Justitieutskottets betänkande i anledning av motion om införande av arbetskolonier inom kriminalvården

Justitieutskottets betänkande nr 20 år 1971 JuU 1971:20

Nr 20

Justitieutskottets betänkande i anledning av m otion om införande av arbetskolonier inom kriminalvärden.

Motionsyrkandet

I m o tio n en 1971:11 av herrar Sjöholm (fp) och Petersson i R östånga (fp) yrkas a tt riksdagen m å tte besluta a tt hos Kungl. Maj:t begära sk ynd­ sam u tredning om in rättan d e i vårt land in o m krim inalvården av e tt system med arbetskolonier i huvudsaklig överensstäm m else m ed vad härutinnan tilläm pas i F inland. Redogörelse fö r m otionsskälen läm nas nedan.

Gällande ordning i Finland

I F inland finns två olika ty p e r av ö p p n a straffverkställighetsanstalter, nämligen arbetskolonier och fångkolonier. A rbetskolonierna infördes 1946 m edan fångkolonierna tillkom 1955, sam tidigt som arbetskolonier­ na fick e tt vidgat användningsom råde. Den grundläggande skillnaden m ellan arbets- och fångkoloni sam m an­ hänger med urvalet av anstaltsklientelet. K lientetet i fångkolonierna utgöres av fångar vilka överförts från sluten anstalt där de avtjänat större delen av e tt tidsbestäm t frihetsstraff. I arbetskoloni får endast följande kategorier döm da avtjäna straff, näm ligen dels förstagångsförbrytare som avtjänar stra ff på högst två år, dels återfallsförbrytare som avtjänar straff på högst två år och som in te u nder de fem år som närm ast föregått den senast givna dom en u n d erg ått tu k th u sstraff eller direkt åd ö m ts fängelse­ straff, dels ock personer som döm ts till förvandlingsstraff för obetalda böter. Till arbetskoloni kan den döm de antingen kom m a d irekt eller sedan en del av straffet avtjänats i fängelse. Y tterligare fö ru tsättn in g fö r a tt få avtjäna straffet i arbetskoloni är a tt vederbörande är fysiskt kapabel till arbete och förklarar a tt han önskar kom m a till arbetskoloni. Någon begränsning, baserad på b ro ttsty p , gäller inte. F lertalet av dem som intas i arbetskoloni har d ö m ts för egendom s­ b ro tt. En annan sto r grupp är rattfyllerister. Å terstoden utgöres huvudsakligen av personer som d öm ts för b ro tt m o t alkohollagarna eller för våldsbrott. Vid personurvalet, som sker centralt, tar m an hänsyn till den döm des försörjningsbörda. A rbetskolonierna saknar p erm anent k arak tär och skiftar till an talet år från år. Sam m anlagda an talet b ru k ar em ellertid vara ungefär 20. Riksdagen 1971. 7 sami. Nr 20 O m tryckning. S. 8, kläm . S tår: 1971:173. Skall vara: 19 7 1 :1 1

