Finansutskottets betänkande i anledning av motioner om parlamentarisk besparingsutredning m. m.
Finansutskottets betänkande nr 29 år 1971 FiU 1971:29
Nr 29
Finansutskottets betänkande i anledning av m otioner om parlamentarisk besparingsutredning m. m.
Motionerna
I d e tta sam m anhang har u ts k o tte t beh an d lat följande m o tio n er
1 9 7 1 :458 av herr H edlund m. fl. (c) vari hem ställts
1. a tt riksdagen hem ställer hos Kungl. Majit om en parlam entarisk besparingsutredning enligt vad som anförts i m otionen,
2. a tt riksdagen tillkännager fö r Kungl. Majit som sin m ening vad som anförts i m otionen om
a) analys av personalutvecklingen inom statsförvaltningen, b) utredning om decentralisering av statsförvaltningen,
c) u tarb etan d e av långsiktiga planer för olika delar av den statliga verksam heten,
d) sam ordning och förstärkning av den statliga rationaliserings- och revisionsverksam heten och om redovisning fö r riksdagen av verksam hetens resultat,
e) intensifiering av arbetet med program budgetering och om riks dagens insyn vid program budgetsystem ,
1 9 7 1 :561 av herrar A ntby (fp) och Jonsson i Mora (fp) vari hem ställts a tt riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit m åtte hem ställa, a tt en parlam entarisk utredning tillsätts för en översyn av statens u ppgifter i syfte a tt främ ja kostnadsbesparingar sam t studium av behovet av ändrade prioriteringar på vissa om råden,
19 7 1 :562 av herr Bohm an m. fl. (m ) vari såvitt nu är i fråga hem ställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit m åtte hem ställa a tt Kungl. Majit m åtte tillsätta en parlam entarisk utredning med uppgift a tt genom gå det allm ännas utgiftsprogram samt föreslå åtgärder ägnade a tt begränsa den offentliga sektorns expansion och öka den offentliga sektorns effek tivitet,
19 7 1 :5 66 av herrar H edlund (c) och Helén (fp) vari såvitt nu är i fråga hem ställts a tt riksdagen beslutar a tt i skrivelse till Kungl. Majit
1. hem ställa a tt en parlam entarisk utredning tillsätts med uppgift a tt u ta rb e ta riktlinjer för en ekonom isk planering i enlighet med vad som anförts i m otionen 1 9 7 1 :565, sam t
2. begära a tt en parlam entarisk utredning tillsätts för en översyn av statens uppgifter i syfte a tt främ ja kostnadsbesparingar,
1971:1480 av herr Bohm an m. fl. (m ) vari såvitt nu är i fråga
1- R iksdagen 1971. 5 sa m i N r 29
hem ställts a tt riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t m åtte hem ställa, a tt Kungl. Majit vidtar åtgärder i enlighet med i m otionen punktvis uppställ da krav, in nefattande
1. begränsning av den offentliga sektorns tillväxt,
2. rationaliseringar och besparingar inom den offentliga verksam heten, samt
3. begränsning av den kom m unala utgiftsexpansionen.
1971:1483 av herrar Helén (fp) och H edlund (c) vari såvitt nu är i fråga hem ställts a tt riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om till sättande av en parlam entarisk beredning med uppgift a tt kartlägga den offentliga sektorns behov av arbetskraft, kapital och andra resurser med särskild hänsyn till produktivitetsutvecklingen i samhället i enlighet med vad som har anförts i m otionen.
Enligt vad som anförs i m otionen 1 9 7 1 :458 har det ekonom iska läget nu utvecklats därhän, a tt risken för en statsfinansiell tvångssituation med åtföljande reform stopp inte kan förbises. Liknande gäller för kom m uner na. F ö r a tt skapa handlingsfrihet för det fram tida reform arbetet är det inte m öjligt a tt sätta sin lit endast till den ekonom iska tillväxten u ta n m an m åste också genom besparingar inom statsverksam heten frigöra resurser som nu är bundna. M yndigheternas årliga äskanden prutas hårt men granskningen inriktas i första hand på begärda anslagsökningar m edan om prövning av u tgifter som verkställs enligt tidigare beslut av statsm ak terna företas endast i m indre om fattning. Tiden är enligt m otionärerna nu inne fö r a tt tillsätta en övergripande parlam entarisk utredning med uppgift a tt undersöka vilka besparingar som kan nås genom en system a tisk genom gång av statsbudgeten och en samlad avvägning och priorite ring av de olika utgiftsbehoven. Man syftar inte till sådana ingående detaljundersökningar som äm betsverken u tfö r utan en generell, översikt lig besparingsutredning av samma typ som under 1940- och 1950-talen. U tredningen bör syfta till en samlad besparingseffekt av någorlunda b etydande storlek och bedrivas med sikte på att förslagen skall kunna beaktas vid arb etet på 1973 års statsverksproposition.
