Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av 1970 års revisionsutrednings betänkande >>Statsrevisionen. Uppgift, organisation och verksamhet>> jämte följdmotioner
Konstitutionsutskottets betänkande nr 37 år 1971 KU 1971: 37
Nr 37
Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av 1970 års revisionsutrednings betänkande »Statsrevisionen. Uppgift, organisation och verksamhet» jämte följdmotioner.
Ärendet
I detta betänkande behandlas den av talmanskonferensen tillsatta 1970 års revisionsutrednings betänkande »Statsrevisionen. Uppgift, organisa tion och verksamhet», dagtecknat den 17 februari 1971, samt de följd motioner, som väckts i anledning av talmanskonferensens skrivelse till kam m aren med överlämnande av betänkandet, nämligen 1971: 1386 av fru Eriksson i Stockholm m. fl. (s + c + fp + m) och 1971:1387 av herrar Tobé (fp) och Grebäck (c).
Hemställan i motionerna avser
i motionen 1971:1386: »att §§ 7 och 18 i utredningens förslag till instruktion utgår» och
i motionen 1971:1387: »att riksdagen beslutar om sådan ändring i förslaget till instruktionen för statsrevisionen att de bestämmelser som rö r den särskilda delegationen utgår».
Betänkandet
I betänkandet lämnas följande sammanfattning av innehållet:
Sedan vissa partiella reform er beträffande riksdagens revisorers orga nisation och arbete genomförts enligt beslut av riksdagen 1967 och 1969, har förevarande utredning tillsatts på våren 1970 av talmans konferensen på framställning av revisorerna. Utredningen har uppfattat sitt uppdrag så, att den haft att på grundval av de erfarenheter som vunnits av reform erna 1967 och 1969 forma en lösning av revisorernas organisationsfrågor på lång sikt.
Utredningen har inte funnit skäl att avvika från själva principerna i 1967 och 1969 års beslut. Verksamheten under de senaste åren beteck n a r utredningen som en i det väsentliga positiv försöksverksamhet, vilken lagt grunden för en långsiktig vidareutveckling.
Utredningen konstaterar att en förstärkning av riksdagsrevisionen ligger väl i linje med det allmänna konstitutionella reform arbetet och att någon begränsning av granskningsrätten inte har satts i fråga. A tt i
1 Riksdagen 1971. 4 sami. Nr 37
princip en dubbel kontroll förekommer, dels genom organ som sorterar under Kungl. Majit, dels genom ett organ som tillhör riksdagen, är en konsekvens av det parlamentariska systemet. Någon uppdelning av verk samhetsfältet mellan de skilda organen bör enligt utredningens mening inte göras, men en viss samordning av deras insatser bör som hittills eftersträvas på det praktiska planet. Riksdagsrevisionens arbetsfält före slås alltså även fortsättningsvis vara den statliga och statsunderstödda verksamheten, utan formell begränsning.
Utredningen har ägnat ingående uppmärksamhet åt frågan om granskningsverksamhetens omfattning och inriktning, särskilt de principer som skall ligga till grund för urvalet av granskningsobjekt. Utgångspunkten är att enligt 1967 års riksdagsbeslut större frågor av principiell och ge nerell innebörd bör studeras. Utredningen har försökt att analysera och precisera vad som bör förstås därmed och har även i tio särskilda av snitt gett exempel på frågor som synes motsvara vad riksdagen avsett.
Utredningen föreslår att en närm are kontakt skapas mellan revisio nen och det löpande riksdagsarbetet genom att finansutskottet får befo genhet att föreslå att riksdagen ger revisionen uppdrag att verkställa sär skilda utredningar.
I fråga om den yttre organisationen föreslår utredningen att reviso rerna ges benämningen statsrevisorer, vilken har gammal hävd, och att den organisation som står under deras ledning kallas statsrevisionen. A ntalet revisorer bör vara oförändrat tolv. De nuvarande tre avdelning arna bör avskaffas. I stället bör inrättas en delegation med vissa beredningsuppgifter, fram för allt i granskningsfrågor.
Statsrevisorernas huvuduppgifter bör vara att fastställa granskningsplan samt att fatta beslut om remisser av granskningspromemorior, om framställningar till Kungl. Maj:t och riksdagen och om föredragningar, besök och resor såvitt gäller revisionen i dess helhet. Även i administra tiva ärenden av större räckvidd och principiell betydelse bör bestäm manderätten ligga hos revisorerna.
