Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion om översyn av bestämmelserna om användning av djur för vetenskapliga experiment

Jordbruksutskottets betänkande nr 36 år 1971 JoU 1971:36

Nr 36

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion om översyn av bestämmelserna om användning av djur för vetenskapliga experiment.

I motionen 1971: 78 av herr Henm ark (fp) har hemställts att riksda­ gen beslutar att hos Kungl. M aj:t anhålla om utredning och översyn be­ träffande gällande bestämmelser för användning av djur för vetenskap­ lig experimentverksamhet.

Utskottet har inhäm tat yttranden över motionen från veterinärstyrel­ sen, statens veterinärmedicinska anstalt, statens bakteriologiska labora­ torium, Karolinska institutet, statens medicinska forskningsråd, Nordis­ ka samfundet mot plågsamma djurförsök, Nordiska samfundets stiftelse för vetenskaplig forskning utan djurförsök och Svenska djurskyddsför­ eningen. Se bilaga till detta utlåtande.

Vidare torde få anmälas, att till utskottet i förevarande sammanhang inkommit en skrift från Hundfräm jandet (22.4.1971).

Utskottet. I motionen anförs bl. a. att avsevärd tid förflutit sedan den senaste översynen gjordes av de regler som gäller användningen av djur för vetenskaplig forskning. Den vetenskapliga forskningen har under denna tid gjort stora framsteg. Därvid har bl. a. uttryckts tvivel på att försök med experimentdjur kan förväntas ge samma eller liknande u t­ slag hos människor. M etoder har också utarbetats som enligt uppgift i vissa fall kan ersätta forskning med djurförsök. M otionären hemställer om översyn av gällande bestämmelser för användning av djur för veten­ skapliga experiment.

De bestämmelser som huvudsakligen reglerar rätten att använda djur för vetenskapligt ändamål finns i djurskyddslagen och i en i anslutning härtill utfärdad kungörelse. Bestämmelserna innebär att djur ej utan veterinärstyrelsens tillstånd får användas för vetenskaplig forskning el­ ler undervisning, sjukdomsdiagnos, framställning av läkemedel eller an­ nat härm ed jämförligt ändamål, därest användningen är förenad med operativt ingrepp, insprutning eller blodavtappning eller ock eljest med­ för ångest eller annat lidande för djuret. Kungl. M aj:t äger medge un­ dantag från kravet på tillstånd. U ndantag har medgivits bl. a. universi­ tet, högskolor och vissa forskningsinstitut, laboratorier och sjukhus.

För alla institutioner och inrättningar som bedriver djurförsök gäller att den som använder apor, hundar, katter, hästar eller klövbärande djur 1 Riksdagen 1971.16 sami. Nr 36

skall föra särskild journal dels över inköp av djuren, dels över åtgär­ derna.

Vidare finns föreskrifter om att innan operativt ingrepp av någon be­ tydelse företas på varmblodigt djur, djuret såvitt möjligt skall bedövas. Om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med ingreppet, får detta dock göras med ofullständig bedövning eller utan bedövning. I sådant fall skall, om det kan ske, smärtstillande eller lugnande medel användas.

Av de yttranden som utskottet inhäm tat över motionen fram går bl. a. att praktiskt taget samtliga hörda myndigheter och forskningsinstitutio­ ner ställer sig tveksamma eller avvisande till motionskravet på en över­ syn av gällande bestämmelser medan yrkandet tillstyrks av de övriga. I de statliga remissinstansernas yttranden framförs emellertid synpunk­ ter på bl. a. behoven av ökad forskning på olika områden och av prak­ tiska åtgärder i syfte att göra användningen av försöksdjur hum an och effektiv och att skapa större klarhet beträffande förutsättningarna för att i stället använda cellkulturmetoden.

Utskottet är medvetet om att användningen av försöksdjur är för­ knippad med svårlösta hum ana och etiska problem. D et synes också som om en viss tendens till ökad användning av försöksdjur nu kan iakt­ tagas. D et finns alltså enligt utskottets mening anledning att ägna hit­ hörande frågor stor uppmärksamhet, och utskottet finner motionens all­ männa syfte att åstadkomma ett bättre skydd för djuren beaktansvärt. Det torde emellertid vara fullt klart att ett avbrytande av försöksdjursverksamheten med hänsyn främst till den medicinska forskningen f. n. inte kan komma i fråga. Utskottet vill vidare i likhet med statens medi­ cinska forskningsråd och statens veterinärmedicinska anstalt hålla före att det f. n. knappast kan anses påkallat med en översyn av gällande bestämmelser. De vägar som i stället bör beträdas är enligt utskottets mening intensifierad forskning och praktiskt handlande. Utskottet vill härom anföra följande.

