Justitieutskottets betänkande i anledning av motion angående ökad möjlighet till biträde av offentlig försvarare åt misstänkt under förundersökning i brottmål
Justitieutskottets betänkande nr 25 år 1971 JuU 1971:25
Nr 25
Justitieutskottets betänkande i anledning av motion angående ökad möjlighet till biträde av offentlig försvarare åt misstänkt under för undersökning i brottmål.
Motionsyrkandet
I motionen 1971: 330 av herr Helén m. fl. (fp) yrkas — i den del, punkten 8 a) i hemställan, som behandlas i detta betänkande — att riks dagen hos Kungl. M aj:t begär förslag om ökad möjlighet för misstänkt person att redan under förundersökning på det allmännas bekostnad få tillgång till offentlig försvarare.
Redogörelse för motionsskälen lämnas nedan.
Nuvarande ordning
Rättegångsbalken
I brottmål får den misstänkte enligt rättegångsbalken utse försvarare att biträda honom vid talans förberedande och utförande. H ar den misstänkte ej utsett försvarare eller avvisas av honom utsedd försvarare och finnes på grund av sakens beskaffenhet eller eljest hans rätt icke kunna utan biträde tillvaratagas, skall rätten förordna offentlig för svarare för honom. Ä r den misstänkte anhållen eller häktad har han ovillkorlig rätt att få offentlig försvarare förordnad.
Till offentlig försvarare skall förordnas advokat, som är lämplig där till. H ar den misstänkte föreslagit viss advokat skall denne förordnas, om inte hans anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller eljest särskilda skäl föranleder annat.
Försvararen kan under förundersökningen och under målets behand ling vid rätten göra framställning och vidtaga åtgärd som erfordras för att ta till vara den misstänktes rätt. Försvarare för den som är anhållen eller häktad får inte förvägras sammanträffande med den misstänkte. Offentlig försvarare har ovillkorlig rätt att träffa den anhållne eller häktade i enrum.
Offentlig försvarare kan alltså förordnas redan under förundersök ningen. I samband med att undersökningsledaren meddelar den miss tänkte misstanke om brott skall han också påpeka möjligheten för ho nom att få försvarare. D et åligger vidare undersökningsledaren att hos rätten göra anmälan, när offentlig försvarare bör utses. F ö r svararen har rätt att under förundersökningen vara närvarande vid för-
Riksdagen 1971. 7 sami. N r 25
hör med den misstänkte och vittnen och därvid framställa de frågor som kan vara påkallade. Bland försvararens uppgifter under förunder sökningen kan nämnas att han i förekommande fall bör hos undersökningsledaren begära kompletterande utredning. Bifalles inte sådan fram ställning kan anmälan därom göras hos rätten, som då har att pröva frågan.
Kostnaden för försvarare som ej utsetts av rätten får den tilltalade själv betala. H a r rätten förordnat offentlig försvarare, utgår ersättning till denne av statsmedel. Om den tilltalade döms till ansvar i målet skall han till statsverket återbetala vissa kostnader i målet som enligt rättens beslut utgått av allmänna medel, bl. a. ersättning eller arvode åt offentlig försvarare. Ersättningsskyldigheten kan dock jämkas efter vad som prövas skäligt om kostnadens belopp inte står i rimligt förhållande till den tilltalades brottslighet eller villkor. Denna jämkningsregel fick sin nuvarande avfattning genom en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1970. Tidigare hade jämkningsbestämmelsen en utformning som i praxis i allmänhet ansågs innebära att jämkning bara kunde ske om kostnadens belopp stod i missförhållande till såväl brottsligheten som villkoren. Genom ändringen avsåg man att vidga möjligheten till jämk ning bl. a. så att hänsyn skulle få tas enbart till den dömdes betalnings förmåga (jfr prop. 1969: 156 s. 24).
Lagen om fri rättegång
Enligt lagen om fri rättegång kan fri rättegång beviljas en tilltalad, som inte äger tillgång att betala de med rättegången förenade kostna derna eller efter deras utgivande skulle sakna nödiga medel för eget uppehälle och för att fullgöra honom åliggande underhållsskyldighet. Om den tilltalade haft fri rättegång, kan han inte i målet åläggas att återbetala ersättning till offentlig försvarare eller kostnad för bevis ning som rätten har föranstaltat om självmant. H ar han dömts för brottet och förbättras hans villkor, kan han dock, om särskild talan därom väcks inom fem år, förpliktas att betala sådana kostnader.
Motionsskälen
M otionärerna framhåller att det ofta förflyter avsevärd tid mellan det att en förundersökning utförs och lagföringen inför domstol äger rum, och de anser att det finns risk för att bevisning till förm ån för den tilltalade kan gå förlorad, om den inte beaktas på ett så tidigt stadium som möjligt under utredningen. Visserligen åligger det utredningspersonalen att bedriva utredningen på sådant sätt att även omständig heter och bevisning till förm ån för den misstänkte tillvaratages, men det ligger i sakens natur att denna objektivitetsplikt lätt kan komma i skymundan, då utredningen är inriktad på att söka binda någon vid
ett visst brott. D et skulle därför enligt m otionärerna vara av värde att den misstänkte i ett större antal fall biträds av en offentlig försvarare under förundersökningen. M otionärerna anser att offentlig försvarare under förundersökningen alltför sällan aktivt ta r del i utredningsarbetet och är närvarande vid m era väsentliga förhör för att redan på detta stadium ställa kompletterande frågor och begära ytterligare utredning. Angivna förhållande synes m otionärerna ha sin grund bl. a. däri att för svararen inte skäligen anser sig böra belasta sin klient med de extra kostnader som hans närvaro vid förhören m edför för den misstänkte i de fall då denne sedermera befinnes skyldig till brottet och åläggs att till statsverket återbetala kostnaden för försvaret.
