Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motioner angående den gemensamma valdagen m. m.
Konstitutionsutskottets betänkande nr 65 år 1971 KU 1971:65
Nr 65
Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motioner angå ende den gemensamma valdagen m. m.
I detta betänkande behandlas motionerna 1971: 86 av herr Helén m. fl. (fp), såvitt avser hemställan punkt 8; 1971: 524 av herr Andersson i Nybro m. fl. (c); samt 1971: 528 av herr Ekström (s). Hemställan avser i motion 1971: 86 punkt 8: »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t h em ställer----------- 8. om underlättande av att tillgängligt material om de lokala frågornas roll i valet 1970 blir offentligt snarast möjligt»; i motion 1971: 524: »att riksdagen begär att Kungl. Maj:t vidtar åt gärder för att förbereda en prövning av den gemensamma valdagen enligt vad som anförts i motionen»; samt i motion 1971: 528: »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hem ställer att 1965 års valtekniska utredning genom tilläggsdirektiv får i uppdrag att pröva frågan om att förlägga även kyrkofullmäktigevalen till tredje söndagen i september månad vart tredje år med början 1976».
Gällande bestämmelser och deras tillkomst
I § 13 riksdagsordningen (RO) stadgas att val till riksdagen förrättas å tid i september som föreskrivs i vallagen. Lagen (1920: 796) om val till riksdagen innehåller bestämmelsen att ordinarie val till riksdagen för rättas tredje söndagen i september. Allmänna kommunalval skall enligt 11 § kommunala vallagen (1930:253) förrättas, val av kommunfullmäktige och landstingsmän samma dag som ordinarie val till riksdagen äger rum samt val av kyr kofullmäktige tredje söndagen i oktober. Frågan om ett valtekniskt samband mellan riksdagsval och kommu nalval analyserades av länsdemokratiutredningen i betänkandet Författningsfrågan och det kommunala sambandet (SOU 1965: 54). M ajo riteten av utredningens ledamöter (fyra av sju) ansåg det nödvändigt att vid utarbetandet av en ny författning finna en form för att bevara valsambandet mellan riksdag och kommunalförvaltning och diskuterade olika författningsmodeller med sådant samband men gav inte något förord för något system. Minoriteten (tre av sju ledamöter) ansåg inte att tillräckligt vägande argument förts fram för att ett samband mellan
1 Riksdagen 1971. 4 sami. N r 65
kommunalval och riksdagens sammansättning måste upprätthållas för framtiden. Grundlagberedningen diskuterade i förslaget till partiell författningsreform (SOU 1967:26) sättet för riksdagens förnyelse (s. 109— 112) och fann att en gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval var den enda lösning som kunde förena krav som betecknats såsom oavvisliga, nämligen dels att hela riksdagen skulle förnyas på en gång, dels att författningen skulle rymma någon form av samband mellan riks dagsval och kommunalval. Grundlagberedningen förordade därför sam tidiga riksdags- och kommunalval i kombination med treåriga valperio der för både riksdagen och kommunala församlingar. I propositionen med förslag till författningsreform (1968: 27) anförde departementschefen i fråga om den gemensamma valdagen bl. a. (s. 192— 193):
F rån en del håll har under remissbehandlingen uttryckts farhågor för att en så fullständig samordning av riksdagsvalen och kommunal valen som gemensam valdag innebär skall leda till att de kommunala frågorna i högre grad än hittills skall komma i bakgrunden. D enna oro är naturlig, och jag saknar inte förståelse för den. Jag har emellertid efter ingående överväganden kommit till slutsatsen att riskerna för en ogynnsam utveckling i detta hänseende överskattats av den gemensamma valdagens kritiker. D et finns enligt min bedömning ingen grund för att tro att det skall bli några stora förändringar beträffande valrörelsernas innehåll som följd av att det nuvarande sambandet mellan landstings valen och valen till första kammaren ersätts med en sammankoppling av annat slag mellan de allmänna kommunalvalen och riksdagsvalen. Som Svenska kommunförbundet har framhållit i sitt remissyttrande kan man utgå från att de politiska partierna känner sitt ansvar för den kom m unala självstyrelsen och beaktar behovet av en avvägning mellan rikspolitik och kommunalpolitik i valrörelserna. I den mån det i kom m uner n a förekommer lokala frågor som ä r omstridda och som kan fånga väl jarnas intresse, kommer dessa frågor att föras u t i valstriden även om kommunalvalen hålls samtidigt med riksdagsvalen. D et råder inte några delade meningar mellan partierna om det angelägna i att begagna alla möjligheter att stimulera medborgarnas intresse för kommunalpolitiken och hålla den kommunala dem okratin levande.
