Jordbruksutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1971:51 med förslag till rennäringslag, m. m., jämte motioner

Jordbruksutskottets betänkande nr 37 år 1971 JoU 1971:37

Nr 37

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposi­ tion 1971: 51 med förslag till rennäringslag, m. m., jämte motioner.

Genom en den 26 februari 1971 dagtecknad proposition, nr 51, har Kungl. Majit, under åberopande av utdrag ur statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för den 11 december 1970 och den 26 februari 1971 samt av lagrådets protokoll den 22 februari 1971 föreslagit riksdagen dels att antaga vid propositionen fogade förslag till 1) rennäringslag och 2) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), dels att 3) besluta att lappväsendet vid länsstyrelserna skall upphöra den 1 juli

1971 och att vid samma tidpunkt rennäringsdelegationer inrättas vid vissa lantbruksnämnder i enlighet med vad i propositionen förordats, 4) godkänna i propositionen förordade riktlinjerna för en omorga­ nisation av rennäringen och dess administration, 5) bemyndiga Kungl. M ajit att Vidtaga de övergångsåtgärder och åt­ gärder i övrigt som behövs för att genomföra omorganisationen av ren­ näringen, 6) godkänna vad i propositionen föreslagits rörande statens medver­ kan och ekonomiska stöd till rennäringens rationalisering, 7) godkänna de i propositionen föreslagna riktlinjerna för forskningsoch försöksverksamheten på rennäringens område, 8) godkänna de riktlinjer för organisationen av samefonden som för­ ordats i propositionen, 9) godkänna det förslag i fråga om Arjeplogs skolbord somt lagts fram i propositionen, 10) medge att för budgetåret 1971/72 statlig kreditgaranti får lämnas för lån till rennäringens rationalisering med 2 500 000 kr., 11) till R ådgivningsverksam het fö r rennäringens främ jande för bud­ getåret 1971/72 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 300 000 kr., 12) till K om pensation fö r bensinskatt till rennäringen för budgetåret 1971/72 under nionde huvudtiteln anvisa ett anslag av 200 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

D e motionsyrkanden som väckts i anledning av propositionen även­ som yrkandena i vissa motioner, som väckts vid riksdagens början och som behandlas i detta betänkande, redovisas på s. 23 ff.

1 Riksdagen 1971.16 sami. Nr 37

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås olika åtgärder för att främja renskötseln, som utövas av i huvudsak omkring 700 samefamiljer inom ett fyrtiotal lapp­ byar. 1928 års renbeteslag föreslås ersatt med en ny rennäringslag. Lapp­ byarna omorganiseras till samebyar med huvudsaklig uppgift att driva renskötseln. D enna organisation bygger på principen om samverkan m el­ lan medlemmarna i byn såsom inom ekonomiska föreningar. Samerna skall själva få bestämma om sina angelägenheter på bystämma och ge­ nom stadgar för byn. Innehållet i samernas renskötselrätt blir enligt lag­ förslaget samma som i 1928 års lag. D et nuvarande lappväsendet, som är en statlig administration för rennäringen, upphör. I stället inrättas vid var och en av lantbruksnämnderna i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län en rennäringsdelegation. Lantbruksstyrelsen skall fortsät­ ta att vara central rennäringsmyndighet. Till styrelsen skall knytas en rådgivande nämnd. I huvudsaklig överensstämmelse m ed vad som f. n. gäller skall Kungl. Maj:t kunna förordna om upphävande av renskötselrätten för visst markområde. I fråga om ersättning för skada eller olä­ genhet av upphävandet skall expropriationslagens regler om värdering och om domstolsförfarande gälla. Ersättningen, vilken nu tillfaller lapp­ fonden, skall i princip fördelas lika mellan vederbörande sameby och fonden, som skall kallas samefonden. Denna fond skall få en särskild styrelse. Styrelsen skall bestämma om fondmedlens användning. Stöd i form av statlig lånegaranti samt bidrag skall lämnas till ren­ näringens rationalisering. Renskötande samer som inte får tillräcklig sysselsättning inom renskötseln skall beredas annan sysselsättning inom renskötselområdet. D en nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1971.

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 ) Förslag

till

Rennäringslag

Härigenom förordnas som följer.

Renskötselrätt m. m.

1 §

R ätt a tt enligt denna lag begagna m a rk och vatten till underhåll för sig och sina ren a r (re n sk ö tse lrä tt) h a r den som är av sam isk härkom st, om hans fader eller m oder eller någon av hans far- eller m o rfö räld rar h a ft renskötsel som stadigvarande yrke. A doptivbarns och dess b arns r ä tt till renskötsel bedömes efter adoptantens härk o m st sam t dennes och hans fö rä ld ra rs befattning med renskötsel. Om särskilda skäl föreligger, kan länsstyrelsen medge person m ed sam isk härkom st renskötselrätt, även i an nat fall än som avses i första stycket.

2 §

Den som ingår äktenskap med renskötselberättigad förvärvar renskötsel­ rä tt. Upplöses äktenskapet genom äktenskapsskillnad eller dömes till återgång i äktenskapet, k a n länsstyrelsen upphäva renskö tselrätt som förvärvats en­ ligt första stycket, om särsk ild a skäl föreligger.

3 § Renskötsel får bedrivas 1. hela året i N orrbottens och V ästerbottens läns lap p m ark er dels ovanför odlingsgränsen, dels nedanför denna gräns på m ark som tillhör staten (k ronom ark) och renbetesland d ä r skogsrenskötsel av ålder bedrives under våren, som ­ m aren eller hösten, på renbetesfjällen i Jä m tla n d s län, inom de om råden i Jä m tla n d s och K opparbergs län som särsk ilt upplåtits till renbete, 2. den 1 oktober— den 30 april i övriga delar av lap p m ark ern a nedanför odlingsgränsen, inom sådana tra k te r u tan fö r lap p m ark ern a och renbetesfjällen där ren ­ skötsel av ålder bedrives vissa tid er av året. Med renbetesland förstås m ark som vid avvittringen fö rk la ra ts utgöra

renbetesland eller av ålder använts sorn sådant land. Med renbetesfjållén förstås de vid a w ittrin g e n för sam erna avsatta renbetesfj ållén och de om ­ råden sorn sederm era up p låtits till utvidgning av dessa fjäll.

4 §

Betestid enligt 3 § fö rsta stycket 2 k a n av lan tb ru k sn äm n d en förlängas såvitt avser kronom ark, om det behövs p å grund av ogynnsam m a väderlekseller betesförhållanden eller av a n n at sä rsk ilt skäl. I fråga om ann an m ark får tiden förlängas m ed ägarens sam tycke.

5 §

Om r ä tt a tt efter sä rsk ilt tillstånd driva renskötsel under hela å re t inom vissa om råden nedanför lappm arksgränsen finns bestäm m elser i 85— 89 §§.

6 §

F ö r renskötseln finns sam ebyar.

M ark som anges i 3 § fö rsta stycket 1 fördelas m ellan sam ebyar i sär­ skilda byom råden. Byom råde kan o m fatta även m a rk som anges i 3 § första stycket 2.

Om särskilda skäl föreligger, kan del av byom råde vara gem ensam för sam ebyar.

7 §

Indelning i byom råden göres av lan tb ru k sn äm n d en .

Indelningen skall göras så, a tt om rådena blir läm pade för sitt ändam ål m ed hänsyn till betestillgång och övriga om ständigheter.

8 §

Med samebys betesom råde förstås byom rådet och övriga om råden som sam ebyn begagnar för renskötsel.

Sameby

Ä ndam ål och m edlem m ar m . m .

9 §

Sameby h a r till än dam ål a tt enligt denna lag för m edlem m arnas gemen­ sam m a bästa om besörja renskötseln inom byns betesom råde.

Det åligger sam eby särsk ilt a tt svara för a tt renskötseln drives på ekono­ m iskt b ästa s ä tt och a tt u tföra, u n d erh ålla och d riv a anläggningar som be­ hövs för renskötseln.

Sameby få r ej driva a n n an ekonom isk verksam het än renskötsel.

10 §

Sameby kan förvärva rättig h eter och åtaga sig skyldigheter n ä r registre­ ring skett enligt 39 §.

Sameby fö reträd er m edlem m arna i frågor som rö r renskötselrätten eller m edlem m arnas gem ensam m a intressen inom rennäringen i övrigt.

Medlem i sam eby ä r 1. renskötselberättigad som deltar i renskötseln inom byns betesom råde, 2. renskötselberättigad som h a r deltagit i renskötsel inom byns betesom ­ råde och h a ft d etta som stadigvarande yrk e sam t ej övergått till a n n at h u ­ vudsakligt förvärvsarbete, 3. renskötselberättigad som ä r m ake eller hem m avarande b arn till m ed­ lem som avses under 1 eller 2 eller som ä r efterlevande m ake eller underårigt b arn till avliden sådan medlem.

12 §

Sameby k an som m edlem antaga a n n a n renskötselberättigad än som anges i 11 §, om h a n avser a tt m ed egna re n a r driva renskötsel inom byns betes­ om råde. Vägras sökanden in trä d e som medlem, kan länsstyrelsen medge honom in­ träde, om särskilda skäl föreligger.

13 § Med renskötande m edlem i sam eby förstås m edlem som själv eller genom sitt husfolk driver renskötsel m ed egna re n a r inom byns betesom råde. R enar som tillhör renskötande m edlem s husfolk anses i denna lag tillhöra den renskötande m edlem m en.

14 § R enskötande m edlem s dödsbo få r fo rts ä tta den av m edlem m en bedrivna renskötseln under tre å r från dödsfallet. Är renskötselberättigad dödsbodelä­ gare u n d e r 20 år, rä k n a s tiden frå n det h a n fyller 20 år.

R enskötselrättens utövande

15 § Sameby får för m edlem m arnas gem ensam m a behov begagna byns betes­ om råde för renbete. L antbruksnäm nden bestäm m er det högsta antal ren a r som får hållas på bete inom byns betesom råde. Om det behövs för a tt bevara renbetet eller eljest frä m ja renskötseln, kan lantb ru k sn äm n d en förordna om in sk rä n k n in g i betesrätten.

16 § Sameby få r inom byns betesom råde u tfö ra arbetshage eller a n n a t stängsel för renarna, ren slak teri eller an nan anläggning som behövs för renskötseln. Sameby eller m edlem i byn får p å u tm a rk inom byns betesom råde uppföra renvaktarstuga, kåta, förvaringsbod eller ann an m indre byggnad som behövs för renskötseln. Är anläggning som anges i fö rsta stycket avsedd för stadigvarande bruk, skall den förläggas till plats som anvisas av m arkens ägare. D etsam m a gäller i fråga om byggnad som anges i a n d ra stycket, om den skall uppföras för sta­ digvarande b ru k nedanför odlingsgränsen eller utan fö r renbetesfjällen på

an n a n m ark än kron o m ark under statens om edelbara disposition eller m ark som vid avvittring utlagts till allm änningsskog.

Vill sameby eller, om byggnad skall uppföras av m edlem i byn, denne icke godtaga anvisad plats, bestäm m er lan tbruksnäm nden platsen.

17 §

Behövs virke till anläggning eller byggnad som avses i 16 § fö rsta eller a n d ra stycket, få r skog avverkas på de delar av betesom rådet som hö r till lap p m ark ern a eller renbetesfjällen. Inom sam m a delar av betesom rådet får m edlem i sam ebyn för eget behov taga bränsle och slöjdvirke.

V äxande b a rrträ d får avverkas endast efter anvisning av m arkens ägare eller brukare, om ej denne m edger annat.

P å sådan m a rk u tan fö r lap p m ark ern a och renbetesfjällen som hö r till sam ebys betesom råde får byn eller m edlem i byn för ändam ål som anges i fö rsta stycket taga endast to rra träd, vindfällen, skogsavfall, tall- och g ra n tju r eller, för tillfälligt behov, på u tm a rk växande lövträd.

18 §

Medlem i sam eby h a r r ä tt a tt inom byns betesom råde p å kro n o m ark under statens om edelbara disposition eller m ark som vid avvittring utlagts till all­ m änningsskog taga virke till uppförande eller om byggnad av fam iljebostad. Avverkning få r ske endast efter anvisning av m arkägare.

19 §

Medlem i sameby som tillfälligt uppehåller sig inom annan bys betesom ­ råd e för ren sk iljn in g eller a n n at ändam ål som h a r sam band m ed ren arn as skötsel får där taga bränsle för eget behov.

20 §

Om det ä r oundgängligen nödvändigt för a tt skaffa foder till ren arn a, får sam eby fälla lavbevuxna träd, i första h a n d to rra eller oväxtliga trä d , inom byns betesom råde. Sådan avverkning skall om m öjligt ske efter anvisning av m arkens ägare eller b ru kare.

21 §

F ö r skog som avverkas p å kronom ark under statens om edelbara disposi­ tion eller m a rk som vid avvittring utlagts till allm änningsskog behöver er­ sättning ej läm nas. D etsam m a gäller växande lövträd som eljest tages inom lap p m ark ern a eller på renbetesfjällen.

I a n d ra fall än som avses i fö rsta stycket skall ersättn in g läm nas för ro t­ v ärdet av växande trä d som tages. Kan överenskom m else ej uppnås om er­ sättningen, u tser länsstyrelsen på begäran av p a rt någon a tt söka förlika p artern a.

22 §

Konungen eller m yndighet som Konungen bestäm m er k an för viss tid för­ b ju d a avverkning enligt 17 eller 18 § av växande tall, gran eller björk, om det behövs för a tt bevara skogen eller för skogens återväxt.

23 §

Sameby h a r r ä tt a tt flytta byns ren ar m ellan skilda delar av byns betes­ om råde.

24 § Flyttningsvägs sträckning fastställes av lantbruksnäm nden, om sameby begär det eller fråga om sträckningen eljest uppkom m er. Föreligger särsk ild a skäl för än d rin g av fastställd eller eljest gällande flyttningsväg och k an ändringen ske u ta n väsentlig olägenhet för ren sk ö t­ seln, kan lantb ru k sn äm n d en förordna om ändring av vägens sträckning.

25 § Medlem i sameby få r j aga och fisk a på u tm a rk inom de delar av byns be­ tesom råde som hö r till renbetesfjällen eller lappm arkerna, n ä r renskötsel ä r tillåten där. F ö rsta stycket äger m otsvarande tilläm pning på medlem i sam eby som tillfälligt uppehåller sig inom ann an sam ebys betesom råde för renskiljning eller annat ändam ål som h a r sam band m ed ren arn as skötsel. H an får dock jaga och fiska endast för sitt uppehälle. U ppehåller sig björn, varg, jä rv eller lo bevisligen i trakten, få r ja k t efter sådant d ju r företagas p å m ark som anges i fö rsta stycket inom ann an sam e­ bys betesom råde, i den m ån K onungen eller m yndighet, som K onungen be­ stäm m er, tillåter det.

R enskötselrättens upphörande i vissa fall m. m.

26 § Konungen k a n förordna om upphävande av ren skötselrätten för visst m arkom råde, n ä r om rådet behövs för ändam ål som avses i 1 § lagen (1917: 189) om expropriation eller för a n n a t ändam ål av väsentlig betydelse från allm än synpunkt. F ö r om råde som väsentligen ä r u tan betydelse för re n ­ skötseln få r sådant förordnande m eddelas, n ä r om rådet behövs för allm änt ändam ål. Upphävande kan begränsas till a tt avse viss tid eller vissa i ren sk ö tselrät­ ten ingående befogenheter.

27 § Meddelas förordnande enligt 26 §, kan K onungen föreskriva å tg ärd er för a tt m otverka skada eller olägenhet för renskötseln.

28 § Medför upphävande av ren sk ö tselrätt skada eller olägenhet för renskötseln eller för sådan r ä tt till ja k t eller fiske som avses i 25 §, u tg år ersättning d ä r­ för. E rsättning för skada eller olägenhet som ej drabbar bestäm d person till­ faller till h älften sameby som beröres av upphävandet och till h älften samefonden, om ej särskilda skäl föreligger.

29 § I fråga om upphävande av rensk ö tselrätt och ersättning m ed anledning därav gäller, utöver bestäm m elserna i 26— 28 §§, i tilläm pliga delar de all­ m änna bestäm m elserna om expropriation av särskild r ä tt till fast egendom i lagen (1917: 189) om expropriation.

30 §

Den som inom om råde som avses i 3 § 1 äger eller b ru k a r m ark där ren ­ skötsel bedrives får ej ä n d ra användningen av m ark en p å sätt som m edför avsevärd olägenhet för renskötseln i a n n an m ån än som följer av förord­ n an d e enligt 26 §.

F ö rsta stycket h in d ra r ej a tt m ark användes i enlighet m ed fastställd stadsplan eller byggnadsplan eller för företag vars tillåtlighet skall prövas i särskild ordning.

31 §

Sameby eller m edlem i sam eby får ej up p låta rättig h e t som ingår i ren­ skötselrätten.

Sameby får dock åt den som h a r varit m edlem i byn up p låta r ä tt a tt utan avgift till sitt husbehov jag a eller fiska på byns om råde enligt 25 §.

32 §

P å sådan kron o m ark ovanför odlingsgränsen som stå r under statens om edelbara disposition och p å renbetesfjällen få r n y ttja n d e rä tt upplåtas en­ dast om upplåtelsen kan ske u ta n avsevärd olägenhet för renskötseln.

Avser upplåtelsen r ä tt till ja k t eller fiske, kräves dessutom a tt upplåtelsen ä r förenlig med god ja k tv å rd eller fiskevård och kan ske u tan besvärande in ­ trå n g i rätten till ja k t eller fiske enligt 25 §. U pplåtelse av hela fisket i visst vatten får ske endast om sam ebyn m edger det.

33 §

F rå g a om upplåtelse enligt 32 § prövas av Konungen eller m yndighet som Konungen bestäm m er.

34 §

Upplåtelse enligt 32 §, som ej avser tillgodogörande av n aturtillgångar eller skogsavverkning, skall ske m ot avgift, om ej särsk ild a skäl föreligger för avgiftsfrihet. Avgiften fördelas m ellan sam efonden och sameby som beröres av upplåtelsen enligt bestäm m elser som m eddelas av Konungen.

Avser upplåtelsen tillgodogörande av n atu rtillg ån g ar, skall staten utge er­ sättning för den skada eller olägenhet för renskötseln som upplåtelsen m ed­ för. I fråga om fördelning av ersättning som ej utg år till bestäm d person äger 28 § an d ra stycket m otsvarande tilläm pning.

Samebys förvaltning m. m.

A llm änna bestäm m elser

35 §

Om det ä r påk allat m ed h än sy n till vad som bestäm ts om högsta ren a n ta ­ let enligt 15 § a n d ra stycket eller om det behövs för a tt frä m ja renskötseln, k a n sam eby bestäm m a h u r m ånga ren a r m edlem högst får inneha eller m ed­ dela a n d ra fö reskrifter om innehavet.

F ö re sk rift enligt fö rsta stycket få r ej ges såd an t innehåll a tt renskötande m edlem s fo rtsatta verksam het omöjliggöres eller väsentligt försvåras.

36 § Om sameby m edger det, får inom byns betesom råde hållas re n a r som till­ hör a n n an än renskötande m edlem i byn (sk ö tesren ar). F rå g a om sådant medgivande avgöres efter sam råd m ed lan tbruksnäm nden. Skötseln av skötesrenar hand h as av samebyn.

37 § Sameby få r endast om m edlem m edger det låta slakta dennes re n a r eller fö rsälja vid slakt u tv u n n a produkter. R enm ärkning om besörjes av samebyn, om ej byn beslu tar annat. Renä­ gare får dock efter anm älan till byns styrelse själv m ärk a sina renar.

Stadgar

38 § Sameby skall antaga stadgar för byn. S tadgarna skall ange 1. sam ebyns benäm ning, 2. den o rt inom byns betesom råde, d ä r byns styrelse skall h a sitt säle, 3. an talet styrelseledam öter och revisorer, tiden för deras uppdrag och, om suppleanter skall finnas, m otsvarande uppgifter beträffande dem, 4. sam ebyns räkenskapsår, 5. h u r ofta ordinarie bystäm m a skall hållas och tiden för sådan stäm m a, 6. h u r kallelse till bystäm m a skall ske och an d ra m eddelanden till m ed­ lem m arna skall tillställas dem och n ä r föreskrivna kallelseåtgärder senast skall vidtagas, 7. tid för betalning av debiterad förskottslikvid, 8. tid för betalning av belopp som enligt 44 § kom m er sam ebyn eller ren­ skötande m edlem till godo, 9. vilka fonder byn skall ha, deras ändam ål och h u r avsättning till dem skall ske, 10. de n ärm are fö reskrifter om renskötseln som behövs.

39 § Sameby och dess stadgar registreras hos länsstyrelsen i det län där bjms styrelse enligt stadgarna skall h a sitt säte, om ej annat följer av 102 §. Innan stad g arn a registrerats ä r de ej giltiga. L änsstyrelsen p rö v ar a tt sta d g a rn a tillkom m it i föreskriven ordning och att de ej innehåller något som strid er m ot lag eller författning. F ö rsta och an d ra styckena gäller även vid ändring av stadgarna.

E konom iska förhållanden

40 § K ostnaderna för renskötseln fördelas m ellan de renskötande m edlem ­ m arn a efter reninnehavet. Om sam ebyn beslu tar det, få r k ostnad som ej avser alla re n a rn a fördelas m ellan äg arn a till de ren a r på vilka kostnaden belöper i förhållande till inne­ havet av dessa ren a r. Sådant beslut få r ej avse kostnad som uppkom m it före beslutet.

41 §

R enskötande m edlem som läm n ar renskötseln svarar ej för kostnader som belöper på tiden därefter. M otsvarande gäller ny renskötande m edlem för ti­ den före det han b ö rja r driva renskötsel.

42 §

De renskötande m edlem m arna h a r att förskottera de medel som behövs för renskötseln.

Styrelsen u td ebiterar sådana m edel på grundval av debiteringslängd. Ut­ debiteringen göres efter vad som ä r skäligt m ed hänsyn till m edlems re n ­ innehav och om fattningen av det arbete h a n och hans husfolk k an antagas kom m a att u tfö ra för byn under räkenskapsåret.

I debiteringslängden skall anges det belopp sorn utdebiteras, vad som belö­ per p å varje renskötande m edlem och n ä r betalning skall ske.

43 §

Om tillgängliga m edel ej fö rslår till betalning av k lar och förfallen skuld för vilken sam ebyn svarar, skall styrelsen ofördröjligen utdebitera förskott enligt 42 §.

F ö rsu m m ar styrelsen vad som åligger den enligt fö rsta stycket, ä r ledam ö­ te rn a solidariskt ansvariga för skulden. Är försum m elsen uppenbar, skall länsstyrelsen på borgenärens yrkande förordna sysslom an a tt debitera och u ttag a erforderligt belopp. Sysslom an h a r r ä tt a tt av sam ebyn u p p b ä ra a r­ vode, som bestäm m es av länsstyrelsen.

44 §

Sam ebys kostnader för renskötseln fördelas slutligt m ellan de ren sk ö ta n ­ de m edlem m arna för v a rje räkenskapsår. Vid kostnadsfördelningen bestäm ­ m es de belopp som renskötande m edlem för räk en sk ap såret skall utge till byn eller m ottaga av byn.

Slutlig kostnadsfördelning sker på grundval av avräkning som styrelsen h a r a tt u p p rä tta enligt 53 § tre d je stycket. K ostnaderna fördelas enligt vad som anges i 40 och 41 §§. Vid fördelningen gottskrives renskötande m edlem erlagt förskott och värdet av arbete som h a n och h an s h u sfolk u tfö rt för byn. Sam ebyn bestäm m er i förväg värde för dag eller tim m e av sådant a r ­ bete.

45 §

Kan förskotts- eller slutlikvid som påförts renskötande medlem enligt 42—44 § ej uttagas hos honom , fördelas bristen m ellan övriga renskötande m edlem m ar i förhållande till deras inbördes skyldighet a tt svara för likvi­ den. B risten utdebiteras genom debiteringslängd enligt 42 §. I den m ån så­ dan likvid senare inbetalas, skall det influtna beloppet tillgodoräknas dem som täck t b risten i förhållande till vad de betalat.

D ebiterad och till betalning förfallen likvid få r uttagas enligt bestäm m el­ serna i utsökningslagen (1877:31 s. 1) om fordran, för vilken betalnings­ skyldighet ålagts genom dom sorn äger laga k raft, om ej besvärsm yndigheten i sam band med besvärstalan förordnar annat.

46 § Sameby få r ej upptaga lån som skall återbetalas senare än under nästkom ­ m ande räk en skapsår, om ej am orteringsplan för lånets återbetalning h a r antagits av bystäm m a. Lånetiden få r uppgå till högst tio å r eller den längre tid för vilken statlig kreditg aran ti för lånet k a n h a beviljats. Beslut om upptagande av lån enligt första stycket ä r giltigt endast om det p å bystäm m a b iträdes av m in st två tred jed elar av det p å stäm m an av renskötande m edlem m ar fö reträdda röstetalet och av flertalet sådana m edlem ­ m ar i byn.

47 § E rsättn in g som tillfaller sam eby enligt 28 eller 34 § eller eljest m ed anled­ ning av in trå n g i ren sk ö tselrätten skall användas för a tt täcka byns utgifter under räk e n sk a p såre t eller fonderas.

Styrelse

48 § F ö r sameby skall finnas styrelse. Styrelsen skall i överensstäm m else m ed m edlem m arnas beslut, i den m ån dessa ej strid er m ot lag eller sam ebyns stadgar, leda renskötseln inom byns betesom råde, om besörja de gem ensam m a arbeten som behövs för byn, tillse a tt m edlem m arnas gem ensam m a intressen tillvaratages u ta n a tt någon m ed­ lem m issgynnas, u tta g a de medel som renskötande m edlem ä r skyldig a tt er­ lägga och i övrigt h a n d h a byns angelägenheter. Styrelsen fö reträd er sam ebyn m ot tred je m an och för byns ta la n inför dom stol och a n d ra m yndigheter.

49 § Styrelsen består av ordförande och ytterligare en eller flera ledam öter som utses på bystäm m a. Styrelseledam ot skall vara myndig. Styrelseledam ot k an skiljas frå n sitt uppdrag före utgången av den tid för vilken h an blivit utsedd. Val av styrelse eller ändring i dess sam m ansättning skall anm älas till läns­ styrelsen.

50 § F in n s ej styrelse, k a n länsstyrelsen p å yrkande av någon vars r ä tt ä r be­ roende av a tt behörig styrelse finns fö rordna sysslom an a tt h a n d h a byns an ­ gelägenheter och företräd a byn såsom styrelse. Sysslom an h a r r ä tt a tt av byn erhålla arvode som bestäm m es av länsstyrelsen.

51 § Styrelsen sam m an träd er så ofta det behövs. Som styrelsens beslut gäller den m ening varom de flesta rö stande förenar sig. Vid lika röstetal gäller den m ening som ordföranden biträder. Styrelseledam ot får ej taga befattning m ed angelägenhet vari h a n h a r ett väsentligt in tresse som strider m ot samebyns.

52 § Styrelsen kan uppdraga åt särskild arbetsledare a tt u n d er styrelsens in ­ seende leda renskötseln. Styrelsen kan bem yndiga särsk ild person a tt fö re trä d a samebyn, om ej a n n a t beslutats. S ådant bem yndigande och återkallelse därav skall anm ä­ las till länsstyrelsen.

53 § F ö r v a rje räk en sk ap sår skall styrelsen i förvaltningsberättelse redovisa sin förvaltning. I förvaltningsberättelsen redogöres för verksam heten under räken sk ap såret och för byns ekonom iska ställning. I berättelsen skall särsk ilt uppges 1. äg arn a till de re n a r som un d er året hållits på byns betesom råde och an­ talet re n a r för varje ägare, 2. årets utgifter för arb e tsk ra ft i renskötseln, 3. vad under å re t utbetalats i anledning av skador genom ren ar och vad i d etta hänseende vid årets slut återsto d a tt u tk rä v a av ann an sameby, 4. u n d e r året gjorda investeringar och sä tte t för deras finansiering, 5. sam ebyns övriga k o stn ad er u n d er året, 6. vilka belopp som un d er å re t in flu tit till och u tb etalats frå n byns fonder, 7. un d er året in trä ffad e än d rin g a r i byns upplåning, 8. storleken av de fö rsk o tt som u td ebiterats enligt 42 eller 43 §, 9. sam ebyns övriga inkom ster u n d e r året, 10. vilket belopp envar renskötande m edlem påförts i bidrag till byns u t­ gifter un d er året. I berättelsen skall vidare ingå avräkning som för v a rje renskötande m edlem utv isar det saldo för redovisningsåret som kom m er samebyn eller m edlem m en till godo.

54 § M inst en m ånad före den fö rsta ordinarie bystäm m an efter räk enskaps­ årets utgång skall styrelsen läm n a förvaltningsberättelsen till revisor. Be­ rättelsen skall vara underskriven av styrelsens sam tliga ledam öter.

