Jordbruksutskottets betänkande med anledning av motion om stöd till den svenska biodlingen

Jordbruksutskottets betänkande nr 27 år 1971 JoU 1971:27

Nr 27

Jordbruksutskottets betänkande med anledning av motion om stöd till den svenska biodlingen.

I motionen 1971: 993 av herr Fridolfsson m. fl. (s) har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t anhåller att en utredning tillsätts med uppdrag att utreda den svenska biodlingens problem samt föreslå de åtgärder som krävs för att trygga svensk biodlings fortbestånd och vidareutveckling.

Utskottet har inhäm tat yttranden över motionen från lantbrukssty­ relsen och Sveriges biodlares riksförbund. Se bilaga till detta utlåtande. .Uöl.-u; Utskottet. I föreliggande motion anförs att minskad lönsamhet hotar att inom kort i stort sett utplåna biodlingen i vårt land. Med hänsyn till binas viktiga funktion i samband med pollineringen av frukt-, frö- och oljeväxtodlingar m. m. kommer, om inga åtgärder vidtas, vårt folkhus­ håll enligt motionärerna att förlora värden för hundratals miljoner kronor samtidigt som naturen utarm as och berövas både skönhets- och nyttovärden i fråga om blommor, dofter, bär, frön m. m. M otionärerna framhåller att biodlingen drabbas särskilt hårt av det höga svenska sockerpriset och av bristen på skydd mot importhonung från länder som gynnas av det relativt låga världsmarknadspriset på det för vinter­ utfodringen erforderliga sockret. M ot bakgrund av det anförda hem­ ställs att en utredning tillsätts för att utreda den svenska biodlingens problem samt föreslå de åtgärder som krävs för att trygga odlingens fortbestånd och vidare utveckling. Utskottet har tidigare i betänkandet 1971: 1, p. 8.3, tillstyrkt Kungl. Maj:ts förslag att till särskilt stöd åt biskötsel och växtodling för nästa budgetår anvisas ett reservationsanslag av 96 000 kr. Från nämnda an­ slag utgår bidrag med 81 000 kr. till främjande av biskötseln. Bidraget, som utgått oförändrat fr. o .m . budgetåret 1964/65 efter att tidigare under en lång följd av år ha uppgått till 15 000 kr., används till grund­ utbildning och fortbildning av bitillsyningsmän, försök med vandringsbiskötsel m. m. samt till bidrag åt Sveriges biodlares riksförbund. I anledning av det nu behandlade motionsyrkandet vill utskottet vits­ orda den stora betydelse bina har för pollinering vid frö-, oljeväxt- och fruktodlingar och därigenom även för avkastningen från dessa odlingar. Som redovisades för riksdagen när frågan om höjning av bidraget till bi-

Riksdagert 1971.16 sami. N r 27

skötseln var aktuell år 1964 (JoU 1964: 1, p. 24), uppgick vid den tid­ punkten värdet av den årliga skörden av honung och vax till omkring 10 milj. kr., medan värdet av binas verksamhet som pollinatörer upp­ skattades till mer än 200 milj. kr. om året. Utskottet finner med hänsyn härtill givetvis angeläget att biodlingen ges tillfredsställande möjligheter att fortbestå. Utskottet har i likhet med lantbruksstyrelsen, som yttrat sig i ärendet, inte något att erinra mot att den i motionen begärda u t­ redningen kommer till stånd. Som fram går av lantbruksstyrelsens ytt­ rande har frågan redan aktualiserats i Kungl. Maj:ts kansli genom en framställning från Sveriges biodlares riksförbund. Remissbehandlingen av ärendet är ännu inte avslutad. Enligt vad utskottet erfarit har dock, förutom från lantbruksstyrelsen, yttrande med tillstyrkan av framställ­ ningen inkommit från lantbrukshögskolan.

Utskottet finner med hänsyn till det anförda anledning antaga att syftet med nu förevarande motion kommer att bli tillgodosett utan särskild åtgärd från riksdagens sida och nöjer sig därför med att föreslå

att riksdagen anser motionen 1971: 993 besvarad med vad utskottet

anfört.