K olonibyggnaderna utgöres av m er tillfälligt uppställda baracker. Arbetskolonier finns över hela landet såväl i närheten av större städer som i avlägsna skogstrakter. A ntalet in tern er varierar på de olika kolonierna från ca 20 upp till 80. Större kolonier förekom m er dock. På en av de större, Sjöskog strax u ta n fö r Helsingfors, uppgick medelbeläggningen sålunda u nder 1970 till 140 personer. V istelsetiden på den anstalten varierade m ellan två och fyra m ånader. Sam m anlagt uppgår i hela landet an tale t på arbetskoloni intagna vanligen till m ellan 800 och 1 000. A rbetskolonierna saknar alla y ttre fängelsekarakteristika såsom låsta byggnader, m urar och galler. D et finns heller inga vakter i egentlig m ening; för 50 intagna beräknar m an två tillsynsm än. F ångdräkt förekom m er inte, u ta n de intagna använder civila kläder. A rb e te t för de intagna varierar från byggnadsarbete på vägar och flygfält till gruv- och skogsarbete. God arbetsdisciplin och g o tt u ppförande i största allm änhet krävs av de intagna. Någon vård i egentlig m ening eller behandling ges inte. R estriktionerna är få och väsentligen av typ en a tt den intagne inte får läm na arbetskolonin eller sin arbetsplats u ta n tillstånd eller dröja på vägen till och från arb etet, fö rtä ra alkohol eller ta em ot besök utan tillstånd. De intagna erhåller för sitt arbete m arknadsm ässiga löner. F rå n lönen dras em ellertid 25 p ro ce n t som tillfaller staten. D essutom får den intagne betala skatt i vanlig ordning sam t e tt m indre belopp som ersättning för den m a t som tillhandahålles honom . Av den m o ttag n a lönen m åste den intagne, om han inte har någon familj, spara 10—20 procent. Medlen placeras i bank och får lyftas vid frigivningen. O m den intagne har familj kan upp till 50 pro cen t av lönen avdragas och skickas som underhåll till hans familj. Om den intagne avviker från arbetskoloni överföres han till sluten anstalt. F öre den 1 septem ber i år gällde i sådant fall undantagslöst a tt vederbörande inte fick räkna sig till godo den tid han avtjänat på arbetskoloni. Samma påföljd in träd d e vid överträdelse av annan ordnings­ regel inom anstalten. G enom en lagändring innevarande år h ar ifrågava­ rande regler m jukats upp. Ju stitiem inisteriet har givits m öjlighet a tt — då särskilda skäl föreligger — fö ro rd n a att arbetskolonitiden får inräknas i strafftid e n även om den döm de avvikit från anstalten. Om överförandet till sluten anstalt fö ra n letts av a tt den intagne b ru tit m ot ordningen på kolonin skall tiden där n orm alt inräknas i strafftiden. Rym ningar från arbetskoloni har uppgivits vara m ycket sällsynta.

Motionsskalen

1 m o tio n en fram hälles efter en redogörelse för d e t finska system et med arbetskolonier a tt fördelarna med d etta system synes vara många. De intagna fullgör e tt sam hällsnyttigt arbete till gagn för landet och dem

själva. Avlöningen är in te reducerad på e tt för den arbetande diskrim ine­ rande sätt. Sam hället befrias från k ostnaderna för den underhållsskyldig­ h e t som åvilar den intagne. Den relativa frih eten u tgör en god förberedelse till den m era obegränsade frih e t som vidtar e fte r strafftidens utgång. R espekten för utfärd ad e bestäm m elser och givna regler inpräntas på e tt y tte rst påtagligt och m y c k et kän n b art sätt. M otionärerna uppger vidare bl. a. b eträffande rym ningsfrekvensen a tt inom en m edelbeläggning av 800 intagna tre hade avvikit u n d er e tt år. Även återfallsfrekvensen bland dem som varit intagna på arbetskoloni var enligt finska bedöm ningar påfallande låg. M yndigheterna ansåg, fram hål­ ler m otionärerna, system et m ed arbetskolonier var m y ck et lovande. Avslutningsvis an fö r m otionärerna: Enligt vår m ening kan den m eto d som tagit sig k onkreta u ttry c k i arbetskolonin enligt finskt m önster kom m a a tt visa sig vara en lösning i det ak u ta krisläge vari svensk krim inalvård b efinner sig. Alla realistiska bedöm are to rd e kunna vara ense om såväl a tt rättssam hället aldrig kan avsvära sig behovet av straffrättsliga reak tio n er m o t b ro tt som a tt fångvårdsanstalter av typ K um la och Å kersberga inte kan inpassas i de riktlinjer som en m odern och hum an krim inalvård stakar ut. A rbetskolo­ nin synes vara e tt g o tt u ttry c k fö r den enda am bition som b ö r vara ledstjärnan i den svenska krim inalvården: a tt m ed alla m edel verka fö r a tt av den som kom m it p å avvägar i rättssam hället skapa en laglydig och samlevnadsvänlig m änniska.

Kommittén för anstaltsbehandling inom kriminalvården

Enligt Kungl. Maj:ts bem yndigande tillkallades år 1967 sakkunniga för att göra en allm än översyn av lagen om behandling i fångvårdsanstalt och annan lagstiftning som h a r nära sam band med denna lag. I direktiven för de sakkunniga, som antagit benäm ningen kom m ittén för anstaltsbehand­ ling inom krim inalvården (KA IK ), u ttalas bl. a. a tt behovet av ändrade regler i fråga om arbetsplikt och arbetsersättning bö r övervägas vid u tredningsarbetet. Även reglerna om bestraffning av disciplinära förseel­ ser om fattas av översynen. K om m ittén beräknas avsluta sitt arb ete u nder h ö sten 1971.