I m otionen anförs vidare vissa sy npunkter på personalutveckling och decentralisering inom statsförvaltningen samt rationalisering och förvaltningsrevision. En noggrann analys av personalutvecklingen inom vissa m era personalkrävande förvaltningsom råden kan enligt m o tio närerna bilda grundval för en mera generell bedöm ning. Initiativ i någon form bör tas av Kungl. Maj:t.
Enligt m o tionärerna går utvecklingen m ot en ökad centralisering inom statsförvaltningen. K anslihusets centraldirigerande m akt ökar ständigt. Statsförvaltningen bör så långt möjligt decentraliseras och beslu tan d erät ten delegeras inom m yndigheterna. En utredning härom bör enligt m otionärerna snarast kom m a till stånd.
Planeringen i den statliga verksam heten har få tt en alltm er fram skjuten
roll u nder senare år, anser m otionärerna. Vad som brister är i första hand långsiktig planering och sam ordning av planeringen. Bl. a. b ör up p rättas perspektivplaner på 1 0 -1 5 års sikt.
I fråga om den statliga rationaliseringen och förvaltningsrevisionen påpekas den b etydande utveckling som sk e tt u nder senare år, såväl i fråga om organisationen som m etoderna. Effektiveringsverksam heten har em el lertid betydligt större om fattn in g på den privata än på den offentliga sektorn. En sam ordning av riksrevisionsverket och sta tsk o n to re t bör prövas. En redovisning av rationaliseringsarbetets resultat bö r av Kungl. Maj:t årligen föreläggas riksdagen. M otionärerna anser det vidare vara en brist a tt en om prövning av statliga åtaganden in te byggts in i det löpande effektiviseringsarbetet. E tt vidgat parlam entariskt in flytande anses n a tu r ligt.
Slutligen anförs i m otionen a tt arb etet med att införa program budgetering inom olika sektorer av statsverksam heten b ör intensifieras. Det är av vitalt intresse a tt riksdagen garanteras god insyn i planeringsarbetet.
I m otionen 1971:561 hänvisas till en enligt m o tionärerna allm änt om fattad u ppfattning a tt den offentliga sektorns verksam het skulle kunna rationaliseras på många om råden med betydande effektivitets vinster och besparingar som följd. Det är, m enar m otionärerna, heller inte självklart a tt alla uppgifter, som det offentliga nu u tfö r och som i många fall tillkom m it med m otiv i en gången tids förhållanden, är m era angelägna än de uppgifter som på grund av resursknapphet och gjorda prioriteringar inte kom m it till utförande.
1 m otionen 1 9 7 1 :562 pekas på a tt de offentliga inkom sternas andel av b ru tto n a tio n alp ro d u k ten mellan år 1950 och 1970 ök at från 26,2 % till 50,1 %. M otionärerna refererar och citerar valda delar av 1970 års långtidsutredning som u ttry c k för behovet av återhållsam het inom den offentliga sektorn. Bl. a. näm ns utbildningspolitiken, sjukvården och miljövården.
I m otionen 1971:566 (1 9 7 1 :565) hävdar m otionärerna som sin mening a tt p ro d u k tio n en måste få en förhållandevis större andel av tillväxten av våra resurser. Det offentliga refo rm arb etet är sam tidigt sto rt. I det läget fram står det som nödvändigt a tt statsm akterna visar återhållsam het med de offentliga utgiftsökningarna. M öjligheterna till besparingar inom den statliga verksam heten bör undersökas för a tt på så sätt skapa ök at u trym m e för verksam hetsgrenar som på sikt får anses m era väsentliga. Likaså bör rationaliseringsverksam heten inom den offentliga sektorn påskyndas i syfte a tt u ppnå en ökad pro d u k tiv itet inom denna p ro d u k tionssektor.
