Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion om ersättning till enskilda markägare för vård av egen mark i naturvårdssyfte, m. m.

Jordbruksutskottets betänkande nr 34 år 1971 JoU 1971:34

Nr 34

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av m otion om ersättning till enskilda markägare för vård av egen mark i naturvårdssyfte, m. m.

I m otionen 1971:1028 av herr Lothigius m. fl. (m) har hem ställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit anhåller

a. om ersättning till enskilda markägare fö r vård av egen m ark i n aturvårdssyfte i enlighet med vad i m otionen anförts,

b. om statligt stöd till markägare för u p p rättan d e av naturvårdsplaner i enlighet med vad i m otionen anförts.

U tsk o tte t har in häm tat y ttra n d e n över m otionen från statens n a tu r­ vårdsverk, dom änverket, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen sam t läns­ styrelserna i K ristianstads, Jönköpings, Uppsala och V ästerbottens län. Se bilaga till d e tta utlåtande.

U tsko ttet. I förevarande m o tio n anförs bl. a. a tt den pågående rationa­ liseringen av jo rd b ru k e t aktualiserat frågan h u r friluftsom råden och strövom råden i tillräckligt sto r om fattn in g skall kunna garanteras m ed­ borgarna. M otionärerna finner in te troligt a tt den starka satsningen på förvärv av naturvårdsom råden är det m est effektiva sä tte t a tt använda de för landskapsvården disponibla resurserna. Stora sum m or satsas genom e tt dy lik t system på förvärv av enstaka om råden, vilka ofta kom m er a tt ligga långt ifrån bostadsom råden. F ö r samma belopp som i dag läggs ner på rena m arkförvärv skulle på an n at sä tt m ångdubbelt större arealer läm plig fritidsm ark under en lång följd av år kunna säkras. Frivilliga, långsiktiga överenskom m elser m ed vissa markägare bö r kunna träffas. G enom ersättning till enskilda m arkägare kan större och m era spridda om råden göras tillgängliga fö r allm änheten sam tidigt som m arkägarnas m öjligheter a tt kvarstanna på sina gårdar ökas.

I sam band med a tt sådana planer u p p rättas kan enligt m otionärernas m ening med m ycket små extra m edel från sam hällets sida även n atu r­ vårdsplaner u p p rättas över egendom en. Mot bakgrunden av i m otionen anfö rd a sy n p u n k te r hem ställer m otionärerna dels a tt åtgärder vidtas för a tt bereda enskilda m arkägare ersättning för vård av egen m ark i naturvårdssyfte, dels a tt statligt stöd skall läm nas markägare för u p p ­ rättan d e av naturvårdsplaner.

U tsk o tte t har i annat sam m anhang givit u ttry c k åt u p pfattningen a tt frågorna om sam bandet mellan jo rd b ru k och landskapsvård och om jo rd b ru k e ts betydelse som m iljövårdsfaktor bö r ägnas stor uppm ärksam ­ h et (JoU 1971:25). Av de till förevarande u tlåtande fogade y ttra n d en a över m otionen fram går vidare a tt flertalet av de hörda m yndigheterna finner sy ftet med m otionen beaktansvärt. Det fram hålls em ellertid också

R iksdagen 1971. 16 sami. N r 34

att ytterligare utredning av h ithörande frågor krävs innan ställning kan tas till m otionsförslagen. D om änverket föreslår a tt m otionen överlämnas till n aturvårdskom m ittén.

U tsk o tte t vill erinra om a tt b etän k a n d et ” Landskapsvård i odlingsbyg­ d er” rem issbehandlats och är u nder fo rtsa tt prövning inom Kungl. Maj:ts kansli. I b etän k a n d et har bl. a. frågan om ersättning i vissa fall till markägare för landskapsvårdande åtgärder tagits upp. Spörsm ålen om en effektivare landskapsvård ingår vidare i naturvärdskom m itténs u tre d ­ ningsuppdrag. 1 y ttra n d e över d e t nyssnäm nda betän k an d et har n a tu r­ vårdskom m ittén förklarat a tt m an inom ko m m ittén överväger frågor om ersättning för olika form er av landskapsvård i såväl allm än som enskild drift.

