Justitieutskottets betänkande i anledning av motion om avskaffande av brottspåföljden ungdomsfängelse, m.m.

Justitieutskottets betänkande nr 21 år 1971 Juli 1971:21

Nr 21

Justitieutskottets betankande i anledning av m otion om avskaffande av brottspåföljden ungdomsfängelse, m. m.

Motionen

I m otionen 1971:55 av fru Olsson i Hölö m. fl. (c) yrkas a tt riksdagen u tta la r sig för e tt avskaffande av ungdom sfängelseinstitutionen sam t a tt riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär u tredning om n y a form er för vård av unga lagöverträdare. M otionärerna fram håller a tt kritik m o t ungdom sfängelseinstitutionens s ä tt a tt fungera har fram förts från olika håll, bl. a. från högre krim inalvårdstjänstem än och vårdare. D ocenten Bengt Börjesson har, säger m otionärerna, i en undersökning påvisat a tt ungdom sfängelse är den påföljd som ger det säm sta vårdresultatet. De u tta la r vidare a tt återfallsfrekvensen är högre vid ungdom sfängelserna än vid andra an stalter och a tt om kring 80 p ro ce n t återfall är en återkom m ande siffra. B eträffande förhållandena på ungdom sanstalterna an fö r m otionärerna: Av de personer som finns i ungdom sfängelse är om kring 30% beroende av centralstim ulerande n ark o tik a och de flesta är haschrökare. Många kom m er från underm åliga hem m iljöer och deras grundutbildning är o fta dålig. På anstalterna blandas olika kategorier av ungdom ar. Nybörjare träffar avancerade brottslingar, gravt m e n talt störda blandas m ed dem som aldrig tidigare varit u tsa tta för anstaltsbehandling. Enligt mångas åsikt bidrar klientelets sam m ansättning till a tt konservera brottsligt beteende och i många fall b idrar re n t av anstaltsvistelsen till ytterligare utbildning i brottslig verksam het. De bristande vårdresurserna fö r n arkom aner och andra psykiskt störda liksom den psykiska press som är förenad med a tt påföljden är tidsobestäm d bidrar inte till a tt åstadkom m a en utveckling i positiv riktning för den intagne. I stället resulterar anstaltsvistelsen o fta i passivisering och apati som försvårar m öjligheten a tt fungera socialt u ta n fö r m urarna. I m otionen fram hålles vidare a tt fö r vuxna användes d e t tidsobestäm da straffet, internering, i m y c k et begränsad utsträckning och då endast för återfallsförbrytare m ed långt brottsregister eller fö r personer som b egått m ycket grova b ro tt. Med tanke härpå är d et enligt m otionärerna förvånande och otillfredsställande a tt m an när det gäller vården av unga lagbrytare fortfarande använder en påföljd som genom a tt vara tidsobe­ stäm d är en m otsvarighet till internering.

1 Riksdagen 1971. 7 sami. Nr 21

Avslutningsvis u tta la r m otionärerna a tt ungdom sfängelseinstitutionen som den fungerar i dag inte kan anses h a något berättigande. Om man vill åstadkom m a e tt positivt vårdresultat, och det m åste vara sy ftet m ed all vård, är det nödvändigt a tt finna andra form er för vården av unga lagöverträdare.

Nuvarande ordning

A llm ä n t om påföljderna fö r unga lagöverträdare Enligt 33 kap. 1 § b rottsbalken (BrB) är straffbarhetsåldern 15 år, dvs. straffrättskipningen ingriper inte vid b ro tt begångna av dem som inte fyllt 15 år. De åtgärder som kan vara erforderliga från sam hällets sida med anledning av b ro tt av barn och ungdom ar i sådan ålder ankom m er på barnavården. B eträffande b ro tt av den som fyllt 15 år har m an, särskilt för varje brottsp åfö ljd , övervägt från praktiska och hum anitära synpunk­ ter för vilken åldersgrupp påföljden bör kunna kom m a i fråga. B eträffande åldersgruppen 15—17 år fullföljer b ro ttsb alk en den utveckling som h ar pågått under de senaste decennierna. Lagöverträdare i denna åldersgrupp skall i princip behandlas inom barnavårdens ram. Ö verläm nandet till barnavårdens organ sker på två vägar, antingen i sam band m ed beslut av åklagaren a tt in te väcka åtal eller också genom dom stols fö rordnande därom i dom en. N um era kan överläm nande ske så snart föru tsättn in g ar finns för ingripande m ed förebyggande åtgärder eller om händertagande enligt bam avårdslagen. Inom barnavården kan t. ex. anordnas frivård i form av övervakning och särskilda föreskrifter enligt regler som ganska nära överensstäm m er m ed brottsbalkens bestäm ­ m elser om skyddstillsyn. Den anstaltsvård som kan kom m a i fråga inom barnavårdens ram är fram för allt vård i ungdom svårdsskola. I stället för a tt överläm na den unge till vård enligt barnavårdslagen kan dom stolen e fte r om ständigheterna döm a till annan påföljd. Härvid gäller följande restriktioner. Skyddstillsyn får ådöm as endast om denna påföljd är läm pligare än vård enligt barnavårdslagen och kan i dessa fall aldrig kom bineras m ed anstaltsbehandling. F ör ådöm ande av fängelse krävs synnerliga skäl, vilket innebär en skärpning av fö ru t gällande lag. Ungdomsfängelse fö ru tsätter a tt påföljden anses u ppenbart lämpligare än annan påföljd. När det gäller lagöverträdare i åldern 1 8 - 2 0 år kan ingripande enligt barnavårdslagen förekom m a endast i begränsad utsträckning. Huvudvik­ ten har därför i stället lagts på åtgärder, som vidtas inom krim inalvårdens ram. Endast för påföljder, som innebär frihetsberövande, har d et för ifrågavarande åldersgrupp ansetts m otiverat med särbestäm m elser. Ung­ domsfängelse är tä n k t som den norm ala påföljden när en längre tids om händertagande i anstalt är påkallat för den unges tillrättaförande.

Behövs endast en k o rt tids anstaltsvård, skall i stället skyddstillsyn i kom bination m ed anstaltsbehandling tillgripas. Inte heller skall ungdom s­ fängelse användas, när e tt frihetsberövande är påkallat fram för allt av allm änpreventiva skäl. U try m m et fö r a tt ingripa m o t lagöverträdare, som h ar u p p n å tt 18 års ålder, m ed åtgärder enligt bam avårdslagen är som ovan näm nts begränsat. 1 den m ån barnavårdslagen m edger a tt åtgärder vidtas m ot den som har fyllt 18 år, äger dom stolen em ellertid besluta överläm nande till barnavård. Sådant överläm nande ifrågakom m er fram för allt i fall där någon, som på grund av tidigare krim inalitet eller av annan anledning är intagen i ungdom svårdsskola, blir lagförd fö r b ro tt. F ö r åldersgruppen m ellan 21 och 23 år innehåller b ro ttsb alk en i påföljdshänseende den särbestäm m elsen a tt 2 1 —22-åringar, liksom 15—17-åringar, kan döm as till ungdom sfängelse, om sådan påföljd finnes u pp en b art lämpligare än annan påföljd.

B rottsbalkens bestäm m elser om ungdom sfängelse F ö ru tsättn in g arn a för ådöm ande av ungdom sfängelse anges i 29 kap. 1 § BrB. En första fö ru tsättn in g för påföljden är a tt fängelse i och fö r sig är stadgat för b ro tte t eller, om det skall döm as för flera b ro tt, för något av dem. F ö r den som fyllt 18 m en ej 21 år fö ru tsättes vidare a tt den fostran och utbildning som avses m ed ungdom sfängelse prövas lämplig m ed hänsyn till vederbörandes personliga utveckling, vandel och levnads­ om ständigheter i övrigt. Den som ej fyllt 18 år eller som fyllt 21 m en ej 23 år kan döm as till ungdom sfängelse om sådan påföljd finnes up p en b art lämpligare än annan påföljd. Behandlingen av den som döm ts till ungdomsfängelse äger rum i och utom anstalt och får pågå i högst fem år, varav högst tre år i anstalt. F em årstiden kan dock förlängas till sex år om den döm de begår n y tt b ro tt u nder det a tt behandlingen pågår, vilket m edför a tt m axim itiden för behandlingen i anstalt förlänges till fyra år. Behandlingen börjar i anstalt och skall pågå där så lång tid som finnes erforderlig med hänsyn till behandlingens syfte, d ock som regel m inst e tt år. A nstaltsvården skall försiggå i ungdom sanstalt eller, om särskilda skäl föreligger därför, i annan fångvårdsanstalt. V ården utom anstalt får i princip inte u p p h ö ra förrän den pågått under en sam m anhängande tid av två år. Beslut om övergång till vård uto m anstalt m eddelas av ungdom sfängelsenäm nden, som dock äger u ppdra åt vederbörande övervakningsnäm nd a tt närm are bestäm m a dag för övergången. U nder vården utom anstalt skall den döm de hela tiden stå u n d er övervakning av särskilt förordnad övervakare. Y tterst b är övervakningsnäm nden ansvaret för övervakningen och vården i frihet över huvud taget. Om den döm de u nder vården uto m anstalt inte ia k tta r vad som åligger