Inom statens medicinska forskningsråd finns sedan år 1965 en per­ manent kommitté, försöksdjursnämnden, som bl. a. arbetar för att spri­ da ökade kunskaper om försöksdjuren i syfte att deras vård och an­ vändning inom medicinsk forskning skall bli så hum an och samtidigt så effektiv som möjligt. Nämnden har vidare till uppgift att verka för uppfödning av kvalitativt goda försöksdjur. Planer föreligger att fö r­ söka få till stånd en statlig eller på annat sätt allmänt reglerad uppföd­ ning av hundar och katter för experimentverksamhet. D et kan fram ­ hållas att ett förverkligande av dessa planer även skulle vara väl ägnat att råda bot på det ofta påtalade förhållandet att stulna hundar och katter säljs som försöksdjur. I detta sammanhang bör också nämnas att veterinärstyrelsen anfört, att styrelsen kommer att till Kungl. Maj: t inge en framställning om skärpta åtgärder i syfte att motverka oärlig åtkomst av försöksdjur.

Vad gäller möjligheterna att i forskningen utnyttja cellkulturer har statens veterinärmedicinska anstalt bl. a. anfört att särskilt inom virologin cellkulturen sedan flera decennier är standardmetod inom forsk­ ningen. Världen över görs dock kontinuerliga ansträngningar att i än högre grad arbeta med näm nda metod. Det råder emellertid bristande tillgång på lämpliga cellkulturer i Sverige. Anstalten understryker be­ hovet av en cellbank och av att statsm akterna anvisar tillräckliga medel för forsknings- och utvecklingsarbete.

Enligt vad utskottet erfarit har under den senaste tiden tanken väckts på en åtgärd som synes vara av intresse för de i motionen aktualiserade frågorna. Vissa initiativ har nämligen tagits bland forskare till bildande av s. k. etiska kommittéer. Dessa kommittéer avses få till uppgift att från olika synpunkter pröva och ta ställning till planerade djurförsök.

Utskottet vill även erinra om att enligt beslut av årets riksdag en tjänst som försöksdjursveterinär vid statens veterinärmedicinska anstalt, vilken tjänst tidigare varit provisoriskt anordnad, fr. o. m. den 1 juli 1971 blir permanent. Härigenom torde en viss förstärkning kunna nås av kontrollen över försöksdjursverksamheten.

Utskottet får sammanfattningsvis anföra att, såvitt utskottet kunnat bedöma, försöksdjursverksamheten f. n. ägnas avsevärd uppmärksam­ het. Diskussionen i hithörande frågor är livlig, och de vetenskapliga institutionerna och ansvariga myndigheterna synes beredda till fortsatta och intensifierade forskningsinsatser och till praktiska åtgärder, allt i syfte att förbättra försöksdjursstandarden och bereda försöksdjuren en hum an vård, att i möjligaste mån begränsa användningen av djur för experiment och att utveckla metoder, exempelvis cellkulturmetoden, som i vissa fall kan ersätta djurförsöken. Med hänvisning härtill och då utskottet, som i det föregående nämnts, inte anser sig böra biträda mo­ tionärens förslag om en utredning, får utskottet hemställa

att riksdagen lämnar motionen 1971: 78 utan åtgärd.

Stockholm den 18 maj 1971

P å jordbruksutskottets vägnar NILS G. HANSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Persson i Skänninge (s), Antby (fp), Johanson i Väs­ tervik (s), Hedin (m), Magnusson i Grebbestad (s), fru Lindberg (s), herrar Larsson i Borrby (c), Takm an (vpk), fru Thorsson (s), fru Sund­ berg (m), fru Theorin (s), herr Persson i Heden (c) och fru Anér (fp).

I t Riksdagen 1971.16 sami. Nr 36

Bilaga

Yttranden över motionen 1971: 78

Veterinärstyrelsen (23.4.1971)

Veterinärstyrelsen avstyrker bifall till motionen och anför.