I m otionen har vidare fö rts fram sy n p u n k ter på den statliga planeringen. D enna skall enligt m otionärerna sam m anfattningsvis in n e fa tta väl u n d er byggda prognoser, klarlägga olika handlingsalternativ och deras k o n sekvenser sam t främja en sam ordning av olika offentliga åtgärder respek tive av den statliga och icke-statliga sektorns handlande. Som viktiga in slag i denna planering anges en ram budget, som skall innehålla huvuddra-
1-* R iksdagen 1971. 5 sami. N r 29
gen i den reform politik som regeringen planerar, en arbetskraftsbudget av typ nationalbudget i arbetsk raftterm er sam t en utbyggd regional plane ring, som bl. a. skall ge berörda p a rte r m öjlighet a tt studera de regionala effekterna av statliga beslut.
Dessa krav har upprepats i m otionen 1971:1483 av samma m o tionärer där ytterligare anförs a tt den offentliga sektorns behov av arbetsk raft, kapital och andra resurser med särskild hänsyn till p roduktivitetsutveck lingen bör undersökas av en särskild parlam entarisk beredning. Skälen till att en beredning av d etta slag erfordras är enligt m otionärerna a tt det stark t kan ifrågasättas om snabbheten och styrkan i tillväxten av arbetskraftsbehovet för offentliga tjänster så som den tecknas i 1970 års långtidsutredning verkligen till alla delar står i överensstäm m else med kraven på bästa möjliga utveckling av hela sam hällsekonom in.
Väsentliga förenklingar som m otverkar en d yrbar byråkratisering kan nås genom en m ålm edveten decentralisering av den adm inistrativa appara ten. M otionärerna inbegriper i denna decentralisering e tt beslutsfattande som undviker e tt tidsödande ” tjänstevägs-” system .
I m otionen 1971:1480 anförs a tt en begränsning av den offentliga sektorn på längre sikt är ofrånkom lig. En översyn av redan existerande åtaganden bö r kom m a till stånd. Samma krav på p ro d u k tiv itetsfö rb ätt ringar måste ställas på den offentliga sektorn som gäller för de varuproducerande sektorerna. M otionärerna anser i fråga om en begränsning av den kom m unala utgiftsexpansionen a tt staten kan medverka till en sådan bl. a. genom en b ä ttre ansvarsfördelning mellan beslutande och direktivgivande m yndigheter å ena sidan och de betalande verkställande kom m unala m yndigheterna å den andra. En översyn av existerande anvisningar från statliga m yndigheter och verk b ör företas. M öjligheter till bety d an d e däm pningar av den kom m unala utgiftsexpansionen ligger enligt m otionärerna i en översyn av den kom m unala m arkpolitiken.
Utskottet
I flera av m otionerna begärs med skiftande m otiveringar a tt en parlam entarisk utredning tillsätts med uppgift a tt se över statens uppgif ter och/eller utgiftsprogram . I m otionen 1971:458 preciseras kravet till a tt avse en generell, översiktlig besparingsutredning av samma ty p som på 1940- och 1950-talen. I m otionen 1971:562 begärs a tt utredningen skall avse det allm ännas utgiftsprogram i dess helhet och a tt utredningen skall syfta till att begränsa den offentliga sektorns expansion och öka dess effektivitet. I m otionen 1971:1483 begärs m ot bakgrund av långtidsut redningens kalkyler a tt en parlam entarisk beredning tillsätts med uppgift att kartlägga den offentliga sektorns behov av arbetskraft, k ap ital och andra resurser med särskild hänsyn till produktivitetsutvecklingen i sam hället.
F ö r a tt först beröra yrkandet i m otionen 19 7 1 :1483 så utgör långtids-
utredningén just en sådan kartläggning, som m otionärerna efterlyser, av den offentliga sektorns behov av reala resurser, så som det kom m er till u ttry c k i föreliggande planer och kalkyler. I utredningen har också belysts de avsnitt av den offentliga verksam heten som är mest expansiva. Dessa utvecklingstendenser har d ärefter satts in i e tt totalek o n o m isk t perspektiv för att klargöra sam bandet med p ro d u k tio n en och efterfrågan inom andra sam hällssektorer. A tt en ny kartläggning skulle tillföra analysen något väsentligt n y tt har u tsk o tte t svårt att tro. Vad som återstår a tt göra är a tt söka lösningar på de problem som aktualiseras och att göra de ekonom isk-politiska avvägningar som blir nödvändiga. Vissa sådana avvägningar har gjorts i den reviderade finansplanen. I den mån man utifrån sina värderingar vill göra annorlunda avvägningar bör dessa kunna presenteras i sam band med riksdagsbehandlingen av statsverkspro positionen och kom pletteringspropositionen vilka ger m öjlighet till en återkom m ande behandling av de frågor som berör vår ekonom i. U tsk o t tet anser därför ej att en särskild parlam entarisk beredning är påkallad.
