Betänkande i anledning av motion om åtgärder för att bereda pensionärer sysselsättning inom industrin
Inrikesutskottets betänkande nr 25 år 1971 InU 1971: 25
Nr 25
Betänkande i anledning av motion om åtgärder för att bereda pen sionärer sysselsättning inom industrin.
Motionen
I motionen 1971: 1108 av herr Ekinge m. fl. (fp) hemställs att riks dagen i skrivelse till Kungl. M aj:t anhåller om utredning beträffande möjligheterna att bereda pensionärer sysselsättning inom industrin och annan verksamhet i enlighet med i m otionen angivna riktlinjer.
M otionärerna anför bl. a. att många upplever ingången i pensions åldern som synnerligen svår. Avskärandet av förbindelserna med arbets livet upplevs som negativt och friheten att få rå sig själv får gärna en underordnad betydelse. Till detta kommer svårigheterna att anpassa livs föringen till de lägre inkomster som pensioneringen medför.
Samhället har sökt stimulera sysselsättning och aktivitet bland pen sionärer men ofta har denna verksamhet fått en alltför hobbybetonad ut formning. En meningsfull sysselsättning knuten till industriell produktion och inpassad i industrin skulle enligt m otionärerna säkerligen vara ett verksamt medel både att tillvarata den arbetskraftsreserv de pensione rade utgör och att mildra övergången från aktiv verksamhet till pensionärstillvaron. Försök med sådan verksamhet har gjorts i bl. a. Holland.
M otionärerna föreslår att en försöksverksamhet åstadkoms genom samarbete mellan arbetsmarknadsstyrelsen och ett antal företag i någon av de större städerna. Verksamheten bör om fatta endast pensionärer. Arbetstiden bör anpassas så att ingen behöver arbeta mer än tre timmar per dag. Övriga anställningsvillkor förutsätts bli reglerade genom över enskommelse med arbetsmarknadens parter. Lönen bör vara lika för alla.
Tidigare riksdagsbehandling av frågor rörande sysselsättning för pen sionärer
Med åberopande av delvis samma skäl som i nu föreliggande m o tion föreslogs i m otionerna 1 9 67:1: 521 och II: 641 (c) en särskild för medlingsverksamhet för pensionärer. Förmedlingen skulle inriktas på bl. a. att förm edla tillfälliga arbeten för att tillgodose å ena sidan tempo rära behov av arbetskraft hos företag och å andra sidan önskemål om arbete mera tillfälligtvis från pensionärernas sida. Förmedlingen avsågs också kunna lämna inform ation till personer som inom kort skulle avgå med pension om de möjligheter till arbete som kunde finnas. Vidare föreslogs i motionerna en försöksverksamhet i syfte att klarlägga pro- 1 Riksdagen 1971.18 sami. N r 25
blem och förutsättningar vid m era omfattande anställning av pensionärer inom den statliga verksamheten.
Motionerna avslogs av riksdagen (SU 1967: 11 p. 7).
I motionerna 1 9 7 0 :1: 44 och II: 48 (fp) om åtgärder för att bereda de äldre sysselsättning och trygghet föreslogs bl. a. utredning om åtgärder som samhället kan vidta för att underlätta för äldre som så önskar att fortsätta sitt yrkesliv.
Bland de åtgärder m otionärerna tänkte sig ingår stimulans från sam hällets sida till verksamhet för äldre av det slag som prövats i Holland, bidrag till företag som anställer arbetskraft över viss ålder och positivare attityd till anställning av äldre i offentlig tjänst. Enligt motionärerna kunde även av samhället arrangerad yrkesverksamhet, t. ex. i form av skyddade verkstäder, vara en tänkbar utväg.
Motionsförslaget tillstyrktes i yttranden av en minoritet i Svenska kommunförbundets styrelse, av Tjänstemännens centralorganisation och av Svenska arbetsgivareföreningen. Avstyrkande yttranden avgavs av Svenska kommunförbundets styrelse (majoriteten) och Landsorganisatio nen i Sverige. Socialstyrelsen anmälde tveksamhet. Arbetsmarknadssty relsen redovisade i sitt yttrande ett utförligt material till belysning av frågan men tog inte ställning till utredningsförslaget.