Med hänsyn till det anförda finner u tsk o tte t skäl tala för a tt m otionen jäm te y ttra n d e n a över densam m a överläm nas till naturvårdskom m ittén.

U tsk o tte t hem ställer

a tt riksdagen anhåller a tt Kungl. Maj:t överläm nar m otionen 1971:

1028 jä m te över densam m a avgivna y ttran d en till naturvårds­

k o m m ittén . Stockholm den 4 maj 1971 På jo rd b ru k su tsk o tte ts vägnar N IL S G . HANSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit: herrar H ansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Persson i Skänninge (s), A ntby (fp), Johanson i Västervik (s), H edin (m ), Magnusson i G rebbestad (s), Augustsson (s), K ronm ark (m ), fru Lindberg (s), herrar Takm an (vpk), Johansson i Holm gården (c), B erndtsson i Bokenäs (fp), fru Theorin (s) och herr S tjernström (c).

Bilaga

Yttranden över m otionen 1971:1028

Statens naturvårdsverk (1 1 .3 .1 9 7 1 )

N aturvårdsverket anför.

På uppdrag av Kungl. Maj:t har statens naturvårdsverk låtit u tred a inverkningarna från landskapsvårdssynpunkt av m inskningen i jord b ru k sjo rd en s om fattning. I rap p o rten Landskapsvård i odlingsbygder som bl. a. redovisar förslag till åtgärder behandlas såväl behovet av åtgärdsplaner som frågan om ersättning till markägare för vård av egen m ark i landskapsvårdande syfte. R ap p o rten är för närvarande förem ål för över­ väganden inom jo rd b ru k sd ep artem en tet.

De åtgärder som kan kom m a i fråga i den naturvårdsplanering som föreslås av m otionärerna är enligt naturvårdsverkets m ening av så pass begränsad o m fattning a tt de n orm alt b ö r beaktas i den ordinarie planläggningen av olika arbetsinsatser inom jord- och skogsbruk. E tt särskilt bidrags- och ersättningssystem för åsyftat ändam ål to rd e dess­ u to m bli adm inistrativt betungande i förhållande till de bidrag som skulle kunna utgå.

Enligt naturvårdsverkets u p p fattn in g är det för närvarande m est angeläget a tt snabbt kom m a igång med den ty p av åtgärder som föreslagits i ovannäm nda rapport.

Domänverket (18.3 .1 9 7 1 )

D om änverket anser a tt utöver de förslag som i an n at sam m anhang fram förts rörande Landskapsvård i odlingsbygder m otiv även finns att u tred a i m otionen föreslagen ersättningsform till m arkägare för vård av egen m ark i naturvårdssyfte. M otionen bö r enligt dom änverkets m ening överläm nas till naturvårdsutredningen. D om änverket finner det också läm pligt a tt i jordbruks- och skogsbruksplaner även n aturvårdssynpunkter beaktas. M ycket av vad m otionärerna efterfrågar i d e tta avseende torde dock redan n u finnas redovisat i dylika planer.

D om änverket anför vidare.

M otionärerna tar u r en speciell synvinkel upp de problem , som onekligen är förknippade med kulturlandskapets om vandling beroende på i första hand jo rd b ru k e ts ändrade o m fattning och inriktning. De slår också fast den stora allm änhetens legitima behov av om råden för rek rea tio n och friluftsliv. De hävdar a tt statsm akternas hittillsvarande p o litik a tt använda tillgängliga m edel till förvärv av naturvårdsom råden eller skötsel av redan säkerställd mark inte är effektivaste sä tte t a tt säkra läm plig fritidsm ark för en naturälskande allm änhet.