Kungl. M aj:ts kungörelse med vissa bestämmelser om användning av djur för vetenskapligt ändam ål m. m. utkom i ändrad lydelse den 16 juni 1966 (nr 451). I kungörelsen gjordes då de ändringar och tillägg, som Kungl. M aj:t och riksdagen funnit värda att ta till vara ur djurskyddsutredningens betänkande. Utvecklingen av andra metoder, före­ trädesvis användandet av cellkulturer, i stället för djurförsök vid test­ ning av nya läkemedel och vid produktion av sera och vacciner m. m. ansågs då inte ha framskridit så långt att användningen av försöksdjur kunde ifrågasättas. U nder de få år som gått sedan dess har inte heller så stora framsteg gjorts i detta hänseende att anledning torde finnas ompröva bestämmelserna.

P å grund av de kostnader och svårigheter av olika slag som är förbundna m ed anskaffande, förvaring och vård av försöksdjur kan knappast något tvivel råda om att inte forskare, vilkas forskning med­ ger användning av andra testmetoder än levande djur, också övergår till dessa. D et är emellertid som tidigare antytts en svår missuppfatt­ ning när m an tror att in vitro(i reagensglaset)-metoder helt kan använ­ das som ersättning för levande djur. I själva verket kan en cellkulturm etod ytterligt sällan utesluta användningen av levande djur. Den kan därem ot användas som ett komplement till sådana, varigenom användningen av försöksdjur kan nedbringas i viss utsträckning, något som forskarna som sagts ovan torde vara ytterst angelägna om.

Beträffande sådana fall där cellkulturer skulle kunna användas vid vaccin- och serumframställning bör framhållas den risk för smittsprid­ ning till människa, som kan föreligga genom att kulturerna tar upp tumörvirus, som kan fortleva och förökas vid en kontinuerlig cell­ odling.

Det torde vara felaktigt anta att inte en forskare vid planläggningen av sin forskning skaffar sig ingående kännedom om den i hans fall lämpligaste metodiken. Enligt vad veterinärstyrelsen under hand in­ häm tat från forskarhåll anser man där inte att tillräckligt underlag ännu finns för att utreda frågan om slopande av försöksdjursanvändningen.

Veterinärstyrelsen vill i detta sammanhang upplysa om att styrelsen efter att ha arbetat på utform andet av bestämmelser rörande större en­ hetlighet i joum alföringen vid djurförsök och rörande skärpning av åtgärderna för att motverka oärlig åtkomst av försöksdjur funnit det nödvändigt inge framställning i ämnet till Kungl. M aj:t, vilket väntas kunna ske inom den närmaste tiden.

Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) (15.4.1971)

SVA uttalar en förhoppning om att m an från statsmakternas sida skall ägna strävandena å ena sidan att utveckla användandet av cellkul­ turer och å andra sidan att i praktiskt handlande förbättra uppfödningen, skötseln, hälsotillståndet och anskaffningen av försöksdjuren allt större intresse. Detta synes, enligt SVA, i dagens läge långt viktigare än nya utredningar av problemets administrativa sida.

SVA anför vidare.

De huvudsakliga användningsområdena för försöksdjur är dels me­ dicinsk (inkl. veterinärmedicinsk) och naturvetenskaplig forskning, dels som hjälpmedel i diagnostiken av sjukdomar hos människor och hus­ djur och i produktionen av bakteriologiska preparat. F ö r mycket stora delar av dessa områden är användningen av försöksdjur inom överskåd­ lig fram tid nödvändig.

F ö r SVA står det klart att det bland företrädare för ansvariga myn­ digheter, bland läkare och veterinärer på fältet och bland det stora flertalet av de forskare och övriga, som för sitt arbetes skull tvingas att använda sig av försöksdjur, råder den uppfattningen att m an i gör­ ligaste mån bör medverka till att så litet antal försöksdjur som möjligt användes. I vissa fall kan användandet av cellkulturer av vetenskapliga skäl vara att föredra fram för användandet av försöksdjur, dock utan att för den skull helt ersätta försöksdjursanvändandet. Inom särskilt virologin (såväl i forskning och diagnostik som i produktion av vac­ ciner) är cellkulturen sedan flera decennier standardmetod, även om exempel finns på virus, som ännu ej kunnat adapteras till cellkultur. Inom hela detta fält försiggår emellertid världen över kontinuerliga an­ strängningar att i än högre grad arbeta med cellkultur. I produktionen av virusvacciner har sålunda trenden sedan länge varit att från suspen­ sioner av organ från experimentellt infekterade djur, ofta via vacciner beredda av äggadapterade virusstammar, komma över på vacciner beredda av virus odlat på cellkultur. Det råder emellertid bristande till­ gång på sådana cellkulturer — vi skulle i Sverige sålunda gärna se att det funnes en cellbank. På den punkten synes det finnas anledning för statsmakterna att gripa in med medelsanvisning för forsknings- och u t­ vecklingsarbete. H är finns större vinster att göra i motionens anda än genom den föreslagna utredningen med dess syftning mot nya admi­ nistrativa system samtidigt som det gagnar forskningen.

