Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motion om skyldighet för kommunstyrelse att redovisa icke slutbehandlade motioner

Konstitutionsutskottets betänkande nr 40 år 1971 KU 1971:40

Nr 40

Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motion om skyl­ dighet för kommunstyrelse att redovisa icke slutbehandlade mo­ tioner.

Motionen

I detta betänkande behandlas motionen 1971: 5 av herr Sjöholm (fp) om skyldighet för kommunstyrelse att redovisa icke slutbehandlade mo­ tioner.

Hemställan avser: »att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t begära förslag till sådant tillägg i kommunallagen att kommunstyrelsen ålägges att vid ett sammanträde varje år med kommunfullmäktige re­ dovisa samtliga ännu icke slutbehandlade motioner och det aktuella för­ hållandet beträffande dessa».

I motionen anförs att till skillnad mot ordningen för motioners be­ handling i riksdag och landsting kan i kommunfullmäktige motioner lämnas obesvarade under åtskilliga år och inte sällan bli helt inaktuella. Principen bör enligt motionären vara att alla motionsyrkanden skall prövas utan onödig tidsutdräkt. En viss garanti mot alltför kraftig förhalning skulle, anser motionären, ligga i en bestämmelse som ålägger kommunstyrelsen att vid visst sammanträde med fullmäktige — lämp­ ligen det sista under året — redovisa det aktuella läget beträffande samt­ liga ännu icke besvarade motioner.

Gällande ordning m. m.

Såsom motionären framhåller finns det f. n. inga bestämmelser som tvingar k o m m u n f u l l m ä k t i g e att inom viss tid behandla väckta motioner. I 18 § kommunallagen (1953: 753) sägs endast att »kommun­ fullmäktige skola meddela beslut i ärenden, som hänskjutits till dem av högre myndighet, ävensom i fråga, som väckts genom framställning av kommunstyrelsen eller annan kommunal nämnd eller genom motion av fullmäktig». Vidare kan nämnas bestämmelserna i 19 och 21 §§ om be­ redningstvång för ärenden som skall avgöras av fullmäktige. Några be­ stämmelser som föreskriver redovisning inför kommunfullmäktige av de aktuella beredningsförhållandena för ej slutbehandlade motioner finns ej heller. Däremot har i många kommuner utbildats en praxis att i årliga s. k. balanslistor förteckna och inför fullmäktige redovisa samtliga före en viss tidpunkt väckta och ännu ej slutbehandlade motioner. I detta sam­ manhang brukar ofta förekomma beslut om avskrivning av motioner

1 Riksdagen 1971. 4 sami. N r 40

vars syfte uppfyllts eller som i övrigt blivit inaktuella. Enligt vad ut­ skottet inhämtat överväger också kommunförbundet att vid utarbetandet av s. k. normalarbetsordning för kommunfullmäktige rekommendera be­ stämmelser om årlig redovisning inför fullmäktige av oavgjorda ärenden. — Slutligen kan här erinras om det pågående arbetet inom den 1970 tillkallade utredningen rörande lagteknisk översyn av kommunallagarna m. m. Detta syftar till att göra denna lagstiftning enklare och mera en­ hetlig. I detta sammanhang har därför inte övervägts att föreslå införande i kommunallagarna av här ifrågasatta bestämmelser.

För riksdagens och landstingens vidkommande är ordningen för mo­ tioners behandling lagreglerad. En redogörelse för vad som därvid gäl­ ler kan ha visst intresse för den nu behandlade frågan.

Beträffande r i k s d a g e n gällde intill år 1949 att varje ärende måste avgöras vid samma riksdag varunder det väckts. Genom grund­ lagsändringar nämnda år infördes emellertid bestämmelser i RO § 58 om bl. a. uppskov med ärendens behandling. Dessa regler innebär att riksdagen kan till annan session eller till nästföljande riksdag uppskjuta behandlingen av ärende, som ej berör riksstaten. Vidare kan ytterligare uppskov beslutas, dock skall ärendet avgöras senast under nästföljande riksdag. Uppskov till nästföljande riksdag må ej beslutas under år då ordinarie val till riksdagen förrättas. Om det meddelas förordnande om nyval enligt RF § 108 förfaller beslut om uppskov. Införandet av dessa uppskovsregler åsyftade att ge riksdagen dels en möjlighet att rationellt fördela arbetet mellan olika sessioner, dels ett maktmedel mot rege­ ringen om denna inte respekterar de stadgade propositionstiderna.