D om änverket anser det vara riktigt och fram synt, a tt som nu sker, med tilläm pning av bestäm m elserna i naturvårdslagen säkerställa från den vetenskapliga eller sociala naturvårdens sy n p u n k t särskilt värdefulla om råden. N aturvårdsverket har också goda skäl för sin inställning, a tt fö ro rd a inköp fram för a tt utge höga ersättningar för avslagna dispens­ ansökningar. Även om b ety d an d e arealer på d etta sä tt avsättes som reservat är d et dock u p p en b a rt a tt allm änhetens fritidsvistelse i n atu ren även i fram tiden i sto r — för a tt in te säga helt dom inerande — om fattn in g kom m er a tt förläggas till m arker, som in te särskilt avsatts för sådant ändam ål. 1 sto r utsträckning är det fråga om m arker, vars huvudavkast­

ning ligger inom det ekonom iskt bedrivna skogsbruket eller jo rd b ru k e t. S taten kan in te rimligen förvärva all m ark, som är av intresse från naturvårds- och fritidssynpunkt och avsätta den exklusivt för denna användning. Med de m ångskiftande anspråk som ställs på naturvården och kravet på stö d till olika slags fritidsaktiviteter kom m er det sannolikt a tt råda kn ap p h et på m edel härför.

D etta pekar m ot a tt det finns e tt behov av a tt pröva även andra vägar än de naturvårdslagen nu anvisar för a tt ge befolkningen tillgång till lämpliga friluftsom råden.

U tan a tt i övrigt närm are ta ställning till utform ningen av eventuella åtgärder enligt m otionärernas förslag vill dom änverket påpeka, a tt över­ enskom m elser av avsett slag inte får ges en sådan utform ning, a tt d e t kan u p p fattas som en inskränkning i legalt och ansvarsm edvetet u tn y ttjan d e av allem ansrätten på sådana m arker, för vilka bidrag till skötseln inte utgår.

M otionärerna h ar också tagit up p frågan om allem ansrätten och dess u tn y ttja n d e . D om änverket m åste tyvärr u tifrån sin erfaren h e t som m arkförvaltare bekräfta a tt allem ansrätten i vissa fall u tn y ttja s på e tt sä tt, som m arkägaren svårligen kan tolerera. Om try ck e t blir fö r h å rt och slitaget och nedskräpningen i m arkerna för o m fattan d e söker m arkägaren naturligen värja sig fö r fritidsfolket i den m ån d e tta är möjligt. D etta vore en olycklig utveckling. Det är därför viktigt a tt också besökarna i m arkerna h ar förståelse för m iljöproblem en och u tn y ttja r allem ansrätten u n d er ansvar. En tendens finns f. n, a tt ställa anspråk långt u töver vad som kan anses in n e fa tta t i den egentliga allem ansrätten, t. ex. kraven på a tt med m o to rfo rd o n oinskränkt få färdas på enskilda vägar.

Om kom m un eller stat skall gå in m ed stöd till enskilda m arkägare för vård av egen m ark m åste någon form av plan u p p rättas över vad som skall u tfö ras och vilka löpande skötselåtgärder, som åvilar m arkägaren. Av d etta skäl och ren t allm änt till stöd för naturvårdsarbetet är d et fullt logiskt a tt tä n k a sig a tt i en planering för jord- och skogsbruk även föra in naturvård och fritid su tn y ttjan d e . Den typ av kom plem ent till jo rd - och skogsbruksplaner, som m otionärerna avser, skulle sålunda k u n n a vara av värde. H uvuddelen av de uppgifter, som b ö r finnas m ed, insamlas sannolikt redan n u i sam band m ed planläggning. Vad som å terstå r torde vara a tt sätta in dem i sitt naturvårdssam m anhang. D om änverket u tfö r inte detaljplanläggning av naturvårdsarbetet i sam band med sin skogsindelning. D ärem ot avgränsas num era i d etta sam m anhang de om råden, som inom affärsdriftens ram t. v. skall skötas med en m odifierad skogsskötsel till landskapsvårdens och friluftslivets from m a. D et rör sig här i allm änhet om m arker i tä to rte rn a s om edelbara n ärhet, som inte är av den kvaliteten a tt de bör avsättas som naturreservat eller dom änreser­ vat.

Lantbruksstyrelsen (5.4.1971)

L antbruksstyrelsen anför.