Allmänna beredningsutskottet underströk starkt i sitt utlåtande (ABU 1970: 46) vikten av att effektiva åtgärder vidtas i syfte att äldre män niskor som så önskar och förm år skall kunna stanna kvar i sina syssel sättningar och att de som önskar byta arbete skall kunna integreras i arbetslivet på olika områden. D et är härvid inte minst betydelsefullt att söka motverka de betänkligheter mot att behålla eller anställa äldre ar betskraft som fortfarande kom m er till uttryck hos såväl privata som offentliga arbetsgivare. U tskottet erinrade härefter om att utskottet i utlåtande över föregående år avgivna motioner om åtgärder för att lösa den äldre arbetskraftens sysselsättningsfrågor framhållit att hithörande frågor i hög grad är i blickpunkten och tilläde att utskottet inte är berett att anvisa några nya vägar för lösning av problemen. I en samman fattning anförde utskottet vidare:
Utskottet vill avslutningsvis anföra att utskottet helt ansluter sig till motionernas allmänna syfte att förbättra de äldres situation. De äldre måste tillerkännas samma rätt till ekonomisk och social trygghet som andra medborgare och få lika del i standardhöjningen som dessa. De bör vara likaberättigade med andra när det gäller goda bostäder, effektiv hälso- och sjukvård och rätten till arbete såväl som till stimulerande och meningsfylld fritid och rekreation och till kulturupplevelser av olika slag. Stor vikt bör läggas vid att deras kontaktbehov blir tillgodosett och att gränserna mellan dem och yngre generationer inte markeras. I mo tionerna har fram förts förslag som synes utskottet beaktansvärda. Som fram går av ovan läm nade uppgifter pågår emellertid en avsevärd aktivi tet för att lösa de i många fall mycket svåra problem som här anmäler sig. Enligt utskottets mening kan motionerna till inte oväsentliga delar
anses besvarade härm ed och utskottet har därför begränsat sig till att ange vissa önskemål i några särskilda i motionerna upptagna frågor nämligen beträffande informationen till och om de äldre, pensionärernas rätt till medinflytande vid ålderdomshemmen, kartläggningen av de äld res förhållanden samt prövning av utformningen av statsbidragen till olika boendeformer för de äldre, med sikte bl. a. på ökade möjligheter till modernisering av äldre ålderdomshem och stöd även till anläggande av dagcentra. Vad utskottet härom anfört synes böra ges Kungl. M ajit till känna.
Utskottet
De äldres sysselsättningssituation har under senare år kommit att upp märksammas i allt högre grad och olika åtgärder har vidtagits för att förbättra deras ställning på arbetsmarknaden. U nder åberopande av så väl arbetsmarknadsmässiga som sociala skäl föreslås i motionen en u t redning av möjligheterna att bereda pensionärer sysselsättning fram för allt inom industrin. M otionärernas tanke är att arbetsmarknadsstyrel sen i samarbete m ed ett antal företag i några av de större städerna skulle ordna deltidsarbete för pensionärer. Förslaget är ett av flera uppslag för att förbättra de äldres syssel sättningssituation som prövades vid förra årets riksdag och då lämnades utan bifall. Utskottet h ar förståelse för motionens syfte och kan allmänt instäm m a i m otionärernas bedömning av betydelsen av att meningsfylld syssel sättning kan beredas pensionärer. D et är angeläget att aktiviteter ordnas för att ge omväxling i tillvaron och minska riskerna för den isolering som kan uppstå när den dagliga närvaron i arbetslivet upphör. N är det gäller sysselsättning i form av anställning på hel- eller deltid anser utskottet att frågan bör lösas i första hand genom att arbetstagare i pensionsåldern i de fall det är möjligt och lämpligt får fortsätta sin anställning. Detta liksom pensionärers möjligheter att själva eller med biträde av arbetsförmedlingen skaffa sig nya anställningar är självfallet beroende av växlingarna i efterfrågan på arbetskraft. I fråga om dessa äldre arbetstagares anställningstrygghet kan erinras om att den av riksdagen i våras antagna lagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare (SFS 1971: 199), såvitt avser det förlängda uppsägningsskyddet, även gäller dem som efter uppnådd pensionsålder kvar står i sin anställning. Dessa har alltså en uppsägningstid på sex m åna der. Motionärernas förslag tar sikte på särskilda sysselsättningsskapande åtgärder för pensionärer. Vid bedömning av detta uppslag kan m an inte undgå att beakta de svårigheter som sedan lång tid föreligger att på den öppna arbetsmarknaden placera äldre arbetslösa, som inte nått pen sionsåldern, och handikappade. Trots stödinsatser av olika slag är de
uppnådda resultaten blygsamma. M ot denna bakgrund är det rimligt att de resurser som står till buds inriktas på svårplacerad arbetskraft som ännu inte nått pensionsåldern. Utskottet är med hänsyn till det anförda inte berett att tillstyrka motionen.
U tskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1971: 1108.
Stockholm den 26 oktober 1971
På inrikesutskottets vägnar K ARL E R IK ERIKSSON
Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Andersson i Billingsfors (s), N ordgren (m), fru Hörnlund (s), herr Johansson i Simrishamn (s), fru Ludvigsson (s), herrar Strids man (c), Lorentzon (vpk), Nilsson i Kalm ar (s), Fransson (c), Ekinge (fp) och Olsson i Asarum (s).
MARCUS BOKTR. STHLM 1971 7 1 0 0 4 4