I fråga om personalorganisationen föreslås att huvuddelen av det lö pande utredningsarbetet skall besörjas av fyra utredningsgrupper, envar bestående av en revisionsdirektör/avdelningsdirektör samt en byrådirek tör/ förste byråsekreterare. De båda nuvarande byråcheferna bör envar leda två sådana grupper samt i övrigt biträda kanslichefen vid granskningsarbetets ledning och planering samt vid uppsökandet av gransk ningsobjekt. F ö r sistnämnda funktion föreslås även en särskild tjänste man i avdelningsdirektörs ställning stå till kanslichefens förfogande.
I sak påverkas riksdagsordningens bestämmelser om revisorerna föga av utredningens förslag. Vissa ändringar, företrädesvis av formell natur, anses dock önskvärda. Bl. a. bör revisionens uppgift ges en mera tids enlig precisering och de föreslagna nya benämningarna införas. E tt ut kast till nytt grundlagsstadgande presenteras, men det förutsätts att det kommer att prövas vidare i samband med arbetet på en författningsreform.
Övriga förslag bör enligt utredningens mening genomföras den 1 juli 1971. Utredningen framlägger ett förslag till ny instruktion och har också utarbetat ett förslag till ny kungörelse om skyldighet att tillhanda hålla statsrevisionen handlingar, uppgifter och upplysningar m. m., av sedd att ersätta den nu gällande kungörelsen, som utfärdades 1949 och är föråldrad.
I övrigt hänvisas till det i 2 sami. tryckta betänkandet.
Motionerna
Motionen 1971: 1386 är undertecknad av bl. a. revisorernas ordfö rande, förste vice ordförande och andre vice ordförande. I motionen anförs, att ledamöter i den nuvarande revisionen befarar att svårigheter kommer att uppstå för revisorerna att tillräckligt tränga in i ärendena om man slopar avdelningssystemet. Efter riksdagens beslut om att gransk ningen skall vara av mer generell och principiell innebörd krävs, sägs det, att ledamöterna får tillfälle till en grundligare genomgång av ären dena. Med en beredning på fem personer i stället för de nuvarande avdelningarna blir det enligt motionärerna svårare att engagera alla ledamöter av revisionen i granskningsarbetet. M otionärerna anser att det bör kunna ankomma på revisorerna själva att i arbetsordning anta bestämmelser för arbetets fördelning även bland ledamöterna. Bestäm melser rörande frågan om arbetet skall fördelas på avdelningar eller om en beredning skall inrättas enligt utredningens förslag bör, säger mo tionärerna, därför inte införas i instruktionen.
Även i motionen 1971: 1387 kritiseras utredningens förslag om in rättande av en särskild beredningsdelegation. Enligt m otionärerna är det onödigt att skapa tre grader av revisorer, »presidiet, meniga delegationsledamöter och övriga revisorer». Presidiet bör i stället kunna utföra de särskilda beredningsuppgifter som kan bli aktuella.
Utskottet
Riksdagens revisorer och deras verksamhet blev 1967 och 1969 före mål för betydelsefulla reform er (KU 1967: 60, BaU 1967: 63, BaU 1969: 49). I anslutning till reform erna antogs ändrad lydelse av riks dagsordningens stadgande om revisorerna, RO § 72, som trädde i kraft 1971. Vidare utfärdades en ny instruktion för revisorerna med giltig het från den 1 januari 1968.
Huvudinnebörden i de berörda reform erna kan sammanfattas sålun da. Den samlade berättelsen över granskningen av statsverket, som ti digare skulle lämnas den 15 februari varje år, avskaffades. I stället slut förs numera varje ärende för sig, varigenom en jämnare arbetsrytm vinnes. F ör sina slutliga beslut i granskningsärendena fick revisorerna en tredje handlingsmöjlighet utöver avskrivning och redovisning för riks dagen, nämligen framställning till Kungl. Maj:t. Revisorerna fick också befogenhet att själva inhämta remissyttranden och förklaringar över upprättade granskningspromemorior. Riksdagen uttalade sig vidare för ett mindre antal ärenden och en mera bestämd inriktning på frågor av generell och principiell karaktär. I fråga om revisorernas ställning fastlade riksdagen en principiell likställdhet med riksgäldsfullmäktige. I den 1* Riksdagen 1971. 4 sami. Nr 37
nya instruktionen fastslogs att huvuddelen av det förberedande arbetet skulle ske inom ramen för ett avdelningssystem med tre avdelningar. Vissa personalförstärkningar beslöts 1967 och 1 9 6 9 .1 anslutning till riks dagsbeslutet 1969 om personalorganisationen övergick revisorerna till att bedriva sin verksamhet på grundval av en bestämd granskningsplan.