I m otionen hem ställs dels om ersättning till enskilda m arkägare för vård av egen m ark i naturvårdssyfte dels om statligt stöd till markägare för u p p rä tta n d e av naturvårdsplaner.

S tatens naturvårdsverk har lå tit u tred a verkningarna u r landskapsvårdssy n p u n k t av m inskningen av jo rdbruksm ark. I denna arbetsgrupp har också lantbruksstyrelsen varit representerad. L antbruksstyrelsen hänvisar till utredningens ra p p o rt med där fram lagda förslag (SNV 1970:9) samt till styrelsens häröver avgivna rem issyttrande (d n r S 5 4 7 /7 0 )' 1 Här ej intaget.

Det statliga stöd m otionärerna föreslår till u p p rättan d e av naturvärdsplaner synes främ st avse m ark som u tn y ttja s för fritidsändam ål. Viss sådan naturvårdsplanering, som m otionen syftar på, sker redan nu inom sta rk t frekventerade om råden. D enna planering, som sker på initiativ dels av kom m uner dels av m arkägare, resulterar i a tt väganvisningar, orienteringskartor m. m. sätts upp i m arkerna. Ibland ordnas även rast- och parkeringsplatser och u tfö rs andra större anläggningar.

I lantbruksnäm ndernas planeringsverksam het rörande jo rd b ru k e ts ra­ tionalisering sam m anställs m aterial som i viss om fattn in g to rd e kunna u tn y ttja s i sam band med naturvårdsplanering. I den m ån lantb ru k sn äm n ­ derna h ar ak tuellt sådant m aterial b ör det givetvis k unna u tn y ttja s i exempelvis kom m unernas eller länsstyrelsernas naturvårdsplanering och ställas till förfogande vid åtgärdsplanering på enskilda brukningsenheter.

Skogsstyrelsen (19 .3 .1 9 7 1 )

Skogsstyrelsen, som i princip ansluter sig till m otionärernas idé, men anser a tt den närm are utform ningen kan behöva studeras, in te m inst avvägningen mellan statsm akternas och kom m unernas engagemang, anför i anslutning härtill följande.

Skogsstyrelsen har sto r förståelse för den av m otionärerna väckta frågan. G enom den av naturvårdsverket i sam arbete med bl. a. skogsvårdsorganisationen genom förda utredningen ” Landskapsvård i odlingsbyg­ d er” har den första grunden lagts till e tt system där m arkägarna aktivt engageras i landskapsvårdande arbeten inom om råden som på grund av jo rd b ru k e ts utveckling håller på a tt förslum m as. Något beslut h a r ju ännu inte fa tta ts i anledning av n äm nda utredning m en skogsstyrelsen har i likhet m ed många andra berö rd a organ varm t tillsty rk t a tt en bred försöksverksam het igångsättes så snart som det överhuvudtaget är m öj­ ligt.

Det berörda förslaget avser em ellertid endast e tt öppethållande av vissa känsliga och h otade kulturlandskap. Någon direkt aktiv verksam het för a tt göra dem till attraktiva ströv- och rekreationsom råden inrym m er förslaget inte. F ör a tt åstadkom m a sådana krävs a tt även skog och annan utm ark tas med i bilden; det är tro ts allt så a tt d e t i växlande grad trädbevuxna landskapet som regel har det största rekreationsvärdet och är m est strö w än lig t.

Om vi fö rstå tt m o tionärerna rä tt är d et i den riktningen deras förslag går a tt sådana om råden ska tas med och a tt m arkägarna ska stim uleras att genom diverse anordningar u n d erlätta m arkernas användning för det rörliga friluftslivet. Skogsstyrelsen håller med om a tt d e t troligen skulle bli billigare a tt stödja m arkägarna i sådana strävanden än a tt inköpa och med statsm edel förvalta n atu ro m råd en ; vår erfarenhet från förvaltningen av naturreservat stöder den åsikten.

