Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående avfallsforskning m. m.

Jordbruksutskottets betänkande nr 55 år 1971 JoU 1971:55

Nr 55

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av m otioner angående avfallsforskning m. m.

Till jo rd b ru k s u tsk o tte t har hänvisats följande av u tsk o tte t till behand­ ling i e tt sam m anhang upptagna m o tioner: dels 1971:413 av fru A nér m. fl. (fp), vari hem ställts a tt riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär a tt förslag föreläggs 1972 års riksdag om in rä tta n d e t av en in stitu tio n för avfallsforskning vid lantbrukshögskolan m ed u ppgifter av i m otionen exem plifierat slag, dels 1971:1046 av fru Sundberg m. fl. (m ), vari y rkats a tt riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hem ställer a tt frågan om lokaliseringen av större anläggningar fö r avfallshantering beaktas vid det pågående arb e tet med den fysiska riksplaneringen och a tt § 12 i m iljöskyddskungörelsen ändras så, a tt skyldighet för dispensansökan skall föreligga för anläggning för behandling eller deponering av avfall om den tillförda avfallsm ängden in te överstiger 10 000 to n om året.

U tsk o ttet har in h äm tat y ttra n d e n över m o tio n 1971:413 (i sam band härm ed har även y ttra n d en in h äm tats över vissa närliggande avsnitt i m otionerna 1971:76, 1971:77 och 1971:28, över vilka m otioner u tsk o t­ tet senare kom m er a tt avge b etän k an d e) från statens naturvårdsverk, lantbrukshögskolan, statens råd för skogs- och jordbruksforskning, veterinärstyrelsen, statens veterinärm edicinska anstalt, veterinärhögsko­ lan, statens bakteriologiska laboratorium , socialstyrelsen, skogshögskolan, statens in stitu t för folkhälsan, Ingenjörsvetenskapsakadem ien och nationalekonom iska in stitu tio n en vid S tockholm s universitet sam t över m otion 1971:1046 från statens naturvårdsverk, koncessionsnäm nden för m iljöskydd och statens planverk. Se bilagor 1 och 2 till d etta betänkande.

U tskottet

I m otionen 1971:413 fram hålls bl. a. a tt avfallsbehandlingen bö r sikta till reducering av m iljöförstöringen och ökning av m öjligheterna till återvinning, dvs. a tt avfallet så långt m öjligt skall kunna nyttiggöras. H ärför krävs en o m fattan d e forskning. Behov föreligger av en sam m an­ hållande in stitu tio n för avfallsforskning m ed uppgift a tt svara för helhetssyn, k o n tin u ite t och vetenskaplig utbildning. En sådan in stitu tio n bör enligt m otionärerna knytas till lantbrukshögskolan, där en betydande forskning rörande de med avfallet förknippade m iljövårdsfrågom a redan

1 Riksdagen 1971. 16 sami. Nr 55

pågår och en viss forskning b eträffande återvinningsprincipen etablerats. M otioner om in rättan d e av en in stitu tio n för avfallsforskning behand­ lades vid 1970 års riksdag. I utlåtan d e över m otionerna u n d erströ k jo rd b ru k s u tsk o tte t (JoU 1970:25) vikten av a tt ingående uppm ärksam het ägnades åt p roblem et a tt kom m a till rä tta m ed den m iljöförstöring som åstadkom s genom olämplig behandling av de stora avfallsmängder som kontinuerligt produceras. U tan tvivel krävdes åtskillig forskning på d etta om råde. Sådan forskning bedrevs bl. a. i statens naturvårdsverks regi. Enligt vad naturvårdsverket u tta la t i y ttra n d e över m otio n ern a m åste en stark prioritering karakterisera valet av de om råden som m an från svensk sida b orde satsa på inom m iljöforskningen. I första hand bekostades sådana forskningsprojekt där utländska erfarenheter helt saknas. I andra h an d stöddes sådan verksam het som sy ftar till a tt göra utländska forskningsrön tilläm pbara i Sverige. V erkets forskningsnäm nd had e bl. a. tillsatt en ex pertgrupp som u tarb etad e e tt större forskningsprogram rörande om händertagande av slam från reningsverk. H ärutöver bedrevs avfallsforskning vid lantbrukshögskolan och vid in stitu te t fö r vatten- och luftvårdsforskning. U tsk o tte t fann med hänsyn till de insatser som gjordes på förevarande forskningsom råde in te för det dåvarande m otive­ rat med en särskild in stitu tio n för avfallsforskning. Den behövliga sam ordningen på om rådet ansågs i första hand statens naturvårdsverk och dess forskningsnäm nd böra svara för. M otionerna föranledde i enlighet med u tsk o tte ts förslag ingen åtgärd av riksdagen. Över den n u föreliggande m otionen har e tt antal rem issyttranden inhäm tats. M otionärernas u p p fattn in g om behovet av en fö rstärk t och väl organiserad forskning på avfallsom rådet stöds genom gående av remiss­ instanserna. I e tt flertal y ttra n d e n u n derstryks a tt avfallshanteringen berör e tt sto rt antal äm nesom råden och a tt forskningen d ärför b ör ges en tvärvetenskaplig uppbyggnad. Sålunda fram hålls exempelvis av veterinär­ högskolan a tt inom forskningen b ör finnas företrädare för hum anm edi­ cin, veterinärm edicin, teknik och agrarvetenskap. N ationalekonom iska in stitu tio n en vid Stockholm s universitet fram håller bl. a. a tt forskningen bör ha tillgång till sam hällsekonom isk expertis på m iljövårdsom rådet. I flera y ttra n d e n betonas även vikten av att återvinningsprincipen ges sto rt b eaktande i forskningsarbetet. Sålunda anför t. ex. Ingenjörsvetenskapsakadem ien (IV A ) bl. a. a tt hushållsavfallet bö r ses som en råvarutillgång som på bästa möjliga sätt bö r exploateras. A kadem ien fram håller vidare nödvändigheten av a tt tillvarata och söka recirkulera avfall, som ind u stri­ avfall, skrot bilar, spillolja, läkem edelsrester m. m. R ecirkulationstänkandet bör, anser akadem ien, på e tt tidigt stadium kom m a in i p ro d u k tio n s­ kedjan. Forskning gällande p ro d u k ter och ko n stru k tio n er, där råvarorna på e tt lättare sä tt än vad som fö r närvarande är fallet kan tillvaratas och återanvändas, b ö r stödjas.

Vad gäller forskningens organisation och förläggningen av en eventuell forskningsinstitution har delade m eningar u ttry c k ts i rem issvaren. Vissa rem issinstanser ansluter sig till m otionärernas förslag om in rä tta n d e av en in stitu tio n vid lantbrukshögskolan m edan andra fö rordar en fristående in stitu tio n , bildad u nder m edverkan av flera på om rådet verksam m a organ, exem pelvis lantbrukshögskolan och veterinärhögskolan. Å ter andra ställer sig tveksam m a till tanken på en särskild in stitu tio n eller tar in te ställning till frågan. I några y ttra n d e n förordas en utredning av hith ö ran d e spörsmål. I e tt nyligen av en särskild utredningsm an avgivet betänkande, K em iskt avfall — uppgifter och organisation (Jo 19 7 1 :8), behandlas bl. a. avfallsforskningen. I b etän k a n d et läm nas en redogörelse för pågående forskning och föreliggande forskningsprogram . Det uttalas bl. a. allm änt a tt de problem som m öter på avfallsom rådet in te m inst n är det gäller k em iskt avfall är så angelägna a tt y tterligare åtgärder krävs för a tt tillgodose de om edelbara behoven. U tredningen anser sig k u n n a utgå från a tt industrin så långt möjligt prio riterar forskningsinsatser på avfallsom ­ rådet. Men även sam hället måste träd a in. En m öjlighet är enligt utredningen a tt öka naturvårdsverkets anslag för m iljövårdsforskning, en annan a tt anvisa m edel, direk t avsedda för forsknings- och utvecklings­ arbete på om rådet. Forskningsinsatserna bö r förstärkas. U tredningen före­ slår a tt forskningsprogram m et för in stitu te t för vatten- och luftvårdsforskning utvidgas a tt fr. o. m. den 1 juli 1972 o m fa tta hela avfallsom rådet. U tredningen har rem issbehandlats och är u n d er beredning i Kungl. Maj:ts kansli. Enligt vad u ts k o tte t in h ä m ta t avses a tt e tt på utredningen grundat förslag skall framläggas i statsverkspropositionen till 1972 års riksdag. U tsk o ttet finner för egen del de i m o tio n en upptagna frågorna m ycket betydelsefulla. D et är up p en b art a tt våra kunskaper om bästa sättet a tt o m h än d erta avfall av olika slag behöver fö rb ättras och a tt stora forskningsinsatser krävs för a tt kom m a till rä tta med avfallsproblem en. Dessa problem kännetecknas bl. a. av a tt de spänner över m ånga, delvis v itt skilda om råden. U tsk o tte t finner därför anledning b eto n a vikten av a tt avfallsforskningen, som fram hållits i vissa rem issyttranden, ges en tvärvetenskaplig inriktning. D et är med hänsyn bl. a. härtill angeläget a tt sam arbetet mellan den centrala förvaltningsm yndigheten för bl. a. avfallsforskning, statens naturvårdsverk, och övriga på om rådet verksam m a k rafter ägnas sto r uppm ärksam het, och u tsk o tte t fö ru ts ä tte r också a tt så sker. U tsk o tte t vill i sam band härm ed sta rk t understryka angelägenheten av a tt återvinningsprincipen och över huvud taget m öjligheterna a tt nyttiggöra avfall ges sto rt u try m m e i forskningsarbetet. V ad särskilt gäller föru tsättn in g arn a att kunna använda avfall som jo rdförbättringsm edel m åste enligt u tsk o tte ts m ening forskningsverksam heten vid lantbrukshög-