honom enligt b ro ttsb alk en eller enligt föreskrift eller anvisning som m eddelats honom m ed stöd därav, äger övervakningsnäm nden m eddela föreskrift, tilldela honom varning eller förelägga h onom vid vite a tt ia k tta m eddelad föreskrift. Om den döm de visar tredska a tt ia k tta vad som åligger honom eller om anstaltsvård påkallas för a tt förebygga a tt han begår b ro tt, kan ungdom sfängelsenäm nden fö ro rd n a a tt han skall återintagas i anstalt. Om återintagning har skett, skall den döm de ånyo överföras till vård uto m anstalt, när sy ftet med behandlingen bäst vinnes därigenom . Om den till ungdom sfängelse döm de begår b ro tt innan påföljden har u p p h ö rt och blir åtalad härför, står enligt 34 kap. BrB olika m öjligheter till buds för dom stolen. Den m öjlighet som i p raktiken h ar stö rst betydelse är a tt fö ro rd n a a tt den fö ru t ådöm da ungdom sfängelsepåfölj­ den skall avse jäm väl den nya brottsligheten. D om stolen äger då förlänga m axim itiden för ungdom sfängelsepåföljden enligt vad ovan näm nts. Om den döm de vårdas i anstalt, äger dom stolen föreskriva a tt han icke får överföras till vård u to m anstalt förrän efter sex m ånader från dom stolens beslut, såvida icke m axim itiden för anstaltsvård dessförinnan går till ända. Om den döm de vårdas u to m anstalt, kan dom stolen föreskriva, a tt han skall återintagas i anstalt och även a tt han ej får överföras till vård u tom anstalt förrän efter sex m ånader från återintagningen, såvida ej m axim itiden fö r anstaltsvård går till ända dessförinnan. M axim itiden får av dom stolen förlängas även om den väljer a tt döm a särskilt till påföljd för det nya b ro tte t, varvid alltså den döm de underkastas annan påföljd jäm te ungdom sfängelsepåföljden. Vid u tn y ttja n d e av den tredje m öjlighet, som stå r till buds vid nya brottslighet, näm ligen a tt undanröja påföljden ungdom sfängelse och för samtliga b ro tt döm a till påföljd av annan art, u p p h ö r ungdom sfängelsepå­ följden i förtid. Påföljden kan också upphöra i förtid genom beslut av ungdom sfängelsenäm nden. H ärför fö ru tsättes a tt den döm de vårdas utom anstalt och — som regel — a tt vården uto m anstalt pågått u n d er en sam m anhängande tid av två år.

Verkställigheten av ungdom sfängelse Ovan beskrivna bestäm m elser i b rottsbalken k om pletteras m ed regler angående verkställigheten av ungdom sfängelse i lagen (1964:541) om behandling i fångvårdsanstalt (behandlingslagen), i kungörelsen (19 6 4 :6 3 0 ) med vissa föreskrifter rörande tilläm pningen av denna lag (behandlingskungörelsen), i kungörelsen (1 9 64:632) med vissa b estäm ­ m elser om vård i frihet av dem som d öm ts till påföljd fö r b ro tt (frivårdskungörelsen) samt i krim inalvårdscirkulär nr 2/1968 (vårdcirku­ läret). I vissa hänseenden ges dessutom närm are föreskrifter i andra cirkulär och in stru k tio n er som utfärd as av krim inalvårdsstyrelsen.

Behandlingslagen, sorn avser behandling i alla slags fångvårdsanstalten innehåller dels tekniska regler om verkställighetens början och beräkning av strafftid m. m., dels bestäm m elser som m er direk t rö r behandlingen av intagna, de egentliga behandlingsreglerna. Dessa bestäm m elser reglerar de intagnas fördelning på olika anstalter, arbete och arbetsersättning, rä tt till brevväxling, besök och perm ission, bestraffning av disciplinära förseelser m. m. 1 6 kap. ges särskilda bestäm m elser b eträffande dem som d ö m ts till ungdomsfängelse. Reglerna in n eb är bl. a. följande. I ungdom sanstalt skall, om ej för visst fall medgives undantag, vårdas endast den som d öm ts till ungdom sfängelse. G enom denna bestäm m else, kom pletterad med bro ttsb alk en s stadgande a tt anstaltsvården av den som d öm ts till ungdom sfängelse som regel skall försiggå i ungdom sanstalt, åstadkom m es a tt ungdom sfängelseklientelet i huvudsak vårdas avskilt från andra klientelgrupper. De döm das fördelning m ellan ö ppen och sluten anstaltsvård skall ske u nder iakttagande av grunderna fö r lagens 25 § som bl. a. föreskriver a tt hänsyn tas till de döm das ålder, hälsotillstånd, sinnesbeskaffenhet, karaktärsegenskaper, tidigare vandel, arbetsförm åga, anlag och utbildning. Har den döm de intagits i sluten anstalt, skall han så snart det kan ske överföras till ö ppen anstalt, om d etta inte med hänsyn till hans sinnesbeskaffenhet eller av annan anledning m åste anses oläm pligt. Den döm de skall arbeta tillsam m ans m ed andra intagna och får också tillbringa fritiden tillsam m ans m ed dem , allt såvida inte särskilda skäl föreligger h ärem ot. Läm pligt arbete skall anvisas den döm de. A rb e te t b ör vara ägnat a tt stärka hans förm åga och vilja a tt försörja sig och a tt bibringa honom utbildning i läm pligt yrke. Vid valet av arbete b ö r hänsyn tas till hans håg och fallenhet. Undervisning skall m eddelas i de äm nen krim inalvårdsstyrelsen bestäm ­ mer. Särskild uppm ärksam het skall ägnas åt fritidssysselsättning samt gym nastik och id ro tt. Den döm de kan erhålla tillstånd a tt uto m anstalten utfö ra annat arbete eller delta i annan undervisning än som bedrives inom krim inalvården (frigång). Om det prövas vara till gagn fö r behandlingen kan den döm de erhålla tillstånd a tt läm na anstalten också fö r längre tid och u nder andra om ständigheter än som allm änt gäller fö r s. k. korttidsperm ission, dvs. få å tn ju ta långtidsperm ission. Perm issionstiden inräknas i anstaltstiden. B eslutanderätten i fråga om långtidsperm ission tillkom m er ungdom sfängelsenäm nden m en h ar i viss utsträckning delege­ rats till övervakningsnäm nderna.

U ngdom sfängelsenäm ndens praxis

Som näm nts i det föregående får enligt b rottsbalken den som döm ts till ungdom sfängelse som regel inte överföras till vård utom anstalt innan e tt år fö rflu tit från det han intogs i anstalt. F ö r norm alklientelet brukar dock ungdom sfängelsenäm nden medge a tt den döm de, om han visar god

skötsam het och tillgodogör sig anst alt sbehandlingen samt det kan anses sannolikt a tt han vid frigivningen k om m er a tt erhålla för honom läm pad utbildning eller förm ånlig arbetsanställning, beviljas långtidsperm ission tills vidare e fte r tio m ånaders anstaltstid. Till ledning fö r anstaltsm yndigheterna och vederbörande övervakningsnäm nd för inriktningen av behandlingen under vården i anstalt och förberedande av vården u tom anstalt och övergången därtill brukar ungdom sfängelsenäm nden m eddela s. k. rik tp u n k t. D enna anger den tidigaste dag, vid vilken — under fö ru tsättn in g a tt eleven sköter sig — långtidsperm ission eller överförande till vård utom anstalt enligt näm n­ dens m ening kan kom m a i fråga, såvida inte särskilda om ständigheter m otiverar annat. F ö r intagna som tillhör norm alklientelet m eddelas som regel inte någon dylik rik tp u n k t u ta n lagens huvudregel med den möjlighet till undantag som den anvisar anses utgöra tillräcklig ledning för förberedande av vården i frihet. För sådana som in te tillhör den s. k. norm alkategorin eftersträvar näm nden a tt nå en viss differentiering. F ö r den kategori av de intagna som är m inst belastad från bro ttslig h etssy n p u n k t förekom m er a tt långtidsperm ission beviljas även tidigare än e fte r tio m ånader. Om å andra sidan den brottslighet som föranlett dom en på ungdomsfängelse är särskilt allvarlig — den in n e fa tta r t. ex. kassaskåpssprängningar, vapenstöl­ der, m ordbrand eller rån — anser näm nden sig som regel inte kunna medge u n dantag från lagens norm ala m inim itid av e tt års anstaltsvård. U nder senare tid h a r ungdom sfängelsenäm nden i ökad utsträckning beslutat s. k. b u nden perm ission, dvs. eleven har beviljats perm ission till för honom lämplig sysselsättning, speciellt läm pad yrkesutbildning eller till vistelse på bestäm d o rt m. m. A tt perm issionen är bunden innebär a tt eleven får gå tillbaka om han av någon anledning in te kan eller får fo rtsätta den anvisade utbildningen eller sysselsättningen. System et m ed bunden perm ission har le tt till a tt anstaltsvistelsen i vissa fall kunnat inskränkas till 7 —8 m ånader. U nder 1970 beslöts b unden perm ission i 77 fall. Om en elev under långtidsperm ission gör sig skyldig till nya b ro tt, m eddelar ungdom sfängelsenäm nden ny rik tp u n k t, som då anges i m ånader e fte r återfö ran d e t, vanligen 2 —5 m ånader.

Anstaltsorganisationen såvitt gäller ungdom sfängelseklientelet K rim inalvårdens anstalter är fördelade på å tta räjonger, varav fem är geografiska och tre avsedda för specialklientel, näm ligen internerings-, ungdom s- och kvinnoräjongerna. A nstalterna inom ungdom sräjongen är elva. Sam tliga u tn y ttjas för ungdom ar som döm es till ungdom sfängelse, flertalet också för det num era relativt obetydliga antal lagöverträdare u n d er 22 år som dömes

till fängelse. Sju av anstalterna är slutna och fyra öppna. Åtskilliga av de slutna anstalterna h ar dock i viss utsträckning även ö p p n a platser. Sammanlagt fanns 1970 inom ungdom sräjongen 471 slutna och 202 ö ppna platser. C entralanstalten inom ungdom sräjongen är belägen i Uppsala. Den är m ottagningsanstalt fö r ungdom sfängelseelever från hela lan d et och fungerar som klassificeringsanstalt. Sedan några år tillbaka sker vid denna anstalt anlagsundersökningar — både praktiska och teoretiska — av samtliga ungdomsfängelseelever. U ndersökningarna sker i sam arbete med pedagogiska in stitu tio n en vid Uppsala universitet och ligger jä m te den psykiatriska undersökning, som regelmässigt u tfö rs b eträffande varje elev, till grund för en bedöm ning av elevens m öjlighet a tt tillgodogöra sig utbildning. Till U ppsalaanstalten h ö r krim inalvårdens studiegård, som är avsedd fö r studieinriktade intagna inom såväl ungdom s- som vuxenklien­ telet. R ox tu n a u ta n fö r L inköping är en anstalt för m en talt kom plicerade ungdom sfängelseelever. Skenäs och Vångdalen är öppna an stalter för norm alfall och bildar tillsam m ans m ed de slutna anstalterna Hällby och M ariefred räjongens m est utpräglade utbildningsanstalter. De senare anstalterna tar em o t norm albegåvade elever som på grund av rymningsbenägenhet in te kan vistas på öppen anstalt. De slutna anstalterna i N yköping och Y stad bedriver yrkesutbildning i begränsad om fattn in g i p ro d u k tio n sin rik tad e verkstäder och har även m öjlighet till terapibetonade sysselsättningar. H ildero in ta r i viss m ån en särställning genom a tt de intagna där har speciella m öjligheter a tt u nder anstaltstiden ta anställning vid olika företag i närheten. Specialanstalten i Jö nköping ger eleverna m öjlighet till te ra p ib eto n ad verksam het i enrum eller i m indre grupper. Till ungdom sräjongens förfogande står dessutom frigångshem m en Y tte r­ by och B jörkahem m et samt en m indre avdelning fö r ungdom sfängelseele­ ver på psykiatriska kliniken vid fångvårdsanstalten i Malmö.