Det är upp en b art a tt någon generell bidragsgivning inte kan införas; den m åste föregås av bedöm ningar om vilka om råden som har sto rt värde för den urbaniserade befolkningen och av sådana naturvårdsplaner som m otionärerna föreslagit. Dessa planer måste troligen o fta gripa över ägaregränser för a tt m an ska åstadkom m a läm pligt avpassade ströv­ om råden. H är m ö ter genast frågan vem som skall svara för dessa bedöm ningar och vern som bö r stödja verksam heten. Såsom skogsstyrel­ sen ser d e t har kom m unerna e tt sto rt ansvar för a tt deras innevånare har tillgång till lämpliga rekreationsom råden. Det b ör alltså inte i första hand vara en statsm akternas angelägenhet a tt planera och understödja de åtgärder som m otionärerna föreslagit. H ur avvägningen mellan de statliga

och de kom m unala insatserna b ö r ske to rd e behöva närm are studeras.

Skogsvårdsorganisationen är intresserad av a tt m edverka vid u p p rä t­ ta n d et av de naturvårdsplaner, som b ö r ligga till grund för kom m unernas och statens åtaganden på d etta om råde. Planerna kom m er uppenbarligen a tt i sto r utsträckning beröra sådana m arker som ingår i skogsbruksplaner — fastighetsvisa eller områdesvisa — som skogsvårdsstyrelserna i stor om fattning u ta rb e tar; f. n. har denna planläggning en volym av ca 700 000 ha prod u k tiv skogsm ark fö ru to m tillhörande annan utm ark. G enom sitt arbete som förvaltare av naturreservat, även sociala sådana, har styrelser­ na också god erfarenhet av planering och genom förande av sådana arbeten som behövs på de nu diskuterade om rådena. K ostnaderna för a tt k o m p lettera skogsbruksplanerna m ed en naturvårdsplanedel b orde kunna hållas låga.

Bidrag utgår idag på olika sä tt för u p p rättan d e av skogsbruksplaner. Även naturvårdsplanedelen bö r uppenbarligen understödjas och på den p u n k te n to rd e d et vara naturligt m ed statligt stöd.

Länsstyrelsen i Kristianstads län (1 8 .3 .1 9 7 1 )

Länsstyrelsen tillstyrker åtgärder i m otionens syfte och påpekar a tt det redan nu finns en del m öjligheter a tt förverkliga de in te n tio n e r som ligger bakom m otionen. Länsstyrelsen anser det em ellertid i h ö g g rad önskvärt a tt dessa m öjligheter utvidgas.

M otionen avser a tt genom två olika form er av statligt stöd främja landskapsvård och strövm öjligheter fö r tätortsbefolkningen.

Om man först b etra k ta r planläggningsproblem et kan konstateras a tt de två av m otionärerna berörda naturvårdsändam ålen skall beaktas i sam­ band med den fysiska planeringen. D enna planläggning sker på olika nivåer. Särskilt viktigt är det a tt den kom m unala planeringen resulterar i e tt avsättande av attraktiva, funktionsdugliga om råden för dessa och andra naturvårdsändam ål i närheten av större tä to rte r och kom m unika­ tionsleder.

M otionärernas syfte både b eträffande ersättning och planering kan i viss utsträckning tillgodoses inom naturreservatets ram. Den landskaps­ vårdande aspekten kan även i viss m ån tillgodoses genom förordnande enligt 19 § naturvårdslagen, särskilt om e tt sådant förordnande kan resultera i direkta vårdbidrag genom det anslag som naturvårdsverket begärt för ändam ålet u n d er de senaste åren. Den kan vidare tillgodoses genom AMS-bidrag och naturligtvis genom bidrag från kom m uner och landsting. Slutligen kan en m öjlighet öppnas därest förslaget från arbets­ gruppen för landskapsvård vid jordbruksrationalisering som f. n. behand­ las av jo rd b ru k sd ep a rte m e n tet kom m er a tt realiseras. A rbetsgruppens förslag to rd e nära sam m anfalla med m otionärernas syfte på landskapsvår­ dens om råde.