Revision

55 § Styrelsens förvaltning och räk en sk ap er skall årligen granskas av en eller flera revisorer. Revisor utses på bystäm m a. Medlem, som hos styrelsen p å k a llar granskning av sam ebyns böcker, r ä ­ kenskaper eller a n d ra handlingar, h a r r ä tt a tt få del av dessa på läm pligt sätt.

56 § Revisor skall avge berättelse, som skall innehålla redogörelse för resu lta ­ tet av h a n s granskning och u tta la n d e h u ru v id a an m ärk n in g fram ställes eller ej i fråga om räk en skapernas förande eller förvaltningen i övrigt. F ra m stäl­ les anm ärkning, skall anledningen till denna anges i berättelsen. Revisions­ berättelse skall även innehålla sä rsk ilt u ttalande hu ru v id a ansvarsfrihet för styrelsen tillstyrkes eller ej.

57 § Revisionsberättelse skall läm nas till styrelsen senast två veckor före första o rd in arie bystäm m an efter räk en sk ap sårets utgång.

B ystäm m a m . m.

58 § Medlems r ä tt a tt deltaga i handhavandet av samebyns angelägenheter u t­ övas på bystäm m a. Medlem som u n d e rlå tit a tt i r ä tt tid fullgöra sin betalningsskyldighet en­ ligt denna lag gentem ot byn få r deltaga i förhandlingarna m en h a r ej rö st­ rä tt in n an han fu llgjort sin skyldighet. Medlem eller an n a n få r icke, själv eller genom om bud eller som om bud för annan, deltaga i behandling av fråga vari h a n h a r e tt väsentligt intresse som strid er m ot samebyns.

59 § I fråga om rö s trä tt och beslut p å bystäm m a gäller, om ej an n at följer av särskild bestäm m else i denna lag, 1. a tt varje m yndig m edlem h a r en röst i fråga som rö r utseende av ord­ förande p å bystäm m a eller av revisor, beviljande av an sv arsfrihet för styrel­ sen eller än d rin g av sådan fö resk rift i stadga som avses i 38 § a n d ra stycket

1— 6,

2. a tt i övriga frågor rö strä tt tillkom m er endast renskötande medlem, som därvid h a r en rö st för varje p å b ö rja t h u n d ra ta l ren a r som enligt gällande renlängd innehas av honom, 3. a tt m edlem s rö strä tt kan utövas genom an nan m edlem såsom ombud, 4. a tt ingen få r för egen eller an nans del rö sta för sam m anlagt m er än en fem tedel av det på stäm m an fö reträd d a röstetalet, 5. a tt den m ening som erh ållit det högsta röstetalet gäller som stäm m ans beslut, 6. a tt vid lika röstetal val avgöres genom lottning och i a n d ra frågor den m ening gäller som biträdes av de flesta röstande eller, om även antalet rös­ tande ä r lika, av stäm m ans ordförande, 7. a tt beslut om ändring av stadgarna ej ä r giltigt, om det ej biträdes av m inst två tred jed elar av det p å stäm m an av renskötande m edlem m ar före­ trä d d a röstetalet och dessutom , såvitt gäller föreskrift som avses i 38 § an d ra stycket 1— 6, av flertalet av byns m yndiga m edlem m ar.

60 §

B ystäm m a öppnas av den som styrelsen utser. D ärefter utses ordförande. O rdföranden skall u p p rä tta och till godkännande av stäm m an fram lägga en förteckning över närv aran d e m edlem m ar och ombud m ed uppgift om den rö strä tt som tillkom m er envar av dem. Sedan förteckningen enhälligt eller efter om röstning, företagen bland de renskötande m edlem m arna på g rund­ val av förteckningen, blivit godkänd m ed eller u tan ändring, gäller den som röstlängd vid stäm m an. Över beslut som fattas p å stäm m an skall genom styrelsens försorg föras protokoll, som skall hållas tillgängligt för m edlem m arna senast två veckor efter stäm m an.

Förvaltningsberättelse och revisionsberättelse för det senaste räk en sk ap s­ året skall fram läggas på fö rsta ordinarie bystäm m an efter räk en sk ap sårets utgång. P å stäm m an skall avgöras fråga om godkännande av styrelsens för­ slag till fördelning av k o stn ad ern a för byns renskötsel och om beviljande av ansv arsfrih et för styrelsen.

F örvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen skall u n d er m inst tio da­ gar före stäm m an hållas tillgängliga för m edlem m arna.

62 § Byns m edlem m ar kallas till ordinarie bystäm m a av styrelsen. Styrelsen kan k alla m edlem m arna till extra bystäm m a.

Revisor k a n begära a tt styrelsen skall kalla till ex tra bystäm m a, om h a n s granskning ger anledning därtill.

Om m in st en fem tedel av sam tliga m yndiga m edlem m ar eller det m indre an ta l som k a n vara bestäm t i stad g arn a skriftligen begär det, skall styrelsen k alla till e x tra stäm m a.

Finns ej styrelse eller u n d erlåter styrelsen a tt i föreskriven ordning kalla m edlem m arna till ordinarie eller e x tra stäm m a, skall länsstyrelsen på an m ä­ lan av röstberättigad m edlem eller revisor ofördröjligen utlysa stäm m a.

63 §

I kallelse till bystäm m a skall anges tid och plats för stäm m an och de ä re n ­ den som skall förekom m a på stäm m an.

64 §

I fråga om skyldighet för styrelseledam ot eller annan som ägt företräda sam ebyn eller för revisor eller m edlem a tt e rsä tta skada som vållats byn, m edlem eller tre d je m an och i fråga om talan om sådan ersättn in g tilläm pas vad som för m otsvarande fall ä r föreskrivet i fråga om ekonom isk förening.

R enarnas skötsel m. m.

65 §

Vid renskötselns utövande skall skälig hänsyn tagas till a n d ra intressen.

R enarna skall såvitt m öjligt h in d ra s från a tt kom m a u tan fö r sam ebyns betesom råde eller a tt eljest vålla skada eller olägenhet.

F ly ttn in g av ren a rn a skall ske i sam lade flockar. Väg skall tagas där m insta skada vållas. Vid flyttning skall tillses a tt ren a r icke läm nas kvar på om råde d ä r renskötsel icke ä r tillåten. F lyttning som äger ru m utan fö r sam e­ bys betesom råde skall ske u ta n onödig tid su td räk t.

66 §

R äkning av samebys re n a r skall ske årligen vid ungefär sam m a tid p u n k t. Om sameby begär det, k an lan tbruksnäm nden medge att räkningen få r ske med stö rre tidsm ellanrum .

L an tb ruksnäm nden k a n p å begäran av renskötande m edlem förordna om extra renräkning, om denne gör sannolikt a tt resu ltatet av räk n in g enligt

första stycket ä r oriktigt och kostn ad ern a för den extra ren räkningen ej ä r oskäliga i förhållande till den betydelse det kan ha för m edlem m en a tt r ä t­ telse kom m er till stånd.

67 §

K ostnaden för ren räk n in g enligt 66 § fö rsta stycket ä r en gem ensam utgift för samebyn.

K ostnaden för extra ren rä k n in g fördelas m ellan den som begärt räkningen och sam ebyn efter vad lantb ru k sn äm n d en finner skäligt.

68 §

P å grundval av ren rä k n in g enligt 66 § fö rsta stycket skall renlängd upp­ rättas. Fel i längden som påvisats vid extra ren räk n in g skall genast rättas.

I renlängden skall upptagas äg arn a till de ren a r som hålles på byns betes­ om råde, det räk n a d e eller u p p sk attad e an ta let re n a r för varje ägare och, om föreskrift m eddelats om reninnehavet enligt 35 §, förhållande som ä r av be­ tydelse för kontroll av a tt föreskriften efterföljts.

B ystäm m an fastställer renlängden och b eslutar om rättelse däri.

69 §

N är renägares rättig h eter eller skyldigheter enligt denna lag beror på an ta ­ let renar, h a r gällande renlängd vitsord, om det ej visas a tt ägarens reninne­ hav fö rän d rats väsentligt sedan renlängden upprättades.

70 §

H ar främ m ande ren a r kom m it in p å samebys betesom råde, skall de skiljas u t så sn a rt det k an ske. U nderrättelse om tid och plats för skilj ningen skall i god tid d essförinnan läm nas till sam eby till vilken re n a rn a k a n antagas höra. Sådan sam eby ä r skyldig a tt avdela den arbetspersonal som behövs för skilj ningen och för a tt å terfö ra ren arn a.

Uteblir sam eby som u n d e rrä tta ts om skiljning och kan ren a rn a ej å te r­ föras u tan väsentlig olägenhet, få r den by som om besörjer skilj ningen låta slakta re n a rn a och fö rsälja dem för ägarnas räkning.

Om ej a n n at avtalats, ä r den by till vilken re n a rn a hö r skyldig a tt utge ersättning för kostnaden för ren arn as om händertagande sam t återförande eller slakt och försäljning.

71 §

U ppehåller sig re n a r u ta n fö r renskötselom rådet eller på m a rk inom detta om råde under tid då renskötsel icke får bedrivas där, k a n länsstyrelsen på fram ställning av lantb ru k sn äm n d en eller m arkägare som därigenom lider skada eller olägenhet av någon betydelse förordna a tt re n a rn a skall slaktas och säljas.

Är det k ä n t till vilken sam eby re n a rn a hör, få r förordnande enligt första stycket m eddelas endast om sam ebyn u n d erlåter a tt inom skälig tid efter an ­ m aning taga h a n d om renarna.

K ostnaden fö r ren a rn a s om händertagande, slakt och försäljning skall u t­ tagas u r köpeskillingen. Å terstoden tillfaller ren arn as ägare, om han ä r känd, och a n n a rs den eller de sam ebyar till vilka re n a rn a k a n antagas ha hört.

72 §

Är ren skötsela inom samebys betesom råde bristfällig, skall lan tb ru k s­ näm nden p å begäran av m edlem i byn eller an n a n vars r ä tt ä r beroende därav söka a tt trä ffa överenskom m else med byn om rättelse inom viss tid.

Kan överenskom m else ej träffas eller vidtages ej rättelse, k an länsstyrel­ sen efter anm älan av lan tb ru k sn äm n d en förordna sysslom an a tt om händer­ taga renskötseln i byn och förvalta byns övriga ekonom iska angelägenheter.

Sysslom an h a r r ä tt a tt av byn erhålla arvode som bestäm m es av länsstyrel­ sen.

Renm ärken

73 §

Ren som föres på bete enligt denna lag skall vara m ä rk t i öronen med re n ­ m ärke som registrerats för renens ägare, om ej a n n a t följer av 79—82 §.

Om renm ärkes utform ning m eddelas bestäm m elser av K onungen eller m yndighet som Konungen bestäm m er.

R egistrerat m ärke få r användas för a tt m ärk a re n a r endast vid renskötsel som bedrives inom den sam eby som anges i registreringsbeslutet.

74 §

F rå g a om registrering av ren m ärk e prövas av länsstyrelsen i det län där byns styrelse h a r sitt säte. Register över ren m ärken föres hos länsstyrelsen.

A nsökan om registrering av renm ärke göres skriftligen. A nsökningshand­ lingen skall innehålla uppgift om sökandens nam n och hem vist och om den sam eby d ä r m ärket skall användas vid renskötsel. Vid ansökningshand­ lingen skall fogas avbildning av m ärket.

75 §

R enm ärke få r ej registreras för an n a n renägare än den som ä r medlem i den sameby ansökningen avser eller som h a r r ä tt a tt h a skötesrenar där.

R enm ärke får registreras för sameby.

Renägare får ej h a m er än ett m ärke registrerat.

76 §

R enm ärke av gem ensam grundtyp för viss släk t eller släktgren (slä k t­ m ärke) får ej u ta n särskilda skäl registreras för någon som ej tillh ö r släkten eller släktgrenen.

77 §

R enm ärke få r registreras endast om det

1. tydligt skiljer sig frå n a n n a t giltigt m ärke som få r användas på ren a r m ed vilka sökandens re n a r k a n sam m anblandas,

2. h a r en form som såvitt m öjligt skyddar m ot olovlig om m ärkning.

Utan h in d er av första stycket 2 få r släktm ärke registreras m ed sam tycke av sådan innehavare av äld re m ärke av sam m a g rundtyp som k a n h a olägen­ h et av registreringen.

78 §

Den som genom avtal eller p å a n n a t sä tt förvärvat r ä tt till annans regist­ rerad e ren m ärk e få r ej använda m ärk e t vid ren m ärk n in g fö rrä n det regist­ rera ts för hans räkning.

79 § Länsstyrelsen skall avlysa reg istre ra t renm ärke 1. om m ärkeshavaren anm äler a tt h a n ej längre äm n ar använda m ärket vid renm ärkning, 2. om m ärk e t under tio å r ej h a r använts vid renm ärkning, 3. om m ärk e t efter flyttning av re n a r till an nan sam eby ej längre skall an­ vändas i någon hos länsstyrelsen reg istrerad sameby, 4. om m ärkeshavaren eller han s dödsbo ej längre h a r r ä tt a tt h a re n a r i sameby. Avlyses m ärk e efter an m älan enligt fö rsta stycket 1, får det behållas på re ­ dan m ärk t ren under tio å r frå n dagen för avlysningen.

80 § Är två eller flera reg istrerade ren m ärk en h e lt lika eller så lik a a tt de lätt k an förväxlas eller genom ä n d rin g kom m a a tt överensstäm m a m ed v a r­ andra, k an länsstyrelsen p å ansökan av sam eby eller m ärkeshavare för vil­ k en likheten m edför olägenhet fö rordna a tt något eller n åg ra av m ärkena skall avlysas eller ändras. Avlyses eller än d ras m ärke, få r det behållas ofö rän d rat p å redan m ärk t re n un d er tid som länsstyrelsen bestäm m er. F ö rsta och a n d ra styckena äger tilläm pning p å avlyst m ärk e som får be­ h ållas på ren enligt 79 § a n d ra stycket och p å avbrottsm ärke enligt 81 §. I stället för avlysning skall dock föreskrivas fö rk o rtn in g av m ärk e ts giltighets­ tid.

81 § B yter m ä rk t ren ägare, få r om m ärkning till den nye ägarens m ärke ske en­ d ast om styrelsen i den sam eby d ä r om m ärkningen skall äga ru m m edger det. L äm nas ej sådant m edgivande, k a n renens m ärk e förses m ed avbrott för a tt sk ilja renen från an d ra re n a r m ed sam m a m ärke. F ö r avbrottsm ärkning fo rd ras m edgivande av styrelsen för den sam eby d ä r renen i fortsättningen skall hållas. F ör om m ärkning eller avbrottsm ärkning av ren som förvärvats på ann an grund än giftorätt, arv eller testam ente fordras dessutom överlåtarens sam ­ tycke. O m m ärkning eller avbrottsm ärkning får ske endast i närvaro av den som sam ebyns styrelse u tser eller in fö r tv å vittnen. A vbrottsm ärke får behållas p å ren högst tio å r efter det styrelsens m edgi­ vande gavs.

82 § Dödsbo efter avliden ren ägare få r begagna det ren m ärk e som registrerats för den avlidne.

83 § Renkalv skall m ärk a s m ed ägarens registrerade m ärke före utgången av det å r då kalven fötts. M ärkning få r dock ske in till utgången av april n ä st­ följande år, om m ärkningen om besörjes av sam ebyn eller utföres i närvaro av någon som byns styrelse u tse r eller inför två vittnen.

2 Riksdagen 1971.16 sami. Nr 37

Även efter utgången av april få r m ärkning ske, om sam ebyns styrelse m edger det.

Om den som m ärk e r egna re n a r a n trä ffa r annans renko m ed o m ärk t kalv, bör h a n m ärk a kalven m ed m oderns m ärke. Är m ärk e t avbrottsm ärke eller avlyst m ärke, skall i stället ägarens registrerade m ärke, om det ä r känt, å sättas kalven. Den som sålunda m ä rk t annans kalv h a r r ä tt till gottgörelse av ägaren.

84 §

A nträffas inom samebys betesom råde ren som ej blivit m ä rk t inom den i 83 § fö rsta stycket an d ra p u n k te n angivna tiden och m ärkes ej renen enligt a n d ra stycket i sam m a parag raf, skall den tagas om han d av sam ebyn och säljas levande eller slaktas och säljas. K öpeskillingen tillfaller samebyn.

A nträffas inom betesom rådet re n m ed förfalskat, förstö rt eller okänt m ärke eller m ed m ärke sorn icke ä r r ä tt utform at, skall renen om händerta­ gas av sam ebyn för slakt och försäljning. Köpeskillingen tillfaller byn. Den som inom två å r frå n försälj ningsdagen styrker sig v a ra ägare till renen h a r r ä tt a tt av byn u tfå ett belopp som m otsvarar köpeskillingen m ed avdrag för kostnaden för renens om händertagande, slakt och försäljning.

Koncessionsrenskötsel

85 §

Den som ä r renskötselberättigad k a n få tillstånd (koncession) a tt driva renskötsel i N orrbottens län nedanför lappm arksgränsen inom om råde d är renskötsel av ålder förekom m er u n d er h ela året. Koncession k an innefatta rä tt a tt m o ttaga skötesrenar frå n ägare eller b ru k are av jordbruksfastighet inom koncessionsom rådet.

Koncession få r läm nas endast om fo rtsa tt renskötsel inom om rådet ä r till gagn för ortsbefolkningen och endast om den som söker koncession kan an­ tagas kom m a a tt driva renskötseln p å ett ändam ålsenligt sätt.

Koncession m eddelas för viss tid, högst tio år.

86 §

F ö r renskötseln inom koncessionsom råde skall finnas sameby. Medlem i sådan sameby ä r koncessionshavaren, dennes m ake och hem m avarande barn, renskötselberättigad som b iträd er koncessionshavaren i renskötseln och ägare av skötesrenar inom koncessionsom rådet.

B estäm m elserna om sam eby och dess förvaltning gäller i tilläm pliga delar i fråga om sam eby för koncessionsrenskötsel. Skötesrenägare anses därvid som renskötande m edlem. K oncessionshavaren leder under styrelsens in ­ seende renskötseln inom byn.

87 §

F rå g a om koncession prövas av lantbruksnäm nden.

88 §

I beslut varigenom koncession beviljas skall anges

1. koncessionsom rådet,

2. flyttningsvägs sträckning,

3. det högsta antal re n a r som få r hållas inom koncessionsom rådet, 4. om och till vilket antal koncessionshavaren får m ottaga skötesrenar, 5. i vad m ån koncessionshavaren h a r r ä tt a tt anlägga stängsel, uppföra byggnader och taga virke inom koncessionsom rådet, 6. de villkor i övrigt u n d e r vilka renskötseln få r bedrivas.

89 § H ar fö ru tsättn in g a rn a för koncessionen än d rats, kan lan tb ru k sn äm n d en återk alla koncessionen eller föreskriva nya villkor.

Ansvar, skadestånd och besvär m. m.

90 § H ar ren orsakat skada 1. under tiden ju n i— augusti p å åker, äng eller trä d g å rd sorn ä r belägen ovanför odlingsgränsen eller p å renbetesfjällen eller un d er tiden m aj— sep­ tem ber på åker, äng eller trä d g å rd som ä r belägen inom a n n at om råde d ä r renskötsel får bedrivas u n d e r hela året, 2. p å m ark inom renskötselom rådet un d er tid då renskötsel ej få r be­ drivas d ä r eller 3. p å m a rk u tan fö r renskötselom rådet, skall sk adan ersättas av sam eby inom vars byom råde skadan h a r uppkom ­ m it eller som vid tiden för skadans uppkom st h a ft re n a r i tra k ten , om det ej visas a tt skadan ej orsak ats av byns renar. Åvilar ersättningsskyldighet enligt första stycket flera sam ebyar, fördelas ansvarigheten lika m ellan b yarna inbördes. Kan det visas a tt ren a r frå n n å ­ gon av b y arn a orsakat skadan, sv arar den byn gentem ot de övriga för hela skadan. H ar skada orsakats av re n a r frå n flera sam ebyar och kan ej utred as i vilken om fattning v a rje bys re n a r h a r del i skadan, fördelas ansvarigheten m ellan b y a rn a inbördes efter an ta let re n a r frå n v a rje by som vid tiden för skadans uppkom st fan n s i tra k te n och som ej stod u n d er bevakning.

91 § E rsättn in g sorn sam eby utgivit enligt 90 § få r den kräv a åter av den som varit vållande till skadan.

92 § Den r ä tt till ersättn in g för a tt re n blivit dödad eller skadad som enligt vad särskilt ä r föreskrivet eller enligt allm änna skadeståndsregler k a n tillkom ­ m a renens ägare skall i fall då ägaren är okänd tillfalla den sameby inom vars betesom råde renen befann sig.

93 § N är re n a r befinner sig inom betesom råde d ä r renskötsel då ä r tillåten, skall h u n d i tra k te n som ej användes i renskötseln hållas i band eller in ­ stängd, om ej länsstyrelsen m edger annat. D etsam m a gäller n ä r ren a r flyt­ tas, såvida hundens ägare i förväg u n d e rrä tta ts om tiden för flyttningen. A nträffas h u n d m edan den ja g a r eller p å an n at sätt ofredar ren inom om ­ råde d ä r renskötsel då ä r tillåten, får h unden dödas av den som äger eller

v ård ar ren. D etsam m a skall gälla om h u n d u ta n tillsyn a n trä ffa s om edelbart efter det a tt den p å sådant om råde ja g a t eller p å annat sä tt ofredat ren.

Den som sålu n d a dödat h u n d ä r skyldig a tt a n m äla fö rhållandet till polis­ m yndigheten.

94 §

T ill böter döm es den som uppsåtligen eller av oaktsam het

1. avstänger fastställd eller eljest gällande flyttningsväg för re n a r eller vidtager åtg ärd p å eller invid vägen så a tt dess fram kom lighet väsentligen försäm ras,

2. skräm m er eller p å a n n a t s ä tt ofredar re n a r som uppehåller sig på om­ råd e d ä r renskötsel d å ä r tillåten,

3. obehörigen driver b o rt re n a r frå n om råde där renskötsel då ä r tillåten eller h in d ra r re n a r frå n a tt be ta p å sådant om råde,

4. b ry te r m ot 73 § tre d je stycket,

5. i a n d ra fall än som avses i 81 eller 82 § vid m ärk n in g av egna ren ar använder ren m ärk e som ej ä r reg istrerat fö r honom,

6. u tfö r om m ärkning eller av b ro ttsm ärk n in g i strid m ot 81 §,

7. m ä rk e r ren k alv i strid m ot 83 § fö rsta eller an d ra stycket,

8. b ry te r m ot 93 § första eller tre d je stycket.

95 §

B ryter m edlem i sameby uppsåtligen eller av oaktsam het m ot 17— 20 § eller m ot fö resk rift som m eddelats m ed stöd av 22 § eller läm n ar h a n upp­ såtligen eller av oaktsam het oriktig uppgift vid ren rä k n in g eller vid upp­ rä tta n d e av renlängd dömes till böter, om ej gärningen ä r belagd m ed straff i b rottsbalken.

96 §

Samebys styrelse ä r skyldig a tt i den om fattning som behövs låta sam la ihop re n a r som h ö r till byn eller sk ilja u t re n frå n dessa, om polism yndighet eller kronofogdem yndighet begär det.

Fullgör ej styrelsen sådan skyldighet, k a n m yndigheten lå ta verkställa å t­ gärden p å sam ebyns bekostnad.

97 §

A nser m edlem i sameby a tt beslut sorn fattats av bystäm m a, av styrelsen enligt 42 § eller av sysslom an enligt 43 eller 72 § ej tillkom m it i behörig ordning eller eljest strider m ot lag eller a n n a n författning eller m ot sam e­ byns stad g ar eller k rän k e r han s enskilda rä tt, få r h a n fö ra tala n m ot beslu­ tet hos länsstyrelsen genom besvär.

B esvärshandlingen skall h a inkom m it till länsstyrelsen inom två m ånader frå n beslutets dag. I fråga om besvär m ot styrelsens eller sysslom ans beslut rä k n a s dock besvärstiden frå n den dag d å m edlem m en fick del av beslutet.

B eslut varigenom bystäm m as beslut ä n d ra ts eller upphävts gäller även för m edlem som ej fö rt talan m ot beslutet.

98 §

T alan m ot beslut enhgt denna lag av lan tb ru k sn äm n d föres genom besvär hos lantbruksstyrelsen.

T alan m ot lantbruksstyrelsens beslut föres genom besvär hos Konungen.

99 §

T alan m ot beslut enligt denna lag av länsstyrelse föres genom besvär hos kam m arrätten .

Mot länsstyrelsens beslut varigenom registrering av ren m ärk e beviljats få r dock ta la n ej föras.

100 §

A ngår beslut som länsstyrelse, lan tb ru k sn äm n d eller lantbruksstyrelsen m eddelar enligt denna lag så m ånga a tt av sk rift av beslutet ej läm pligen kan tillställas envar av dem, skall beslutet sändas till sam ebyns styrelse som skall h å lla beslutet tillgängligt för m edlem m arna. M eddelande härom skall på statsverkets bekostnad intagas i en eller flera tidningar inom orten. Den som beslutet rö r skall anses h a få tt del av beslutet den dag då m eddelandet först infördes i sådan tidning.

101 §

Beslut som avses i 97 och 98 §§ sam t 99 § fö rsta stycket länder till efter­ rättelse u ta n h in d er av a tt tala n därem ot föres, om ej besvärsm yndigheten fö ro rd n ar annat.

102 §

Länsstyrelses och lan tb ru k sn ä m n d s åligganden enligt denna lag fullgöres såvitt avser V ästernorrlands län av länsstyrelsen och lantb ru k sn äm n d en i V ästerbottens län och såvitt avser K opparbergs och Gävleborgs län av län s­ styrelsen och lan tb ru k sn äm n d en i Jäm tlan d s län.

Skall byom råde o m fatta m a rk inom m er än ett av N orrbottens, V ästerbot­ tens eller Jäm tlan d s län, göres indelning enligt 7 § av lantbruksnäm nden i det län inom vilket huvuddelen skall ligga.

övergångsbestämmelser

1. D enna lag trä d e r i k ra ft den 1 ju li 1971, då lagen (1928: 309) om de svenska lapparnas r ä t t till renbete i Sverige och lagen (1960: 144) om re n ­ m ärken skall u p p höra a tt gälla.

2. Förekom m er i lag eller a n n a n fö rfattn in g hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestäm m else i denna lag, tilläm pas i stället den nya be­ stäm m elsen.

3. Lappby, som avses i lagen (1928:309) om de svenska lapparnas rä tt till renbete i Sverige, om bildas i sam band m ed nya lagens ik ra ftträ d a n d e till sameby. In till dess sam ebyn och dess stadgar reg istre ra ts skall i fråga om kallelse till bystäm m a vad som i m otsvarande hänseende gällt för lapp­ byn fo rtfaran d e tilläm pas. I den m ån det behövs kan Konungen för tiden in till dess registrering sålunda skett förordna a tt äldre bestäm m elser även i övrigt skall tilläm pas p å byn i stället för nya lagens bestäm m elser om sam eby och dess förvaltning.

4. M ärke som enligt övergångsbestäm m elserna till lagen (1960: 144) om ren m ärken tagits in i övergångsförteckning få r behållas p å därm ed m ärk t ren in till den 1 ju li 1975. P å sådant m ärke äger 80 § den nya lagen m otsva­ rande tilläm pning.

5. Yad i nya lagen föreskrives om avlyst m ärke och avbrottsm ärke gäller i tilläm pliga delar sådant enligt äldre lag avlyst m ärke som behålles p å d ä r­ med m ä rk t ren och avbrottsm ärke som tillkom m it enligt äldre lag.

6. H ar enligt 57 § lagen (1928: 309) om de svenska lapparnas r ä tt till ren­ bete i Sverige tillstån d m eddelats a tt d riv a renskötsel och o m fa tta r till­ ståndet tid även efter n y a lagens ik ra ftträ d a n d e , skall det anses som en en­ ligt 85 § nya lagen m eddelad koncession.

7. T alan m o t såd an t beslut enligt den nya lagen av länsstyrelse som m ed­ delats före den 1 ja n u a ri 1972 föres hos K onungen genom besvär.

2 ) Förslag till Lag

om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, a tt p u n k t 1 av anvisningarna till 28 § kom m unal­ skattelagen (1928: 370) skall h a nedan angivna lydelse.