skolan få tillm ätas stor betydelse. U tsk o tte t är em ellertid m ed hänsyn bl. a. till den prövning av forskningens organisation som pågår inom Kungl. Maj:ts kansli inte b e re tt a tt ta ställning till spörsm ålen om in rättan d e av en särskild forskningsinstitution eller om den läm pligaste förläggningen av en sådan in stitu tio n . U tsk o tte t vill i sam m anhanget erinra om a tt m otionärerna bL a. fram hållit a tt in stitu tio n en förutom forskning skulle ha till uppgift a tt svara för helhetssyn, k o n tin u ite t och vetenskaplig utbildning. IVA har i sitt y ttra n d e över m o tio n en härom an fö rt a tt n äm nda uppgifter är m ycket viktiga men a tt de för a tt förhindra en för tidig styrning av resurserna b ö r handhas av en neutral instans, där alla berörda äm nen är företräd d a, dvs. där te k n ik er av olika slag sam t kem ister, ekologer och biologer ingår. U tsk o ttet finner åtskilli­ ga skäl tala fö r IVA:s u p p fattn in g i denna fråga. U tsk o tte t anser sig m ot bakgrund av det anförda inte böra påkalla någon annan riksdagens åtgärd i anledning av m otionen 1971:413 än a tt riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad u tsk o tte t sålunda u ttalat. Y rkandet i m otionen 1971:1046 innebär a tt tillståndsprövning enligt 2 § m iljöskyddskungörelsen skulle föreskrivas för anläggningar för behandling eller deponering av avfall även om den tillförda avfallsmäng­ den in te överstiger 50 to n per år. H ärem ot svarande ändring föreslås i dispensreglem a i 12 §. D et yrkas vidare a tt frågan om lokalisering av större anläggningar för avfallshantering beaktas vid den fysiska riksplaneringen. V ad först gäller frågan om ändringar i m iljöskyddskungörelsen vill u ts k o tte t erinra om a tt sta te n s naturvårdsverk i sitt y ttra n d e över m otionen anfört a tt nu gällande nedre gräns för krav på tillståndspröv­ ning, 50 to n /å r, satts av praktiska skäl och kan sägas m otsvara den gräns som gäller för rening av avloppsvatten, 200 personekvivalenter. V erket finner inte sannolikt a tt så små anläggningar skall kom m a till i näm nvärd utsträckning. H älsovårdsnäm nden har vidare m öjlighet a tt när så behövs ingripa även b eträffande dessa små anläggningar och i fall av störande inverkan på landskapsbilden kan bestäm m elser i naturvårdslagen tilläm ­ pas. K oncessionsnäm nden för m iljöskydd u tta la r bl. a. a tt en skärpning av förprövningsplikten i den o m fattning som föreslagits i m otionen inte är prak tisk t genom förbar eller sakligt m otiverad med hänsyn till a tt det skulle innebära a tt all form av tippning av avfall — även sådan som är betydelselös eller relativt harm lös ur m iljöskyddssynpunkt, t. ex. kom ­ p ostering av trädgårdsavfall, löv m. m. — skulle kräva tillstån d eller dispens. 'U ts k o tte t finner med hänvisning till vad rem issm yndighetem a anfört in te skäl tillstyrka m otionen 19 7 1 :1046 i förevarande del. B eträffande frågan om b eaktande i den fysiska riksplaneringen av

lokaliseringen av större avfallsanläggningar delar u tsk o tte t rem issinstan­ sernas uppfattn in g att h ithörande spörsm ål i och för sig utgör viktiga planeringsproblem . 1 likhet med rem issm yndigheterna hyser u tsk o tte t em ellertid tveksam het vad gäller tanken på a tt föra upp förevarande angelägenheter på riksplanet. K om m unerna har hand om renhållningen, och e tt interk o m m u n alt sam arbete för a tt få till stånd en lämplig regionindelning för avfallshantering pågår. U tsk o ttet anser sig därför inte heller böra tillstyrka bifall till m otionen 1971:1046 i den nu avsedda delen. U nder hänvisning till vad ovan anförts hem ställer u tsk o tte t a tt riksdagen 1. i anledning av m otionen 1971 :413 i skrivelse till Kungl. Maj å som sin m ening ger till känna vad u tsk o ttet anfö rt, 2. läm nar m otionen 1 9 7 1 :1046 utan åtgärd.

S tockholm den 9 novem ber 1971 På jo rd b ru k su tsk o tte ts vägnar NILS G. HANSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit: herrar Hansson i Skegrie (c), Persson i Skänninge (s), Hedin (m ), H edström (s), Jonasson (c), Magnusson i G rebbestad (s), Wirtdn (fp ), Augustsson (s), fru Lindberg (s)*, herrar Larsson i B orrby (c)*, Takm an (vpk), Berndtsson i Bokenäs (fp), fru Sundberg (m )*, herr Bergqvist (s)* och fru Theorin (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

1 * R iksdagen 1 9 7 1 . 16 sami. Nr 5 5

Kartong: Sid. 5, underskrift saknas.

Bilaga 1

Yttranden över m otionen 1971:413 samt över vissa avsnitt i motionerna 1971:76, 1971:77 och 1971:28

S tatens naturvårdsverk (21.4 .1 9 7 1 ) N aturvårdsverket anför.

De fyra m otionerna behandlar i de delar de rem itterats fram för allt frågor om sam ordning och utveckling av forskning på avfallsom rådet samt om händertagande och hantering av avfall av skilda slag. S tatens naturvårdsverk vill inledningsvis hänvisa till den nyligen tillsa tta utredningen rörande om händertagande och behandling av ke­ m iskt avfall m. m. Den sakkunniges uppdrag består bl. a. av a tt m ot bakgrund av en genomgång av SAKAB:s verksam het föreslå organisato­ riska lösningar när det gäller om händertagande och behandling av kem iskt industriavfall, oljeavfall sam t giftrester och annat kem iskt avfall. M öjligheterna till sam ordning med annan avfallshantering skall också beaktas. Även andra frågor som hänger sam m an med hanteringen av specialav­ fall skall prövas. H ärm ed synes närm ast avses sådana frågor som med direktivens term inologi rör verksam het av m yndighetskaraktär, d. v. s. lagstiftning och adm inistration. Även forskning to rd e inbegripas här. Den 1 januari 1971 blev naturvårdsverket central förvaltningsm yndig­ het för frågor rörande renhållning utom hus, vilket enligt d epartem ents­ chefens u tta la n d e även innebar samma uppgifter i fråga om avfallsforskning som i fråga om övrig miljövårdsforskning. Med hänsyn till de ökade uppgifterna på renhållningsom rådet övervägs inom verket form erna för a tt på bästa sä tt u tn y ttja de begränsade resurserna för behandling av avfallsfrågor. Bland de frågor verket härvid anser som angelägna kan näm nas m iljöproblem i sam band m ed behand­ lingsm etoder, i första hand deponering och kom postering, sam t planering av avfallshantering, särskilt med avseende på regionala lösningar. Den tidigare näm nda utredningen, liksom bl. a. m iljökontrollutred­ ningen kan ytterligare väntas inverka på adm inistrationen på avfallsom rå­ det. N aturvårdsverket är därför inte nu b erett ta ställning till frågan om organisationen av avfallsforskningen. Behovet av såväl forskning som utvecklingsarbete är em ellertid stort. En del av denna forskning bör, som också fram hålls i m otionen, kunna bedrivas vid U ltuna. För andra delar t. ex. frågor om uppsam ling, transport, sortering, destruktion, bör em ellertid en teknisk in stitu tio n anlitas. F ö r utvecklingsarbetet behövs vidare tillgång till försöksanlägg­ ningar i full skala. Enligt verkets u ppfattning är det därför m est aktuellt att skapa e tt forum för kartläggning av frågeställningar och kanalisering av forsknings- och utvecklingsuppgifter sam t anslag till redan befintliga in stitu tio n er, liksom av stöd för uppbyggande av försöksanläggningar. Det synes naturligt a tt d etta sker genom en förstärkning av naturvårdsver­ kets resurser på om rådet. En ökning av anslaget till miljövårdsforskning måste också förutsättas.

Lantbrukshögskolan (29.4 .1 9 7 1 )

L antbrukshögskolans rektorsäm bete instäm m er i de av m otionärerna fram förda sy npunkterna o ch finner d e t vara synnerligen angeläget a tt den biologiskt-ekologiskt in riktade avfallsforskningen får p erm an en ta resurser vid lantbrukshögskolan sam t a tt behovet av forskning och utbildning på m iljövårdsom rådet och denna verksam hets organisation ävensom avfallsforskningens inordning i densam m a snarast upptas till utredning.