M otionärerna i m otionen 1971:562 synes u ttry c k a en bestäm d u p p fattning om en sådan annorlunda inriktning av resursinsatserna i vårt sam hälle. U ppfattningen har ytterligare m arkerats i m otionen 1971:1480 av samma m otionärer. U tsk o ttet delar em ellertid inte m otionärernas u p p fattning a tt en utredning om det allm ännas utgiftsprogram i dess helhet och med syfte att begränsa den offentliga sektorns expansion är erfo rd er lig eller ens skulle fylla någon förnuftig funktion. U tredningskravet bör därför avslås.
I fråga om kraven på en allmän besparingsutredning för den statliga verksam heten, som fram förts i m otionerna 1971:458, 561 och 566, vill u tsk o ttet erinra om a tt krav i denna riktning fram förts vid varje riksdag de senaste åren. De har då avvisats under hänvisning till bl. a. det ringa resultat som besparingsutredningen i slutet av 1950-talet uppvisade. De förslag utredningen kunde enas om var m ycket begränsade och innebar till betydande del endast en övervältring av statens kostnader på andra subjekt. Inte heller dessa förslag kom a tt genom föras. 1 m otionen 1971: 561 m otiveras utredningskravet bl. a. med att vissa statliga uppgifter till kom m it m ot bakgrunden av en gången tids förhållanden och inte nödvän digtvis är angelägnare än andra uppgifter som ej ku n n at rym m as i statens verksam het. M otionen 1 9 7 1 :458 innehåller likartade resonemang.
U tsk o ttet vill också erinra om att statsverksam heten ingalunda har den snabba tillväxt sorn m otionerna kan ge intryck av. S taten tar i dag i an språk en lägre andel av b ru tto n a tio n alp ro d u k ten än för e tt decennium sedan. Expansionen av den offentliga verksam heten faller huvudsakligen på kom m uner och landsting.
De i m otionerna anförda resonem angen om behovet av en fortlöpande om prövning av skilda verksam heter äger i och för sig sin riktighet. Varje års statsbudget kan också sägas utgöra en sådan kontinuerlig om prövning där äldre verksam hetsgrenar försvinner eller skiftar karaktär och där nya kom m er i stället. Inte m inst används i statlig verksam het den m etodiken att m yndigheter med nya resursanspråk anm odas a tt bereda utrym m e för
Kartong. S. 7, rad 7 nerifrån. Står: redovisningen av rationaliseringsverksam heten läggas på de avsnitt i de, R ä tta t till: redovisning kom m er a tt lämnas b ö r den em ellertid ges en sam m anfattande,
S. 7, rad 5 nerifrån. Står: vid, R ä tta t till: på
den nya verksam heten genom a tt i stället inskränka eller helt m önstra ut äldre verksam hetsom råden. En sådan rullande om prövning av existerande program torde i viss utsträckning m otsvara vad m otionärerna efterlyser. En m er övergripande om prövning sker sedan i den årliga sam m anhållna budgetprövningen. V idare bedriver sta tsk o n to re t och riksrevisionsverket, vilka under 1960-talet om organiserats och byggts ut väsentligt, e tt kontinuerligt rationaliserings- och revisionsarbete. Mot den bakgrunden finns det enligt u tsk o tte ts up p fattn in g inte m ycket som talar för a tt sta ten i dag bedriver verksam het som en besparingsutredning plötsligt skulle finna vara helt onödig. Rationaliseringsarbetet och om prövningen av sta tens skilda uppgifter bö r bedrivas kontinuerligt. Kravet på en parlam enta risk besparingsutredning bö r på anförda grunder avvisas.
I d etta sam m anhang vill u tsk o tte t erinra om det om fattande arbete som nu pågår med a tt utveckla e tt ekonom i-adm inistrativt system för sta ten (SEA -system et) med program budgetering, vilket bl. a. innebär en kostnadsredovisning på m yndighetsnivå. D etta om fattande arbete på en m odernisering av den statliga redovisningen skapar nya m öjligheter för riksdagen a tt i sitt reguljära arbete finna lösningar för hur resurserna skall användas. Enligt u tsk o tte ts mening är det främ st i d et reguljära riksdagsarbetet, som de av m otionärerna aktualiserade frågorna om kostnadsm edvetande skall kom m a till u ttryck.