1. Till in tä k t av rörelse h än föras 1. Till in tä k t av rörelse hänföras sam tliga in tä k te r i penningar eller sam tliga in tä k te r i penningar eller varor, som in flu tit i rörelsen. D etta varor, som in flu tit i rörelsen. Detta innebär, a tt in tä k te n skall v a ra av innebär, a tt in tä k te n skall v a ra av sådan beskaffenhet, a tt den norm alt sådan beskaffenhet, a tt den norm alt ä r a tt rä k n a m ed och ingår såsom ett ä r a tt rä k n a m ed och ingår såsom ett led i den förvärvsverksam het, varom led i den förvärvsverksam het, varom fråga är. Hit räk n as alltså inflytande fråga är. Hit räk n a s alltså in fly ta n ­ betalning för varor eller produkter, de betalning för v aror eller p ro d u k ­ som den skattskyldige för i handel ter, som den skattskyldige för i h a n ­ eller tillverkar, och gäller d etta även del eller tillverkar, och gäller detta för det fall, a tt rörelseidkaren vid även för det fall, a tt rörelseidkaren överlåtelse av rörelsen till a n n a n lå­ vid överlåtelse av rörelsen till annan ter i överlåtelsen ingå befintliga va­ låter i överlåtelsen ingå befintliga ro r eller p rodukter. D enna överlåtel­ varor eller produkter. D enna överlå­ se utgör då så a tt säga den sista telse utgör då så a tt säga den sista affärshändelsen i h an s rörelse. D är­ affärshändelsen i hans rörelse. D är­ emot räk n a s icke h it sådan in täk t, emot räknas icke h it sådan intäkt, som till den skattskyldige kan infly­ som till den skattskyldige k a n infly­ ta vid sidan av rörelsen eller u ta n ­ ta vid sidan av rörelsen eller utanför för vad som norm alt ä r a tt anse så­ vad som norm alt ä r att anse såsom som driftinkom st, såsom exempelvis driftinkom st, såsom exempelvis vid vid avyttring av personlig lösegen­ avyttring av personlig lösegendom dom eller för stadigvarande b ru k i eller för stadigvarande b ru k i rörel-

* Senaste lydelse 1969: 363

rörelsen avsedda fastigheter eller sen avsedda fastigheter eller a n d ra a n d ra tillgångar — angående för så­ tillgångar — angående för sådant d ant b ru k avsedda m askiner och b ru k avsedda m askiner och an d ra a n d ra inventarier så ock patenträtter inventarier så ock p a te n trä tte r och och liknande tidsbegränsade rä ttig ­ liknande tidsbegränsade rättig h e te r heter ävensom h y re srä tte r och rä ttig ­ ävensom h y re srä tte r och rättig h e te r heter av goodwills n a tu r, se dock av goodwills n a tu r, se dock an d ra an d ra och tred je styckena h ä r ne­ och tred je styckena h ä r nedan. Den dan. Den in täk t, som erhålles genom in täk t, som erhålles genom en dylik, en dylik, oberoende av rörelsen verk­ oberoende av rörelsen verkställd av­ ställd avyttring, skall tagas i b e tra k ­ yttring, skall tagas i betraktande vid tande vid inkom stberäkningen för inkom stberäkningen för förvärvskäl­ förvärvskällan tillfällig förvärvs­ lan tillfällig förvärvsverksam het och verksam het och bedöm as efter de bedömas efter de för denna förvärvs­ för denna förvärvskälla stadgade källa stadgade grunder. Såsom sk a t­ grunder. tepliktig in tä k t räknas icke statligt

avgångsvederlag i form av engångs­ belopp till renskötselutövare i sam ­ band m ed att han upphör m ed sin

renskötsel. T ill in tä k t goodwills n a tu r. Skattskyldig, som realisationsvinst föreligga. U tsk iftar svenskt ----------- vid utskiftningen.

D enna lag trä d e r i k ra ft dagen efter den, då lagen enligt d ä rå m eddelad uppgift utkom m it frå n trycket i Svensk författningssam ling, och tilläm pas första gången vid 1972 års taxering.

Motionsyrkanden

I sam band m ed propositionen h a r utsk o ttet behandlat följande m otioner, näm ligen A. i anledning av propositionen väckta m otioner

1. m otionen 1971: 1279 av h e rr L arsson i Um eå m . fl. (fp, s, c, m ), vari hem ställs a tt 71 § rennäringslagen får det tillägget a tt utöver lan tb ru k sn äm n d och m arkägare även jak trä ttsin n e h a v a re få r r ä tt a tt p åfo rd ra länsstyrelsens prövning, a tt 93 § rennäringslagen än d ras så till vida a tt h u n d som låter sig upp­ kopplas inte få r dödas, att dödandet av h u n d som ofredat ren a r om edelbart skall anm älas till po­ lism yndighet, sam t att utsk o ttet u tfo rm a r lagtexten så a tt dessa önskem ål blir tillgodosedda.;

2. m otionen 1971: 1367 av h e rr Carlsson i V ikm anshyttan m. fl. (c, fp, m ), vari hem ställs a tt riksdagens beslutar a) a tt a n ta förslaget till rennäringslag m en med än d rad lydelse av föl­ jan d e p a ra g ra fe r:

3 § Renskötsel f å r ------------ ( = p r o p .) ----------- dessa fjäll. T ill sam ernas uteslutande begagnande ligger kro n o m a rk under allmän disposition ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen.

4 §

Betestid enligt 3 § första stycket 2 skall förlängas om otjänliga väder­ leks- och betesförhållanden tvingar till tidigare fly ttn in g om hösten eller hindrar återflyttn in g om våren.

9 § Sameby h a r ------------ ( = p r o p .) ---------- byns betesom råde. Det å lig g e r------------ ( = -p r o p .) ------------för renskötseln.

16 § Sameby f å r ( = p r o p .) ---------- fö r renskötseln. Sameby eller m edlem i byn få r på u tm a rk inom byns betesom råde upp­ föra ren v ak tarstu g a, kåta, förvaringsbod eller ann an m in d re byggnad som behövs för näringsutövning. Är a n läg g n in g ( = p r o p .) ----------- till allm änningsskog. Vill sa m e b y ------------ ( = p r o p .) ---------- lantb ru k sn äm n d en platsen. sen.

24 § Flyttningsvägs sträckning fastställes av dom stol om sam eby begär det eller fråga om sträckningen eljest uppkom m er. Föreligger särsk ild a skäl för ändring av fastställd eller eljest gällande flyttningsväg och kan ändringen ske u ta n väsentlig olägenhet för ren sk ö t­ seln, kan dom stol förordna om ändring av vägens sträckning.

26 § K onungen kan förordna om upphävande av ren skötselrätten för visst m arkom råde, n ä r om rådet behövs för än dam ål som avses i 1 § lagen (1917: 189) om expropriation. F ö r om råde som ä r u ta n betydelse för re n ­ skötseln få r sådant förordnande m eddelas m ed samernas m edgivande. U pphävande k a n ------------ ( = p r o p .) ------------ingående befogenheter.

Medför upphävande av ren sk ö tselrätt skada eller olägenhet för ren sk ö t­ seln eller för sådan r ä tt till ja k t eller fiske som avses i 25 § eller eljest för rättighet, som tillko m m er sam eby eller m edlem därav, utgår ersättning därför. E rsättn in g f ö r ------------ ( = p r o p .) ------------- skäl föreligger.

32 § P å sådan kro n o m ark ovanför odlingsgränsen som stå r under statens om edelbara disposition och på renbetesfjällen får n y ttja n d e rä tt upplåtas endast m ed sam ebyns m edgivande. Avser u p p lå te ls e n ------------- ( = p r o p .) -------------- god jak tv å rd eller fiske­ vård.

38 § Sameby skall a n ta stadgar för byn. Stadgarna skall ange 1. Samebyns benäm ning, ------------ ( = p r o p .) ------------ 10. de ytterligare föresk rifter som behövs. 70 § H ar frä m m a n d e ----------- ( = p r o p .) återfö ra renarna. Om ej an nat avtalats ä r den by till vilken re n a rn a hö r skyldig a tt utge ersättning för kostnaden för ren a rn a s om händertagande eller återförande.

71 § U ppehåller sig re n a r u tan fö r renskötselom rådet eller på m ark inom detta om råde under tid då renskötsel in te få r bedrivas där, k a n länsstyrelsen på fram ställning av lantb ru k sn äm n d en eller m ark äg are som därigenom lider skada eller olägenhet av väsentlig betydelse fö rordna a tt re n a rn a skall slaktas och säljas. Är d e t -----------( = p r o p .) om renarna. Kostnaden f ö r ------------ ( = p r o p .) ----------- ha hört.

72 § Är re n sk ö tse ln ----------- ( = p r o p .) ------------ viss tid. K an överenskom m else ej trä ffa s eller vidtages in te rättelse kan dom stol efter ansökan av lantb ru k sn äm n d en fö rordna sysslom an a tt om händertaga renskötseln i byn och förvalta byns övriga ekonom iska angelägenheter. Sysslom an h a r r ä tt a tt av byn erhålla arvode som bestäm m es av dom ­ stolen.

93 § N är re n a r befinner sig inom betesom råde, där renskötsel då ä r tillåten,

eller på flyttn in g , skall hu n d i tra k ten som ej används i renskötseln hållas i band eller instängd om ej länsstyrelsen m edger annat.

A nträffas h u n d ------------ ( = p r o p .) ------------ o fredat ren. Den s o m ------------ (— p r o p .) ------------till polism yndigheten.

96 a §

Innan länsstyrelsen, lan tb ru k sn äm n d en eller annan m yndighet m eddelar beslut eller vidtager åtgärd enligt denna lag eller enligt bestäm m else, som utfärdas m ed stöd av denna lag, skall den eller de samebyar, för vilka be­ slutet eller åtgärden uppenbarligen kan få betydelse, läm nas tillfälle a tt y ttra sig i ärendet. H ärvid skall fullständiga h an dlingar överläm nas.;

b) a tt i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin m ening u ttala:

att bestäm m elserna i 30 § rennäringslagen skall avse jäm väl kalhugg­ ning, hyggesbränning och växtbekäm pning av stö rre om fattning,

att rennäringens sam tliga rep resen tan ter i lantbruksnäm ndens rennäringsdelegation skall utses av Kungl. Maj :t,

att rennäringens rep resen tan ter i la n tb ru k s s ty re ls e n rennäm nd skall äga påfordra sam m anträde m ed näm nden, sam t

att rotvärdeersättning i sam band m ed a tt sam er inte u tn y ttja r sin rä tt till byggnadsvirke in n a tu ra skall bestridas av dom änverket.;

c) a tt u n d e r jord b ru k sd ep artem en tets huvudtitel till Sam efonden för budgetåret 1971/72 bevilja ett reservationsanslag av 500 000 kronor.;

d) a tt i skrivelse till Kungl. Maj :t hem ställa

att beloppet till allm än n a sam eändam ål u r Sam efonden u p p räk n as till 400 000 kronor,

om utredning och förslag beträffande ansvar och skadestånd vid skada p å ren i sam band m ed skogsavverkning i enlighet med vad som anförs i m otionen;

3. m otionen 1971: 1368 av h e rr H äll m. fl. (s), vari hem ställs a tt rik s­ dagen m åtte begära a tt Kungl. Maj :t vid u tfä rd an d e t av följ dfö rfattn in g ar till rennäringslagen — i syfte a tt frä m ja renskötselns lönsam het och en god sam verkan m ellan olika intressen inom renskötselom rådet — särsk ilt be­ ak tar

a) a tt befolkningen i fjällkom m unerna blir delaktiga av ja k t och fiske genom generösa upplåtelser,

b) a tt förvaltningen av om rådena ovan odlingsgränsen och d ä r ifrågakom m ande upplåtelser ordnas m ed iakttagande av den ordning som inom länsstyrelserna kom m er a tt tilläm pas i frågor av regionalpolitisk innebörd fö r a tt bl. a. m öjliggöra en aktiv sysselsättningspolitik i inlandet,

c) att rätteg ån g sfö rfaran d et i m ål som avser ersättning på grund av be­ slut om undantagande av om råde frå n renskötseln inte skall ådraga sökan­ den oskäliga kostnader eller onödig tidsspillan, sam t

d) a tt ink o m stern a frå n upplåtelser av ja k t- och fisk erätt skall k u n n a tas i an sp råk för viltvård och fiskevårdande åtgärder.;

4. m otionen 1971: 1369 av h e rr L undberg (s), vari hem ställs a tt rik sd a ­ gen m åtte besluta att avslå Kungl. Maj :ts proposition 1971:51 m ed förslag till ren n ärin g s­ lag, m. m., att frå n 1 ju li 1972 upphäva n u gällande rennäringslag, m. m., att det länsm ässiga ansvaret för rennäring, fiske, ja k t, k ro n an s m arkoch vattenom råden i renbetesland, deras n y ttja n d e och användning, förlägges till länsstyrelserna, vilka i sam råd m ed regering och riksdag skall h a n d h a arbetsuppgifterna och ansvaret, a tt h ittillsvarande fonder och ekonom iska m. fl. förm åner upp h ö r och a tt tillgångarna få r disponeras av länsstyrelserna till fritids- och a n d ra gemen­ sam m a uppgifter, att fiske och ja k t frå n den 1 ja n u a ri 1972 m åtte i första h a n d upplåtas åt sam tliga inom renbetesom rådet boende och a tt det skall ankom m a på län sstyrelserna a tt u tfä rd a de in sk rä n k n in g a r som frå n fiske- och jak tv ård ssynpunkt kan anses erforderliga, sam t a tt som rik tlin je r för rennäringen skall frå n den 1 ju li 1972 gälla vad som föreslås i rennäringslagens 3 § och a tt i övrigt vid renskötselns u t­ övande hänsyn skall tagas till an d ra in tressen; re n a rn a skall såvitt m öjligt h in d ra s från a tt kom m a u tan fö r betesom rådet eller a tt eljest vålla skada eller olägenhet; flyttning av re n a rn a skall ske i sam lade flockar; väg skall tagas d är m in sta skada vållas; vid flyttning skall tillses att ren a r icke läm ­ nas kv ar på om råde d ä r renskötseln icke ä r tillåten ; flyttning som äger rum u ta n fö r betesom råde skall ske u tan tid su td rä k t.;

5. m otionen 1971: 1370 av h e rr T akm an m . fl. (vpk), vari hem ställs att riksdagen m åtte besluta a) a tt följande än d rin g ar företas i förslaget till rennäringslag: dels a tt följande sats i föreslagen lydelse av 9 § u tg år: ”Sameby få r ej driva annan ekonom isk verksam het än renskötsel”, dels a tt 38 § p u n k t 10 erhåller följande lydelse: ” 10. de ytterligare före­ s k rifte r som behövs”, dels a tt a n d ra och tre d je styckena i 72 § utg år; b) a tt hos Kungl. Maj :t hem ställa om den om redigering av 59 §, som föranledes av ett bifall till i m otionen föreslagen a n n an lydelse av 9 och 38 §§; c) a tt u tta la sig för a tt berörd sam eby erhåller lägst 50 % av in k om sterna frå n fiskeupplåtelser; d) a tt rationaliseringsbidrag vid en sam lad upp ru stn in g av rennäringen i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag fastställes till en bidragsnivå på 50 %; e) a tt i fråga om stadgandena rörande renskötselrättens upphörande (26 §)

ge Kungl. Maj :t till k ä n n a a tt vad i m otionen anförs — om a tt såsom skäl till renskötselrättens upphävande även skall k u n n a åberopas vad som k a n anses vara ändam ål av väsentlig betydelse frå n allm än sy n punkt —■ m åste ges en m ycket snäv tilläm pning;

f) a tt u tta la sig för a tt sam efonden ställs u n d e r förvaltning av en helt sam isk styrelse utsedd av landsm ötet.;

B. vid riksdagens början väckta m otioner:

6. m otionen 1971:507 av h e rr Stridsm an m . fl. (c), vari hem ställs a tt riksdagen i skrivelse till Kungl. M ajit an h åller om översyn av jak tstad g an , syftande till a tt ge sam erna m öjlighet att, då fa ra för rovdjursangrepp före­ ligger, förfölja och döda ro v d ju r.;

7. m otionen 1971: 990 av h e rr Carlsson i V ikm anshyttan m. fl. (c), vari hem ställs a tt riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om utredning angående sam ernas rättslig a ställning.;

8. m otionen 1971:1033 av h e rr Nilsson i Agnäs m. fl. (m ), vari hem ­ ställs a tt riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller a tt AMS-medel får användas för bidrag till sam er vid uppbyggnad av anläggningar för fiske och tu rism i sam ebyarna.;

9. m otionen 1971: 1034 av h err Nilsson i Agnäs m. fl. (m ), vari hem ställs a tt riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t an h åller om en u tredning m ed uppdrag a tt fram lägga förslag angående sam ernas rättslig a ställning.;

10. m otionen 1971: 1048 av h e rr T akm an m. fl. (vpk), vari hem ställs a tt riksdagen i skrivelse till regeringen begär a tt det regionala handlingspro­ gram m et för det n o rrlä n d sk a inlandet överarbetas m ed särsk ilt h ä n sy n sta ­ gande till sam ebefolkningens fo rtsatta existens som etnisk m inoritet.

B eträffande det fullständiga innehållet i m otionerna hän v isar utsk o ttet till de try c k ta m otionerna.

Bakgrund till propositionen m. m.

Renskötseln ä r i Sverige förbehållen sam erna. Den regleras frä m st i lagen (1928: 309) om de svenska lapparnas r ä tt till renbete i Sverige (renbetes­ lagen). Lagen innehåller, vid sidan av bestäm m elser om sam ernas r ä tt a tt under vissa fö ru tsättn in g a r begagna vissa om råden till u nderhåll för sig och renarna, ingående fö reskrifter om fo rm erna för renskötselns bedrivande och om rennäringens organisation. Till följd av sam hällsutvecklingen h a r fö ru t­ sä ttn in g a rn a för rennäringen liksom för a n d ra n ä rin g ar ä n d ra ts väsentligt. D etta h a r bl. a. lett till ett behov a tt än d ra näringens d riftsfo rm er och a tt vidta an d ra rationaliseringsåtgärder för a tt h ö ja näringens lönsam het.

Med anledning h ärav och sedan Svenska sam ernas rik sfö rb u n d (SSR) i skrivelse den 4 oktober 1963 bl. a. an hållit om översyn av bestäm m elserna på renskötselns område, tillkallades å r 1964 sakkunniga för att se över renbetes-

lagstiftningen och därm ed sam m anhängande frågor. De sakkunniga antog nam net 1964 å rs rennäringssakkunniga. I skrivelse den 24 ja n u a ri 1966 hem ställde riksdagens justitieom budsm an om åtgärder bl. a. i syfte dels a tt ge de renskötande sam erna b ä ttre m öjlig­ h et a tt själva tillv a rata sina rättig h e te r enligt renbeteslagen, dels a tt h in d ra a tt in trå n g görs i dessa rättigheter. Genom beslut den 11 feb ru ari 1966 fö r­ ordnade Kungl. Maj :t a tt skrivelsen skulle överläm nas till ren n ärin g ssak ­ kunniga för a tt beaktas vid fullgörande av utredningsuppdraget. R ennäringssakkunniga överläm nade i februari 1968 betänkandet R ennä­ ringen i Sverige (SOU 1968: 16). B etänkandet in nehåller förslag till lag om rennäringen, lag om än d ring i lagen (1917: 189) om expropriation och lag om ändring i lagen (1960: 130) om fiskevårdsom råden. E fter rem iss h a r y ttra n d en över betän k an d et avgetts av e tt sto rt an tal m yndigheter och organisationer. R ennäringssakkunniga överläm nade vidare i decem ber 1968 efter uppdrag av Kungl. Maj :t förslag angående renforskningens organisation m. m. (stencil Jo 1968: 7). Över förslaget h a r y ttra n d en avgetts av i h u vudsak sam m a rem issinstanser som avgett y ttra n d e n över förslaget till lag om re n ­ n äringen m. m. Den 11 decem ber 1970 tillkallades h ä rjä m te sakkunniga m ed uppdrag a tt utred a frågan om åtg ärd er till stöd för sam ernas sp rå k och k u ltu r m. m.

Av departementschefen angivna huvudgrunder för reformer i fråga om rennäringen

I propositionen b ehandlar departem entschefen inledningsvis h u v u d g ru n ­ dern a för reform er i fråg a om rennäringen. D epartem entschefen anför d ä r­ vid följande. R ätten till renskötsel ä r förbehållen sam erna. De h a r rä tt a tt för sin fö r­ sörjning begagna m ycket sto ra om råden främ st i n o rra och v ä stra N orrland för renbete, ja k t, fiske och an d ra ändam ål som h a r sam band m ed re n ­ skötsel. Den renskötande befolkningen uppgår till om kring 2 500, fördelade på ca 700 fam iljer. U ngefär fy ra fem tedelar av de renskötande sam erna finns i N orrbottens län. T otala antalet re n a r u p pgår till ungefär 200 000— 250 000. Sam m anlagt produceras årligen drygt 2 000 ton renkött, vilket sva­ ra r m ot 0,6 procent av den to tala produktionen av k ött och fläsk inom lan­ det. R ennäringen regleras genom 1928 års renbeteslag. I lagen finns, utöver bestäm m elser om vilka som om fattas av ren skötselrätten och denna rä tts innebörd, d etaljerade fö reskrifter om form erna för renskötselns bedrivande. Sålunda in nehåller lagen bestäm m elser om rennäringens lokala organisa­ tion i lappbyar och om ordningen för renskötselns drivande. L änsstyrelser­ na och den särskilda adm inistrationen för rennäringen, lappväsendet, som

ä r knuten till länsstyrelserna h a r enligt renbeteslagen vittgående befogen­ heter i fråga om renskötseln. F ö re sk rifte rn a för rennäringen tillkom vid en tid n ä r sam ernas m öjligheter a tt själva ta till vara sina intressen var väsent­ ligt m indre än nu, och ett av huvudsyftena m ed föreskrifterna v a r a tt skydda sam ernas intressen.

Sedan lång tid tillb ak a h a r särskilda åtg ärd er vidtagits i syfte a tt gagna rennäringen och, om än i m indre utsträckning, den sam iska k u lturen. Så­ lu n d a å tn ju te r ren n ärin g en ett betydande ekonom iskt stöd som n um era up p ­ går till om kring 7 m ilj. kr. om året.

Enligt de sakkunniga ä r rennäringens lönsam het dålig inom stora delar av renskötselom rådet. M ånga av rennäringens utövare h a r påfallande låga inkom ster. R ennäringen är, som den f. n. bedrivs, otillräcklig som fö rsö rjningsunderlag fö r åtskilliga av näringsutövarna. E n av anledningarna h ä r­ till ä r a tt näringen in te k u n n a t tillgodogöra sig rationaliseringsvinster i sam ­ m a utsträck n in g som exempelvis jo rd b ru k et. D etta h a r m edfört a tt lönsam ­ heten stadigt m inskat. Inom näringen förekom m er en betydande u n d er­ sysselsättning som en följd av alltför sm å driftsen h eter och dåliga m öjlig­ h e te r till kom pletterande sysselsättning. I fråga om rennäringens fram tid s­ u tsik ter fram h åller de sakkunniga a tt det finns goda m öjligheter a tt genom olika rationaliseringsåtgärder n å en tillfredsställande och i förhållande till a n d ra jäm förliga n ä rin g ar k o n k u rren sk raftig lönsam het. D etta bedöms av de sakkunniga k u n n a ske m ed stöd av in sa tse r frå n det allm ännas sida som — om hänsyn tas även till ren n äringens betydelse för sam ekulturen — inte behöver överstiga vad som i a n d ra jäm förliga fall anses godtagbart. De sakkunniga fö ro rd ar därför a tt det allm änna genom adm inistrativa in satser och ekonom iskt stöd m edverkar till den förbättring av näringen som fordras för a tt renskötselföretagen skall k u n n a läm na ett tillfredsstäl­ lande utbyte. H u v u d p u n k tern a i ett program h ä rfö r bör vara en om orga­ nisation av renskötseln m ed övergång till en ny d riftsform inom ram en för särsk ilt organiserade lokala sam m anslutningar, s. k. renbyar. F ör a tt reglera b yarnas verksam het fo rd ras en speciell associationsrättslig lagstiftning, som tillsam m ans m ed huvuddelen av den n u gällande renbeteslagen — med vissa än d rin g ar och tillägg — föreslås ingå i en helt ny rennäringslag. Vidare m åste det ekonom iska stödet å t näringen enligt de sakkunniga byggas u t sam tidigt som den statliga adm inistrationen bör om organiseras för a tt m öta de nya k rav som reform program m et m edför.

R em issinstanserna ä r över lag ense m ed de sakkunniga om a tt det ä r ett väsentligt in tresse a tt genom åtgärder av olika slag frä m ja en rationalise­ ring av renskötseln. Å tskilliga rem issinstanser fram h åller rennäringens be­ tydelse för sam erna som folkgrupp.

I likhet m ed de sakkunniga och en enhällig rem issopinion anser jag det v a ra ett angeläget in tresse frå n såväl ren n äringens som sam hällets syn­ p u n k t att genom rationaliseringsåtgärder av olika slag skapa fö ru tsätt­ n ingar för en effektivare och m era lönsam renskötsel. Det ä r ett sam hälls­

intresse, inte b a ra från näringspolitiska synpunkter, a tt rennäringens lön­ sam het fö rb ättras. R ennäringen ä r en fö ru tsättn in g för bevarande av den sam iska k u ltu re n . Som de sakkunniga fram h ållit torde det endast i be­ gränsad o m fattning vara m öjligt för sam erna att, om renskötseln skulle upphöra, h å lla sitt språk, sin slöjd och övriga k u ltu ry ttrin g a r levande un d er någon längre tid. Det allm änna bör därfö r genom olika åtgärder m edverka till a tt fö rb ä ttra fö ru tsättn in g a rn a för renskötselns rationalise­ ring. D ärvid ä r det av stö rsta vikt a tt ren n ärin g su tö v arn a själva aktivt del­ ta r i rationaliseringssträvandena. Om e tt effektivt sam arbete m ellan re n ­ äg arn a k a n kom m a till stånd och staten p å olika sä tt frä m ja r rationalise­ ringssträvandena, ä r enligt m in m ening fra m tid su tsik te rn a för rennäringen goda.

De rik tlin je r för reform er inom ren n ärin g en som de sakkunniga angett h a r i h u vudsak godtagits under rem issbehandlingen. Det anses allm änt att ett genom förande av de sakkunnigas förslag bör k u n n a avsevärt fö rb ä ttra m öjligheterna a tt driva renskötseln rationellt. S ärskilt fram h ålls a tt den ekonom iska och den tek n isk a utvecklingen lett till a tt renskötseln behöver bedrivas i allt större enheter för a tt ratio n aliserin g sfräm jan d e åtgärder skall k u n n a planeras och genom föras p å ett effektivt sätt. Både sam erna och övriga rem issinstanser delar de sakkunnigas u p pfattning a tt de renskötande sam erna själva bör svara för renskötselns rationalisering och a tt d etta läm pligen bör ske inom ram en för särsk ilt organiserade lokala sam ­ m anslutningar, som bör få större befogenheter i förhållande till både sina m edlem m ar och utom stående än vad de n uvarande lappbyarna har. Även de förslag som de sakkunniga lägger fram om ett utvidgat stöd å t re n n ä ­ ringen och om en än d ra d statlig adm in istratio n godtas av de flesta rem iss­ instanserna.

Även jag kan i princip ansluta m ig till de allm änna rik tlin je r för ren n ä ­ ringens rationalisering som de sakkunniga d ragit upp. Ja g delar alltså de sakkunnigas uppfattn in g a tt det krävs åtg ärd er av adm inistrativ, ekono­ m isk och rä ttslig a rt för a tt kom m a till r ä tta m ed rennäringens bekym m er­ sam m a ekonom iska läge.

F. n. pågår en om fattande rationaliseringsverksam het inom v å rt närin g s­ liv. Sam tidigt som nya tekniska hjälpm edel g jort det m öjligt för varje yrkesverksam a tt producera m ycket m er än tidigare h a r de ökade kost­ naderna för a rb e tsk ra ft och m askiner fram tvingat nya företagsform er och som regel en koncentration till större enheter. Inom renskötseln h a r m eka­ niseringen p å b ö rja ts fö rst under senare år. Slakten h a r k u n n a t rationalise­ ras. Skotern och kom m unikationsradion h a r slagit igenom som norm ala hjälpm edel. Liksom inom a n d ra om råden ger de tekniska hjälpm edlen m ö j­ lighet att öka arbetsproduktiviteten, och färre sam er kan nu sköta ett större antal renar. Det vitsordas allm änt a tt den frä m sta orsaken till rennäringens ekonom iska svårigheter ä r a tt driftsen h etern a i allm änhet ä r för små. F ör a tt rå d a bot h ä rp å synes det vara läm pligt a tt som de sakkunniga föreslagit

gå över till en ny organisationsform fö r renskötseln som gör det m öjligt a tt indela re n h jo rd a rn a i större, rationella driftsenheter. Sam tidigt bör sam ern a själva så långt det ä r m öjligt få bestäm m a i fråga om renskötselns rationella organisation. Det innebär a tt de renskötande sam ernas egna lo­ k a la organ bör fö rstärk a s så a tt de frå n lappväsendet och a n d ra m yndighe­ ter k an överta h uvudansvaret för rennäringens utveckling. D ärav följer a tt lappväsendet bör k u n n a upplösas. De ad m in istrativ a uppgifter som även i fortsättningen kom m er a tt finnas på d e tta om råde k a n om besörjas av de vanliga länsm yndigheterna såsom länsstyrelse, lan tb ru k sn äm n d och läns­ arbetsnäm nd.

Även genom ett ökat ekonom iskt stöd bör rennäringens rationalisering främ jas. F ör stödet bör som de sakkunniga föreslagit i hu v u d sak gälla sam m a principer och villkor som gäller för jo rd b ru k e ts rationalisering. H ärigenom tillgodoses önskem ålet a tt un d er så långt m öjligt sam m a be­ tingelser som gäller för jo rd b ru k e t åstadkom m a en rationellare pro d u k ­ tion.

