Betänkande

Justitieutskottets betänkande i anledning av motion om sänkning av åldersgränsen för straffbart homosexuellt umgänge

Beteckning: Bet. 1971:JuU19
Typ: Betänkande
Datum: 1971-10-26

Ju stitieu tsk ottets betankande nr 19 år 1971 JuU 1971:19

Nr 19

Justitieutskottets betänkande i anledning av motion om sänkning av åldersgränsen för straffbart homosexuellt umgänge.

Motionsyrkandet

I m otionen 1971:648 av herr W ennerfors (m ) hem ställes a tt riksdagen m a tte besluta a tt h os Kungl Maj:t begära sådan ändring i b ro ttsb alk en a tt straffbarhetsgränsen för såväl h eterosexuellt som hom osexuellt umgänge blir 15 år. Redogörelse för m otionsskälen läm nas nedan.

Gällande rätt

I 6 kap. 3 § brottsb alk en (BrB) stadgas straff för den som h ar könsligt umgänge med barn u nder 15 år (o tu k t med barn). Stadgandet rik tar sig m ot både heterosexuella och hom osexuella handlingar. F ö r ungdom m ellan 15 och 18 år ges i 6 kap. 4 § första stycket BrB e tt villkorligt straffskydd m ot heterosexuell o tu k t, näm ligen för de fall a tt den underårige står under gärningsm annens tillsyn vid skola, anstalt eller annan inrättn in g eller eljest står u n d er gärningsm annens övervak ning, vård eller lydnad eller gärningen sker u n d er u tn y ttja n d e i annat fall av den underåriges beroende ställning (o tu k t med ungdom ). A ndra stycket i samma lagrum gäller hom osexuell o tu k t m o t ungdom över 15 år. Dels ges e tt absolut straffskydd för ungdom u n d er 18 år, dels ges e tt villkorligt straffskydd fö r ungdom u nder 20 år u n d e r samma föru tsättn in g ar som gäller enligt fö rsta stycket. F ö r hom osexuell o tu k t in trä d er dock aldrig ansvar enligt lagrum m et om gärningsm annen själv är u n d er 18 år. Enligt 6 kap. 8 § BrB straffas den som genom a tt u tlova eller ge ersättning skaffar eller söker skaffa sig tillfällig könsförbindelse med någon som är u n d er 18 år eller, om han är av samma kön, u n d e r 20 år (förförelse av ungdom ). Ansvar som stadgas i 6 kap. BrB för gärning som begås m o t någon u nder viss ålder skall ådöm as även den som inte insåg m en hade skälig

Riksdagen 1971. 7 sami. Nr 19

anledning anta a tt den andre ej u p p n å tt sådan ålder (6 kap. 9 §).

Historik m. m.