Statistiska uppgifter Av krim inalvårdens anstaltsklientel (i fångvårdsanstalter och häk ten ) år 1970 — i genom snitt o m fattan d e 5 250 personer — hörde i genom snitt 452 till kategorin ungdom sfängelseelever. M otsvarande siffror fö r frivårdsklientelet var 23 078 och 547. U nder år 1970 intogs 249 personer i ungdom sfängelse. Dessutom återintogs 120 personer på grund av m isskötsam het i olika form er. Motsvarande siffror var 270 och 133 år 1969 sam t 314 och 164 år 1968. Av de år 1970 intagna hade 38 p ro ce n t tidigare vistats på ungdom svårds­ skola, 27 pro cen t tidigare d ö m ts till skyddstillsyn m ed anstaltsbehandling och 25 p rocent tidigare d öm ts till skyddstillsyn u tan anstaltsbehandling. Tio pro cen t hade tidigare icke varit förem ål för vare sig institutionsvård eller skyddstillsyn. De intagnas ålder och könstillhörighet sam t huvud­ b ro tte t i dom en fram går av följande tabell.

Dömd Rubrik Ålder Summa enligt 15-17 18-20 21 22-24

Brotts­ balken

8:12 Försök eller förberedelse till stöld,

Narkoti­ kastraff­ lagen 1 § Narkotikabrott 9 1 - — 9 3 § Grovt narkotikabrott 1 7* - - 8

Övriga lagbrott 1 1 2 Summa 2 2 * 220 7 - 249

Notsiffra anger antalet kvinnor därav

* varav 21 i åldern 17 år

Historik

Vid sidan av de ordinära frihetsstraffen i 1864 års strafflag infördes år 1902 tvångsuppfostran som en särskild behandlingsform för unga lagöverträdare. T vångsuppfostran var en frihetsberövande påföljd vars varaktighet inom vissa gränser läm nades obestäm d i dom en för a tt bestäm m as u n d er behandlingens gång. Behandlingen avsåg a tt ge fostran och utbildning. Till tvångsuppfostran kunde döm as, om den tilltalade vid b ro tte ts begående fyllt 15 m ed ej 18 år. Behandlingsform en avskaffades år 1947, em edan läm plig vård fö r den ifrågavarande åldersgruppen ansågs b ättre kunna beredas i barnavårdens regi. Redan dessförinnan, genom 1936 års lag om ungdom sfängelse, hade ungdom sfängelse in fö rts som en m ot tvångsuppfostran svarande behand­ lingsform för något äldre lagöverträdare, näm ligen för dem m ellan 18 och 21 år. Det fö ru tsattes även, a tt å b ro tte t kunde följa fängelse eller straffarbete och a tt b r o tte t icke var så svårt a tt därå lägst kunde följa straffarbete i fyra år eller däröver. Liksom tvångsuppfostran avsåg ungdom sfängelse a tt ge fostran och utbildning. Huruvida tilltalad borde döm as till ungdom sfängelse skulle d ärför bero på om han var i behov av och m ottaglig för sådan fostran och utbildning som avsågs med ungdomsfängelse. A nstaltsvistelsens längd skulle bestäm m as under be­ handlingens gång. U tskrivning från anstalten fick icke ske förrän efter e tt år om inte särskilda skäl var därtill, och å andra sidan fick den döm de icke kvarhållas i anstalt längre än fyra år. U tskrivning skedde i regel på prov, och den provutskrivne ställdes u n d er tillsyn och var underkastad förhållningsregler för sin livsföring. Bröt han m ot dessa, kunde han återintagas i anstalt. Ungdomsfängelselagen kom efter hand, fram för allt efter 1945 års stora straffverkställighetsreform , a tt tilläm pas på e tt sä tt som icke var avsett. Tanken var a tt ungdom sfängelse skulle användas för unga lagöverträdare som ingav goda förhoppningar, s.k. ” raske Drenge” med e tt från D anm ark h ä m ta t u ttry c k . I den m ån m an fick tillgång till flera och b ättre anstalter och därm ed m öjlighet a tt differentiera klientelet ansåg m an sig em ellertid böra döm a även psykiskt underm åliga till ungdomsfängelse. Till en försäm ring av klientelet bidrog även ändringar i 5 kap. 5 § strafflagen och i lagen om villkorlig dom , vilka innebar dels att till ungdom sfängelse kunde döm as ungdom ar som tidigare skulle straffriförklarats, dels a tt lagöverträdare m ed god prognos i allt större utsträckning undgick frihetsberövande påföljd. Enligt det förslag dy strafflagberedningen (SOU 1956:55), som ligger till grund för b rottsbalkens påföljdssystem , skulle den som icke fyllt 21 år kunna döm as till fängelse endast om han fyllt 18 år och om av särskilda skäl fängelse på viss tid överstigande tre år fanns böra ådömas.

1* Riksdagen 1971. 7 sami. Nr 21

Med d etta u n dantag och m ed det undantag som följde av m öjligheten a tt kom binera skyddstillsyn m ed anstaltsbehandling skulle enligt förslaget den enda frihetsberövande påföljden i krim inalvårdens regi för unga under 21 år vara förslagets m otsvarighet till ungdom sfängelse, vilken kallades skyddsfostran. D enna påföljd skilde sig från ungdomsfängelse enligt brottsb alk en bl. a. därigenom a tt någon legal m inim itid för anstaltsbehandlingen icke stadgades. Såsom skäl för förslaget a tt nästan helt utesluta fängelse för personer under 21 år i tanke a tt ungdom sfängelse skulle kunna användas i stället anförde beredningen bl.a., a tt system et m ed parallella tidsbestäm da och tidsobestäm da frihetsberövande behandlingsform er fö r lagöverträdare m ellan 18 och 21 år vore u r skilda sy n p u n k te r b eh ä ftat med allvarliga olägenheter. Redan detta, a tt dom stolen hade a tt välja m ellan de båda påföljderna, m edförde stora svårigheter. En allvarligare olägenhet vore, a tt valm öjligheten inverkat m enligt på behandlingen i anstalterna för verkställighet av ungdom sfängelse därigenom a tt de där intagna hängett sig åt jäm förelser med det tidsbestäm da straff de tr o tt sig ha kunnat påräkna såsom alternativ till ungdom sfängelse och a tt dessa jäm förelser le tt till att de an sett sig orättvist behandlade. Denna inställning hos de intagna torde enligt beredningen ha bidragit till a tt anstaltsbehandlingen vid ungdom sfängelse icke blivit till tid en så individualiserad som lagstiftaren avsett och som behandlingsbehovet i det särskilda fallet påkallade. A nstalstiden vid den första intagningen hade sålunda enligt beredningen i alltfö r sto r utsträckning fixerats till den i lagen angivna m inim itiden av e tt år. Beredningens förslag i denna del blev sta rk t kritiserat i rem issyttrande­ na, och i propositionen följdes det icke. D epartem entschefen anförde till stöd fö r uppfattn in g en a tt både fängelse och ungdom sfängelse borde ingå i påföljdssystem et för brottslingar i åldern 18—21 år bl. a. följande (prop. 1962:10 s. C 92): M otsvarigheten i beredningens förslag till ungdom sfängelse är liksom d etta u tfo rm at m ed tanke på sådana fall, där en längre tids om händerta­ gande i anstalt är påkallat för den döm des tillrättaförande. Påföljden är alltså avpassad för a tt tillgodose individualpreventiva syften. Den om fattning, i vilken beredningen vill inskränka användningen av fängelse å lagöverträdare i förevarande åldersgrupp, h ar em ellertid nödvändiggjort för beredningen a tt till den tidsobestäm da behandlingsform en hänföra även fall, där frihetsberövandet är m otiverat enbart eller företrädesvis av allm änpreventiva skäl. E tt sådant sam m anförande av skilda klientelgrup­ per inom denna reaktionsform synes icke innebära någon vinst. Visserli­ gen fö rutsättes a tt differentiering skall kunna ske å skilda anstalter. Det to rd e dock icke kunna bestridas, a tt olika sy npunkter m åste läggas på behandlingen m ed hänsyn till de skiftande föru tsättn in g ar u nder vilka påföljden h ar ådöm ts, och i d e tta avseende fö reter beredningens förslag enligt min åsikt uppenbara svagheter. O lägenheterna med den nuvarande parallellism en m ellan tidsbestäm t

straff och ungdom sfängelse synes för övrigt ha givits för stora p ro p o rtio ­ ner av beredningen. Av ungdom sfängelsenäm ndens rem issyttrande fram ­ går, a tt anstaltstiden vid ungdom sfängelse är betydligt m er differentierad än vad beredningen synes ha u tg å tt från. A tt ännu större skillnader i anstaltstid icke föreligger m ellan de intagna to rd e till sto r del b o ttn a i a tt några säkra h ållp u n k ter för en längre gående individualisering av behandlingen för närvarande saknas. Den beslutande m yndigheten har därför blivit tvungen a tt falla tillbaka på en viss schematisering. Jag anser för egen del icke tillrådligt a tt införa något förbud m o t a tt döm a krim inell ungdom i åldern 18—20 år till fängelse. Å andra sidan är jag icke beredd a tt gå till den andra y tterligheten i förhållande till beredningens förslag, näm ligen a tt såsom från några håll har y rkats slopa ungdom sfängelse och döm a alla brottslingar i denna åldersgrupp, som bö r underkastas anstaltsbehandling inom fångvården, till fängelse. De skäl som anförts för en så genom gripande reform är enligt min m ening icke av sådan art, a tt de bör föranleda e tt övergivande av den nuvarande ordningen m ed en särskild påföljd, som baseras på frihetsberövandets relativa tidsobestäm dhet.