Vad slutligen angår de särskilda frågor som tas upp i m otionerna 1971:458 och 1971:1483 vill u tsk o tte t anföra följande.
M otionärerna anför prognoser över antalet offentliganställda under kom m ande år för att m otivera behovet av en särskild analys av personal utvecklingen inom statsförvaltningen. F ör statsförvaltningen sker årligen en sådan analys, både i anslutning till statsverkspropositionen och i långtidsbudgeten. Till cirka 4/5 kan de senaste årens personalökninvar hänföras till rättsväsende (polisen), utbildning, forskning, skolväsende och vuxenutbildning. Dessa om råden har — även personalmässigt — ansetts böra prioriteras. 1 riksdagen har upprepade krav rests på y t terligare personalökningar. Dessa har dock avvisats m ot den bakgrund som m otionärerna själva skisserar.
1 fråga om decentralisering inom statsförvaltningen vill u tsk o tte t i anledning av vad som anförts i m otionen 1971:1483 påpeka a tt m odern statsförvaltning to rd e innebära m ycket m indre av stela handläggningsformer och adm inistrativa oform ligheter än vad som påstås. Mycket av vad som u p p fattas som onödig byråkrati syftar till a tt garantera den enskildes rättssäkerhet och offentlig insyn. Det åligger bl. a. riksrevisions verket och riksdagens egna revisorer a tt påtala fall där avvägningen mellan effektivitetskravet och dessa övriga krav inte förefaller vara väl genom förd.
1 fråga om geografisk decentralisering av statsförvaltningen förtjänar påpekas a tt många stora statliga förvaltningsom råden har huvuddelen av sina anställda regionalt väl fördelade över landet. Det gäller såväl den allmänna centrala statsförvaltningen (länsstyrelserna) som speciella grenar av denna (arbetsm arknadsverket, dom änverket, vägverket m. fl.). I övrigt
hänvisas till det förslag till u tfly ttn in g från S torstockholm som rådet av statliga m yndigheter som just är förem ål för riksdagens prövning. U tred ningsarbetet fortsätter.
M otionärerna önskar långsiktiga planer för olika delar av den statliga verksam heten, bl. a. i form av perspektivplaner som sträcker sig 1 0 -1 5 år fram åt. En långsiktig planering inom den statliga sektorn är eftersträvans värd. Sam tidigt är det — vilket inte m inst m otionärerna själva hävdar i avsnittet om besparingar — önskvärt med en hög grad av flexibilitet, varför långsiktiga bindningar över alltför stora om råden bö r undvikas. 1 m otsats till vad m otionärerna synes mena finns enligt u tsk o tte ts u p p fa tt ning en långsiktsplanering av relativt avancerat slag inom de statliga affärsverken.
Rationalisering och förvaltningsrevision har redan b erörts i det föregå ende. F ö r att särskilt belysa dessa om råden har u tsk o tte t diskuterat revisions- och rationaliseringsfrågor med företrädare för statsk o n to ret och riksrevisionsverket. U tsk o ttet har därvid inte funnit bärande skäl för a tt sam arbetet mellan de båda verken bör drivas fram till en sammanslag ning. En nära sam ordning i större frågor garanteras av a tt verkschefen i det ena verket sam tidigt är vice ordförande i det andra verkets styrelse. S tatsk o n to ret avses vidare få lokaler i om edelbar anslutning till riksrevi sionsverket, varvid ytterligare sam arbetsform er kan utvecklas. 1 m otionen sätts i fråga om inte det rationaliseringsarbete och effektiviseringsarbete som sta tsk o n to re t och riksrevisionsverket bedriver i fram tiden b ör på e tt annat sätt än nu ställas under parlam entarisk ledning. U tsk o ttet vill erinra om a tt verkens styrelser har parlam entarisk representation. S am arbetet med och avgränsningen till riksdagens eget kontroll- och revisionsorgan, riksdagens revisorer, synes inte m edföra några allvarligare problem . En nära k o n ta k t och sam tidigt viss skiljaktig inriktning av revisionsverksam heten är här önskvärd. Det kan i sam m anhanget finnas anledning stryka u nder det stora värde som ligger i a tt skilda sakom råden på d etta sätt genom lyses ur rationalitets- och effektivitetssynvinklar. Det finns dock i viss utsträckning tendenser till a tt revisionsorgan och m yndighet inveck las i e tt o fru k tb a rt ställningskrig kring de i revisionen fram kom na synpunkterna. Det bör därför enligt u tsk o ttets u ppfattning utvecklas fasta rutiner för hur de fram kom na synpunkterna därefter skall beaktas hos de direktivgivande och anslagsbeviljande m yndigheterna.