Enligt 1864 års strafflag var all hom osexuell o tu k t straffbar. S traff stadgandet sto d kvar o fö rä n d ra t fram till 1944, då väsentliga inskränk ningar genom fördes. I likhet m ed vad som gällde vid heterosexuell o tu k t begränsades då det ovillkorliga fö rbudet m ot hom osexuell o tu k t till a tt avse barn som ej fyllt 15 år. Även ungdom i åldern 15—18 år erhöll em ellertid e tt ovillkorligt straffskydd så snart gärningsm annen fyllt 18 år Vid heterosexuell o tu k t därem ot förelåg då liksom nu för åldersgruppen 15—18 år endast e tt begränsat straffskydd. Vid hom osexuell o tu k t med ungdom mellan 18 och 21 år kom den ändrade lagen a tt innehålla e tt relativt skydd. Krim inaliseringen om fattad e här fall där gärningsm annen fyllt 18 år och övade hom osexuell o tu k t m ed någon u n d er u tn y ttja n d e av dennes oerfaren h et eller beroende ställning. Vissa andra fall av hom o sexuell o tu k t, t ex m ed sinnessjuk eller sinnesslö, kom även i fo rtsättn in g en a tt vara straffbelagda. Till grund fö r 1944 års lagstiftning om straffskydd för ungdom m ellan 15 och 21 år m o t övergrepp av hom osexuell natur låg den u p pfattningen att sådana övergrepp ofta innebar större risker för skador av psykisk och social n atu r än vad som var fallet vid heterosexuella handlingar m ot ungdom i sam m a ålder. S tra ffrättsk o m m ittén anslöt sig i sitt betänkande Förslag till b ro tts balk (SOU 1953:14) till den näm nda uppfattningen. K om m ittén sade sig inte kunna förorda a tt straffbarheten för hom osexuella handlingar m ot ungdom begränsades till sådana fall där handlingar av heterosexuellt slag var krim inaliserade. Det relativa straffskyddet vid heterosexuell o tu k t föreslogs av ko m m ittén o m fatta åldersgruppen 15—21 år. Vid behand lingen av k o m m itténs förslag u ttalade departem entschefen bl a a tt skyddet för ungdom över 15 år m o t heterosexuella övergrepp m åste anses vara tillräckligt även om gränsen sa tte sv id 18 år. 1 fråga om hom osexuel la handlingar fö rordade han a tt d e t absoluta skyddet för åldern 15 till 18 år bibehölls (prop. 1962:10 s. B 178). Vissa yrkanden som b i a u n d er rem issbehandlingen fram förts om a tt straffbarheten för hom osexuell o tu k t med ungdom skulle begränsas till sådana fall där handlingar av h eterosexuellt slag var krim inaliserade vann inte gehör. G enom lagändring 1969 har 2 1-årsgränserna i sam band m ed sänkning en av den allm änna m yndighetsåldern sänkts till 20 år. 1 d e tta lagstiftningsärende uttalad e departem entschefen a tt d et enligt hans m ening kunde ifrågasättas om det i fo rtsättningen fanns anledning a tt i BrB skilja m ellan hom osexuella och heterosexuella handlingar. Han ansåg

det em ellertid vara en fråga som inte kunde tas upp i då förevarande sam m anhang. Den skulle få utredas särskilt (prop. 1969:25 s. 79). Det kan h ä r näm nas a tt statsrådet G eijer i e tt interpellationssvar i decem ber 1969 angående tillsä ttan d e t av en krim inalpolitisk beredning bl a u tta la t a tt bestäm m elserna om sedlighetsbrotten fö rtjän a r a tt ses över och a tt han avsåg a tt inom k o rt ta initiativ till en sådan översyn (AK p rot. 40:1 0 4 ). U tsk o ttet har in h äm tat a tt man inom ju stitie d ep a rte m entet överväger a tt se över se dlighetsbrotten när utredningsresurserna så tillåter.

Utländsk rätt

Norge har form ellt en straffbestäm m else m ot hom osexuellt umgänge m ellan m än u ta n angivande av åldersgräns (213 § straffeloven). Bestäm melsen tilläm pas dock in te i praxis såvida det inte är fråga om u tn y ttja n d e av unga m änniskor. I en interp ellatio n sd eb att i stortinget i ju n i i år angående upphävande av stadgandet y ttra d e justitiem inistern bl. a. a tt m y ck et enligt hans m ening talade för a tt straffb u d et m ot hom osexuella handlingar borde upphävas fullständigt, således utan a tt ersättas med särbestäm m elser om hom osexuellt um gänge med unga m änniskor. I Finland fanns tidigare inga åldersgränser u tan allt o tu k tig t hom o sexuellt umgänge var straffbart. U nder h ö sten 1970 infördes em ellertid åldergränsen 18 år fö r vanliga fall och 21 år för de fall då gärningen ägt rum u nder u tn y ttja n d e av överordnad ställning. I D anm ark stadgas straff för hom osexuell o tu k t m ed någon i åldern 15—18 år. S traffrih et kan dock inträda om de ifrågavarande personerna är ungefärligen jäm bördiga i ålder och utveckling. Fråga om slopande av åldersgränsen för hom osexuell o tu k t är förem ål för övervägande. G enom en nyligen genom förd lagstiftning i N ederländerna har det tidigare straffstadgandet rö ran d e hom osexuellt umgänge m ed personer u n d er 21 år upphävts (lag den 8 april 1971). A lltjäm t gäller enligt den nederländska strafflagen fö rb u d m ot otuktiga handlingar m ot personer u n d er 16 år vare sig gärningen är av heterosexuell eller hom osexuell art. 1 F örbundsrepubliken T yskland gäller en åldersgräns av 21 år för straffb art hom osexuellt um gänge mellan m än. S traffbar är endast den som är över 18 år och har umgänge med person u nder 21 år. F. n. överväges bl. a. en sänkning av 21-årsgränsen till 18 år. I England är åldersgränsen fö r straffb art hom osexuellt um gänge 21 år, för s. k. lesbiska förbindelser d ock 16 år.