B eträffande tilläm pningsom rådet fö r ungdom sfängelsepåföljden anför­ de departem entschefen (s. 309) a tt d e tta vore något snävare än enligt beredningens förslag. Ungdomsfängelse skulle dock vara den norm ala påföljden när längre tids anstaltsvård befanns vara påkallad. Till grund härför låg uppfattn in g en a tt ungdom ar i åldern u n d er 21 år, som gjort sig skyldiga till något allvarligare krim inalitet, i allm änhet var i behov av särskild upp fo stran d e behandling. B eträffande ungdom sfängelsepåföljdens ställning i påföljdssystem et anförde d epartem entschefen vidare (s. 93):

Såsom föru tsättn in g för dom till ungdom sfängelse har i departem entsförslaget uppställts, a tt sådan fostran och utbildning som avses med denna påföljd skall prövas vara erforderlig. D enna förutsättning innebär bl.a., a tt ungdom sfängelse icke bö r användas, om längre tids anstaltsvård ej kräves fö r den unges tillrättaförande. Liksom beredningen och flertalet remissorgan anser jag nämligen, a tt till ungdom sfängelse icke bör hänföras sådana unga, som behöver underkastas endast en k o rt tids anstaltsvård. F ö r sådana fall b ör i stället, såsom beredningen föreslagit, e tt kortvarigt frihetsberövande kunna kom bineras m ed skyddstillsyn. Den angivna förutsättningen för ådöm ande av ungdom sfängelse innebär vidare, a tt ungdom sfängelse ej skall användas, när e tt frihetsberö­ vande är påkallat fram för allt av allm änpreventiva skäl. Någon större praktisk betydelse to rd e denna begränsning knappast få, em edan m an i fråga om ungdom ar som har begått allvarliga b ro tt i regel torde ha a tt utgå från a tt behov av uppfostrande åtgärder föreligger. F rihetsberövande av huvudsakligen allm änpreventiva skäl to rd e därfö r främ st bli aktuellt, när fråga är om b r o tt av m indre allvarlig art och intagningen i anstalt därför kan göras täm ligen kort. I dessa fall kom m er valet närm ast a tt stå m ellan skyddstillsyn kom binerad med behandling i anstalt och fängelse på kort t i d . -------- N ågot hinder m ot a tt använda ungdom sfängelse med hänsyn till b ro tte ts svårhet to rd e icke böra uppställas. N är fråga är om m y c k et grova b ro tt to rd e dock, såsom även beredningen h ar fram hållit, fängelse många gånger vara a tt fö re d ra g a .-------- En pågående ungdom sfängelsebehandling torde i regel icke böra brytas

på grund av återfall i b ro tt. Om den unge genom upprepade återfall och genom sitt handlande i övrigt visar sig uppenbarligen icke vara m ottaglig för behandlingen, kan det dock m ed hänsyn till såväl honom själv som övriga i anstalten intagna vara läm pligast a tt han vid ny lagföring döm es till fängelse.

Statliga kom m ittéer, m. m.

K A IK Enligt Kungl. Maj:ts bem yndigande tillkallades år 1967 sakkunniga för att göra en allmän översyn av lagstiftningen om behandling i fångvårdsanstalt m . m. De sakkunniga h ar antagit benäm ningen kom m ittén för anstaltsbehandling inom krim inalvården (KAIK). De problem som k o m m itté n enligt direktiven bö r ta upp är främ st sådana som f. n. regleras i behandlingslagen, dvs. principerna för de intagnas fördelning på olika anstalter, arbete och arbetsersättning, rä tt till brevväxling, besök och perm ission sam t bestraffning av disciplinära förseelser. K om m ittén beräknas avsluta sitt arbete u nder hösten 1971.

Socialu tredningen År 1967 tillkallades också sakkunniga för en allm än översyn av den sociala vårdlagstiftningen. De sakkunniga, socialutredningen, skall enligt direktiven även se över d et m ateriella innehållet i barnavårdslagen, varvid också läm pligheten och verkningarna av i lagen angivna åtgärder, vård och behandling samt frågan om ungdom svårdsskolornas fu n k tio n och ställ­ ning skall prövas. U tredningsarbetet beräknas pågå u n d er hela 1971.

Sakkunniga fö r utredning av frågan om påföljder fö r p sy k isk t avvikande lagöverträdare Enligt Kungl. Maj:ts bem yndigande i april 1971 h ar sakkunniga tillkallats för att u tred a frågan om påföljder för psykiskt avvikande lagöverträdare.

K o m m itté n fö r krim inologisk behandlingsforskning 1 slu tet av år 1969 tillsattes k o m m itté n för krim inologisk behandlings­ forskning för en system atisk forskningsplanering på krim inalvårdens om råde. Planeringen skall enligt direktiven inriktas på forskningsprojekt som sy fta r till a tt söka m äta rehabiliteringseffekten av olika behandlingsåtgärder. Därvid skall i första hand sådana undersökningar kom m a i fråga som kan ge underlag fö r ställningstaganden i fråga om krim inalvårdens praktiska utform ning u nder den närm aste tiden. Sam tidigt bö r de sakkunniga eftersträva a tt sätta in sitt planeringsarbete i e tt större krim inalpolitiskt perspektiv. De m er näraliggande p rojekten b ö r efter hand k unna infogas i en vidare planering av forskningen inom krim inolo­ gin och angränsande fält.

I anslutning till den sålunda pågående forskningsplaneringen på krim inalvårdens om råde må erinras om a tt Kungl. Maj å i novem ber 1969 i e tt regeringsförslag till N ordiska råd e t begärt råd e ts y ttra n d e över frågan om utvidgat nordiskt krim inologiskt sam arbete. Enligt förslaget bör sam arbetet inriktas på en sam nordisk planering av forskningsarbetet med en ändam ålsenligt fördelning av arb e tet m ellan de olika länderna och en styrning av arb e tet enligt överenskom na riktlinjer. Planeringen bör bedrivas inom ram en för e tt sam nordiskt organ, lämpligen d e t redan existerande sam arbetsrådet för krim inologi. N ordiska rådet har i februari 1971 antagit en rekom m endation (nr 3 2 /1 9 7 1 ) om sådant krim inologiskt sam arbete.

Krim inalvårdsberedning Kungl. Maj:t har innevarande m ånad beslutat tillsätta en krim inal­ vårdsberedning fö r en översyn av m ål och m edel inom krim inalvården. Några direktiv fö r beredningen, som skall bli parlam entarisk, har ännu icke publicerats. R örande beredningens närm are uppgifter u ttalas em el­ lertid bl. a. följande i e tt pressm eddelande från ju stitie d ep a rtem e n tet. ” U nder senare tid har många reform förslag på krim inalvårdens om råde lagts fram av olika kom m ittéer. Y tterligare några k o m m itté er kom m er också inom k o rt a tt presentera nya reform er. Alla dessa förslag h ar e tt stark t inbördes sam band. Det är därfö r nödvändigt att få till stånd en sam ordning, planering och prioritering av aktuella reform er. Insatserna inom krim inalvården m åste ske m ed en bestäm d m ålsättning och efter enhetliga riktlinjer. En prioritering m åste också ske mellan olika åtgärder inom krim inalvården och i förhållande till de krav som ställs p å ökade resurser på andra om råden inom sam hället. En viktig fråga inom krim inalvården är fördelningen av insatser m ellan anstaltsvården och f r iv å r d e n . Utvecklingen går k la rt m ot en m inskad beläggning på anstalterna och en m otsvarande ökning av frivårdsklientelet. En ökad satsning på frivården m åste g ö r a s . -------- Å tgärder m åste även vidtas för a tt fö rb ä ttra behandlingen av de intagna. V årdpersonalens sam m ansättning och arbetsförhållanden bör även ses över. R eform erna b ö r särskilt inriktas p å åtgärder som m inskar återfallsb r o tts lig h e te n . E tt ökat engagem ang från arbetsm arknadsorganisa­ tionerna är värdefullt för a tt ge lagöverträdare b ättre m öjligheter a tt anpassa sig till samhällslivet. Beredningens resu ltat bö r redovisas under första halvåret 1972.”

Remissyttranden

U tsk o tte t har in h äm tat y ttra n d en över m o tio n en från riksåklagaren, Svea h ovrätt, krim inalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, Föreningen Sveriges tingsrättsdom are och Sveriges advokatsam fund.

K rim inalvårdsstyrelsen (m ajo riteten ) tillstyrker så till vida m otionen a tt styrelsen u tta la r sig fö r tillsä ttan d e t av en krim inalpolitisk beredning, i vars uppgift även skulle kunna ingå a tt göra en utredning om nya form er för vård av unga lagöverträdare. Socialstyrelsen anser a tt skäl kan finnas för en m er begränsad översyn av påföljdssystem et för ungdom ar under 23 år. A dvokatsam fundet tillsty rk er — u ta n a tt ta ställning till y rk an d e t om ungdom sfängelseinstitutionens avskaffande — yrk an d et om en utredning rörande behandlingen av unga lagöverträdare. Övriga rem issinstanser avstyrker m otionsyrkandena.