1970 års revisionsutredning tillsattes den 10 mars 1970, sedan riksda gens revisorer i skrivelse till talmanskonferensen den 26 februari 1970 påkallat en allmän översyn av revisorsinstitutionens konstitutionella ställning och uppgifter samt av personalorganisationens utformning. U t redningen konstaterar i sitt betänkande »Statsrevisionen. Uppgift, orga nisation och verksamhet» att dess förslag i huvudsak innebär ett full följande av 1967 och 1969 års reform er på grundval av de allmänna värderingar som kom till uttryck i 1967 års riksdagsbeslut.
I betänkandet föreslår utredningen bl. a. en ny lydelse av RO § 72. Dess utformning har påverkats av ställningstaganden av utredningen i fråga om bl. a. revisorernas benämning, antal och organisation. Vidare framlägger utredningen förslag till ny instruktion och ny kungörelse, avsedd att ersätta den nu gällande kungörelsen (1949: 357) angående skyldighet att tillhandahålla riksdagens revisorer vissa handlingar och upplysningar m. m. Därvid föreslås bl. a. införande av ett stadgande, en ligt vilket statligt revisionsorgan är skyldigt att verkställa de undersök ningar som riksdagens revisorer särskilt begär. Betänkandet innehåller även förslag till ny personalorganisation, som bl. a. innebär en utök ning av den nuvarande organisationen med fem tjänstemän med hand läggande uppgifter. Utredningens förslag till ny instruktion innebär en genomgripande ändring i revisorernas nuvarande arbetsformer. U tred ningen föreslår sålunda att avdelningssystemet skall avskaffas. F ö r vissa beredningsuppgifter bör i stället enligt utredningen inrättas en särskild delegation, bestående av fem ledamöter och med revisorernas ordfö rande som självskriven ordförande (7 och 18 §§ i utredningens instruktionsförslag). Sistnämnda förslag godtas inte i följdmotionema.
Vid utskottets prövning av ärendet har allmän enighet rått om att riksdagens revisorer utgör ett väsentligt led i riksdagens kontrollmakt, som man bör slå vakt om. Enligt utskottets mening är de principer som legat till grund för 1967 och 1969 års reform er riktiga. De bör också vara väl ägnade att utgöra grunden för en vidareutveckling mot en för stärkning av kontrollmakten.
Av vad utredningen anför i betänkandet fram går enligt utskottets mening att revisorernas nuvarande personalorganisation är i behov av ytterligare förstärkning. De förslag därom som betänkandet innehåller (s. 27-31) finner utskottet väl motiverade och lämpliga att nu genom föra. Utskottet tillstyrker därför utredningens förslag till ny personal organisation för riksdagens revisorer.