D ärutöver anför lantbrukshögskolans rektorsäm bete.

Sam hällets tekniska utveckling har in neburit ökad k o n su m tio n och u tn y ttja n d e av nya kem iska äm nen. D etta ställer ökade krav såväl k v antitativt som kvalitativt b eträffan d e avfallets om händertagande. De h u v udtyper av avfall, som n u förekom m er, är kom m unala sopor, olika slag av slam från vattenverk och avloppsverk, m ångskiftande ty p e r av in d ustriellt avfall sam t rester av kem isk-tekniska p rodukter. K vantiteterna ökar på e tt sätt som gör problem en svårbem ästrade eftersom ännu ingen slutgiltig plan föreligger för avfallets disposition. Som exem pel kan näm nas a tt mängden hushållssopor för närvarande är ca 250 kg p er person och år och beräknas öka med i ru n t tal 3 % per år u nder de närm aste tjugo åren (SOU 1969:18). F örekom sten av olja, kem ikalier och andra m iljögifter m edför u ppenbara biologiska risker. En översyn och genom arbetning av sådana med avfallsdispositionen sam m anhängande problem är därfö r synnerligen angelägen. Allt e fte r avfallets art har olika m eto d er utvecklats och u tn y ttja ts för om händertagande av avfallet. Tippning, förbränning och kom postering är vanligast. Tilläm pningen av dessa m eto d er har em ellertid visat sig m edföra svårigheter av omgivningshygienisk art. Frågan om återvinning och återfö ran d e i p ro d u k tio n e n har d ärför kom m it alltm er i förgrunden. A nvändning av organiskt avfall i biologiska system är e tt sä tt. Också d e tta sä tt m edför kom plikationer. Sålunda kan m iljögifter sam t parasitologiska och bakteriologiska företeelser m edföra såväl långsiktiga som kortsiktiga störningar av olika slag i de biologiska system en. Med undantag för visst industriavfall ger övrigt avfall för närvarande inga ak u ta skador på m ark och biologiska system , om det används i m åttliga mängder. Vid överoptim al användning av i vart fall rötslam kan direkt förorening av m ark, sjöar, vattendrag och grundvatten ske. K unskapen om vilka relatio n er som föreligger mellan jo rd a rt och m arklutning är em ellertid bristfällig. Detsam m a gäller kunskapen om den biologiska risken vid uppladdning av jo rd arn a med tungm etaller eller andra kom p o n en ter med giftverkan vilket kan bli följden vid ofta återkom m ande utspridning av kom m unalt avfall. Om sådana äm nen anhopats i m arken kan d et i en fram tid bli om öjligt a tt återställa åkerm arken i odlingsvärt skick. F öljderna för grun d v attn et kan likaledes bli svårartade. Det är synnerligen angeläget a tt snarast fastställa tidsskalan i dessa utvecklingsförlopp. Vid lantbrukshögskolan har under en följd av år bedrivits forskning på avfallshanteringens om råde avseende fast och flytande avfall från la ntbruk, tä to rte r och industrier. H uvudvikten har härvid lagts på de biologiska m om enten i avfallets behandling, på avfallsprodukternas användning på odlingsm arken som gödsel- och jo rdförbättringsm edel sam t på de externa effekterna av avfallet i form av skadlig miljöpåverkan. Några fasta resurser för denna m iljövårdsinriktade forskning h ar dock ej

s tå tt till förfogande u ta n den har hittills bedrivits med hjälp av tillfälliga anslag, vilket innebär bety d an d e svårigheter u r forskningssynpunkt bl. a. i det avseendet a tt det u nder dylika förhållanden icke är möjligt a tt lägga upp e tt sådant långsiktigt forskningsprogram som här krävs. En biologiskt-ekologiskt in rik tad avfallsforskning kan med fördel förläggas till lantbrukshögskolan som erbjuder en fördelaktig miljö härför m ed fasta resurser i e tt sto rt an tal stödjande discipliner berörande m ark, vatten och luft. H ur en sådan forskning inom högskolan läm pligen bö r organiseras kan behöva närm are övervägas. I m otionen av fru A nér m. fl. har föreslagits in rä tta n d e av en in stitu tio n för avfallsforskning. Då bl. a. m ark- och vattenvårdsfrågor här k om m er n aturligt in i bilden och undersökningar på h ithörande om råden sedan flera år tillbaka bedrivits inom in stitu tio n en för m arkvetenskap, synes d et naturligt a tt avfallsforskningen sam ordnas med övrig m iljövårdsinriktad forskningsverksam ­ het vid lantbrukshögskolan med nära anknytning till de m arkvetenskap­ liga disciplinerna och med god k o n ta k t med såväl övriga biologiska som m ed de ekonom iska disciplinerna vid högskolan. D et kan tilläggas a tt in stitu tio n en för m arkvetenskap i sin anslagsfram ställning för 1972/73 föreslagit a tt en särskild avdelning för miljövård inrättas. Flera in stitu tio n er vid skogshögskolan arbetar även med frågor som har m iljövårdsinriktning. En nära k o n ta k t m ellan lantbrukshögskolans in stitu tio n er och skogshögskolans kring dessa problem är önskvärd.

Statens råd för skogs- och jordbruksforskning (3 0 .4 .1 9 7 1 )

S tatens råd för skogs- och jo rdbruksforskning påpekar a tt rådet i sin verksam het num era i många sam m anhang k o nfronteras med viktiga m iljöfrågor, för vilkas lösning rådet självfallet hyser aktivt intresse. I görligaste mån söker rådet även stödja och tillm ötesgå sådana forsknings­ p ro jek t som synes rådet lovande. Samtliga fyra här ifrågavarande m otioner resp. m otionsavsnitt berör enligt råd et sådana sek to rer av miljövården, vilka i olika sam m anhang har ak tu ellt intresse för rådet. Icke m inst synes avfallsproblem en num era avgjort påfordra snara åtgärder för en tillfredsställande lösning. R ådet ansluter sig i princip till m o tionärer­ nas und erstry k an d e av betydelsen härav sam t därvid främ st till förslaget om en u tredning i frågan. R ådet fram håller, a tt d e t självfallet gärna står b ere tt a tt m edverka till stödet av h ith ö ra n d e angelägna forskningsprojekt u nder fö ru tsättn in g a tt rådets forskningsanslagsm edel erhåller behövlig förstärkning. Den hittillsvarande m edelstilldelningen till råd e t synes näm ligen dessvärre icke tillåta näm nvärda nya engagemang i undersök­ ningsprojekt b erörande de så betydelsefulla avfallsproblem en.

Kungl, veterinärstyrelsen (26 .4 .1 9 7 1 )

V eterinärstyrelsen anser dels a tt de rem itterade m otionerna m otiverar tillsättande av en utredning rörande sam ordning av avfallsforskning, dels a tt denna forskning m åste vara tvärvetenskaplig och slutligen a tt bl. a. veterinärm edicinsk expertis b ö r k n y tas till en sådan utredning. D ärutöver anför styrelsen.

M otion 1 9 71.413 V eterinärstyrelsen delar m otionärernas sy n p u n k te r på behovet av en samlad forskning rörande problem en m ed avfall av olika slag. Bristen inte bara på ekonom iska resurser u ta n ofta i högre grad på personella sådana har o fta känts betungande vid de avfallsproblem , som u nder senare år u ppkom m it inom styrelsens verksam hetsom råde. Dessa har huvudsak­ ligen varit av hygienisk n a tu r och m edfört risker för u p p k o m st av sjukdom hos m änniskor och djur. D et har rö rt sig om bakteriella in fek tio n er och virusinfektioner eller parasitära infestatio n er (ex. rö t­ slam, flytgödsel), eller om förgiftningar av olika slag (ex. kvicksilver). I m indre grad har det varit fråga om m ekaniska skador genom skräp i naturen (engångsglas o. dyl.) eller om förgiftningar genom avfall från växtbekäm pning m. m. En in stitu tio n för avfallsforskning b orde enligt styrelsens up p fattn in g helst ges en självständig ställning i nära sam band med statens naturvårds­ verk. O beroende av om de skäl för förläggning, som m otio n ären anför skall anses vägande och in stitu tio n en placeras vid lantbrukshögskolan to rd e det ligga i sakens n atu r att den m åste ges en så tvärvetenskaplig uppbyggnad som möjligt med biologisk huvudinriktning. Vid eventuell förläggning till lantbrukshögskolan dit inom k o rt även veterinärhögskolan flyttas synes det läm pligt a tt avfallsforskningsinstitutionen blir gemensam för de båda högskolorna.

M otion 1971:76, p kt. 11 V illrådigheten hos regionala och centrala m yndigheter rörande såväl ansvaret som sä tte t för uppsam ling och oskadliggörande av olika ty p e r av avfall har varit stor. Motiv to rd e finnas för in rättan d e av e tt av sam hället organiserat uppsam lingssystem . Forskning för a tt möjliggöra återvinning ur avfall av därtill läm pligt m aterial är likaledes önskvärd och förekom ­ m er redan. Vid all sådan forskning, vare sig den bedrivs av privata industrier eller av forskare eller forskningsgrupper m ed bidrag av statsm edel är det viktigt a tt ekonom iska och tekniska sy n p u n k te r in te får dom inera vid problem lösningen i så hög grad a tt väsentliga biologiska sy n p u n k te r glöms bort eller negligeras. D et kan också förekom m a a tt exem pelvis växtbiologiska sy npunkter tillgodoses m edan de djurbiolo­ giska försum m as. F orskningen m åste alltså som redan fram hållits i det föregående vara tvärvetenskaplig.