Konstitutionsutskottet uttalade i sitt betänkande under rubriken Den gemensamma valdagen och den kommunala demokratin i denna del (KU 1968: 20 s. 9):
D et valtekniska sambandet mellan riksdagsvalen och de kommunala valen är det led i det nu upptagna frågekomplexet som mest stått i cen trum för meningsbrytningarna i författningsdebatten. Valens samord ning till gemensam valdag har visat sig utgöra den enda lösning som kunnat vinna anslutning från de skilda åsiktsriktningarna. Den h ar inte från något håll fram förts som ett önskemål i första hand men h ar be funnits utgöra en kompromiss som i erforderlig utsträckning tillgodoser intressen som från olika utgångspunkter fram stått som vitala.
Utskottet skall inte här ingå på den debatt sorn lett fram till förslaget om gemensam valdag eller som förts kring detta. Utskottet godtar för slaget som en kompromisslösning vilken är nödvändig för att en enkammarreform nu skall kunna beslutas. Detsamma gäller mandatpe riodernas förkortning till tre år. Oavsett de skiftande bedömningar som anlagts i övrigt har enighet rått inom utskottet kring flera aspekter på de nu aktuella frågorna. Så lunda har det framstått som en bestämd fördel med den föreslagna ord ningen, att någon oklarhet inte vidare kommer att råda om vilken rikspolitisk betydelse de kommunala valen bör tillmätas, vilket kan bli för hållandet med nuvarande system. D et står också klart att man med en gemensam valdag undgår de risker för minskat valdeltagande som kan vara förenade med kommunala val utan direkt rikspolitisk effekt, risker vilkas storlek i och för sig gjorts till föremål för olika bedömningar. Enighet råder emellertid å andra sidan också om att en samordning av riksdagsvalen och de kommunala valen föranleder vissa farhågor för att de kommunala frågorna skall komma mera i bakgrunden för in tresset än med nuvarande system och att en sådan konsekvens skulle vara till nackdel för den kommunala demokratin. Sedan den gemensamma valdagen accepterats har utskottet funnit sig böra ägna särskild uppmärksamhet åt sistnämnda problem, refor mens möjliga återverkningar på den kommunala demokratin. Utskottet behandlade härefter vissa följdmotioner som tagit upp den kommunala problematiken i sammanhanget ävensom några under all männa motionstiden väckta motioner med yrkanden om en översyn av den kommunala demokratin från skilda synpunkter. Utskottet föreslog att en arbetsgrupp med företrädare för de stora politiska partierna och för de kommunala förbunden skulle tillsättas i anslutning till riksdagens beslut om den partiella författningsreformen, med uppgift att kartlägga arbetsuppgifterna och dra upp riktlinjerna för en samlad översyn av den kommunala demokratin. Därvid framhöll utskottet särskilt att en sådan arbetsgrupp och utredning självfallet inte fick utgöra hinder för partiella reformer inom den kommunala självstyrelsen. Reservation i fråga om förslagets huvudprinciper bl. a. beträffande den gemensamma valdagen avgavs av en ledamot (c) som dock anslöt sig till förslaget om tillsättande av en arbetsgrupp för att förbereda en allmän översyn av den kommunala demokratin. Utredningen om den kommunala demokratin tillkallades enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 mars 1970.