Remissyttranden

U tsk o ttet h ar in h ä m ta t y ttra n d e n över m o tio n en från krim inalvårds­ styrelsen, socialstyrelsen och arbetsm arknadsstyrelsen. Samtliga rem issinstanser avstyrker bifall till m otionen.

Krim inalvårdsstyrelsen läm nar inledningsvis följande redogörelse för förhållandena inom den svenska krim inalvården på det om råde som om fattas av m otionen.

Styrelsen vill till en början erinra om — vilket m o tio n ärern a synes ha fö rb isett — att en verkställighetsform , som i flera hänseenden nära ansluter sig till den i m otionen åsyftade och i F inland tilläm pade, sedan länge använts i vårt land. R edan år 1918 förvärvade dåvarande fångvårds­ styrelsen egendom i Singeshult i H alland d it m an förläde s. k. gemensamhetsfängar i en helt öppen koloniform . D etta var en utveckling av en red an tidigare väckt tanke som kom m it till u ttry c k då m an om disponera­ de cellfängelset i M ariestad till e tt la n tb ru k sb eto n a t fängelse genom inköp av en större lantegendom där fångarna fick arbeta u ta n fö r anstalten. Nästa steg var en m indre koloniförläggning e tt stycke från anstalten. Sm åningom tillkom i skilda delar av landet självständiga fångkolonier av en typ som i allt väsentligt överensstäm de m ed den åsyftade finska m otsvarigheten — lå t vara med en lägre beläggning. Till dessa anstalter h ar i huvudsak hänvisats döm da m ed k o rta strafftid er beträffan d e vilka döm da krav på speciell behandling icke påkallats. Även an d ra som befunnits lämpliga för straffverställighet på öppen anstalt har avtjänat en viss del av strafftiden på sådan anstalt. På de ö ppna anstalterna fullgöres sam hällsnyttigt arbete såsom skogsoch vägarbete samt jordbruksskötsel. H ärtill kom m er a tt inom krim inal­ vårdens anstaltssystem finnes e tt antal m oderna anstalter av sluten och ö p p en karaktär där m an lagt sto r to n v ik t vid allm änt p ro duktivt arbete. Vid den öppna anstalten i Tillberga tillverkas sålunda elem ent till m onteringsfärdiga trähus. Vid denna anstalt h ar krim inalvårdsstyrelsen också bem yndigats a tt tilläm pa m ark nåd smässig lön som ersättning för de intagnas arbetsprestationer. D et b ö r em ellertid u nderstrykas a tt klien­ telets särart icke m öjliggör införande av m arknadsm ässig lön annat än för vissa grupper av intagna. Även vid de övriga anstalterna av såväl sluten som ö ppen karaktär förekom m er p ro d u k tio n av olika artiklar som saluföres på den allm änna m arknaden. Med d et anförda h ar krim inalvårdsstyrelsen velat undanröja det m issförstånd som m åhända kan följa av m otionärernas uttalan d e om sam hällsnyttigt arbete inom ram en för finsk krim inalvård.

S tyrelsen fram håller vidare a tt brottsb alk en givit dom stolarna större m öjligheter än tidigare a tt låta lagöverträdare bli förem ål för kriminalvård i frih e t. På grund härav utgöres de som i dag undergår anstaltsbehandling inom krim inalvården till stor del av e tt m er eller m indre svärbehandlat klientel. U tm ärkande för dessa döm da är a tt de besväras av psykiska störningar, o fta i förening med alkohol- och narkotikam issbruk. Därtill kom m er a tt deras sociala belägenhet överhuvudtaget i regel är brydsam . A nstaltsvården m åste därfö r b eträffan d e d etta klientel i första hand u tfo rm as på e tt sådant sätt a tt m öjlighet ges till grupp- och individualterapi, undervisning, social träning, arbetsprövning och arbetsträning. E ftersom dessa aktiv iteter icke förekom m er vid den av m o tionärerna föreslagna typ en av anstalter, är det enligt styrelsen upp en b art a tt denna anstaltsform icke är läm plig för ifrågavarande döm da. En annan grupp bland dem som undergår anstaltsbehandling utgöres, fo rtsä tte r styrelsen, av dem som främ st av allm änpreventiva skäl ådöm ts e tt kortvarigt fängelsestraff. Även om dessa dö m d a icke uppvisar m edicinska och sociala störningar i lika hög grad som d et övriga klientelet kan m an — som bl. a. redovisats i b etänkande avgivet av kom m ittén för lagstiftningen angående trafik n y k te rh e tsb ro tt (SOU 1970:61) — finna