U tsk o ttet vill inte avvisa tanken a tt en mer översiktlig redovisning av rationaliserings- och revisionsverksam heten inom statsverksam heten kan vara lämplig att ta in i bilaga till statsverkspropositionen. Det är en lämplighetsfråga som Kungl. Maj:t bör överväga. I den mån en sådan redovisning kom m er a tt läm nas b ör den em ellertid ges en sam m anfattan de, översiktlig och m etodologisk karaktär. A lltjäm t bö r tyn g d p u n k ten i redovisningen av rationaliseringsverksam heten läggas på de avsnitt i statsverkspropositionen där respektive sakom råde redovisas.
I fråga om program budgeteringen, slutligen, har m ycket om fattande redovisningar av försöksverksam heten kontinuerligt läm nats riksdagen. U tsk o ttet fö ru tsätter att så även fram gent blir fallet. M otionärerna anser
det vara av vikt att arb etet med a tt införa program budgetering inom olika sektorer av statsverksam heten intensifieras. U tsk o ttet vill upprepa vad det anförde i b etän k a n d et 1971:5, nämligen a tt program budgetarbetet på stora sam m anhållna om råden måste gå fram stegvis. Inom försvaret har sam lats bety d an d e erfarenheter av program budgetarbete och för bud g et året 1972/73 skall anslagsfram ställningarna läm nas i program budgetform . Även för arbetsm arknadsom rådet skall 1972/73 års anslagsframställning ske i program term er. U tfallet av dessa större steg inom program budgetar betet bö r noggrant studeras. Det bör även erinras om a tt såväl grundlag beredningen som budgetutredningen har att ta ställning till en rad frågor som aktualiseras också i program budgetarbetet.
U tsk o tte t hem ställer
att riksdagen avslår m otionerna 1 9 7 1 :4 5 8 ,5 6 1 ,5 6 2 ,5 6 6 , 1480 och
1483, de fyra sistnäm nda såvitt nu är i fråga.
Stockholm den 18 maj 1971 På fin an su tsk o tte ts vägnar SVEN EKSTRÖM
Närvarande: herrar Ekström (s), Wedén (fp), K nut Johansson i S tock holm (s) Fälldin (c), Franzén (s), Burenstam Linder (m ), Larsson i Karl skoga (s), Kristiansson i Harplinge (c), Jansson (s), Löfgren (fp), Josefs son i Halm stad (s), Arne P ettersson i Malmö (s), G add (s), Fågelsbo (c) och Bohm an (m).
Reservation
av herrar Wedén (fp), Fälldin (c), Burenstam Linder (m ), Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp), Fågelsbo (c) och B ohm an (m ) som anser a tt u tsk o tte ts y ttra n d e och hem ställan b o rt ha följande lydelse:
” U tsk o tte t vill med tillfredsställelse konstatera a tt intresset är i sti gande för de problem , som sam m anhänger med den offentliga verksam hetens to ta la o m fattning, avvägningen inom denna verksam het av insat serna på olika delom råden och inte m inst effektiviteten inom densam m a. Den rad av m o tio n er i riksdagen som u nder en följd av år tagit upp för hållanden med anknytning till dessa problem är u ttry c k för e tt sådant intresse. D etsam m a gäller de allt tydligare signalerna i senare års finans planer och reviderade finansplaner icke b lo tt om behovet av en skärpt angelägenhetsgradering beträffande nya offentliga utg ifter u ta n även om förnyad prövning i viss mån av redan beslutade utgiftsprogram . I årets reviderade finansplan understryks även vikten av ökad uppm ärksam het på rationaliserings- och effektivitetsfrågorna inom den offentliga sektorn.
Således har från såväl riksdagens som regeringens sida här berörda pro blem sam stäm m igt karakteriserats som alltm er betydelsefulla. D ärem ot har sam stäm m igheten varit svagare eller obefintlig när det gällt a tt anvisa
de m eto d er varmed dessa problem fram gångsrikt borde kunna angripas. I riksdagsm otionerna, t. ex. i årets m otioner, har hävdats a tt d e tta bäst kunde ske, i varje fall i sto r utsträckning och när det gällde a tt uppdraga huvudlinjerna för lösningar, genom en parlam entarisk beredning. Därige nom skulle såväl riksdagens insyn som m öjligheterna för olika politiska m eningsriktningar a tt deltaga i arb etet förstärkas. F rån annat håll har där em ot ofta hävdats a tt dessa avvägnings- och effektivitetsproblem borde behandlas uteslutande inom ram en för bl. a. det vanliga budgetarb etet och de rationaliseringsorgan som står till regeringens förfogande.