De kyrkliga valen
Frågan om lämpligaste tidpunkten för kyrkofullmäktigevalen har varit under övervägande åtskilliga gånger alltsedan kyrkofullmäktige institutionen inrättades 1930, bl. a. genom motioner vid 1955 års riksdag. Med anledning av dessa motioner hemställde riksdagen, att frågan om en lämpligare tidpunkt för kyrkofullmäktigevalen skulle överlämnas till
församlingsstyrelsekommittén för övervägande. I enlighet med riksdagens hemställan uppdrogs 1956 åt församlingsstyrelsekommittén att vid full görandet av dess utredningsuppdrag också överväga den här berörda frågan. Kommittén framlade 1958 betänkande om ändrad tidpunkt för kyrkofullmäktigevalen (SOU 1958:42). I betänkandet anförde kom mittén, att övervägande skäl talar för att de kyrkliga valen förläggs till samma valdag som de borgerliga kommunalvalen samt att kyrkofull mäktigevalen därvid förrättas åtskilt från de övriga valen, såvitt möjligt i särskilt rum. Betänkandet remissbehandlades men föranledde ej något förslag från Kungl. Maj:t. I ett interpellationssvar i första kam m aren den 11 de cember 1962 uttalade inrikesministern att han delade interpellantens uppfattning, att det ständigt minskade deltagandet i kyrkofullmäktige valen var otillfredsställande från allmän synpunkt. Samtidigt nödgades han dock konstatera, att de förslag som dittills framlagts för att råda bot härpå inte kunnat accepteras. Som svar på en enkel fråga erinrade statsrådet Lundkvist den 3 no vember 1966 om att författningsfrågan var föremål för fortsatta över väganden inom grundlagberedningen och att beredningen enligt sina direktiv bl. a. hade att undersöka olika alternativ i fråga om ett valtekniskt samband mellan riksdagsval och borgerliga kommunalval. Detta utredningsarbete borde enligt statsrådet inte kompliceras genom att aktualisera en samordning även med kyrkofullmäktigevalen. Valtekniska utredningens uppdrag om fattar enligt de senaste direk tiven (Riksdagsberättelse 1970 s. 45) de rent valtekniska reglerna rö rande riksdagsval samt kommunala val. Valen till de kyrkliga represen tationerna nämns inte i direktiven. Den år 1967 tillkallade kommunalvalskommittén har slutfört sitt ar bete med betänkandet Kommunala val (SOU 1971: 4). Beträffande de kyrkliga valen erinrar kommittén om beredningen om stat och kyrka, vars utredningsresultat enligt kommittén bör avvaktas, samt om valtek niska utredningens uppdrag. Kommittén tillägger:
H ärtill kommer dels att valkretsindelning mindre ofta förekommer vid de kyrkliga valen, dels att det politiska inslaget vid dessa val inte är lika fram trädande som vid de borgerliga — flera partier går sålunda ofta fram under gemensam partibeteckning — varför intresset av ett församlings- eller samfällighetsmässigt proportionellt rättvisande valut slag inte är så utpräglat vid dessa val. I den mån valkretsindelning inte förekommer ger f. ö., som tidigare påpekats, den nuvarande valmetoden ett proportionellt helt tillfredsställande resultat. Ytterligare bör fram hållas att de kyrkliga valen förrättas för sig, varför intresset av enhetliga regler inte har samma tyngd som i fråga om val som förrättas sam tidigt.
Utskottet
I motionerna upptas några spörsmål i anslutning till den fr. o. m. 1970 års val gällande ordningen med gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval. Yrkandena avser dels offentliggörande av material om de lokala frågornas roll i valet 1970, dels åtgärder för att förbereda en omprövning av den gemensamma valdagen, dels slutligen ändring av tidpunkten för val till kyrkofullmäktige. Grundlagberedningen fann i förslaget till partiell författningsreform att en gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval var den enda lösning som kunde förena kraven att hela riksdagen skulle förnyas på en gång sam t att författningen skulle rymma någon form av samband mellan riksdagsval och kommunalval. Riksdagen godtog 1968 förslaget om gemensam valdag efter en parti överenskommelse vilken innefattade en kompromisslösning, som var nödvändig för a tt en enkam m arreform skulle kunna beslutas. Med hän syn till detta ställningstagande kan utskottet inte biträda yrkandet i mo tionen 1971: 524 om åtgärder för att förbereda en omprövning av den gemensamma valdagen. Inom den s. k. kommunalforskningsgruppen pågår med stöd av medel från bl. a. utredningen om den kommunala demokratin undersökningar som belyser de kommunala frågornas roll vid 1970 års val. Resultatet av undersökningarna kommer att publiceras. De i motionen 1971: 86 fram förda önskemålen bör vara tillgodosedda därmed, varför ytterligare initiativ från riksdagens sida i denna del inte torde vara erforderliga. 1968 års beredning om stat och kyrka, som främst har att behandla frågan om kyrkans framtida ställning i förhållande till staten, avser enligt vad utskottet inhämtat att avge betänkande med slutligt ståndpunktstagande under första halvåret 1972. Enligt utskottets mening bör beredningens förslag avvaktas innan mera genomgripande ändringar i valförfarandet vid kyrkliga val aktualiseras. Yrkandet i motionen 1971: 528 om utredning av frågan om att förlägga även kyrkofullmäk tigevalen till den gemensamma valdagen bör därför nu ej föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. På grund av det anförda hemställer utskottet att riksdagen avslår 1. motionen 1971:86, såvitt avser hemställan punkt 8, 2. motionen 1971:524, 3. motionen 1971: 528.