1928 års renbeteslag präglas av de förhållanden och synsätt som rådde vid dess tillkom st och ä r i behov av en översyn. V idare behövs associationsrättsliga bestäm m elser för de föreslagna nya lokala organen för ren ­ skötseln. I likhet m ed de sakkunniga vill jag därfö r förorda a tt 1928 års renbeteslag ersätts m ed en ny lag i äm net.

SSR h a r i sitt rem issy ttran d e k ritise rat de sakkunnigas förslag och hävdat a tt dessa sak n ar sam epolitisk m ålsättning. Det bör fram hållas a tt de sak­ ku n n ig a in te h a r h a ft i uppgift a tt u ta rb e ta ett sam epolitiskt program . Deras uppgifter h a r i princip varit begränsade till renskötselns rationalise­ ring. Ja g vill i d etta sam m anhang erin ra om a tt Kungl. Maj :t tidigare på an m älan av statsråd et Lidbom bem yndigat chefen för utbildningsdeparte­ m entet a tt tillkalla sakkunniga för utredning röran d e sam ernas k u ltu rfrå ­ gor m. m.

B eträffande departem entschefens allm änna m otivering i övrigt, de sak­ kunnigas förslag, rem issyttrandena sam t specialm otiveringen till lagförsla­ gen hänvisar u tsk o ttet till propositionen.

Utskottets yttrande

Inledning. F råg an om v a rifrå n sam erna h ärstam m a r och när de kom mit till Skandinavien h a r varit m ycket om diskuterad. N um era ä r m an em ellertid täm ligen ense om a tt sam erna invandrat österifrån. U nder forntiden u tbred­ de de sig så sm åningom över stora om råden i F in lan d och n o rra Skandina­ vien. Som ren sk ö tare om näm ns de i litte ratu ren först vid slutet av 700-talet. R edan ett sekel senare synes em ellertid renskötseln h a n å tt en relativ t hög utveckling. I Sverige uppehöll sig sam erna under årh u n d rad en fram för allt

i N orrbottens och V ästerbottens lappm arker, d ä r de anses u tgöra den u r ­ sprungliga befolkningen. F ö rst p å 1600-talet synes de h a n å tt D alarna och H älsingland och på 1700-talet hade de sin stö rsta utbredning i Sverige. Vid slutet av 1600-talet började k ronan vidta åtg ärd er för a tt stim ulera nybyg­ gare att bosätta sig i lappm arkerna. P å grund av de konflikter som uppstod m ellan sam er och nybyggare gjordes tidigt försök a tt d ra upp en gräns m el­ lan de egentliga lap p m ark ern a och kustlandet. F ö rst på 1750-talet blev dock gränsen uppgången i sin helhet. D enna gräns, lappmarksgränsen, som fo rt­ faran d e gäller, grundades på utred n in g ar och vittnesm ål sam t förlädes till u tk a n te rn a av de om råden, till vilka sam erna vid denna tid hade obestridd n y ttjan d e rä tt. Sedan det så sm åningom visat sig a tt upptagandet av ny­ byggen i de övre fjä llm a rk stra k te rn a m edfört vissa olägenheter för sam erna sam t i åtskilliga fall även för nybyggarna själva förordnade Kungl. Maj :t år 1867 att, för a tt skydda sam ernas och nybyggarnas öm sesidiga rättig h eter och för a tt förebygga tvister m ellan dem, en gräns skulle bestäm m as m ellan den egentliga fjällbygden och den till odling tjänliga delen av N orrbottens och V ästerbottens lappm arker. Genom särskilda beslut av Kungl. Maj :t blev denna gräns, odlingsgränsen, sederm era fastställd. O dlingsgränsen ä r nu upphuggen i terrängen som en rågång frå n K aresuando i n o rr till J ä m t­ lands län i söder. Avsikten m ed odlingsgränsens bestäm m ande var a tt tra k ­ terna ovanför densam m a skulle utgöra ett åt sam erna förbehållet om råde. Några y tterligare nybyggen skulle in te få anläggas där. D enna princip h a r dock inte helt k u n n a t up p rätth ållas. Sålunda h a r stora bebyggelsecentra vuxit upp bl. a. i anslutning till gruvfyndigheterna. Å a n d ra sidan innebar odlingsgränsens tillkom st in te a tt sam erna utestängdes frå n de beten som de av ålder u tn y ttja t nedom odlingsgränsen. Inom Jäm tlan d s län, d ä r någon territoriellt bestäm d lap p m ark inte funnits, avsattes i sam band m ed avv ittrin g arn a på 1840-talet vissa s. k. renbetesfjäll för sam ernas begagnande. R enbetesfjällen h a r därefter utvidgats genom a tt ett antal av kro n an in ­ köpta hem m an och lägenheter u p p låtits för renskötsel. Vid sidan om ren­ betesfjällen h a r inom Jäm tlan d s län och nordvästra delen av Kopparbergs län vissa kron o p ark er upplåtits för renbete.

O m fattningen av sam ernas b etesrätt reglerades närm are fö rsta gången i 1873 års avvittringsstadga. Denna reglering, som i stort sett utgjorde en konfirm ering av bestående förhållanden, innebar a tt b etesrätten skulle få utövas såväl på k ronans som enskildas m arker. Dock begränsades betes­ rä tte n på enskild m a rk nedom odlingsgränsen till vintertid. V idare skulle sam erna i viss utsträck n in g äga r ä tt a tt till husbehov ta virke från skogen och även vara berättigade a tt p å u tm a rk jag a och fiska. F ör den bofasta be­ folkningen därem ot innebar a w ittrin g a rn a a tt de olika skifteslagen i fo rt­ sättningen v ar hänvisade till ja k t och fiske inom byns egna genom a w ittringen gränsbestäm da om råden och a tt de gick förlustiga den r ä tt till ja k t och fiske som de av sedvana hade å tn ju tit i ungefär sam m a om fattning som sam erna. 3 Riksdagen 1971.16 sami. N r 37

År 1886 u tfärdades den fö rsta renbeteslagen som å r 1898 ersattes av en ny. I båda upptogs i princip sam m a bestäm m elser som varit gällande i av­ seende på sam ernas r ä tt a tt uppehålla sig m ed sina ren a r på vissa tra k ter.

Nu gällande renbeteslag frå n å r 1928 bygger på de tidigare renbeteslagarna. Enligt lagen utgör renskötseln en såväl m onopoliserad som privilegierad näring. Den ä r m onopoliserad såtillvida a tt renskötsel med u tn y ttja n d e av an nans m ark endast får utövas av sam er. R enskötselrätten in n e fa tta r i fö rsta h a n d befogenhet för same a tt p å de tra k te r, d ä r han äger uppehålla sig m ed sina ren ar, begagna sig av land och vatten till underhåll för sig och ren arn a. Lagen innehåller bestäm m elser om vilka om råden sam erna får n y ttja för renbeten sam t bestäm m elser om r ä tt för sam er att uppföra bygg­ nader och stängsel, om r ä tt för dem a tt ta virke till husbehov sam t om sa­ m ernas r ä tt till ja k t och fiske. F ö r renskötselns bedrivande ä r sam erna in­ delade i lappbyar.

R enskötselom rådet o m fattar to talt m er ä n 150 000 km 2. Den allra största delen av renbetesm arkerna utgörs av kronom ark. A ntalet i renskötsel sys­ selsatta personer h a r m in sk at successivt sedan slutet av 1800-talet. Den renskötande befolkningen uppgår till om kring 2 500, fördelade på ca 700 fam il­ jer, varav fyra fem tedelar fin n s i N orrbottens län. Såsom fram går av den föregående redogörelsen (s. 30 f.) ä r rennäringens lönsam het dålig inom sto ra delar av renskötselom rådet. Många av rennäringens utövare h a r på­ fallande låga inkom ster och ä r i betydande om fattning undersysselsatta. En av anledningarna h ä rtill ä r a tt näringen in te k u n n a t tillgodogöra sig ratio­ naliseringsvinster i sam m a utsträck n in g som exempelvis jordbruket.

I propositionen fram hålls a tt det ä r ett angeläget intresse från såväl ren ­ näringens som sam hällets sy npunkt a tt genom rationaliseringsåtgärder av olika slag skapa fö ru tsättn in g a r för en effektivare och m era lönsam ren ­ skötsel. Det betonas a tt det ä r ett sam hällsintresse, in te bara från närings­ politiska synpunkter, a tt rennäringens lönsam het förbättras. Rennäringen torde näm ligen utgöra en fö ru tsättn in g för bevarande av den sam iska k ul­ tu ren . Det allm änna bör därfö r enligt departem entschefen genom olika å t­ gärder m edverka till att fö rb ä ttra fö ru tsättn in g a rn a för renskötseln. D epar­ tem entschefen anför a tt det därvid ä r av stö rsta vikt a tt rennäringsutövarna själva ges m öjlighet a tt aktivt delta i rationaliseringssträvandena. Enligt de­ partem entschefens u p p fattn in g krävs det åtgärder av adm inistrativ, ekono­ m isk och rättslig a rt för a tt kom m a till r ä tta m ed rennäringens bekym m er­ sam m a ekonom iska läge.

De förslag som i n äm nda syfte fram läggs innebär i k o rth et a tt en ny or­ ganisationsform tillskapas för renskötseln som gör det m öjligt a tt indela re n h jo rd a rn a i större rationella driftsenheter än för närvarande. De renskötande sam ernas egna lokala organ fö rstärk s så a tt de från lappväsendet och a n d ra m yndigheter k a n överta huvudansvaret för rennäringens utveck­ ling. Genom ökat ekonom iskt stöd enligt i huvudsak sam m a principer och villkor som gäller för jo rd b ru k e ts rationalisering bör rennäringens ratio n ali­

sering främ jas. 1928 års renbeteslag föreslås ersatt m ed en ny lag i äm net, rennäringslagen.

I m otionen 1971:1369 hävdas a tt rennäringen ej bör vara förbehållen sam erna u ta n stå öppen för alla svenska m edborgare. E nligt m otionären kan det inte v a ra rim ligt a tt längre bibehålla en undantagslagstiftning för sam erna. M otionären anser a tt sysselsättnings- och inkom stsvårigheter för sam er och a n d ra som bor i N orrland ä r gem ensam m a och m åste bedömas som en enhet. R ennäringen bör enligt m otionären självfallet få u tn y ttja renbetesm arkerna så länge dess utövare k a n få en rim lig försörjning därav. D ärefter bör vederbörande länsstyrelser h a ansvaret för det läm pliga u tn y tt­ jan d e t av m ark ern a. Mot b akgrund av det anförda y rk as i m otionen avslag å propositionen och upphävande av gällande renbeteslag. Det länsm ässiga ansvaret för rennäringen, fisket, ja k te n och k ronom arkernas n y ttjan d e bör enligt m otionärens m ening läggas p å länsstyrelserna, som bör få disponera hittillsvarande fonder. V idare anses a tt fiske och ja k t bör upplåtas åt sam t­ liga inom renskötselom rådet boende och a tt som rik tlin je r för rennäringen i fo rtsättningen bör gälla vad som nu förordas i 3 och 65 §§ i förslaget till rennäringslag.

U tskottet anser för sin del a tt m ycket ta la r för att, såsom även anförs i propositionen, det endast i begränsad om fattning torde vara m öjligt för sam erna att, om renskötseln skulle upphöra, hålla sitt språk, sin slöjd och övriga k u ltu ry ttrin g a r levande någon längre tid. R ennäringen ä r därför, såsom departem entschefen fram hållit, en fö ru tsättn in g för bevarande av den sam iska ku ltu ren . Med hän sy n h ä rtill bör ren sk ö tselrätten enligt utsk o t­ tets m ening även i fortsättningen vara förbehållen sam erna. Motionen 1971: 1369 bör följaktligen avslås.

I det följande ta r u tskottet upp till n ä rm a re behandling de delar av pro­ positionen som berörts i de i anledning av propositionen väckta m otionerna sam t behandlar d ärjäm te vissa frågor som h a r sam band därm ed och som aktu aliserats i några vid riksdagens b ö rja n väckta m otioner.

Samernas rättsliga ställning m. m. I de vid riksdagens b ö rjan väckta mo­ tio nerna 1971:990 och 1971:1034 erin ras om sam ernas urgam la r ä tt a tt n y ttja fjällom rådena för renskötsel och till ja k t och fiske. Genom fram väx­ ten av det m oderna sam hället u tsä tts de för en rad ingrepp i sam band med tillskapandet av gruvor, kraftverk, vägar m. m. Enligt m otionärernas m ening kan sam ernas intressen i rättslig a sam m anhang inte anses behörigen till­ v aratag n a m ed nu rådande ordning i organisatoriskt hänseende. Det påpe­ kas sålunda a tt sam erna inte äger föra sin egen talan t. ex. vid in trå n g i ren ­ skötseln, u tan a tt talan i stället förs av statliga m yndigheter, något som mo­ tio n ärern a finner frå n rä ttssä k e rh e tssy n p u n k t otillfredsställande. Mot bak­ grund av angivna förhållanden yrk as i de båda m otionerna a tt riksdagen begär tillsättan d e av en utred n in g angående sam ernas rättslig a ställning.

Svenska sam ernas rik sfö rb u n d (SSR) h a r i rem issyttrande över rennä-

ringssakkunnigas betänkande k ritise rat a tt de sakkunnigas förslag sak n ar sam epolitisk m ålsättning. SSR gör vidare gällande a tt sam erna h a r en m era o m fattande r ä tt till renbetesom rådena än som fram går av renbeteslagen. D enna u p pfattning g ru n d ar SSR fram för allt på h isto risk a skäl. Sam ernas r ä tt till m arken bör enligt SSR karak teriseras som en m edäganderätt eller ständig besittningsrätt. SSR anser a tt i den nya lagen sam ernas r ä tt till i v a rt fall ja k t och fiske bör k la rt erkännas som en sam ebyarnas tillhörighet.

Såsom fram går av det anförda synes sam erna inte godta själva den p rin ­ cipiella grundvalen för den n u föreslagna lagstiftningen. L agrådet anser att d etta förhållande inte ä r tillfredsställande. U tskottet vill em ellertid u n d e r­ stryka a tt det inte ingått i de rennäringssakkunnigas uppgift a tt ta ställning till frågan om vilken r ä tt till lan d och vatten som sam erna k a n g runda på hävd eller äldre rättsordning. I direktiven anfördes näm ligen a tt syftet m ed utredningen borde vara a tt — m ed utgångspunkt från a tt rennäringen allt­ jä m t skulle vara förbehållen sam erna och från renbeteslagens huvudsakliga innehåll röran d e sam ernas särskilda rättigheter i förhållande till kro n an och a n d ra rättsin n eh av are — sam erna borde i all den u tsträckning som v ar m öjlig äga själva bestäm m a rö ra n d e rennäringens rationella organisation. E rin ras m å a tt vissa lappbyar och enskilda sam er väckt ta la n m ot Kungl. Maj :t och k ronan om i första hand bättre rätt än kronan till renbetesfjällen i Jä m tla n d s län sam t a tt y tterligare processer ä r a tt vänta. E n slutlig dom ­ stolsprövning av föreliggande tvistefrågor torde dock d rö ja åtskilliga år. E n lösning av rationaliseringsproblem en och en förbättring av rennäringens lönsam het k a n em ellertid in te anstå. Såsom lagrådet an fö rt synes i rådande läge och i avbidan på a tt föreliggande tvistefrågor prövas av dom stol få god­ tas a tt den nya lagstiftningen byggs upp på sam m a grund som gällande re n ­ beteslag. I likhet m ed departem entschefen ä r utsk o ttet inte berett a tt nu i hela dess vidd förorda en om prövning av frågan om sam ernas r ä tt till m ark och vatten inom renskötselom rådet. U tskottet vill dock u n d e rstry k a a tt ett antagande av den föreslagna rennäringslagen in te in n efa tta r något ställ­ ningstagande i föreliggande tvistefrågor.

Nu ifrågavarande lagförslag in n eb är en genom gripande förstärk n in g av sam ernas självbestäm m anderätt i fråga om renskötselns organisation och deras egna ekonom iska angelägenheter. För gemensam d rift av renskötseln inom lappbys om råde bildas en ny typ av ju rid isk person, kallad sameby, som i sina huvuddrag ä r uppbyggd enligt de principer som gäller för ekono­ m isk förening. U tm ärkande för sam ebyn ä r vidare a tt sam tliga renägare inom lappbyn ä r skyldiga a tt v a ra m edlem m ar i samebyn. Förslaget innebär a tt sam ebyarna övertar huvudansvaret för rennäringens utveckling frå n lappväsendet, som upplöses. Enligt 10 § i lagförslaget skall sameby före­ trä d a m edlem m arna i frågor som rö r renskötselrätten eller m edlem m arnas gem ensam m a intressen inom rennäringen i övrigt. H är åsyftas in te b a ra vad som rö r den egentliga ren sk ö tselrätten u tan även t. ex. frågor om ja k t eller fiske, vilka rättig h eter ingår som birättigheter i renskötselrätten. L agrådet

h a r vid granskningen av denna p a rag raf fram hållit a tt det inte torde få an­ ses föreligga h in d er m ot a tt sam eby för m edlem m arnas räk n in g för talan även angående sådana rättig h e te r i avseende å renbetesom rådena som h a r sam band m ed renskötseln och som de anser sig ha p å ann an grund än före­ varande lag.

U tskottet finner m ot b akgrund av det anförda inte m otiverat a tt nu på­ k alla en u tredning om sam ernas rättslig a ställning. U tskottet avstyrker d ä r­ för m otionerna 1971:990 och 1971: 1034.

I den vid riksdagens b ö rjan väckta m otionen 1971: 1048 y rk as a tt rik sd a­ gen skall begära a tt de regionala handlingsprogram m en för det norrlän d sk a inlandet överarbetas m ed särsk ilt hänsynstagande till sam ebefolkningens fo rtsa tta existens som etnisk m inoritet. Till stöd för y rk an d et anförs a tt det ä r av vikt a tt allt görs för a tt säkerställa ett m ångsidigt näringsliv för sam erna. V idare fram håller m o tionärerna betydelsen av a tt en snabb och om fattande satsning sker på sam tliga de tä to rte r d ä r sam efam iljer är bo­ satta. E nligt m otionärerna ä r en utveckling nödvändig även av sådana orter d ä r sam er ä r bosatta m en befolkningsunderlaget i övrigt bedöms vara för litet för särskilda regionalpolitiska åtgärder. M otionärerna anser a tt de re ­ gionala handlingsprogram m en bör kom pletteras u tifrå n dessa synpunkter om inte särskilda hänsyn red an tagits till sam erna som etnisk m inoritet.

U tskottet delar m otionärernas u p p fattn in g a tt det ä r angeläget a tt alter­ nativ sysselsättning kan beredas inom renskötselom rådet för de sam er som inte får tillräcklig sysselsättning inom själva renskötseln. I propositionen fram läggs också förslag i syfte a tt frä m ja sådan sysselsättning. Sålunda fram hålls det a tt m an vid upplåtelser av renbetesm ark för tu ristän d am ål bör eftersträva a tt sam erna bereds arbetstillfällen. V idare fra m stå r det enligt departem entschefen som en väsentlig uppgift för lan tb ru k sn äm n d ern a a tt — efter sam råd m ed bl. a. sam erna själva och arbetsm arknadsm yndigheter­ na — inom renskötselom rådet skapa nya arbetstillfällen för sam erna. Ut­ skottet fö ru tsätter i likhet m ed rennäringssakkunniga a tt arbetsm arknadsorganen liksom h ittills kom m er a tt göra betydande in satser inom föreva­ ran d e om råde. U tskottet anser det även angeläget a tt effektiva åtgärder vid­ tas i syfte a tt skapa m öjligheter för den övriga bofasta befolkningen a tt stan ­ na kv ar inom om rådet. D ärest de befolkningscentra som där finns avfolkas och såväl kom m ersiella som sam hälleliga servicefunktioner till följd härav upphör torde renskötseln kom m a a tt allvarligt äventyras. De regionala han d ­ lingsprogram , som nu ä r under utarbetande, ä r em ellertid avsedda att skapa klarh et i vilka åtgärder som i angivet hänseende ä r m öjliga a tt vidta. Ut­ skottet fö ru tsätter a tt i berö rd a länsprogram även sam eorternas speciella problem beaktas.

Med hänsyn till det anförda anser utsk o ttet det inte vara erforderligt med någon särskild åtgärd från riksdagens sida i anledning av m otionen 1971: 1048.

L ikaså finner u tskottet vad i det föregående anförts ge vid handen att syf­

tet m ed m otionen 1971: 1033 bör k u n n a tillgodoses u ta n något särskilt rik s­ dagens uttalande.

I förevarande sam m anhang vill utsk o ttet u n d e rstry k a a tt det ä r av vikt a tt skyddet för rennäringen inte u tform as så a tt den övriga bofasta befolkning­ ens m öjligheter a tt fö rb ä ttra sin ekonomi försvåras. Såsom fram hålls i m o­ tionen 1971: 1368 skulle ett alltför ensidigt tillgodoseende av de renskötande sam ernas intressen k u n n a m otverka en utveckling av täto rtern a. D etta skulle på sikt k u n n a få en negativ inverkan även på de renskötande sam er­ nas förhållanden. Avvägningen m ellan renskötselns intressen och andra in ­ tressen ä r dock en öm tålig fråga. U tskottet återkom m er till d etta spörsm ål i det följande.

Renskötselrätt. I förslaget till rennäringslag föreskrivs i 1 § att rätt att en­ ligt lagen begagna m ark och vatten till underhåll för sig och sina renar ( ren­ skötselrätt) tillkom m er den som ä r av sam isk h ä rk o m st om h an s föräldrar eller någon av hans far- eller m o rfö rä ld ra r h a ft renskötsel som stadigva­ ran d e yrke. L änsstyrelsen kan vidare om särskilda skäl föreligger även i an d ra fall medge person m ed sam isk härk o m st rensk ö tselrätt. I 3 § finns in­ tagna bestäm m elser om inom vilka om råden renskötsel få r bedrivas, dels hela året, och dels under tiden den 1 oktober— den 30 april.

I m otionen 1971: 1367 y rk as a tt till 3 § skall fogas en bestäm m else av in ­ nehåll a tt ”till sam ernas uteslutande begagnande ligger kronom ark under allm än disposition ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen”. Till stöd för y rk an d et anförs a tt lagstiftningen i avvaktan p å slutförandet av pågående dom stolsförhandlingar in te bör utfo rm as så a tt in sk rä n k n in g a r sker i de rättig h e te r sam erna för närv aran d e h a r eller söker få fastlagda genom rä tts ­ lig prövning.

U ttrycket ”om råden som blivit till lapparnas u teslutande begagnande an ­ visade” förekom m er i lagtext första gången i 31 § i 1898 års renbeteslag. I n u gällande renbeteslag återfin n s u ttry c k et i 56 §, som beh an d lar nyttjanderättsu p p låtelser på n äm nda om råden. Det bör observeras a tt m ed lapp avses i gällande lag (1 §) var och en, som enligt vad i lagen anförs äger r ä tt till renskötsel. 56 § berör således endast om råden som blivit för de renskötande lap parnas uteslutande begagnande anvisade. Med denna beskrivning avses enligt renbeteslagens förarbeten (prop. 1928:43 s. 171) renbetesfjällen i Jäm tlands län samt de delar av lappm arkerna ovan odlingsgränsen som ej är under enskild disposition. I förslaget till rennäringslag återfin n s m otsva­ rande bestäm m elser om n y ttjan d erättsu p p låtelser i 32 §. De berörda om rå­ dena h a r i enlighet m ed rennäringssakkunnigas förslag beskrivits som ”k ro­ n o m ark ovanför odlingsgränsen som stå r under statens om edelbara disposi­ tion och p å renbetesfjällen”. Enligt de sakkunniga åsyftas m ed denna be­ skrivning ingen ändring i förhållande till n uvarande definition.

Av det n u anförda torde fram gå a tt den i föreliggande lagförslag använda form uleringen inte, såsom m otionärerna ifrågasatt, ä r avsedd a tt in sk rän k a

de rättig h eter som sam erna f. n. h a r. Enligt u tskottets m ening kan det dock inte förnekas a tt bytet av beskrivning på om rådena kan komma a tt fram stå som en in sk rän k n in g i förhållande till gällande rä tt. F ör undvikande av så­ d a n t m issförstånd bör den i två renbeteslagar använda definitionen återfin ­ nas även i den nya rennäringslagen. Den av m otionärerna föreslagna utform ­ ningen in nebär em ellertid en utvidgning i förhållande till gällande r ä tt och bör därfö r in te användas. E tt infogande av den äldre definitionen i 3 eller 32 §§ låter sig av lagtekniska skäl svårligen göra. Enligt utsk o ttets m ening bör i stället genom en övergångsbestäm m else göras k la rt a tt beskrivningen i 32 § p å berörda om råden står i full överensstäm m else m ed den tidigare an ­ v ända definitionen. Att en sådan övergångsbestäm m else införs i lagförslaget anser u tsk o ttet vara m otiverat även frå n den synpunkten a tt uttry ck et ”om­ råd e anvisat till lapparnas uteslu tan d e begagnande” återfin n s jäm väl i an­ nan lagstiftning, t. ex. lagen den 5 m aj 1960 om fiskevårdsom råden och k u n ­ görelsen den 8 ju n i 1951 angående förvaltningen av k ronans fisken.

Genomförs den av u tsk o ttet föreslagna lagändringen bör m otionen 1971: 1367 k u n n a anses i denna del besvarad.

4 § i lagförslaget innehåller bestäm m elser om förlängning av tiden för vin­ terbetet. Sådan förlängning k a n av lan tb ru k sn äm n d en medges såvitt avser k ronom ark, om det behövs på grund av ogynnsam m a väderleks- eller betes­ förhållanden eller av an n at särsk ilt skäl. I fråga om a n n an m ark får tiden förlängas m ed ägarens sam tycke.

I m otionen 1971: 1367 hem ställs a tt p aragrafen än d ras så a tt vinterbetestid skall förlängas om otjänliga väderleks- och betesförhållanden tvingar till tidigare flyttning om hösten eller h in d ra r återflytlning om våren. Be­ gränsningen till kronom ark h a r således borttagits i m otionärernas förslag. Någon n ä rm a re m otivering till ändringsförslaget finns inte angiven i m otio­ nen. F rå n sam ernas sida h a r dock fram hållits betydelsen av a tt jäm väl be­ trä ffa n d e enskild m ark en förlängning av betestiden skall k u n n a kom m a i fråga, även om m arkägaren m o tsätter sig detta.

De renskötande sam erna h a r även i gällande lag r ä tt till förlängning av vinterbetestiden, dock endast om otjänliga väderleks- eller betesförhållanden tvingar till tidigare flyttning om hösten eller h in d ra r å terfly ttn in g om vå­ ren. I förhållande till gällande lag innebär således propositionen en för­ stärk n in g av sam ernas r ä tt därigenom a tt in te endast väderleks- eller be­ tesförhållanden u tan även an n at särsk ilt skäl skall k u n n a ligga till grund för en förlängning av betestiden. Å an d ra sidan in nebär lagförslaget en in­ sk rän k n in g i nu gällande r ä tt genom a tt sam erna, n ä r det gäller enskild m ark, i fortsättningen skall vara beroende av m arkägarens sam tycke till förlängningen.

E nligt utsk o ttets m ening m edför den i propositionen föreslagna m öjlig­ heten a tt förlänga betestiden även av an nat särsk ilt skäl än ogynnsam m a väderleks- eller betesförhållanden betydande fördelar för sam ebyarna. Ut­ skottet tillsty rk e r därfö r propositionen i denna del. D ärem ot kan utskottet

inte b iträd a förslaget a tt in sk rä n k a rätten till förlängning av betestiden tili a tt avse endast kronom ark. E n sådan begränsning synes kunna m edföra inte oväsentliga nackdelar fö r sam ebyarna. M otionsyrkandet om att all renbe­ tesm ark bör k u n n a bli förem ål för en förlängning av betestiden bör därfö r enligt u tsk o ttets m ening bifallas. Den av m otionärerna föreslagna lagtexten k an dock utskottet inte godta i oförändrad form . Av lagstadgandet bör näm ­ ligen bl. a. k la rt fram gå vilken m yndighet som ä r tillståndsm yndighet och vidare skall, i enlighet m ed utsk o ttets u ttalande i det föregående, förläng­ ning av betestiden k u n n a medges av ” annat särsk ilt skäl”. Enligt utskottets m ening bör lan tb ru k sn äm n d en vara nyssnäm nda tillståndsm yndighet.

Med hänvisning till det anförda förordar utsk o ttet a tt 4 § får den lydelse som i utsk o ttets hem ställan betecknas som utsk o ttets förslag.