M otion 1971:77 ” Välståndsavfallet e tc .” M ot vad som sägs i rem itterade avsnittet har styrelsen inget a tt erinra. Även avsnittet ” A nvändningen av gifter måste begränsas” b erör i hög grad styrelsens verksam hetsom råde. Det bör fram hållas a tt exempelvis problem et med stora en h e te r för anim alieproduktion u tan tillräckliga arealunderlag för gödsel in te bara är ett m iljövårdsproblem i vanlig mening utan också återverkar på djurhållningen med risk för kroniska gödselgasförgiftningar på djuren och därigenom risk för fram ställning av osunda livsmedel.

M otion 1971:28 "N edskräpning” S yftem ålen i det rem itterade avsnittet överensstäm m er med dem i fram fö r allt m otionerna 1971:413 och 76 och veterinärstyrelsen hänvisar till vad som nyss an fö rts härom .

S tatens veterinärm edicinska anstalt (SVA) (2 8 .4 .1 9 7 1 ) anför

SVA har tagit del av m otionerna och funnit a tt de samtliga b erör högaktuella m iljövårdsfrågor. Av speciellt intresse för veterinärm edicinen är rötslam m et och dess om händertagande. På SVA pågår forskning inom d etta om råde i vad avser den m ed rötslam m et och övrig kloak förenade risken för spridning av parasitära sjukdom ar. V idare kan näm nas det forskningsprojekt inom avfallshanteringen ” G ödselbehandling för b ättre m iljö” , som i vad avser djurhälsoproblem orsakade av utfodring m ed på olika sä tt gödselbem ängt foder för närvarande m ed anslag från statens råd för skogs- och jordbruksforskning bedrivs vid SVA i sam arbete med veterinärhögskolan, lantbrukshögskolan och AB Alfa Laval. SVA är positivt inställd till m otionerna, i vad desam m a underställts in stitu tio n er­ na och tillsty rk er a tt riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om företagande av erforderlig utredning angående m iljövården i sådan ordning att konkreta förslag i ärendet kan föreläggas 1972 års riksdag, däribland om in rättan d e av en in stitu tio n för avfallsforskning. D et synes läm pligt a tt sam ordna denna aktivitet med de åtgärder, som kan bli aktuella för Sveriges del inom ram en fö r UNESCO :s program ” Man and D iosphere” . B eträffande de olika m otionerna vill anstalten tillägga följande.

M otion 1971:413 Den föreslagna forskningsinstitutionen beräknas få väsentliga arbets­ uppgifter inom e tt flertal äm nesom råden, allt syftande till a tt reducera m iljöförstöringen och öka återvinningsm öjlighetem a. Vid forskningen behöver bl. a. kem iska, ingenjörstekniska, parasitologiska, bakteriologiska och virologiska aspekter beaktas. En tvärvetenskaplig uppbyggnad är därför nödvändig, därvid fram förallt de hygienisk-biologiska äm nesom rå­ dena bör tillgodoses. A tt den tilltä n k ta in stitu tio n en förläggs till lantbrukshögskolan kan befinnas välbetänkt bl. a. med hänsynstagande till den planerade sam förläggningen och i viss utsträck n in g sam ordningen med veterinärhögskolan och SVA, vilket m öjliggör bistånd av den expertis som är tillfinnandes vid dessa institutioner. Sådan expertis bör även tas i anspråk för utredningsarbetet.

M otion 1971:76, p u n k t 11 C entrala uppsam lingsanläggningar för industri- och hushållsavfall sam t gift- o ch läkem edelsrester finns eller håller f. n. på a tt växa fram på olika platser. Deras organisation samt lämplig upprustning av teknisk utveck­ ling, adm in istratio n och detaljreglering torde behöva bli förem ål för översyn vid den statliga utredning, om vars företagande riksdagen enligt ovan bö r göra fram ställning. Vad gäller forskning för a tt möjliggöra återvinning av därtill läm pligt m aterial och d estru k tio n av gifter o. d. kom m er sådan närm ast a tt bli en angelägenhet fö r bl. a. den i m o tio n 1 9 7 1 :4 13 föreslagna forskningsinstitutionen.

M otion 197 1 :7 7 ” Välståndsavfallet är e tt h o t m o t n a tu re n " Här påpekas bl. a. a tt välståndsavfallet m åste tas om hand och så långt m öjligt inlem m as i en ny näringskedja. Vidare erinras om a tt kravet på effektivitet h ar ök at användningen av kem iska p rep arat i jo rd b ru k e t för ogräs-, insekts- och sjukdom sbekäm pning, a tt användningen av dylika gifter m åste begränsas och i m öjligaste utsträckning ersättas med m etoder som är m er naturvänliga. Även fram hålles a tt forskning och försöksverk­ sam het bör inriktas på a tt u n d erlä tta en rationell användning som gödselm edel av rötslam och an n at avfall, varvid särskild hänsyn m åste tas

till innehållet av olja, tungm etaller, klorerade kolväten m. m. Med anslutning till dessa önskem ål vill SVA, som vid sin praktisk-vetenskapliga forskning bl. a. m edverkar med utredningar över möjligt u tn y ttjan d e av rötslam i jo rd b ru k e t, b eto n a den stora betydelsen av olika samhälleliga åtgärder i fråga om sam spelet m ellan jo rd b ru k , n atu r och miljö. Härvid behöver speciell uppm ärksam het ägnas restfö rek o m stem a i olika avfallsp ro d u k te r av m iljögifter såsom tungm etaller, klorkolväten etc. (även hittills ej u p p tä ck ta sådana gifter). Även bör kloakreningen göras m era effektiv, och det gäller här ej endast a tt införa den biologiska och kem iska reningen u ta n även a tt i avsevärd grad effektivisera det s. k. första steget — a tt således få till stånd en fö rb ä ttra d sedim entation. Från reningsverken ström m ar i dag alltför stora k v an titeter slam partiklar inklusive parasitägg u t i vattendragen.

M otion 1971:28, under rubriken N edskräpning De u nder denna ru b rik behandlade frågorna avseende bl. a. a tt i möjlig utsträckning inordna avfallet i det så a tt säga naturliga kretslo p p et samt att specialutbilda personal för handhavande av avfallshantering, behöver beaktas vid planläggning av det fo rts a tta m iljöpolitiska arbetet.

Kungl, veterinärhögskolan (2 6 .4 .1 9 7 1 )

V eterinärhögskolan fram håller

a tt det föreligger e tt behov av sam ordning av forskningen på avfalls­ hanteringens om råde, a tt forskningen på d e tta om råde m åste bedrivas tvärvetenskapligt, a tt en in stitu tio n för avfallsforskning i sin stab u nder alla om ständig­ heter bör ha företrädare för hum anm edicin, veterinärm edicin, tek n ik och agrarvetenskap, a tt en sådan in stitu tio n därfö r ej b ö r knytas till endast en av dessa specialiteter m en a tt en gem ensam in stitu tio n för veterinär- och la ntbrukshögskolom a och med företrädare i in stitu tio n en s stab för tek n ik och hum anm edicin skulle k u n n a fylla de krav på tvärvetenskaplig­ h et, som m åste uppfyllas, a tt därför en statlig utredning bö r tillsättas m ed uppgift a tt utreda dessa frågor och a tt till en sådan statlig utred n in g bö r k n y tas hum anm edicinsk, veterinärm edicinsk, tek n isk och agrarvetenskaplig expertis. Beträffande de olika m otionerna anför veterinärhögskolan.