De konkreta förslag i övrigt som framläggs i betänkandet är enligt
utskottets mening delvis sådana att ställning till dem under alla förhål landen måste tas vid en översyn av gällande grundlagsstadgande om re visorerna. Frågan om riksdagens revisorer bör ha befogenhet att utöva viss ledningsfunktion beträffande de under Kungl. M aj:t lydande re visionsorganen berör även den grundlagsreglerade uppgiftsfördelningen mellan Kungl. M aj:t och riksdagen. Grundlagberedningen avser att un der 1972 framlägga förslag till en ny riksdagsordning. Som ett led i sitt arbete i denna del måste beredningen också komma in på frågan om ut formningen av grundlagsstadganden om riksdagens revisorer. Enligt ut skottets mening talar starka skäl för att riksdagen i detta läge inte nu bör ta ställning till revisionsutredningens förslag i dess helhet utan bör avvakta grundlagberedningens fortsatta arbete på en ny riksdagsord ning. Därvid kan de berörda frågorna bedömas i ett större sammanhang, vilket torde vara värdefullt. Ett dylikt uppskov med en slutlig bedöm ning bör enligt utskottets mening inte heller föranleda några praktiska olägenheter. En följd blir att nu gällande instruktion för revisorerna tills vidare fortsätter att gälla och därmed även revisorernas nuvarande avdelningsindelning. Härigenom tillgodoses också det huvudsakliga syftet med följdmotionema i ärendet. I den mån någon instruktionsändring skulle visa sig påkallad innan slutlig ställning tas i grundlagsfrågorna kan givetvis sådan ändring företas. Utskottet erinrar om att fråga där om - liksom övriga frågor i detta sammanhang - kan upptas av ut skottet med begagnande av dess initiativrätt. Utskottet avser sålunda bl. a. a tt vid den översyn av riksdagsstadgan som utskottet skall företa under höstsessionen i år föreslå att granskningen av riksdagens reviso rers berättelse - som nu ankommer på utskottet - skall överföras på finansutskottet. På grund av det anförda anser utskottet att riksdagen nu inte bör utöver beslut om ändrad personalorganisation för riksdagens revisorers kansli - fatta annat beslut än att anhålla hos Kungl. M aj:t om att utred ningens betänkande överlämnas till grundlagberedningen för vidare pröv ning av i betänkandet behandlade frågor av betydelse för utformningen av nya grundlagsstadganden om riksdagens revisorer eller eljest av konstitutionell betydelse. Utskottet hemställer därför att riksdagen 1) beslutar om ändrad personalorganisation för riksdagens revi sorers kansli i enlighet med vad som föreslås av 1970 års revisionsutredning i betänkandet »Statsrevisionen. Uppgift, or ganisation och verksamhet», 2) anhåller hos Kungl. M aj:t att det ifrågavarande betänkandet överlämnas till grundlagberedningen för vidare prövning av i betänkandet behandlade frågor av betydelse för utformningen av nya grundlagsstadganden om riksdagens revisorer eller el jest av konstitutionell betydelse,
Kartong. S. 6 i reservationen stån Boo (c) och Wemer i Malmö (m)
3) förklarar motionerna 1971: 1386 och 1971: 1387 besvarade med vad utskottet anfört. Stockholm den 19 maj 1971
På konstitutionsutskottets vägnar
GEORG PETTERSSON
Närvarande: herrar Pettersson i Visby (s), Larsson i Luttra* (c), Adams son (s), Nelander (fp), Henningsson (s), Hemelius (m), Boo (c), Johans son i Trollhättan (s), Mossberg (s), W em er i Malmö (m), Svensson i Eskilstuna (s), Bergqvist (s), N orrby i Åkersberga (fp), Olsson i Sundsvall (c) och Wictorsson (s). * Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Larsson i L uttra (c), Hemelius (m), Boo (c), W emer i Malmö (m) och Olsson i Sundsvall (c), vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
Riksdagens revisorer o c h ( = utskottet) en bestämd granskningsplan. 1970 års revisionsutredning tillsattes av talmanskonferensen den 10 mars 1970, sedan riksdagens revisorer i skrivelse till konferensen på kallat en allmän översyn av revisorsinstitutionens konstitutionella ställ ning och uppgifter samt av personalorganisationens utformning. U tred ningen konstaterar i sitt betänkande »Statsrevisionen. Uppgift, organisa tion och verksamhet», att den haft att arbeta mot bakgrunden av de re former som beslutats under senare år och av grundlagberedningens ar bete på en total författningsreform. I betänkandets första avsnitt har ut redningen fört en ingående diskussion av revisorsinstitutionens ställning och av utredningsuppdragets innebörd. Syftet härmed har varit att klar göra de framlagda förslagens sammanhang med de tidigare reformerna och att förebygga, att förslagen kommit i strid med eller eljest föregripit grundlagberedningens arbete. Betänkandet är enhälligt i denna del utom på en mindre punkt, vilken skall beröras senare. Utredningen utvecklar de skäl, som talar för att m an bör bevara och stärka revisorsinstitutionen, och konstaterar, att strävanden i denna rikt ning ligger väl i linje med det allmänna konstitutionella reformarbetet. Den uttalar vidare, att den inte funnit någon anledning att avvika från de allmänna värderingar som kommit till uttryck i de tidigare riksdags besluten. Dess förslag innebär i huvudsak ett fullföljande av 1967 och 1969 års reformer. Revisorernas arbete under de senaste åren kan enligt
utredningens bedömning betecknas som en i det väsentliga positiv för söksverksamhet, som lagt grunden för en långsiktig vidareutveckling. Utredningen har uppfattat sitt uppdrag så, att det avsett att forma en lösning av revisorernas organisationsfrågor på lång sikt. Utredningen anför vidare, att den självfallet i första hand haft att arbeta inom gäl lande grundlagars ram, men att den inte kunnat undgå att komma in på frågor som är reglerade i grundlag. I de senare delarna är förslagen, fram håller utredningen, att uppfatta som synpunkter vilka får överläm nas till grundlagberedningen. I betänkandet framläggs i enlighet härmed dels förslag till ny instruktion och ny personalorganisation, vilka avses träda i kraft den 1 juli 1971, dels utkast till nya grundlagsregler och till ny kunglig kungörelse om revisionen, vilka avses bli föremål för vidare prövning av grundlagberedningen resp. av Kungl. Maj:t.