döm da m ed b etydande alkoholproblem . K om m ittén h ar m ed anledning därav föreslagit a tt dessa intagna i stället för frihetsstraff ådöm es en icke frihetsberövande påföljd med föreskrift om nykterhetsvårdande behand­ ling. F ö r den händelse ko m m ittén s förslag — som tillsty rk ts av krim inalvårdsstyrelsen i rem issyttrande över b etän k a n d et — blir genom ­ fört kom m er en icke obetydlig m inskning a tt ske av an talet h ä r åsyftade intagna. B eträffande rym ningsfrekvensen u tta la r styrelsen a tt, även om det är angeläget a tt m inska an talet rym ningar, det dock in te kan anses överensstäm m a m ed svensk rä ttsu p p fa ttn in g och m ed strävandena att åstadkom m a e tt behandlingsvänligt anstalt sklim at a tt till svensk krim inal­ vård överföra den finska pricipen om förverkande av avtjänad strafftid vid rym ning. Med hänsyn till vad sålunda u pptagits finner krim inalvårdsstyrelsen a tt de m otiveringar som anförts i m o tio n en icke är av sådan k arak tär a tt något initiativ i b erört hänseende b ö r tagas.

Socialstyrelsen erinrar om utred n in g sarb etet inom k o m m itté n för anstaltsbehandling inom krim inalvården (KAIK) och u n d erstry k e r bl. a. a tt enligt utredningsdirektiven ko m m ittén har a tt överväga e tt system med m arknadsm ässiga löner och arbetsträning i en miljö som så nära som möjligt ansluter sig till näringslivets. Sam m anfattningsvis u tta la r styrelsen a tt ” arbetskolonier” red an finns inom krim inalvårdsstyrelsens verksam hetsom råde, a tt riksdagen nyligen beslutat medge krim inalvårdsstyrelsen a tt starta försöksverksam het med avtalsenliga löner för u tfö rt arbete sam t a tt KAIK i dagarna avläm nat förslag beträffande anstaltsbehandling inom krim inalvården. Den av m otionärerna föreslagna utredningen om in rättan d e av arbetskolonier synes därfö r styrelsen inte vara behövlig f. n. Vad gäller det i m otionen o m näm nda finska system et med förverkad strafftid vid m isskötsam het u tta la r styrelsen a tt den inte vill rekom m endera införandet av d e tta system i Sverige.

A rbetsm arknadsstyrelsen anför följande. Målet för krim inalvården i Sverige är resocialisering av lagbrytare. D enna inriktning har blivit alltm er fram trädande under senare år, och avancerade experim ent har gjorts både vad beträffar arbete och annan behandling inom krim inalvårdens ram. Bl. a. h ar m an prövat arbete u n d er frigång från både öppna och slutna an stalter sam t från särskilda frigångshem. Vid frigångsarbete i ö p p n a m arknaden får intagen lö n enligt avtal o ch betalar för kosten ca fyra kr per dag till krim inalvården. Skyldigheter beträffande sk att och underhållsplikt m. m. in trä d er här som för alla andra arbetstagare. Ur rehabiliteringssynpunkt är d et m åhända för många av sto rt värde a tt de får marknadsm ässig lön för u tfö rt arbete och därm ed bereds m öjlighet a tt direkt återgälda vad de h äfta r i skuld till enskilda och