M otion 1971:413 Om en in stitu tio n för avfallsforskning vid lantbrukshögskolan. En in stitu tio n för forskning beträffande avfallshantering som skulle ansvara för kontinuerlig vetenskaplig utbildning och forskning på o m rådet och därm ed öka m öjligheterna till biologisk helhetssyn på avfallsproblem et to rd e innebära vissa fördelar jä m fö rt med nuvarande förhållanden, där p u n k tin satse r sker vid flera olika in stitu tio n er. Avfallshanteringsproblem et b erör e tt sto rt antal äm nesom råden. Ur miljövårdssåväl som totalekonom isk sy n p u n k t to rd e em ellertid de hygienisk-biolo-

giska äm nesom rådena vara de viktigaste. Medel för teknisk forskning utgår ofta direkt från in dustrin. F ör a tt tillvarataga sam hällsintressena m åste em ellertid en hygienisk-biologisk forskning bedrivas och den får till största delen styras och bekostas med statliga m edel. D etta är väsentligt för var den föreslagna in stitu tio n en skall placeras. Med hänsyn till a tt avfallshantering i sig b erö r e tt sto rt an ta l äm nesom råden är det em ellertid synnerligen angeläget a tt den får en så tvärvetenskaplig uppbyggnad som möjligt. Jag vill därfö r tillstyrka tillskapande av in stitu tio n en men för a tt tillgodose kravet på tvärvetenskaplig uppbyggnad bö r den inrättas som en gemensam in stitu tio n fö r veterinär- och lantbrukshögskolorna, varigenom såväl de hygieniska som biologiska aspekterna på avfallshanteringens problem b ättre tillgodoses. A rbetet vid en sådan in stitu tio n kan ej bedrivas utan t. ex. nära k o n ta k t med bakteriologisk, parasitologisk och husdjurshygienisk expertis, som finns vid V eterinärhögskolan. Det fö rtjä­ nar om näm nas a tt e tt av de större forskningsprojekt inom avfallshante­ ringen, som f. n. bedrivs i vårt land ” G ödselhantering fö r b ättre m iljö” , bedrivs som e tt gem ensam t projekt mellan Kungliga V eterinärhögskolan, Statens V eterinärm edicinska A nstalt, L antbrukshögskolan och AB Alfa Laval. Vid V eterinärhögskolans in stitu tio n e r fö r husdjurshygien, bakteriologi och parasitologi är 3 1/2 forskare jä m te tekn. b iträden engagerade för en tid av tre år i in tim t sam arbete m ed S tatens V eterinärm edicinska A nstalt och vid L antbrukshögskolans in stitu tio n fö r m arkvetenskap 1 forskare jäm te tek n . b iträde sam t vid Jo rd brukstekniska in stitu te t 1 forskare jäm te biträde. H ärtill kom m er a tt veterinärm edicinsk expertis deltar i forskning på rötslam om rådet.

M otion 1971:76 P u n k t 11 i det program som angivits i m o tio n en om e tt m iljöpolitiskt handlingsprogram . I m otionen fram hålls: ” E tt av sam hället organiserat uppsamlingssystem för industri- och hushållsavfall sam t gift- och läkem edelsrester bö r inrättas. F orskning för a tt möjliggöra återvinning av därtill läm pligt m aterial och d estru k tio n av gifter o. d. b ö r kom m a till stånd” . E tt organiserat uppsam lingssystem fö r industri- och hushållsavfall torde vara nödvändigt för a tt undvika de negativa konsekvenser från avfallet i olika avseenden, som n u är e tt problem u r omgivningshygienisk synpunkt. F orskning för a tt möjliggöra återvinning bedrivs redan på olika om råden. En sam ordning av sådan forskning to rd e vara av värde under fö ru tsättn in g a tt en sådan sam ordning ej m edför isolering till speciella problem ställningar, vilket är en risk med förläggning av sådan forskning till läroanstalt, som fö re träd er endast en vetenskap, t. ex. agrarvetenskap eller teknik.

M otio n 1971:77 Den del som återfinns u nder rubriken ” V älståndsavfallet är e tt h o t m ot n atu re n ” jä m te m ed anknytning härtill i m otionen fram förda önskem ål. Vad som i m otionen säges under ovanstående ru b rik är korrekt. Några k o n k reta förslag fram föres ej i m o tio n en u nder denna rubrik men väl u n d er rubriken ” A nvändning av gifter m åste begränsas” , där flera ur veterinärm edicinsk sy n p u n k t intressanta förslag framläggs. E tt par av dessa är: K ravet på begränsning av uppbyggnaden av stora enheter för an im alieproduktion i de fall tillräckligt arealunderlag för gödsel- och annan avfallshantering saknas. Kravet på a tt forskningen bö r inriktas på a tt u n d erlä tta en rationell hantering av rötslam och annat avfall. Inom

veterinärm edicinen är såväl de här exem plifierade som de övriga i m otionen påtalade olägenheterna vardagsproblem såväl för p rak tik som forskning. A ngelägenheten av a tt den begärda ytterligare forskningen på om rådet, kanske särskilt sådan av hygienisk a rt, kom m er till stånd, kan vitsordas. B eträffande veterinärm edicinens roll och ansvar härvidlag hänvisas till vad som sägs i y ttra n d e t över m otion 1 9 7 1 :413.

M otio n 1971:28 Om en plan för m iljövårdsarbetet m. m. M otionen efterlyser en helhetssyn på avfallsproblem et, eventuellt utbildning av speciell personal för a tt handha avfallshanteringen. Behovet av helhetssyn är angeläget likaså behovet av samlad forskning på om rådet med to n v ik t på hygienisk-biologiska problem en i avfallshan­ teringen. Inom veterinärm edicinen h ar d etta aktualiserats på många olika sä tt, t. ex via biocidförgiftade fåglar, via foderförskäm ning från flytgödslade vallar och via spridning av sjukdom ar, t. ex salm onella via flytgödsel eller rötslam . Sålunda k o nfronteras veterinärhögskolans in stitu tio n fö r husdjurshygien dagligen med de sistnäm nda frågeställningarna i anslutning till m odern anim alieproduktion. Ö kade forskningsresurser är d ärfö r e tt önskem ål, varvid sam arbete mellan olika äm nesom råden är en nödvändig­ h et för a tt goda resultat skall uppnås.

Statens bakteriologiska laboratorium (SBL) (2 6 .4 .1 9 7 1 )

SBL anför.

M otio n 1971:413 om en in stitu tio n fö r avfallsforskning vid lantbrukshögskolan. SBL finner ej anledning a tt y ttra sig över den i denna m otion föreslagna verksam heten då en dylik endast föga korresponderar med SBL:s uppgifter inom hum anm edicinens m ikrobiologiska och epidem iologiska om råden. D et m å dock fram hållas, a tt utveckling och forskning på d e tta om råde är m otiverade m ed hänsyn till om rådets stora betydelse. Förslaget bö r därför närm are utredas.

M otion 1971:76, p u n k t IL I den nya kom m unala renhållningslagen, som trä d e r i k raft den 1 januari 1972 sägs, a tt ” kom m unen är skyldig a tt till allm än avstjälpnings­ plats eller allmän destruktionsanläggning forsla orenlighet, som härrör från hushåll sam t hushållsavfall och därm ed jäm förligt avfall. I lokal hälsovårdsordning kan föreskrivas, a tt vid bebyggelse förekom m ande annan orenlighet och an n at avfall än som avses i första stycket skall forslas b o rt genom kom m unens försorg” . I o ch med tillkom sten av denna lag har sam hället givits m öjligheten a tt på e tt an n at sätt än tidigare kontrollera avfallshanteringen. D enna styrning u n d erlä tta r i h ö g g rad den i p u n k te n 11 näm nda organisationen. SBL vill i d e tta sam m anhang förorda en kom postering av därtill läm pligt avfall tillsam m ans med rötslam från reningsverken. D etta skall givetvis endast ske u n d er betryggande form er, så a tt sm ittspridning eller liknande ej uppstår. B eträffande gift- och läkem edelsrester bör dessa givetvis destrueras i särskilda anläggningar.

M otion 1971:77, "Välståndsavfallet är e tt h o t m o t n a tu re n ” Av synnerlig betydelse i d etta sam m anhang är a tt vattenhygienen får den prioritering, som frågan m åste anses vara värd, främ st med ta n k e på a tt m änniskan är helt beroende av en riklig tillgång på e tt hygieniskt k lan d erfritt vatten. De sto ra vatten b u rn a epidem ierna i vårt land, t. ex. i Karlskoga (m er än 3 00 0 salm onellafall 1947 och ” o stro n h ep a titen ” m ed 600 fall 1956) visar m ed tydlig skärpa, hur viktig denna fråga är, då flera har beteck n ats som re n t katastrofartade. B eträffande lu ftföroreningar sker ingen sm ittspridning genom värm e­ anläggningarnas avgaser u ta n problem et får betecknas som rent to x ik o lo ­ giskt. I sam band med den allm änna nedskräpningen av n atu re n finns e tt sällan aktualiserat problem . Genom avsaknaden av e tt tillräckligt antal klosetter längs våra vägar sker nämligen en förorening av naturen, då speciellt kring P-platserna, genom fas kaiier, papper och liknande. Det säger sig självt, a tt en sådan nedskräpning ej kan accepteras med tan k e på sm ittspridning, o sundhet o. dyl.

M otion 1971:28 "N edskräpning" Anses besvarad av tidigare sagda.

Socialstyrelsen (1 1 .5 .1 9 7 1 )

Socialstyrelsen anför.

