Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående jordbrukets rationalisering
Jordbruksutskottets betänkande nr 24 år 1971 JoU 1971:24
Nr 24
Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående jordbrukets rationalisering. >
Till jordbruksutskottet har hänvisats följande av utskottet til! be handling i ett sammanhang upptagna motioner
dels motionen 1971:212 av herr Bohman m. fl. vari, såvitt nu är i fråga, hemställts att rationaliseringskungörelsen modifieras för att till godose i motionen fram förda synpunkter,
dels motionen 1971:269 av herr Berndtsson i Bokenäs m. fl. vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t anhåller om förslag till sådan ändring i bestämmelserna om kreditgarantierna till jordbru kare att även deltidsjordbrukare kan komma i åtnjutande av dessa garantier,
dels motionen 1971:994 av herr Fågelsbo m. fl. vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t anhåller om att lantbruksstyrel sen får i uppdrag att tillsammans med experter från lantbruksnämn derna och jordbrukets organisationer företaga en översyn av rationaliseringsförordningen i syfte att åstadkomma en uppmjukning av gäl lande bestämmelser angående företagsstorlek samt möjligheter till rationaliseringsstöd för deltidsjordbrukare,
dels motionen 1971: 1011 av herr Hedlund m. fl. vari, såvitt nu är i fråga, hemställts
»2. att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t begär sådana ändringar i bestämmelserna rörande statligt stöd till jordbrukets rationalisering att
a. deltidsjordbruk erhåller möjlighet till rationaliseringsinsatser i lik het med vad som förekommer för övriga jordbruk,
b. ett successivt uppbyggande av bärkraftiga familjejordbruk i första hand grundas på åtgärder för förstärkning av de mindre brukningsenheterna,
c. även skogsdelen vid kombinerade brukningsenheter tas i betraktan de vid bedömningen av rationaliseringsåtgärderna,
d. möjligheter öppnas fö r enskilda personer att få statligt stöd för förvärv av rena familjeskogsbruk,
4. att riksdagen beslutar att med hänsyn till miljövårdsaspekterna stödgivning till den utanför det egentliga jordbruket förekommande s. k. 'fabriksmässiga’ produktionen av jordbruksvaror skall upphöra.»,
dels motionen 1971: 1017 av herr Jonasson m. fl. vari hemställts att riksdagen medger att statlig kreditgaranti i fråga om stöd till jordbru-
Riksdagen 1971. 16 sami. N r 24
kets rationalisering får ges innehavare av deltidsjordbruk, även om företaget inte ger denne hans huvudsakliga sysselsättning,
dels motionen 1971: 1019 av herr Josefson i Arrie m. fl. vari hem ställts att riksdagen i skrivelse till Kongl. M aj:t uttalar att det fortsätta arbetet för jordbrukets rationalisering i främ sta rummet bör inriktas på åstadkommande av bärkraftiga och effektiva familjejordbruk i enlighet med vad som i motionen anförts,
dels motionen 1971:1031 av herr Magnusson i Nennesholm m. fl. vari hemställts att riksdagen hos Kungl. M aj:t anhåller om utredning i syfte att åstadkomma en översyn av bestämmelserna för statlig låne garanti vid förvärv av jordbruksfastighet med bostad, även om jord bruket inte är att betrakta som bärkraftigt jordbruk, och för statliga bostadslån om den tänkta bostaden ligger utanför planlagt område.
Vidare torde få anmälas, att till jordbruksutskottet i förevarande sam manhang inkommit en skrift från näringsfrihetsombudsmannen den 31.3.1971.
Utskottet. I ett antal motioner till årets riksdag har framlagts flera förslag syftande till ändringar i olika avseenden av gällande bestäm melser i fråga om stödet till jordbrukets rationalisering. Förslagen överensstämmer i allt väsentligt med motionsyrkanden som tidi gare behandlats av riksdagen såväl år 1967, när riktlinjerna för den nuvarande jordbrukspolitiken fastställdes, som vid ett flertal senare tillfällen.
