Betänkande i anledning av motion om utredning angående ett gemensamt lönepolitiskt handlande
Inrikesutskottets betänkande nr 31 år 1971 InU 1971:31
Nr 31
Betänkande i anledning av motion om utredning angående ett gemensamt lönepolitiskt handlande.
Motionen
I motionen 1971:444 av herr Augustsson m. fl. (s) yrkas att riks dagen skall hemställa hos Kungl. M aj:t »om utredning av möjligheten till riktlinjer och former för ett gemensamt lönepolitiskt handlande».
M otionärerna anger att syftet med motionen är ett försök att ge löntagarnas organisationer mera underlag för gemensamma lönemässiga bedömningar. M otionärerna anför bl. a.:
F ö r löntagarnas organisationer, i varje fall för LO och TCO, är arbetet för minskade löneklyftor en angelägen uppgift, enär båda organisationerna har låglönegrupper.
Riksdagen å andra sidan har såsom ansvarig för landets ekonomi och för en utveckling mot minskade sociala spänningar, ett påtagbart intresse av lönerörelser och av lönestrukturens utveckling. Löneutveck lingen har alltför ofta blivit en fråga till stor del om nominella löne lyft och till en mindre del en fråga om reala löneökningar. Alla är medvetna om problemets avigsidor såväl från kostnads- och konkur renssynpunkt som från låglöneproblematikens synpunkt. Våra lågt lig gande lönegrupper blir de som oftast kommer i kläm när det gäller prishöjningar. Men så länge vi inte har någon form av gemensamma riktlinjer för samtliga löntagarorganisationer och så länge vi är be satta av det nuvarande relativa lönetänkandets teori, så länge får vi också dras med detta lönepolitikens gissel.
Vi ställer därför frågan om inte tiden är inne för gemensamma former och riktlinjer för vårt lönepolitiska handlande. A tt pröva möj ligheten till sådana riktlinjer borde vara följden av den av riksdagen begärda och nu redovisade låginkomstutredningen. Alldeles självklart kan varje form av inblandning i avtalsrörelser mötas med skepsis från arbetsmarknadens parter. M an kan dock förmoda att ingen av par terna ä r motståndare till att en utredningsgrupp (vari löntagarorga nisationernas parter skall ingå) får undersöka vilka möjligheter som finns till någon form av gemensamma riktlinjer för det lönepolitiska handlandet.
Utskottet
I samband med årets avtalsförhandlingar och efter dessa har inom och utom arbetsmarknadens organisationer förts en livlig debatt om inriktningen av lönepolitiken. Debatten har kretsat kring dels materiellt betonade frågor som fastställande av löneutrymme, låglöneproblem och
Riksdagen 1971.18 sami. N r 31
arbetsvärdering, dels förhandlingstekniska spörsmål såsom samord nade förhandlingar och fasta tidsramar för förhandlingsarbetet. I debat ten har i synnerhet på senare tid förekommit åtskilliga inlägg om vid gat samarbete mellan olika organisationer.
Erfarenheterna från det gångna årets avtalsförhandlingar ä r sådana att en omprövning i olika hänseenden ter sig önskvärd. Det har häv dats att en viss reformering är nödvändig om det skall vara möjligt att i framtiden bevara den vidsträckta friheten för arbetsmarknadens par ter. Den förda debatten vittnar om att organisationerna i hög grad är medvetna om problemen. På senare tid har också initiativ tagits som bland annat berör de frågor som tas upp i motionen. Enligt utskottets mening är det att föredra att berörda organisationer själva ta r upp frågor om gemensamma spörsmål och inbördes relationer. Ett initiativ från riksdagen av den art m otionärerna begär skulle — även om det inte varit motionärernas avsikt — kunna tolkas som ett ingrepp i den tra ditionella friheten för arbetsmarknadens parter. Utskottet ä r därför inte berett att tillstyrka ett sådant initiativ. M otionen avstyrks således.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1971: 444.
■ - n Stockholm den 16 november 1971
På inrikesutskottets vägnar KARL E R IK ERIKSSON
Närvarande:
herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s). Nilsson i Tvärålund (c), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren (m), Fridolfsson (s), Johansson i Simrishamn (s), Oskarson (m), fru Ludvigsson (s), herrar Nilsson i K al mar (s), Mattsson i Skee (c), Fransson (c), Ekinge (fp). Olsson i Asarum (s) och Hallgren (vpk).
Särskilt yttrande
av herr Hallgren (vpk), som anfört:
Jag delar utskottsmajoritetens mening att avstyrka motionen. Den vaga skrivning som motiverar avslagsförslaget kan inte anses vara till fredsställande.
Enligt min mening skulle ett bifall till motionärernas hemställan inte lösa de lågavlönades problem. En ytterligare koncentration och cen tralstyrning av löneförhandlingarna skulle snarare leda till större svå righeter för de lågavlönade i och med att möjligheten till lokala förhand lingar beskärs än mer. Vill man förbättra låginkomsttagarnas ställning måste det ske på bekostnad av bolagens vinster. En fördelning lönta garna sinsemellan av utgående löner löser inte låglöneproblemen.
Utskottsutlåtandet genomsyras vidare av den uppfattningen att staten förhåller sig neutral i förhandlingar mellan arbetsmarknadens avtals parter i fråga om förhandlingar rörande arbets- och löneavtal. Så är enligt min mening inte fallet. Riksdagen har genom lagstiftning i vä sentliga frågor begränsat löntagarorganisationernas möjlighet att agera fritt och tillgripa de stridsåtgärder som skulle vara nödvändiga. Som exempel kan nämnas kollektivavtalslagen, lagen om arbetsdomstol och konfliktdirektiven.
K L B ackmans Tryckerfar AB • Stockholm 0106391