Av sam hället organiserat uppsam lingssystem för avfall av olika slag finns redan i sto r u tsträckning inom våra kom m uner. H ärtill kom m er a tt den kom m unala renhållningslagen som träd er i k raft fr. o. m. den 1 januari 1972 i den del som behandlar kom m unalt renhållningsm onopol m edför obligatorisk skyldighet för kom m unen a tt h äm ta hushållsavfall och därm ed jäm förligt avfall. A ndra åtgärder i m iljövårdande syfte har även företagits såsom ändringar i naturvårdslagen och fö rb u d a tt använda vissa gifter för b esprutning av vegetation. Behov av forskning inom olika renhållningsom råden föreligger em eller­ tid. Endast därigenom kan e tt säkrare underlag erhållas för ändam ålsenli­ ga åtgärder vid i varje fall avfallets slutliga om händertagande. Vad avser d estru k tio n av gifter bör här näm nas a tt åtgärder i viss mån vidtagits genom skapandet av det halvstatliga bolaget SAKAB, som undersöker m öjligheterna a tt o m händerta oljerester, kem ikalier och gifter. Tyvärr har någon plan ännu inte redovisats, vilket m edfört a tt avfallsprodukter av d e tta slag på många håll lagras på sä tt som in te är tillfredsställande. U nder de senaste åren h a r inom flertalet län genom förts utredningar om regionalt organiserad renhållning. Så g o tt som sam tliga följer e tt givet m önster, som endast i allm änna ordalag behandlar avfallshanteringen. Vid en närm are granskning av hithörande frågor finner m an a tt många allvarliga renhållningsproblem inte är tillräckligt u tred d a. Sålunda vet m an till exem pel otillräckligt om följande frågor: 1. Kan eller bö r hushållsavfall och industriavfall o m händertas i gem en­ sam täck tip p ? 2. Kan avloppsslam tillföras tä ck tip p ar och på så sätt påskynda n ed b ry t­ ningen och hu r bö r d etta lämpligen ske? 3. H ur b ö r bark och sågspån om händertas? 4. Kan bark i tä c k tip p varvas med avloppsslam? 5. H ur sker n edbrytningen i en täck tip p där tung arbetsm askin används (com pactor)?

6. Vilka erfarenheter har vi av avfallshanteringen inom jäm förbara regioner utom lands?

U nder tiden ö kar avfallsm ängderna i oförm inskad ta k t m ed skyldighe­ ten för k o m m unerna a tt o m händerta detsam m a. F ör a tt d e tta skall k u n n a ske på e tt hygieniskt och ekonom iskt läm pligt sä tt erfordras rådgivning, som är grundad på djupare insikt om renhållningsproblem en än vad som för närvarande är m öjligt. Socialstyrelsen är sålunda av den u p p fattningen a tt en samlad avfallsforskning är erforderlig. Som fram hållits av m otio n ärern a är industrins avfallsproblem inte tillräckligt b eaktade i dagens renhållningsdebatt. Bland a n n a t har man u n d er hand k u n n at k o n statera a tt avfallsm ängderna avsevärt överstiger de hittills inom flertalet län genom förda beräkningarna. E nbart d etta förhållande är en allvarlig fråga vid den fo rts a tta bedöm ningen av renhållningsresurserna. Av svenska ko m m u n fö rb u n d et planerad invente­ ring av industriavfallet to rd e kom m a att belysa behovet av om fattande åtgärder för a tt kom m a tillrä tta m ed industrins avfallsproblem . D et är här fråga om in te en b a rt d estru k tio n en av avfallet u ta n även om tran sp o rter­ na. Dessa problem har h ittills in te tillräckligt beaktats. Såsom m otionärerna fram håller saknas en fast plan b eträffande frågan om nedskräpning i n atu ren . En sådan plan är erforderlig och bö r ses i e tt större sam m anhang och utgöra en integrerad del i e tt vidare m iljövårds­ program .

Skogshögskolan (2 0 .1 0 .1 9 7 1 )

Skogshögskolan und erstry k er stark t behovet av ökade resurser för sam ordning och intensifiering av forskningen på avfallsom rådet. Enligt högskolans m ening b ö r viss del av denna forskning läm pligen kunna bedrivas vid lantbrukshögskolan sam tidigt som andra befintliga in stitu tio ­ ner tilldelas erforderliga m ateriella och personella resurser fö r lösande av de många olika speciella problem som är förenade med den verksam het som åsyftas i m otionerna. H ögskolan är em ellertid icke beredd a tt nu ta närm are ställning till frågan h u r avfallsforskningen i detalj bö r vara organiserad.

Statens institut för folkhälsan (26.4 .1 9 7 1 )

In stitu tets styrelse fö ro rd ar a tt frågan om avfallsforskning ytterligare utreds. U tredningen bö r enligt styrelsens m ening ha till uppgift a tt definiera och katalogisera olika ty p e r av avfall sam t a tt kartlägga inom vilka om råden som forskning behövs och vilka in stitu tio n er som bör bedriva forskningen. Styrelsen anför vidare.

De i m otio n ern a behandlade frågorna b erö r väsentliga problem beträffande inverkan av avfall i vid bem ärkelse på m odern miljövård, hushållande med naturresurser och uppkom st av m edicinsk-hygieniska effek ter på m änniskor. In stitu te ts beröring med de o m fattan d e problem , som avfallshantering, nedskräpning osv. innebär, h än fö r sig huvudsakligen till de hälsorisker som förekom m er vid hanteringen av avfallet eller k o m p o n en ter därav sam t till m edicinsk-hygieniska e ffek te r vid u tn y ttja n ­ de av avfallsprodukterna.

Frågor rörande avfall, speciellt nedsm utsning i n atu ren , har behandlats av 1964 års n aturresursutredning och redovisats i utredningen ” Miljövårdsforskning” (SOU 1967:43). Sam ordningen av forsknings- och utvecklingsarbete inom de om råden som o m fattas av utredningen — inb eräk n at avfallsproblem atiken — o m händertas till största delen av statens naturvårdsverk i sam arbete med berörda organ. Som exem pel på sådan sam arbete kan näm nas de speciella arbetsgrupper som har a tt belysa omgivningshygieniska sy n p u n k ter på rötslam . Styrelsen finner det angeläget a tt behovet av u tökade forskningsin­ satser och av särskilda in stitu tio n e r för forskning rörande avfallsproblem bedöm s m ot bakgrunden av dels de aktiviteter, som nu pågår inom om rådet, dels m öjligheterna för befintliga in stitu tio n e r a tt utvidga sina åtaganden. D et kan i d etta sam m anhang fram hållas, a tt inom lantbrukshögskolans in stitu tio n för m arkvetenskap num era finns en m indre enhet för avfallsforskning.

Ingenjörsvetenskapsakadem ien (IVA) (2 6 .4 .1 9 7 1 ) Akadem ien instäm m er i m otionernas yrkanden om ökat stöd åt forsknings- och utvecklingsarbete inom avfallsom rådet. Ö kade resurser behövs, både till den biologisk-ekologiska forskningen och till de alterna­ tiva m etoderna fö r a tt vi skall kunna bem ästra avfallsproblem en och dra n y tta av de stora investeringar som är nödvändiga för avfallshanteringen. Därutöver anför akadem ien följande.

A kadem ien instäm m er i de uttalan d en som görs i m otionerna om a tt den ökande m ängden avfall kräver åtgärder. Dessa bör, vilket fram hålles, i största möjliga utsträckning inriktas på återvinningsprincipen. F ör a tt kunna u tn y ttja avfallet för fram ställning av nya p ro d u k te r krävs ökat stöd åt forsknings- och utvecklingsarbete på d e tta om råde. Med tanke på a tt avfall kan vara av helt skilda slag, såsom hushållsavfall, skrotbilar och olika ty p e r av industriavfall, kan de återvinningsprocesser som krävs vara m ycket varierande. Vad gäller hushållsavfall, vilket i sig är m ycket kom plext sam m ansatt, finns det t. ex. flera tän k b ara m öjligheter a tt u tn y ttja detta. M otionerna nr 1971:413 och 1971:28 fö ro rd ar kom postering av avfallet och forskning och utvecklingsarbete inom d e tta om råde. I den senare är d e tta u ttry c k t på så sätt, att m an talar om avfallets användning som jordförbättringsm edel. Ingen av m otionerna har d ärem ot tagit hänsyn till a tt hushållsavfallet kan ses som en råvarukälla för fram ställning av kem iska p ro d u k ter. Inom d e tta om råde bedrivs för närvarande forsknings- och utvecklingsarbete t. ex. på In stitu tio n en för kem isk teknologi vid Kungl. Tekniska högskolan. Båda dessa alternativ kräver ytterligare undersökningar innan något ställningstagande om den ena eller andra eller kanske båda linjerna i fram tiden kan bli m otiverade från ekonom isk och m iljövårdande syn­ pun k t. Hushållsavfallet bör ses som en råvarutillgång som på bästa möjliga sätt b ö r exploateras. A kadem ien anser det d ärfö r oläm pligt a tt redan nu in rik ta forskningen på enbart den biologiska hantering som kom posteringen innebär och som sannolikt blir resu ltate t om avfallsforskningen koncentreras till en in stitu tio n vid L antbrukshögskolan, vilket föreslagits i m otion n r 1 9 7 1 :413. Den föreslagna in stitu tio n en skulle fö ru to m forskningsverksam het