sam hället. D en väg som svensk krim inalvård är inne på a tt genom frigång bereda alltfler den m öjligheten är värd all uppm untran. D ärem ot ställer sig arbetsm arknadsstyrelsen m ycket tveksam till det i m o tio n en fram för­ da förslaget a tt anordna speciella arbetsplatser för straffade i den form som fö rekom m er i Finland. I synnerhet m åste m an sta rk t ifrågasätta om de rigorösa för a tt in te säga från svensk synpunkt hårda bestäm m elser som råder vid de finländska arbetslägren på längre sikt blir av positivt värde för den enskildes rehabilitering. M otionärernas önskan a tt ” respek­ te n för u tfärd ad e bestäm m elser och givna regler inpräntas på e tt y tte rst påtagligt och m ycket kän n b art s ä tt” to rd e strida m ot de ström ningar av dem o k rati och sam arbetsförsök vid svenska anstalter som blivit alltm er fram trädande. A rbetsm arknadsstyrelsen vill i sam m anhanget fram hålla a tt d et från rehabiliterings- och arbetsm arknadssynpunkt är angeläget a tt fängelseti­ den i största utsträckning används a tt fö rb ä ttra de intagnas ofta efte rsatta skolkunskaper så a tt de bringas upp i grundskole- eller högre nivå. Man bö r också k unna u tn y ttja den kursform som benäm ns arbetsm arknadsinfo rm atio n m ed praktik, vilken ger deltagarna en samhälls- och arbetsm arknadsm ässig orientering sam tidigt som den u n d erlä tta r för dem a tt finna lämpliga lösningar på arbets- och/eller utbildningsval. D enna kursform är flexibel och kan sålunda anpassas efter enskildas eller gruppers särskilda behov. I Sverige eftersträvar m an på rehabiliteringsom rådet a tt i största m öjliga utsträckning norm alisera och integrera åtgärderna. D etta gäller även den grupp som benäm ns socialt handikappad och in n e b är a tt m an i första h and ifråga om såväl arbete som utbildning väljer de vägar som står ö ppna för alla m edborgare. A rbetsm arknadsstyrelsen anser a tt det inte finns u try m m e för experim ent i m o ts a tt riktning bredvid den utveckling som härvid är på gång inom svensk krim inalvård i sam arbete m ed arbetsm arknadsverket. Styrelsen finner sålunda ej skäl a tt understödja den i m o tio n en begärda utredningen om in rättande i vårt land inom krim inalvården av e tt system m ed arbetskolonier i huvudsaklig överens­ stämmelse m ed vad h ä ru tin n an tilläm pas i Finland.

U tskottet

1 m otionen 1971:11 hem ställes om utredning rörande frågan om in rättan d e i vårt land av arbetskolonier fö r straffverkställighet. Som förebild för anstalterna anger m o tionärerna de arbetskolonier som man sedan år 1946 använder i F inland vid sidan av fängelser av traditionell ty p . De finska arbetskolonierna är som närm are fram går av redogörelsen ovan helt ö p p n a anstalter, o fta av icke perm anent karaktär. A nstaltsklientelet utgöres av relativt välartade fängelsefångar som är fysiskt kapabla till kroppsarbete. Samtliga intagna u tfö r sådant arbete på heltid u ta n fö r anstalten. F ö r arb etet erhålles marknadsm ässig lön. Någon vård eller behandling i egentlig m ening förekom m er inte. Ordningsreglerna är få. Ö verträdelser föranleder undantagslöst överförande till sluten anstalt. Tidigare gällde dessutom a tt den, som p å grund av m isskötsam het fick läm na en arbetskoloni, vid strafftidsberäkningen inte fick räkna sig till godo den tid han avtjänat där. Reglerna härom har em ellertid m jukats upp innevarande år.