SVA skulle vidare vilja peka på de insatser, som sedan mitten av 60-talet gjorts av medicinska forskningsrådets försöksdjursnämnd (sam­ mansatt av ungefär hälften veterinärer och hälften läkare m ed prof. E. Båråny som ordf.). Denna näm nd har haft till uppgift att verka för uppfödning av kvalitativt goda försöksdjur, god hälso- och sjukvård bland försöksdjuren, statlig eller på annat sätt reglerad uppfödning och försäljning av försöksdjur, utbildning av djurvårdare och inte minst av forskare, m. m. Allt detta i det yttersta syftet att hålla den i och för sig ofrånkomliga försöksdj ursskötseln på en kvalitativt sett hög nivå. Allt vad därigenom uträttats medverkar på många sätt till ett bättre djurskydd. Om statlig eller på annat sätt reglerad uppfödning av hun­ dar och katter genom nämndens insatser småningom kan bli verklighet

(och detta är ingen omöjlighet), kommer det ofta uppdykande proble­ met med stulna hundar och katter att försvinna. Vid veterinärmedicins­ ka anstalten finns en försöksdjursveterinär med uppgift att bedriva forsknings- och utvecklingsarbete och att bistå uppfödare och förbru­ kare av försöksdjur med råd och upplysningar. Allt fler veterinärer engageras i försöksdjursskötseln och utvecklingen går kontinuerligt mot allt större hänsynstagande till djurskyddstanken på detta område. Ve­ terinärerna och den veterinärmedicinska forskningen känner liksom försöksdjursnämnden ett stort ansvar för denna utveckling.

Statens bakteriologiska laboratorium (SBL) (13.4.1971)

SBL tillstyrker en utredning med uppgift att överse de nu gällande bestämmelserna beträffande användning av djur för vetenskaplig för­ söksverksamhet och framhåller, att då utvecklingen går mycket fort på försöksdjursområdet, liksom på många andra områden, det är nöd­ vändigt att bestämmelserna beträffande djur för vetenskaplig försöks­ verksamhet ständigt överses och därmed hålles aktuella. Vid användan­ det av försöksdjur, påpekar SBL, är det ett absolut krav att minsta möjliga obehag åsamkas djuret. D et är därför av stor vikt att alla an­ vändare av dessa djur är väl förtrogna med de djur de använder och med den teknik varmed de behandlar djuret.

Karolinska institutet (1.4.1971)

Med hänvisning till nedanstående anför medicinska fakulteten att ingenting i problemen rörande användning av djur för vetenskaplig ex­ perimentverksamhet under de senaste åren förändrats i sådan utsträck­ ning att en översyn av gällande bestämmelser synes motiverad.

Vad beträffar uppfattningen att under senare tid nya rön gjorts, som medfört en ändrad syn på djurförsökens värde för medicinsk forskning får medicinska fakulteten fram föra följande synpunkter.

M ånga intressanta resultat har utan tvekan framkommit i experimen­ tella studier på enkla celler eller cellkulturer. Dessa resultat h ar emel­ lertid i första hand allmänbiologiskt intresse och har föga direkt anknyt­ ning till problem inom medicinen eller läkemedelsforskningen. På sist­ näm nda området har under de senaste åren kraven på experimentella studier på djur snarare ökat än minskat. Sedan 1966 har sålunda allt flera länder, i avsikt att försöka nedbringa riskerna för biverkningar på m än­ niskor, genomgående ökat kraven på omfattande djurförsök innan ett nytt läkemedel godkänns för tillförsel till människa. D etta gäller inte bara exempelvis i U. S. A. och England, utan fram går även tydligt av de bestämmelser som här i landet utfärdats av socialstyrelsen. Kraven på om fattande djurförsök har formulerats av den samlade expertisen inom om rådet farmakologi och inom klinisk-medicinsk forskning. T ankar att djurförsök skulle kunna ersättas med prov på enkla system, som t. ex. celler i vävnadskultur, framförs som regel endast av biologer, som sak­ nar kännedom om och erfarenhet av medicinska problemställningar.