A d v o k a tsa m fu n d e t u tta la r a tt det enligt sam fundets m ening i sto rt sett finns fog för den kritik m o t påföljden ungdom sfängelse som fram fö rts i m otionen. S am fundet säger sig sakna m öjlighet a tt i d e tta sam m anhang u tta la sig om i vad m ån bristerna är a tt hänföra till påföljden sådan den konstruerats eller till d e t sätt varpå den kom m it a tt tilläm pas i praktiken. S am fundet är em ellertid inte främ m ande för tan k en att b risterna kan vara a tt hänföra till båda dessa om ständigheter. Man bö r då, an fö r sam fundet, hålla i m innet att en del av de påtalade bristerna förekom m er också beträffande andra påföljder, som innebär frihetsberövande. E tt avskaffande av påföljden ungdom sfängelse finner sam fundet in te böra ske u ta n närm are analys av bristernas orsak och om fattning. En prövning av denna fråga m åste äga rum inom ram en fö r en allsidig utredning rörande behandlingen av unga lagöverträdare. Sam fundet finner m ycket tala för a tt en sådan u tredning kom m er till stånd och ansluter sig till m otionen i denna del.

Krim inalvårdsstyrelsen (m ajo riteten ) u tta la r inledningsvis a tt genom a tt ungdom sfängelsepåföljden använts fö r e tt fö r påföljden m indre läm pat klientel erfarenheterna av påföljden försäm rats. H ärigenom har också allm änheten få tt den negativa u p p fattn in g om påföljdens ändam åls­ enlighet varom m otionen bär vittne. Inom krim inalvården h ar m an naturligen uppm ärksam m at denna utveckling och sökt a tt i görligaste m ån kom m a till rä tta därm ed. R örande det klientel som ådöm es ungdom sfängelse u tta la r styrelsen:

B rottsbalken — som trädde i k raft 1965 — h ar givit d om stolarna större m öjligheter än tidigare a tt låta unga lagöverträdare bli förem ål för krim inalvård i frihet. Den övervägande delen av de ungdom ar som nu

lagföres för b ro tt ådöm es därför en icke frihetsberövande påföljd. I de fall d är alla tidigare åtgärder inom och uto m krim inalvården visat sig resultatlösa är m an em ellertid hänvisad till någon form av sluten anstaltsvård inom krim inalvården. U nder dessa förhållanden är det upp en b art a tt de ungdom ar som sålunda b lir förem ål för anstaltsvård till övervägande del- tillhör e tt m er eller m indre svårbehandlat klientel, vilket ofta besväras av psykiska störningar i förening m ed alkohol- och narkotikam issbruk. Det är då också naturligt a tt an talet återfall i b r o tt m åste bli högt enär klientelets särart ger e tt i förhållande till andra vårdform er sämre resultat. Den i m o tio n en näm nda undersökningen av docenten Bengt Börjesson är dock icke invändningsfri. En påtaglig brist i denna är a tt det antal intagna i ungdom sfängelse som ingår i undersök­ ningen är så litet a tt resultatet av undersökningen b eträffande denna vårdform m åste bedöm as med sto r försiktighet. Vid sidan av det svårt belastade klientelet som ovan näm nts ådöm s inte så få ungdom ar som gjort sig skyldiga till m ycket grova b ro tt ungdom sfängelse i stället för e tt långvarigt fängelsestraff. 1 dessa fall har således ungdom sfängelseinstitutet g ett en m öjlighet a tt begränsa längden av frihetsberövandet och på e tt relativt tidigt stadium låta frivårdsåtgärder ersä tta anstaltsbehandling.

B eträffande innehållet i vården på ungdom sanstalterna fo rtsä tte r styrelsen:

Inom ungdom sfängelseinstitutets ram har m an sökt bygga upp en behandlingsform speciellt avpassad för unga lagöverträdare. Såväl allmänbildande som yrkesinriktad undervisning förekom m er i b etydande om fattning. Folkhögskoleverksam het har inbyggts i system et. Möjlighe­ terna till h eltidsstudier från grundskola till universitetsnivå h ar ö ppnats genom en studiegård ansluten till uppsalaanstalten. T eoretisk och praktisk särundervisning för svagt begåvade och intagna med försenad m ognadsutveckling h ar inrättats. Y rkesutbildning i byggnadsfacket har m öjliggjorts genom avtal m ed byggnadsarbetareförbundet. V idare förtjä­ nar näm nas den om fattande gruppverksam het u nder m edverkan av personal och de intagna själva vilken bedrivits vid e tt par av de större ungdom sanstalterna. D ärjäm te finns relativt goda m öjligheter till fysisk träning och annan fritidssysselsättning. U tm ärkande för denna del av behandlingen är a tt m an vill anvisa den intagne olika m öjligheter till en m eningsfull fritidsverksam het efter anstaltsvistelsen. D etta und erlättas bl. a. genom besök av ungdom ar från olika organisationer som då umgås med eleverna u n d er otvungna form er. F ör intagna med svårare psykiska besvär förfogar m an över en fö r ändam ålet läm pad anstalt (R o x tu n a ). U ngdom sanstalterna har erhållit större personal än övriga an stalter vilket är ägnat a tt skapa e tt g o tt förhållande m ellan personalen och de intagna. Det är naturligen önskvärt a tt i ännu högre grad skapa fö ru tsättningar för en aktiv och individuell behandling. Därmed m åste dock anstå i avvaktan på ökade resurser.

Styrelsen p åpekar fortsättningsvis a tt m an i d eb a tte n om kring ifrågavarande påföljd lä tt glöm m er b o rt a tt de ungdom ar som h am nar hos krim inalvården o fta st tillhör e tt klientel varmed andra sociala organ tidigare h aft a tt taga befattning u ta n a tt kunna ge någon b ot. Styrelsen syftar därvid på såväl behandlingen enligt barnavårdslagen som m edicins­ ka åtgärder. När d e tta klientel efte r a tt ha b egått b ro tt m åste beredas inte endast vård u ta n även utbildning fö r sin återanpassning, kom m er

krim inalvården in på e tt relativt sent stadium där det krävs synnerligen om fattan d e resurser för a tt kunna nå det för individen och sam hället eftersträvade syftet. De anm ärkningar som m otio n ärern a rik ta t m ot anstaltsvården för bristande m öjligheter a tt om händertaga narkom aner och andra psykiskt störda anser styrelsen i och fö r sig icke vara övertygande som argum ent för ungdom sfängelseinstitutets slopande u tan kan istället åberopas till stöd för a tt krim inalvården tillförs de ökade behandlingsresurser som är m otiverade m ed hänsyn till klientelutvecklingen. Vad h är anförts gäller dock icke endast dem som d öm ts till ungdom sfängelse. Samma synpunk­ ter kan enligt styrelsen även läggas på det övriga frihetsberövade klientel som är socialt snedbelastat och ofta på grund därav kom m it a tt begå b ro tt. B eträffande behovet av åtgärder i m o tio n en s syfte fram håller styrelsen a tt endast en relativt kort period har fö rflu tit sedan b rottsbalken trädde i kraft. Det kan em ellertid tro ts d e tta ifrågasättas om inte utvecklingen gått så snabbt a tt balken i olika avseenden redan m åste betecknas som föråldrad. Den fortlöpande utbyggnaden av sam hällets utbildningssektion liksom utvecklingen inom den psykiska hälsovårdens och socialvårdens verksam hetsom råden kan på e tt avgörande sätt väntas påverka kriminalvårdsklientelets situation och personlighetsmässiga stru k tu r. V äxande psykologiska och sociologiska kunskaper kan beräknas m edföra ökande krav på tolerans och hänsynstagande g en tem o t m änniskor m ed avvikande beteen d em ö n ster och en starkare inriktning på psykoterapeutiskt inrik ta­ de behandlingsm etoder. Enligt styrelsens m ening kan det således vara skäl a tt m ycket snart underkasta bl. a. påföljdssystem et en revidering varvid även ungdom sfängelseinstitutets fram tida utform ning naturligtvis b ör göras till förem ål för en översyn. Styrelsen hänvisar i sam m anhanget till vad styrelsen an fö rt 1970 i y ttra n d e till riksdagens första lagutskott över rem itterad e m o tio n er angående tillsä ttan d e t av en krim inalpolitisk k o m m itté , m. m. Styrelsen anförde där: Det är en förlegad u p p fattn in g a tt e tt lagverk, n är d et en gång kom m it till stånd, skall kunna stå oru b b at u n d er en längre tid. Sådant var m öjligt i äldre tider då utvecklingen inte hade den tak t som den num era har. F ö r den m oderna tiden måste det anses riktigt a tt det för krim inalpolitiken finns e tt organ, sam m ansatt på läm pligt sätt och givetvis m ed inslag av parlam entarisk representation, som kan kon tin u er­ ligt följa utvecklingen och m oderisera de lagar som har med krim inalpoli­ tiken a tt göra. Stagnation är, även på d etta om råde, detsam m a som tillbakagång. E tt alltm era vidgat in te rn o rd isk t och i viss utsträckning även intereuropeiskt sam arbete på det krim inalpolitiska fältet gör det likaså angeläget a tt h ith ö ran d e lagstiftningsfrågor kan hänskjutas till e tt ce ntralt beredningsorgan. K rim inalvårdsstyrelsen h ar i olika sam m anhang under årens lopp efterlyst en fortsättning på S trafflagberedningen och S traffrättskom m ittén. Även inom Svenska krim inalistföreningen h ar uttalats önskem ålet a tt

en sådan uppföljning skulle kom m a till stånd. Den torde läm pligen kunna betecknas som ” krim inalpolitisk beredning” . En sådan beredning skulle i allt väsentligt tillgodose de i m o tio n ern a väckta förslagen rörande en översyn av strafflagstiftningen. D ärutöver torde em ellertid i viss u tsträ ck ­ ning alltjäm t kvarstå e tt behov av ” specialkom m ittéer” — såsom exempelvis fångvårdens byggnadskom m itté — för särskilda frågor inom rättsvården och därtill angränsande om råden. I sitt nu avgivna y ttra n d e u tta la r styrelsen avslutningsvis a tt den anser a tt m otionärernas hem ställan om en u tredning om nya fo rm er för vård av unga lagöverträdare m y ck et väl kan inrym m as i d et förslag som styrelsen fram förde 1970, och styrelsen u tta la r ånyo sin önskan a tt en krim inalpo­ litisk beredning kom m er till stånd. F rån styrelsens y ttra n d e var en led am o t på det sä tt skiljaktig a tt ho n i särskilt y ttra n d e anförde, a tt h o n i och för sig inte hade något a tt invända m o t tillsä ttan d e t av en krim inologisk beredning m en ansåg a tt tiden ännu icke var m ogen härför.