F ördelarna m ed kolonier av denna typ är enligt m otionärerna många. De intagna fullgör e tt sam hällsnyttigt arbete till gagn för landet och dem själva. Avlöningen är in te reducerad på e tt fö r den arbetande diskrim ine­ rande sätt. Sam hället befrias frå n k ostnaderna fö r den underhållsskyldig­ het som åvilar den intagne. Den relativa friheten u tg ö r en god förberedelse till den m era obegränsade frihet som vidtar e fte r strafftidens utgång. R espekten fö r utfärd ad e bestäm m elser och givna regler inpräntas på ett y tte rst påtagligt och m y c k et k än n b a rt sätt. Rym nings- och återfallsfrekvensen är påfallande låg. Som närm are utvecklas i de rem issyttranden som avgivits över m o tio n en har i vårt land sedan länge använts e tt system m ed öppna an stalter av k olonityp, som i åtskilliga hänseenden nära ansluter till den i F inland tilläm pade och i m otionen åsyftade verkställighetsform en. På dessa anstalter, till vilka främ st hänvisats döm da med k o rta strafftider, fullgöres sam hällsnyttigt arb ete såsom skogs- och vägarbeten samt jordbruksskötsel. En väsentlig skillnad i förhållande till det finska system et föreligger em ellertid i fråga om de intagnas arbetsersättning. Den svenska krim inalvårdens arbetsprem iesystem är visserligen uppbyggt på i princip sam m a sätt som inom det fria näringslivet m en fö rtjän st­ m öjligheterna för de intagna är väsentligt sämre än på den öppna m arknaden; den genom snittliga tim fö rtjä n ste n inom krim inalvårdens arbetsdrift uppgick budgetåret 1969/70 till 114 öre för verkstadsdriften och 142 öre fö r jo rd b ru k sd riften . Som krim inalvårdsstyrelsen fram håller i sitt rem issyttrande gör k lientelets särart det omöjligt a tt in fö ra m arknadsmässig lön för annat än vissa grupper av de intagna. En utveckling m ot e tt delvis n y tt lönesystem kan em ellertid skönjas. En försöksverk­ sam het med e tt reviderat lönesystem som ger avsevärda lön efö rb ättrin g ar prövas sålunda sedan några år tillbaka vid vissa anstalter. Avtalsenliga löner fö rekom m er fö r sådana intagna som under den sista delen av anstaltsvistelsen har s. k. frigångsarbete u te på den ö ppna m arknaden. K rim inalvårdsstyrelsen har också bem yndigats a tt vid den ö p p n a an stalt­ en Tillberga försöksvis tilläm pa m arknadsm ässig lön som ersättning fö r de intagnas arbetsprestationer. Enligt u ts k o tte ts mening bö r erfarenheterna av den näm nda försöks­ verksam heten avvaktas innan n y a initiativ i fråga om arbetsersättningen till de intagna ifrågasättes. D et bö r också b eaktas att spörsm ålet härom liksom den därm ed nära sam m anhängande frågan om arbetsplikten inom anstaltsväsendet innefattas i den översyn rörande krim inalvården som sedan 1967 verkställes av k o m m itté n fö r anstaltsbehandling inom krim i­ nalvården (K A IK ). A nledning a tt tillstyrka m otionärernas begäran om u tredning u n d er hänvisning till de intagnas ersättningssituation föreligger således inte. In te heller från andra utgångspunkter är en utredning i enlighet med m otionärernas önskem ål påkallad. Som delvis fram går av vad ovan

upptagits skiljer sig de öppna anstalterna av k olonityp i vårt land, om m an b ortser från lönesättningen för de intagna, icke i någon större utsträckning från de finska m otsvarigheter som m otionärerna åberopar. De särdrag, bl. a. i fråga om m öjligheterna till vård och behandling samt påföljderna vid misskö t sam het, som in n efattas i d et finska system et, synes stå i m indre god överensstäm m else m ed de i vårt land allm änt o m fattad e principerna rörande de intagnas rehabilitering och samhällsanpassning. Även spörsm ålen om vårdens innehåll och bestraffning av disciplinära förseelser u tg ö r f. ö. huvudfrågor i KAIK:s utred n in g su p p ­ drag. På anförda skäl avstyrker u ts k o tte t bifall till m otionen. U tsk o tte t hem ställer a tt riksdagen avslår m otionen 1 9 7 1 :1 1.

S tockholm den 26 o k to b e r 1971

På ju stitie u tsk o tte ts vägnar

ASTRID KRISTENSSON

N ärvarande : fru K ristensson (m ), fröken Bergegren (s), frö k e n M attson (s), herrar D ockered (c), Eskel (s), Larfors (s), Johansson i V äxjö (c), Jönsson i Malmö (s), Westberg i Ljusdal (fp ), Nygren (s), fru N ordlander (vpk), fm B ergander (s), herrar Petersson i Röstånga (fp ) och Wijkman

(m ).

K L B eckm ans T ry c k e rie r AB. 1971