Rennäringens lokala organisation. Såsom utskottet i det föregående anfört h a r i förslaget till rennäringslag tillskapats en ny typ av ju rid isk person, sameby, som h a r till ändam ål a tt enligt sagda lag för m edlem m arnas ge­ m ensam m a bästa om besörja renskötseln inom byns betesom råde. Enligt 9 § andra stycket åligger det sam eby särsk ilt att svara för a tt renskötseln drivs på ekonom iskt bästa sä tt och a tt u tföra, underhålla och driva anläggningar som behövs för renskötseln. I tre d je stycket i sam m a p a rag raf föreskrivs vidare a tt sam eby in te får bedriva annan ekonom isk verksam het än re n ­ skötsel.

I m otionerna 1971: 1367 och 1971: 1370 hem ställs a tt sistnäm nda stycke skall u tgå u r lagtexten. V idare yrk as vissa därav föranledda följdändringar i 16, 38 och 59 §§. Till stöd för yrk an d en a anförs i m otionerna a tt det ä r önskvärt a tt sameby få r bedriva all slags ekonom isk verksam het som ä r äg­ nad a tt s tä rk a byns ställning. Särskilt angeläget ä r enligt m otionärerna a tt sam erna få r m öjlighet a tt bedriva s. k. kom binationsnäringsfång under de tider på året, då renskötseln endast kräver arb etsk raft i begränsad o m fatt­ ning.

U tskottet vill till en b ö rja n fram h ålla a tt benäm ningen sam eby enligt u t­ skottets m ening inte ä r en helt trä ffa n d e beskrivning på ifrågavarande orga­ nisationsform . R ennäringssakkunniga föreslog i sitt betänkande a tt den nya lokala organisationen skulle kallas renby och anförde som m otivering h ä r­ för a tt det var önskvärt a tt redan av nam net fram gick den huvuduppgift — a tt svara för renskötseln inom ett visst om råde — som ansågs skola till­ kom m a den nya organisationen. Benäm ningen renby h a r sedan i propositio­ nen än d rats till sameby efter hem ställan av SSR. Även om enligt utskottets m ening en m era klargörande benäm ning hade varit ren skötar- eller re n ­ skötselförening vill u tsk o ttet inte m otsätta sig propositionens förslag på denna punkt.

De associationsrättsliga reglerna i lagförslaget h a r utfo rm ats för a tt k u n ­ n a tillgodose sam ebyns fö ru t angivna ändam ål. Sålunda föreslås rö strätten på bystäm m a i flertalet frågor bli avhängig av det antal ren a r som den

röstberättigade innehar. V idare skall enligt förslaget k ostnaderna för ren­ skötseln fördelas m ellan de renskötande m edlem m arna efter reninnehavet. Dessutom finns bestäm m elser om skyldighet för de renskötande m edlem ­ m arn a a tt förskottera erforderliga m edel för renskötseln sam t om slutlig fördelning av k o stnaderna för denna, varvid renskötande m edlem skall gottskrivas erlagt förskott och värdet av arbete som han och hans husfolk u tfö rt för byn. Av det an förda fram går a tt ett bifall till m otionsyrkandena skulle kräv a en betydligt m era genom gripande om arbetning av lagförslaget än vad som fö ru tsatts i m otionerna.

U tskottet vill i d etta sam m anhang vidare u n d erstry k a a tt det i 11 § i lag­ förslaget h a r uppställts krav på m edlem sskap i sam eby såsom föru tsättn in g för utövandet av ren skötselrätten och de därm ed förenade rättigheterna. Sameby utgör således enligt lagförslaget en obligatorisk sam m anslutning för renskötare, vilka, på sätt fram g år av bestäm m elserna om förskottsskyldighet (43 §), skall h a ett obegränsat ansvar för dess skulder. Att låta en på detta sätt uppbyggd företagsform bedriva annan ekonomisk verksam het än den för vilken den ä r avsedd m åste enligt u tskottets m ening anses m indre läm pligt. U tskottet fin n er m ed hänsyn till det anförda väl m otiverat a tt samebys ä n ­ dam ål begränsas så som föreslagits i propositionen.

U tskottet vill em ellertid u n d e rstry k a a tt utsk o ttet genom d etta ställnings­ tagande självfallet in te avser a tt sam erna skall h in d ra s a tt ägna sig åt andra sysselsättningar vid sidan av renskötseln. Såsom u tsk o ttet i det föregående fram hållit, anser u tskottet det angeläget a tt alternativa etablerings- och sys­ selsättningsm öjligheter i erforderlig om fattning kan beredas dem för vilka renskötseln ä r otillräcklig som försörjningsunderlag. ö n s k a r m edlem m ar i sam eby bedriva sådan sidoverksam het i sam verkan står det, såsom departe­ m entschefen fram hållit, givetvis m edlem m arna fritt a tt bilda bolag, ekono­ m isk förening eller annan läm plig företagsform för verksam heten i fråga.

P å anförda skäl bör m ed bifall till Kungl. Maj :ts förslag i nu berörda h ä n ­ seenden ifrågavarande yrk an d en i m otionerna 1971:1367 och 1971:1370 avslås.

Flyttningsvägar. Sam erna h a r enligt renbeteslagen rä tt att med sina ren ar fly tta m ellan de om råden, d ä r de äger uppehålla sig med renarna, och a tt därvid använda sig av de flyttningsvägar som av ålder n y ttja s för delta ä n ­ dam ål. I händelse av tvist skall länsstyrelsen bestäm m a flyttningsvägs sträckning. Länsstyrelsen kan också under vissa om ständigheter förordna om ändring av vägens sträckning.

M otsvarande bestäm m elser upptas i 24 § i föreliggande lagförslag, dock m ed vissa ändringar, näm ligen a tt själva fly ttn in g srätten k n u tits till sam e­ byn i stället för till den enskilde renägaren, och a tt som prövningsinstans länsstyrelsen ersatts med lantbruksnäm nden. V idare föreskrivs a tt sameby, även om tvist inte föreligger, skall k u n n a begära fastställelse av flyttnings­ vägs sträckning.

I m otionen 1971: 1367 anförts a tt sam ernas r ä t t till flyttningsvägar vilar på gam m al hävd och a tt talan väckts vid dom stol i fråga som rö r flyttnings­ väg. Det ä r därfö r enligt m otionärernas m ening inte läm pligt a tt fastställelserätten läggs p å lantbruksnäm nden. M otionärerna y rk a r d ä rfö r att stad­ gandet ges den innebörden a tt sam erna skall h a r ä tt a tt föra frågan om r ä tt till flyttningsväg in fö r dom stol.

U tskottet delar för sin del departem entschefens u p p fattn in g a tt fråga om flyttningsvägs sträckning liksom f. n. bör avgöras av adm inistrativ m yndig­ het. U tskottet anser det också läm pligt a tt prövningen av hithörande ä re n ­ den i fo rtsättningen får hand h as av lantbruksnäm nden. Som närm are be­ handlas i det följande avses lantbruksnäm nds beslut i rennäringsärenden b öra fattas av en särskild rennäringsdelegation m ed rep resen tan ter för bl. a. rennäringsutövarna. När det gäller fråg o r om in trå n g i fly ttn in g srätten t. ex. avstängning av flyttningväg, stå r det, såsom departem entschefen påpekat, givetvis sam eby fritt a tt vid dom stol väcka talan m ot den som vidtagit å t­ gärden m ed y rk an d en om återställan d e av vad som rubbats och om e rsätt­ ning för skadan.

I enlighet m ed det anförda föreslår u tskottet a tt m otionen 1971:1367 i denna del avslås.

U pphävande av renskötselrätt, m. m. Förslaget till rennäringslag inne­ h åller i 26 § första m eningen en bestäm m else om a tt Kungl. Maj :t kan för­ o rd n a om upphävande av ren sk ö tselrätten för visst m arkom råde, när om rå­ det behövs för ändam ål som avses i 1 § expropriationslagen eller för annat än dam ål av väsentlig betydelse frå n allm än synpunkt. Den föreslagna be­ stäm m elsen m otsvarar i huvudsak 5 § i renbeteslagen. I de sålunda angivna fö ru tsättn in g a rn a för upphävande av ren sk ö tselrätten görs i a n d ra m ening­ en i 26 § en viss m odifikation beträffande om råde som väsentligen är u ta n betydelse för renskötseln. I m otsats till gällande r ä tt få r för sådant om råde förordnande om upphävande av ren skötselrätten m eddelas n ä r om rådet be­ hövs för allm änt ändam ål.

I m otionen 1971: 1367 fram hålls a tt frågan om in sk rä n k n in g a r i rensköt­ selrätten ä r en kärn fråg a i det nya lagförslaget. M otionärerna anser a tt det för upphävande av renskötselrätt bör gälla sam m a fö ru tsättn in g a r som vid expropriation av rättighet till m ark. De y rk ar d ä rfö r a tt orden ”eller för a n n a t ändam ål av väsentlig betydelse frå n allm än sy n p u n k t” u tg år u r lag­ texten. Även i m otionen 1971: 1370 u ttry ck s tveksam het om i föregående m ening citerade ord bör tas m ed i lagtexten. M otionärerna n ö jer sig dock m ed a tt y rk a a tt riksdagen skall u tta la a tt de citerade orden ges en snäv tolkning. I fråga om om råde, som ä r väsentligen u ta n betydelse för ren n ä­ ringen, fram hålls i m otionen 1971: 1367 a tt förordnande om upphävande av ren sk ö tselrätten endast bör k u n n a m eddelas efter sam ernas medgivande. M otionärerna hem ställer a tt lagtexten utform as i enlighet härm ed.

U tskottet vill till en b ö rjan fram h ålla a tt ren sk ö tselrätten ä r ett slags

n y ttja n d e rä tt sorn får anses som en sådan särskild r ä tt som avses i 1 § an d ra stycket expropriationslagen. Den i propositionen föreslagna bestäm m elsen i 26 § första m eningen innebär em ellertid a tt ren sk ö tselrätten likväl skall ku n n a tvångsvis bringas a tt upphöra för tillgodoseende av ändam ål som eljest inte k a n åberopas som grund för expropriation. I likhet m ed två av ledam öterna i lagrådet anser utsk o ttet a tt det inte föreligger några bärande m otiv för a tt låta ren skötselrätten vara på d etta sätt u n d erk astad m indre restrik tiv a regler i fråga om fö ru tsättn in g a rn a för tvångsingripande än a n ­ nan rä tt till fast egendom. Enligt utsk o ttets m ening k an inte m ed fog påstås a tt de allm änna intressen som kan stå m ot sam ernas skulle vara av sådan särskild beskaffenhet a tt a n d ra m ateriella regler för ett tvångsingripande ä r påkallade än de som finns upptagna i eljest gällande lagstiftning. U tskot­ tet anser m ed hänsyn till det anförda a tt upphävande av renskötselrätten bör få ske endast för ändam ål som kan tillgodoses genom expropriation. D ärest det skulle visa sig angeläget frå n allm än sy n punkt m ed u n d an tag an ­ de av m a rk frå n sam ernas begagnande för ändam ål, som inte täcks av be­ stäm m elserna i expropriationslagen, bör enligt utsk o ttets förm enande en k om plettering av expropriationsändam ålen ske. U tskottet e rin ra r om a tt ex­ propriationslagen för närv aran d e ä r förem ål för översyn inom Kungl. Maj :ts kansli.

P å anförda skäl tillsty rk er utsk o ttet bifall till m otionsyrkandet a tt orden ” eller för a n n at ändam ål av väsentlig betydelse frå n allm än sy n punkt” ej m edtages i 26 § i lagförslaget. U tskottets ställningstagande innebär a tt y r ­ kan d et i m otionen 1971: 1370 om visst uttalan d e angående tilläm pningen av förevarande stadgande enligt Kungl. Maj :ts förslag inte p åk allar någon rik s­ dagens vidare åtgärd.

Vad därefter b e trä ffa r frågan om upphävande av renskötselrätten för om råde som ä r väsentligen u tan betydelse för renskötseln vill utskottet till en b ö rjan fram hålla a tt de renskötande sam erna inte m ed bindande verkan k a n trä ffa avtal om a tt avstå frå n rä tte n till renskötsel. Även om om rådet ä r u tan betydelse för renskötseln m åste således ett upphävande av rä ttig ­ heten ske genom Kungl. Maj :ts förordnande. De m ark er det h ä r ä r fråga om ä r sådana som på grund av sin beskaffenhet h a r dåligt renbete eller som endast sporadiskt besöks av ren ar. S istnäm nda fall avser fram fö r allt v inter­ betesom råden som n y ttjas endast vid speciellt svåra v in tra r. I detta sam ­ m anhang bör anm ärkas a tt enligt 1960 års R enbetesm arksutrednings up p ­ gifter (SOU 1966: 12) renbetesm arkerna o m fattar en sam m anlagd b ru t­ toareal av ca 165 000 km 2, stö rre sjö ar ej inräknade, och a tt nettoarealen av de m er regelbundet u tn y ttja d e betesom rådena ä r i ru n t tal 137 000 km 2. Det torde således finnas om fattande arealer som inte ä r av väsentlig bety­ delse för renskötseln. E nligt utsk o ttets m ening m åste det anses rim ligt att m an i fråga om sådan m a rk inte i fö rsta han d ser till bevarandet av rensköt­ selrätten u ta n gör en m era förutsättningslös avvägning av de m otstående intressenas inbördes betydelse. U tskottet delar departem entschefens upp­

fattn in g a tt i sådana fall, då m arken inte fyller något verkligt behov för renskötseln, intresset av ett frå n a n d ra synpunkter ändam ålsenligt n y ttja n ­ de av m arken bör k u n n a ta överhanden. Med hänsyn h ärtill och då, såsom n ä m n ts ovan, sam erna inte k a n trä ffa avtal om avstående av renskötselrät­ ten bör för ifrågavarande fall en m odifikation av huvudregeln om upp­ hävande om renskötselrätten, på sätt föreslagits i propositionen, in tas i lag­ texten. Att såsom y rk ats i m otionen 1971: 1367 göra ett förordnande om upphävande av ren skötselrätten beroende av sam ernas medgivande, vilket skulle innebära vetorätt för sam erna i dessa frågor, kan enligt u tskottets m ening inte v a ra läm pligt. Även om det torde k u n n a fö ru tsättas a tt same­ by i förevarande fall i regel kom m er a tt medge begärt förordnande, skulle en sådan veto rätt likväl i vissa fall k u n n a förhindra ett ändam ålsenligt u t­ n y ttjan d e av m ark och även k u n n a ge upphov till tvister och m issförstånd.

P å anförda skäl avstyrker u tsk o ttet den i m otionen föreslagna ändringen av a n d ra m eningen i 26 § i lagförslaget.

De i 28 § i förslaget till rennäringslag intagna reglerna om ersättning på g rund av upphävande av ren sk ö tselrätt innebär ett väsentligt stärk an d e av sam ernas rä tt. Sålunda försvinner nu gällande begränsningar i rä tte n till ersättning för skada eller olägenhet som upphävandet m edför för rensköt­ seln, ja k te n eller fisket. V idare skall ersättningar, som enligt gällande lag h elt tillfaller lappfonden, i fortsättn in g en — om skada eller olägenhet ej drabbar bestäm d person — tillfalla till hälften berörd sameby och till hälf­ ten sam efonden som i förslaget trä d e r i stället för lappfonden.

I m otionen 1971: 1367 anförs a tt det inte bör ifrågakom m a a tt lagstiftaren b egränsar dom stolarnas fria p rö vningsrätt beträffande ersättningsfrågor. D etta i synnerhet n är flera principm ål m ot kronan pågår för a tt närm are klargöra om fattningen av sam ernas r ä tt till land och vatten. M otionärerna y rk a r därför a tt 28 § kom pletteras så a tt ersättning kan utgå för skada eller olägenhet förutom för renskötsel, ja k t och fiske även för ann an rättighet som tillkom m er sameby eller m edlem därav.

Såsom fram g år av det föregående bygger förslaget till rennäringslag på gällande renbeteslags innehåll rörande sam ernas rättig h eter i förhållande till kronan och a n d ra rättsinnehavare. Någon anledning a tt utfo rm a vissa bestäm m elser i den blivande rennäringslagen så a tt de täcker ett förhållande innebärande a tt sam erna kan ha en sta rk a re rä tt till land och vatten än som följer av renbeteslagen anser utsk o ttet inte förefinnas. D ärest dom stolarna skulle bifalla sam ernas tala n om b ä ttre r ä tt än kro n an till vissa om råden får självfallet lagen ändras. M otionsyrkandet bör m ed hänsyn till det anför­ da avslås.

I den m ån fö rfarandet vid upphävande av ren sk ötselrätt inte regleras ge­ nom bestäm m elser i förslaget till rennäringslag skall enligt 29 § i sagda lag de i expropriationslagen intagna allm änna bestäm melserna om expropria­ tion av särskild r ä tt till fast egendom gälla i tilläm pliga delar. D etta inne­

bär a tt expropriationslagens regler om ansökan om expropriation, om exp ro p riatio n sersättn in g och dess fastställande, om förh an d stillträd e och om rättegångskostnader får tilläm pning i förevarande fall. Att ersättningsprövningen flyttas över från Kungl. Maj :t till dom stol anser utsk o ttet utgöra en betydelsefull fö rstärkning av sam ernas rättsskydd. Inte m inst med hänsyn till a tt k ro n an ä r den störste m arkägaren inom renskötselom rådet och d ä r­ för i regel ä r engagerad i de företag för vilkas räk n in g undantagande av m a rk behövs ä r det, såsom rennärin g ssak k u n n ig a fram hållit, av värde a tt fastställande av ersättn in g ankom m er på organ u ta n an k n ytning till adm ini­ stra tiv m yndighet. En dom stolsprövning innebär visserligen, såsom u n d er­ stru k its i m otionen 1971: 1368, viss ris k för tid su td rä k t och väsentligt ökade kostnader. U tskottet anser dock i likhet m ed de sakkunniga och departe­ m entschefen, a tt värdet av a tt rennäringen b lir jäm ställd m ed an d ra av tvångsingripanden hotade intressen ä r så sto rt a tt m an få r bortse från näm nda nackdelar. U tskottet tillsty rk er därför propositionen i denna del.

U tskottet vill em ellertid i detta sam m anhang e rin ra om a tt i propositio­ nen 1971: 106 föreslagits a tt de till varje tin g srätt k n u tn a expropriationsdom stolarna avskaffas och a tt deras uppgifter övertas av fastighetsdom stol. Enligt propositionen skall det i regel finnas en fastighetsdom stol i varje län. Genom a tt expropriationsm ålen och därm ed närbesläktade m ål koncentreras till jäm förelsevis få dom stolar, vars dom are därigenom p å ett helt a n n at sätt än tidigare kan bli förtrogna m ed äm nesom rådet, torde en snabbare handläggning av m ålen och därm ed också m inskade rättegångskostnader ku n n a uppnås. Såsom utsk o ttet fram h ållit i det föregående ä r expropria­ tionslagen även i övrigt förem ål för en översyn i Kungl. Maj :ts kansli. E n ­ ligt vad utsk o ttet erfa rit övervägs därvid olika m öjligheter a tt in föra be­ stäm m elser som skall förenkla förfaran d et och leda till m inskade rä tte ­ gångskostnader. Enligt u tsk o ttets m ening torde härigenom de i m otionen 1971: 1368 fram förda önskem ålen — a tt rättegångsförfarande, som avser be­ stäm m ande av ersättning på grund av beslut om upphävande av renskötsel­ rätt, inte skall åd ra sökanden oskäliga kostnader eller onödig tidsspillan — k u n n a bli tillgodosedda. Med hänsyn till det anförda anser u tskottet det inte vara erforderligt m ed någon särskild åtgärd frå n riksdagens sida i an ­ ledning av det i m otionen fram ställda yrkandet i denna del.

I 30 § i lagförslaget h a r efter förslag av rennärin g ssak k u n n ig a införts be­ stäm m elser om förbud m o t ändrad m arkanvändning, något som utgör en nyhet i förhållande till gällande rä tt. I renbeteslagen saknas näm ligen be­ stäm m elser som h in d ra r m arkägare a tt genom ensidigt handlande vidta å t­ gärder som gör värdefull renbetesm ark oanvändbar som renbete. Såsom de sakkunniga påpekat k a n detta i p rak tik en leda till sam m a re su lta t som om m arken u n dantagits frå n renskötsel u tan a tt sådan ersättn in g utg år som skall erläggas på g rund av beslut om upphävande av renskötselrätten. D etta förhållande ä r givetvis inte tillfredsställande. Genom den nu föreslag­ n a förbudsregeln torde em ellertid enligt utsk o ttets m ening näm nda b rist

i lagstiftningen botas. För a tt tillgodose m arkägarens berättigade anspråk p å a tt få disponera sin egendom h a r förbudsregeln dock försetts m ed vissa begränsningar. Den gäller sålunda endast m ark där renskötsel får bedrivas hela året och d ä r renskötsel d ärtill fak tisk t idkas. Bestäm m elsen avser vi­ dare inte än d rad m arkanvändning som m edför m in d re väsentliga olägen­ heter för renskötseln. Slutligen h in d ra r förbudsregeln inte a tt m a rk används i enlighet m ed fastställd stadsplan eller byggnadsplan eller för företag vars tillåtlighet skall prövas i särskild ordning, t. ex. enligt vattenlagen eller gruvlagen. De föreslagna begränsningarna synes u tsk o ttet väl m otiverade. U tskottet tillsty rk e r m ed hän sy n h ä rtill den föreslagna utform ningen av bestäm m elsen.

Vad som ä r avsevärd olägenhet för ren äg arn a k a n n atu rlig tv is lätt bli förem ål för delade m eningar. De sakk u n n ig a h a r fra m h ållit a tt sm ärre änd­ rin g a r i användningssättet, t. ex. införande av m odernare m etoder vid skogs­ avverkning, in te skulle behöva drabbas av förbudsregeln. Under hänvisning till d etta u ttalan d e fram hålls i m otionen 1971:1367 a tt dagens m oderna skogsbruk k a n m edföra betydande ingrepp i renskötseln och a tt fram för allt sto ra kalhyggen, hyggesbränning och giftbesprutning h a r gett upphov till avsevärda in sk rä n k n in g a r i t. ex. vinterbetesm arkerna. U tskottet anser för sin del a tt det ä r svårt a tt generellt fastslå a tt en viss form av m ark an ­ vändning innebär avsevärd olägenhet för renskötseln. E nligt utsk o ttets me­ ning m åste fråg an vad som ä r sådan olägenhet avgöras frå n fall till fall. U tskottet avstyrker därför det i m otionen 1971: 1367 fram ställd a yrkandet a tt riksdagen skall u tta la a tt kalhuggning, hyggesbränning och växtbekäm pning av stö rre om fattning skall om fattas av förbudsregeln.

Upplåtelse av n y ttja n d e rä tt I 32 § förslaget till rennäringslag föreskrivs att p å sådan kron o m ark ovanför odlingsgränsen som stå r u n d er statens omedel­ b a ra disposition och på renbetesfjällen få r n y ttja n d e rä tt u p p låtas endast om upplåtelsen k an ske u tan avsevärd olägenhet för renskötseln. Avser upp­ låtelse r ä tt till ja k t och fiske krävs dessutom a tt upplåtelsen ä r förenlig m ed god ja k tv å rd eller fiskevård och k a n ske u tan besvärande in trån g i den till sam ebyarnas m edlem m ar hörande rä tte n till ja k t och fiske. B eträffande upplåtelse av fiske gäller vidare den begränsningen a tt upplåtelse av hela fisket i visst vatten få r ske endast om sam ebyn m edger detta.

Det föreslagna stadgandet berörs i två m otioner. I m otionen 1971: 1367 fram hålls a tt skäl kan anföras för a tt sam ernas r ä tt bör ges en d ju p are in ­ nebörd än vad som anges i propositionen. E nligt m otionärernas m ening bör därfö r n y ttja n d e rä tt få upplåtas endast om sameby m edger detta. I m otio­ nen 1971: 1368 anförs a tt h inder inte bör läggas i vägen för fjällkom m uner­ nas sträv an a tt utveckla sådana aktiviteter, som frä m ja r fjä lltu rism e n och an n a n utvecklingsbar företagsam het. E nligt m otionärerna ger gällande ren ­ beteslag in te utrym m e för a tt tillgodose in tresset hos befolkningen i de stora gruvsam hällena i L appland a tt k u n n a u tn y ttja fjällvärlden m ed dess

exklusiva fiskevatten och a n d ra begivenheter. Sträng tolkning av lagbestäm ­ m elserna och slentrian vid bedöm ningen av de förm odade vådorna för ren ­ skötseln har, anser m otionärerna, inverkat och försvårat en objektiv pröv­ ning av upplåtelsefrågorna. M otionärerna m enar a tt sta rk a skäl talar för a tt en liberalare tilläm pning av upplåtelsebestäm m elsen bör kom m a till stånd. De y rk a r m ot b akgrund av det anförda a tt riksdagen m åtte hem ställa a tt blivande tilläm pningsföreskrifter till den nya rennäringslagen bör u tform as så a tt fjällkom m unerna blir delaktiga av ja k t och fiske genom generösa u pp­ låtelser. Såsom u tskottet fram h ållit i det föregående ä r avvägningen m ellan in tre s­ set a tt använda renbetesm arkerna för a n d ra ändam ål än renskötsel och de renskötande sam ernas berättigade an sp råk på trygghet i sin näring en öm tålig fråga. D etta sam m anhänger inte b a ra m ed a tt dessa intressen ofta bryts u ta n även m ed de skiftande förhållanden som råd e r inom olika ren ­ betesom råden. De m otstående intressen a n ä r det gäller nyttj anderättsupplåtelser på renbetesm arken avspeglas i det förhållandet a tt m an från SSR:s sida hävdar — m ot bak g ru n d av uppfattningen a tt sam erna h a r en sta rk a re r ä tt till renbetesm arken än som fram går av renbeteslagen — a tt sam ebyarna själva bör få svara fö r alla upplåtelser av n y ttja n d e rä tte r m edan bl. a. en ledam ot i ren n ärin g ssak k u n n ig a och vissa rem issinstanser fram fört önske­ m ål om a tt bestäm m elserna u tform as så a tt de frä m ja r en från sam hälls­ ekonom isk synpunkt optim al användning av m arken. D epartem entschefen h a r vid avvägning m ellan h ä r ifrågavarande in tre s­ sen fu n n it sig sakna anledning a tt frångå de p rinciper som ligger bakom nu gällande bestäm m elser om n y ttjan d erättsu p p låtelser. De föreslagna bestäm ­ m elserna innebär a tt även i fortsättningen upplåtelser av nyttj a n d erätter inom de om råden som ä r anvisade till sam ernas uteslutande begagnande endast får avse m indre om fattande upplåtelser som inte m edför skada för renskötseln. F ö r n y ttj an d erättsupplåtelser av större om fattning få r m an falla tillbaka på de i det föregående redovisade bestäm m elserna om upp h ä­ vande av rä tte n till renskötsel. Liksom gäller f. n. blir sam erna dock skyl­ diga a tt tå la sm ärre olägenheter som en upplåtelse kan innebära. U tskottet vill e rin ra om a tt genom uppdragandet av odlingsgränsen avsågs a tt skapa ett åt sam erna förbehållet om råde som de skulle få använda till underhåll för sig och ren arn a. Vid bedöm andet av om upplåtelse åt an d ra än de renskötande sam erna skall få ske p å k ronom ark ovanför odlings­ gränsen bör m ed hänsyn h ä rtill enligt utsk o ttets m ening rennäringens in ­ tressen kom m a i fö rsta hand. U tskottet delar därför departem entschefens uppfattning att anledning saknas a tt nu utfo rm a bestäm m elser som m edger en m er optim al användning av m arken. Å a n d ra sidan k a n u tskottet in te bi­ trä d a yrk an d et i m otionen 1971: 1367 a tt m öjligheterna till nyttj a n d e rä tts­ upplåtelser skall vara beroende av berörd sam ebys m edgivande därtill. En sådan vetorätt skulle k u n n a m edföra a tt övriga befolkningsgruppers in tre s­ sen inte blir tillgodosedda i skälig om fattning. F ö r ett fall h a r dock i lagför­

slaget rä tte n till upplåtelse gjorts beroende av samebys medgivande, näm ­ ligen n ä r det gäller upplåtelse av hela fisket i visst vatten. Den föreslagna be­ gränsningen i rä tte n a tt u pplåta fiske finner u tskottet väl m otiverad och u t­ skottet tillsty rk er förslaget i denna del. Sam ernas berättigade intresse av att upplåtelser in te sker som sk ad ar ren n ärin g en synes enligt u tskottets m e­ ning i övrigt k u n n a väl tillgodoses genom a tt såsom förordats i propositio­ nen, beslut om upplåtelser skall fattas av lantbruksnäm ndens rennäringsdelegation i vilken skall ingå tre sam erepresentanter. U tskottet vill i detta sam m anhang u n d e rstry k a vikten av att, in n an beslut fattas om upplåtelse av n y ttjan d e rä tt, därav berörd sam eby bereds tillfälle a tt y ttra sig i ären ­ det. U tskottet fö ru tsätter em ellertid a tt så kom m er a tt ske u tan a tt särskild bestäm m else därom behöver infogas i lagtexen.

