattas av riksbankens emissionskontroll. H ärutöver måste emellertid särskild hänsyn tas till investeringsbankens teknik vid beviljande och utbetalning av lån. In vesteringsbanken specificerar nämligen i sina lånekontrakt i stor ut sträckning utbetalningstidpunkter, som bestämts av tidsplanen för re spektive investeringsprojekt.
I detta läge öppnar sig enligt fullmäktige i princip tre vägar att ut jäm na flödena mellan in- och utgående lånelikvider: att investerings banken håller en tillräcklig reserv av egna likvida medel, att banken sö ker ta upp kortfristiga krediter i affärsbankerna eller att den får kredit direkt hos riksbanken. Enligt fullmäktige är den lämpligaste lös ningen att investeringsbanken beviljas en kredit på 200 milj. kr. i riks banken. M öjligheterna för investeringsbanken att få interimsfinansiering i affärsbankerna kan nämligen under långa perioder vara små eller obefintliga. A tt banken själv skulle tvingas hålla en betydande likviditetsreserv betraktar fullmäktige som mindre tillfredsställande.
Bankinspektionen som efter remiss yttrat sig över riksbanksfullmäk tiges framställning h ar ingen erinran m ot det föreslagna upplånings- 1 Riksdagen 1971. 5 sami. Nr 22
arrangemanget för investeringsbanken förutsatt att checkräkningskrediten beviljas på affärsmässiga villkor i fråga om ränta m. m.
Departementschefen anser att det föreslagna arrangemanget är ett lämpligt sätt att minska de tillfälliga likviditetspåfrestningar som kan uppkomma för investeringsbanken vid en fortsatt ökad utlåningsverksamhet.
F ör att riksbanken skall kunna lämna investeringsbanken den före slagna checkräkningskrediten erfordras ett tillägg till 17 § riksbanks lagen, vilket fram går av följande vid propositionen fogade lagförslag.
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank
Härigenom förordnas, att 17 § lagen (1934: 437) för Sveriges riks bank skall ha nedan angivna lydelse.
17 §
Riksbanken må driva utlåningsrörelse medelst:
a) diskontering av växlar, som förfalla till betalning inom sex m åna der;
b) utlåning mot förbindelse till återbetalning antingen å bestämd tid av högst sex m ånader eller ock efter högst tre månaders uppsägning samt mot pant av obligationer, aktier eller andra värdepapper; dock att kommun och annan därm ed jämförlig samfällighet må, på ovan stad gade återbetalningsvillkor, kunna erhålla lån utan annan säkerhet än dess egen förbindelse;
c) utlåning m ot förbindelse till återbetalning å bestämd tid av högst sex m ånader i förening m ed panträtt, som stiftats genom överlåtelse av upplagspantbevis eller upplagsbevis, varom stadgas i lagen om upplagshus och upplagsbevis, eller upplåtits i varor liggande å allmän våg eller satta i förvar hos tredje man, vilken förbundit sig att hålla dem eller deras värde riksbanken tillhanda, för så vitt den, som utfärdat beviset eller åtagit sig förbindelsen, prövas därför vederhäftig;
d) beviljande på högst tolv m ånader av kredit i checkräkning mot pant av Svenska statens, allmänna hypoteksbankens eller konungariket Sveriges stadshypotekskassas obligationer eller, intill ett belopp av fem ton miljoner kronor, m ot annan säkerhet.
Riksbanken får dessutom bevilja Sveriges Investeringsbank A ktie bolag kredit i checkräkning, intill ett belopp av tvåhundra miljoner kronor, utan annan säkerhet än
bolagets egen förbindelse.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå m ed delad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Motionen
I motionen 1971: 1449 av herr Söderström m. fl. (m) har hemställts att riksdagen måtte avslå propositionen 1971: 102.