Det är för medicinska forskare välkänt, att djurförsökens relevans

för människan ständigt måste ifrågasättas och bestämmas. M an äger nu en mycket omfattande kunskap om dessa problem. Det är också känt att det föreligger avsevärda skillnader inte bara mellan djur (även apor) och människor utan också mellan olika mänskliga individer. D et är emeller­ tid även känt, att i vissa avseenden exempelvis ett marsvin är så likt en människa, att prov på dessa djur har ett stort värde, om man bl. a. vill bestämma, vilken av 10 syntetiserade kemiska föreningar som i första hand bör prövas på människa. Det kan förslagsvis gälla att bestämma, vilken substans som på människa med astma kan förväntas ge den bästa lindringen med minsta biverkningar i form av hjärtklappning. D et är självklart att problem av denna art knappast kan studeras på isolerade celler. D et bör också framhållas, att det u r etisk synpunkt knappast kan anses vara försvarbart att pröva alla 10 substanserna i detta exempel di­ rekt på människa.

Utnyttjandet av djur för vetenskaplig experimentverksamhet är icke begränsat till läkemedelsforskning eller utredning av orsakerna till bi­ verkningar av läkemedel hos människa. Bland exempel på andra om rå­ den, där användningen av försöksdjur knappast kan förväntas minska, kan experimentell kirurgi nämnas. Olika form er av inplanterbara anord­ ningar (konstgjorda leder, hjärtklaffar, impulsgivare för hjärtat etc.) mås­ te ofta utprovas på försöksdjur, innan de inopereras på människa. Att inplantera nya anordningar på sjuka människor innan en noggrann utprövning skett på djur, kan knappast anses vara etiskt försvarbart.

Det är fakultetens uppfattning, att i själva grundfrågan rörande nöd­ vändigheten att kunna bedriva djurexperimentell forskning ingenting väsentligt förändrats, som motiverar ändrade bestämmelser.

I herr Henmarks motion fram skym tar genom hänvisning till tidigare motioner och interpellationer att problemen i samband med anskaffning av försöksdjur möjligen också är faktorer, som kan motivera en över­ syn av bestämmelserna. Det är fakultetens uppfattning, att gällande be­ stämmelser ger möjlighet till god insyn för berörda myndigheter och rimligt hänsynstagande till allmänhetens intresse att kunna eftersöka ev. försvunna husdjur.

Statens medicinska forskningsråd (28.4.1971)

Forskningsrådet finner, med hänsyn till det livliga arbete som pågår inom området, det inte vara motiverat att nu företaga någon översyn beträffande gällande bestämmelser för användningen av djur för veten­ skaplig experimentverksamhet. Forskningsrådet anför därvid.

Inledningsvis vill statens medicinska forskningsråd fastslå, att under överskådlig framtid försöksdjur kommer att vara av ytterst stor bety­ delse för utveckling och prövning av nya läkemedel, för toxicitetsprövning, cancerforskning, studium av miljögifter, utarbetande av nya kirur­ giska metoder, experimentell psykologi, vaccinproduktion och många fler ändamål. Det finns ingen grund för antagandet att försöksdjur kommer att kunna ersättas av vävnadsodlingar, encelliga organismer, växter eller allra minst, vilket faktiskt nämnts, datorer. D et skulle i så fall bli omöjligt att kunna studera blodtryckets reglering utan tillgång till en hel organism, för att bara ta ett av medicinens många viktiga arbetsområden.

Den av motionären citerade uppfattningen att djurförsök inte skulle vara av värde ”sorn vägledning för människokroppens fysiologiska och psykologiska reaktioner” är felaktig. I det alldeles övervägande antalet fall överensstämmer djurkroppens och människokroppens reaktioner och antalet potentiala läkemedel som på grund av giftighet hos försöks­ djuren aldrig har släppts fram till prov på människa torde kunna räk­ nas i 10 000-tal. Inom detta fält krävs dock ytterligare forskning röran­ de likheter och olikheter mellan människans och försöksdjurens reak­ tioner. Likaledes behövs en allmänt ökad kunskap om försöksdjuren för att deras vård och användning inom medicinsk forskning skall bli så human och samtidigt effektiv som möjligt. Medicinska forskningsrådet har därför sedan 1965 haft en perm anent kommitté, försöksdjursnämnden, som arbetar med dessa frågor bl. a. genom utbildning av såväl tek­ nisk personal som forskare. Genom sådan utbildning främjas inte bara den medicinska forskningen utan även djurskyddssynpunkterna och många försöksdjurs liv sparas genom att onödiga och dåligt planerade försök förebyggs.