Stockholm den 15 april 1971 På jordbruksutskottets vägnar

NILS G. HANSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Persson i Skänninge (s)*, Antby (fp), Johanson i Västervik (s), Hedin (m)*, Magnusson i Grebbestad (s), Augustsson (s), K ronm ark (m)*, fru Lindberg (s), herrar Larsson i Borrby (c)*, Johans­ son i Holmgården (c), Berndtsson i Bokenäs (fp), Andersson i Stor­ fors (s)* och fru Theorin (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Bilaga

Yttranden över motionen 1971: 993

Lantbruksstyrelsen (17.3.1971)

Lantbruksstyrelsen, som tillstyrker att den i motionen avsedda utred­ ningen kommer till stånd, hänvisar i sitt remissvar till ett av styrelsen den 3 februari 1971 avgivet remissyttrande med anledning av en av Sveriges biodlares riksförbund gjord hemställan den 13 januari 1971 till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet om utredning rö­

rande behov, betingelser och åtgärder för att långsiktigt trygga den svenska biodlingen. Lantbruksstyrelsen finner inte anledning att tillägga något utöver vad sorn fram går av nämnda yttrande, som är av föl­ jande lydelse.

Lantbruksstyrelsen har intet att erinra m ot att den utredning kom ­ m er till stånd, varom Sveriges biodlares riksförbund (SBR) gjort hem­ ställan, nämligen rörande behov, betingelser och åtgärder för att lång­ siktigt trygga den svenska biodlingen. Senaste utredning om biodlingens betingelser och utvecklingstenden­ ser, verkställd av lantbruksstyrelsen på Kungl. Maj:ts uppdrag den 16 juni 1961, avlämnades den 13 augusti 1963. På grund av de förslag, som där framlades, beslöts om ökat statligt stöd till biskötseln. Alltsedan budgetåret 1964/65 har årligen anvisats 81 000 kr. Därav har 40 000 kr. tilldelats SBR för viss kursverksamhet och avelsarbete, 20 000 kr. använts av Kommittén för biforskning för huvudsakligen försök med vandringsbiskötsel samt i stort sett 21 000 kr. gått till grundutbildning och fortbildning av bitillsyningsmän i lant­ bruksstyrelsen och hushållningssällskapens regi. Lantbruksstyrelsen har påbörjat en översyn av bipestförordningen jämte tillämpningskungörelse (SFS 1946: 81 resp. 82, omtryck 1962: 60 resp. 61, ändrad 1967: 404 resp. 405) för att söka åstadkomma enklare administration och effektivare bekämpning av smittsamma sjukdomar hos bin.

Sveriges biodlares riksförbund (18.3.1971)

Riksförbundet framhåller att motionen till hela sin syftning överens­ stämmer med en hemställan, som riksförbundets styrelse den 13 jan. 1971 gjort till jordbruksministern. I sitt remissyttrande har riksförbun­ dets styrelse därför enligt vad som fram går av det följande inskränkt sig till att något närm are utveckla: 1) varför den anser det vara ett riksintresse i lika hög grad som ett biodlarintresse att svensk biodling ges möjlighet att överleva och u t­ vecklas vidare, 2) vad som betingat den sjunkande lönsamheten för den enskilde biod­ laren trots en mycket m arkerad stegring av honungsförsäljningen, 3) vilka åtgärder från statsmakternas sida, som den anser önskvärda, nationalekonomiskt berättigade och lönsamma.

1. Riksintressen

Som i motionen framhållits är inte honungen utan pollineringen av den svenska floran — både den vilda och den odlade — det national­ ekonomiskt viktigaste resultatet av binas verksamhet. Deras pollinationsarbete spelar f. ö. en avgörande roll för bevarandet av den ekolo­ giska och biologiska balansen i naturen, som både direkt och indirekt påverkar såväl växt- som djurlivet och därm ed även människans livsoch trivselmöjligheter.