U tsk o tte t vill för sin del påpeka a tt det givetvis h ar varit e fte r den sist näm nda m etodiken som dessa problem sedan länge tillbaka behandlats. Sam tidigt är det klart att problem ens allvarsgrad och svårigheterna a tt finna lämpliga lösningar u nder senare år tilltagit. Särskilt läget u nder det kom m ande budgetåret 1972/73 skildras i den reviderade finansplanen som m ycket besvärligt. Det kan således k onstateras a tt den hittills tilläm pade m etodiken icke tillfredsställande förm ått lösa problem en. A tt då fo rtsätta med samma m etodik finner u tsk o tte t vare sig läm pligt eller för nuftigt. U tsk o ttet vill d ärfö r i stället förorda a tt m eto d en m ed en parla m entariskt sam m ansatt utredning eller beredning beträffande huvudfrå gorna nu kom m er till användning. Dessa frågors vikt fö r en god samhälls utveckling kan inte anses som m indre betydelsefull än problem inom många andra om råden för vilkas undersökning parlam entariska utred ningar ansetts vara den riktiga och norm ala m etoden.
U tsk o tte t vill ange några enligt u tsk o tte ts m ening självklara utgångs p u n k te r för en parlam entarisk beredning b eträffande den offentliga verk sam hetens om fattning, inriktning och effektivitet.
F ör det första m åste den u p pnådda genom snittliga sociala välfärdsni vån säkras. Lättvindighet i utgiftsprogram m en skulle m edföra risker för en otillfredsställande ekonom isk utveckling och därm ed h o ta ansträng ningarna att fullfölja välfärds- och trygghetssträvandena. F ö r det andra b ö r utredningen undersöka i vilken ta k t och i vilken inbördes ordning mellan olika reform er en höjning av nivån kan ske som är förenlig med kraven på lösning av de väsentliga ekonom iska balansproblem en. F ör det tredje b ö r undersökas vilka om prioriteringar, inom ram en för en successiv höjning av den genom snittliga välfärdsnivån, som kan tänkas ske av redan beslutade program. F ö r det fjärde bö r utredningen ägna uppm ärksam het åt det säregna förhållandet a tt i gjorda utvecklingsprognoser knappast räknas med någon produktivitetsstegring alls beträffande den offentliga verksam heten. Det senare förhållandet kan, som långtidsutredningen själv fram håller, knappast vara med verkliga förhållandet överensstäm m ande. Enligt u tsk o tte ts m ening m åste e tt sådant antagande om utebliven pro duktivitetsstegring vara närm ast föroläm pande för alla i denna verksam het sysselsatta. A ntaganden om produktivitetsstegringar b ör därfö r göras och mål härför bestäm m as, vilka kan bilda utgångspunkt för beräkningar av personalbehoven såväl inom existerande som tillkom m ande verksam h eter u ta n a tt kvalitetskraven b eträffande tjän step restatio n ern a eftersättes.
1 övrigt vill u tsk o tte t anföra följande.
Den offentliga sektorn har u n d er hela efterkrigstiden ö k at i snabb takt. Den har härm ed också kom m it a tt ta en allt större del av landets samlade p roduktionsresurser i anspråk. Enligt långtidsutredningens beräkningar u tn y ttjad es 1970 ca 32 pro cen t av de samlade resurserna för offentlig konsum tion och investering m ot knappt 20 pro cen t vid 1950-talets bör jan. Det senaste decenniet har tillväxten varit särskilt m arkerad inom det kom m unala o m rådet, d e tta i sin tu r beroende på e tt sta rk t växande antal nya och stora uppgifter som staten ålagt eller övervältrat på kom m u nerna.
Denna utveckling bildar bakgrunden till a tt, som u tsk o tte t ovan fram hållit, produktivitetsförändringarna inom den offentliga sektorn får allt större betydelse för produktivitetsutvecklingen som helhet. Inte m inst av denna anledning m åste, som understryks i m otionerna, effektivitetsutvecklingen inom statlig och kom m unal förvaltning sam t inom annan verksam het i offentlig regi ägnas ökad uppm ärksam het. E tt sådant synsätt kom m er också till u ttry c k i den reviderade finansplanen.