Stockholm den 16 november 1971
På konstitutionsutskottets vägnar GEORG PETTERSSON
Närvarande: herrar Pettersson i Visby (s), Adamsson (s), Henningsson* (s), Hernelius* (m), fru Thunvall* (s), herrar Boo (c), Johansson i Troll hättan (s), Ahlmark (fp), Mossberg (s), Pettersson i örebro (c), Svens son i Eskilstuna (s), Karlsson i Malung* (s), Fiskesjö (c), Schött (m) och Molin (fp). * Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservation
av herrar Ahlmark (fp) och Molin (fp), vilka anfört: »Vid beslutet om partiell författningsreform 1968 framhölls från rege ringen att det inte fanns någon grund för att tro att den gemensamma valdagen skulle leda till någon försvagning av den kommunala demo kratin. Justitieministern sade i propositionen 1968: 27 a tt 'riskerna för en ogynnsam utveckling i detta hänseende överskattats av den gemen samma valdagens kritiker’. I riksdagsdebatten påpekades dock från flera håll de risker för en levande kommunal demokrati som var förenade med den gemensamma valdagen. I folkpartiets partimotion om närdemokrati till årets riksdag (1971: 86) uttalades att erfarenheterna från 1970 års val talade mot systemet med gemensam valdag. D et framhölls, att den rikspolitiska tendensen slagit igenom nästan överallt och att TV-debatterna i riksfrågorna bidragit till att dränka den lokala diskussionen. I motionen underströks, att de undersökningar som gjorts om 1970 års val snabbt borde göras allm änt tillgängliga. Resultaten från dessa undersökningar (inom kommunalforsknings gruppen) har under våren 1971 blivit tillgängliga. De visar, att det kom munalpolitiska debattmaterialet i dagspressen under 1970 års valrörelse var mindre än vid andrakammarvalet 1968 och vid kommunalvalet 1966. Särskilt anmärkningsvärd är minskningen av de kom m unala in slagen från andrakammarvalet 1968 till det gemensamma riks- och kom munalvalet 1970. En undersökning inom samma forskningsgrupp av väljarnas intresse och attityder visar, att ett flertal av väljarna ställde sig positiva till den gemensamma valdagen. Andelen positiva sjunker dock starkt med sti gande intresse för och kunskaper om politik. De kunnigare, mera in tresserade och mera ideologiskt orienterade väljarna är således speciellt negativa till systemet med gemensam valdag. Avgörande är dock att de farhågor för den kommunala demokratin, vilka avvisades av regeringen när systemet med gemensam valdag be slutades, tyvärr har bekräftats. Med tanke på de vidgade uppgifterna för kom m unerna och det snabbt ökande intresset bland allmänheten för lokala problem är det viktigt att dessa frågor inte kommer i skym undan i valrörelserna. D ärför bör systemet med gemensam valdag om
prövas, vilket begärs i motion 1971: 524, så att 1973 kan bli det sista å r då riksdags-, landstings- och kommunalval hålls samtidigt. Vid en sådan omprövning, som kan ske i form av en särskild utredning, är det självfallet nödvändigt a tt också ta upp mandatperiodernas längd. Vi anser därför att utskottet i stället för hemställan under 1. och 2. bort yrka att riksdagen i anledning av m otionerna 1971: 86 i nu aktuell del samt 1971: 524 i skrivelse till Kungl. M aj:t hemställer om åt gärder för att ersätta den gemensamma valdagen i syfte att fördjupa den kommunala demokratin, att dessa förslag läggs fram i så god tid att riksdagen kan fatta beslut om sådana reform er före nästa val.»