Utskottet kan helt ansluta sig till vad utredningen sålunda enigt före slagit. Utskottet har i flera sammanhang understrukit riksdagens revi sorers betydelse som ett led i riksdagens kontrollmakt. Om det angeläg na i att slå vakt om denna institution torde allmän enighet råda. Utskot tet kan också på grundval av sin granskning av revisorernas verksamhets berättelser för de senaste åren ansluta sig till bedömningen, att huvud principerna bakom 1967 och 1969 års reform er är bärkraftiga och bör föras u t till en långsiktig lösning av revisorernas organisationsfrågor. Med den utformning utredningens förslag erhållit kan de inte heller an ses föregripa grundlagberedningens överväganden utan bör kunna ge nomföras på sätt utredningen förutsatt.
I betänkandets första avsnitt diskuteras också revisorernas granskningsområde. Utredningen konstaterar, att det inte från något håll ifrå gasatts att begränsa detta område och att det inte är vare sig möjligt eller önskvärt att göra någon uppdelning av om rådet mellan revisorerna och riksrevisionsverket. A tt i princip en dubbel kontroll förekommer, dels genom organ som sorterar under Kungl. Maj:t, dels genom ett organ som tillhör riksdagen, är, framhåller utredningen, en konsekvens av det parlamentariska systemet och inte märkligare än att JO och JK har i huvudsak samma tillsynsområde. Även i denna del är utredningen enig, och utskottet ansluter sig helt till vad som anförts.
P å en punkt har emellertid som redan nämnts meningarna varit de lade. Majoriteten framhåller, att ökade granskningsmöjligheter för re visorerna inom den statliga företagssektorn »är en reformfråga, som kan förtjäna att tas upp till prövning i ett senare sammanhang». M ot detta uttalande har tre ledamöter reserverat sig. Med hänsyn till den försiktiga avfattning, som getts ifrågavarande uttalande och som inte innebär något ställningstagande i sak, kan utskottet för sin del ansluta sig till vad utredningsmajoriteten anfört.
I betänkandets andra avsnitt diskuterar utredningen granskningsverksamhetens uppläggning och bedrivande. Utredningen erinrar bl. a. om ut
skottets av riksdagen godkända uttalande 1967, att granskningen bör inriktas på »frågor av principiell och generell innebörd». Huvuddelen av avsnittet ägnas åt att konkretisera och precisera vad som bör avses här med. Utskottet finner denna framställning högst värdefull och väl ägnad att ligga till grund för det fram tida granskningsarbetet. ö v er huvud sak nar utskottet erinran m ot vad som utvecklats i detta avsnitt, om vilket utredningen varit enig. D et bör antecknas att det här närm ast gäller in terna frågor utan egentlig betydelse för grundlagberedningens arbete. Någon mera djupgående förändring av revisionens arbetssätt åsyftas inte. I betänkandets tredje och fjärde avsnitt drar utredningen ut kon sekvenserna av sina överväganden med avseende på den interna organi sationen och arbetsfördelningen mellan revisorerna och kansliet. Bl. a. föreslår utredningen att det nuvarande avdelningssystemet skall avskaf fas och att i stället en särskild beredningsdelegation skall inrättas för den förberedande handläggningen av granskningsärendena. M ot detta för slag riktas invändningar i följdmotionerna. Enligt utskottets mening bör det överlämnas åt revisorerna själva att besluta om den ordning de fin ner lämpligast. D et bör inte ges några föreskrifter i instruktionen om vare sig avdelningar eller delegation. D etta överensstämmer med mo tionärernas yrkande. I övrigt kan utskottet inte finna någon anledning att avvika från utredningens förslag, som bl. a. innebär namnändringar och en inte oväsentlig förstärkning av personalorganisationen. M ot det framlagda instruktionsförslaget h ar utskottet inte funnit fog för annan