Enligt långtidsutredningen kom m er an talet sysselsatta inom den o f fentliga sektorn u nder första hälften av 1970-talet a tt öka med ca 185 000 personer. Den to ta la arbetskraften väntas u n d er samma period bara öka med ca 90 000 personer. Det är bl. a. d etta som enligt u tsk o t te ts mening gör det angeläget a tt personalutvecklingen och m öjligheterna att minska behovet av ytterligare personal blir förem ål fö r en ingående analys.
Nya behov och resursanspråk prövas givetvis vid den årliga budgetbe handlingen. Det är em ellertid angeläget a tt denna prövning kom bineras med en mera övergripande resursavvägning med e tt längre tidsperspektiv på grundval av bl. a. den kartläggning som långtidsutredningen syftar till. Det är, som u ts k o tte t an fö rt, naturligt a tt denna uppgift an fö rtro s en par lam entarisk beredning. A rbetet med a tt införa program budgetering i oli ka delar av statsverksam heten tjänar samma syfte. Det b ör d ärför så långt möjligt intensifieras. Dessutom bör någon form av perspektivplanering, o m fattande perioder upp till 1 0 -1 5 år och med alternativa m ålsätt ningar, införas m era allm änt. Sådana har redan börjat tilläm pas inom för svaret.
Då det gäller den löpande rationaliserings- och revisionsverksam heten vill u tsk o tte t särskilt b eto n a nödvändigheten av a tt effektivitets- och kostnadsm edvetande sprids till alla nivåer inom förvaltningen och a tt m an ta r till vara enskilda tjänstem äns idéer och uppslag när det gäller a tt få till stånd en fö rb ättrad organisation. Det är också önskvärt a tt man bl. a. av besparings- och effektivitetsskäl u tn y ttja r de fördelar som kan vinnas genom en decentraliserad förvaltning och genom en överflyttning av uppgifter till länsorgan och kom m unala organ. Det är vidare angeläget att de fördelar tillvaratages som står a tt vinna genom en längre gående sam ordning av riksrevisionsverkets och sta tsk o n to re ts verksam het.
Den ekonom iska politiken måste u nder de närm aste åren bl. a. ta sikte på att styra över resurser till industrin och andra delar av näringslivet.
D etta är en föru tsättn in g för a tt uppnå en varaktig balans i utrikesaffärerna och för a tt k unna u p p rätth ålla en tillfredsställande ekonom isk tillväxt ta k t på längre sikt.
En sådan prioritering m åste få konsekvenser för den offentliga verk sam heten. Det fram står sålunda som nödvändigt a tt statsm akterna sär skilt u nder de närm aste åren visar återhållsam het m ed nya offentliga u t giftsökningar. D etta gäller såväl beslut om statens egna u tg ifte r som be slut som m ed fö r ökade utg ifter för kom m unerna.
Sam tidigt anm äler sig ständigt nya anspråk när d e t gäller t. ex. utbygg nad av kom m unikationerna, undervisningsväsendet, familjeservicen, sjukoch åldringsvården sam t säkrande av rättstryggheten. En utbyggnad av dessa verksam hetsgrenar är också förutsättning för a tt effektivt kunna u t n y ttja tillgängliga arbetskraftsresurser och för a tt kunna tillgodose nä ringslivets behov i övrigt. En utbyggnad av den offentliga sektorn får där för inte sättas i m otsatsställning till de mål som uppställts fö r den eko nom iska politiken. Det blir em ellertid allt viktigare a tt undersöka möjlig heterna till besparingar inom den verksam het som nu bedrivs av stat och kom m un för a tt på så sätt skapa ök at u try m m e för nya grenar därav.
U tsk o ttet hem ställer
a tt riksdagen i anledning av m otionerna 1971:458, 561, 562, 566,
1480 och 1483, de fyra sistnäm nda såvitt nu är i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj:t hem ställer om tillsättande av en parlam entarisk
beredning med uppgift a tt belysa och föreslå lösningar av de pro
blem som kostnadsutvecklingen inom den offentliga verksam he
ten reser u nder särskilt beaktande av produktivitetsutvecklingens
b etydelse.”
G ö t e b o r g s O f f s e t t r y c k e r i A B , S t h l m 7 1 . 2 4 9 S