Motionsskälen

M otionären vander sig em o t den skillnad i straffb arh et som föreligger därigenom a tt åldersgränsen vid straffb art h eterosexuellt umgänge är sa tt

till 15 år m edan gränsen vid straffb art hom osexuellt umgänge är sa tt till 18 år. Han anser det angeläget a tt samma åldersgräns införes för både heterosexuella och hom osexuella handlingar och att gränsen bestäm m es till 15 år. Till stöd för sin åsikt anför m otionären bl a a tt, eftersom d e t kan vara svårt a tt avgöra om en person fyllt 18 år, den som ljuger om sin ålder lä tt kan bli tro d d , vilket innebär m öjlighet för ungdom ar i åldern 15—18 år a tt ta en k o n ta k t som de sedan u tn y ttja r i utpressningssyfte. Enligt m otionären förekom m er sådant och i vissa fall har det varit fråga om fo rtsa tt utpressning, vilket kan betrak tas som p ro stitu tio n . Den näm nda m öjligheten till utpressning är enligt m otionärens m ening e tt tillräckligt skäl för a tt skillnaden i straffb arh et skall avskaffas. Han anför bl a vidare. Det är up p en b art a tt denna b arn p ro stitu tio n — i en del fall har barn under 15 är övat d e tta slags utpressning — är e tt synnerligen kom plicerat sam hällsproblem . P ro stitu tio n och därm ed sam m anhängande utpressning är e tt gam m alt problem . Inget land h a r lyckats lösa d e t på e tt tillfredsställande sätt. U nder senare år har em ellertid några länder gått in pä en m er liberaliserad väg. Holland t ex blev för några år sedan det första land i V ästeuropa som införde samma åldersgräns för heterosexuellt som för hom osexuellt umgänge. F örra året följde D anm ark H ollands exempel.

Remissyttranden

U tsk o tte t har inhäm tat y ttra n d en över m otionen från riksåklagaren, Svea hovrätt, socialstyrelsen, Föreningen Sveriges tingsrättsdom are (dom areföreningen), Sveriges advokatsam fund, Svenska läkaresällskapet och R iksförbundet för sexuell upplysning (R F SU ). D ärjäm te har y tt rande inkom m it från R iksförbundet för sexuellt likaberättigande. Det övervägande antalet rem issinstanser in ta r en positiv ställning till m otionsyrkandet. Sålunda tillstyrker riksåklagaren och h o v rätten a tt en allm än översyn av BrB:s kapitel om sedlighetsbrotten äger rum . Social styrelsen tillsty rk er bifall till m o tio n en m edan dom areföreningen och läkaresällskapet anser a tt frågan om sänkt åldersgräns för straffb art hom osexuellt umgänge bör upptagas till behandling först i sam band med en m er o m fattan d e utredning. RFSU anser a tt skäl saknas för skilda åldersgränser fö r heterosexuell och hom osexuell o tu k t. R iksförbundet fö r sexuellt likaberättigande anser a tt riksdagen om edelbart bö r ge de hom osexuella likhet inför lagen. A dvokatsam fundet avstyrker bifall till m otionen.

Riksåklagaren anför a tt synen på hom osexualiteten u n d er senare år väsentligt fö rän d rats och a tt uppfattn in g en om och förståelsen fö r olika sexuella m in o ritete r i dag är en annan än tidigare. Riksåklagaren utta la r

u p p fattningen a tt det inte föreligger tillräckliga skäl för en särreglering av hom osexuella handlingar. Dessa straffbestäm m elser torde enligt hans m ening num era inte ha stöd av den allm änna opinionen. Även de av m otionären anförda skälen talar enligt riksåklagaren em o t den nuvarande särregleringen. Det straffskydd som är nödvändigt på om rådet anser riksåklagaren kunna tillgodoses genom ansvarsbestäm m elserna om o tu k t med barn och o tu k t m ed ungdom . Riksåklagaren y ttra r vidare a tt d et av m otionen synes framgå a tt m otionären inte avser a tt den senare ansvarsbestäm m elsen skall utgå. En ändring i här angiven riktning kan enligt riksåklagaren uppnås genom a tt 6 kap. 4 § andra sty c k et BrB upphäves sam tidigt som första sty c k et ändras så, a tt det blir tilläm pligt på såväl hom osexuellt som h eterosexuellt umgänge.