Att u tsk o ttet nu tillsty rk er den föreslagna utform ningen av 32 § i lagför­ slaget innebär inte a tt u tsk o ttet anser a tt ny tjan d erättsu p p låtelser även i fortsättningen bör ske i sam m a begränsade om fattning som f. n. ä r fallet. Såsom fram hållits i m otionen 1971: 1368 torde nuvarande bestäm m elser tilläm pas väl restrik tiv t. V andringsstugor i fjällen, begränsade upplåtelser av fiske och en stak a fritidsstugor synes inte behöva innebära några egentliga hinder för renskötseln. E nligt utsk o ttets m ening om fattar renbetesm arkerna i fjällom rådet så betydande arealer a tt det torde finnas utrym m e för ett större an tal upplåtelser, t. ex. av fiske, u ta n a tt sam ernas r ä tt trä d s för nära.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utsk o ttet det i m otionen 1971: 1367, såvitt nu ä r i fråga, fram ställda yrkandet. Genom vad u tskottet an fört får vidare m otionen 1971: 1368 i förevarande avseende anses besvarad. Någon särskild åtgärd frå n riksdagens sida i anledning av sistnäm nda m otion an­ ser utsk o ttet inte erforderlig.

I 34 § i lagförslaget föreskrivs a tt upplåtelse enligt 32 § i regel skall ske m ot avgift som skall fördelas m ellan sam efonden och sameby, som berörs av upplåtelsen, enligt de bestäm m elser som m eddelas av Kungl. Maj :t. D eparte­ m entschefen anför i propositionen a tt h a n förordar a tt i fråga om andra n y ttjan d erättsu p p låtelser än fiske en hälftendelning av inkom sterna bör ske m ellan fond och by. När det gäller inkom ster vid fiskeupplåtelser för­ ordas i enlighet m ed rennäringssakkunnigas förslag a tt i inledningsskedet dessa fördelas m ed 75 % på fonden och 25 % på berörd by.

U tskottet h a r inget a tt e rin ra m ot den i propositionen föreslagna fördel­ ningen. Såsom departem entschefen fra m h ållit bör av in k o m stern a av fiske­ upplåtelser en inte oväsentlig del avsättas för fiskevårdande åtgärder. E n­ ligt u tskottets m ening ä r det i inledningsskedet erforderligt med en genom­ gripande och kostsam upp ru stn in g av ak tuella fiskevatten. U tskottet godtar därför a tt till en b ö rja n m erp arten av in k om sterna frå n fiskeupplåtelser tilläggs sam efonden. Enligt utsk o ttets m ening torde en upp ru stn in g av ak­ tuella fiskevatten v a ra en fö ru tsättn in g för a tt upplåtelser i fram tiden skall k u n n a ge sam erna goda inkom ster. Det to rd e således ligga i sam ernas

eget intresse a tt sam efonden få r tillräckliga medel till sitt förfogande. H ur stor del av inkom sterna som skall tillfalla sam efonden resp. berörd by bör såsom departem entschefen fram hållit, om prövas frå n tid till annan. U tskot­ tet vill i d etta sam m anhang fram h ålla a tt inkom ster frå n jak tu p p låtelser bör på m otsvarande sä tt användas till viltvårdande åtgärder.

Med hän sy n till det anförda bö r i m otionen 1971: 1370 fram ställt y rk ande om a tt sameby skall erhålla lägst 50 % av ink o m stern a frå n fiskeupplåtelser avslås. Genom vad u tsk o ttet an fö rt få r vidare y rk an d et i m otionen 1971: 1368 om a tt riksdagen skall u tta la a tt inkom sterna från ja k t- och fiskeupp­ låtelse skall k u n n a tas i a n sp rå k för viltvård och fiskevård anses besvarat.

R enarnas skötsel m. m. E tt av de största problem en för den m oderna s. k. extensiva renskötseln ä r den rik lig a förekom sten av främ m ande renar, dvs. re n a r som uppehåller sig u tan fö r den egna lappbyns betesm arker. Dessa re n a r h a r i regel läm nat den egna byns om råde för a tt förena sig m ed en an ­ nan ren h jo rd . För a tt kom m a till rä tta m ed de problem dessa ren a r ger upp­ hov till föreskrivs i 70 § lagförslaget a tt de skall sk iljas u t så sn art det kan ske. U nderrättelse om tid och plats h ä rfö r skall dessförinnan läm nas till sam eby till vilken re n a rn a kan antas höra. Sådan sam eby ä r skyldig a tt av­ dela personal för a tt återfö ra renarna. Uteblir sameby, som u n d e rrä tta ts om skiljning, och k an re n a rn a ej återföras u ta n väsentlig olägenhet få r ”v ärd ­ byn” slak ta ren a rn a och fö rsälja dessa för ägarens räkning.

I m otionen 1971: 1367 yrk as a tt bestäm m elserna om r ä tt för värdbyn att slakta och fö rsälja re n a rn a u tg år u r lagtexten.

Enligt u tskottets m ening to rd e det v a ra nödvändigt a tt värdbyn äger långtgående befogenheter a tt förfoga över re n a rn a om deras ”hem by” ute­ blir frå n skiljningen tro ts erhållen underrättelse. I första hand bör natu rlig t­ vis värdbyn vidta åtg ärd er för a tt återföra re n a rn a till hem byns betesom rå­ de. I m ånga fall ä r det dock i p rak tik en om öjligt a tt å te rfö ra ren arn a. Enligt utsk o ttets m ening m åste värdbyn då h a r ä tt a tt slakta ren a rn a och försälja dessa för ägarnas räkning. Såsom departem entschefen fram hållit bör slak t­ rä tte n givetvis utövas m ed omdöme. G rannbyar m ellan vilka strövning av re n a r åt v artd era hållet b ru k a r ske årligen bör, på sätt påpekats i proposi­ tionen, k u n n a ordna m ed skiljning och återförande av sina re n a r så a tt n å ­ gon slakt in te behöver ske. P å anförda skäl avstyrker utsk o ttet m otionsyrkandet.

E tt a n n at problem , som orsakas av den extensiva renskötseln, ä r att enstaka renar, s. k. strövrenar, i sam band m ed ren arn as flyttningar läm nar hjo rd en och blir k v a r i de om råden som passeras vid flyttningen. Av m ark ­ ägare i tra k te r d ä r renskötsel ä r tillåten endast vintertid h a r under senare å r fram fö rts upprepade klagom ål över a tt re n a r i stort an tal förekom m er d är även somm artid. S trövrenarna orsakar därvid skador på grödan genom bete eller nedtram pning och för m ed sig olägenheter för ja k te n genom a tt ja k t med hund försvåras. F ö r a tt kom m a till rä tta med strövrensproblem et föreslås

4 Riksdagen 1971.16 sami. N r 37

i 65 § vissa allm änna bestäm m elser om ren arn as bevakning och om flyttning av renar. Sålunda föreskrivs skyldighet för renskötselutövarna a tt tillse att re n a rn a såvitt m öjligt inte kom m er u tan fö r samebyns betesom råde sam t att re n a r vid flyttning in te läm nas kv ar p å om råde d är renskötsel in te ä r till­ låten. F ly ttn in g av ren a rn a skall vidare ske i sam lade flockar. Äger fly tt­ ning ru m u tan fö r samebys betesom råde skall flyttningen ske u ta n onödig tid su td rä k t. D ärest re n a r likväl kom m er a tt uppehålla sig u tan fö r ren ­ skötselom rådet eller på m ark inom detta om råde under tid renskötsel inte får bedrivas d ä r skall enligt 71 § i lagförslaget länsstyrelse p å fram ställning av lan tb ru k sn äm n d eller m arkägare, som lider skada eller olägenhet av n å­ gon betydelse, k u n n a förordna a tt ren a rn a skall slaktas och säljas. Dessutom föreslås i 90 § regler om skadestånd i anledning av renskador. T ill sist­ näm nda spörsm ål återkom m er u tsk o ttet i det följande.

De i 71 § intagna bestäm m elserna har föranlett två m otionsyrkanden. Dels yrkas i m otionen 1971: 1367 a tt föru tsättn in g en för länsstyrelsens in g rip an ­ de, näm ligen a tt m arkägare lider skada eller olägenhet av någon betydelse, skall än d ras så a tt ingripanden få r ske endast vid skada eller olägenhet av väsentlig betydelse. Dels yrkas i m otionen 1971: 1279 a tt utöver lan tb ru k s­ näm nd och m ark äg are även ja k trä ttsin n e h a v a re skall få r ä tt a tt p åfordra länsstyrelsens ingripande. Till stöd för sistnäm nda y rk an d e anförs a tt re ­ n a rn a fö ro rsak a r betydande h inder för ja k te n och då fra m fö r allt för älg­ ja k te n sam t a tt m ark äg are k an v a ra bosatt i ann an del av landet, varför det kan vara svårt för jak trättsin n e h av a re a tt få ko n tak t m ed honom och k u n ­ na begära han s ingripande.

Såsom fram g år av den föregående redogörelsen h a r sam eby skyldighet att tillse a tt re n a rn a in te kom m er utan fö r de om råden d ä r de äger uppehålla sig. Om så likväl sker och sameby försu m m ar a tt efter tillsägelse ta hand om re n a rn a m åste enligt utsk o ttets m ening m yndighet h a m öjlighet att förordna om slakt och försäljning av ren arn a. Någon anledning a tt in sk rä n ­ ka denna r ä tt till a tt gälla endast vid sådana tillfällen d å re n a rn a o rsakar väsentlig skada anser u tskottet in te förefinnas. Y rkandet h ärom i m otionen 1971:1367 bör följaktligen avslås. Inte heller kan u tsk o ttet tillsty rk a y r­ kandet i m otionen 1971: 1279 om r ä tt för jak trä ttsin n e h a v a re a tt påkalla länsstyrelsens förordnande. E ftersom förordnandet föranletts av skador på nyttigheter som följer m ed äganderätten till fastigheten, bör m öjligheten att begära sådant förordnande v a ra förbehållen m arkägare. Om ja k trä tts in n e ­ havaren vid något tillfälle, n ä r behov föreligger av om händertagande av strövrenar, in te skulle a n trä ffa m arkägaren k a n h an vända sig till lan tb ru k s­ näm nden och hem ställa att näm nden begär länsstyrelsens förordnande.

Enligt gällande bestäm m elser k a n vid bristfällig renskötsel inskridande ske m ot enskilda rennäringsutövare. Den satsning på sam ebyns ledning av renskötseln som görs i förslaget till rennäringslag h a r g jo rt dessa bestäm ­ m elser överflödiga. I stället förordas i 72 § i lagförslaget a tt la n tb ru k s­ näm nden skall vid dylika fall på begäran av m edlem i byn eller ann an vars

rä tt ä r beroende därav försöka a tt trä ffa överenskom m else med byn om r ä t­ telse. Om överenskom m else ej trä ffa s eller rättelse ej vidtas skall la n tb ru k s­ näm nden k u n n a anm äla förhållandet till länsstyrelsen som i sin tu r kan förordna syssloman a tt om händerta renskötseln i byn och förvalta byns öv­ riga ekonom iska angelägenheter. Sysslom an få r r ä tt a tt av byn erhålla a r ­ vode som bestäm s av länsstyrelsen. Även d etta stadgande h a r föran lett två ändringsyrkanden. I m otionen 1971: 1367 yrk as a tt sysslom an skall förordnas av dom stol som även skall bestäm m a arvodet, m edan det i m otionen 1971: 1370 hem ställs a tt m öjlighe­ ten a tt förordna sysslom an h elt slopas. Som skäl för sistnäm nda yrk an d e anförs i m otionen a tt m öjligheten a tt fö rordna sysslom an är liktydig med ett u p p rättan d e av ett kollektivt förm ynderskap och a tt den enligt m otio­ n ärern as m ening öppnar vägen för godtyckliga m yndighetsingripanden. E nligt utsk o ttets m ening bör det i lagen fin n as regler för de undantagsfall då renskötseln av olika anledningar är bristfällig. E tt sådant m issförhållan­ de k a n näm ligen m edföra stora skador och fö rlu ster både för byns egna m edlem m ar och för utom stående, t. ex. m ark äg are och angränsande sam e­ byar. Särskilt för sam ebyns egna m edlem m ar m åste det m ed hänsyn till a tt de ä r obligatoriskt a n slu tn a till byn vara av betydelse a tt hos m yndighet k u n n a påkalla åtg ärd er vid väsentliga b rister i byns skötsel. I fö rsta hand bör det härvid ankom m a på lan tb ru k sn äm n d en a tt försöka uppnå en frivillig överenskom m else m ed byns ledning. U tskottet delar dock departem entsche­ fens u ppfattning a tt det som y tte rsta utväg a tt få renskötseln sanerad bör finnas m öjlighet a tt tillgripa tvångsförvaltning genom sysslom an. Någon anledning att låta sådan förvaltning vara beroende av dom stols förordnande anser utsk o ttet inte finnas. U tskottet tillsty rk e r d ärfö r den föreslagna be­ stäm m elsen. U tskottet vill i detta sam m anhang erin ra om a tt det i ann an lagstiftning finns liknande m öjligheter a tt tillgripa tvångsförvaltning genom sysslom an. Sålunda kan näm nas a tt länsstyrelse enligt 33 § lagen om vissa gem ensam hetsanläggningar på begäran av fastighetsägare äger a tt i vissa fall förordna sysslom an a tt h a n d h a sam fällighetens förvaltning. P å anförda skäl bör ifrågavarande yrk an d en i m otionerna 1971: 1367 och 1971: 1370 avslås.

Skadestånd m. m. Såsom fram hållits i det föregående h a r i 90 § i lagför­ slaget intagits regler om strik t ansvar för skador som ren o rsakar dels på odlad jo rd såväl inom som u tan fö r renskötselom rådet, dels p å an nan m ark u tan fö r näm nda om råde. I m otionen 1971: 1367 fram hålls i enlighet m ed vad som hävdats från SSR:s sida a tt strik t skadeståndsansvar bör gälla även då ren dödas eller skadas i sam band m ed skogsavverkning. M otionärerna y rk a r d ä rfö r a tt riksdagen skall hem ställa om utredning och förslag beträffande ansvar och skadestånd vid skada på ren i sam band m ed skogsavverkning. Anledningen till a tt i propositionen föreslagits införande av strik t skade-

4 f Riksdagen 1 9 7 1 .1 6 sam i. N r 37

ståndsansvar vid grödeskador genom ren ä r a tt ren a rn a n um era under barm ark stid er hålls i sto ra h jo rd a r som in te övervakas kontinuerligt. Såsom departem entschefen fram h ållit bör denna driftsm etod som frå n rennäringens synpunkt ä r rationell inte få användas p å bekostnad av utom stående, för skadegörelse genom re n a r u tsa tta personer. U tskottet delar departem ents­ chefens u p p fattn in g a tt det m ot b akgrund h ä ra v ä r m indre läm pligt att rätten till ersättning görs beroende av a tt vållande i form av försum lighet vid ren arn as bevakning kan läggas någon till last. Med hänvisning till det anförda tillsty rk e r u tsk o ttet i propositionen föreslagna bestäm m elser.

Skäl m otsvarande dem som an fö rts för e tt strik t skadeståndsansvar vid renskada k a n enligt utsk o ttets m ening inte åberopas n ä r det gäller skada på ren vid skogsavverkning. F ö r sådana skadesituationer få r m an falla tillbaka på allm änna sk ad eståndsrättsliga principer vilket innebär a tt ersättning u t­ går endast för sk ad a som orsakats uppsåtligen eller genom vållande. De skador som orsakas ren u tö v arn a genom a tt ren a r dödas och skadas vid trädfällning ä r dock betydande. Enligt uppgift rö r det sig om flera h u n d ra dödade och skadade re n a r årligen. Av skogsbrukets fö reträd are h a r fra m h ål­ lits a tt a w e rk a rn a gör stora ansträn g n in g ar för a tt hålla re n a rn a b o rta från avverkningsplatserna m en a tt re n a rn a dras till dylika p latser för a tt kom m a åt den p å trä d e n växande laven. Enligt utsk o ttets m ening syns problem et med träd fällningsskador p å ren bäst k u n n a lösas genom ett ökat sam arbete m ellan skogsbrukets och rennäringens fö reträd are i syfte a tt m inska före­ kom sten av re n a r i avverkningsplatsernas n ärh et. E rin ras m å a tt ett dylikt sam arbete red a n rekom m enderas i ett kungl, brev den 21 november 1958 till dom änverket och skogsstyrelsen sam t länsstyrelserna i V ästerbottens och N orrbottens län. Enligt d etta bör dom änverket sam råda m ed lappadm i­ n istrationen och resp. lappbyar vid planläggningen av bl. a. avverkningar som ä r av betydelse för renskötseln, och vidare bör skogsvårdsstyrelserna i berörda län inom ram en för sin no rm ala verksam het sträv a efter a tt åstad ­ kom m a b ä sta m öjliga förhållande m ellan skogsägarna och sam erna.

Med hän sy n till det anförda anser utsk o ttet det inte v a ra erforderligt med någon begäran frå n riksdagens sida om u tredning av frågan om skadestånd vid skada p å ren. Y rkandet därom i m otionen 1971: 1367 bör därfö r inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I m otionen 1971: 1367 yrk as vidare i enlighet m ed rennäringssakkunnigas förslag, a tt i den blivande rennäringslagen skall införas en bestäm m else av innebörd a tt m yndighet som m eddelar beslut enligt sagda lag eller enligt tilläm pningsbestäm m elser, u tfärd ad e m ed stöd av lagen, skall innan beslu­ tet m eddelas läm na den eller de sam ebyar, för vilka beslutet uppenbarligen kan få betydelse, tillfälle a tt y ttra sig i ärendet.

U tskottet delar departem entschefens uppfattn in g a tt kom m unikationsprincipen givetvis gäller även inom rennäringens om råde. N ågra uttryckliga bestäm m elser h äro m i den föreslagna rennäringslagen synes in te erfo r­ derliga. U tskottet vill i d etta sam m anhang e rin ra om a tt kom m unikationsprincipen kom m er a tt fastslås i lag om det genom propositionen 1971:30

fram lagda förslaget till förvaltningslag antages. M otionen 1971:1367 bör m ed hänsyn till det anförda in te i denna del föranleda någon riksdagens å t­ gärd.

Dödande av hund och ro v d ju r m. m. F ö reskrifter till skydd m ot a tt ren arn a ofredas av h u n d a r h a r intagits i 93 § i lagförslaget. Sålunda föreskrivs a tt n ä r re n a r befinner sig inom betesom råde, d ä r renskötsel då ä r tillåten, skall h u n d i tra k te n hållas i band eller instängd, om inte länsstyrelsen m edgiver a nnat. M otsvarande gäller n ä r re n a r flyttas, om hundens ägare i förväg u n ­ d e rrä tta ts om tiden för flyttning. A nträffas likväl h u n d m edan den jag a r eller p å an nat sä tt ofredar ren inom om råde, d är renskötsel då ä r tillåten, få r h unden dödas av den som äger eller v å rd a r ren. D etsam m a skall gälla om hund u tan tillsyn a n trä ffa s om edelbart efter det a tt den på sådant om­ råd e jag a t eller p å a n n a t sä tt ofredat ren. Den som sålunda dödar h u n d ä r skyldig a tt anm äla det in trä ffad e till polism yndigheten. I förhållande till gällande r ä tt in n eb är de föreslagna bestäm m elserna en viss in sk rän k n in g i befogenheten a tt döda hund. Den i renbeteslagen stadgade befogenheten för konsulent vid lappväsendet och för polism yndighet i orten a tt lå ta döda hund, som ä r k än d för a tt jag a renar, om den u p p trä d e r i tra k t d ä r ren a r under tillåten tid befinner sig, h a r sålunda ingen m otsvarighet i lagförslaget. I m otionen 1971: 1367 y rk as a tt föreskriften om a tt hundens ägare i för­ väg m åste u n d e rrä tta s om tiden för flyttningen skall u tgå u r lagtexten. Med hänsyn till de förhållanden u n d er vilka fly ttning av ren a r sker skulle enligt u tskottets m ening en skyldighet för hundägare a tt själv ta red a på tiden för fly ttning m edföra väsentliga olägenheter för denne. D ärest det ä r angeläget a tt h u n dägaren h a r skyldighet a tt h ålla h u n d instängd i sam ­ band m ed fly ttning av re n a r m åste, såsom föreslagits i propositionen, en sådan skyldighet vara villkorad av a tt renägaren i förväg u n d e rrä tta t h u n d ­ ägaren om flyttningen. M otionsyrkandet bör följaktligen avslås. I m otionen 1971: 1279 y rk as a tt 93 § än d ras så a tt dels hu n d som låter sig uppkopplas inte få r dödas och dels dödandet av h u n d om edelbart skall anm älas till polism yndigheten. Till stöd för y rk an d en a anför m otionärerna a tt det h a r förekom m it upprörande fall d ä r h u n d a r infångats och bundits vid träd, v arefter de slagits till döds. E nligt m otionärerna skulle risk e rn a för sådana övergrepp k u n n a m inskas om en bestäm m else införs i lagen att h u n d som låter sig infångas och kopplas inte får dödas. M otionärerna anser vidare att, om hu n d m åste dödas ute i m ark ern a, avlivandet bör få ske en­ dast m ed skjutvapen. Avslutningsvis fram h åller m otionärerna a tt hunden ofta rep resen terar betydande värde för h u n dägaren och a tt anm älan om a lt h u n d dödats d ärfö r bör göras om edelbart till polism yndighet för a tt inte h u n dägaren skall orsakas onödiga kostnader för hundens efterspanande. U tskottet vill till en b ö rja n fram hålla a tt bestäm m elser om dödande av h u n d finns även i an nan lagstiftning. Enligt 3 § a n d ra stycket lagen om till­ syn över h u n d a r äger polischefen i orten, d ä r så finns nödvändigt, låta döda h u n d som visar benägenhet a tt b ita m änniskor eller h e m d ju r eller som, n ä r

får hålls ute i tra k ten , visat benägenhet a tt driva får. Om sådan hu n d a n trä f­ fas lös på om råde, varöver ägaren eller ann an som m ottagit hunden till u n ­ derhåll eller n y ttjan d e inte äger förfoga, får envar döda hunden. I jaktlagen finns också bestäm m elser om r ä tt a tt i vissa fall döda an n an s hund. Så­ lunda får enligt 22 § tred je stycket jaktlagen ja k trä ttsin n e h a v a re n och h an s folk döda hund, som un d er tiden den 1 m ars— den 20 augusti löper lös och jag a r eller ofredar villebråd under fö ru tsättn in g a tt h u n d en inte låter sig upptas och a tt det av om ständigheterna uppenbarligen fram g år a tt hundens löslöpande beror på innehavarens vårdslöshet. Den som sålu n d a dödar hu n d skall ofördröjligen göra anm älan härom till polism an i orten.

Vid 1968 å rs riksdag behandlade tred je lagutskottet m otioner, vari hem ­ ställdes a tt 22 § tre d je stycket jak tlag en skulle utgå. I sitt av riksdagen godkända u tlåtan d e (3LU 1968: 59) anförde u tsk o ttet bl. a. a tt befogenheten i jak tlag en a tt döda h u n d hade m otiverats av svårigheterna a tt i prak tik en infånga en löslöpande h u n d och på så sätt oskadliggöra den. Bestäm m elsen hade ansetts h a sitt väsentliga värde i m öjligheten a tt genast avbryta pågå­ ende ja k t. Det syntes em ellertid enligt u tskottet in te ku n n a förnekas a tt be­ stäm m elsen var svårtilläm pad och a tt den inbjöd till m issbruk och tra k a sse ­ rier. Enligt u tsk o ttet borde stadgandet i enlighet m ed m otionsförslaget u p p ­ hävas eller också ä n d ra s så a tt hundägarens intressen tillgodosågs b ä ttre än som enligt lagen var fallet. U tskottet antydde därvid vissa tän k b a ra lös­ ningar. U tskottet hänvisade avslutningsvis till a tt i lagen om tillsyn över h u n d a r och i renbeteslagen fanns bestäm m elser om r ä tt a tt döda annans hund. E nligt utsk o ttet borde viss hän sy n tas h ä rtill, då det fick anses önsk­ värt a tt så långt som m öjligt lik artad e bestäm m elser gällde på om rådet. Med hänsyn h ä rtill avgav u tsk o ttet inte något förslag till lösning av frågan u tan förordade a tt den genom Kungl. Maj :ts försorg n ärm are utreddes i enlighet med de rik tlin je r u tsk o ttet anfört.

F råg an om r ä tt a tt döda hund behandlades ånyo vid 1969 å rs riksdag i anledning av m otionsyrkanden om än d rin g ar i lagen om tillsyn över h u n d a r innebärande dels a tt obligatorisk veterinärbesiktning skulle ske in n an polis­ chef tog ställning till avlivande av h u n d och dels a tt rä tte n för envar a tt under vissa om ständigheter döda h u n d i princip skulle uteslutas då ej nöd­ v ärn eller nödhandling förelåg. I sitt av riksdagen godkända u tlåtan d e h ä n ­ visade tre d je lagutskottet (3LU 1969:48) till a tt efter hem ställan av före­ gående å rs riksdag överväganden pågick i Kungl. Maj :ts k ansli i anledning av m otionsförslag a tt upphäva ifrågavarande bestäm m else i jaktlagen. De synpunkter riksdagen då an fört om a tt det v ar önskvärt m ed så långt m ö j­ ligt likartade bestäm m elser om rä tt a tt döda an n an s hund i lagen om tillsyn över hundar, i jaktlagen och i renbeteslagen gjorde sig enligt utskottet också gällande beträffande förslaget om a tt veterinärbesiktning skulle ske in n an polischef tog ställning till frågan om det var nödvändigt a tt döda bitsk hund. Förslaget borde d ärfö r enligt u tskottets m ening övervägas sam tidigt m ed a tt ifrågavarande bestäm m elser i jak tlag en och renbeteslagen översågs.

E nligt vad utsk o ttet erfa rit övervägs frågan a lltjä m t inom Kungl. M aj:ts kansli.

Jo rd b ru k su tsk o tte t an slu te r sig för sin del till de u ttalanden som gjorts av 1968 och 1969 års rik sd ag ar om a tt det bör finnas såvitt m öjligt lik a r­ tade bestäm m elser om r ä tt a tt döda an nans h u n d i lagen om tillsyn över hu n d ar, i jak tlag en och i den nya rennäringslagen. F rå n denna synpunkt anser u tskottet det beklagligt a tt den i förslaget till rennäringslag m edgivna befogenheten a tt döda h u n d ä r betydligt m er vittgående än i jaktlagen. Vis­ serligen ä r behovet av skydd för ren och behovet av skydd för villebråd inte fullt jäm förbara. F ö r ren äg arn a utgörs inte den sto ra olägenheten av a tt h unden jag a r eller biter en enstaka ren u ta n i stället av a tt h unden kan skingra hjorden vilken det sedan k a n ta åtskilliga dagar a tt återsam la. E nligt u tskottets m ening bör dock h u n d in te få dödas om den låter sig upp­ kopplas. Såsom m otionärerna fram h ållit ä r det h ä r ofta fråga om värdefulla ja k th u n d a r, och om de ä r väldresserade och låter sig om händertas bör de återföras till ägarna. U tskottet vill i anledning av vad m otionärerna an fört om sättet för dödande av h u n d u n d erstry k a att, därest hund m åste dödas, detta får ske endast på sätt som inte fö ro rsak ar h unden onödigt lidande.

Av den föregående redogörelsen fram går a tt bestäm m elserna om r ä tt a tt döda annans h u n d ä r förem ål för översyn i Kungl. Maj :ts kansli. Någon ä n d rin g i nu föreslagna bestäm m elser i syfte a tt jäm stä lla dessa m ed t. ex. bestäm m elserna i jak tlag en bör därför inte ske. I stället bör enligt u tskottets m ening i anledning av m otionen 1971: 1279 ges Kungl. Maj :t till k ä n n a a tt ifrågavarande översyn även bör avse 93 § rennäringslagen och a tt därvid bör beaktas vad u tsk o ttet a n fö rt om a tt h u n d som låter sig uppkopplas in te bör få dödas och a tt i de fall, då dödande m åste ske, detta inte får förorsaka h unden onödigt lidande.

Vad slutligen b e trä ffa r yrkandet om a tt anm älan om a tt h u n d dödats skall göras om edelbart till polism yndighet ä r u tskottet ense m ed m otio­ n ä re rn a oin a tt anm älan bör ske så sn art d etta ä r m öjligt. Med hänsyn till de stora avstånden i fjällvärlden till närm aste polism yndighet bör dock inte i lagtexten anges a tt anm älan skall ske om edelbart. M otionsyrkandet d ä r­ om bör följaktligen avslås.

N är det gäller r ä tt a tt döda rovdjur så ä r sam erna underkastade de van­ liga in sk rän k n in g arn a h ä ri som följer av jak tsta d g a n s bestäm m elser. Björn, varg, järv och lo ä r sålunda fridlysta d ju r. Enligt 15 § 1 mom. jak tstad g an få r dock ja k t efter dessa d ju r u tan h inder av fridlysning företagas efter till­ stånd av länsstyrelsen. Sådant tillstån d får ges om rovdjursstam m en utveck­ las så, a tt den ä r till synnerligt obehag för befolkningen eller ä r till avsevärt m en för tam d ju rssk ö tseln . Vid tillståndsgivningen skall beaktas a tt fasta stam m ar av n äm n d a rovdj u rsa rte r bör bevaras i landet. Av 2 mom. i sam ­ m a parag raf fram går att, om ro v d ju r angripit och skadat eller dödat tam ­ d ju r och det finns skälig anledning a tt befara nya angrepp, ro v d ju ret få r av ta m d ju re ts ägare eller v ård are förföljas och dödas även på ann an tid än ja k ttid , om det sker i om edelbar anslutning till angreppet.