Minst lika viktigt som ovanstående är det arbete, som nedläggs på förbättring av försöksdjurens kvalitet och levnadsförhållanden av försöksdjurskonsulenten på universitetskanslersämbetet, försöksdjursveterinären på statens veterinärmedicinska anstalt och försöksdjursassistenterna vid lärosätena.

Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök (13.4.1971)

Samfundet läm nar uppgifter om vissa fall av experiment med djur och anför härutinnan i huvudsak följande.

Bränning av rakade kaniner m ed brännjärn, upphettat till 90 grader, har utförts på Allm. sjukhuset, Malmö. — F ö r den svårast brända gruppen varade bränningen 17— 20 minuter. U nder själva bränningen var djuren bedövade med eter. Efter uppvaknandet levde somliga flera dygn och fick således uthärda alla smärtorna, tills döden befriade dem. Intet nämns om att smärtstillande medel gavs under den tid djuren lev­ de efter uppvaknandet. Verkningarna av bränningen var så intensiva att flera djur kom i chocktillstånd, trots bedövningen. (Ur Acta Chirurgica Scandinavica, årg. 1962. — Sid. 159— 70.)

Försök att dränka hundar. Docent (numera professor) Åke Senning redogör i nedanstående citat för sina försök att dränka hundar.

. . Jag har gjort försök att dränka hundar genom att hälla vatten i halsen på dem, men det har inte alls lyckats. Så snart det kom något vatten i halsen på dem, slöt de glottis (springan mell. stämbanden) och höll den sluten ända tills de, starkt cyanotiska (blå, syns på blodet) tog några ordentliga andetag och aspirerade vattnet (drog ner det i lungorna). D ärefter syntes vattnet gå över i blodbanan och de fick myc­ ket snabbt hämolys (blodkropparna löses upp) och sedan fanns där ingenting mer att göra åt dem.”

Krossning av försöksdjurens ben. — Docent A. H ult framkallar bindvävssjukdomar hos kaniner och råttor genom att använda giftet i luktärtsfrön, omtalas i Göteborgs Tidningen 13/7 -64. ”Dessa sjukdomar medför bl. a. nybildning av ben liknande den, som sker vid vanlig läk­ ning av benbrott. — Försöken med giftet bedrivs parallellt med den proportionellt största metoden, nämligen att fram kalla frakturer (ben­

brott) på försöksdjuren.” — Fraktur framkallas genom krossandet av ben. Även om detta sker under bedövning, inser m an plågornas inten­ sitet efter uppvaknandet. Krockexperiment på kaniner i Finland. — En typ av experiment in­ nebar, att djuret lades på rygg efter att ha bedövats. En mässingscylinder fick sedan falla mot djurets bröst för att åstadkomma skador (bl. a. krossning). — Sammanlagt användes 157 kaniner. Skadorna var så svå­ ra, att av 100 djur överlevde endast 49. — 11 dog inom 10 minuter, 9 inom en timma. Andra levde från några dagar till 15 veckor. — Ob­ duktionen visade bl. a. att lungorna skadats och innehöll blod. I ett fall hade innerväggen brustit i stora kroppspulsådern. — Vid ett annat ex­ periment fastsattes djuret i en låda, som fick falla ned m ot ett järnrör. Den första kaninen skadades 7 gånger innan den dog. — Intet sägs om smärtstillande medel under den tid ett antal djur överlevde efter att bedövningen upphört. — Samma slags experiment utförs i mängd i USA. (U r A cta Chirurgica Scandinavica, suppl. 380. — Helsingfors 1967.) Testning av de oerhörda mängder läkemedel som produceras varje år kräver ett mycket stort antal djur. Dessa kan ej bedövas, ty bedövnings­ medel tillsammans m ed läkemedel skulle ge upphov till felaktiga slut­ satser. Vilka lidanden som blir följden framgår av följande uttalande av en forskare till Göteborgs Tidningen 12/3 -67: ”D et finns kolleger,

som måste gå ut och kräkas, när de ser hur djuren lider.”