Riksåklagaren (RÅ) u tta la r inledningsvis a tt tidso b estäm d h eten i påföljderna ungdom sfängelse och internering u n d er senare år blivit förem ål för kritik från rättssäkerhetssynpunkt. Denna kritik b o ttn a r, anser han, delvis i uppfattn in g en a tt frihetsberövandet är en ineffektiv åtgärd från individualpreventiv synpunkt och a tt en tidsbestäm d påföljd är m indre negativ för den döm de. Det h a r em ellertid i praxis, fo rts ä tte r RÅ, fö rm ärk ts en tendens a tt in te överskrida den m inim itid fö r frihetsberövandet som föreskrivits i b ro ttsb alk en b eträffande ungdom s­ fängelse eller i dom en såvitt gäller internering. Sam tidigt har d e t kom m it in e tt elem ent av tidsobestäm dhet i fängelsestraffet genom en ökad användning av villkorlig frigivning och av långtidsperm ission som över­ gång till villkorlig frigivning. Skilllnaden m ellan tidsbestäm da och tidsobestäm da påföljder h ar på så sä tt i viss m ån utjäm nats. E fter påpekande a tt k ritik en i m o tio n en m o t ungdom sfängelseinstitu­ te t synes vara dåligt underbyggd och därfö r m indre tjänlig som underlag för en saklig diskussion av in stitu te t fram håller RÅ vidare: Det är tydligt a tt resu ltate t av behandling i ungdom sfängelse är nedslående från den sy npunkten a tt återfallsprocenten är hög. N ågot ligger d e t i talet om ungdom sanstalterna som förbrytarskolor. D etta är em ellertid inte en konsekvens av a tt påföljden är tidsobestäm d u ta n b ero r på den klientelförsäm ring som skett u nder senare år. Krim inalvård i frih et har kom m it till användning i betydligt större o m fattning än tidigare och det klientel som å terstå r för ungdom sanstalterna a tt ta hand om är följaktligen det m est belastade m ed den säm sta prognosen. D et h ö r till undantagen a tt någon döm s till ungdom sfängelse utan a tt tidigare ha varit intagen i ungdom svårdsskola. Det finns inte anledning a tt tro på b ä ttre resultat genom att placera ungdom ar, som behöver om händertagas u nder längre tid, i anstalter avsedda för tidsbestäm t frihetsberövande. Avgöran­ de är den behandling som de intagna erhåller. De nackdelar som det talas om i m o tio n en bö r förebyggas genom en strik t tilläm pning av den lilla

gruppens princip i förening med en sådan personaluppsättning på anstalterna a tt de intagna ständigt kan sysselsättas i m eningsfull verksam het. M öjligheter till differentiering mellan olika ungdom sanstalter finns och kan eventuellt ytterligare utvecklas. Avslutningsvis u tta la r RÅ a tt det kan diskuteras om m an skall behålla påföljden ungdom sfängelse och i så fall hu r den b ö r vara u tform ad. Vad som fram fö rts i m o tio n en synes em ellertid in te ge anledning a tt nu överväga någon ändring. F rån viss synpunkt to rd e frågan kom m a a tt beröras i den u tredning om en översyn av b rottsbalkens påföljdssystem som ju stitiem inistern nyligen aviserat. U nder hänvisning till d et anförda avstyrker RÅ bifall till m otionen.

Svea hovrä tt finner med stöd av sina erfaren h eter sedan b rottsbalkens tillkom st a tt de överväganden som ledde till utform ningen av b ro ttsb a l­ kens påföljder för h ä r ifrågavarande ungdom sklientel alltjäm t fram står som bärande. Den av m o tionärerna åberopade undersökningen av Börjesson är enligt h o v rätten inte obestridd. Det dåliga ” v ård resu ltat” , som påföljden ungdom sfängelse kan sägas ge om m an ser till p rocenten återfall inom viss tid, behöver inte huvudsakligen bero på speciella brister hos påföljden. Den väsentliga orsaken kan vara a tt ju st den grupp ungdom ar, som kom m er till ungdom sanstalterna, dom ineras av personer, som u n d er en orolig period av sitt liv inte \ a n förm ås avhålla sig från b rottslighet genom någon tän k b ar påföljd. H ovrätten fram håller vidare a tt d e t kan sägas a tt ungdom sfängelserna inte fungerar så som m an kunde önska sig. Enligt h o vrättens m ening to rd e d et em ellertid inte kunna göras gällande an n at än a tt krim inalvårds­ styrelsen gör vad som med hänsyn till tillgängliga resurser rimligen kan begäras för a tt bem ästra de synnerligen svåra problem som behandlingen av ungdom sklientelet erbjuder. N aturligtvis är det, fo rtsätter hov rätten , påkallat m ed fö rb ättrin g ar och reform er. A rbete härm ed to rd e bedrivas av krim inalvårdsstyrelsen och behovet av åtgärder med d e tta syfte torde vara uppm ärksam m at av Kungl. Majit. Ingenting av det m otionärerna an fö rt eller som h o v rätten annars h ar sig bekant ger em ellertid vid handen a tt påföljden ungdom s­ fängelse för närvarande bör avskaffas. Innan vägande skäl har anförts för en sådan åtgärd och därm ed också fö r ändring av hela påföljdssystem et för ungdom ar i åldern 18—20 år, b ö r reform erna enligt ho v rätten s m ening avse förb ättrin g ar och ökade resurser inom ram en för påföljden ungdomsfängelse. På dessa skäl anser hovrätten inte a tt d e t finns anledning till åtgärd från riksdagens sida till följd av m otionen.

Socialstyrelsen fram håller inledningsvis a tt ungdom sfängelseklientelet i dag i m ycket sto r utsträckning utgöres av ungdom ar som tidigare varit förem ål för långvariga ingripanden av barnavårdsnäm nd. Ungdom svårds­

skolornas resurser h ar varit u ttö m d a och annan påföljd än återintagning på ungdom svårdsskola har förordats. Den kritik som riktas m ot ungdom s­ fängelseinstitutet är enligt styrelsen i viss utsträckning berättigad. Påföljden ungdom sfängelse h ar in te kun n at utvecklas till vad som en gång var avsett, nämligen till a tt fostra och u tbilda ungdom ar som p. g. a. social missanpassning gjort sig skyldiga till b ro tt. Det är em ellertid knappast befogat a tt anta a tt d e tta i och för sig b ero r på påföljden som sådan. Snarare är orsaken till m issförhållandena den a tt ungdom sfängel­ serna få tt m ottaga e tt klientel som de inte varit avsedda för, näm ligen alkoholister, narkom aner och gravt psykiskt sjuka, för vilka anstalterna saknat resurser a tt m eddela erforderlig vård. Styrelsen u tta la r vidare a tt ungdom sfängelsepåföljden i realiteten inte är tidsobestäm d. Regelmässigt är anstaltsvården vid skötsam het begränsad till 10 m ånader. Å terintagningstiden är oftast tre m ånader och överstiger så gott som aldrig sex m ånader. Den ovisshet som kan föreligga fö r den intagne h än fö r sig huvudsakligen till den förlängning som följer av fo rtsatt brottslighet. En viss psykisk press kan anses föreligga för den som hoppas på en särskilt gynnsam behandling ifråga om an staltstid , vilket em ellertid inte är något som särskilt u tm ä rk er ungdom sfängelsepåföljden. Enligt styrelsen kan d e t inte anses helt lyckligt a tt i stället för ungdom sfängelse införa en påföljd som i likhet m ed fängelse står i p ro p o rtio n till b ro tte ts grovlek. En av sy n p u n k tern a bakom ungdom s­ fängelseinstitutet var a tt längden av frihetsberövandet inte skulle ha a tt göra härm ed u ta n i stället stå i sam band m ed den om händertagnes behov av utbildning och u ppfostran. I så m å tto överensstäm m er ungdom sfängel­ sepåföljden m ed påföljden överläm nande till vård enligt barnavårdslagen då intagning sker på ungdom svårdsskola. F örsök a tt inom krim inalvår­ dens ram behandla ungdom ar efter i sto rt sett samma principer som inom barnavården torde vara a tt föredra fram för en behandling som överens­ stäm m er m ed den som ges fängelsefångar. Frågan om b ro ttspåföljden ungdom sfängelse m åste också, fram håller styrelsen, ses i sam m anhang med övriga åtgärder m o t krim inell ungdom . Den kan alltså inte ryckas ut och behandlas separat. De brister som förefinns, vilka bl. a. återspeglas i den anm ärkningsvärt höga återfallsfrekvensen, gör enligt styrelsen a tt skäl kan finnas för en m er begränsad översyn av påföljdssystem et för ungdom ar u n d er 23 år. Härom anför styrelsen: T yngdpunkten i en sådan översyn b ö r läggas på frågan om a tt inom ram en fö r det förefintliga påföljdssystem et skapa resurser för behandling av d et m ycket svåra klientel som kom m it a tt tillföras ungdom sfängelser­ na. Frågan om m inim itiden för vården inom anstalten b ö r kanske också om prövas. Den nuvarande bestäm m elsen om e tt års m inim itid tillkom då m an räknade med a tt ha e tt g o d arta t klientel som u n d er relativt lång tid skulle få yrkesutbildning och arbetsträning. En sänkning av ettårsregeln skulle göra det naturligt a tt i ö kad o m fattn in g och på e tt tidigare stadium

bruka fö rfaran d et m ed s. k. bunden perm ission. En u tökning av frivården efter m ö n ster från ungdom svårdsskolevårdens vård utom skola bö r också övervägas i syfte a tt un d erlätta återanpassningen i samhället. D et är troligt a tt en ökning av sam hällets insatser vad gäller vård och behandling av krim inella såväl i frihet som u nder anstaltstid b ety d er väsentligt m er än en förändring av själva påföljdssystem et. Innan det finns belägg för a tt någon annan form av anstaltsbehandling kan förväntas ge b ättre resultat än ungdom sfängelse to rd e därför resurserna i främ sta hand böra satsas på fö rbättringar inom rådande system och försök a tt förändra m änniskors a ttity d e r g entem ot personer som är eller varit intagna i anstalt för undergående av brottsp åfö ljd . Pågående krim inologisk forskning to rd e därvid ha en uppgift a tt fylla när d et gäller frågan h u r sam hällets resurser för krim inalvård skall användas. Innan ytterligare utredningar bö ljar planeras b ö r också avvaktas resultatet av det arbete som ko m m ittéi för anstaltsbehandling inom krim inalvården (KAIK) u tfö rt.