Svea hovrä tt anser d et i och för sig önskvärt m ed en översyn av de regler i 6 kap. 4 § BrB som avses med m otionen. E m ellertid bör en översyn enligt hovrättens m ening in te inskränka sig till det angivna lagrum m et. S tadgandena om sedlighetsbrott har genom gående sam band m ed varandra. Vissa stadganden, särskilt de i 6 kap. 8 §, h ar e tt så nära sam band m ed de i m otionen avsedda a tt en sam tidig översyn fram står som nödvändig. En allm än översyn av brottsbalkens hela kapitel om sedlighetsbrotten är alltså enligt ho v rätten s m ening påkallad. Med hänsyn bl a till vad justitiem inistern y ttra t i sitt ovan om näm nda interpellationssvar angående en översyn av sedlighetsbrotten finner em ellertid h o v rätten d e t inte finnas anledning till någon riksdagens åtgärd till följd av m otionen.

I sitt tillstyrkande y ttra n d e an fö r socialstyrelsen a tt de skilda åldersgränserna måste ses som en oberättigad diskrim inering av de hom osexuella, och styrelsen anser a tt en sänkning av åldersgränserna kan bidraga till a tt de relativt vanliga utpressningssituationerna efter h o m o sexuella k o n ta k te r m ellan vuxna och ungdom ar i äldern 15—17 eller i vissa fall 18—19 år nedbringas till antalet. Styrelsen upplyser även a tt den i rem issyttrande över betän k an d et Intersexuellas k ö nstillhörighet (SOU 1968:28) tillstyrkt a tt åldersgränserna för straffbara hom osexuella förhållanden bringas i överensstäm m else med dem som gäller för heterosexuella förhållanden.

D om areföreningen finner a tt en sänkning av den nuvarande straffbarhetsgränsen för hom osexuellt könsligt umgänge skulle få svåröverskådliga konsekvenser för bl a skolväsendet och ungdom svärdsverksam heten. Frågan m åste därför enligt föreningen bedöm as från skilda synpunkter, inte bara med beaktande av de i och för sig viktiga utpressningsriskerna.

Vad särskilt angår dessa sistnäm nda vill föreningen för övrigt framhålla a tt d e t in te är självklart a tt utpressningsfallen skulle m inska i antal, om åldersgränsen sänktes. 1 vida kretsar to rd e näm ligen e tt u tn y ttjan d e av exempelvis skolungdom i hom osexuellt syfte b etrak tas med sådant ogillande a tt föru tsättn in g ar för utpressning föreligger, oavsett om förfarandet är straffb art eller ej. A ntalet utpressningssituationer skulle därför re n t av kunna stiga, om en sänkning av straffbarhetsgränsen fick till följd a tt ungdom ar u nder 18 år i väsentligt ökad om fattning u tsa tte s för hom osexuella närm anden från vuxnas sida. Med hänsyn till d e t sagda b ör enligt dom areföreningen den nuvarande åldersgränsen för straffb art hom osexuellt umgänge bibehållas i avbidan på en fullständig utredning av hela frågekom plexet. Föreningen avstyrker därför m otionen.

A d v o k a tsa m fu n d e t avstyrker m o tio n en eftersom det enligt sam fun dets m ening u nder den tid b ro ttsb alk en varit i kraft inte vunnits några nya erfarenheter av beskaffenhet a tt böra föranleda en sänkning av åldersgränsen för straffbart hom osexuellt umgänge. Vad som anfördes som grund för 1944 års lagstiftning gäller enligt styrelsens up p fattn in g även i dag.

Läkaresällskapet y ttra r a tt vissa skäl talar för uppfattningen av läm pligheten a tt sänka åldersgränsen för straffb art hom osexuellt um gänge. Som m otivering för en lagändring har enligt sällskapet inte b lo tt anförts den av m o tio n ären berörda m öjligheten till utpressning u ta n också t ex önskvärdheten av a tt m inska de hom osexuellas upplevelse av a tt vara avvikande och därm ed icke accepterade av sam hället. Å andra sidan u tg ö r enligt sällskapets m ening den nu aktuella frågan endast en del att det stora problem som lagstiftningen om sexualbrotten utgör. Sällskapet fö rordar därfö r a tt frågan om sänkt åldersgräns för straffbart hom osexuellt umgänge upptages till behandling i sam band med den m er om fattande utredning, som justitiem inistern förutskickat skall kom m a till stånd.