Enligt 1967 års riksdagsbeslut angående jordbrukspolitiken skall en fortsatt, snabb rationalisering av jordbruket främjas. D et innebär bl. a. a tt statens insatser på detta område skall medverka till att göra jord bruksföretagen så effektiva som möjligt. Uppbyggnaden av effektiva jordbruksföretag bör i princip ske utan begränsning till någon särskild företagsform. Vidare bör rationaliseringsarbetet, med hänsyn till de effektiviseringsvinster som därvid kan åstadkommas, särskilt främja spe cialisering och övergång till drift i större skala inom jordbruksprodukr tionen. Statligt ekonomiskt stöd bör utgå endast till jordbruksföretag som äger eller kan förutses inom nära fram tid få förutsättningar för rationell jordbruksdrift.
I motionen 1971: 1019, vari erinras om att brukningsenhetema inom det svenska jordbruket till ca 80 procent består av gårdar med mindre än 20 ha åker, framhålls att det primära målet för rationaliseringsverksamheten måste vara att göra sådana enheter bärkraftiga. Enligt mo tionärerna ger erfarenheterna av den hittillsvarande tillämpningen av jordbrukspolitiken vid handen att större enheter ofta ges företräde vid beviljande av kreditgarantier, medan mindre och ibland även förhållan devis stora familjejordbruk kan förvägras stöd. Enligt motionärernas mening ger detta anledning för riksdagen att uttala att det fortsatta ar-
betet för jordbrukets rationalisering i främ sta rummet bör inriktas på
■: v åstadkommande av bärkraftiga och effektiva familjejordbruk. Även i motionen 1971: 1011 framförs ett motsvarande yrkande.
Motionsyrkanden av samma innebörd som de nu föreliggande har : . i behandlats av riksdagen varje år sedan 1967 utan att föranleda någon . (K rtv ; riksdagens åtgärd. Det har därvid bl. a. framhållits att kreditgaranti- , / v. ram arna för jordbrukets rationalisering varit så stora i förhållande till behovet av garantier för större företag, att familjejordbuken inte kunde väntas bli tillbakasätta utan tvärtom fick möjlighet till ökat kreditstöd. . . .v.
Utvecklingen kan enligt utskottets mening alltjämt inte anses ge be ' t'i-t ■ i : lägg för de i motionerna uttryckta farhågorna för att familjejordbru t " r ro:; ket kommer i efterhand i rationaliseringsverksamheten. Enfämiljsjord- t ■ ».MJ.BS. bruken dominerar tvärtom starkt bland de företag sorn sedan 1967 erhållit statligt stöd. Stödet har därvid i stor utsträckning inriktats på
• : V v
Y<. en successiv yttre rationalisering av företagen. I detta sammanhang
’ i > I - - * kan nämnas att under budgetåret 1969/70 kreditgaranti ramarna för jordbrukets rationalisering endast utnyttjades till ca 5 0 % . Någon anledning för riksdagen att frångå sin tidigare intagna ståndpunkt i förevarande fråga synes under angivna förhållanden inte föreligga.
1967 års riksdag beslöt att tillkomsten och fortvaron av deltidsjordbruk, vars innehavare har sin huvudsakliga sysselsättning utanför jordoch skogsbruksnäringen, inte längre skulle främjas genom ekonomiskt stöd. Flertalet av de i detta utlåtande behandlade motionerna innehål ler yrkanden om att deltidsjordbrukare åter skall kunna få sådant stöd. Sålunda hemställs i motionerna 1971: 269 och 1971: 1017 att deltidsjord brukare skall kunna erhålla stöd i form av kreditgaranti. Även i motio nerna 1971:212, 1971:994 och 1971:1011 görs uttalanden till förmån för införande av rationaliseringsstöd till deltidsjordbruk.