I den vid riksdagens b ö rja n väckta m otionen 1971: 507 h a r y rk a ts a tt rik s ­ dagen skall begära översyn av jak tstad g an , i syfte a tt ge sam erna m öjlighet a tt även i situationer då fa ra för rovdjursangrepp föreligger förfölja och döda rovdjur. T ill stöd för yrk an d et anförs a tt antalet renar, som dödats fram för allt av lodjur, stigit kraftig t u n d er de senaste åren.

Enligt utsk o ttets m ening skulle den av m otionärerna föreslagna rä tte n a tt döda ro v d ju r kunna, om den m issbrukas, leda till a tt rovdj u rssta m m a rn a h elt utrotas. U tskottet k a n därför inte tillsty rk a m otionen. Skulle t. ex. lo­ d ju r bli till allvarligt m en för renskötseln finnes, såsom ovan anförts, m öj­ lighet för länsstyrelse a tt medge ja k t efter dem. E rin ras bör också a tt ren ­ ägarna h a r r ä tt a tt enligt särskilda bestäm m elser få ersättning av staten för d ju r som dödats eller skadats genom angrepp av rovdjur.

Rationalisering, stödåtgärder m. m. E nligt Kungl. Maj :ts förslag bör såsom rennäringssakkunniga an fö rt de allm än n a fö ru tsättn in g ar, som gäller för stödet åt jo rd b ru k e ts rationalisering, i hu v u d sak tilläm pas i fråga om stö­ det åt rennäringen. U tskottet delar denna uppfattning. Även för ren n ä rin g ­ en bör alltså gälla a tt stöd läm nas endast åt investeringar som ä r önskvär­ da från allm än synpunkt och som ä r sam hällsekonom iskt m otiverade. Vid bedöm ningen av om det sam hällsekonom iska kravet ä r uppfyllt bör dock beaktas, a tt det ä r en fråga om en n ä rin g inom de delar av landet där stöd till särskild rationalisering inom jo rd b ru k e t kan läm nas. H änsyn bör därfö r tas även till näringspolitiska, befolkningspolitiska och sociala skäl. Stort avseende bör fästas vid sistnäm nda skäl, eftersom det h är gäller de glesast bebodda delarna av landet och den renskötande befolkningen i viss u tsträ c k ­ ning utgör en ekonom iskt och socialt eftersläpande grupp i sam hället. Det för jordbruksstödet uppställda kravet p å lönsam het u r företagsekonom isk synvinkel bör i princip tilläm pas också inom rennäringen. Sociala och n ä ­ ringspolitiska skäl k a n em ellertid m otivera a tt lönsam hetskravet m ildras övergångsvis.

Liksom beträffande statligt ekonom iskt stöd till jo rd b ru k ets rationalise­ rin g bör stödet till rennäringens rationalisering huvudsakligen utgöras av k reditgarantier. Som kom plettering av kreditgarantim öjligheterna bör dock även inom rennäringen m öjlighet finnas a tt i vissa fall läm na bidrag till investeringskostnader.

Bland de olika stödform er som förordas i propositionen m å näm nas föl­ jande. Statlig k red itg ara n ti föreslås böra beviljas för lån som ä r avsedda a tt u n d e rlä tta övertagande av ren a r och inventarier m. m., s. k. ren d riftslån . Liksom gäller vid särskild rationalisering p å jo rd b ru k e ts om råde anses böra finnas m öjlighet a tt i vissa fall läm na bidrag till inköp av livdjur, s. k. rendriftsbidrag. F ö r a tt fin an siera nyanläggningar och förb ättrin g ar av olika fasta anläggningar sam t u n d e rlä tta arbetet m ed ren arn as bevakning, m ärk ­ ning, skiljning, slakt m. m. bör enligt propositionen k u n n a utgå kred itg aran ­ tie r för s. k. rationaliseringslån och rationaliseringsbidrag. Vidare förordas

a tt redskapsbidrag och kred itg aran tier för redskapslån få r läm nas till så­ dan anskaffning av tran sp o rtred sk ap och a n d ra rörliga d riftsan o rd n in g ar inom rennäringen som innebär n y u ppsättning eller utvidgning av tidigare bestånd av tek n isk a hjälpm edel. U tskottet h a r för sin del inte något a tt e rin ra m ot den sålunda förordade utform ningen av det ekonom iska stödet åt rennäringens rationalisering. Med hän sy n till de sta rk a lokaliseringspolitiska och sociala skälen för en snabb och djupgående stru k tu rra tio n alise rin g inom ren n ärin g en bör bi­ dragsreglerna enligt propositionen u tform as i huvudsaklig överensstäm m el­ se m ed vad som gäller beträffande särskild rationalisering p å jo rd b ru k ets om råde. B idrag föreslås sålunda böra u tgå m ed högst 40 % av de to tala in ­ vesteringskostnaderna. U tskottet b iträ d er detta förslag, vilket bl. a. innebär a tt u tsk o ttet avstyrker i m otionen 1971: 1370 fram fö rt y rk an d e om a tt en bidragsnivå av 50 % skall fastställas vid en sam lad upp ru stn in g inom en driftsenhet. Liksom b eträffande statens stöd till jo rd b ru k e ts rationalisering bör Kungl. Maj :t då det gäller rennäringen generellt få bevilja lån och bidrag även om detta innebär a tt jäm k n in g sker av de villkor för stödgivningen som föror­ dats i propositionen, om särskilda om ständigheter föreligger och efter pröv­ ning i v a rje särsk ilt fall. Vad gäller de a n d ra form er av stöd åt rennäringen som disk u teras i före­ varande avsnitt av propositionen h a r utsk o ttet in te fu n n it anledning till er­ in ran m ot vad Kungl. Maj :t föreslagit och anfört. U tskottet tillsty rk e r alltså bl. a. a tt renägare m ed alltför litet renantal, vilka avvecklar sin renskötsel, erhåller ett särsk ilt avgångsvederlag enligt i propositionen n ä rm a re angivna villkor. U tskottet b iträd er departem entschefens förslag a tt avgångsvederlag inte skall räk n a s som skattepliktig in tä k t n ä r det u tg år till renskötselutövare som läm nar renskötseln.

Rennäringens regionala och centrala adm inistration. Förslaget till om orga­ nisation av renskötseln innebär som näm n ts a tt de nya sam m anslutningar­ na, sam ebyarna, frå n lappväsendet och a n d ra m yndigheter övertar h uvud­ ansvaret för rennäringens utveckling. Förslaget m edför enligt propositionen a tt lappväsendet bör k u n n a upplösas och a tt de adm inistrativa uppgifter som kom m er a tt finnas p å d etta om råde övertas av vanliga länsm yndigheter, såsom lan tb ru k sn äm n d och länsstyrelse. I propositionen föreslås a tt lan tb ru k sn äm n d ern a i Jäm tlands, V ästerbot­ tens och N orrbottens län skall besluta i näringsärenden, dvs. sådana ä re n ­ den angående rationalisering, stöd och rådgivning m. m. som avser re n n ä ­ ringen. B eslut av sam ebys stäm m a och i vissa fall av styrelse eller sysslo­ m an anses böra i första in stan s prövas hos länsstyrelsen. Nu redovisade förslag b eträffande rennäringens regionala adm inistration föranleder ingen erin ran frå n utsk o ttets sida.

Enligt gällande renbeteslag prövas fråga om upplåtelse av fiske, ja k t och a n d ra m indre om fattande n y ttj anderätter, som k a n ske u tan avsevärd olä­ genhet för renskötseln, av Kungl. M ajit eller m yndighet som Kungl. M ajit bestäm m er. E nligt departem entschefen bör denna ordning tilläm pas även i fortsättningen. Kungl. M ajits delegationsm öjlighet bör alltså enligt försla­ get inte bindas till viss m yndighet. E ftersom frågan väckt stort intresse vid rem issbehandlingen av rennäringssakkunnigas förslag vill departem ents­ chefen em ellertid fö ru tsk ick a a tt enligt hans m ening i huvudsak följande handläggningsordning bör gälla beträffande fjällförvaltningsärendena. Be­ slut om upplåtelse av ja k t och fiske m eddelas av lantbruksnäm nden. Beslut om tillstånd a tt bearbeta inte in m u tningsbara m ineralfyndigheter m eddelas av kom m erskollegium efter sam råd m ed bl. a. lan tb ruksnäm nden. S tan n ar kollegium och näm nden i olika mening, underställs ärendet Kungl. Maj :ts prövning. Beslut i övriga upplåtelseärenden m eddelas av lantbruksnäm nden. Avser upplåtelsen m a rk ovan odlingsgränsen, skall lan tb ru k sn äm n d en sam ­ rå d a m ed dom änverket. I fråg a om upplåtelse på renbetesfjällen skall n äm n ­ den sam råda m ed kam m arkollegiet och dom änverket. S tannar m yndigheter­ n a i olika m ening, skall frågan underställas Kungl. Maj :t. Om upplåtelse befaras m edföra sådan olägenhet för renskötseln a tt fråga kan uppkom m a om om rådes u n d antagande frå n renskötseln, skall ärendet alltid u n d erstäl­ las Kungl. Maj :t.

Angivna handläggningsordning k ritiseras i m otionen 1971: 1368. Motio­ n ä re rn a e rin ra r om a tt den nya länsstyrelsen kom m er a tt få en sta rk lekm annarepresentation. M otionärerna finner det för sin del n atu rlig t a tt län s­ styrelsen i denna sin nya utform ning m åste anses v a ra väl skickad a tt h a n d ­ h a de regionala planeringsuppgifterna. I ett skede då m an ä r beredd a tt från de olika länsm yndigheterna överföra uppgifter av översiktlig regionalpoli­ tisk innebörd till den nya länsstyrelsen för avgörande, ä r det enligt m o­ tion ärern as m ening inkonsekvent att u n d a n d ra länsstyrelsen inflytande över beslut i m arkförvaltningsärenden ovan odlingsgränsen. Enligt m otionärerna bör m an söka en an nan ordning än den propositionen u tsta k a t för h a n d ­ läggningen av ifrågavarande ärenden. A ntingen skulle länsstyrelsen h a denna uppgift eller också borde ärendena efter beredning i lan tbruksnäm nden föredras för länsstyrelsens lekm annastyrelse och d ärefter läm nas för avgö­ ran d e till central instans.

I anslutning h ä rtill vill u tsk o ttet fram hålla a tt avsikten ä r a tt vid var och en av lan tb ru k sn äm n d ern a i de tre nordligaste länen skall in rä tta s en sär­ skild delegation för rennäringsfrågornas behandling. Rennäringsdelegationen bör enligt propositionen bestå av fem lekm annaledam öter sam t lantb ruksdirektören, en rep resen tan t för länsstyrelsen och en för länsarb ets­ näm nden. Enligt departem entschefens m ening bör lan tbruksnäm ndens be­ slut i alla ifrågakom m ande rennäringsärenden fattas av rennäringsdelegationen. Även u tsk o ttet a n ser a tt rennäringsdelegationer på föreslaget sätt bör in rä tta s och ges b eslutanderätten i rennäringsärendena. Om länsstyrel­

sens rep resen tan t i delegationen p å y rk a r det, bör delegationens beslut i u pp­ låtelsefrågor un d erställas Kungl. Maj :ts prövning. U tskottet delar departe­ m entschefens u p p fattn in g a tt eventuella planläggningssynpunkter härige­ nom alltid bö r k u n n a bli beaktade. De sy n p u n k ter som anförts i m otionen 1971: 1368 utgör alltså inte tillräckliga skäl för utsk o ttet a tt i n u föreva­ rande hänseende rik ta någon e rin ra n m ot vad i propositionen u tta la ts be­ träffande handläggningen av fjällförvaltningsärendena. M otionsyrkandet i fråga bör i enlighet härm ed läm nas u ta n åtgärd.

I m otionen 1971: 1367 fram fö rt önskem ål om särskilt u tta la n d e rörande lan tbruksnäm ndens befattning m ed upplåtelseärenden torde m ot b akgrund av det anförda få anses vara tillgodosett.

Enligt propositionen bör av rennäringsdelegationens fem lekm annaledam öter tre rep resen tera utövarna av ren n ärin g en och två utses bland la n t­ bruksnäm ndens övriga lekm annaledam öter. Av de tre rennäringsrepresentan te rn a skall två utses av Kungl. Maj :t och en av landstinget. I m otionen 1971: 1367 fram h ålls a tt sam er åtm instone hittills i m ycket liten u tsträ c k ­ ning varit engagerade i landstingskom m unala eller an d ra kom m unala or­ gan. Detta ta la r enligt m otionärernas m ening för a tt sam tliga tre represen­ ta n te r för ren n ärin g en utses av Kungl. Maj :t på förslag av SSR.

I anledning av vad nu anförts vill utskottet näm na att Kungl. Maj :ts förslag innebär en förstärkning av sam erepresentationen inom rennäringsdelegationen i förhållande till rennäringssakkunnigas förslag, som in n eb ar a tt antalet rennärin g srep resen tan ter i delegationen skulle vara två. U tskottet h a r för sin del in te något a tt invända m ot vad departem entschefen i förevarande sam m anhang u ttalat. Det bör u n d erstry k as a tt utsk o ttet fö ru tsätter a tt SSR kom m er a tt beredas tillfälle a tt y ttr a sig i sam band m ed utseendet av re ­ p resentanter för rennäringsutövarna, såväl n ä r det gäller dem som Kungl. Maj :t u tse r som beträffande den som landstinget utser. E nligt utsk o ttets m ening finns inte någon anledning a tt befara a tt sam ernas berättigade öns­ kem ål härvidlag inte kom m er a tt tillgodoses. Föreliggande m otionsyrkande avstyrks därför.

D epartem entschefen anser det v a ra n a tu rlig t a tt lantbruksstyrelsen även i fortsättningen ä r central rennäringsm yndighet. R örande de till styrelsen k n u tn a rådgivande näm n d ern a föreslås dock vissa förändringar, bl. a. inne­ bärande a tt n uvarande rennärings- och renforskningsnäm nderna ersätts av en näm nd, rennäm nden. D enna avses få till uppgift a tt vara rådgivande organ till lantbruksstyrelsen i alla rennäringsfrågor som ä r av principiell n a tu r eller eljest av större vikt. I näm nden bör enligt propositionen ingå bl. a. rep resen tan ter för såväl ren n ärin g su tö v arn a som renforskningen. Ut­ skottet k a n tillsty rk a Kungl. Maj :ts förslag i nu förevarande avseenden. Den förordade om läggningen av den rådgivande organisationen vid la n t­ b ruksstyrelsen bör enligt utsk o ttet b id ra till uppkom sten av m era fru k tb ä ­ rande m eningsutbyten om ren n ärin g sfråg o rn a än som f. n. ä r m öjliga inom ram en för n uvarande system m ed två, m era ensidigt sam m ansatta n ä m n ­

der. Som i propositionen anförs bör bestäm m elser om rennäm nden ku n n a m eddelas av Kungl. M ajit. A tt frå n riksdagens sida u tfä rd a några detaljfö reskrifter beträffande sam m an träd esru tin o. d. fin n er u tskottet således in te påkallat. E tt i m otionen 1971: 1367 fram fö rt y rk an d e härom bör därför inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

Statens lappfond m. m. Statens lappfond tillskapades enligt beslut av 1943 års riksdag genom sam m anförande av ett an tal äldre fonder. Kungl. Maj :t får enligt riksdagsbeslutet använda fondens m edel för dels åtgärder som hänger sam m an m ed förvaltningen av renbetesfjällen och inköp av fastigheter till utvidgning av renbetesfjällen, dels övriga åtgärder som ä r till gagn för sam erna och deras renskötsel.

D epartem entschefen anser a tt fonden bör behållas. Därigenom vidgas m öjligheterna a tt ge sam erna själva ett ökat inflytande i fråga om beslut om medel till bl. a. rennäringen. Enligt propositionen bör fonden i fortsättningen benäm nas sam efonden. U tskottet h a r inte något a tt invända m ot vad sålun­ da föreslagits.

N är det gäller användningen av sam efonden h a r rennäringssakkunniga beräk n at a tt det under en fem årsperiod behövs ca 1,8 m ilj. kr. årligen för a tt de i propositionen föreslagna rationaliserings-, stöd- och om ställningsåtgärd ern a skall k u n n a genom föras. H ärutöver h a r de sakkunniga föreslagit a tt m ed fondm edel årligen bestrids utgifter till katastrofskydd, såsom bidrag till allm änna sam eändam ål, till ja k t- och fiskevård m. m., till underhåll och u t­ vidgning av renbetesfjällsfastigheterna. V idare föreslås medel u r fonden ställas till lan tb ruksstyrelsens förfogande för utvecklingsarbete.

Den utvidgning av fondens användningsom råde som sålunda föreslagits kan u tskottet i likhet m ed departem entschefen i allt väsentligt biträda. F rå ­ gan om k atastrofskydd bör dock som departem entschefen fram h ållit u tre ­ das ytterligare. Det bör som anförs i propositionen ankom m a på Kungl. Maj :t a tt budgetårsvis efter förslag av fondstyrelsen fastställa ra m a r för den m ed fondm edel finansierade verksam heten. I överensstäm m else härm ed bör i m otionen 1971: 1367 fram fö rt yrkande om visst u ttalan d e från riksdagens sida beträffande de utgifter som bör k u n n a utgå u r fonden för allm änna sam eändam ål in te föranleda någon åtgärd.

U tskottet anser i likhet m ed departem entschefen a tt det inte ä r nödvän­ digt a tt n u tillfö ra sam efonden något tillskott av budgetm edel m ed hänsyn till a tt det i fonden finns ett odisponerat, ej ändam ålsbestäm t belopp över­ stigande 11 m ilj. k r. I m otionen 1971: 1367 gjort y rk ande om viss m edels­ anvisning över budgeten för n ä s ta budgetår avstyrks således. Som fram h ål­ lits i propositionen bör dock, m ed hänsyn till fondens m a rk a n ta bu ffertu p p ­ gift, dess odisponerade kapitalbelopp — b o rtsett frå n de fondm edel som b undits till visst geografiskt om råde eller till särsk ilt ändam ål — inte tillå­ tas a tt gå ner till alltför lågt belopp.

F. n. u tg år u r lappfonden rotvärdesersättning n ä r sam er ej u tn y ttja r sin

r ä tt till visst skogsfång. M otsvarande bör enligt departem entschefen gälla i fram tiden. U tskottet h a r inte något a lt invända härem ot och avstyrker så­ ledes y rk an d et i m otionen 1971: 1367 a tt ifrågavarande rotvärdesersättning i fortsättningen bör bestridas av dom änverket.

Såsom fram h ållits i olika sam m anhang, bl. a. av 1967 års riksdag, bör sam erna beredas m öjlighet till väsentligt inflytande på besluten om fondens medel. D epartem entschefen förordar därfö r a tt en särskild fondstyrelse med sta rk sam erepresentation utses av Kungl. M aj:t. Fondstyrelsen bör enligt departem entschefen bestå av sex ledam öter. F ö r v a rje ledam ot utses en p e r­ sonlig suppleant. Två av ledam öterna och deras suppleanter utses på förslag av SSR sam t en ledam ot jäm te suppleant på förslag av SSR och Same- Ätnam gem ensam t. E nligt utskottets m ening ä r förslaget röran d e sam efondens förvaltning väl avvägt, och u tsk o ttet h a r därför inte något att erin ­ ra mot detsam m a. Vad i m otionen 1971: 1370 y rk ats beträffande fondsty­ relsens sam m ansättning h a r utsk o ttet således in te funnit skäl tillstyrka.

Propositionen i övrigt. U tskottet har, i vad avser de förslag i propositionen som inte n ä rm a re behandlats i det föregående, ej funnit anledning till erin­ ran eller särskilt uttalande.

Utskottets hemställan

Med hänvisning till det anförda hem ställer utskottet

1. a tt riksdagen avslår m otionen 1971: 1369,

2. a tt riksdagen i anledning av propositionen 1971:51 och m otionen

1971: 1367, såvitt avser ”om råden anvisade till lapparnas u teslu ta n ­

de begagnande”

a. antager 3 § i det till propositionen fogade förslaget till rennärings-

lag,

b. — m ed fö rklaring a tt övergångsbestäm m elserna i förslaget till ren ­

näringslag inte k u n n a t oförändrade antagas — för sin del antager

bestäm m elserna med följande såsom utskottets förslag betecknade

lydelse:

(Kungl. M aj:ts förslag) (Utskottets förslag)

1. Denna l a g ------------------------------------------------- — — a tt gälla.

2. Vad i lag eller annan författning

betecknas som områden som blivit anvisade till lapparnas uteslutande begagnande skall i stället avse sådan kronom ark ovanför odling sgränsen som står under statens omedelbara

disposition och renbetesfjällen. 5 Riksdagen 1 9 7 1.16 sami. N r 37

(Kungl. M aj.ts förslag) (Utskottets förslag)

2. F ö re k o m m e r bestäm - 3. F ö re k o m m e r-------------- bestäm ­ m elsen.-------------------------------------------- nielsen.

3. L a p p b y ------------- förvaltning. 4. L a p p b y ------------- förvaltning. 4. M ä rk e tilläm pning. 5. M ä rk e ------------tilläm pning. 5. Y a d ------------lag. 6. V a d ------------- lag. 6. H a r ------------ koncession. 7. H ar — koncession. 7. T a l a n ------------- besvär. 8. T a la n — besvär.

3. a tt riksdagen — m ed förklaring a tt 4 § i förslaget till rennäringslag

inte k u n n a t oförändrad antagas — i anledning av m otionen 1971:

1367, såvitt nu ä r i fråga, för sin del antager följande såsom utskot­

tets förslag betecknade lydelse av näm nda p ara g ra f:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

4 §

Betestid enligt 3 § första stycket 2 Betestid enligt 3 § första stycket 2 k an av lan tb ru k sn äm n d en förlängas kan av lantbruksnäm nden förlängas, såvitt avser kronom ark, om det be- om det behövs på grund av ogynnhövs på grund av ogynnsam m a vä- sam m a väderleks- eller betesförhålderleks- eller betesförhållanden eller landen eller av a n n a t särskilt skäl. av a n n a t särskilt skäl. I fråga om an­

nan m a r k får tiden förlängas med

ägarens samtgcke.

4. a tt riksdagen med avslag på m otionerna 1971: 1367 och 1971: 1370,

båda såvitt avser samebys ekonom iska verksam het, antager 9, 16, 38

och 59 §§ i förslaget till rennäringslag,

5. a tt riksdagen m ed avslag på m otionen 1971: 1367, såvitt avser fast­

ställande av flyttningsvägs sträckning, antager 24 § i förslaget till

rennäringslag,

6. a tt riksdagen

a. — m ed fö rklaring a tt 26 § i förslaget till rennäringslag in te k u n ­

n at oförändrad antagas — i anledning av m otionen 1971:1367,

såvitt n u ä r i fråga, för sin del antager följande såsom utskottets

förslag betecknade lydelse av näm nda p ara g ra f:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

26 §

K onungen k a n förordna om upp- Konungen k an förordna om upp­ hävande av ren sk ö tselrätten för visst hävande av renskötselrätten för visst m arkom råde, n ä r om rådet behövs m arkom råde, n ä r om rådet behövs för ändam ål som avses i 1 § lagen för ändam ål som avses i 1 § lagen (1917:189) om expropriation eller (1917:189) om expropriation. För

för annat ändamål av väsentlig bety- om råde som väsentligen ä r u tan bedelse från allmän synp u n kt. F ör om- tydelse för renskötseln få r sådant råde som väsentligen ä r u tan bety- förordnande m eddelas, n ä r om rådet delse för renskötseln får sådant för- behövs för allm änt ändam ål, ordnande m eddelas, n ä r om rådet be­ hövs för allm änt ändam ål.

U p p h ä v a n d e ------------------------------------------------------------befogenheter. b. läm nar m otionen 1971: 1370, såvitt avser tilläm pningen av 26 §, u tan åtgärd, 7. a tt riksdagen m ed avslag på m otionen 1971: 1367, såvitt avser e rsätt­ ning i anledning av upphävande av renskötselrätt, antager 28 § i för­ slaget till rennäringslag, 8. a tt riksdagen m ed avslag på m otionen 1971: 1367, såvitt avser upplå­ telse av n y ttjan d e rä tt, antager 32 § i förslaget till rennäringslag, 9. a tt riksdagen m ed avslag p å m otionen 1971: 1367, såvitt avser åtg är­ der m ot s. k. främ m ande renar, antager 70 § i förslaget till ren n ä­ ringslag, 10. a tt riksdagen med avslag på m otionerna 1971: 1279 och 1971: 1367, båda såvitt avser strövrenar, antager 71 § i förslaget till ren n ärin g s­ lag. 11. a tt riksdagen med avslag på m otionerna 1971: 1367 och 1971: 1370, båda såvitt avser förordnande av sysslom an, antager 72 § i förslaget till rennäringslag, 12. a tt riksdagen m ed avslag på m otionen 1971: 1367, såvitt avser skyl­ dighet a tt u n d e rrä tta hundägare om flyttning av ren ar, antager 93 § fö rsta stycket i förslaget till rennäringslag, 13. a tt riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och m otionen 1971: 1279, såvitt avser dödande av hund a. antager 93 § an d ra stycket i förslaget till rennäringslag, och b. ger Kungl. Maj :t till k än n a vad u tskottet ovan an fört angående översyn av bestäm m elserna om r ä tt a tt döda an nans hund, 14. a tt riksdagen m ed avslag på m otionen 1971: 1279, såvitt avser an ­ m älan till polism yndighet, antager 93 § tred je stycket i förslaget till rennäringslag, 15. a tt riksdagen avslår m otionen 1971: 1367, såvitt avser kom plettering av förslaget till rennäringslag m ed en särskild paragraf, 96 a §, 16. a tt riksdagen antager förslaget till rennäringslag i de delar som ej om fattas av u tskottets hem ställan under 2— 14, 17. a tt m otionen 1971: 1367, såvitt avser tilläm pningen av 30 § i försla­ get till rennäringslag, inte föranleder någon riksdagens åtgärd, 18. a tt m otionen 1971: 1370, såvitt avser fördelning m ellan sam efonden

och sameby av inkom ster från nyttjan d erättsu p p låtelser, inte föran­ leder någon riksdagens åtgärd, 19. a tt m otionen 1971: 1367, såvitt avser skadestånd vid skada på ren i sam band m ed skogsavverkning, inte föranleder någon riksdagens å t­ gärd, 20. a tt m otionen 1971: 507 angående översyn av bestäm m elserna i ja k t­ stadgan om r ä tt a tt döda ro v d ju r inte föranleder någon riksdagens åtgärd, 21. a tt riksdagen antager det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kom m unalskattelagen (1928:370), 22. a tt riksdagen m ed bifall till Kungl. Maj :ts förslag och m ed avslag på m otionen 1971: 1367, såvitt nu är i fråga, beslutar a tt lappväsendet vid länsstyrelserna skall upphöra den 1 ju li 1971 och a tt vid sam m a tid p u n k t rennäringsdelegationer in rä tta s vid vissa lan tbruksnäm nder i enlighet m ed vad som förordats i det föregående, 23. a tt riksdagen m ed bifall till Kungl. Maj :ts förslag, och, såvitt nu är i fråga, med avslag på m otionerna 1971: 1367 och 1971: 1368, god­ k än n er de i det föregående förordade rik tlin je rn a för en om organisa­ tion av rennäringen och dess adm inistration, 24. a tt riksdagen bem yndigar Kungl. Maj :t a tt vidtaga de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för a tt genom föra om orga­ nisationen av rennäringen, 25. a. a tt riksdagen m ed bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag

p å m otionen 1971: 1370, såvitt nu ä r i fråga, godkänner vad i det

föregående föreslagits rörande statens m edverkan och ekonom iska

stöd till rennäringens rationalisering, b. a tt riksdagen läm nar m otionen 1971: 1033 u tan åtgärd, 26. a tt riksdagen godkänner de i propositionen föreslagna rik tlin je rn a för forsknings- och försöksverksam heten på rennäringens område, 27. a. a tt riksdagen m ed bifall till Kungl. Maj :ts förslag och m ed avslag

på m otionen 1971: 1370, såvitt nu ä r i fråga, godkänner vad i det

föregående förordats rö ran d e sam efondens styrelse, b. a tt riksdagen m ed bifall till Kungl. Maj :ts förslag och m ed avslag

p å m otionen 1971: 1367, såvitt nu ä r i fråga, godkänner de r ik t­

lin jer i övrigt för organisationen av sam efonden som förordats i

det föregående, 28. a tt riksdagen godkänner det förslag i fråga om Arjeplogs skolbord som lagts fram i propositionen, 29. a tt riksdagen m edger a tt för budgetåret 1971/72 statlig kreditgaranti får läm nas för lån till rennäringens rationalisering m ed 2 500 000 kr., 30. a tt riksdagen till Rådgivningsverksamhet för rennäringens främ jande för budgetåret 1971/72 under nionde huvudtiteln anvisar ett reserva­ tionsanslag av 300 000 kr., 31. a tt riksdagen till Kompensation för bensinskatt till rennäringen för

budgetåret 1971/72 u n d er nionde huvudtiteln anvisar ett anslag av

200 000 kr. att avräknas m ot autom obilskattem edlen,

32. a tt m otionerna 1971: 990 och 1971: 1034 inte föranleder någon rik s­

dagens åtgärd,

33. a tt m otionen 1971: 1048 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

34. a tt m otionerna

a. 1971: 1367,

b. 1971: 1368 och

c. 1971:1370

i vad de ej kan anses besvarade genom vad u tsk o ttet ovan anfört och

hem ställt, inte föranleder någon riksdagens åtgärd. Stockholm den 18 m aj 1971 På jo rd b ru k su tsk o tte ts vägnar NILS G. HANSSON

Vid detta arendes slutbehandling har närvarit: h e rra r H ansson i Skegrie (c), M ossberger (s), Persson i Skänninge (s), Johanson i V ästervik (s), He­ din (m ), M agnusson i Grebbestad (s), A ugustsson (s), K ronm ark (m ), fru Lindberg (s), h e rra r L arsson i B orrby (c), T akm an (vpk), Johansson i H olm gården (c), B erndtsson i Bokenäs (fp ), Åberg (fp) och fru Theorin (s).