R F S U redovisar bl a sitt y ttra n d e över straffrättsk o m m ittén s betän kande Förslag till b rottsbalk (SOU 1953:14) såvitt avsåg särskilda åldersgränser för skydd av ungdom m ot hom osexuella gärningar. I näm nda y ttra n d e u tta la d e RFSU bl a.

De personer, som bliva hom osexuella genom förförelse, äro i själva verket det redan, ehuru de icke äro fullt m edvetna därom. Deras neurotiska läggning b ero r sannolikt på en ännu icke m edveten konflikt. E fter fö rbundets m ening är den teori på vilken kom m ittén byggt sitt

lagförslag näppeligen så sta rk t underbyggd, a tt den kan läggas till grund för en om fattande och sträng krim inalisering av hom osexuella sexualhandlingar m o t ungdom i åldern 15—21 år.

RFSU anför vidare a tt de erfarenheter, som fö rb u n d e t sam lat endast k u n n at bestyrka fö rb u n d e t i den redan år 1953 intagna stå n d p u n k te n , a tt det varken från m edicinsk, psykiatrisk eller social sy n p u n k t finns skäl a tt u p p rätth ålla skilda åldersgränser fö r heterosexuell och hom osexuell o tu k t. D ärem ot har förekom sten av de särskilda åldersgränserna enligt fö rb u n d e t bevarat ogrundade farhågor för hom osexuell förförelse och en onödig särbehandling av de hom osexuella. RFSU säger sig d ärfö r ha all anledning a tt fasthålla sin sedan länge intagna ståndpunkt. Sam m anfattningsvis u tta la r R FSU bl a a tt skillnaderna i krim inalise ringen av sexualhandlingar m ellan heterosexuella och hom osexuella gärningar bö r upphävas, a tt frågan om bibehållandet av åldersgränser inom sedlighetsbrotten b ö r övervägas och stadgandena bli förem ål för översyn sam t a tt stadgandet om förförelse av ungdom bör upphävas.

R ik sfö rb u n d e t f ö r se xu e llt likaberättigande u tta la r bl. a. a tt den nuvarande lagstiftningen innebär en om otiverad diskrim inering av Sveriges hom osexuella som strider m ot FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna. F ö rb u n d e t anser a tt riksdagen o m edelbart b ö r ge de hom osexuella likhet in fö r lagen m en vill dock inte m o tsä tta sig a tt frågan om lika åldersgränser vid heterosexuella och hom osexuella förbindelser u tred es sam tidigt m ed en översyn av övriga sedlighetsbrott.

U tskottet

I d e tta u tlåtande behandlas brottsbalkens regler om åldersgränser i straffstadgandena m o t hom osexuell o tu k t. Enligt straffbestäm m elsen om o tu k t m ed barn är åldersgränsen för den skyddade personkretsen sa tt till 15 år. S tadgandet rik ta r sig m ot både heterosexuella och hom osexuella handlingar, företagna m ot barn under denna ålder. Vid hom osexuella förbindelser gäller dock en högre åldersgräns, och även o tu k t begången m ot ungdom mellan 15 och 18 år bestraffas. F ö r de fall a tt otu k tig gärning begås u n d er u tn y ttja n d e av den underåriges beroende ställning stadgas straff dels för heterosexuell o tu k t m ot ungdom m ellan 15 och 18 år, dels fö r hom osexuell o tu k t m ot ungdom u nder 20 år. Vid hom osexuell o tu k t m ot ungdom m ellan 15 och 20 år fö ru tsättes fö r straffbarhet a tt gärningsm annen själv u p p n å tt 18 års ålder. V idare straffas den som genom a tt utlova eller ge ersättning skaffar eller försöker skaffa sig tillfällig könsförbindelse med någon som är under