Motionsyrkandena motiveras bl. a. med att kombinationen av arbete i jordbruk och inom annan verksamhet är värdefull för samhället och därför bör tas till vara i den utsträckning som är praktiskt och ekono ; * . ;y t
, , y - i : ■ ■ U. miskt möjlig. Enligt motionärernas mening innebär ett upprätthållande ,r t av deltidsjordbruket bl. a. att trycket på bostadsmarknaden avlastas och - -sO att möjligheterna att hålla landskapet öppet ökas, varigenom landsbyg dens rekreations- och trivselvärden bättre kan tillvaratas.
Även motionsyrkanden av nu ifrågavarande innebörd har ett flertal gånger prövats av riksdagen, senast föregående år. utan att föranleda någon riksdagens åtgärd. Det har bl. a. uttalats att bärande skäl talar • v för att de statliga resurser, som ställs till förfogande för jordbrukets * : t f i r ' . * u rationalisering, alltjämt bör inriktas på uppbyggnad av enheter av sådan storlek, att de har möjligheter att på sikt bedriva en effektiv och kon kurrenskraftig produktion. Dessa företag är nämligen ofta mycket V - '• kapitalkrävande, varför behovet av finansieringsstöd till dem ä r stort. Utskottet kan inte finna att i de nu väckta motionerna anförts några skäl som motiverar att riksdagen ändrar inställning till frågan om stöd
å t deltidsjordbruken. Ifrågavarande motionsyrkanden avstyrks således av utskottet. I överensstämmelse med det anförda avstyrks även övriga i motionerna 1971: 212, 1971: 994 och 1971: 1031 framförda förslag om stöd till mindre och ej bärkraftiga jordbruk m. m.
I motionen 1971: 212 föreslås vidare att rationaliseringsstöd skall utgå även till kombinerat jord- och skogsbruksföretag. Stödgivning till dy lika företag behandlas även i motionen 1971: 1011, vari framhålls ange lägenheten av att uppspjälkningen av lantbruksföretaget i en skogsdel och en jordbruksdel vid beslut om statligt rationaliseringsstöd upphör. Utskottet får härvidlag erinra om att som villkor för statligt ekonomiskt stöd till kombinerade jord- och skogsbruk gäller att jordbruksdelen har sådan omfattning och effektivitet att investeringarna i den delen blir lönsamma. I anledning av motionsyrkanden av i huvudsak samma inne håll som de nu behandlade uttalade jordbruksutskottet år 1967 att lönsamhetskravet innebär att i jordbruksdelen insatt arbete och kapital skall ge full timersättning resp. normal förräntning. Eventuellt bristande lönsamhet i jordbruksdelen bör inte anses kunna kompenseras genom förekommande överskott från skogsbruksdelen. Detta skulle givetvis inte hindra att den som saknar full sysselsättning i jordbruksdelen kan komplettera med arbete i egen skog, varigenom företaget i dess helhet kan komma att uppvisa full bärkraft. Nämnda motioner vid 1967 års riksdag föranledde i övrigt inte någon riksdagens åtgärd.
Av det sagda fram går att rationaliseringsstöd till kombinerade jordoch skogsbruk kan utgå om bl. a. nyssnämnda lönsamhetskrav är upp fyllt. Vidare kan, såsom framhölls i jordbruksutskottets utlåtande 1969: 7 över motioner i hithörande ämne, statligt stöd under vissa förut sättningar utgå vid yttre rationalisering i form av tillskottsförvärv av skogsmark till brukningsenhet, antingen denna består av enbart jord bruksmark, enbart skogsmark eller en kombination av båda. Utskottet finner för sin del inte skäl att föreslå någon ändring av angivna rikt linjer för stöd till kombinerade jord- och skogsbruk, varför utskottet an ser att föreliggande motionsyrkanden bör lämnas utan åtgärd.