Reservationer

1. beträffande frågan om förlängning av tiden för vinterbetet av h e rra r Mossberger, Persson i Skänninge, Johanson i V ästervik, M agnuson i Grebbe­ stad, Augustsson, fru Lindberg och fru Theorin (sam tliga s) som ansett

dels a tt det slycke som b ö rja r på s. 39 med orden ”Enligt u tsk o ttets” och slu ta r på s. 40 m ed orden ” u tskottets förslag” bort h a följande lydelse:

”Enligt utsk o ttets m ening m edför den i propositionen föreslagna m öjlig­ heten a tt förlänga betestiden, såvitt avser kronom ark, även av an n at särskilt skäl än ogynnsam m a väderleks- eller betesförhållanden betydande fördelar för de renskötande sam erna. U tskottet tillsty rk er d ä rfö r Kungl. Maj :ts för­ slag i denna del. Däremot kan u tskottet inte b iträ d a m otionsyrkandet om a tt lan tbruksnäm nden skall k u n n a göra m otsvarande förlängning av betes­ tiden n ä r det gäller enskild m ark. Visserligen skulle även en sådan förläng­ ning vara till väsentlig fördel för renägarna. Den skulle em ellertid utgöra ett betydande ingrepp i m arkägarens intresse a tt själv k u n n a disponera över den egna m arken. Det m å i detta sam m anhang erin ras om a tt det h ä r ä r frå ­ ga om om råden som inte i första han d anvisats till ren äg arn as begagnande u tan som ä r belägna nedom odlingsgränsen och som ren äg arn a av ålder äger n y ttja endast för vinterbete. E nligt utskottets m ening m åste avseende

också fästas vid a tt en förlängning av betestiden kraftig t ök ar risk ern a för a tt ren a rn a skall åstadkom m a skador på den odlade jorden. Med hänsyn h ä rtill bör förlängning av tiden för betet på enskild m ark få ske endast m ed m arkägarens sam tycke. D ärest m arkägare vid tillfället inte n y ttja r m ark en och risken för skador således ä r m indre torde det ku n n a fö ru tsättas a tt över­ enskom m else om förlängning av betestiden som regel kan trä ffa s m ellan sam ebyn och m arkägaren.

P å anförda skäl avstyrker utsk o ttet ändringsyrkandet i m otionen 1971: 1367.”

dels a tt u tskottet under 3. bort hem ställa

”3. a tt riksdagen m ed avslag p å m otionen 1971: 1367, såvitt avser för­

längning av tiden för vinterbetet, antager 4 § i förslaget till renbetes­

lag.”

2. b eträffande frågan om samebys ekonomiska verksamhet av h err T a k ­ m an (vpk) som ansett

dels a tt det avsnitt av u tskottets y ttran d e som på s. 41 b ö rja r med orden ”U tskottet vill” och slu ta r m ed orden ” 1971: 1370 avslås” bort ha följande lydelse:

”E nligt u tskottets m ening andas förbudet för sameby a tt bedriva annan ekonom isk verksam het än renskötsel en u n d erskattning av sam ernas för­ m åga a tt själva sköta sina angelägenheter som illa rim m a r m ed den tilltro m an h a r till sam ernas m öjlighet a tt un d erk asta sig de r ä tt invecklade, nya reglerna röran d e samebys förvaltning. I vart fall borde förbudet inte om fatta sådan verksam het som h a r m ycket n ä ra sam band m ed renskötseln. Sålunda anser utsk o ttet a tt sam ebyarna bör k u n n a i egen regi få u tn y ttja för kom ­ m ersiellt syfte sin egen fiskerätt. Såsom u tskottet fram hållit i det föregåen­ de ä r det av vikt att sam ernas m öjligheter till kom binationsnäringsfång på allt sätt un d erlättas. E tt av problem en m ed renskötseln är näm ligen att den un d er vissa tid er såsom under kalvm ärkningsperioden och vid sarvslakt och skiljning kräver en betydande m ängd a rb etsk raft m edan under a n d ra tider behovet av arb etsk raft ä r m indre. F ör den arb etsk raft som då friställs bör finnas m öjlighet till inkom ster genom turism , jak t, fiske, sam eslöjd och a n n at arbete. D epartem entschefen h a r visserligen påpekat a tt det står m ed­ lem m arna i sameby fritt a tt bilda bolag eller ekonom isk förening, om de i sam verkan vill bedriva an nan verksam het än renskötsel. E ftersom m edlem ­ m arn as kap ital ä r bundet i sam ebyn ä r det dock enligt utsk o ttets m ening n atu rlig ast a tt sam ebyn får bedriva även sidoverksam het, i vart fall om sam tliga m edlem m ar ä r ense därom . Någon risk för a tt sam ebyarna härvid skall hänge sig åt ekonom isk verksam het av d irekt häm m ande och äventyr­ ligt slag torde inte finnas.

P å grund av det anförda bör m ed bifall till m otionerna 1971: 1367 och 1971: 1370 förbudet för sam eby a tt bedriva annan ekonom isk verksam het än renskötsel utgå ur lagtexten. D etta m edför a tt även 16 och 38 §§ behöver

än d ras så a tt de får den lydelse som i utskottets hem ställan betecknas som u tskottets förslag. Vidare behöver reglerna i 59 § om rö strä tt p å bystäm m a om arbetas, och detta torde även bli fallet m ed vissa av de bestäm m elser som reglerar samebys ekonom iska förhållanden. Med hänsyn till a tt dessa änd­ rin g a r blir relativt kom plicerade anser sig utsk o ttet nu inte k u n n a fra m ­ lägga förslag därom u ta n det bör i stället ankom m a på Kungl. Maj :t a tt för riksdagen lägga fram förslag till de än dringar och kom pletteringar i försla­ get till rennäringslag som föranledes av borttagandet av förbudet m ot att bedriva an nan ekonom isk verksam het än renskötsel.” dels a tt u tsk o ttet under 4. bort hem ställa ”4. a tt riksdagen -— m ed fö rklaring a tt propositionen in te k u n n at oför­ än d ra d bifallas — m ed bifall till m otionerna 1971: 1367 och 1971: 1370, båda såvitt avser samebys ekonom iska verksam het, a. för sin del antager följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse av 9, 16 och 38 §§ i förslaget till rennäringslag:

(Kungl. M aj:ts förslag) (Utskottets förslag)

9 § Sameby h a r byns betesom råde. Det å lig g e r----------- — ----------------- — --------------för renskötseln.

Samebg får ej bedriva annan eko­

nom isk verksam het än renskötsel.

16 Sameby f å r -------------------- — -------- ---------------- för renskötseln. Sameby eller m edlem i byn får på Sameby eller m edlem i byn får på u tm a rk inom byns betesom råde upp­ u tm ark inom byns betesom råde u pp­ föra renvaktarstuga, kåta, förva- föra renvaktarstuga, kåta, förvaringsbod eller an nan m indre byggnad ringsbod eller an nan m indre bygg­ som behövs för renskötseln. nad som behövs för näringsutövning. Är a n lä g g n in g — ----------------- ---------- till allm änningsskog. Vill sameby — ---------------------------- — lan tb ru k sn äm n d en platsen.

38 § Sameby s k a l l ----------------------------------------------------skall ske. 10. de närmare fö resk rifter om 10. de ytterligare föreskrifter som renskötseln som behövs. behövs.

b. i skrivelse till Kungl. Maj :t hem ställer om förslag till ändring och kom plettering av 59 § och bestäm m elserna i övrigt i förslaget till rennäringslag i den u tsträck n in g som föranleds av bifall till den av u tskottet föreslagna ändringen i 9 §.

3. beträffande frågan om upphävande av renskötselrätten av h e rra r Moss­ berger, Persson i Skänninge, Johanson i V ästervik, M agnusson i Grebbe­ stad, A ugustsson, fru Lindberg och fru T heorin (sam tliga s) som ansett

dels a tt det avsnitt av utsk o ttets y ttra n d e som b ö rja r på s. 42 m ed orden ”U tskottet vill” och slu tar på s. 43 m ed orden ”vidare åtgärd” bort ha föl­ jan d e lydelse:

”U tskottet vill till en b ö rjan fram h ålla a tt ren sk ö tselrätten ä r ett slags n y ttja n d e rä tt som får anses som en sådan särskild r ä tt som avses i 1 § andra stycket expropriationslagen. Den i propositionen föreslagna bestäm m elsen i 26 § första m eningen in nebär em ellertid a tt renskötselrätten skall kunna tvångsvis bringas a tt upphöra för tillgodoseende av ändam ål som eljest inte kan åberopas som grund för expropriation. F rå n principiell stån d p u n k t kan det givetvis vara tveksam t om en sådan i förhållande till annan lagstiftning vidgad r ä tt till tvångsingripande bör medges. Det ä r dock a tt m ärk a a tt ren ­ skötselrätten inte som t. ex. annan n y ttja n d e rä tt eller servitut ä r k nuten till bestäm d fastighet. Såsom departem entschefen fram h ållit råd er det vidare helt speciella förhållanden inom renskötselom rådet. U tskottet delar depar­ tem entschefens uppfattning a tt det m ed hänsyn h ä rtill m åste v a ra m öjligt för Kungl. Maj :t att, om stark a allm änna intressen m otiverar det, ge tillstånd till a tt renskötselrätten upphävs även om ett åberopat ändam ål in te kan till­ godoses genom expropriation. Som ett exempel på sådant ändam ål kan näm ­ nas m ark för vissa kollektiva anläggningar för det rörliga friluftslivet. I likhet m ed departem entschefen vill utsk o ttet även hänvisa till a tt Kungl. Maj :t m ed stöd av 5 § renbeteslagen k u n n a t förordna om m ark s u n d an ta­ gande frå n sam ernas begagnande för ändam ål som inte torde falla under ex­ propriationslagen, t. ex. för anläggande av en renforskningsstation. Med hänsyn till det anförda tillsty rk e r u tsk o ttet propositionen i denna del och avstyrker ändringsyrkandet i m otionen 1971: 1367.

U tskottet vill i sam m anhanget und erstry k a a tt ren sk ö tselrätten liksom enligt gällande lagstiftning bör få vika endast om så behövs för a tt genom­ föra ändam ål som fram står som angelägna från allm än synpunkt. Av lag­ textens utform ning fram går också att de ändam ål som åberopas för ett upp­ hävande av renskötselrätten m åste, även om de inte utgör expropriationsändam ål, likväl vara jäm fö rb ara därm ed. Någon reell skillnad m ellan Kungl. M aj:ts förslag och yrkandet i m otionen 1971: 1370 om a tt bestäm ­ m elsen skall tilläm pas snävt, synes enligt u tskottets m ening därför inte före­ ligga. Genom vad utskottet sålunda an fö rt får m otionen 1971: 1370 anses i denna del besvarad.”

dels a tt utsk o ttet under 6. bort hem ställa

”6. a tt riksdagen

a. med avslag på m otionen 1971: 1367, såvitt avser upphävande av

renskötselrätt, antager 26 § i förslaget till rennäringslag,

b. läm nar m otionen 1971: 1370, såvitt avser tilläm pningen av 26 §,

utan åtgärd.”

4. beträffande frågan om förordnande av syssloman av h e rr T akm an (vpk) som ansett

dels a tt det avsnitt av utsk o ttets y ttran d e som på s. 51 b ö rja r m ed orden ” Enligt u tsk o ttets” och slu ta r med orden ” 1971: 1370 avslås” bort h a föl­ jande lydelse:

”E nligt u tskottets m ening bör det i lagen finnas regler för de u n d antags­ fall då renskötseln av olika anledningar ä r bristfällig. Det ä r härvid enligt u tskottets m ening läm pligt att det, såsom föreslagits i propositionen, får an ­ kom m a p å lantbruksnäm nden a tt söka trä ffa överenskom m else med byn om rättelse. U tskottet tillsty rk e r därfö r förslaget i denna del. D ärem ot kan utskottet inte tillsty rk a förslaget a tt det, om överenskom m else inte kan trä f ­ fas, skall öppnas m öjlighet för länsstyrelse a tt förordna sysslom an a tt omh änd erh a renskötseln. E nligt u tskottets m ening skulle ett förordnande av sysslom an innebära ett betydande ingrepp i sam ebyns självbestäm m ande­ r ä tt och, såsom fram hålls i m otionen 1971: 1370, öppna vägen för godtyck­ liga m yndighetsingripanden.

På anförda skäl tillsty rk e r u tskottet bifall till yrk an d en a i m otionen 1971: 1370 a tt an d ra och tred je styckena i 72 § skall utgå u r lagtexten. U tskottets ställningstagande innebär a tt m otionen 1971: 1367 bör i denna del avslås.”

dels a tt utskottet under 11. bort hem ställa:

” 11. a tt riksdagen — m ed avslag på m otionen 1971: 1367, såvitt avser

förordnande av sysslom an, och med förklaring a tt propositionen i

denna del inte k u n n a t o fö rän d rat bifallas — m ed bifall till m otio­

nen 1971: 1370, såvitt n u ä r i fråga, för sin del antager följande

såsom utskottets förslag betecknade lydelse av 72 § i förslaget till

rennäringslag:

(Kungl. M aj.ts förslag) (Utskottets förslag)

72 §

Är re n s k ö ts e ln ---------------------------------------------------viss tid.

Kan överenskommelse ej träffas eller vidtages ej rättelse kan länssty­ relsen efter anmälan av lantbruks­ nämnden förordna syssloman att omhändertaga renskötseln i byn och förvalta byns övriga ekonomiska

angelägenheter.

Syssloman har rätt alt av byn er­ hålla arvode som bestämmes av läns­

styrelsen.

5. beträffande frågan om fördelning mellan samefonden och berörd same­ by av inkom ster från fiskeupplåtelser av h e rr T akm an (vpk) som ansett

dels a tt det avsnitt av u tskottets y ttran d e som b ö rja r på s. 48 med orden

” U tskottet h a r ” och slu tar på s. 49 m ed orden ”anses besvarat” bort h a föl­ jan d e lydelse:

”U tskottet h a r intet a tt erin ra m ot den i propositionen föreslagna hälftendelningen m ellan fond och by av inkom ster från an d ra nyttjan d erättsu p p låtelser än fiske. Sam m a fördelning bör em ellertid enligt utskottets m ening gälla även för fiskeupplåtelser. Om sam erna får ett om edelbart och större utbyte av fiskeupplåtelser ä r d etta ägnat a tt främ ja utvecklingen av fritids­ fisket och skapa bättre fö ru tsättn in g för ett frik tio n sfritt och positivt för­ hållande m ellan sam erna och den övriga befolkningen. U tskottet anser vi­ dare a tt bestäm m elserna inte bör låsas vid en hälftendelning u ta n a tt m öj­ lighet bör stå öppen a tt så sm åningom öka byns andel av inkom sterna. Med hänsyn till det anförda bör det i m otionen 1971: 1370 fram ställda yrkandet a tt riksdagen skall u tta la a tt sam eby skall behålla lägst 50 % av inkom ster­ na frå n fiskeupplåtelser bifallas.

I m otionen 1971: 1368 hem ställs a tt riksdagen skall u tta la a tt inkom ster­ n a frå n ja k t- och fiskeupplåtelser skall k u n n a tas i a n sp rå k för viltvård och fiskevård. D epartem entschefen h a r i propositionen föreslagit, a tt aktuella fiskevatten skall bli förem ål för en genom gripande upprustning, och h a r an fört d etta som ett skäl för a tt 75 % av inkom sterna av fiskeupplåtelser bör tillfalla sam efonden. Enligt utsk o ttets m ening bör em ellertid denna u p p ru st­ ning kom m a till stånd inte genom användande av sam efondens m edel u tan genom a tt statsm edel ställs till förfogande för detta ändam ål. F ör den fort­ sa tta fiskevården bör dock tas i an sp råk de medel som av fiskeupplåtelser tillfaller sam efonden. M otsvarande bör enligt utskottets m ening gälla be­ trä ffa n d e jak tv ård en . Genom vad u tsk o ttet sålunda an fö rt bör m otionen 1971: 1368 anses i denna del besvarad.”

dels a tt utsk o ttet under 18. bort hem ställa:

” 18. a tt riksdagen m ed bifall till m otionen 1971: 1370, såvitt avser för­

delningen m ellan sam ef ond och sameby av inkom ster frå n n y ttjan -

derättsupplåtelser, i skrivelse till Kungl. Maj :t ger till k änna vad ut­

skottet ovan anfört om a tt m inst 50 % av inkom sterna frå n fiske­

upplåtelser skall tillfalla sameby.”

6. beträffande frågan om rätt att döda rovdjur av h e rr T akm an (vpk) som ansett

dels a tt det avsnitt av u tskottets y ttra n d e som på s. 56 b ö rja r m ed orden ”E nligt u tsk o ttets” och slu ta r m ed orden ”av ro v d ju r” bort lia följande ly­ delse:

”Såsom m otionärerna fram h ållit h a r an talet rovdjursdödade re n a r ökat kraftig t under den senaste fem årsperioden. Det ä r fram för allt lodjuret som ligger bakom denna ökning. Av en av lappväsendet i N orrbottens län gjord sam m anställning av rovdj u rssk ad o rn a på ren inom länet fram går a tt an ta­ let av lo dödade re n a r år 1965 uppgick till 212 m edan för år 1969 m otsva­ rande an tal v ar 679. Denna utveckling fin n er utskottet oroande. I likhet med

m otionärerna anser u tsk o ttet d ärfö r a tt ja k tsta d g a n bör bli förem ål för översyn och a tt det därvid bör ges m öjlighet för sam erna a tt även vid situ a­ tioner, n ä r endast fa ra för rovdjursangrepp föreligger, få förfölja och döda ro v d ju r. Det i m otionen 1971: 507 fram ställda u tredningsyrkandet bör d ä r­ för bifallas.” dels a tt u tskottet under 20. bort hem ställa: ”20. a tt riksdagen m ed bifall till m otionen 1971:507 i skrivelse till Kungl. Maj :t hem ställer om översyn av jak tsta d g a n i enlighet m ed vad utskottet anfört därom .”

7. beträffande frågor om rationalisering, stödåtgärder m. m. av h e rr T a k ­ m an (vpk) som ansett dels a tt det stycke i utsk o ttets y ttran d e på s. 57 som b ö rja r m ed ”Med hän sy n ” och slu tar m ed ”en driftsen h et” bort h a följande lydelse: ”Med h ä n s y n ------------- (lika m ed u t s k o t t e t ) ------------ jo rd b ru k ets om råde. Bidrag föreslås i propositionen böra utgå m ed 40 % av de totala investe­ ringskostnaderna. D etta överensstäm m er m ed rennäringssakkunnigas för­ slag. U tskottet vill fästa uppm ärksam heten p å a tt lantbruksstyrelsen i sitt rem issyttrande över n äm nda förslag fram hållit betydelsen av a tt sam lade up p rustningsåtgärder kom m er till utförande inom en driftsenhet. Liksom fallet ä r beträffande den särskilda rationaliseringsverksam heten på jo rd b ru ­ kets om råde bör enligt styrelsens m ening vid en sådan sam lad upprustning k u n n a fastställas en bidragsnivå för sam tliga åtgärder. Eftersom bidragsnivån i norm alfallet skulle vara 40 % anser styrelsen a tt m an vid en sam ­ lad up p ru stn in g bör överväga en bidragsnivå p å 50 %. Enligt utskottets m e­ ning ta la r sta rk a skäl för a tt m an h ä r följer lantbruksstyrelsens förslag. Detta innebär a tt u tsk o ttet på denna pu n k t delar den uppfattning som redo­ visats i m otionen 1971: 1370 i hithörande fråga.” dels a tt u tskottet under 25. a. bort hem ställa: ”25. a. a tt riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och m otionen 1971: 1370, såvitt nu ä r i fråga, godkänner vad i det föregående föreslagits rörande statens m edverkan och ekonom iska stöd till rennäringens rationalisering,”

8. beträffande frågor om statens lappfond m. m. av h e rr T akm an (vpk) som ansett dels a tt det stycke i u tskottets y ttran d e som på s. 61 b ö rja r m ed orden ”Såsom fram hållits” och slu ta r med orden ”skäl tillsty rk a ” bort ha följande lydelse: ” Såsom f r a m h å llits ------------ (lika m ed u t s k o t t e t ) --------------fondens m e­ del. E nligt nu föreliggande förslag skall fonden ställas under en särskild styrelse, bestående av sex ledam öter och lika m ånga suppleanter. Styrelsen skall enligt propositionen utses av Kungl. Maj :t. Av ledam öterna skall halva antalet utgöras av sam erepresentanter. SSR h a r i sam band med rem issbe­

handlingen av rennäringssakkunnigas betänkande fram h ållit a tt ifrågava­ rande fond borde stå under förvaltning av en helt sam isk styrelse utsedd av landsm ötet. I m otionen 1971: 1370 ansluter sig m otionärerna till sistnäm nda förslag under fram hållande av a tt fondm edlen i sin helhet tillhör sam erna. U tskottet finner i likhet med m otionärerna skäl tala för a tt sam erna bör ha det helt avgörande inflytandet över ifrågavarande fondförvaltning. Vad i m otionen i förevarande hänseende y rk ats kan u tskottet således b iträ d a.”

dels a tt u tsk o ttet under 27. a. bort hem ställa:

”27. a. a tt riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och m ed bi­

fall till m otionen 1971: 1370, såvitt nu ä r i fråga, godkänner vad

i det föregående förordats röran d e sam efondens styrelse,”

Särskilda yttranden

1) beträffande det i m otionen 1971: 1048 fram ställda yrkandet om k o m ­ plettering av de regionala handlingsprogrammen av h e rr T akm an (vpk) som an fö rt:

F lertalet av de renskötande sam erna bor nu i täto rter i inlandet. Det är uppenbart a tt de vissa tider av året ä r undersysselsatta och a tt detta kom ­ m er a tt bli fallet även sedan rennäringen rationaliserats i överensstäm m else med den nya lagens intentioner. F ör sam ekvinnorna finns över huvud taget m ycket sm å m öjligheter till förvärvsarbete. E n stor del av sam eungdom en tvingas läm na hem orten för a tt finna arbete. Dessa problem ä r för övrigt likartade för en betydande del av den icke-sam iska ungdom en i dessa tä t­ orter i det norrlän d sk a inlandet.

Såsom fram hållits i m otion 1048 finns ingen annan lösning p å denna allvarliga fråga än en snabb och verkligt betydande satsning på Karesuando, Sopperobyarna, Jokkm okk, Arjeplog och övriga tä to rte r d ä r sam efam iljer­ na ä r bosatta. Det kvantitativa befolkningsm ässiga underlaget bör inte bli den enda fak to r som avgör om ett sam hälle ska rekom m enderas för lokali­ sering av in d u stricen tra. De regionala handlingsprogram m en, Länsprogram 70, som utarbetades vid länsstyrelserna och förutses bli redovisade till in­ rikesdepartem entet under som m aren 1971 bör av regeringen överarbetas u t­ ifrån de synpunkter som fram förts i m otionen. En satsning på en utveck­ ling även av sådana orter, där sam er ä r bosatta men d ä r befolkningsunder­ laget i övrigt bedöms som alltför litet för särskilda regionalpolitiska åtg är­ der, skulle inte b a ra bidra till a tt fö rh in d ra sam ernas undergång som etnisk m inoritet. Den skulle också förena sam ebefolkningen med den icke-sam iska befolkningen i gem ensam m a an strängningar för en ekonom isk utveckling av de berörda täto rtern a.

Sam ernas m inoritetsfråga kan inte lösas om inte denna centrala fråga löses. Deras och den övriga lokala befolkningens sysselsättnings- och lev­

nad sstan d ard m åste ovillkorligen höjas i nivå med de befolkningscentra till vilka den hittillsvarande utflyttningen h a r skett.

2) beträffande avsnittet om Statens lappfond m. m. av h e rr T akm an (v p k ), som anfört:

E nligt propositionen bör för det ekonom iska stödet till rennäringens r a ­ tionalisering i h u v udsak gälla sam m a p rinciper och villkor som gäller för jo rd b ru k ets rationalisering. D etta principiella uttalan d e strider em ellertid m ot den ko n k reta politik som propositionen föreslår i fråga om rationaliserin gsåtgärder inom rennäringen. F inansieringen av rationaliseringsstöd m. m. lill det svenska jo rd b ru k e t sker m ed budgetm edel. Men för m otsva­ ran d e stöd för rennäringen kom m er m edlen a tt tas u r samefonden.

Sam erna gör m ed all r ä tt gällande a tt sam efondsm edlen är deras egna pengar. De fonderade tillgångarna utgörs bl. a. av skadeståndsm edel som i vattenm ål tilldöm ts dem för överdäm d renbetesm ark. Under budgetåret 1968/69 tillfördes fonden sam m anlagt 1,9 m iljoner kronor, varav rän to r 300 000 kr., skogsavkastning 200 000 kr., m edel avsatta enligt 4 kap. 13 § vattenlagen 400 000 kr., sk ad eersättningar 60 000 kr., arrendeavgifter 900 000 kr. och diverse inkom ster 40 000 kr. Fondens behållning uppgick den 30 ju n i 1969 till 18,9 m iljoner kr., varav om kring 4,8 m iljoner u tg jo r­ des av 4: 13-medel.

Fondm edlen används f. n. främ st för a tt finansiera olika investeringar för rationaliseringsändam ål sam t renforskning. Även kostnaderna för tillskottsutfodring av re n a r h a r täckts m ed pengar från samefonden.

Enligt uppgift h a r de tre renskötsellänen, N orrbotten, V ästerbotten och Jäm tlan d , för budgetåret 1971/72 begärt sam m anlagt 874 570 kr. för olika å tg ärd er u r sam efonden. Dessutom h a r ansökts om 457 500 kr av fonderade vattenregleringsavgifter. Dessa ansökningar h a r gjorts av de ad m in istra­ tiva in stan sern a i respektive län (länsstyrelserna och lappväsendet).

1964 å rs ren n äringssakkunniga beräknade a tt de årliga inkom sterna för sam efonden skulle kom m a a tt uppgå till 2 150 000 kr., m edan det årliga anslagsbehovet frå n fonden beräknades till 3 025 000 kr., därav ca 1,8 m il­ jo n er kr. årligen under en fem årsperiod för a tt de föreslagna rationalise­ rings-, stöd- och om ställningsåtgärderna skall kun n a genomföras. De sak­ kunniga föreslog a tt fonden av budgetm edel tillförs ett årligt bidrag av 500 000 kr.

Något sådant bidrag h a r dock inte upptagits i propositionen d är det häv­ das a tt det i sam efonden finns ett odisponerat, inte ändam ålsbestäm t belopp överstigande 11 m iljoner kr. varför det inte ä r ”nödvändigt att nu tillföra fonden något tillskott av budgetm edel” (s. 150).

Jag kan inte acceptera d etta förhållande. A ntingen ska rennäringen vara jäm stä lld med jo rd b ru k e t och stödet till rationaliseringsåtgärder m. m. utgå av budgetm edel. Eller också ska det k la rt deklareras a tt rationaliseringsåt-

gärder m. m. betalas med sam ernas egna fonderade pengar och a tt sam erna alltså är diskrim inerade i förhållande till jo rd b ru k a rn a .

Jag fö ru tsätter a tt det fö rra alternativet blir det som genom förs i p ra k ti­ ken och a tt sålunda den faktiska politiken b lir identisk m ed den deklare­ rade. Det k a n inte vara rim ligt a tt sam efondens medel konsum eras för dessa ändam ål.

M A R C U S B O K T R . STH LM 1971 7 1 0 0 4 2