även ” ha till uppgift a tt svara för helhetssyn, k o n tin u ite t och vetenskap­ lig utbildning” . Dessa u ppgifter är m ycket viktiga m en bö r för att förhindra en för tidig styrning av resurserna handhas av en n eu tral instans, där alla berö rd a äm nen är fö reträdda, dvs. tek n ik er av olika slag, kem ister, ekologer och biologer ingår. Som sådan instans kan eventuellt fungera den sam arbetsgrupp med representanter för S tatens N aturvårdsverk och Styrelsen fö r teknisk utveckling, som är u nder bildande för a tt handlägga frågor om avfallsforskning och -hantering. D enna grupp bö r även kunna svara för en bedöm ning av de resultat som kom m er fram . F ö r exploatering av resultaten kan u tn y ttja s sakkunskap inom Styrelsen fö r teknisk utveck­ ling, vilken har en särskild enhet för sådana uppgifter. Forsknings- o ch utvecklingsarbete inom d etta om råde b ö r em ellertid in te enbart inriktas på hushållsavfallet. Det är också nödvändigt a tt tillvarata och söka recirkulera avfall som industriavfall, skrotbilar, spill­ olja, läkem edelsrester m. m. D etta sker redan i en hel del fall. Recirkulationstänkandet b ö r på e tt tidigt stadium kom m a in i produktionskedjan. Forskning gällande p ro d u k ter och k o n stru k tio n e r där råvarorna på ett lättare sätt än vad som för närvarande är fallet kan tillvaratas och återanvändas, b ö r stödjas. I m otion n r 1971:76, p u n k t n r 11, u tta la s a tt ” E tt av sam hället organiserat uppsam lingssystem för industri- och hushållsavfall sam t giftoch läkem edelsrester bör inrättas. Forskning för a tt möjliggöra återvin­ ning av därtill läm pligt m aterial och d estru k tio n av gifter och d ylikt bör kom m a till stå n d .” A kadem ien anser d et vara tillfedsställande a tt möjlighet ges till cen tralt om händertagande av avfall. D etta får em ellertid inte innebära a tt företagens m öjligheter a tt utveckla egna alternativ på något sätt beskärs, eller a tt m öjligheterna till differentierad hantering försvåras. Vid tillvaratagande av spillolja har det t. ex. visat sig a tt e tt privat företag, M unksjö AB, på e tt för oljeförbrukaren m era ekonom iskt tillfredsställande sätt kun n at ta hand om denna än vad Svenska Avfalls K onverterings AB kan erbjuda. O m händertagandet av spilloljan är visserligen bara en liten dellösning av det stora kom plexet; dellösningar är em ellertid en viktig fö ru tsättn in g för a tt vi så sm åningom skall k unna ta itu m ed hela problem et. I m otion nr 1971:28 föreslås a tt m öjligheterna a tt använda avgifter som e tt m iljöpolitiskt m edel m åtte beaktas. A kadem ien bedöm er det eventuellt vara m öjligt a tt även avgifter kan användas som e tt m iljöpoli­ tiskt m edel för a tt påverka teknikens, prod u k tio n en s och konsum tionens inriktning och därm ed också miljön. Avgifterna b ö r in te användas fö r finansiering av statsbudgeten utan bör ge ökade m edel a tt m edelst forsknings- och utvecklingsarbete lösa m iljövårdens problem . Avgiftsmeto d ern a bör ej heller tilläm pas generellt. Man b ö r t. ex. kunna vara säker på a tt avgiftsbestäm ningen inte fö ru tsä tte r noggrannare m iljökostnads­ beräkningar än vad som är möjligt a tt göra, vilket är e tt nödvändigt krav för avgiftsm etodens användbarhet.

N ationalekonom iska in stitu tio n en vid S tockholm s universitet (29.4 .1 9 7 1 ) In stitu tio n en anför.

1. M otion 197 1 :4 1 3 Vi instäm m er i huvudsak med de argum ent som här fram förs för in rä tta n d e t av en in stitu tio n fö r avfallsforskning vid Lantbrukshögskolan. Behovet av sådan forskning är närm ast självklart och to rd e inte på effektivt sätt k unna täckas genom ” im p o rt” av utländska forskningsresul­ tat. U tform ningen av uppgifterna för en forskningsinstitution av näm nt slag är därem ot mer p roblem atiskt. M otionen u ttry c k er något av vad vi skulle vilja kalla en övertro på avfalls behandling som väg a tt lösa berörda m iljövårdsproblem . Man talar om avfall ” sorn en tillgång a tt exploatera” , som ” en ofta förslösad naturresurs” osv. F ö r en sam hällsekonom iskt riktig behandling av avfallsproblem et fordras inte avfallsforskning i isolering utan en sådan forskning i nära k o n ta k t med de m iljöpolitiska alternativen (1 ) ändrade produktionsprocesser hos avfallsproducerande företag, kom m uner, hushåll m. m ., (2) ändrad ” råvarubas” hos dessa, (3) kvittblivning av trad itio n ellt eller n y tt slag osv. Risken är annars a tt avfallsforskningen leder till lösningar som innebär a tt m an rör sig från en u r sam hällets synvinkel inoptim al situation till en annan inoptim al situation. Dessutom m åste den här diskuterade forskningen utform as med hänsyn till m iljövårdsproblem et i dess helhet i den m eningen a tt utvärdering av olika form er för avfallsbehandling även beaktar a tt avfallsbehandling kan ge upphov till nya eller andra form er av m iljöför­ störing. Det finns som b ekant flera exem pel på h u r man avskaffat eller u tn y ttja t en form av avfall eller utsläpp med m etoder som inneburit a tt m an skaffat sig andra ty p e r av föroreningar. L uftföroreningar genom förbränning av sopor är e tt vanligt illustrativt fall (se m o tio n 1971:28 s. 12 ). F ör a tt arb e tet vid den föreslagna forskningsinstitutionen skall få den från sam hällsekonom isk m iljövårdssynpunkt lämpliga utform ningen och användningen finner vi följande tre organisatoriska åtgärder vara påkal­ lade: a. In stitu tio n en får tillgång till sam hällsekonom isk expertis på m iljö­ vårdsom rådet så a tt ovannäm nda hänsyn till sam hällsekonom iska kostna­ der och alternativa lösningar kan påverka forskningsarbetets inriktning. Vi kan tillägga a tt in stitu tio n en s förläggning till lantbrukshögskolan såsom föreslagits i m otionen förefaller lämplig även i d etta avseende med tan k e på a tt viss ekonom isk expertis redan finns där. b. Institu tio n en får nära k o n ta k t med de centrala m yndigheterna för m iljövården i sam hället så att forskningsim pulser därifrån lä tt kan förm edlas och så a tt väsentliga forskningsresultat snabbt kan beaktas av dessa m yndigheter. Vi finner därför a tt man bö r söka finna en lämplig fast form för nära k o n ta k te r m ellan institu tio n en och N aturvårdsverket. c. Institu tio n en får i uppgift att hålla k o n ta k t med den avfallsforsk­ ning som kan antas ske inom industrin, dels för a tt undvika dubbelforsk­ ning, dels för a tt möjliggöra snabb om sättning av forskningsresultat i utvecklingsarbete och p ro d u k tio n . Sam m anfattningsvis finner vi förslaget om in rättan d e av näm nda forskningsinstitution m otiverat fö ru tsatt a tt verksam heten ges en sådan form a tt forskningen kan sättas in i e tt sam hällsekonom iskt perspektiv och a tt nära k o n ta k te r m ed berörda m iljövårdande m yndigheter och med annan avfallsforskning kan garanteras.

2. P u n kt 11 i m o tio n e n 1971:76 Denna p u n k t är så knapphändigt utvecklad a tt något egentligt y ttra n d e inte kan kom m a ifråga. B eträffande d et här näm nda behovet av avfallsforskning o. d. hänvisar vi till ovanstående y ttra n d e. Tanken på uppsam lingssystem för industri- och hushållsavfall o. d. tillåter så många olika tolkningar a tt vi avstår ifrån a tt kom m entera den.

Här kan vi endast konstatera a tt vi finner beskrivningen i angivna avsnitt ko rrek t och a tt vi finner m otionens hem ställan om u tarb etan d e av riktlinjer för sam hällets åtgärder i berörda avseenden m otiverad. F ör a tt å terk n y ta till p u n k t 1 ovan m enar vi a tt specifika åtgärder för avfallsforskning och avfallsbehandling m åste vidtas med utgångspunkt från sådana riktlinjer för sam hällets m iljövårdspolitik i dess helhet.

4. A v sn itte t ”N edskrä p n in g ” i m o tio n 1971:28 Vi finner beskrivningen av m iljövårdsproblem en i d etta avsnitt helt riktig och de angivna uppgifterna för m iljövårdsarbetet angelägna. Det kan tilläggas a tt m an här använder något av det synsätt som vi efterlyste under p u n k t 1 ovan.

Bilaga 2

Yttranden över m otionen 1 9 7 1 :1046

S tatens naturvårdsverk (2 1 .4 .1 9 7 1 ) N aturvårdsverket anför.