För l a n d s t i n g e n s vidkommande gäller fortfarande att ärenden inte kan uppskjutas från ett landstingsmöte till ett annat. I 21 § lands­ tingslagen (1954: 319) sägs bl. a. att »rätt att väcka förslag vid lands­ tingsmöte tillkommer landstingskommunens förvaltningsutskott och an­ nan dess nämnd, ledamot av landstinget samt länsstyrelsen». Huvud­ regeln är härvid att förslag skall ha inlämnats till landstingets kansli senast två månader före mötets början, men landstinget kan, då synner­ liga skäl därtill föranleder, till behandling även uppta förslag som väckts senare, dock sist på mötets första dag. Bestämmelserna torde innebära att landstinget skall behandla förslag som väckts i rätt tid. Om anstånd med ärendes behandling stadgas i 31 §, där det sägs att om minst en tiondel av de närvarande förenar sig därom, skall med ärendets vidare behandling anstå, dock ej utan landstingets medgivande längre än till nästa dag då sammanträde hålls. Bordläggning får endast med vanlig röstövervikt beslutas mera än en gång i samma ärende.

Tidigare riksdagsbehandling av närliggande fråga

Vid 1966 års riksdag väcktes ett motionspar (I: 250 och II: 322) med hemställan om utredning av frågan om skyldighet för kommunala full­

mäktigeförsamlingar att bereda och avgöra hos dem väckta frågor inom viss föreskriven tid. Utskottet (KU 1966: 23) fann att något riksdagens initiativ i den berörda frågan inte erfordrades och avstyrkte därför mo­ tionerna. I sitt av riksdagen godkända utlåtande anförde utskottet här­ vid bl. a. följande:

Det är enligt utskottets mening otvivelaktigt, att vissa missförhållan­ den förekommer hos de kommunala fullmäktige i form av alltför långa beredningstider. Att väckta ärenden slutbehandlas inom rimlig tid är ett självfallet önskemål. Emellertid är det utskottets uppfattning, att en till­ fredsställande ordning i berörda hänseende bör kunna åstadkommas utan lagstiftningsåtgärder. Tydliga strävanden har sålunda framkommit, bl. a. genom de kommunala förbunden, för att komma till rätta med missförhållanden av angiven art. På flera håll har sålunda beredningstiderna begränsats genom interna föreskrifter, balanslistor etc. Man bör enligt utskottets mening kunna förvänta, att dessa strävanden kommer att fortsätta, så att en allmän kommunal praxis utbildas. Utskottet vill också peka på den kommunala revisionens betydelse i sammanhanget.

Utskottet

Enligt vad utskottet inhämtat har i allt fler kommuner utbildats en praxis att årligen inför fullmäktige redovisa alla ännu icke slut­ behandlade motioner och det aktuella beredningsförhållandet för dessa. En ofta begagnad metod har härvid varit att i fullmäktiges arbets­ ordning införa bestämmelser härom. Utskottet har vidare inhämtat att kommunförbundet överväger att införa sådana bestämmelser i den s. k. normalarbetsordning för kommunfullmäktige som är under utarbetande inom förbundet. En sådan rekommendation från kommunförbundets si­ da kommer uppenbarligen a tt i hög grad tillgodose det i förevarande motion uttalade önskemålet att begränsa beredningstidema för motioner. Utskottet vill i detta sammanhang även peka på den kommunala revi­ sionens betydelse och erinra om möjligheterna att med utnyttjande av interpellations- och frågeinstitutet påskynda visst ärendes behandling. Med hänsyn till anförda förhållanden anser utskottet det inte vara på­ kallat med ett initiativ från riksdagens sida i anledning av motionen.

Utskottet hemställer därför

att riksdagen avslår motionen 1971: 5. Stockholm den 2 november 1971 På konstitutionsutskottets vägnar GEORG PETTERSSON

Närvarande: herrar Pettersson i Visby (s), Larsson i Luttra (c), Adams­ son* (s), Nelander (fp), Henningsson (s), fru Thunvall (s), herrar Boo (c), Johansson i Trollhättan (s), Mossberg (s), Pettersson i Örebro (c), Andersson i Stockholm* (s), Wemer i Malmö (m), Svensson i Eskilstuna (s), Norrby i Åkersberga (fp) och Schött (m).

* Ej närvarande vid justeringen.