Särskilt yttrande
1) av herrar Boo, Pettersson i Örebro och Fiskesjö (c): Som fram går av utskottets betänkande beslöts den gemensamma val dagen som en kompromiss mellan eljest oförenliga synpunkter på u t formningen av en enkammarreform. A tt beslutet gav anledning till vissa farhågor för den kommunala dem okratin medgavs av alla partier. D etta kom också till direkt uttryck i utskottsbetänkandet 1968 genom för slaget om en arbetsgrupp för att förbereda en allmän översyn av den kommunala demokratins problem. Dessa problem har ingalunda förlorat sin aktualitet utan står i dag i förgrunden för diskussionerna om möjlig heterna a tt åstadkom m a en förstärkt och fördjupad demokrati i vårt land. Centerpartiet har under en följd av år, redan långt före författningsreformen, fram fört krav på åtgärder för att stärka den kom m unala de mokratin. D et var i första hand dessa krav som var pådrivande för riksdagsinitiativet till en översyn av den kom m unala demokratins problem. Författningskompromissen med bl. a. gemensam valdag väckte från denna synpunkt särskild tvekan inom centerpartiet. Den h ar emellertid accepterats. D et är inte möjligt a tt nu gå ifrån den uppgörelse som träf fats utan denna måste för närvarande uppfattas som bindande och för pliktande. Det syns nödvändigt a tt pröva den gemensamma valdagen i två val, innan frågan om en ny ordning tas upp till övervägande. A nnat h a r inte heller avsetts med motionen 1971: 524. Den åsyftar endast att åtgärder skall vidtas för att förbereda en omprövning så att en möj lighet öppnas a tt undvika tre val på gemensam valdag, om detta skulle befinnas önskvärt. M ot den bakgrund som angetts här och med hänsyn till att grundlagberedningens arbete står inför sin snara avslutning har vi ansett oss inte böra nu biträda motionens yrkande. Frågan får emel lertid ofrånkomligen tas upp till ny diskussion i senare sammanhang.
2) av herrar Hernelius (m) och Schött (m): Den partiella författningsreformen beslöts 1968 efter det att mellan de stora partierna träffats en överenskommelse om huvudpunkterna. Denna överenskommelse, som godkändes av riksdagens båda kam rar med stora m ajoriteter, om fattade bland annat den gemensamma val dagen. Det enda undantaget av betydelse från kompromissen rörde kam m arledam öternas antal, som det dåvarande högerpartiets företräda re ville ha satt till högst 300. Denna ståndpunkt hade partiets represen tanter förfäktat redan innan direktiven för grundlagberedningen for mulerades, och den ansågs icke hindersam för kompromissen i dess hel het. K onstitutionsutskottet avfärdade icke farhågorna för ogynnsamma följder av den gemensamma valdagen för den komm unala demokratin som obefogade utan föreslog vissa åtgärder, bland annat en utredning om den kommunala demokratin. D etta förslag bifölls, och utredningen pågår. A tt nu vidtaga förberedande åtgärder för att upphäva den ge mensamma valdagen bör enligt vår mening icke kom m a i fråga. Detta oavsett vilken åsikt man än hyser om denna gemensamma valdag, till vilken åtskilliga inom den meningsriktning vi företräder står negativa. E tt sådant beslut om förberedelser för ett upphävande skulle därtill uppfattas som ett avsteg från den gjorda överenskommelsen med därav följande konsekvenser för hela det fortsatta grundlagsarbetet. D et skulle vidare vara ägnat a tt minska allmänhetens tilltro till partiernas önskan att stå fast vid ingångna avtal. D enna ståndpunkt innebär icke att den gemensamma valdagen bör vidhållas för all framtid. M en den innebär a tt den partiella reform en ej bör rivas upp innan vidare erfarenheter av densamma vunnits samt innan det stora reform arbetet hunnit få sin fortsättning.
T R Y C K E R IB O L A G E T IVAR H Ä G G S T R Ö M A B . S T O C K H O L M 1 9 7 1