I biodlarnas internationella sammanslutning Apimondia har även svenska experter anlitats i kommissionen för nektarflora och pollinering. En av dessa, fil. dr Åke Hansson, sorn är ordförande i nämnda kommission och ledamot av Apimondias exekutiva råd, har bl. a. u t­ fört betydande forskning inom detta område. Som exempel på de dras­ tiska resultat dr Hanssons forskningar, givit i fråga om pollineringens betydelse för skördens såväl mängd som kvalitet, beskrivs och illustre­ ras i motionen, hur blåbärsskörden blir tre gånger större i bigårdars närhet än i trakter, där bin saknas, eftersom pollinerande insekter där ej finns i tillräcklig mängd under blomningstiden. Blåbären är givetvis bara ett bland mångå exempel i såväl den vilda som den odlade växt­ världen på dess beroende av binas pollinationsarbete.

D r Hanssons undersökningar har vidare bl. a. visat, att binas polli­ nationsarbete resulterar i liknande ökningar i skörden av lingon. De försök med odling av lingon under kontrollerade förhållanden, som nu bedrivs här i landet, förutsätter binas medverkan vid pollinationen, för att högsta möjliga lönsamhet skall uppnås. En förstärkning av det norrländska näringslivet genom en tack vare nämnda metoder ökad produktion av lingon och till följd därav också av honung torde kunna genomföras på relativt kort tid. Också för den utökning av odlingen av svarta vinbär, som planeras i Norrland, är binas medverkan ound­ gängligen nödvändig, om den skall bli framgångsrik och räntabel.

F ö r binas pollinationsarbete i blommorna kan biodlarna tyvärr i all­ mänhet inte få ut någon ersättning. De kan i stort sett endast ta betalt för den honung som deras bin producerar. Men det gör dessa sanner­ ligen inte utan kostnader och arbete för sina ägare. Därem ot tillgodo­ gör sig både växtodlare och samhälle i regel pollinationsvinsterna nästan gratis. I en statlig utredning i början av 60-talet beräknades dessa ha ett värde av ca 200 miljoner kronor per år. D äri är inte inräknade de värden, som binas pollinering av den vilda floran tillför nationalhushållet, delvis av ekonomisk art (ökade skördar av lingon, blåbär och andra vilda bär), delvis av estetisk natur (stegring av naturens skön­ hetsvärden och förbättring av miljön tack vare rikare frösättning och därigenom ökad rikedom på blommor).

Enligt gjorda beräkningar sätter bina genom sina blombesök i gång utvecklingen av ca 75 % av den svenska skörden av frukter, bär och frön. Genom att bina till skillnad från andra pollinerande insekter övervintrar i stora samhällen är de redan tidigt på våren redo till att utföra den för flertalet odlade och vilda växtarter nödvändiga pollineringen. Samtidigt som denna ökar den årliga avkastningen, främ jar binas insatser indirekt humusbildning och andra naturliga biologiska förlopp, som m otverkar jordförsämring.

I detta sammanhang kan med fog sägas: »Utan bin ingen verklig miljövård!» N är biodlingen inte längre bär sig, är det därför befogat, att biodlarna slår larm och att det allmänna överväger på vilka vägar de skall kunna ta ut den »pollineringsavgift», som sätter dem i stånd att fortsätta sin samhäUsgagneliga verksamhet.

2. Varför lönsamheten sjunkit för den enskilda biodlaren

M otionärerna belyser i motionens 3:e—5:e avsnitt hur man i andra länder i medvetande om biodlingens stora samhälleliga värde vårdar sig om, utvecklar och skyddar biodlingen som en nationaltillgång. I Sverige

försvårar, ja omöjliggör det höga sockerpriset för svensk biodling att i många fall prismässigt konkurrera med utländska honungsproducenter, som saknar dylika extra pålagor men i stället kan räkna med en rad förmåner. Det socker, som de svenska biodlarna måste ge sina bin som vinterfoder i stället för den honung, som tagits från dem, tvingas de att betala nästan dubbelt så mycket för som biodlarna i de länder, som saluför socker till världsmarknadspriser. A tt i detta sammanhang göra de svenska biodlarna jämlika med sina utländska konkurrenter vore en nåd att stilla bedja om. Men de drabbas också av andra pålagor. Under­ visning och utbildning i biskötsel, försöksverksamhet och forskning får biodlareorganisationen i Sverige i väsentligt högre grad än i många andra länder själv bekosta och utöva med egna krafter, vartill kommer att arbets- och materielkostnader, ofrånkomliga transporter och frakter är väsentligt dyrare i Sverige än i utlandet. Kostnaderna för den för effektiv tappning, distribution och marknadsföring nybyggda tappsta­ tionen i M antorp, för vilken vid planeringen fördelaktiga lån ställdes i utsikt, tvingades organisationen till följd av kreditrestriktionerna att bestrida med egna högprocentiga lån. Någon drottningavelsstation, nöd­ vändig för framställning av bistammar, som är högeffektiva både som pollinatörer och honungsproducenter, har organisationen ej kunnat finansiera.