Sex-experiment på djur utförs bl. a. av docent K. Larsson, Göteborg. Avsikten är att finna luktens betydelse för könsdriften. Sedan vivisektorn förstört mössens luktorgan blir djuren nästan helt impotenta. Så var emellertid ej fallet sedan han gjort dem blinda. — Docenten hoppas att tillsammans med dr L. Heim er få fortsätta dessa experiment i Amerika, men då på apor. (Expressen 22/10 -67)

Avgörande för vad m an kan tillåta sig ifråga om plågsam behand­ ling av försöksdjur är först och sist gällande lagstiftning. I princip tillå­ ter denna, att djur får utsättas för hur svårt och hur långvarigt lidande som helst, blott det kan anses gagna vetenskapen. Försöksdjuren är full­ komligt rättslösa. För dem finns ingen barmhärtighet när vetenskapen så kräver.

Samfundet anför vidare kritik emot bl. a. djurhållningen, burarnas beskaffenhet och tillsynen över djuren. D et hävdas vidare att djurför­ sök ofta är vilseledande. Betydelsen av lekmannainflytande i hithörande frågor understryks. Samfundet vänder sig vidare emot användningen av levande djur i skolundervisningen. Avslutningsvis ställer samfundet föl­ jande krav: att plågsamma djurförsök förbjuds i lag; att en försöksdjursombudsman tillsättes med uppgift att särskilt över­ vaka djurförsöksverksamheten samt med rätt att vidtaga åtgärder, som av denna övervakning kan anses påkallade; att tillräckliga anslag beviljas, så att försöksdjuren kommer att er­ hålla bästa möjliga vård och behandling, samt att de snarast befrias

från allt onödigt lidande, som orsakas av njugghet i fråga om ekono­ miska överväganden; att djur som används inom försvaret erhåller samma skydd som and­ ra djur; att experiment på djur ej får komma till användning i undervisningseller demonstrationssyfte vid våra skolor samt att ansträngningar görs för att finna forskningsmetoder, som icke grundas på djurförsök.

Nordiska samfundets stiftelse för vetenskaplig forskning utan djurförsök

(13.4.1971)

Stiftelsen anför synpunkter på djurförsöksverksamheten som i princip i allt väsentligt överensstämmer med vad samfundet anfört. Stiftelsen understryker särskilt att ansträngningar måste göras för att komma fram till andra metoder. Stiftelsen förklarar att vissa krav bör tillgodoses utan dröjsmål och anför härom följande.

1. Utredning för att bringa klarhet ifråga om följande: A. Vilka forskare tillämpar respektive arbetar med vidareutvecklande av näm nda metoder? B. F ör vilka ändamål används redan alternativa metoder, och vilka forskningsobjekt bearbetas i syfte att utvidga användningsområdet? 2. U pprättandet av en dokumentcentral för insamlande och bearbe­ tande av allt tillgängligt material rörande dessa metoder. — Beträffan­ de punkterna 1 och 2 avses givetvis svenska förhållanden. Dock bör framhållas att dokumentcentraler upprättas i andra länder, varvid man självklart avser även fram tida internationellt utbyte. 3. Utredning beträffande fördelningen av de anslag som nu ges i Sve­ rige dels till biologisk och medicinsk forskning, baserad på djurförsök i vanlig ordning, dels till sådan forskning, som använder sig av alternati­ va metoder. 4. Förbud mot varje användning av djur för vetenskapligt ändamål, dä likvärdigt eller bättre resultat kan erhållas genom att alternativa me­ toder kommer till användning. Det är av många olika skäl ytterst betydelsefullt att den i riksdagsmo­ tionen begärda utredningen kommer till stånd och blir så omfattande som sakens vikt kräver. Detta skulle dessutom utgöra ett bevis för att ansträngningar verkligen görs i syfte att undersöka möjligheterna till al­ ternativa metoder. Sist men icke minst må följande framhållas. D et finns ett mycket stort antal människor, för vilka vetskapen om de plågsamma djurförsöken innebär ett ständigt lidande. Dessa människors antal ökar ständigt. En utredning, som ledde fram till, att nya vägar beträddes inom biologisk och medicinsk forskning, skulle m edföra ökat förtroende och skapa en mer positiv inställning till medicinsk forskning. D etta gäller inte bara djurskyddarna utan alla hum ant inställda människor.

Svenska Djurskyddsföreningen (14.4.1971)

Djurskyddsföreningen tillstyrker motionen och anför.

Svenska Djurskyddsföreningen och dess medlemsföreningar tar i prin­ cip avstånd från alla djurförsök som innebär lidande för djuren.