De båda sist behandlade motionerna innehåller även förslag om att statligt stöd till animalieproduktion utanför jordbruket, dvs. utan sam band med växtodling, inte längre skall utgå. Enligt motionärernas me ning innebär tillkomsten av ytterligare sådan produktion antingen att en från avsättningssynpunkt ogynnsam ökning av animalieproduktionen åstadkommes eller att jordbrukare med växtodling måste upphöra med animalieproduktionen, varigenom jordbruksföretagens möjligheter till full och jämn sysselsättning försämras. I motionen 1971: 1011 uttalas även tveksamhet om lämpligheten av statligt stöd för stordrift inom animalieproduktionen med hänsyn till företagens föroreningseffekt och miljöförstörande konsekvenser.
Enligt utskottets mening är det alltjämt angeläget att statligt stöd kan utgå till uppbyggnad av rationella jordbruksföretag utan begränsning
till någon särskild företagsform samt att specialisering och drift i större skala särskilt främjas. En återgång till tidigare system med generella begränsningar vid stödgivning i fråga om företagsstorlek m. m. vill u t skottet därför inte förorda. Som tidigare anförts av jordbruksutskottet (1970: 13) vid behandlingen av hithörande frågor bör givetvis frågan om stöd till uppbyggnad av animalieproducerande företag av stor om fattning noggrant prövas med hänsyn till bl. a. de sanitära förhållandena och till marknadssituationen. Enligt utskottets mening har de av lant bruksstyrelsen utfärdade tillämpningsföreskrifterna utformats på ett sätt som torde garantera att nu angivna förhållanden tillfredsställände beaktas vid lantbruksnämndernas prövning av de olika förekommande fallen. Utskottet finner därför att föreliggande motionsförslag inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
I anledning av ett i motionen 1971: 1011 framlagt förslag om att öppna möjligheter för enskilda personer att få statligt stöd för förvärv av rena familjeskogsbruk vill Utskottet erinra om att riksdagen nyligen på utskottets förslag (JoU 1971:14) beslutat lämna ett motsvarande yrkande utan åtgärd i avvaktan på skogspolitiska utredningens kom mande betänkande. Utskottet föreslår att nu ifrågavarande yrkande på enahanda sätt lämnas utan åtgärd av riksdagen.
U nder hänvisning till det anförda hemställer utskottet
a tt riksdagen läm nar utan åtgärd motionerna 1971: 269, 1971: 994,
1971: 1017, 1971: 1019 och 1971: 1031 ävensom motionen 1971:
212, såvitt avser modifieringar i kungörelsen (1967: 453) om stat
ligt stöd till jordbrukets rationalisering m. m., samt motionen
1971: 1011, såvitt avser punkterna 2. a—d och 4 i motionsyr-
kandet. Stockholm den 1 april 1971
På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit: herrar Hansson i Skegrie (c). Mossberger (s), Antby (fp), Johanson i Västervik (s), Hedin (m), Jonasson (c), Magnusson i Grebbestad (s), Augustsson (s), K ronm ark (m)*, fru Lindberg (s), herr Takm an (vpk), fru Thorsson (s), herrar Johansson i Holmgården (c), Berndtsson i Bokenäs (fp) och fru Theorin (s), dock att vid behandlingen av motionerna 269 och 1017 herr Leuchovius (m) deltagit i stället för herr K ronm ark (m).
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Hansson i Skegrie (c), Antby (fp), Hedin (m), Jonasson (c), '
Kronm ark (m), Johansson i Holmgården (c) och herr Berndtsson (fp) som anser att
dels andra stycket i utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
»Enligt 1967 års riksdagsbeslut skall en fortsatt, snabb rationalisering av jordbruket främjas. Det innebär bl. a. att statens insatser på detta område skall medverka till att göra jordbruksföretagen så effektiva sorn möjligt. Samtidigt som rationaliseringsarbetet särskilt skall främja specia lisering och övergång till jordbruksdrift i större skala, skall möjlig heterna till ett successivt uppbyggande av jordbruksföretagen mot allt effektivare enheter tillvaratas. I anslutning till dessa uttalanden kon staterade riksdagen att till följd av föreliggande struktur inom jord bruket rationaliseringsverksamheten under överskådlig tid väntades komma att domineras av arbetet med att bygga upp bärkraftiga familje jordbruk.»