D om areföreningen erinrar om a tt ungdom sfängelse ursprungligen var avsett för unga lagöverträdare som ingav goda förhoppningar. Em ellertid har, fram håller föreningen, ungdom sfängelse kom m it a tt i stor u tsträck ­ ning användas för e tt an n at klientel. D etta sam m anhänger med ungdomskrim inalitetens utveckling och med det förhållandet a tt krim inalvård i frihet kom m it till användning i allt större utsträckning. De som nu döm s till ungdom sfängelse är d ärför ofta ungdom ar som återfallit i b ro tt efter a tt först ha varit förem ål för vård enligt barnavårdslagen och d ärefter döm ts till skyddstillsyn. Prognosen fö r dem som döm s till ungdom sfäng­ else är på grund härav o fta dålig, och det är d ärfö r i och för sig inte ägnat att väcka förvåning a tt återfallsfrekvensen är hög. Em ellertid kan enligt föreningens m ening inte genom de utredningar som företagits rörande ungdom sfängelseklientelet anses ådagalagt, a tt återfallsfrekvensen skulle ha blivit lägre om de som döm ts till ungdom sfängelse i stället blivit förem ål för andra av lagstiftaren anvisade åtgärder inom barnavården eller krim inalvården. Det anförda innebär inte, fo rtsätter föreningen, a tt föreningen är övertygad om a tt påföljden ungdom sfängelse b ör bibehållas oförändrad; den höga återfallsfrekvensen talar otvivelaktigt för a tt m an bör skapa b ättre vårdform er för nu ifrågavarande klientel. Enligt föreningens m ening är d et då särskilt barnavården och krim inalvården i frihet som kom m er i b lickpunkten. Inom dessa vårdom råden saknas em ellertid, anser föreningen, de resurser som erfordras för a tt tillgodose behovet av särskild u p pfostrande behandling av ungdom ar som gjort sig skyldiga till allvarligare krim inalitet. Enligt föreningens m ening är d et därför i varje fall för närvarande inte m öjligt a tt avskaffa påföljden ungdomsfängelse. Föreningen avstyrker på grund härav m o tio n sy rk an d et om avskaffande av denna påföljd m en anser att frågan om nya form er för vård av unga lagöverträdare bö r ägnas ökad uppm ärksam het.

U tsk o ttet

1 m otionen fram föres stark kritik m ot ungdom sfängelseinstitutionen. På ungdom sanstalterna sam m anföres, fram håller m otionärerna, ungdo­ m ar m ed ringa krim inell belastning med avancerade brottslingar, n ark o ­ m aner och gravt m en talt störda. I många fall innebär därför anstaltsvistelsen en utbildning i brottslig verksam het eller en passivisering i stället för en utveckling i positiv riktning. M otionärerna u tta la r också a tt vårdresur­ serna på ungdom sanstalterna är otillräckliga för n arkom aner och för andra psykiskt stö rd a sam t a tt återfallsfrekvensen är högre för de till ungdomsfängelse döm da än för intagna vid andra anstalter. Vidare fram hålles som otillfredsställande a tt man för unga lagbrytare fortfarande använder en påföljd, som genom sin tidsobestäm dhet innebär en psykisk press för den döm de. Enligt m otionärernas m ening kan ungdom sfängelse­ in stitu tio n en som den fungerar i dag inte anses ha något berättigande, utan det är nödvändigt a tt finna andra vårdform er fö r de unga lagöverträdarna. Med hänsyn härtill yrkas a tt riksdagen dels u tta la r sig för e tt avskaffande av ungdom sfängelseinstitutionen, dels begär utredning om nya form er för vården av unga lagöverträdare. Som framgår av redogörelsen ovan är ungdom sfängelse den påföljd i brottsbalkens påföljdssystem som är avsedd a tt kom m a till användning fö r unga lagöverträdare, främ st i åldern 1 8 - 2 0 år, då deras tillrätta fö ra n ­ de anses kräva en längre tids anstaltsvård. F ö r ungdom ar som behöver underkastas endast en kort tid på anstalt inom krim inalvården är skyddstillsyn m ed anstaltsbehandling och fängelse de påföljder som i första hand bör kom m a i fråga. Fängelse bör som regel också väljas före ungdom sfängelse då b rottsligheten är av m ycket grov beskaffenhet. Som alternativ till ungdom sfängelse och andra frihetsberövande påföljder inom krim inalvårdens regi, främ st fö r ungdom ar u nder 20 år, fin n s också om händertagande inom barnavårdens ram. Den anstaltsvård som då fram för allt kom m er i fråga är intagning i ungdom svårdsskola. Vid en bedöm ning av ungdom sfängelsepåföljden är det enligt u tsk o t­ tets m ening av vikt a tt m an beaktar den förändring i fråga om anstaltsklientelet som utvecklingen av ungdom skrim inaliteten och in fö ­ randet av brottsbalkens differentierade påföljdssystem har m edfört. A ntalet b ro tt, både av ungdom ar och äldre, har ökat kraftigt u nder en lång följd av år, och b ro ttsligheten har antagit allt grövre form er. E fter brottsbalkens ik raftträd an d e har krim inalvård i frihet kom m it att användas i betydligt större om fattn in g än tidigare, och sluten anstaltsvård inom krim inalvården har i sto rt sett kom m it i fråga endast för lagöverträdare som in te k u n n at tillrättaföras genom åtgärder inom barnavårdens ram eller genom skyddstillsyn. U ngdom sanstalterna har på grund härav i allt högre grad få tt m ottaga e tt alltm er krim inellt belastat klientel som är särskilt svårbehandlat, eftersom det till m ycket sto r del

utgöres av narkom aner, alkoholskadade och psykiskt störda. Den höga procenten återfall i b ro tt för ungdom sfängelseklientelet — enligt de begränsade undersökningar som företagits om kring 75 pro cen t — m åste enligt u tsk o tte ts m ening ses m ot bakgrund härav. I det följande tar u ts k o tte t först upp den kritik som i m otionen anföres m ot ungdom sfängelsepåföljden i dess nuvarande utform ning. Kritiken gäller bl. a. påföljdens tidsobestäm dhet, vilken anses innebära en psykisk press för den döm de. A tt påföljden är till tiden obestäm d har i förarbetena m otiverats med a tt den är avsedd a tt tillgodose individualpre­ ventiva syften och a tt m an inte på förhand kan bedöm a hu r långvarig behandling som erfordras för a tt resocialisera den döm de. I tilläm pningen har em ellertid i fråga om strafftiderna genom förts en ganska långtgående schem atisering. Den egentliga anstaltsvården är sålunda enligt en num era tämligen fast praxis begränsad till tio m ånader för det skötsam m a ungdom sfängelseklientelet. Den ovisshet som kan föreligga för de intagna hänför sig därför väsentligen till den förlängning som kan följa av fo rtsa tt brottslighet eller m isskötsam het i övrigt. D et kan tilläggas a tt ungdom s­ fängelse härvidlag inte skiljer sig från intagning på ungdom svårdsskola enligt barnavårdslagen. F ö r fängelseklientelet, å andra sidan, har kom m it in e tt m om ent av tidsobestäm dhet genom de ökade m öjligheterna till villkorlig frigivning och genom bruket a tt på sam m a sätt som vid ungdom sfängelse använda långtidsperm ission som övergång till villkorlig frigivning. Skillnaden mellan tidsbestäm da och tidsobestäm da påföljder har härigenom i väsentlig m ån utjäm nats. F ö r de ungdom sfängelseelever som visar god skötsam het u n d er anstaltstiden och under vården u tom anstalt kan i realiteten ungdomsfängelse num era knappast anses innebära en större tidsobestäm dhet än e tt långvarigt fängelsestraff. Vad nu sagts utesluter självfallet inte a tt de döm da kan uppleva ungdom sfängelsepå­ följden lika väl som interneringspåföljden som m er obestäm d till tiden än fängelsestraffet. B eträffande m otionärernas uttalan d en om bristande differentiering inom anstalterna av de till ungdomsfängelse döm da vill u tsk o tte t anföra följande. Enligt b rottsbalken skall anstaltsvården av den som döm ts till ungdom sfängelse som regel försiggå i ungdom sanstalt, och i praktiken är d etta nästan undantagslöst fallet. Härigenom och genom behandlingsla­ gens regel a tt endast den som döm ts till ungdomsfängelse får vårdas i ungdom sanstalt, om ej för visst fall medgives annat, åstadkom m es a tt ungdom sfängelseeleverna i huvudsak vårdas avskilt från andra klientel­ grupper. Samtliga ungdom sfängelseelever undergår regelmässigt före den m er definitiva anstaltsplaceringen psykiatrisk undersökning och anlagsundersökningar, både praktiska och teoretiska, vid en särskild m o ttag ­ nings- och klassificeringsanstalt. U ndersökningarna ligger till grund för den fördelning av ungdom sfängelseklientelet på de olika anstalterna som