invändning än som följer av vad nyss sagts om avdelningar och delegation. Utkastet till grundlagsändring bör som utredningen hem ställt överlämnas till grundlagberedningen. Utredningen har även utarbetat ett utkast till ny kungörelse om skyl dighet för myndigheter och vissa andra att tillhandahålla revisionen handlingar, uppgifter, upplysningar m. m. I detta utkast har utskottet fäst sig vid en föreskrift om att statligt revisionsorgan skall vara skyldigt att verkställa de undersökningar som revisionen särskilt begär. Vissa be tänkligheter har yppats i anledning av detta förslag. Avsikten torde inte ha varit att ändra förhållandet mellan riksdagsrevisionen och de Kungl. M aj:t underställda revisionsorganen. M ot detta talar att utredningen föreslagit, att det i nuvarande instruktion intagna uttrycket att riksdagens revisorer är en »statens överrevision» skall utgå och att riksrevisionsverkets instruktion ålägger verket bl. a. att »tillhandagå riksdagens ut skott och revisorer med upplysningar, räkenskaper och handlingar». Det kan emellertid finnas skäl att låta grundlagberedningen överväga, för utom grundlagsregleringen av riksdagsrevisionen även frågan om förhål landet till övriga statliga revisionsorgan. D et får ankomma på Kungl. M aj:t att ta ställning till om detta är befogat. Utgångspunkten måste emellertid vara att riksdagsrevisionens nuvarande befogenheter inte skall
beskäras.
Till sist vill utskottet anteckna, att vissa detaljfrågor kommer att tas upp till behandling vid den översyn av riksdagsstadgan, som utskottet av ser att genomföra under höstsessionen. Bl. a. bör i enlighet med utred ningens förslag handläggningen av ärenden rörande revisionen inom riksdagen överföras till finansutskottet.
Utskottet hemställer
att riksdagen
1) godkänner de principer för riksdagsrevisionens organisation och
verksamhet som framlagts av 1970 års revisionsutredning i be
tänkandet »Statsrevisionen. Uppgift, organisation och verksam
het», i enlighet med vad utskottet anfört och med den ändring
som följer av bifall till motionerna 1971: 1386 och 1971: 1387,
2) antar det vid näm nda betänkande fogade instruktionsförslaget
med ändringarna, att 7 och 18 §§ utgår och att 8-17 och 19-
22 §§ som en följd därav benämns 7-16 och 17-20 §§,
3) beslutar om ändrad personalorganisation enligt näm nda betän
kande,
4) anhåller hos Kungl. Maj:t
a) att näm nda betänkande överlämnas till grundlagberedningen
för beaktande i samband med beredningens övervägande av
frågan om nya grundlagsregler om revisionen,
b) att den nya instruktionen utfärdas i Svensk författningssam
ling,
c) att 1949 års kungörelse angående skyldighet att tillhandahålla
riksdagens revisorer vissa handlingar och upplysningar m. m.
ersätts med annan författning med beaktande av vad som an
förts i förutnäm nda betänkande.
Särskilt yttrande
av herrar Nelander och N orrby i Åkersberga (båda fp):
1970 års revisionsutredning avsåg att dess förslag skulle utmynna i en ny instruktion för riksdagens revisorer. Under utskottsbehandlingen har dock enighet nåtts om bibehållande av systemet med avdelningar inom revisionen samt om att frågan om revisionens ställning gentemot riks revisionsverket bör prövas i ett vidare sammanhang. Förutsättningarna för den av utredningen föreslagna instruktionen rubbas härigenom i så dan omfattning att en överarbetning av instruktionsförslaget och dess motiveringar är nödvändig. Denna överarbetning kan som utskottet framhåller ske genom utskottets initiativrätt och i anslutning till grund lagberedningens arbete med de aktuella författningspunktema.
Vi fäster stort avseende vid utskottets uttalande om en förstärkning av riksdagens kontrollmakt, i vilken revisionen utgör ett väsentligt led.
ESSELTE TRYCK. STHLM 71 7 1 2 1 5 6