Då emellertid föreningen icke anser sig kunna ta ansvar för att yrka förbud för en verksamhet som av medicinsk och veterinärmedicinsk ex­ pertis anses nödvändig för att rädda människors och djurs liv, är det för­ eningarnas strävan att medverka till att försöksdjuren icke åsamkas onö­ digt lidande före, under och efter försöken.

D et är föreningarnas förhoppning att vetenskapen en dag skall nå fram till m etoder som kan ersätta forskning med djurförsök och de är beredda att efter förmåga bidraga till en sådan utveckling. Denna önskade ut­ veckling synes dock ännu vara avlägsen — det har tvärtom kunnat kon­ stateras att antalet förbrukade försöksdjur vid våra vetenskapliga institu­ tioner ständigt ökar. D etta förhållande gör att kraven på kontroll av ve­ tenskapliga djurförsök måste skärpas.

De krav som i första hand måste tillgodoses är:

1. Endast sådana djurförsök som av institutionschef bedöms såom oundgängligen nödvändiga skall få förekomma.

Djurförsök i utbildningssyfte skall ske i minsta möjliga omfattning och alltid under sakkunnig ledning.

2. Minst tio dagar skall ha förflutit mellan försöksdjurens ankomst till institution och deras användande vid försök. Under denna tid skall de hållas i hygieniska och väl tilltagna förvaringsutrymmen och erhålla om­ sorgsfull utfodring och vård.

3. Inga smärtsamma försök skall få utföras utan narkos. Efter försö­ ket skall försöksdjuret omedelbart avlivas på ett snabbt och sm ärtfritt sätt.

4. D et skall vid ansvar åligga institution att tillse att inga på olaga sätt åtkomna djur tas emot och används vid försök.

Följande kommentar till punkt 4 torde vara berättigad: I en skrivelse av den 4 maj 1964 begärde Svenska Djurskyddsföreningen av JO besked huruvida institutions inköp och användning av stulna katter vore att be­ traktas som häleri. JO svarade bl. a.:

” 1 anledning av vad djurskyddsföreningen anfört vill jag fram hålla att vetenskapliga institutioners befattningshavare självfallet icke intaga nå­ gon särställning i straffrättsligt hänseende i förhållande till andra vid köp av något som frånhänts någon genom brott.”

Detta innebär att en institution inte skall kunna undgå åtal för häleri genom att hävda ovetskap om att inköpta djur stulits av försäljaren. Då institutionerna enligt egen uppgift är väl medvetna om att levererade försöksdjur kan vara på olaga sätt åtkomna kan begreppet ”i god tro” knappast äga tillämpning. D et åligger institution i lika hög grad som enskild person att övertyga sig om att det som inköpts icke är tjuvgods.

Att detta förhållande tyvärr icke tycks stå klart för vissa vetenskapli­ ga institutioner fram går bl. a. av en artikel i Aftonbladet av den 6 april 1971 om djurplågeri vid transport av stulna tam katter från Lund till Statens veterinärmedicinska anstalt i Stockholm. Tidningen skriver:

”På veterinärmedicinska institutet anser man sig oskyldig till det in­

träffade. Om tam katterna var stulna eller ej anser de sig inte ha skyldig­ het att skaffa sig kunskap om.”

Svenska Djurskyddsföreningen anser sig därför icke behöva föreslå någon bestämmelse som omöjliggör institutionernas inköp av olaga åt­ komna försöksdjur utan endast skärpt och effektivare kontroll av att in­ stitutionerna följer de bestämmelser som redan finns.

Enligt Svenska Djurskyddsföreningens uppfattning existerar i stort sett de lagar och bestämmelser sorn, om de efterföljdes, skulle omöjliggöra rådande missförhållanden vid vetenskapliga djurförsök. Vad som däre­ m ot saknas är en effektiv kontroll av att dessa lagar strikt efterföljas. Då alla försök att åstadkomma lekmannainsyn i de vetenskapliga institutio­ nernas försöksverksamhet med djur hittills icke lett till något resultat är det föreningens åsikt att Veterinärstyrelsen, länsveterinärerna och häl­ sovårdsnämnderna såsom nu är fallet skall svara för denna kontroll. En förutsättning för att kontrollen skall kunna utövas så effektivt och i den omfattning som erfordras för att rådande missförhållanden skall elimi­ neras är enligt föreningens uppfattning att tillräckliga personella och ekonomiska resurser ställs till Veterinärstyrelsens och hälsovårdsnämn­ dernas förfogande.

M A R C U S B O K T R . STH LM W7I 7 1 0 0 4 1