Länsstyrelsen i Jönköpings län (6.4 .1 9 7 1 )

Länsstyrelsen tillsty rk er med nedan angivna inskränkningar a tt möjlig­ heter erbjuds för enskilda m arkägare a tt erhålla ersättning för vård av egen m ark i naturvårdssyfte.

I länsstyrelsens i Jönköpings län regi har m ed hjälp av m edel från arbetsm arknadsstyrelsen en landskapsvårdsplanering av länet genom förts. Planen o m fa tta r e tt sto rt antal landskapsvårdsobjekt som är av betydelse för d et rörliga friluftslivet. M öjligheten a tt hålla dessa om råden i e tt för

ändam ålet läm pligt skick är dock för närvarande helt beroende av arbetsk raftssitu atio n en då iståndsättande och underhåll av om rådena endast kan ske genom beredskapsarbeten.

I de län där det n o rm alt råder brist på arbetskraft k om m er landskaps­ vården till följd härav a tt bli sämre jä m fö rt med de län, där beredskaps­ arbeten kan igångsättas. Ur planeringssynpunkt är d e t också angeläget a tt landskapsvården inte helt görs avhängig av den för ögonblicket rådande arbetskraftssituationen.

M otionen syftar bl. a. till a tt k unna ge enskilda m arkägare ersättning för vård av egen m ark. U nder föru tsättn in g a tt i första hand de inom landskapsvårdsplanen u pptagna objekten kom m er ifråga, skulle en sådan lösning innebära a tt man oberoende av arbetsm arknadsläget skulle kunna göra insatser för landskapsvården. En sådan åtgärd bö r d ock inte k onkurrera m ed planerna på a tt avsätta naturreservat. N aturreservaten syftar till a tt på lång sikt binda m arken och garantera en ändamålsenlig skötsel. Med hänsyn till de begränsade resurser som står till förfogande för avsättande av reservat är det d ock nödvändigt a tt bidragsm öjligheten till a tt vårda enskild m ark inte in k räk tar på m öjligheterna a tt avsätta reservat. Ej heller är det läm pligt a tt som sägs i m otionen låta m edel utgå från anslagen till vård av naturvårdsom råden m. m. D etta anslag har u nder senare år varit så k n ap p t tilltaget a tt redan avsatta reservat ej k u n n at ställas iordning fö r allm änheten på sätt som förutskickades vid avsättandet av reservaten. F ö r a tt m otionen skall k unna genom föras erfordras sålunda särskilda anslag.

När det gäller bidrag till u p p rättan d e av särskilda naturvårdsplaner to rd e det vara m era ratio n ellt a tt låta länsstyrelsen k o m p lettera redan uppgjorda landskapsvård splaner i samråd med berörda markägare och kom m uner. Härigenom kan en planmässig sam ordning av planerna på avsättande av naturreservat och landskapsvården åstadkom m as.

I sam band härm ed vill länsstyrelsen även påtala följande. I länet finns e tt sto rt antal små brukningsenheter, vars brukare h ar en relativt hög m edelålder och som periodvis saknar full sysselsättning. D et vore önsk­ värt a tt m öjligheter erbjuds dessa a tt få arbeta med iståndsättning och eftervård av planerade landskapsvårdsobjekt med hjälp av arbetsm ark­ nadsm edel. När mera om fattan d e arbetslöshet är rådande och igångsätt­ ning av e tt större antal beredskapsarbeten är ak tuellt skulle dessa även k unna utgöra en förm ansstab.

Länsstyrelsen i Uppsala län (16.4 .1 9 7 1 )

Länsstyrelsen påpekar a tt de av m otionärerna aktualiserade frågorna är u n d er prövning i olika sam m anhang, och några ytterligare åtgärder är enligt länsstyrelsens m ening fö r närvarande inte påkallade. Länsstyrelsen an fö r i anslutning härtill följande.