18 år eller, om han är av samma kön, u n d er 20 år. Till grund för de högre åldersgränserna i straffstadgandena m ot hom osexuella förbindelser låg, som fram gått av det föregående, den u p p fattningen a tt övergrepp av hom osexuell n atu r o fta innebär större risker för skador av psykisk och social n atu r än vad som är fallet vid heterosexuella handlingar m ot ungdom av sam m a ålder. M otionären vänder sig em o t den skillnad i straffb arh et som föreligger därigenom a tt åldersgränsen vid straffb art h eterosexuellt umgänge är satt till 15 år m edan gränsen vid straffbart hom osexuellt umgänge är sa tt till 18 år. Han anser det angeläget a tt sam m a åldersgräns införes för både heterosexuella och hom osexuella handlingar och a tt gränsen bestäm m es till 15 år. M otionären åberopar särskilt a tt den nuvarande lagstiftningen innebär en m öjlighet för ungdom ar i åldern 15—18 år a tt u tn y ttja hom osexuella k o n ta k te r i utpressningssyfte. I m otionen yrkas a tt riksdagen hos Kungl. Majit begär sådan ändring i brottsb alk en a tt straffbarhetsgränsen för såväl heterosexuellt som hom osexuellt umgänge blir 15 år. U tsk o tte t delar m otionärens u p p fattn in g a tt den nuvarande lagstift ningen innebär vissa risker för a tt hom osexuella k o n ta k te r u tn y ttjas i utpressningssyfte. Även andra skäl kan enligt u tsk o tte ts m ening åberopas m ot en straffrättslig särreglering av hom osexuella handlingar. Så t. ex. har under rem issbehandlingen riksåklagaren u tta la t a tt denna särreglering num era in te torde ha stöd av den allm änna opinionen, och socialstyrelsen har an fö rt a tt de skilda åldersgränserna kan ses som en oberättigad diskrim inering av de hom osexuella. Läkaresällskapet h ar också fram hållit önskvärdheten av a tt m inska de hom osexuellas upplevelse av a tt vara avvikande och därm ed inte accepterade av sam hället. RFSU och R iksförbundet fö r sexuellt likaberättigande har vänt sig m ot den till grund fö r lagstiftningen liggande u p pfattningen att hom osexuella fö r bindelser innebär större risker för den u tsa tte än heterosexuella fö rb in delser. RFSU har tillagt a tt förekom sten av skilda åldersgränser bevarat ogrundade farhågor för hom osexuell förförelse. Även om u ts k o tte t in te är b e re tt a tt på det föreliggande m aterialet i alla delar ställa sig bakom vad sålunda u tta la ts under rem issbehandlingen fram står det dock enligt u tsk o tte ts m ening som tydligt a tt vissa av de värderingar som legat bakom straffbestäm m elserna om hom osexuell o tu k t nu to rd e få bedöm as annorlunda än vid lagstiftningens tillkom st. Det kan alltså ifrågasättas om det num era finns anledning att i den straffrättsliga regleringen skilja mellan hom osexuella och heterosexuella handlingar. Frågan bör enligt u tsk o tte ts m ening bli förem ål för närm are övervägande. Härvidlag är a tt beakta a tt, som fram gått av den ovan

läm nade redogörelsen, justitiem inistern fö ru tsk ick a t en allm än översyn av brottsbalkens bestäm m elser om sedlighetsbrotten över huvud taget. U tsk o tte t finner det naturligt a tt den i m otionen påtalade, relativt begränsade p roblem atiken upptages till behandling i d e tta större sam m an hang och fö ru tsä tte r a tt översynen kom m er till stå n d inom k o rt. Vad u tsk o tte t an fö rt bör ges Kungl. Maj.t till känna. U tsk o ttet hem ställer a tt riksdagen i anledning av m otionen 1 9 7 1 :648 ger Kungl. Maj:t till känna vad u ts k o tte t an fö rt angående en översyn av brottsbalkens bestäm m elser om hom osexuell o tu k t, m. m.

Stockholm den 26 o k to b e r 1971 På ju stitie u tsk o tte ts vägnar ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru K ristensson (m ), fröken Bergegren (s), fröken M attson (s), herrar D ockered (c), Eskel (s), Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Jönsson i Malmö (s), Westberg i Ljusdal (fp ), Nygren (s), fru N ordlander (vpk), fru B ergander (s), herrar Petersson i R östånga (fp ) och Wijkman (m).