Enligt 2 § 36 mom. m iljöskyddskungörelsen krävs tillstånd eller dispens för anläggning för behandling eller deponering av avfall, om den tillförda avfallsmängden överstiger 50 to n om året. Frågan om dispens från skyldighet a tt söka tillstånd prövas av statens naturvårdsverk för anläggningar överstigande 10 000 ton, i övrigt av länsstyrelse (1 resp. 12 §). Y rkandet i föreliggande m otion in n eb är således e tt krav på tillståndsprövning även för anläggningar u nder 50 ton. B eträffande d e tta yrkande vill naturvårdsverket erinra om a tt gränsen 50 ton satts av praktiska skäl och kan sägas m otsvara en liknande gräns avseende rening av avloppsvatten, 200 personekvivalenter. Med hänsyn till kom m unernas renhållningsm onopol och till bestäm ­ melserna i den nya kom m unala renhållningslagen finner verket sannolik­ h eten av a tt anläggningar av an fö rt slag skall tillkom m a m ycket liten, i varje fall i tä to rte r av någon storlek. Skulle behov föreligga a tt ingripa m o t befintlig anläggning av den n a ty p , torde hälsovårdsnäm nden med stöd av hälsovårdsstadgan ha full möjlighet a tt göra detta. Vid fall av störande inverkan på landskapsbilden är 20 § naturvårdslagen tillämplig. Det förhållandet att antalet anläggningar på m indre än 50 årston kan väntas bli litet skulle i och för sig k u n n a göra en ändring av m iljöskyddskungörelsen i enlighet med m otionen möjlig. Avsaknaden av nedre begränsning kan em ellertid ge upphov till svårigheter. Den sm idigaste lösningen synes vara a tt b eträffande sådana anläggningar prövningsbestäm m elser tas in i hälsovårdsstadgan. Lokaliseringen av större avfallsanläggningar utgör enligt naturvårds­ verkets u p p fattn in g en regional fråga om än en m ycket betydelsefull sådan. Som en angelägenhet på riksplanet kan möjligen behandling av specialavfall uppfattas, dock ej av den storleksordningen a tt det är befogat a tt den tas in i den fysiska riksplaneringen. F ö r a tt få till stånd en lämplig regionindelning för avfallshantering beslöt svenska k o m m u n fö rb u n d et i början av 1967 a tt en översiktlig planläggning skulle göras länsvis för hela landet. D enna första etapp har nu genom förts. En andra och tredje etapp, som går m era i detalj har påbörjats i vissa län. Slutligen har e tt bolag, Interkab, nyligen bildats med huvuduppgift att verka för interkom m unalt sam arbete i fråga om avfallshantering.

K oncessionsnäm nden för m iljöskydd (3.5.197 1) K oncessionsnäm nden anför.

Enligt koncessionsnäm ndens erfarenhet pågår för närvarande i kom ­ m unal regi e tt intensivt arbete — ofta initierat och lett av länsstyrelserna och ko m m u n fö rb u n d et — för a tt skapa från bl. a. m iljövårdssynpunkt tillfredsställande lösningar av avfallsproblem en. I många fall prövas härvid lösningar som fö ru tsätter sam arbete över kom m ungränserna. De på

senare år skärpta m iljövårdskraven to rd e av bl. a. kostnadsskäl leda till a tt deponeringsplatserna kom m er a tt betjäna stora om råden. D et är u nder dessa om ständigheter svårt a tt se fördelarna m ed a tt d e tta planeringsar­ bete lyfts upp på riksnivå. Problem lösningarna kräver näm ligen (bl. a. från m iljövårdssynpunkt) ingående kännedom om lokala förhållanden vad gäller bedöm ningar av riskerna för vatten- och luftförorening och andra störningar. Bestäm m elserna i 4 § m iljöskyddslagen får anses in n e fa tta fullt tillräckliga garantier m ot fellokalisering av anläggningar av ifrågavarande slag. K oncessionsnäm nden kan därför inte tillstyrka bifall till m otionärernas yrkanden i denna del. Ingripanden m o t befintliga soptippar som orsakar olägenhet av någon betydelse kan ske med stöd av gällande lagstiftning. B eträffande föreslagen skärpning av 12 § m iljöskyddskungörelsen vill näm nden anföra följande. Bestäm m elserna i m iljöskyddskungörelsen innebär en om fattande förprövningsplikt ifråga om anläggningar för behandling, deponering och uppsam ling av avfall. Enligt 2 § p u n k t 36 föreligger prövningsskyldighet för anläggningar för behandling eller deponering av avfall, om den tillförda avfallsm ängden överstiger 50 ton om året sam t för anläggningar för behandling av oljeavfall eller annat specialavfall. Enligt 8 § p u n k t 25 kungörelsen föreligger vidare anm älningsskyldighet till länsstyrelsen beträffande upp fö ran d e av anläggning för cen tral uppsam ling av oljeavfall eller annat specialavfall. Med anläggning fö r central uppsam ling av oljeavfall eller specialavfall avses anläggning som b etjän a r e tt flertal industrier och/eller sam hällen. Vidare har u tfärd ats särskilda bestäm m el­ ser till skydd m o t förorening av y tv a tte n genom utsläppande eller uppläggande av fast avfall eller fast äm ne. Enligt 7 § m iljöskyddskungö­ relsen får sådant avfall — oavsett vilken m ängd det är fråga om — ej släppas u t eller uppläggas u ta n tillstånd eller dispens, om det ej är up p en b art a tt d et kan ske u ta n olägenhet. De nu näm nda bestäm m elserna o m fattar em ellertid in te m indre tip p ar för vanligt avfall. Den som h ar ansvaret för en sådan tipp skall dock förvissa sig om a tt risk för ytv atten fö ro ren in g ej föreligger. En skärpning av förprövningsplikten i den om fattn in g som föreslagits i m otionen skulle enligt koncessionsnäm ndens m ening icke vara praktiskt genom förbar eller sakligt m otiverad med hänsyn till a tt d etta skulle innebära a tt all form av tippning av avfall — även sådan som är betydelselös eller relativt harm lös ur m iljöskyddssynpunkt, ex. kom pos­ tering av trädgårdsavfall, löv m. m. — skulle kräva tillstånd eller dispens. Endast när det gäller oljeavfall eller annat specialavfall synes en längre gående förprövningsplikt f. n. k unna övervägas. Prövningsskyldigheten i 2 § 36 m iljöskyddskungörelsen beträffande oljeavfall och specialavfall k unde i så fall vidgas a tt avse även deponering av sådant avfall. I fråga om olika slag av specialavfall kan m åhända finnas skäl a tt överväga en lagändring som innebär a tt den som på grund av sin p ro d u k tio n eller verksam het handhar avfall som inte u ta n särskilda försiktighetsm ått kan destrueras eller deponeras, b ör åläggas ansvaret för a tt sådana försiktighetsm ått iakttas. En bestäm m else m ed denna inne­ börd kan väntas bidraga till a tt oljeavfall och annat miljöskadligt avfall inte sprids på oläm pliga ställen eller dum pas.

S tatens planverk (1 9 .4 .1 9 7 1 ) anför.

Planverket vill till en början fram hålla a tt det synes läm pligt a tt a n ordnandet av avfallsanläggningar har stöd i fastställd detaljplan, särskilt om det finns bebyggelse i n ärheten. Svåra olägenheter av immissionskara k tä r kan uppkom m a för närboende såsom lu k t, förekom st av råtto r, v attenföroreningar, kringflygande avfall m. m. I första hand ankom m er d et på kom m unens hälsovårdsnäm nd a tt bevaka h ithörande frågor men även byggnadsnäm nden kan ha anledning a tt ta b efattning med dessa. Skyldighet a tt söka byggnadslov föreligger enligt 54 § 1 m om byggnadsstadgan då fråga är om upplag av större om fattn in g och varaktighet, som ändrar m arkens norm ala användningssätt, vilket ju är fallet med de flesta soptippar. Om till upplaget h ör skötselbyggnader erfordras givetvis lov även fö r dessa. I byggnadsstadgans 52 § föreskrives även a tt upplag ej må anordnas så, a tt det orsakar brandfara eller risk för olycksfall, skym m er sikten för trafiken eller för närboende, vanpryder omgivningen eller eljest vållar olägenhet av betydelse. D et ankom m er på byggnadsnäm nden a tt ingripa om dessa regler ej följs. Planverket kan således vitsorda m otionärernas up p fattn in g a tt avfalls­ hantering i kom m u n ern a u tg ö r e tt problem och det av sådan storleksord­ ning a tt frågan bö r tas upp i den översiktliga kom m unplaneringen. Även vid in terkom m unal planering b ö r problem en behandlas. Så h ar även sk e tt, bl. a. vid den regionala planeringen inom sydvästra Skåne och G öteborgsregionen. D ärem ot to rd e tills vidare frågorna ej behöva behandlas i den statliga fysiska riksplaneringen, då hanteringen i fråga i första hand är en kom m unal angelägenhet och det d ärför m åste anses läm pligast a tt frågan närm ast beaktas i kom m unal planering. I d etta sam m anhang kan även pekas på problem et med slam upplag, som blir allt vanligare m ed den ökade utbyggnaden för kem isk rening av landets avloppsreningsverk. Även denna fråga b ö r beaktas vid den översiktliga planeringen. D et synes även angeläget a tt de olika kom m unala näm nder­ na tidigt uppm ärksam m ar h ithörande frågor och därvid sam råder med varandra. Vad b eträ ffar den föreslagna ändringen av 12 § i m iljöskyddskungörelsen om dispensskyldighet även för m indre upplag anser planverket det angeläget a tt rationell k o n tro ll kan ernås på e tt tidigt stadium även av avfallsanläggningar m indre än 50 t/år. V a r d é n undre storleksgränsen bör sättas m åste d ock närm are bedöm as m ed hänsyn till tänkbara olägenheter av anläggningar av olika storlek och m yndigheternas kontrollm öjligheter.

.

'

K L B e c k m a n s T r y c k e r i e r A B . 1 9 7 1