N är därtill efter tre goda honungsår 1967—69 en verklig katastrof vinter kom 1969/70 för stora delar av Nordeuropa — den i Sverige svåraste i mannaminne — som ödeläde även skickliga biodlares bi­ gårdar och i ett av våra förnämsta biodlingslän, Gotlands, tog död på 1 000 av dess 3 000 bisamhällen och försvagade många av de övriga, syntes verkligen måttet vara rågat — i all synnerhet som flera biodlare ansåg sig kunna konstatera, att dödligheten var särskilt stark, där be­ sprutning med horm onpreparat ägt rum och en elakartad sticklystnad hos bina plötsligt uppträtt efter besprutningarna. Detta blev för många biodlare dråpslaget, men flertalet försöker nu bygga upp sin bistam på nytt och utnyttja vunna framsteg i förhoppning om att ånyo nå full slagkraft och ökad produktion per bisamhälle. Riksförbundet kan i allo bestyrka motionärernas synpunkter och instämma i att svensk bi­ odling »kommit i kläm».

3. Åtgärder

Styrelsen för Sveriges Biodlares Riksförbund vet att lantbruksdepartementet i Norge sett som en naturlig sak att på strängt taget alla de områden, där svensk biodling käm par med svårigheter, genom lämp­ liga åtgärder och visserligen relativt blygsamma anslag göra en väsent­ lig insats för att göra biodlingen lönsam för biodlaren som honungsproducent och samtidigt skörda frukterna av biodlingens allmännytta. Det har gällt undervisning, forsknings- och försöksverksamhet, bekäm­ pande av bisjukdomar, standardisering av materiel, ekonomiska engångsbidrag i samband med anläggande av tappstation och drottning­ avelsstation, prospektering av lämpliga utvidgningar av biodlingen till nya trakter, förm åner för yrkesbiodlare samt sist men inte minst en generös kvotering av norsk honung på den inhemska marknaden. Strängt taget kan f. n. all norsk honung säljas på den inhemska marknaden, innan importhonungen släpps fram.

U tan tvivel skulle vi i Sverige med en på motsvarande sätt fungerande

moderniserad behandling av biodlingsproblemen på sikt kunna produ­ cera all för svensk förbrukning erforderlig honung och i samarbete med biförsöken vid Ultuna och lantbruksstyrelsen svara för en på bisköt­ seln väsentligt vidgad miljövård. Inte minst de senaste årens försöks­ verksamhet vid Ultuna har skapat bättre avkastningsmöjligheter per bisamhälle. F ör nyrekrytering av biodlare är klimatet dock hårt. H är krävs förutom skolning vissa investeringar i ny kupmateriel, som möjlig­ gör »vandring» med bina och som ger för god övervintring erforderlig isolation och ventilation. Dessa investeringskostnader motverkar nyrek­ ryteringen. Någon form av startstöd skulle betyda mycket, varjämte undervisning och materiel i samband därm ed nog skulle kräva en över­ syn i olika avseenden. De svenska biodlarna borde enligt riksförbundets åsikt vara berättigade till en lika effektiv modern behandling som de norska.

Starkt bör dock framhållas, att Sveriges Biodlares Riksförbund är helt inställt på att bjuda importhonungen hård konkurrens, om svensk biodling ges möjlighet att arbeta på någorlunda lika villkor. 1 det sam­ manhanget kommer det tidigare nämnda sockerpriset starkt i förgrun­ den. I vilken form stödet bör tillhandahållas är knappast förbundets sak att föreslå. Men förbundet ställer med glädje allt erforderligt m ate­ rial till förfogande i förvissning om att det är ett riksintresse av hög valör att finna en lösning på dessa problem.

K L B e ck m an * T ry c k e rie r A 0 . S to c k h o lm