M otionärerna erinrar om att man vid inrättandet av investeringsban ken slog fast att banken i kreditpolitiska sammanhang bör bedömas på i stort sett samma sätt som hypoteksbanker och kreditaktiebolag. In vesteringsbanken bör så långt möjligt anpassa sig till den rådande kre ditpolitiska situationen. Den bör liksom andra mellanhandsinstitut söka klara de likviditetspåfrestningar som uppstår på grund av bristande synkronisering mellan obligationsemissioner och utbetalning av kund lån genom kortfristiga krediter från banker. Av den anledningen bör riksbanken inte ges möjlighet att bevilja investeringsbanken en särskild förm ån i form av en checkräkningskredit på 200 milj. kr.
Utskottet
Som fram går av investeringsbankens förvaltningsberättelse för 1970 uppgick bankens engagemang vid slutet av detta år till 1 583 milj. kr. D e vid slutet av 1970 utbetalda lånen utgjorde 533 milj. kr. Bankens egna likvida medel utgjorde vid samma tillfälle fortfarande över 600 milj. kr. Enligt vad utskottet inhäm tat har de sedan dess sjunkit med i runt tal 200 milj. kr. samtidigt som låneutfästelserna ytterligare ökat. Om de riktlinjer för bankens fortsatta verksamhet som riksdagen god känt skall kunna följas, kommer den snart till den punkt då den måste gå ut med obligations- eller reverslån på kapitalmarknaden för att fi nansiera sin fortsatta utlåningsexpansion. Därm ed aktualiseras de kort fristiga likviditetsproblem som behandlas i propositionen.
I och för sig skulle det kunna tänkas att investeringsbanken inte drog ner sin egen likviditet mer än att den behöll en buffert av likvida medel — t. ex. av storleksordningen 200 milj. kr. D etta skulle emellertid leda till att den antingen måste anlita kapitalm arknaden tidigare eller hålla tillbaka sin utlåningsökning jäm fört med om den får möjlighet att vid behov utnyttja den här föreslagna checkräkningskrediten. Utskottet an ser att övervägande skäl talar för att man går fram på den av Kungl. M aj:t föreslagna vägen och tillstyrker därför det fram lagda förslaget till ändring i riksbankslagen. D et förutsätter härvid liksom bankinspek tionen att investeringsbankens upplåning i riksbanken sker på sådana villkor att andra jäm förbara kreditinstitut ej diskrimineras.
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till Kungl. M aj:ts förslag och med avslag
å motionen 1971: 1449 antar det vid propositionen 1971: 102
fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1934: 437) för Sve
riges riksbank. Stockholm den 4 maj 1971
På finansutskottets vägnar SVEN EKSTRÖM
Närvarande: herrar Ekström (s), Wedén (fp), Knut Johansson i Stock holm (s), Franzén (s), Burenstam Linder (m), Larsson i Karlskoga (s), Kristiansson i Harplinge (c), Jansson (s), Josefsson i Halmstad (s), Arne Pettersson i M almö (s), Fågelsbo (c) och M öller i Göteborg (fp).
Särskilt yttrande
av herr Burenstam Linder (m) som anför:
”F ö r att fylla sina uppgifter behöver Investeringsbanken tillgång till en kortfristig upplåning som gör det möjligt att utjämna flödena mellan in- och utgående lånelikvider. En sådan möjlighet beredes nu genom att Riksbanken får tillstånd att ge Investeringsbanken en omfattande kredit i checkräkning. Anledningen att m an väljer denna metod i stället för att hänvisa Investeringsbanken till att söka kortfristig finansiering i banksystemet är enligt Riksbanksfullmäktige att 'möjligheterna härtill kan under långa perioder vara små eller obefintliga’. D et är då utom ordentligt viktigt att en direkt kreditgivning från Riksbanken i sådana lägen inte får ge anledning till ytterligare åtstramningar i banksystemet. Den förvärrade penningknapphet som då skulle uppstå i kreditväsen det skulle allvarligt drabba fram för allt mindre och medelstora företag.”
M A R C U S B O K T R . S T H L M 1971 7 1 0 0 5 2