sker med hänsyn främ st till begåvningsgrad, psykiskt vårdbehov, rymningsbenägenhet, disciplinsvårigheter samt behov av yrkesutbildning och undervisning. A n stalterna inom den s. k. ungdom sräjongen, f. n. elva till antalet, är av såväl ö ppen som sluten k ara k tär och anpassade till de döm das skilda anlag och behov. Vissa an stalter, två öppna och två slutna, är sålunda utpräglade utbildningsanstalter och en, R o x tu n a, är specialan­ stalt för m en talt kom plicerade elever. En särställning in ta r den till ungdom sanstalten i Uppsala k n u tn a Studiegården, där heltidsstudier bedrives i olika form er — p er korrespondens, i studiecirkelform , enskilt m ed lärarhjälp eller genom frigång till skola eller till universitetet i Uppsala. Även inom de olika anstalterna sker i sto r utsträckning en differentiering genom uppdelning av eleverna i sm ärre behandlingsgrupper enligt ” den lilla gruppens prin cip ” . De kritiska sy n p u n k te rn a i övrigt i m otionen h än fö r sig väsentligen till vårdresurserna fö r n arkom aner och för andra psykiskt störda, vilka enligt m otionärerna är otillräckliga. S y npunkterna härvidlag utgör em ellertid som krim inalvårdsstyrelsen fram håller i sitt rem issyttrande till u tsk o tte t knappast något argum ent för ungdom sfängelseinstitutets slopande, e fte r­ som resursbristem a på narkom anvårdssidan snarare torde vara m indre i fråga om de till ungdom sfängelse döm da än beträffande det övriga krim inalvårdsklientelet, på såväl anstalts- som frivårdssidan. Som ovan näm nts finns fö r de ungdom sfängelseelever, som är drogm issbrukare eller h ar andra psykiska besvär, en för ändam ålet särskilt avsedd och läm pad anstalt, R o x tu n a. F ör svårt psykiskt störda elever disponeras dessutom e tt antal p latser på psykiatriska kliniken vid fångvårdsanstalten i Malmö. Av det anförda framgår a tt m otionärernas kritik m o t ungdom sfängel­ seinstitutionen knappast har sådan tyngd, a tt den kan ligga till grund för e tt övergivande av ungdom sfängelse som påföljd för unga lagöverträdare. De otillfredsställande vårdresultat som påföljden kan sägas ge, om man ser till p rocenten återfall inom viss tid, h ar enligt u tsk o tte ts m ening inte sin grund i några särskilda brister hos påföljden som sådan. Anledningen torde snarare vara a tt söka i den ovan beskrivna förskjutningen m ot e tt alltm er krim inellt belastat och psykiskt s tö rt klientel. A tt vården och behandlingen av d e tta klientel erbjuder uto m o rd en tlig t stora problem har på e tt o tvetydigt sätt klarlagts för u ts k o tte t vid de studiebesök på olika ungdom sanstalter som u ts k o tte t har företagit innevarande år. Det synes em ellertid u ts k o tte t knappast finnas berättigad anledning tro att vårdre­ su ltate t skulle blivit b ättre om ungdom sfängelseklientelet placerats i anstalter avsedda för tidsbestäm t frihetsberövande, vilket är d et alternativ som den nuvarande ordningen erbjuder n är barnavården och krim inal­ vården i frihet u ttö m t sina resurser. 1 jäm förelse med det tidsbestäm da straffet h ar som ovan något berörts ungdom sfängelsepåföljden den fördelen a tt den — m ed den begränsning

som följer av reglerna om m inim itid — ger m öjlighet att anpassa längden av frihetsberövandet e fte r den om händertagnes behov av utbildning och fostran. Dessutom m edger den en växling alltefter behovet m ellan vård inom och u tom anstalt. I dessa hänseenden överensstäm m er ungdom s­ fängelsepåföljden med överläm nande till vård enligt barnavårdslagen i de fall då intagning sker på ungdom svårdsskola, och det synes u tsk o ttet naturligt att m an inom krim inalvården fö re d ra r a tt söka behandla ungdom ar efter principer liknande dem som tilläm pas inom barnavården fram fö r att ge en behandling som överensstäm m er m ed den som ges fängelsefångar. Det bör i sam m anhanget också beaktas a tt i resurshän­ seende vården av ungdom sfängelseelever starkt p rio riterats i förhållande till annan anstaltsvård i krim inalvårdens regi. På grund av det anförda och i avsaknad av belägg för a tt någon annan förekom m ande form av behandling inom krim inalvården kan förväntas ge e tt b ättre resultat än ungdom sfängelse fö r det klientel som nu döms till denna påföljd avstyrker u ts k o tte t m otionen i vad däri yrkas a tt riksdagen skall u tta la sig fö r e tt avskaffande av ungdom sfängelseinstitutionen. Vad h ärefter gäller m otionärernas yrkande om en utredning av nya form er för vård av unga lagöverträdare vill u ts k o tte t först u n derstryka att av u tsk o tte ts nyssnäm nda ställningstagande inte kan dragas slutsatsen a tt u ts k o tte t anser ungdom sfängelsepåföljden utgöra en invändningsfri form av institutionsvård för unga lagöverträdare. De svagheter som påföljden är beh äftad med h än fö r sig em ellertid enligt u tsk o tte ts m ening inte till påföljden som sådan utan är fastm er en följd av den brist på resurser som krim inalvården u n d er en följd av år besvärats av. Bristerna gör sig fram för allt gällande i det egentliga rehabiliteringsarbetet, som i a lltfö r stor utsträckning m åste efte rsätta s på grund av otillräckliga personalresurser. En kraftig förstärkning av krim inalvårdens resurser, som ger ökade m öjligheter till olika aktiverande och rehabiliterande åtgärder, är enligt u tsk o tte ts m ening ofrånkom lig om den institutionella vården av unga lagöverträdare skall kunna ge avsedda resultat. F ö ru to m krim inalvårdens egna resurser b ö r m an enligt u tsk o tte ts m ening u tn y ttja de anordningar som stå r till buds på övriga sam hällsom råden, såsom inom utbildningssekto rn , arbetsvärden, nykterhetsvården och sjukvården. U tsk o tte t kan härvidlag som e tt belysande exem pel peka på de värdefulla initiativ som redan tagits genom det sam arbete mellan krim inalvård och fackförbund som u n d er några å r pågått vid anstalten Skenäs. En resursförstärkning bör kom bineras m ed successiva fö rbättringar och reform er inom ram en fö r ungdom sfängelsepåföljden och påföljdssystem et i övrigt. De förslag som h ärutinnan fram förts i riksåklagarens och socialstyrelsens rem issyttranden — bl. a. om en sänkning av m inim i­ tiden för vården inom anstalt och om en utök n in g av frivården — synes u ts k o tte t välgrundade och värda a tt närm are övervägas. Även frågan om

tid sobestäm dheten bö r enligt u tsk o tte ts m ening prövas i sådant sam m an­ hang. En fastare grund för genom förandet av reform er rörande ungdom s­ fängelsepåföljden torde kunna erhållas när resultaten föreligger av den utredning som verkställts av k o m m itté n fö r anstaltsbehandling inom krim inalvården (KAIK) rörande bl. a. den in stitu tio n ella vårdproblem a­ tiken. F ö r vården av unga lagöverträdare över huvud taget är självfallet den krim inologiska forskningen av sto r betydelse. U tsk o tte t vill härvidlag erinra om de steg som nu h ar tagits på d e tta forskningsom råde såväl i vårt land, genom tillsä ttan d e t av k o m m itté n för krim inologisk behandlingsforskning, som på det nordiska p lanet genom initiativ fö r e tt vidgat nordiskt krim inologiskt sam arbete. En forskning e fte r de riktlinjer som dragits upp i direktiven för den näm nda k o m m itté n — sy ftan d e till a tt påvisa säkrare korrelationer m ellan behandlingsm etoder och behandlings­ resultat — to rd e enligt u tsk o tte ts m ening kunna öka fö ru tsättn in g arn a a tt kom m a fram till en rationellt u tfo rm ad krim inalvård såväl fö r de unga lagöverträdarna som fö r det äldre klientelet. U tsk o ttet vill i sam m anhang­ et också erinra om den utredning rörande bland annat ungdom svårds­ skolornas fu n k tio n och ställning som f. n. verkställes av socialutred­ ningen. Mot nu angiven bakgrund anser u ts k o tte t a tt d e t saknas fog för en särskild utredning om n y a form er för vård av unga lagöverträdare i enlighet m ed m otionärernas förslag. Även om u tsk o tte t sålunda avstyrker bifall till m o tio n en , ger den dock u ts k o tte t anledning till vissa u tta la n d e n av m er allmän räckvidd. Väsentligen i överensstäm m else m ed vad som anföres i krim inalvårdssty­ relsens rem issyttrande anser u ts k o tte t a tt den snabba sam hällsutveck­ lingen i viss utsträckning m edfört a tt åtskilliga av de värderingar som låg bakom b rottsbalkens påföljdssystem redan nu fram står som föråldrade. Det kan därför inom k o rt finnas skäl a tt göra en allmän översyn av b rottspåföljderna och i e tt större sam m anhang överväga riktlinjerna för den fram tida krim inalpolitiken. E tt steg i denna riktning h ar fö r övrigt i dagarna tagits genom Kungl. Maj:ts beslut om tillsä ttan d e t av en parlam entarisk krim inalvårdsberedning fö r en översyn av mål och m edel inom krim inalvården. U tsk o tte t hem ställer a tt riksdagen avslår m otionen 1971: 55.

S tockholm den 26 o k to b e r 1971 På ju stitie u tsk o tte ts vägnar

ASTRID KRISTENSSON

Närvarande', fru K ristensson (m ), fröken Bergegren (s), fröken M attson (s), h errar D ockered (c), Eskel (s), Larfors (s), Johansson i V äxjö (c), Jönsson i Malmö (s), W estberg i Ljusdal (fp ), Nygren (s), fru Hjelm- Wallén (s), fru N ordlander (vpk), herrar Petersson i Röstänga (fp ) och Wijkman (m ).