Givetvis är det m ycket angeläget a tt säkra tillräckligt stora och i relation till tä to rtern as bostadsom råden väl belägna grönom råden, som kan ge rekreation åt så många m änniskor som möjligt. D etta är enligt länsstyrelsens m ening e tt behov som i första hand b ö r tillgodoses vid den regionala och kom m unala översiktsplaneringen. F ö r a tt garantera att dessa om råden får behålla sin k arak tär av grönom råden är d et som regel nödvändigt a tt de ges e tt mera form ellt skydd än vad enbart respektive p la n in stitu t medger. F ö r närvarande är naturreservatsbildning i sådant fall den m est adekvata skyddsform en. N aturreservat kan bildas på privatägd m ark; kom m unal eller statlig äganderätt är sålunda ingen nödvändig

fö rutsättning. Skötseln av reservatet kan även h andhas av den enskilde m arkägaren. Två exem pel på d e tta finns inom lä n et, näm ligen L andhol­ m arna i H åbo kom m un och D jurgården i Uppsala kom m un. Båda o m fattar huvudsakligen betesm ark och förvaltas av respektive m arkägare i sam råd m ed skogsvårdsstyrelsen. I reservatbestäm m elsem a sägs a tt för den händelse skötseln enligt föreskrifterna inte kan ske utan ekonom isk förlust för m arkägaren skall m an antingen med allm änna m edel täcka denna förlust eller också pröva om reservatbestäm m elserna.

Den pågående översynen av naturvårdslagen skall enligt direktiven bl. a. o m fa tta en prövning huruvida nuvarande skyddsform er är än d a­ målsenliga för a tt tillgodose behovet av en allsidig landskapsvård. V idare skall enligt direktiven undersökas om förordnande om skydd för land­ skapsbilden kan kom pletteras m ed m öjlighet a tt u tfä rd a skötselföreskrif­ ter. Den pågående utredningen synes sålunda delvis arbeta med frågor som ligger inom ram en fö r m otionens syfte.

A rbetsgruppen fö r landskapsvård vid jordbruksrationalisering som enligt Kungl. Maj:ts uppdrag tillsatts av statens naturvårdsverk har nyligen avläm nat sin rap p o rt Landskapsvård i odlingsbygder. I denna ges förslag till lösning av hith ö ran d e frågor sam tidigt som m an rekom m ende­ rar a tt en avsevärd försöksverksam het kom m er till stånd.

Länsstyrelsen i Västerbottens län (23.3 .1 9 7 1 )

Länsstyrelsen anför.

M otionen u tm y n n a r i två förslag

a) a tt ersättning utgår till enskilda m arkägare för vård av egen m ark i

naturvård ssyfte,

b) a tt statligt stöd utgår till markägare för u p p rä tta n d e av naturvårds-

planer.

B eträffande p u n k t a får länsstyrelsen anföra a tt o m fattan d e landskapsvårdsarbeten för närvarande utföres i V ästerbottens län med hjälp av beredskapsm edel. Om någon ytterligare bidragsform skulle ställas i u tsik t för naturvårdsarbeten, b ö r det i första hand vara önskvärt a tt d e tta sker på sätt som säkerställer den kontinuerliga skötseln och eftervården. F ör dessa arbeten vore det i princip läm pligt a tt m arkägaren engageras. Av m otionen fram går ej h u r adm inistrationen av bidragen är äm nad a tt skötas. Länsstyrelsen fö ro rd ar d ärför ytterligare u tredning i ärendet innan definitiv ställning kan tagas i frågan.

Angående landskapsvård i odlingsbygd har länsstyrelsen i skrivelse till jo rd b ru k sd ep a rte m e n tet 22.3.1971 ställt sig positiv till de förslag som statens naturvårdsverk fram fö rt i verkets p u blikation 1970: 9. Av denna fram går a tt huvuddelen av den nedläggningshotade odlade jo rd en som ansetts b öra hållas öppen u r naturvårdssynpunkt föreslås åtgärdas av enskilda brukare m o t skälig ersättning.

Till förslaget u n d er p u n k t b ställer sig länsstyrelsen tveksam . Det kan ifrågasättas om enskilda m arkägare i allm änhet har tillräcklig k om petens för a tt u p p rä tta naturvårdsplaner.

G ö te b o rg s O ffs e ttry c k e ri AB, S th lm 7 1 .2 0 4 S