dels det avsnitt av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med »Mo tionsyrkanden av» och slutar med »inte föreligga» bort ha följande lydelse:
»Enligt utskottets uppfattning kan det inte bestridas att den hittills varande tillämpningen av 1967 års riktlinjer synes innebära a tt förhål landevis stora enheter ges företräde vid beviljandet av kreditgarantier för jordbrukets rationalisering, medan mindre och medelstora familje jordbruk vägras sådant stöd. D et finns därför enligt utskottets mening skäl för riksdagen att närm are än som skedde år 1967 förtydliga sin ståndpunkt och uttala sig för att det fortsatta arbetet med jordbrukets rationalisering även bör inriktas på att av mindre och medelstora en heter successivt åstadkomma bärkraftiga och effektiva familjejordbruk. Möjligheter bör även finnas att i vissa fall lämna rationaliseringsstöd till enheter som inte bedöms kunna utvecklas till helt fullständiga före tag. D et kan exempelvis vara motiverat att av arbetsmarknadsskäl stödja vissa temporära förbättringar av produktionsbetingelserna. Så dant stöd bör anpassas till de speciella förhållanden som råder i olika regioner.»
dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 3 börjar med »Även motionsyrkanden» och som på s. 4 slutar med »bärkraftiga jordbruk» bort ha följande lydelse:
»Enligt 1967 års riksdagsbeslut om riktlinjer för jordbrukspolitiken bör statligt kreditstöd lämnas endast till jordbruksföretag vars jord bruksdrift är eller inom nära fram tid kan göras effektiv och rationell. Frånsett denna utgångspunkt finns det enligt utskottets mening starka skäl för att stöd ges även till deltidsjordbruk, vid vilken företagsform driften med hjälp av m odern teknik lika väl som vid andra jordbruk kan göras effektiv. Det är även, såsom framhållits i motionerna, från flera synpunkter av värde att på landsbygden ha kvar nu ifrågavarande bebyggelse och befolkning. Bl. a. lättar detta trycket på bostadsmark
naden i tätorterna. Genom förbättrade kommunikationsmöjligheter spe lar avståndet mellan exempelvis bostad och arbetsplats allt mindre roll. Genom kombinationen med jordbruk kan det vidare bli möjligt för hantverkare och andra yrkesutövare att få en god försörjning. Även från landskapsvårdssynpunkt är det värdefullt att deltidsjordbruk be varas. Dessa jordbruks fortbestånd torde nämligen ofta vara en förut sättning för att bygden skall kunna hållas levande. Utskottet finner det således angeläget, att statlig kreditgaranti till de ändamål som anges i kungörelsen (1967: 453) om statligt stöd till jordbrukets rationalise ring m.m. kan ges innehavare av deltidsjordbruk, även om företaget inte ger denne hans huvudsakliga sysselsättning. En ändring av bestäm melserna i angivna riktning bör därför vidtagas.»
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 4 som börjar med »Av det» och slutar med »utan åtgärd» bort ha följande lydelse:
»De angivna principerna medger att stöd till rationalisering av kom binerade jord- och skogsbruksföretag kan utgå, dock endast i vissa fall. Sådana kombinerade företag utgör emellertid i stora delar av vårt land den mest rationella företagstypen. Vid lönsamhetsprövningen av en rationaliseringsåtgärd bör enligt utskottets mening i fortsättningen inte göras en uppspjälkning i en jordbruks- och en skogsdel, utan före taget bör betraktas som en enhet och totaleffekten för hela företaget av rationaliseringsåtgärden bör läggas till grund för bedömningen.»
dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 4 börjar med »Enligt utskottets» och som på s. 5 slutar med »riksdagens sida» bort ha föl jande lydelse:
»1967 års riksdagsbeslut innebär att statligt rationaliseringsstöd kan ges åt specialiserad animalieproduktion utan anknytning till växtodling. Vid prövning om en investering är önskvärd från allmän synpunkt skall dock beaktas bl. a. marknadssituationen inom landet för den produkt investeringen avser. Såsom framhålls i förevarande motioner kan upp byggandet av animalieproduktion i stordrift utan samband med växt odling medföra besvärande överproduktion och avsättningssvårigheter för ifrågavarande produkt, varav kan följa ökade anpassningssvårig heter för många egentliga jordbruk. Stordrift inom animalieproduktionen medför även i många fall betydande sanitära olägenheter. Mot denna bakgrund vill utskottet uttala att stor återhållsamhet bör iakttagas vid lämnandet av statligt stöd till nu ifrågavarande specialiserade ani malieproduktion. Prövningen med avseende på miljöeffekterna bör i vart fall vara mycket noggrann. Vidare bör synnerlig hänsyn tas till marknadssituationen för den aktuella produkten.»
dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»att riksdagen i anledning av motionerna 1971:269, 1971:994,
1971: 1017, 1971: 1019 och 1971: 1031 ävensom motionen 1971:
212, såvitt avser modifieringar i kungörelsen (1967:453) om
statligt stöd till jordbrukets rationalisering m. m., samt motionen 1971: 1011, såvitt avser punkterna 2. a—d och 4 i motionsyrkandet, som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet ..' ,<■ anfört beträffande den fortsatta tillämpningen av jordbrukspoli tiken i vad avser stödet till jordbrukets rationalisering.» , ,. , ... ;
v-.- ' - . . . . • . • • • V - t . v * ; ! . *
:■ .■ n ; a : !■ i ■’
- v I . . j i n y .h 1 i M i t ■’ i ' : H ll
. . . . . . . . . . . '■* • . . • • < •; » . J j j i ,
s r u . , .• A . . ' C ’>7 v
. ■ v ' i ' - , i . .'V"! . .’ ■ ! i ■ : t u ' , . • 1 i I - . ' , > ■ . . . ' ' c ; 5 i ,1 - i , , i * ■ ■. r . . .5 ■ ... .; . . . v . r V ' , . V i
, ! . , 1 . . J • . . ' ,. ■! V - A f . • ’ ‘ I " VV • i . ' * , ; - . . . . . - v : w / Vt. *. . - ’ '. aVV - v " , * ■ • i , " , v . ' : i - t '.v ,; - .< t ; . - i .
. t > k >. >/../■. .t
'. . i ■< ' ' V ■>■. •> : ; v r I J i - r f V
: - T i : . . . - . , t i . . i Y . r - . . . . t . v i . - . t v . .- Vr t r v
. > • , vh'.' ■ :* i ■ ~ • ■ ■ ~ s
v ' ‘ v .A , ' ) ’ f - . ' . . r A . . : 1 . v ‘v • • , v t v . . ; . . . j i
- ■ . .■ v ■
' -.v. V . . ' i v „ - ' v - v t . s , : - :>/.• ■ . ::V '
■ -jf J' . ■■■.'. ■" .,-r »vftAuiS: ir, ■ r ~
v . . . . . . . . . / ■ . , j ... ,v v - : v t - v i . . . . ’ .
• t .y r 1;).!1.’ 'i>>
' ■ ! \ . ' < v i , j ; t t : 4 > , • •' . - ;■ ■ ■ . ' - . . . . • . . a U;i r „... , ; i . , - • ■ v ; ' - .v . . . t ■ -.7 < - 1 ■ ; A ■ . . . . 1 . . . . . . : : . - ' '» • ! > » ; . . < * K P, .. t . , v , . A K L Beckmans T r y c k tr itr AB > S tockholm