Rörande de fullständiga motionsskälen hänvisas till motionen, s. 5 ff.
Lagrådsremiss angående reform av samhällets rättshjälp
I anförande till statsrådsprotokollet över justitieärenden den 7 septem ber 1971 anmälde chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, fråga om reform av samhällets rättshjälp och hemställde att lagrådets yttrande inhämtades över upprättade förslag till rättshjälpslag, lag om ändring i rättegångsbalken och lag om ändring i lagen om införande av nya rättegångsbalken.
Frågan om rättshjälp åt misstänkt i brottm ål ägnas i lagrådsremissen utförlig behandling på grundval av en inom justitiedepartementet u t arbetad prom em oria med förslag till rättshjälpslag m. m. (stencil Ju 1970: 14) och de remissyttranden över promemorians förslag som in kommit (lagrådsremissen s. 242—248).
Rörande den i motionen särskilt berörda skyldigheten enligt 31 kap. 1 § rättegångsbalken för den tilltalade att — om han fälls till ansvar — återbetala statsverkets kostnader för hans försvar uttalar departements chefen bl. a.:
D et synes i flertalet fall påkallat att åtminstone i viss utsträckning ta den dömdes betalningsförmåga i anspråk. Den nuvarande huvud regeln bör alltså inte ändras. Emellertid bör i enlighet med vad som har föreslagits i promemorian möjligheterna att helt eller delvis efterge ersättningsskyldigheten vidgas.
N är bestämmelsen i 31 kap. 1 § fick sin nuvarande utformning un derströk jag särskilt att den tilltalade inte bör åläggas en betalnings skyldighet som inte är rimlig i förhållande till hans betalningsförmåga. Jag ansåg därför påkallat att jämkningsmöjligheterna vidgades något (jfr prop. 1969: 156 s. 24). N är nu en samordning av reglerna om återbetalningsskyldighet i fråga om all kostnad som har utgått av allmänna medel föreslås, är det viktigt att den dömdes betalningsförmåga tas i anspråk inom rimliga gränser. Det måste emellertid också understrykas att det inte bör komma i fråga att ålägga den dömde en återbetalningsskyldighet som kan försvåra hans återanpassning till samhället. Själv fallet bör t. ex. den som döms till en längre frihetsberövande påföljd i regel inte åläggas någon sådan skyldighet.
Av vad jag nu anfört följer att domstolarna när de bedömer om och i vilken mån ersättningsskyldighet bör komma i fråga skall ha möj lighet att anlägga kriminalpolitiska synpunkter så att betalningsskyldig heten ses som ett led i samhällets reaktionssystem. N är domstolarna tar ställning till frågan om återbetalningsskyldighet skall detta sålunda ske med beaktande av den påföljd som bestämts för brottet. Därvid bör tillses att betalningsskyldigheten och påföljden tillsammans utgör en lämplig reaktion för brottet. Vad jag nu har anfört innebär att återbetalningsskyldigheten alltid bör anpassas till den dömdes personliga och ekonomiska förhållanden. Proposition med förslag till lagstiftning i ämnet beräknas bli av lämnad till riksdagen vid början av 1972 års vårsession.
Utskottet
I motionen 1971:330 yrkas, såvitt den behandlas i detta betänkan de, att riksdagen hos Kungl. M aj:t begär förslag om ökad möjlighet för misstänkt person att redan under förundersökning på det allmän nas bekostnad få tillgång till offentlig försvarare. Som skäl härför åberopar motionärerna främst att den nuvarande regleringen i rätte gångsbalken av skyldigheten för en tilltalad att återbetala statsverkets kostnader för försvaret kan leda till att försvararen inte anser sig böra belasta klienten med de kostnader som t. ex. försvararens när varo vid mera väsentliga förhör under förundersökningen medför. Som närm are fram går av redogörelsen ovan har för kort tid sedan till lagrådet remitterats förslag som innebär en omfattande reform av samhällets rättshjälp. I remissen behandlas även frågan om rätts hjälp åt misstänkt i brottmål, och departementschefen uttalar i an slutning härtill bl. a. att möjligheterna att helt eller delvis efterge den i motionen berörda återbetalningsskyldigheten bör vidgas. Proposition med förslag till lagstiftning i ämnet beräknas bli avlämnad till riksda gen vid början av 1972 års vårsession. D en i motionen upptagna problematiken torde således i ett större sammanhang inom kort komma under riksdagens bedömande. Med hänsyn härtill saknas enligt utskottets mening anledning till någon riksdagens åtgärd till följd av motionsyrkandet. Utskottet hemställer att riksdagen avslår motionen 1971:330 såvitt nu är i fråga.
Stockholm den 30 november 1971
P å justitieutskottets vägnar ASTRID KRISTENSSON
Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Bergegren (s), fröken M att son (s), herrar Ernulf (fp), Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Jöns son i Malmö (s), Westberg i Ljusdal (fp), Nygren (s), fru Hjelm-Wallén (s), herr Polstam (c), fru N ordlander (vpk), herrar Alf Pettersson i Malmö (s) och Stjernström (c). N . O. M auritzons Boktryckeri AB, Stockholm 1971